Emma Berginger

Fru talman! Jag tackar för de svar som vi har fått från försvarsminister Pål Jonson. De tydliggör att Försvarsmakten gör ett viktigt arbete på området. Men jag hör fortfarande inget svar som tydliggör vilka åtgärder som denna regering har vidtagit. Man verkar vara relativt nöjd med den förordning som den föregående regeringen har tillskapat och att följa det löpande arbetet.

Det visar på att man kanske inte har någon extra ambition att säkerställa att man gör den klimatanpassning som vi ser som nödvändig för att bibehålla förmågan att lösa huvuduppgiften att kunna hålla Sverige och allierade säkra i händelse av ett väpnat angrepp och att man inte tar den uppgiften på ett tillräckligt stort allvar.

För att klara den förmågan behöver man kunna anpassa sig till ett förändrat klimat. Man måste också kunna anpassa verksamheten till att kunna fungera i ett samhälle som har ställt om.

Med det sagt vill jag säga att detta är min sista debatt i Sveriges riksdag. Jag vill tacka försvarsministern för ett gott samarbete de här åren. Försvarsområdet som sådant är lite speciellt då vi har en bred samsyn om väldigt mycket.

Jag tackar för den här debatten där vi i varje fall har kunnat skilja ut våra åsikter lite grann mot varandra. Jag vill tacka fru talman och alla andra som jobbar här i riksdagen för den tid som jag har haft här under nästan åtta år och för ett gott samarbete.

Fru talman! Det är fint att få höra om den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Men mina frågor gällde faktiskt inte främst vad Försvarsmakten gör utan vad försvarsministern har gjort i sin tjänsteutövning. Jag frågade vilka initiativ försvarsministern har tagit för att säkerställa att Försvarsmakten och totalförsvaret är anpassade till ett förändrat klimat. Jag frågade om Försvarsmaktens förmåga att hantera klimatrelaterade kriser men också om hur man säkerställer att klimatförändringarnas konsekvenser integreras i den långsiktiga försvarsplaneringen och utvecklingen av totalförsvaret. Det är där jag fortfarande saknar svaren – vilka åtgärder har försvarsministern vidtagit?

Det är jättebra att Försvarsmakten nu tittar på möjligheten att använda elektrifierade fordon, ser över hur man upphandlar och så vidare, men det krävs mer. Då är min fråga till försvarsministern: Vad gör försvarsministern egentligen, och vad avser han att göra?

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi såklart kan påverka hur allvarliga klimatförändringarna kommer att bli. Det var inte det jag huvudsakligen frågade om i interpellationen, men jag uppskattar såklart om vi kan debattera den frågan också. Även om vi inte kan stoppa klimatförändringarna kan vi trots allt mildra dem, och varje tiondels grad räknas. Sverige har genom Parisavtalet förbundit sig att minska utsläppen av växthusgaser. Vi har ett nationellt klimatmål som säger att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären; därefter ska vi uppnå negativa utsläpp.

För att klara detta behöver vi fasa ut de fossila bränslena. En rad branscher och sektorer, inklusive transportsektorn, har tagit fram färdplaner för att ställa om och göra sig oberoende av fossila bränslen. Det sker en omfattande elektrifiering men också en övergång till biobränslen i de delar som inte kan elektrifieras på ett enkelt sätt.

Det här kan inte Försvarsmakten och totalförsvaret stå utanför och stå vid sidan av. Man kan inte ha ett frikort när alla andra ställer om, utan man behöver säkerställa sin förmåga. Därför har jag också frågat vilka åtgärder ministern och regeringen avser att vidta för att minska Försvarsmaktens beroende av fossila bränslen och säkerställa att försvaret kan fungera i ett framtida energi- och bränslesystem baserat på el och förnybara drivmedel.

Fru talman! Nato ser klimathotet som en hotmultiplikator och pekar i sitt strategiska koncept ut klimatet som en definierande utmaning för vår tid, med djup påverkan på de allierades säkerhet. Man menar att Nato ska bli den ledande internationella organisationen vad gäller förståelse för och anpassning till klimatförändringarnas påverkan på säkerheten. Regeringen har själv i sin nationella säkerhetsstrategi pekat ut klimatet som ett existentiellt hot mot mänskligheten.

Därför är jag intresserad av att få veta mer om vilka åtgärder som försvarsministern och regeringen har vidtagit för att hantera det hotet. Försvarsministern pekar i sitt svar på att klimatförändringarna redan i dag har konsekvenser för vår säkerhet. Exempelvis nämns att extremväder påverkar produktion av livsmedel och dricksvattentillgång.

Vad gör regeringen konkret för att hantera denna påverkan på vår säkerhet? Hur säkerställs livsmedelstillgång och dricksvattenförsörjning? Jag skulle vilja ha svar från försvarsministern om hur man ser på det inom ramen för totalförsvaret.

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret.

Vi står båda bakom att Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge och att det är viktigt att bygga upp totalförsvarets förmåga. Miljöpartiet står tillsammans med övriga partier i riksdagen bakom de överenskommelser som nu gör att upprustningen sker och att Försvarsmakten tillförs stora resurser för att öka sin förmåga.

