Richard Jomshof

Herr talman! Min poäng är inte att alla muslimer är extremister utan att islam är extremism. Har man en helig bok som uppmanar det muslimska kollektivet till fruktansvärda saker är det där problemet ligger. Detta måste man våga adressera.

Om en imam säger något som vi reagerar kraftigt på är det för att det står i deras heliga bok. Det är precis så enkelt.

Det är klart att vi har gjort mycket bra tillsammans. Jag vill understryka att våra samarbetspartier fortsatt kommer att göra mycket som är bra fram till valet i september, till exempel detta med den utländska finansieringen och också att vi faktiskt lyckas stoppa en del transaktioner till den sortens verksamhet, vilket är jättebra.

Men vi måste också gå in i detta med öppna, ärliga ögon. Den här extremismen måste bekämpas. Då menar jag att vi till exempel måste kunna stänga alla moskéer som har den sortens koppling, vilket tyvärr de flesta verkar ha. Vi måste våga utvisa imamer och andra islamister som predikar och förespråkar ett budskap vars mål är att störta det vi har byggt upp här i generationer.

Man kan till exempel göra som man har gjort i Frankrike och avkräva imamerna en lojalitetsförklaring, där man kräver att de som ska bedriva sådan verksamhet också ska skriva under på republikens värderingar. Följer de inte detta utvisas de.

Det finns alltså mycket vi kan göra. Jag anklagar inte justitieministern för att vara naiv. Men det finns en naivitet rent allmänt när man målar med bred pensel i debatten i Sverige och vill skilja mellan islam och islamism. Jag menar att det är samma sak.

Att det sedan finns muslimer som inte tror på allt som står i Koranen är positivt. De krafterna ska vi gynna och ge utrymme åt. Men vi måste samtidigt våga vara ärliga och ställa oss frågan: Hur kan detta hända gång på gång i moskéer runt om i Sverige?

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Min poäng är inte att alla muslimer är extremister utan att islam är extremism. Har man en helig bok som uppmanar det muslimska kollektivet till fruktansvärda saker är det där problemet ligger. Detta måste man våga adressera.

Om en imam säger något som vi reagerar kraftigt på är det för att det står i deras heliga bok. Det är precis så enkelt.

Det är klart att vi har gjort mycket bra tillsammans. Jag vill understryka att våra samarbetspartier fortsatt kommer att göra mycket som är bra fram till valet i september, till exempel detta med den utländska finansieringen och också att vi faktiskt lyckas stoppa en del transaktioner till den sortens verksamhet, vilket är jättebra.

Men vi måste också gå in i detta med öppna, ärliga ögon. Den här extremismen måste bekämpas. Då menar jag att vi till exempel måste kunna stänga alla moskéer som har den sortens koppling, vilket tyvärr de flesta verkar ha. Vi måste våga utvisa imamer och andra islamister som predikar och förespråkar ett budskap vars mål är att störta det vi har byggt upp här i generationer.

Man kan till exempel göra som man har gjort i Frankrike och avkräva imamerna en lojalitetsförklaring, där man kräver att de som ska bedriva sådan verksamhet också ska skriva under på republikens värderingar. Följer de inte detta utvisas de.

Det finns alltså mycket vi kan göra. Jag anklagar inte justitieministern för att vara naiv. Men det finns en naivitet rent allmänt när man målar med bred pensel i debatten i Sverige och vill skilja mellan islam och islamism. Jag menar att det är samma sak.

Att det sedan finns muslimer som inte tror på allt som står i Koranen är positivt. De krafterna ska vi gynna och ge utrymme åt. Men vi måste samtidigt våga vara ärliga och ställa oss frågan: Hur kan detta hända gång på gång i moskéer runt om i Sverige?

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Om nu regeringen menar allvar med att vi inte ska tolerera hat, hot eller uppmaningar om våld från trossamfund ställer jag mig frågande till att man över huvud taget kan tillåta moskéer på svensk mark – och då menar jag över huvud taget. Låt mig förtydliga vad jag menar.

Islams heliga bok är, som vi vet, Koranen. I den kan vi läsa följande exempel.

I sura 8:12, det vill säga kapitel 8 vers 12, kan vi läsa att muslimerna ska injaga skräck i icke-muslimernas hjärtan och låta svärden vina över deras huvuden och händer.

I sura 9:123 talas det om att muslimerna ska föra krig mot icke-muslimerna och visa dem obeveklig stränghet.

I sura 9:29 står det att muslimerna ska föra krig mot icke-muslimerna tills de erkänner sig besegrade.

I sura 47:4 står att muslimerna ska låta svärden falla över icke-muslimernas huvuden tills de har tvingats på knä.

I sura 9:5, även kallad svärdsversen, står följande att läsa: ”När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna” – det vill säga oss – ”var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem.”

I sura 2:216 kan vi dessutom läsa att det är en plikt för det muslimska samfundet, alltså alla muslimer, att delta i det heliga kriget mot icke-muslimerna, alltså oss.

Koranen är också mycket tydlig med att judarna, förutom att de jämförs med apor och grisar, är de hätskaste fienderna till muslimerna och med att en muslim inte kan vara vän med vare sig judar eller kristna.

Herr talman! Detta är endast några exempel på vad jag anser vara det vansinne som faktiskt präglar stora delar av Koranen – alla muslimers heliga bok och rättesnöre. Det som står i Koranen är islam, varken mer eller mindre. Det är inte islamism eller några märkliga extrema tolkningar; det är vanlig islam, och det gäller alla muslimer.

Jag vill hävda att Koranen i själva verket är unik bland religionernas heliga skrifter i det att den uppmanar sina anhängare till heligt krig, alltså jihad, mot de otrogna – mot icke-muslimerna, den del av världen som inte är muslimsk. Vi talar om en lång rad verser där anhängarna beordras att föra krig – att förfölja, förtrycka, bekämpa och döda icke-muslimer, alltså oss.

Därför är det inte förvånande – och det är detta som är min poäng – att vi gång på gång tvingas läsa den sortens avslöjanden om den ena moskén efter den andra, för detta är islam. Jag säger inte att alla muslimer tycker så, men det står i deras heliga bok; det är islam.

För mig är det mycket enkelt, justitieministern: Den sortens religion har ingenting i Sverige att göra över huvud taget. Vi har ingen skyldighet att låta den sortens värderingar etablera sig i Sverige. Detta är ju en följd av en i stort sett okontrollerad massinvandring till Sverige. Det är därför vi har fått den sortens rörelse i Sverige, som finansieras av muslimska diktaturer, skurkstater och islamister, med målet att ta demokratin ifrån oss.

Jag skulle till och med vilja gå så långt som till att säga att imamer och andra muslimska företrädare som vägrar ta avstånd från dessa delar i Koranen inte har något i Sverige att göra. Det är min bestämda uppfattning.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Om nu regeringen menar allvar med att vi inte ska tolerera hat, hot eller uppmaningar om våld från trossamfund ställer jag mig frågande till att man över huvud taget kan tillåta moskéer på svensk mark – och då menar jag över huvud taget. Låt mig förtydliga vad jag menar.

Islams heliga bok är, som vi vet, Koranen. I den kan vi läsa följande exempel.

I sura 8:12, det vill säga kapitel 8 vers 12, kan vi läsa att muslimerna ska injaga skräck i icke-muslimernas hjärtan och låta svärden vina över deras huvuden och händer.

I sura 9:123 talas det om att muslimerna ska föra krig mot icke-muslimerna och visa dem obeveklig stränghet.