I den upprustningen är det viktigt att säkerställa att Försvarsmaktens verksamhet, infrastruktur och materiel är anpassade till den pågående klimatkrisen. Det handlar både om att minska klimatpåverkande utsläpp och om att säkerställa Försvarsmaktens förmåga att verka i ett förändrat klimat och i ett samhälle som har ställt om.

Klimatkrisen är ett faktum. I dess spår ser vi extrema väderhändelser som torka och bränder, vilket denna sommar är högst aktuellt i både Europa och Sverige. Men vi ser också skyfall, översvämningar, erosioner, skred, havsnivåhöjningar och så vidare.

Att kunna hantera dessa extremväder och extremväderhändelser i alla delar av konfliktskalan är avgörande för att Försvarsmakten ska kunna vidmakthålla sin förmåga.

Även vad som till synes kan låta som mindre effekter av klimatförändringarna kan påverka Försvarsmaktens förmåga, till exempel antalet nollpunktsgenomgångar, det vill säga när temperaturen rör sig över och under noll grader, vilket påverkar bärigheten på marken. Bristen på snö kan påverka framkomlighet, synlighet och, enligt erfarenheter från Norge, även soldaternas humör och mående.

När jag frågar vilka konkreta åtgärder som ministern och regeringen har vidtagit för att säkerställa att Försvarsmakten och totalförsvaret är anpassade till ett förändrat klimat uteblir dock svaret. Jag får dra slutsatsen att ministern inte har vidtagit några sådana åtgärder.

Jag frågade också om ministern har agerat för att stärka Försvarsmaktens förmåga att hantera klimatrelaterade kriser såsom skogsbränder, översvämningar och andra extrema väderhändelser som kan inträffa samtidigt som säkerhetshot. Inte heller här kan jag utifrån försvarsministerns svar se att han har agerat för att stärka denna förmåga.

Försvarsministern hänvisar till att Försvarsmakten liksom andra myndigheter har ett förordningsstyrt ansvar för att initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning, i enlighet med förordningen 2018:1428 om myndigheters klimatanpassningsarbete.

Det stämmer att den rödgröna regeringen 2018 fattade beslut om denna förordning, som säger att en myndighet som anges i första paragrafen inom sitt ansvarsområde och inom ramen för sina uppdrag ska initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning, och om myndigheten förvaltar eller underhåller statlig egendom ska myndigheten också anpassa denna verksamhet till ett förändrat klimat.

Jag ställde dock frågan om försvarsministern har vidtagit några åtgärder i denna riktning. Har han över huvud taget följt upp eller intresserat sig för det arbete som myndigheten enligt förordningen bör bedriva? Har han gjort någon bedömning av om myndigheten efterlever förordningen? Är verksamheten redan klimatanpassad, eller behövs det ytterligare åtgärder?

En av anledningarna till att jag skrev denna interpellation är att jag inte vill att klimatfrågan tappas bort nu när vi gör den historiska upprustningen. Vi upphandlar materiel som ska kunna fungera under decennier. Därför vill jag ha svar på hur ministern och regeringen säkerställer att klimatförändringens konsekvenser integreras i den långsiktiga försvarsplaneringen och utvecklingen av totalförsvaret.

Herr talman! Jag är mer orolig för ja-sägarna – de som säger ja och amen till allt som ställs framför dem – än för partier som har lite olika ståndpunkter i frågan om hur vi ska implementera och verkställa vårt Natomedlemskap.

Miljöpartiet vill värna den breda enigheten i försvars- och säkerhetspolitiken. Detta vill vi göra nu – i dag, när vi sitter i opposition. Vi hade egentligen kunnat leva ut oppositionsrollen till fullo, men vi har tagit ansvar i det här läget och har tillsammans med regeringspartierna diskuterat oss fram till breda enigheter i Försvarsberedningen.

Jag vill såklart också värna den breda enigheten om vi sitter i regering efter valet, vilket opinionssiffrorna just nu tyder på att vi kanske får möjlighet att göra. Då är det viktigt att Jörgen Berglund också betänker hur han kommer att agera i en eventuell oppositionsroll, för att kunna stå upp för och verka för att vi behåller en bred enighet.

Ledamoten undrade varför kärnvapen hamnat i betänkandet över huvud taget. Det har hamnat där eftersom det nämns i propositionen från regeringen. Just därför är det fullt rimligt att vi adresserar den frågan i våra följdmotioner. Det är faktiskt regeringen själv som gång på gång understryker att man inte har något förbehåll mot kärnvapen, även om man i nuläget inte ser någon anledning att ha det på svenskt territorium.

Nej, jag ser inte heller någon som kommer till Sverige och vill skynda sig att placera kärnvapen här just nu, men som vi vet kan mycket hända snabbt i säkerhetspolitiken. Vi kan se på hur den här frågan diskuteras över huvud taget. Det finns faktiskt partier som lyfter upp den i olika sammanhang och funderar på om det inte hade varit rimligt med nordiska kärnvapen. Detta är något som vi i Miljöpartiet säger bestämt nej till.

Herr talman! Jörgen Berglund bjöd så fint in till replikskifte i sitt anförande, så jag kunde inte låta bli.

Jag vill understryka för Jörgen Berglund att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är två olika partier, som har olika utgångspunkter här i världen. Vi har olika politik. Miljöpartiet har valt att acceptera Natomedlemskapet. Vi har såklart synpunkter på Nato som organisation. Vi vill att Sverige ska vara aktivt i den organisationen och driva på för till exempel demokratiska värden och öppenhet och transparens. Miljöpartiet vill också att Sverige ska vara en stabil, pålitlig och solidarisk allierad, vilket vi har påpekat vid flera tillfällen. Och vi värnar den breda enigheten i svensk säkerhetspolitik.

Men med det sagt är Sverige också en demokrati, och i en demokrati får man tycka olika. Det gäller inte minst när vi diskuterar hur man ska tillämpa lagstiftningen på bästa möjliga sätt för att vi ska ha ett så säkert land som möjligt och för att våra allierade ska kunna verka här. Det handlar också om att vi ska veta hur ramarna ser ut och vem som fattar beslut – om det är regeringen eller riksdagen. Då måste vi kunna ha olika ståndpunkter. Vi måste kunna diskutera dem.

Det här är väldigt viktiga och allvarliga frågor, herr talman. Just därför tror jag att det är ännu viktigare att vi faktiskt tar oss tiden att reflektera. Vad innebär de här olika besluten? Med det vill jag säga att jag tycker att det är rimligt att vi kan ha olika ståndpunkter i den här frågan. Jag önskar såklart att regeringen hade varit tydligare med till exempel att man faktiskt vill stänga dörren för kärnvapen på svenskt territorium. Men vi ser åter här i kväll att så inte är fallet.

Herr talman! Jag undrar om Jörgen Berglund ser att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är två olika partier och om det är okej att ha olika åsikter i Sveriges riksdag.

Herr talman! Regeringen understryker återigen att Sverige gick med i Nato utan förbehåll. Samtidigt säger man lite vagt att man inte ser någon anledning att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Det är alltså inte någon regel. Det är ingen lagstiftning. Det finns inget förbud. Om regeringen vaknar i morgon och känner att det är läge för kärnvapen kan den här hållningen förändras. Den skulle kunna förändras om någon annan allierad kanske trycker på regeringen. Det är svårt för befolkningen i Sverige att veta om regeringen verkligen avser att se till att vi inte får in kärnvapen på svenskt territorium.

Nu vill man ha befogenheten att tillåta våra allierade att vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium. I praktiken skulle kärnvapen faktiskt kunna innefattas i den utövningen. Det är det som vi blir oroliga för. Det är därför som vi återigen vill understryka att vi vill se en lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium. Vi tror att det är det bästa sättet att verkligen garantera att vi inte får in kärnvapen på svenskt territorium.

Som jag redogjorde för i mitt anförande skulle det innebära stora risker för Sverige om vi skulle få in kärnvapen på svenskt territorium, och jag vill verka för Sveriges försvars bästa.

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiet står bakom en svensk exportlagstiftning som har sin grund och sitt fokus i att vi ska exportera vapen enbart när det ligger i vårt säkerhetspolitiska intresse att göra det och att vi ska vara väldigt restriktiva. I detta ligger att vi ska beakta frågor om till exempel demokrati. Miljöpartiet har varit drivande för det demokratikriterium som ligger i den svenska vapenexportlagstiftningen.

Jag vill ställa en motfråga till Jörgen Berglund. Jag undrar om Jörgen Berglund ser alla våra allierade som fullvärdiga demokratier. Erkänner han inte att det finns vissa problem i vissa av de länder som numera också är våra allierade, till exempel när det gäller demokrati, när det gäller domstolarnas frihet att verka, när det gäller hur man hanterar journalisters möjlighet att verka och hur man hanterar oppositionens möjlighet att verka?

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiet står bakom behovet av ett stärkt totalförsvar, civilt såväl som militärt, och behovet av att Sverige stärker sin förmåga att samverka med våra allierade.

En följd av Sveriges Natomedlemskap och deltagande i Natos gemensamma försvarsplanering är att rättsliga och praktiska arrangemang för utländska styrkor på svenskt territorium behöver finnas på plats. Att förenkla det operativa militära samarbetet är viktigt.

Samtidigt innebär det förslag vi nu debatterar orimliga förskjutningar av makt från riksdag till regering i ett läge där regeringen inte är beredd att genom lagstiftning säkerställa att kärnvapen inte kommer in på svenskt territorium. Så länge Sverige saknar en tydlig lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium vill vi inte låta regeringen besluta att Nato eller en stat som är medlem i Nato eller EU vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium.