I sura 9:29 står det att muslimerna ska föra krig mot icke-muslimerna tills de erkänner sig besegrade.

I sura 47:4 står att muslimerna ska låta svärden falla över icke-muslimernas huvuden tills de har tvingats på knä.

I sura 9:5, även kallad svärdsversen, står följande att läsa: ”När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna” – det vill säga oss – ”var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem.”

I sura 2:216 kan vi dessutom läsa att det är en plikt för det muslimska samfundet, alltså alla muslimer, att delta i det heliga kriget mot icke-muslimerna, alltså oss.

Koranen är också mycket tydlig med att judarna, förutom att de jämförs med apor och grisar, är de hätskaste fienderna till muslimerna och med att en muslim inte kan vara vän med vare sig judar eller kristna.

Herr talman! Detta är endast några exempel på vad jag anser vara det vansinne som faktiskt präglar stora delar av Koranen – alla muslimers heliga bok och rättesnöre. Det som står i Koranen är islam, varken mer eller mindre. Det är inte islamism eller några märkliga extrema tolkningar; det är vanlig islam, och det gäller alla muslimer.

Jag vill hävda att Koranen i själva verket är unik bland religionernas heliga skrifter i det att den uppmanar sina anhängare till heligt krig, alltså jihad, mot de otrogna – mot icke-muslimerna, den del av världen som inte är muslimsk. Vi talar om en lång rad verser där anhängarna beordras att föra krig – att förfölja, förtrycka, bekämpa och döda icke-muslimer, alltså oss.

Därför är det inte förvånande – och det är detta som är min poäng – att vi gång på gång tvingas läsa den sortens avslöjanden om den ena moskén efter den andra, för detta är islam. Jag säger inte att alla muslimer tycker så, men det står i deras heliga bok; det är islam.

För mig är det mycket enkelt, justitieministern: Den sortens religion har ingenting i Sverige att göra över huvud taget. Vi har ingen skyldighet att låta den sortens värderingar etablera sig i Sverige. Detta är ju en följd av en i stort sett okontrollerad massinvandring till Sverige. Det är därför vi har fått den sortens rörelse i Sverige, som finansieras av muslimska diktaturer, skurkstater och islamister, med målet att ta demokratin ifrån oss.

Jag skulle till och med vilja gå så långt som till att säga att imamer och andra muslimska företrädare som vägrar ta avstånd från dessa delar i Koranen inte har något i Sverige att göra. Det är min bestämda uppfattning.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

För ett år sedan hade jag en interpellationsdebatt med Gunnar Strömmer med anledning av det islamistiska projektet Vi mår bra. Deras mål, om nu någon har glömt det, är att det ska finnas minst en moské i varje svensk stad. Bakom projektet står personer knutna till salafismen, som är en av de mest extrema tolkningarna inom sunniislam. Frågan jag ställde då var om regeringen ämnade vidta några konkreta åtgärder för att förhindra det fortsatta byggandet av nya moskéer som genomsyras av den sortens värderingar. Det är alltså moskéer som har kopplingar till muslimska diktaturer och ibland också terroristorganisationer. Tyvärr var det inte mycket till svar jag fick.

Anledningen till denna interpellation är att Expressen den 2 april kunde avslöja att en imam i en av Kristianstads två sunnimuslimska moskéer vid flera tillfällen spridit hat och hot mot icke-muslimer i allmänhet och judar i synnerhet. Imamen i fråga har dessutom förespråkat hämnd mot det judiska folket och sagt att det förtjänar blod, död och fördrivning. Förutom detta har han betonat vikten av att kommande generationer lär sig att skada judar och att muslimer måste lära sina barn att hämnas.

Jag vill påminna om att för bara några månader sedan kunde vi läsa ett annat avslöjande om den andra sunnimuslimska moskén i Kristianstad. Då var det en imam som bland annat hade predikat att mannen enligt islam har rätt att slå sin hustru.

Det är klart att det här är anmärkningsvärt. För den som är insatt i frågan är det tydligt, vill jag hävda, att den sortens vidriga åsikter och uttalanden är regel snarare än undantag när det gäller imamer som verkar i moskéer på svensk mark. Låt mig ge några fler exempel. I en moské lär man ut att kvinnor inte har rätt att neka mannen sex. I en annan att kvinnor inte ska polisanmäla sina män – inte om, utan när de misshandlas. I en tredje hyllar man al-Qaida. I en fjärde hyllar man Islamiska staten. I en femte hävdar man att terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo är en lögn. I en sjätte värvar man jihadister till det heliga kriget, och så vidare.

Vi vet att moskéer i Sverige i dag används för att främja extremism och sprida antisemitism och kvinnohat men också för att hylla terrorgrupper. Vi vet att många av dem fungerar som spioncentraler. Vi vet att de fungerar som tillhåll för islamister och terrorister. Det handlar alltså om moskéer med kopplingar till en lång rad muslimska diktaturer men också om moskéer med kopplingar till exempelvis Muslimska brödraskapet och andra muslimska terroristorganisationer.

Herr talman! I svaret på min interpellation, vilket jag än en gång vill tacka för, säger justitieministern att statsbidrag inte ska kunna betalas ut till trossamfund som utövar våld, tvång eller hot eller på andra sätt kränker en persons grundläggande fri- och rättigheter. Jag tänker: Är det allt? Är det inte bättre om vi helt nekar dem rätten att verka i Sverige? Och kan vi inte också vara ärliga och erkänna att det i stort sett uteslutande handlar om muslimska trossamfund?

Vad gäller religionsfriheten och yttrandefriheten är det min bestämda uppfattning att den främst är till för det svenska folket och våra svenska medborgare. Vi har ingen som helst skyldighet att låta andra länders medborgare, extremister och islamister komma till Sverige för att utnyttja vår yttrandefrihet och vår religionsfrihet med målet att faktiskt också ta den ifrån oss.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

För ett år sedan hade jag en interpellationsdebatt med Gunnar Strömmer med anledning av det islamistiska projektet Vi mår bra. Deras mål, om nu någon har glömt det, är att det ska finnas minst en moské i varje svensk stad. Bakom projektet står personer knutna till salafismen, som är en av de mest extrema tolkningarna inom sunniislam. Frågan jag ställde då var om regeringen ämnade vidta några konkreta åtgärder för att förhindra det fortsatta byggandet av nya moskéer som genomsyras av den sortens värderingar. Det är alltså moskéer som har kopplingar till muslimska diktaturer och ibland också terroristorganisationer. Tyvärr var det inte mycket till svar jag fick.

Anledningen till denna interpellation är att Expressen den 2 april kunde avslöja att en imam i en av Kristianstads två sunnimuslimska moskéer vid flera tillfällen spridit hat och hot mot icke-muslimer i allmänhet och judar i synnerhet. Imamen i fråga har dessutom förespråkat hämnd mot det judiska folket och sagt att det förtjänar blod, död och fördrivning. Förutom detta har han betonat vikten av att kommande generationer lär sig att skada judar och att muslimer måste lära sina barn att hämnas.

Jag vill påminna om att för bara några månader sedan kunde vi läsa ett annat avslöjande om den andra sunnimuslimska moskén i Kristianstad. Då var det en imam som bland annat hade predikat att mannen enligt islam har rätt att slå sin hustru.

Det är klart att det här är anmärkningsvärt. För den som är insatt i frågan är det tydligt, vill jag hävda, att den sortens vidriga åsikter och uttalanden är regel snarare än undantag när det gäller imamer som verkar i moskéer på svensk mark. Låt mig ge några fler exempel. I en moské lär man ut att kvinnor inte har rätt att neka mannen sex. I en annan att kvinnor inte ska polisanmäla sina män – inte om, utan när de misshandlas. I en tredje hyllar man al-Qaida. I en fjärde hyllar man Islamiska staten. I en femte hävdar man att terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo är en lögn. I en sjätte värvar man jihadister till det heliga kriget, och så vidare.