Herr talman! Miljöpartiet anser att kärnvapen aldrig ska få finnas på svenskt territorium, vare sig i freds- eller i krigstid. Kärnvapen är förödande massförstörelsevapen, och skulle ett enda sådant detonera skulle det få oöverblickbara konsekvenser, både humanitära och för miljön. I ett större krig med dessa vapen skulle förutsättningarna för mänskligt liv kunna förstöras och utraderas. Kärnvapen på svensk mark skulle också göra Sverige till en måltavla, höja hotnivån och kunna ses som en eskalering.

Mot bakgrund av detta anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring i lagen om operativt militärt samarbete i den del som avser att regeringen ska få besluta att Nato eller en stat som är medlem i Nato eller i Europeiska unionen vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder i enlighet med internationell rätt på svenskt territorium och i och med det beslutet överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller den staten.

Herr talman! Utöver detta vill jag också säga att beslut om militära försvarsåtgärder på svenskt territorium kan få långtgående säkerhetspolitiska konsekvenser och måste omfattas av en tydlig demokratisk kontroll. Regeringens förslag innebär att regeringen ges ett väldigt brett bemyndigande att besluta att Nato eller att en stat som är medlem i Nato eller EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium.

Sverige behöver kunna samarbeta militärt med allierade, men det ska ske inom tydliga rättsliga ramar och med respekt för svensk suveränitet och med riksdagen som central demokratisk aktör.

Herr talman! I propositionen föreslår regeringen också att bemyndigandet i lagen om krigsmateriel ska ändras så att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd för utförsel av krigsmateriel och lämnande av tekniskt bistånd till Nato eller en stat som är medlem i Nato. Förslaget ger regeringen möjlighet att i princip kringgå de lagar som vi har kring krigsmaterielexport.

Vi motsätter oss detta. Sveriges Natomedlemskap får inte innebära att demokrati, mänskliga rättigheter eller Sveriges folkrättsliga förpliktelser ges lägre vikt vid exportkontrollen. Tidigare gällde regeringens föreskriftsrätt rörande undantag enbart USA och länder inom EES. Nu utvidgas det till att gälla hela Nato, och i praktiken innebär det att ytterligare länder kommer att omfattas. Det gäller, som nämnts här tidigare, Albanien, Kanada, Montenegro, Nordmakedonien, Storbritannien och Turkiet.

Låt mig nämna vad några av remissinstanserna säger om detta. Stockholms universitet framhåller i sitt remissvar att export av krigsmateriel till dessa länder i vissa fall kan strida mot internationella förpliktelser. Svenska Freds varnar för att förslaget riskerar att urholka och i praktiken underminera den svenska krigsmateriellagstiftningen och dess grundläggande värden. De påpekar särskilt risken att hänsyn till alliansen eller dess medlemmar får väga över i bedömningen när det gäller om krigsmateriel ska få exporteras till odemokratiska stater, stater som allvarligt kränker mänskliga rättigheter eller länder i väpnad konflikt eller med risk för väpnad konflikt.

Vi delar denna oro och anser att svensk krigsmaterielexport ska vara restriktiv och inte urholkas genom undantag som i praktiken skapar kryphål. Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag till ändring i lagen om krigsmateriel.

Herr talman! Miljöpartiet vill också avslå propositionen i den del som avser att utländsk militär personal som utövar myndighet i Sverige enligt lagen om operativt militärt samarbete ska vara skyddad enligt 17 kap. 1–4 §§ brottsbalken på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighetsutövning. Detta innebär bland annat att det nya brottet förolämpning mot tjänsteman skulle omfattas.

Personer som utför myndighetsuppgifter i Sverige ska självklart skyddas mot våld och hot, men vi i Miljöpartiet motsatte oss regeringens breda straffskärpningar i propositionen 2024/25:141, som bland annat innefattar straffskärpningar när det gäller förolämpning mot tjänsteman. Vi menade då att straffskärpningar ska vara evidensbaserade och proportionerliga. Regeringen visade inte med tillräcklig tydlighet att de föreslagna straffskärpningarna var ändamålsenliga eller hade stöd i forskning och erfarenhet. När regeringen nu vill utvidga samma straffrättsliga skydd till utländsk militär står Miljöpartiet fast vid samma principiella hållning.

Herr talman! Det kan finnas praktiska skäl för att utländska styrkor ska kunna upprätthålla ordningen inom den egna styrkan och delta i bevakning av skyddsobjekt under tydliga former. Jag står därför bakom regeringens förslag om detta men vill samtidigt påpeka att det finns betydande skäl att iaktta försiktighet.

Regeringen behöver säkerställa att befogenheterna blir tydligt avgränsade, proportionerliga och rättssäkra. Utländsk militär personal ska inte ges otydliga befogenheter att ingripa mot svensk civilbefolkning. Det måste också säkerställas att personalen förstår svenska lagar, proportionalitetsprinciper och begränsningar. En ordning där utländsk militär personal ges myndighetsutövande befogenheter i Sverige kräver tydliga ansvarsförhållanden, fungerande samverkan med svenska myndigheter och möjlighet till uppföljning.

Herr talman! Jag anser vidare att Försvarsmakten bör verka för att kamerabevakning som bedrivs av utländska militära styrkor används på ett sätt som är rimligt och proportionerligt och att upplysning om bevakningen bör ges när så är möjligt. Detta bör vara utgångspunkten för tillämpningen. Försvarsmakten bör ges ett tydligt ansvar för att verka för proportionalitet, återhållsamhet och transparens där det är möjligt, även när lagstiftningen medger undantag.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis upprepa att Miljöpartiet står bakom behovet av ett starkt totalförsvar och en god förmåga att samverka med våra allierade. Men det kräver eftertanke när vi gör förändringar som dessa. Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall enbart till reservation 1.

Fru talman, riksdagskollegor som är här och eventuella åhörare som också är vakna vid denna sena timme eller ser detta i efterhand! Vi debatterar försvarsutskottets betänkande 19 om kärnämneskontroll och bedömningar av överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav i verksamhet med strålning.

Förslagen innebär bland annat att den nuvarande skyldigheten att utföra bedömningar av överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav i kärnteknisk verksamhet eller annan verksamhet med joniserande eller icke-joniserande strålning regleras i lag. Förslagen innebär även lättnader för verksamheter som hanterar små mängder kärnämnen när det gäller att uppfylla kraven i en ny EU-förordning om kärnämneskontroll.

Det här är en i raden av utredningar och förslag som regeringen har gjort inom kärnkraftsområdet denna mandatperiod, men just dessa förslag är inte särskilt kontroversiella.

Fru talman! Däremot behandlas i betänkandet ett par yrkanden från allmänna motionstiden som är väl värda att lyfta fram. Det handlar om de stora säkerhetsrisker som kärnkraftverk innebär och om att de som vill bygga kärnkraft bör bära sina egna kostnader, även för säkerhet, avfallshantering och olycksfallsförsäkring.

Fru talman! Kriget i Ukraina och attackerna mot Zaporizjzjas kärnkraftverk har på många sätt tydligt visat de stora säkerhetsrisker som kärnkraften innebär. Kärnkraftverk blir måltavlor i krig, och frågan är om vi är beredda att bära den risken. Ska vi avsätta luftvärn för att skydda kärnkraftverk i stället för befolkningscentrum?

Utöver de risker som rör strålsäkerhet vill jag också framhålla att kostnaderna för att bygga kärnkraftverk är mycket höga och att tillgången till uran är avgörande för att driva dem.

I detta sammanhang har dessvärre Ryssland och Kina avgörande roller när det gäller både att finansiera byggandet och att tillhandahålla bränsle för själva driften. Jag kan konstatera att de flesta nya reaktorer som byggs på ett eller annat sätt är beroende av den kinesiska eller den ryska staten.

Vidare vill jag påpeka att det inte är någon nyhet att dessa antidemokratiska stater har en expansiv geopolitisk och ekonomisk agenda och att kärnkraft därför har fått en nyckelroll i deras maktstrategi. Detta är något som regeringen i högre grad bör ta på allvar i sin iver att bygga ny kärnkraft.

Fru talman! Mot bakgrund av att ny kärnkraft nu ser ut att bli verklighet i Sverige anser jag också att regeringen bör göra ytterligare riskbedömningar av kärnkraften ur ett totalförsvarsperspektiv, särskilt med hänsyn till erfarenheterna från kriget i Ukraina. Den pågående utredningen om förutsättningar för drift av kärnkraft under höjd beredskap borde självklart ha avklarats innan man går vidare med andra förslag som syftar till att bygga ny kärnkraft i Sverige.

Fru talman! När det gäller utbyggnaden av den svenska energiförsörjningen vill vi också understryka att fokus bör ligga på att bygga ut de kraftslag som är billigast och går snabbast att få på plats och som också är hållbarast. Det är tydligt att kärnkraften inte hör till dessa kraftslag, men som tidigare talare nämnde kommer den ändå att finnas med oss.

Mot denna bakgrund vill jag understryka att kärnkraft liksom andra energikällor fullt ut bör bära sina egna kostnader. Det är inte rimligt att det offentliga ska belastas för de kostnader som är förknippade med att bygga kärnkraft. Den aktör som vill bygga kärnkraft på marknadsmässiga villkor ska själv bära kostnaderna för säkerhet, avfallshantering och olycksförsäkring. Detta kräver ökade avsättningar från kärnkraftsaktörerna för dessa ändamål. Det är det enda rimliga om man ska tillåta nyetablering av kärnkraft.

Fru talman! Det finns många goda anledningar att inte bygga ny kärnkraft. Det finns ekonomiska argument, säkerhetsmässiga argument och miljöargument som talar mot att bygga ny kärnkraft och för att i stället satsa på de förnybara energikällorna.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till både reservation 1 och reservation 2, då min kollega från Centerpartiet Mikael Larsson inte kunde vara här och yrka bifall till sin del av våra gemensamma reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)

Herr talman! Det finns många anledningar att vara kritisk till ny kärnkraft.