Vi vet att moskéer i Sverige i dag används för att främja extremism och sprida antisemitism och kvinnohat men också för att hylla terrorgrupper. Vi vet att många av dem fungerar som spioncentraler. Vi vet att de fungerar som tillhåll för islamister och terrorister. Det handlar alltså om moskéer med kopplingar till en lång rad muslimska diktaturer men också om moskéer med kopplingar till exempelvis Muslimska brödraskapet och andra muslimska terroristorganisationer.

Herr talman! I svaret på min interpellation, vilket jag än en gång vill tacka för, säger justitieministern att statsbidrag inte ska kunna betalas ut till trossamfund som utövar våld, tvång eller hot eller på andra sätt kränker en persons grundläggande fri- och rättigheter. Jag tänker: Är det allt? Är det inte bättre om vi helt nekar dem rätten att verka i Sverige? Och kan vi inte också vara ärliga och erkänna att det i stort sett uteslutande handlar om muslimska trossamfund?

Vad gäller religionsfriheten och yttrandefriheten är det min bestämda uppfattning att den främst är till för det svenska folket och våra svenska medborgare. Vi har ingen som helst skyldighet att låta andra länders medborgare, extremister och islamister komma till Sverige för att utnyttja vår yttrandefrihet och vår religionsfrihet med målet att faktiskt också ta den ifrån oss.

(Applåder)

Fru talman! Ett av de länder som har anklagats för islamofobi av det muslimska samarbetsorganet OIC är Frankrike och dess president Emmanuel Macron. Detta är en följd av att Frankrike officiellt och väldigt tydligt har valt att ta strid för den franska republikens sekulära värderingar och mot den växande islamismen i landet. I mars 2021 meddelade den franska regeringen att man dessutom hade bestämt sig för att förkasta termen islamofobi.

Frankrikes beslut har dock mött en del kritik. Beslutet fick exempelvis Turkiets president Erdoğan att se rött och kräva en mental hälsokontroll av Macron. OIC med sina 57 medlemsländer har i sin tur valt att anklaga Frankrikes regering för att vara ansvarig för det man kallar den kraftigt ökade islamofobin i landet. Samtidigt har Frankrike placerats på OIC:s topplista över vad de kallar islamofobins hetaste platser.

Man kan tycka vad man vill om Frankrike och Macron, men när de så tydligt väljer att kritisera och attackera islamismen samtidigt som de öppet och tydligt väljer att förkasta termen islamofobi gör de helt rätt. Med anledning av detta skulle jag vilja veta om den svenska regeringen kan tänka sig att göra samma sak i Sverige. Jag menar att öppet, tydligt och officiellt meddela att man ämnar ta strid mot islamismen och samtidigt öppet, tydligt och officiellt – och inte bara i någon handlingsplan – meddela att man inte längre tänker använda sig av termen islamofobi.

Avslutningsvis vill jag bara nämna att de kristna är världens mest förföljda grupp. Det finns ingen dag mot kristofobi i till exempel FN, vilket man kan tycka är ganska anmärkningsvärt. Det skulle vara intressant att veta till exempel om regeringen kan tänka sig att ta initiativ till att uppmärksamma hatet mot kristna på samma sätt som man har valt att uppmärksamma islamofobi.

Fru talman! Det muslimska samarbetsorganet OIC har så här långt släppt 14 rapporter om islamofobi.

OIC består av 57 muslimska medlemsländer, vilka i olika utsträckning skamlöst förföljer och förtrycker oliktänkande och minoriteter. Det är länder där de mänskliga rättigheterna lyser med sin frånvaro. Trots det har man i den återkommande rapporten mage att framföra kritik och rikta anklagelser om islamofobi mot den demokratiska västvärlden. Man ställer dessutom krav på att yttrandefriheten ska inskränkas här samtidigt som man menar att det ska bli ett internationellt brott att häda och kritisera islam.

Det finns ingen hejd på anklagelserna eller hyckleriet. Någon självkritik existerar inte, och man bryr sig över huvud taget inte om allt det hat som genomsyrar islam och dess skrifter samt alla de problem detta har kommit att leda till i den muslimska världen. Inte heller bryr sig OIC om att kritiken mot islam i själva verket oftast är fullt legitim och att den går att belägga med konkreta exempel och tydliga källor.

Samtidigt blundar OIC för den antisemitism och den västfientlighet som sprids från statligt håll över stora delar av den muslimska världen i länder där kristna och andra minoriteter utsätts för olika former av förföljelse och förtryck. Allt är enligt OIC den demokratiska västvärldens fel – precis allt.

Det är uppenbart att OIC använder termen islamofobi som ett vapen mot oliktänkande i ett försök att kraftigt inskränka yttrandefriheten. OIC är också mycket noga med att påpeka att även muslimer som kritiserar islam är islamofober – och det är alltså den term som Utrikesdepartementet officiellt använder sig av.

Fru talman! OIC är naturligtvis inte ensamt om att ta fram liknande rapporter. Jag vill även nämna European Islamophobia Report, som har släppts årligen sedan 2015. Man skulle kunna sammanfatta den som en sorts årsrapport om påstådd islamofobi i Europa, där olika europeiska länder avhandlas. Bakom denna rapport hittar vi personer med kopplingar till såväl den islamistiska regimen i Turkiet som Muslimska brödraskapet.

I rapporten från 2023 hittar vi under rubriken Central Figures in the Islamophobia Network förutom undertecknad även Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Vi hittar också statsvetaren och terrorforskaren Magnus Ranstorp och forskaren Sameh Egyptson, vilka båda anklagas för att stödja islamofobiska narrativ. Ranstorp anklagas dessutom för att sprida konspirationsteorier.

På ett annat ställe i texten kritiseras tidningar som Bulletin och Dagen för sin språk- och begreppsanvändning, varpå de får sin beskärda del av beskyllningarna om islamofobi – alltså samma term som Utrikesdepartementet officiellt använder sig av. I likhet med OIC menar man i European Islamophobia Report att även muslimer kan vara islamofober.

Fru talman! När man läser de här rapporterna – jag tror att jag har läst allihop – förstår man vad det är för krafter som driver FN och den demokratiska västvärlden framför sig, och vi ska naturligtvis inte böja oss för dessa krafter och deras språkbruk. För mig är det självklart, oavsett vad FN än må säga.

Jag har en fråga till statsrådet: Om nu regeringen anser att begreppet islamofobi är problematiskt – det har statsrådet klargjort, vilket jag tycker är väldigt bra – vad har man då gjort för att exempelvis förmå FN att frångå begreppet? Det skulle vara intressant att veta.

Fru talman! De senaste årtiondena har vi kunnat se hur radikala muslimer – islamister, om man så vill – sakta men säkert har tillåtits flytta fram sina positioner. En liberal invandringspolitik och svenska skattemedel har givit dem möjlighet att etablera sig även här i Sverige.

Vi kan se hur dessa islamister, som ofta har kopplingar till muslimska diktaturer och terroristorganisationer, arbetar målmedvetet med att attackera våra demokratiska institutioner. De opererar från moskéer på svensk mark vilka ibland används som utländska spioncentraler men också för att främja olika former av extremism samt sprida hatfyllda budskap mot icke-muslimer i allmänhet och ofta mot judar i synnerhet.