Det finns ekonomiska argument. Det både blir dyrt och tränger undan investeringar i förnybar elproduktion. Elproduktionen är viktig för att säkerställa elektrifieringen i samhället och omställningen bort från fossila bränslen inom exempelvis industri och transporter.

Det finns miljöargument. Uranbrytning ger stora negativa miljökonsekvenser. Vi vet att avfallet från kärnkraften är farligt i hundratusen år. Det är en ofattbar lång tid.

Det finns också säkerhetsmässiga argument. Konsekvenserna av en olycka kan bli fara för människors liv och hälsa, och det får långsiktiga negativa konsekvenser för natur och djur ifall radioaktiva ämnen sprids. Även om säkerheten prioriteras går det aldrig att helt gardera sig mot olyckor och oväntade händelser.

Herr talman! Något som vi dock vet med säkerhet är att kärnkraft blir en måltavla i krig. Det visar inte minst erfarenheterna från Ukraina. Tillgången till luftvärn är begränsad, och frågan är om det är kärnkraftverk eller befolkningscentrum som ska prioriteras om ett väpnat angrepp skulle inträffa.

Om ett kärnkraftverk skulle skadas i en attack är energibortfallet som orsakas det minsta problemet. Konsekvenserna för människor och miljö riskerar att vara förödande.

I förslaget som debatteras här i dag finns ytterligare en anledning att vara kritisk. Regeringen vill nu öppna känsliga kustmiljöer för byggnation av kärnkraft.

Herr talman! Förslaget innebär att förbudet mot kärntekniska anläggningar tas bort inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund, vilket inkluderar Gryts och Sankt Annas skärgårdar, samt i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde och på Öland.

Förslaget innebär också att förbudet mot kärntekniska anläggningar tas bort inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp, från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, i Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö och andra platser där det redan finns vissa industrier och liknande anläggningar.

Herr talman! Om nya kärnkraftverk byggs på dessa platser kommer det att skada viktiga natur-, kulturmiljö- och friluftsvärden. Det talas mycket om små modulära kärnkraftverk. Men sanningen är den att sådana små, gulliga anläggningar som man talar om inte finns.

I Östergötland, där jag själv bor, har redan ett företag lämnat in en ansökan om att få etablera ny kärnkraft i Målma vid Valdemarsvik. En etablering här skulle få stor påverkan på den obrutna kusten. Ansökan gäller en så kallad kärnkraftspark med fyra till sex reaktorer.

Det är alltså inte någon grön park. Det handlar egentligen om storskalig industrietablering. Utöver att skada naturen riskerar förslaget att få negativa konsekvenser för bland annat lokala näringsidkare, turism och friluftsliv.

Herr talman! Jag vill med bestämdhet yrka bifall till reservation 1, som innebär avslag på propositionen. Det vill jag göra för såväl Målmas och Valdemarsviks skull som för övriga kuststräckor som berörs, för Ölands och Gotlands skull, för den obrutna kusten, för naturen, för vattnet, för djuren och för våra barns möjligheter att få uppleva dessa unika miljöer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)

Fru talman! Vi debatterar i dag Sveriges bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland. Det handlar om att regeringen till och med den 31 december 2026 ska få sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att, i enlighet med internationell rätt, bidra till FLF Finland. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen.

Miljöpartiet menar att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Finland är inte vilket grannland som helst. Vår historia och säkerhet är sammanflätad. Vi är många som har familj och rötter i Finland och som är uppvuxna med berättelserna om Finlands erfarenheter av krig. Därför är det viktigt att vi står solidariska med Finland för att bidra till att de aldrig ska behöva återuppleva de erfarenheterna. Samtidigt påverkar vi också vår egen säkerhet. När Sverige tar ansvar i Finland tar vi ansvar för hela vårt närområde.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har visat vad som står på spel när folkrätten angrips och gränser försöker flyttas med våld och vilka konsekvenser det får för människors säkerhet, demokratin och miljön när en auktoritär och riskbenägen stat som Ryssland väljer att attackera sitt grannland. Erfarenheterna därifrån visar på vikten av att ha ett fungerande försvar. Vi ser också de olika hybrida aktiviteterna och attackerna som har blivit alltmer frekventa i vårt närområde och som understryker det allvarliga säkerhetspolitiska läget.

Jag vill understryka att den här insatsen handlar om en beredskap att försvara de norra delarna av Finland även om vi hoppas att det aldrig ska behövas. Så länge Finlands suveränitet respekteras blir detta främst en möjlighet för soldater och officerare från Sverige och allierade att få uppleva vårt nordiska klimat under alla årstider och att öva sina förmågor.

Genom en utökad närvaro i norr och genom att visa på vår kapacitet och förmåga vill vi avhålla en motståndare från antagonistiska handlingar. Men om det skulle krävas är vi beredda att försvara oss och våra allierade.

Fru talman! Nato har sedan 2016 med anledning av det successivt sämre säkerhetsläget beslutat om etablering av nio multinationella stridsgrupper längs dess östra flank. De nio stridsgrupperna benämns Forward Land Forces, och på svenska kallas de Natos framskjutna närvaro. De kan vid behov utökas till en brigads storlek vardera med cirka 5 000 soldater.