Den här islamiseringen går allt fortare och äter sig allt djupare in i Sveriges demokratiska samhällskropp. Vi vill hävda att just islamiseringen är det största hotet som den demokratiska världen någonsin har stått inför. Vi är några som har varnat för detta, även undertecknad – faktiskt under väldigt många år. Varje gång har vi anklagats för att vara rasister, och väldigt ofta har vi även anklagats för att vara islamofober.

Just begreppet islamofobi är intressant eftersom ordet fobi egentligen är en form av psykiatrisk diagnos. Jag har personligen svårt att se hur det kan gynna det demokratiska samtalet att den som använder sin lagstadgade yttrandefrihet till att exempelvis kritisera islam och dess många avarter anklagas för att vara psykiskt sjuk. Om jag tolkar svaret från statsrådet, som jag för övrigt vill tacka för, rätt verkar vi vara helt överens i just den frågan.

Fru talman! Genom att stämpla människor som islamofober försöker islamisterna tysta legitim kritik av islam men även legitim kritik av den ideologi som styr diktaturer och halvdiktaturer runt om i den muslimska världen. Det finns till och med exempel på att liberala muslimer som exempelvis kämpar för kvinnors rättigheter eller söker demokratiska reformer har anklagats för att vara just islamofober.

Samtidigt kan vi se hur politiker, journalister och andra har valt att svälja det jag kallar det islamistiska betet, och den nuvarande svenska regeringen är tyvärr inget undantag. Så sent som den 15 mars kunde vi som bekant se Utrikesdepartementet skriva i sociala medier att man vill bekämpa olika former av rasism, inklusive islamofobi. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.

Om man inte har den bakgrund som vi precis har fått av statsrådet kan man ju tolka detta som att regeringen faktiskt delar den begreppsanvändning vi ser i många andra länder över stora delar av världen, där den som kritiserar islam – även om det görs sakligt – alltså anklagas för att vara islamofob och då dessutom jämförs med någon sorts rasist. Jag tycker att det är problematiskt.

Det är dock inte första gången det här händer. Sommaren 2023 använde till exempel den dåvarande utrikesministern Tobias Billström begreppet i ett brev till den muslimska samarbetsorganisationen OIC från den svenska regeringen. Han skrev bland annat att han – och jag citerar – fördömer alla islamofobiska handlingar. Brevet skrevs med anledning av de uppmärksammade korankravallerna.

Jag kan tycka att det är problematiskt när i det här fallet en regeringsföreträdare använder det här begreppet på det sättet. Han utgår från begreppet islamofobi när han skriver till OIC, den muslimska samarbetsorganisationen med 57 medlemsländer, och ber dessutom om ursäkt. Han ber alltså om ursäkt för att vi har en långtgående yttrandefrihet i Sverige. Vad man än må tycka om koranbränningarna är det naturligtvis problematiskt, för vi har inget att be om ursäkt för. Vi ska vara väldigt stolta över vår långtgående yttrandefrihet.

Jag menar att vi bör göra allt vi kan för att inte falla på det islamistiska greppet och använda den sortens begrepp som islamister använder mot oss och vår demokrati.

Herr talman! Jag håller med migrationsministern. Sverigedemokraterna och regeringen gör jättemycket bra tillsammans. Vi har ett otroligt bra samarbete. Trots att vi inte är överens i alla frågor gör vi mycket tillsammans och levererar mycket politik ihop.

Här utgick jag dock från hur migrationsministern, socialministern och andra har uttryckt sig om det imamen sa. Min poäng under denna interpellationsdebatt är att visa att det inte handlar om en enskild imam utan om värderingar som genomsyrar islam och som finns i Koranen. Slutsatsen måste då bli att problemet inte är den enskilde imamen. Det enda han gör är att läsa ur Koranen och förmedla det som islam säger. Då måste vi landa i slutsatsen att problemet är islam. Detta är min poäng, och här tycker jag att ni i regeringen brister. Ni gör verkligen jättemycket bra, och jag är jätteglad att vi har Johan Forssell som migrationsminister – det står jag för. Men man kan göra så mycket mer. Om vi på fullt allvar vill bekämpa denna typ av värderingar måste vi göra mer. Vi måste se till att den sortens människor inte finns i Sverige, och förhoppningsvis kan vi landa i en lagstiftning som säkerställer att det blir så.

Det finns dock andra problem. I Sverige poppar det som svampar ur jorden och med regeringspartiernas goda vilja upp moskéer där kvinnor särbehandlas och tvingas gå genom separata ingångar. Att man låter detta ske tycker jag är ett problem, och det är därför jag står här i dag.

Och hur kan man ge skattepengar till dessa grupper? Senast i går kunde vi i Kvartal läsa om flera islamiska shiasamfund som fortsatt får skattepengar av staten trots att Säpo pekar ut dem som säkerhetsrisker för Sverige eftersom de springer den iranska säkerhetstjänstens ärenden.

Herr talman! Jag håller naturligtvis med migrationsministern; det är klart att man inte kan dra alla människor över en kam. Man kan definitivt inte dra alla muslimer över en kam. Jag hävdar dock att vi faktiskt kan och bör vara väldigt tydliga när vi pratar om islam.

Koranen är inte bara kvinnofientlig. Det står klart och tydligt i Koranen hur den ser på oss icke-muslimer. Vi är undermänniskor och villebråd. Vi pekas ut som fiender till muslimerna. Det står skrivet att vi är de uslaste av alla människor. Samtidigt som man förbannar och fördömer oss har Allah, genom Koranen, beordrat hela det muslimska samfundet – alltså alla muslimer – att förfölja och förtrycka icke-muslimer, föra krig mot oss, injaga skräck i våra hjärtan och döda oss. Även det står i Koranen. Målet är att islamisera hela världen.

Detta är islam; det finns många exempel på det. Det handlar inte om islamism eller om någon extrem tolkning, utan det handlar om islam.

En intressant sak med Koranen är att den, till skillnad från Bibeln, anses vara gudomlig. Den anses vara en bok som är förmedlad från Allah till Muhammed via ärkeängeln Gabriel. Den anses också vara felfri – den gäller alltid. Med den sortens värderingar i en religiös bok är det inte konstigt att det smittar av sig på väldigt många människor, oavsett om vi pratar om imamer eller om andra muslimska företrädare.

Det har funnits många sådana exempel genom åren, inte bara imamen i Kristianstad. Förra året var ett år med väldigt många sådana exempel. Låt mig nämna några.

I mars månad slog insatsstyrkan och Säpo till mot en islamisk föreningslokal i Tyresö, där man grep tre unga män. Senare greps också en fjärde man, som var imamen i föreningslokalen. Dessa personer hade kopplingar till Islamiska staten. Det fanns en massa inspelningar där man kunde höra dem prata om jihad mot icke-muslimer. Man kunde också höra hur de pratade om att de ville attackera synagogor. Planen var att döda så många som möjligt, även barn och – i det här fallet – inte minst judar.

Samtidigt kunde vi läsa om en annan imam – i Malmö – som dömts för hets mot folkgrupp för att han kallat judar för apors och svins avkomlingar under en predikan. Samma imam hade dessutom, utöver att han spridit hat och antisemitism, spridit desinformation om Sverige och det svenska samhället.

Det finns många sådana exempel. Ett tredje exempel som jag vill ta upp, från Malmö, är jätteintressant. Det gäller en imam som under lång tid har lyfts fram som ett föredöme för muslimerna i Malmö. Han grundade något som heter Islamakademin och var ofta föreläsare. Han kallade en rapport om hedersförtryck i förskolor i Malmö stad äcklig. När det avslöjades att det finns anställda i Malmö kommun som har i uppgift att opinionsbilda mot det här – alltså att jobba mot hedersproblematiken – menade han att det är islamofobiskt och rasistiskt.

Här i Stockholm har vi inte minst moskén på Södermalm. Imamen där har bland annat sagt att han är stolt över att han är inspirerad av Muslimska brödraskapet, som är en organisation som är terrorklassad i många länder.

Detta är alltså inget nytt. Det har förekommit länge, och det förekommer i väldigt många moskéer. Det är tyvärr förhållandevis vanligt bland muslimer i Sverige.

Det här skaver, menar jag. Om nu regeringen, som migrationsministern sa och som jag hoppas och tror, ser mycket allvarligt på till exempel att människor som befinner sig i Sverige har åsikter som uppmuntrar till våld eller annan brottslighet eller åsikter som står i strid med våra värderingar, hur kan det då komma sig att man låter dem verka? Man låter dem ju verka och stanna i Sverige. Dessutom uppmuntrar och stöder man deras verksamhet med skattemedel.

Herr talman! Vi kunde som sagt nyligen ta del av mediernas rapportering om hur en imam under en predikan tydligt redogjorde för när en man enligt islam har rätt att slå sin hustru. Många har med rätta reagerat starkt på de här uppgifterna. Som jag skrev i min interpellation sa bland annat socialminister Jakob Forssmed att predikan var förfärlig och helt oacceptabel.

Migrationsminister Johan Forssell har själv sagt att det handlar om en avskyvärd hederskultur och att det inte har någon som helst plats i Sverige. Jag instämmer naturligtvis. I det svar på min interpellation som vi precis fick höra, och som jag vill tacka för, säger migrationsministern dessutom att uttalandet är ett exempel på en misogyn och patriarkal världsbild och att det står i strid med de värden som det svenska samhället vilar på.

Jag menar dock att problemet är att de här åsikterna i själva verket representerar huvudfåran i islam, inte någon extrem tolkning eller udda avvikelse. När man läser Koranen framgår det tydligt att män enligt islam är överlägsna och mer värda än kvinnor, vilka i huvudsak är degraderade till ägodelar som män förvaltar. Anledningen till den här skillnaden var till och med profeten Muhammed själv inne på, om man ska tro källorna, nämligen att kvinnor brister i såväl intelligens som religiös tro.

Koranen är alltså mycket tydlig med att en man har rätt att tillrättavisa sin fru med våld när hon är upprorisk och inte lyder sin man, som det står. Det är väldigt tydligt.

Imamen beskrev i detalj hur detta ska gå till. Först kommer en varning, sedan sexuellt undvikande och sist slag. Det här är taget direkt ur Koranen, alltså islams heliga bok. Det finns suror som tydligt beskriver detta. Profeten Muhammed var själv tydlig med att kvinnoaga faktiskt är tillåtet.

Herr talman! Jag vill med bestämdhet hävda att det här inte är någon nyhet. Det finns en lång rad exempel på händelser genom åren där vi har kunnat se prov på den här sortens värderingar och åsikter från imamer och andra muslimska företrädare. För 13 år sedan sändes ett avsnitt av Uppdrag granskning i SVT där man kunde avslöja att muslimska ledare i moskéer sa en sak utåt – att kvinnor och män har lika värde och så vidare – medan de i dolda inspelningar uppmuntrade kvinnor till någon sorts total underkastelse. Migrationsministerns eget parti, Moderaterna, har haft en islamistisk riksdagsledamot som i en intervju år 2006 sa att Koranen är mycket tydlig med att det är mannen som bestämmer i familjen samt att en man har rätt att slå sin hustru. Fyra år senare, 2010, blev han invald i riksdagen för Moderaterna.

Det här kan alltså inte vara en nyhet. Det är inte något nytt, utan det är något som förekommer hela tiden och som vi har sett många exempel på genom åren.

Förstå mig rätt: Jag tycker att det är jättebra att Forssmed, migrationsministern och många andra reagerar skarpt på dessa uttalanden. Det jag vill ha sagt är följande: Om det nu är så att detta är taget direkt ur Koranen, och om det är förfärligt, avskyvärt och oacceptabelt samt ett exempel på en misogyn och patriarkal världsbild som står i direkt strid med de värden som vårt samhälle vilar på, anser jag att den enda rimliga slutsatsen är att det också gäller islam och inte bara den enskilde imamen, som endast har förmedlat det budskap som Koranen torgför och som vi kan läsa om där. Eller har jag missförstått någonting?

Fru talman! Jag håller absolut med. Det är klart vi ska titta på finansieringen. Vi har ju lyft frågan – jag vet inte i hur många år vi har drivit den. Det är glädjande att vi äntligen har landat i vad som kommer att bli en utredning. Jag hoppas att den blir så pass bra den bara kan bli. Det kommer att bli ett effektivt vapen mot de här krafterna.

Men än en gång: Dessa byggen pågår ju nu. Om det byggs till exempel moskéer med uppenbara kopplingar till salafismen, en av de värsta formerna av islam, kan man säga nej till dessa byggen. Om det finns moskéer med kopplingar till turkiska islamister kan man säga nej också till dem. Man behöver inte godkänna dem.

Vi ska såklart vara stolta över vår demokrati och vår yttrande- och religionsfrihet. Men jag hävdar att den primärt är till för oss och för våra medborgare. Den ska inte vara till för krafter i andra länder som kommer hit med målet att använda den för att ta den ifrån oss. Det är någonting helt annat. Vi måste våga försvara vår demokrati mot de krafter som vill ta den ifrån oss och göra det kraftfullt.

Det är bara att göra en sökning på nätet och skriva ord som ”moské” och liknande för att hitta moskéer där det sprids fruktansvärda budskap. Det är antisemitiska budskap, antidemokratiska budskap, våldsförespråkande budskap och kvinnofientliga tankar, idéer och budskap. Det finns uppmaningar att döda judar eller att straffa och döda homosexuella. Det här förekommer i en lång rad moskéer, även i dem som man kanske primärt inte sammankopplar med den sortens länder.

Det här är ett bredare problem, och jag hävdar att det är ett generellt problem. Det är en regel snarare än ett undantag, och då krävs det mer än att bara se över finansieringen. Det är ett verktyg. Men tiden börjar rinna ut, och jag beklagar att vi inte kan vara överens om det.

Fru talman! Det här handlar inte bara om terrorhoten. Det handlar, vill jag hävda, primärt om den smygande islamiseringen. Det finns självklart många aktörer runt om i världen som vill skada den demokratiska världen, även Sverige. Det ser vi många bevis på. Men de islamistiska är uppenbarligen de farligaste, just för att de på ett numerärt sätt är väldigt starka även inom våra gränser. Det är en direkt följd av en mer eller mindre okontrollerad massinvandring från den delen av världen. Vi pratar om grupper som är väldigt stora och som växer sig allt starkare.

Jag tycker att det här är lite problematiskt. Det är klart att vi måste se över finansieringen. Vi är helt överens i den frågan. Men det finns både existerande och planerade moskéer som bevisligen har dessa kopplingar. Därför måste vi agera nu. I min interpellation nämnde jag gruppen Vi mår bra som exempel. Det projektet ligger bakom bland annat en moské i Helsingborg som byggs just nu. Salafister är de. Det är nästan den värsta sortens islamister. Och i Skärholmen ska en grupp med kopplingar till den islamistiska Millî Görüş bygga Skandinaviens största moské.