Vid Natos toppmöte i Washington 2024 beslutade alliansen att etablera en framskjuten närvaro i Finland, FLF Finland. Att Sverige har tagit ansvar som ramverksnation innebär ansvar för etablering, resurssättning och ledning av den multinationella stridsgruppen i nära samarbete med Finland, Nato och andra allierade.

Fru talman! Det är naturligt att Sverige tar detta ansvar. Att verka i den subarktiska miljön på Nordkalotten kräver särskilda kunskaper, erfarenheter och förmågor. Samtidigt är det välkommet att de andra nordiska länderna, Storbritannien och Italien har meddelat att de avser att bidra till utvecklingen av FLF Finland. Det svenska bidraget planeras under 2026 uppgå till omkring 600 anställda soldater och officerare, men mandatet omfattar upp till 1 200 personer.

Den svenska bataljonen ska vara utgångsgrupperad i Boden och kunna verka i Sverige, Finland och Norge. Det är ett betydande åtagande, och just därför är det viktigt att riksdagen är tydlig med både mandatets omfattning och dess folkrättsliga grund. Den svenska styrkan är i grunden ett bidrag till fredstida avskräckning och försvar. Men som sagt – vid ett väpnat angrepp mot Sverige eller en allierad ska styrkan kunna övergå till försvar inom ramen för Natos operationsplanering och mandat.

Fru talman! Jag vill också säga att Nordkalotten inte bara är en strategisk punkt på en karta. Det är hem för människor, samhällen, natur, samisk kultur och känsliga ekosystem. Därför måste såklart militär närvaro alltid ske med respekt för lokalsamhällen, miljö och urfolks rättigheter. Det är därför viktigt att understryka vikten av samexistens och att skydda även det vi försvarar, det vill säga befolkning, land, frihet och demokrati. Det är också viktigt att understryka att konsekvenserna av ett krig skulle vara mycket, mycket värre.

Med allt detta sagt, fru talman, är jag stolt över att Sverige bidrar som ramverksnation till FLF Finland.

Herr talman! För oss i Miljöpartiet är det självklart att Sverige ska bidra till Ukrainas kamp för självbestämmande och självförsvar. Miljöpartiet stöder att Sverige fortsatt hjälper Ukraina med såväl vapen som humanitärt bistånd samt med civilt och ekonomiskt stöd. Vi har stått bakom samtliga stödpaket till Ukraina som regeringen har lagt fram.

Jag är väldigt glad över att vi har en bred uppslutning i Sveriges riksdag till stöd för Ukraina. Detta är ett brutalt krig. Det är ett brott mot folkrätten. Att stödja Ukraina är viktigt både för att Ukraina ska kunna försvara sig mot den olagliga invasionen och för att stå upp för folkrätten. Att vi hjälper Ukraina att försvara sig mot angriparen Putin är viktigt för hela Europas säkerhet, demokrati och frihet. Huruvida Putins brott får löna sig har en avgörande betydelse för synen på folkrätten. Detta är något som riskerar att påverka många konflikter världen över. Därför måste regeringen fortsatt verka för att EU håller samman i stödet till Ukraina och sätta press på USA att återuppta sitt stöd.

Miljöpartiet har vid flera tillfällen understrukit vikten av långsiktighet när det gäller stödet till Ukraina. Vi vill att Sverige stöttar Ukraina såväl för att man ska vinna kriget som för att man ska vinna freden och bygga upp landet när kriget väl tar slut. Därför välkomnade vi den Ukrainaram som regeringen lade fram i budgetpropositionen för 2025. Det är dock viktigt att ramen förlängs så att den inte har ett bortre stopp.

Uthållighet i stödet till Ukraina är också en viktig politisk signal, inte minst till andra allierade och partner som bidrar till Ukraina. I Sverige finns alltjämt ett brett politiskt stöd och en tydlig opinion för att stötta Ukraina, men tyvärr är detta inte en självklarhet i andra länder i Europa. Det har nu gått mer än fyra år sedan Rysslands brutala fullskaliga invasion, och det finns risk att fokus förflyttas. Därför behöver vi ständigt poängtera vikten av att uthålligt och långsiktigt stötta Ukraina.

Herr talman! Miljöpartiet vill att Sverige verkar för att Europa håller samman i stödet till Ukraina och sätter press på USA att bidra. Även om förutsättningarna för att få president Trump att ändra inställning är dåliga behöver signalerna till övriga delar av den amerikanska statsapparaten och befolkningen vara tydliga. Stöd till Ukraina är viktigt för såväl Ukrainas som Europas säkerhet, och vår gemensamma säkerhet ligger även i USA:s intresse.

Vi menar också att det är viktigt att Europa tar ett ökat ansvar för sin egen säkerhet och inte förlitar sig på amerikanskt stöd på det sätt som man har gjort tidigare. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att de beroenden som har byggts upp under lång tid inte går att ändra på i en handvändning. Amerikanska förmågor och materiel kommer alltjämt att vara viktiga under lång tid, både för Europa och för Ukraina.