Det här är grupper som har som mål att ta vår demokrati ifrån oss. Det pågår just nu. Därför kan vi inte vänta.

Jag tycker att det hela är lite tråkigt, för oavsett vilket mosképrojekt med sådana kopplingar vi talar om är det så här långt bara Sverigedemokraterna som har varit emot dem. Alla andra partier, även regeringspartierna och tyvärr även Moderaterna, har varit för dem. Varenda gång och oavsett om det går att bevisa kopplingar till sådana organisationer och länder är man ändå för. Jag tycker att det är jätteproblematiskt.

Det här går utöver frågan om islamism. Det är viktigt att poängtera det. Det handlar i grund och botten om islam, om Muhammed och om Koranen. Det är det som är islam. Muhammed var krigsherre som förde krig och ledde militära kampanjer. Han beordrade massmord och politiska mord. Han sysslade med slavhandel. De överföll karavaner och spred elände och död omkring sig. Det här är grunden för islam. Och Koranen är grunden för islam.

Jag har själv läst Koranen och håller nu på att läsa den för andra gången. I den hittar vi åtminstone 400 direkta hot som uttrycker att muslimer ska förfölja och förtrycka icke-muslimer, det vill säga människor som undertecknad, fru talmannen och statsrådet. Det är självfallet problematiskt när vi låter sådana värderingar få fäste i vårt land. Det är klart att det riskerar att skapa enorma problem. Ju längre islamiseringen får pågå, desto svårare blir det att på allvar göra något åt den, framför allt om de eventuella åtgärderna ligger långt fram i framtiden.

Det är ingen slump att det inte finns någon fullt fungerande demokrati i den muslimska världen. Det är i grund och botten en totalitär religion och ideologi, som man nu vill tvinga på oss genom moskéer och olika muslimska kulturcentrum, eller vad man nu vill kalla dem, med kopplingar till den sortens länder.

Jag försöker verkligen förstå. Jag är glad över att frågan ses över nu, men varför ska vi låta dessa människor få fäste i Sverige? Varför ska de ges inflytande här? Varför ska de ges tillträde till vår demokrati när de uppenbarligen har som mål att ta den ifrån oss? Det tycker jag är en viktig fråga, och den är viktig att diskutera. Jag vill gärna också få svar på den.

Fru talman! Som följd av en påtvingad massinvandring kämpar Sverige i dag bevisligen med mycket svåra problem i form av segregation, otrygghet, gängvåld och organiserad brottslighet. Vi ser liknande förfall i många västeuropeiska länder. Europa, även Sverige, har dessutom drabbats av en lång rad muslimska terrorattentat där radikala muslimer har kört ihjäl människor med bilar och lastbilar, sprängt ihjäl människor med hemgjorda bomber och mördat människor med skjutvapen, yxor och knivar.

Samtidigt växer ett hot fram i det tysta. Det är en islamisering som går allt fortare och som äter sig allt djupare in i den demokratiska samhällskroppen. Jag vill likna det vid en parasit som tar sin näring från allt det som vårt demokratiska samhälle naivt erbjuder. Det är en parasit som redan nu orsakar stor skada och som på sikt hotar att förgöra oss inifrån. Varje gång de här krafterna tillåts flytta fram sina positioner – tyvärr ofta med övriga partiers goda minne – ökar skadorna på den demokratiska samhällskroppen.

Projektet Vi mår bra är ett exempel. Deras mål är att det ska finnas minst en moské i varje svensk stad. Bakom projektet står personer med kopplingar till terroristorganisationer men också till salafismen, alltså den mest bokstavstrogna varianten av tolkningar inom sunniislam. Just nu pågår insamlingar till 16 nya moskéer. Ett stort antal är redan fullfinansierade och färdigställda.

Vi har sedan tidigare kunnat se hur en lång rad moskéer i Sverige använts för att främja extremism, sprida antisemitism och kvinnohat, hylla terrorgrupper och till och med fungera som utländska spioncentraler. Man attackerar vår demokrati och våra institutioner – vårt Sverige. Det är alltså moskéer som fungerar som tillhåll för islamister och terrorister och som har kopplingar till en lång rad länder. Det handlar om diktaturer och halvdiktaturer som Turkiet, Libyen, Förenade Arabemiraten, Iran, Kuwait, Oman, Pakistan och så vidare. Det är också moskéer med kopplingar till Saudiarabien och Qatar – länder som erkänner den redan nämnda salafismen. Det finns även moskéer med kopplingar till Muslimska brödraskapet och så vidare.

Det här handlar inte om någon fredlig mission. Det handlar om att sprida ett i grunden hatfyllt budskap. Det handlar om att öka segregation och splittring och att få makt och inflytande. Målet är att ta vår demokrati ifrån oss. Det är detta som är syftet med de här gruppernas – islamisternas – verksamhet.

Justitieministern svarar att en särskild utredare har fått i uppdrag att överväga att se över regelverken, inte minst när det gäller finansiering av trossamfund, till exempel med kopplingar till islamism. Det är jättebra. Syftet är att förhindra att andra stater, utländska organisationer eller finansiärer stärker deras verksamhet här i Sverige. Det är bra att vi äntligen har landat i ett sådant beslut. Men dels beklagar jag senfärdigheten, dels undrar jag varför man säger ”överväga”. Hur kan det ens vara föremål för en diskussion? Islamiseringen och infiltrationen av vårt svenska samhälle och våra svenska myndigheter har pågått under lång tid. Det pågår nu. Jag vill påstå att det brådskar. Vi börjar få ont om tid.

Fru talman! Jag tycker inte att jag fick något riktigt svar på min fråga om ministern ämnar vidta några generella åtgärder för att förhindra det fortsatta byggandet av nya moskéer på svensk mark med kopplingar till muslimska diktaturer och andra islamistiska krafter. Det finns bevisligen många sådana. Jag skulle hemskt gärna vilja få ett svar på den frågan.

Fru talman! För att lösa problemen krävs det att man också vet varför det har blivit som det har blivit, vilket jag också pekade på i mitt anförande. Det finns inget parti som har styrt Sverige så länge som Socialdemokraterna. Det är också Socialdemokraternas politik som genomsyrar och ligger till grund för alla de problem vi ser i dag. Därför vore det klädsamt om Socialdemokraterna också tog ansvar för de egna misslyckandena. Att släppa in bocken som trädgårdsmästare tror jag inte är ett framgångsrecept, tvärtom.

Det är bra att det finns en samsyn, men i detta läge tycker jag att vi ska hålla er i Socialdemokraterna borta med tanke på att det trots allt är ni som bär ansvar för att det ser ut som det gör.

Det är Socialdemokraternas politik som har skapat många av de problem vi ser i dag. Det är ert fel. Ni fick er mångkultur. Ni fick er massinvandring. Ni fick er islamisering, segregation och splittring. Det var precis detta ni ville ha. Alternativet är att ni har fört en politik utan att ha någon som helst koll på vad den skulle leda fram till. Jag vet faktiskt inte om det är bättre eller sämre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Jag förutsätter att ni ändå har varit medvetna om vad de politiska beslut ni har fattat kunde leda fram till. Vi ser resultatet i dag.

Det är inte lätt att åtgärda de problem som ni har skapat. Det tar tid. Vi befinner oss i en väldigt allvarlig situation.

Jag vill avsluta med en fråga. Vi ser i dag hur oskyldiga människor kommer i skottlinjen och hur oskyldiga kvinnor, barn och familjemedlemmar mördas trots att de inte har någonting med de kriminella gängen att göra annat än att kanske ha ett släktskap. Vissa har inte ens det. Vi ser hur dessa mördas, och vi ser hur det skjuts på skolgårdar.

Jag drar mig till minnes att Morgan Johansson vid mer än ett tillfälle sa att det är en liten risk att oskyldiga drabbas. Detta uttalade han under sin tid som justitieminister, och det är inte speciellt smakfullt.

Delar Teresa Carvalho uppfattningen att det är en liten risk att oskyldiga drabbas? Är hon villig att be alla oskyldiga om ursäkt för vad den förda politiken har lett fram till?

Fru talman! Jag vill korrigera Teresa Carvalho. Det är säkert så att Socialdemokraternas kriminalpolitik vilar på två ben. Jag skulle vilja påstå att det ena benet är senfärdighet och att det andra är att man försöker skuldbelägga andra för sina egna misslyckanden. I det särskilda yttrandet från Socialdemokraterna - det står ju en del i den texten - anklagar man regeringen för till exempel passivitet och hävdar att man utgör ett tydligt alternativ. Det blir lite skrattretande.

Man skriver att det finns hela städer och bostadsområden där tillvaron och tryggheten är slagen i spillror. Det är i själva verket Socialdemokraternas eget fel. Jag vill påminna om att inget annat parti har styrt Sverige under så lång tid som just Socialdemokraterna har gjort. Man satt dessutom vid regeringsmakten under de två föregående mandatperioderna, innan vi tog över. Man hade all tid i världen att arbeta förebyggande och med att åtgärda problemen. Det var det ena.

Jag vill också påminna om att Stefan Löfven under sin tid som statsminister vid flera tillfällen deklarerade att regeringen skulle krossa gängkriminaliteten, som han sa. Vi kunde höra Morgan Johansson återupprepa den väldigt tomma frasen under sin tid som justitieminister. Vid ett tillfälle sa han dessutom på fullt allvar - jag citerar: Vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Det gick så där. Sanningen är den att när Tidöpartierna tog över efter valet 2022 var situationen värre än någonsin. Det var en följd av det totala misslyckande som Socialdemokraterna kom att erbjuda svenska folket med sin politik. Vi befinner oss i en väldigt allvarlig situation. Så är det. Men det är i mångt och mycket Socialdemokraternas fel.

Jag har två frågor. Varför är Socialdemokraterna alltid sist på bollen? Och varför tar inte Socialdemokraterna ansvar för sina egna misslyckanden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Fru talman! Jag kan också konstatera många saker, fru talman. Jag kan konstatera än en gång att vi lade fram ett förslag om en RICO-lagstiftning redan 2011-2012. Alla röstade emot den, även Socialdemokraterna.

Jag kan konstatera att det inte finns något parti som så här långt har gått så hårt åt gängen som vi nu gör inom ramarna för Tidöavtalet. Jag kan också konstatera att vi har en särlagstiftning för gängkriminella, som vi kallar den. Det är närmare 50 förslag som Sverigedemokraterna har tagit fram och som vi just nu diskuterar inom ramarna för vårt samarbete. Detta arbete pågår alltså redan.

Vi kan gå tillbaka till förra mandatperioden, och det här är intressant. Oppositionen, alltså regeringen och Sverigedemokraterna som nu samarbetar med regeringen, tvingade fram en lång rad tillkännagivanden. Det var på grund av dessa tillkännagivanden som det sedan började hända lite smågrejer från den socialdemokratiska regeringens sida, vilket sedan ledde fram till en hel del förslag, men många urvattnade. Dessa fick vi sedan ta tag i och göra betydligt bättre, för de var inte speciellt bra. Vi gör alltså betydligt mer, och jag kan konstatera att Sverigedemokraterna oftast är först och Socialdemokraterna sist på bollen.

Bara en liten avslutande kommentar till detta med kopplingar till gäng. Det är intressant, för det finns nog inget parti som har sådana kopplingar till kriminella gäng som just Socialdemokraterna. Det finns ju en lång rad avslöjanden även på personliga plan. Vi har ju socialdemokratiska ledamöter här i riksdagen i dag som har nära släktingar som är grovt kriminella. Vi vet till exempel att det finns socialdemokrater som har haft nära kopplingar till olika former av kriminella gäng, inte minst mc-gäng. Om det är något parti som har enorma problem vill jag påstå att det är Socialdemokraterna. Det spelar ingen roll om vi talar om lotteriverksamhet eller enskilda skandaler i Stockholms kommun. Det är inte bara islamisterna som har lyckats infiltrera partiet utan även de gängkriminella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Fru talman! Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. En av de första frågor som vi började driva stenhårt var just en RICO-lagstiftning, eller som vi kallar den DIKO-lagstiftning - det finns många ord för den. Redan 2011-2012 lade vi fram ett färdigt förslag. Vi tog fram ett program som vi lade fram här i riksdagen. Alla röstade emot det, även Socialdemokraterna. Det fanns då inget som helst intresse av att stödja förslaget.

Det visar än en gång att Sverigedemokraterna gång på gång har varit betydligt bättre på att förutse vilka problem som skulle följa på den politik som inte minst Socialdemokraterna bär ansvar för. Det är ett faktum att Socialdemokraterna röstade nej till våra förslag.

Nu sitter vi i Tidösamarbetet. Det är bara att titta på Tidöavtalet för att se att gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten är väldigt högt prioriterade frågor. Det är helt uppenbart att de förslag som vi har kommit överens om är betydligt mer långtgående än de som Socialdemokraterna någonsin tidigare har presenterat. Vi ligger alltså i framkant även där. Vi arbetar redan med detta.

Vad gäller motionen drog vi tillbaka den för att i stället hantera den inom ramarna för vårt samarbete, och det gör vi nu. Vi har kommit överens om att särlagstiftning för gängkriminella ska diskuteras, och jag hoppas att vi når långt med det. Jag tror att vi har närmare 50 olika förslag som är betydligt mer långtgående än den copy-paste-produkt som Socialdemokraterna har tagit fram, där man har tittat på vad vi sverigedemokrater gjorde för mer än tio år sedan. Vi vill gå betydligt längre, och vi kommer att gå betydligt längre. Det visar bara att Socialdemokraterna inte bara har huvudansvaret för att det ser ut som det gör, utan att ni alltid är sist på bollen. Vi jobbar redan med det här.

Fru talman! Vi ska i dag debattera och diskutera utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Det är en debatt vi har haft många gånger tidigare. För er som följer den för första gången, till exempel ni på åhörarläktaren, tänker jag inleda med en sammanfattning eller en repetition, om man så vill.

För det första: Sverige har gått från att ha varit ett av världens mest homogena och trygga och minst korrupta länder till att vara ett land där gängkriminalitet och organiserad brottslighet blir alltmer tongivande. Att situationen är mycket allvarlig verkar de flesta partier vara överens om. Det räcker dock inte att vara överens om att vi befinner oss i ett allvarligt läge. Relevant är också varför det ser ut som det gör. Det är självklart av betydelse när vi ska diskutera vad vi kan göra för att på allvar hantera problemen.

För det andra: En stor majoritet av dem som ligger bakom gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten har en annan bakgrund än den svenska. De kommer inte minst från dysfunktionella länder i Mellanöstern och Afrika. Det gäller även fenomen som förnedringsrån, överfalls- och gruppvåldtäkter samt den accelererande islamiseringen. Många av dessa människor hör till kriminella grupper som arbetar målmedvetet med att nedmontera våra institutioner och nedmontera och bekämpa vårt öppna, trygga och demokratiska samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

För det tredje: Att det har kunnat bli så här är en direkt följd av en medveten politik som tidigare regeringar har fört och tvingat på det svenska folket. Det är en följd av mångkulturalism, och det är en följd av massinvandring. När man tar emot väldigt många människor från länder med ett demokratiskt underskott och utbredd korruption och där man inte har samma tilltro som vi har till myndigheter, till staten, till polisen eller till demokratin som system skapar det självklart problem. Det blir problem i form av utanförskap, segregation, våld och otrygghet men också gängkriminalitet och organiserad brottslighet.

För det fjärde: Eftersom det här till stor del är ett importerat problem måste invandringen självklart minska kraftigt om vi på allvar ska ta tag i problemen, som Sverigedemokraterna ofta påpekar. Men vi måste också utvisa så många grovt kriminella utlänningar vi kan; det spelar ingen roll vilket land de kommer ifrån. Har man inte medborgarskap i Sverige och begår brott ska man ut - konsekvent.

Om vi inte gör detta spelar det ingen roll hur bra kriminalpolitik vi än har; vi kommer att misslyckas. Så allvarlig är situationen i dag. Eftersom vi dessutom har kunnat se hur gängkriminella värvas till så kallad islamistisk extremism, som någon tidning beskrev det, måste såklart också kampen mot islamismen fortsätta och tas på betydligt större allvar än i dag.

Nu vet vi till exempel att det finns gängkriminella som har rekryterats av underrättelsetjänsten i Iran för att begå olika former av grova våldsbrott här i Sverige. Det är helt galet! Det är helt galet att en diktatur kan vända sig till i det här fallet svenska medborgare - vilket många av dessa människor tyvärr är - som delar diktaturens sunkiga och antidemokratiska åsikter och be dem utföra våldsdåd här i Sverige.

Därför måste vi slå hårdare mot de grupper som försöker använda Sverige och vår demokrati som en tummelplats för sitt ordningsstörande och sin kriminella och demokratihotande verksamhet.

Fru talman! Tidöpartierna arbetar hårt för att nå de mål som vi trots allt ställer upp i betänkandet. Det handlar kortfattat om att minska brottsligheten och öka människors trygghet, både den upplevda och den faktiska. Men det handlar också om att verka för en hög rättssäkerhet och rättstrygghet. En viktig del av detta handlar självklart om att den som begår ett brott också blir dömd för detta och att straffet står i proportion till gärningen - detta samtidigt som brottsofferperspektivet självklart skärps.

Men situationen är allvarlig. Den upplevda otryggheten är fortsatt hög samtidigt som vi ser en ökning vad gäller anmälda brott, antal sprängningar och det dödliga våldet i största allmänhet. Det är klart att det är ett misslyckande för hela samhället.

Det finns dock saker som är positiva. Vi ser nu hur antalet poliser äntligen ökar. Vi har en något högre uppklaringsprocent vad gäller grova brott kopplade till organiserad brottslighet. Det dödliga skjutvapenvåldet har minskat, och det verkar minska även i år. Vi får hoppas att denna försiktigt positiva trend håller i sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Positivt är också att vi har en regering som samarbetar med Sverigedemokraterna inom ramarna för det vi kallar Tidösamarbetet. Vi är överens om att det är prioriterade frågor att bekämpa gängen och den organiserade brottsligheten. Vi har också fått flera viktiga lagändringar på plats.

Fru talman! I februari trädde lagen om preventiva vistelseförbud i kraft, vilket gör det möjligt att begränsa kriminellas möjlighet att vistas på vissa platser även om man inte är dömd för något brott.

Det har visat sig vara väldigt bra att vi äntligen fick denna lagstiftning på plats. Bara några veckor efter att lagen trädde i kraft kunde vi läsa i medierna om ett vistelseförbud i Rågsved, där ett antal kriminella individer hade portats från att vistas på tunnelbanestationen, i centrum och vid ett antal skolor. Vi kunde läsa att boende och näringsidkare vittnade om ett lugnare område och att kunderna hade börjat komma tillbaka.

I september rapporterades att det då fanns 80 sådana förbud i hela landet, primärt riktade mot gäng i Stockholm och Göteborg. Framför allt rapporterades också att detta har haft en märkbar effekt, som man uttrycker det, och lett till färre skjutningar och sprängningar.

I november fick vi en ny förverkandeslagstiftning på plats. Bara under den första veckan rapporterade polisen om 56 ärenden om självständigt förverkande och om beslagtaget gods till ett värde av över 10 miljoner kronor. Det handlade om motorcyklar, bilar, klockor, väskor och kontanter. Det är fantastiskt!

I juni meddelade polisen att man som en konsekvens av dels ett förändrat arbetssätt, dels en ny lagstiftning hade avvärjt nästan 200 grova våldsbrott sedan 2023. Polisen pekade då särskilt på säkerhetszonerna och på vistelseförbudet, som jag nu har nämnt, men också på lagen om preventiva tvångsmedel som trädde i kraft i oktober 2023.

Redan i februari i år, alltså bara några månader efter den nya lagens ikraftträdande, meddelade polisen att man hade kunnat förhindra flera grova brott med hjälp av just de preventiva tvångsmedlen. Det handlar alltså om hemlig avlyssning och hemlig dataavläsning mot personer som kan antas vara på väg att begå grova brott, inte minst då - än en gång - skjutningar och sprängningar.

Jag vet att Tullverket inte ligger på vårt bord. Det är ändå en viktig fråga, och jag vill bara kort nämna att uniformerad tullpersonal nu kommer att ha rätt att bära skjutvapen. Vapen har köpts in, och utbildningen har påbörjats. Jag tror att det här är jätteviktigt. Det handlar om att höja personalens säkerhet, för de har varit en utsatt grupp i många år. Men det handlar också om att Tullverket måste och kan vara en viktig del i kampen mot gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten. Det gäller att stoppa så mycket vi kan innan det kommer in i Sverige.

Jag ska kort också ta upp den inre utlänningskontrollen, för den är värd att nämna. I september rapporterade polisen att man vid en enda insats som pågick under tre dagar, där man kontrollerade utländska medborgares rätt att vistas i Sverige, bland annat hittade 31 personer som togs till Migrationsverkets förvar.

Här kommer vi förmodligen att få en betydligt bättre och effektivare lagstiftning på plats, vilket kommer att göra nytta på riktigt. Det finns alltså väldigt mycket positivt, trots allt elände.

Jag vill avsluta med att peka på ett förslag som Sverigedemokraterna har tagit fram och som nu hanteras inom ramen för Tidösamarbetet. Det handlar om framtagandet om en särlagstiftning för gängkriminella, som är en viktig fråga för oss. Vi menar att genom en sådan lagstiftning kan vi rikta insatserna direkt mot de individer som allvarligt hotar vårt samhälle. Gängkriminella skulle till exempel kunna övervakas med obligatorisk fotboja och med utegångsförbud. Deras ekonomiska makt skulle kunna strypas genom bidragsspärrar, näringsförbud och granskning av bankkonton. Nyrekrytering till gängen skulle kunna straffas hårdare. Fängelsestraffen för de grövsta brotten och de grövsta brottslingarna skulle kunna bli ännu längre. Vi menar att införandet av en sådan särlagstiftning mot gängkriminella öppnar upp för mängder av förslag som skulle kunna göra livet mycket svårt för de här individerna. Det är där jag menar att en stor del av kampen måste tas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Trots alla problem vi ser och allt elände som händer finns det ändå positiva tendenser, så jag tror att vi ändå kan se förhållandevis positivt på framtiden.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet och tacka för ordet.