Herr talman! Förra veckan presenterade regeringen stödpaket 22, som innebär att Ukraina får tillgång till Jas Gripen genom donation av upp till 16 Gripen C/D och försäljning av upp till 20 Gripen E/F. Jag hoppas att ”upp till” är mer av en formalitet. Detta blir ett viktigt tillskott till Ukrainas försvar, och det är någonting som även vi från Miljöpartiet har påpekat behovet av vid upprepade tillfällen under de här åren. Jag är särskilt glad att se att det nu blir verklighet.

Vapensystemen är viktiga, men jag vill också lyfta fram en del av stödet som ibland kanske är lite förbisedd, nämligen vårt stöd till utbildningsinsatser. Utöver att vi utbildar om den materiel som vi donerar utbildar vi också inom ramen för Eumam Ukraine, vilket står för European Union Military Assistance Mission in support of Ukraine. Vi bidrar vidare till den brittiskledda insatsen Operation Interflex, som ger grundläggande militär utbildning till ukrainska medborgare, Operation Intercharge, Task Force Legio och minröjningsutbildning i Litauen.

I dessa utbildningar möter personal från Försvarsmakten och hemvärnet ukrainare och hjälper dem att utveckla sin förmåga att försvara och överleva. Efter utbildningarna återvänder ukrainarna till riskfyllda posteringar vid fronten. Det är tufft att vara den som utbildar någon som ska återvända till sin postering vid fronten och utkämpa ett krig där risken att dö är stor. Jag vill rikta ett stort tack till alla som med tid och engagemang bidrar till denna viktiga uppgift.

Herr talman! Vänsterpartiet har i detta ärende motionerat om att prioritera vapenexporten till Ukraina samt om att minska beroendet av amerikansk krigsmateriel. Även om det är vällovliga ansatser kan jag, som det står i betänkandet, konstatera att försvarsföretagen i Sverige är privatägda, vilket gör det svårt att påverka deras produktion och styra exporten mot enskilda länder. När det gäller amerikansk krigsmateriel framhåller utskottet att Europa behöver ta ett större ansvar för sin egen säkerhet och att en stark europeisk försvarsindustri är viktig. Samtidigt måste stödet till Ukraina utformas utifrån vad som är mest ändamålsenligt för att möta Ukrainas behov.

Avslutningsvis, herr talman: Även om det militära stödet, som vi debatterar här i dag, är viktigt måste vi fortsätta att skala upp ansträngningarna för att stoppa den skuggflotta som bidrar till Putins finansiering av kriget genom att göra det möjligt för Ryssland att exportera olja och gas. Genom att minska beroendet av fossil energi minskar vi vår sårbarhet. Det är viktigt att vi långsiktigt och tydligt står upp för Ukrainas rätt att försvara sig. Miljöpartiet är en del av den breda enigheten i Sveriges riksdag.

Herr talman! Jag vill börja med att understryka att vi har en bred samsyn mellan alla partier i riksdagen i säkerhets- och försvarspolitiken, vilket gör att vi i det allvarliga säkerhetspolitiska läget tar ett gemensamt ansvar för att stärka Sveriges försvarsförmåga.

Men hoten är i dag breda och komplexa. Bara för att vi har ett militärt hot att förhålla oss till tar inte klimatkrisen paus. Den är, liksom regeringen har konstaterat i sin nationella säkerhetsstrategi, ett existentiellt hot. Samtidigt lyser regeringens klimatpolitik med sin frånvaro, och utsläppen ökar. Hotet tas inte på allvar.

Jag vill därför fråga försvarsministern hur och på vilket sätt han jobbar för att Sveriges försvar ska bidra till minskade klimatutsläpp och samtidigt anpassas, så att vi inte får en minskad försvarsförmåga, inte minst när klimatet förändras och samhället i övrigt ställer om. När försvaret nu står inför kraftig tillväxt med exempelvis stora inköp av materiel är det viktigt att framtidssäkra försvaret.

Fru talman! Varje dag öppnar många av oss mobilen och tar del av nyheter, skickar meddelanden till nära och kära, chattar med kollegor och skickar ett viktigt mejl. Vi kollar tidtabellen för bussen och tåget och blippar när vi går ombord eller genom spärren. Vi lyssnar på poddar och musik och beställer något trevligt att ha på oss. Vi swishar en slant till klasskassan och använder mobilt bank-id för att kolla saldo på kontot och lägga upp några räkningar för betalning. Men vad händer när det inte fungerar? I närtid har vi sett hur olika cyberattacker har påverkat allt från Swish och Bank-id till SVT:s sändningar. Störningarna har förvisso varit temporära och konsekvenserna ändå relativt begränsade.

Men vad händer om störningarna blir mer omfattande? Vad händer om störningarna inte bara gör att jag måste betala mina räkningar en dag senare eller missar en nyhetssändning? Det är nämligen inte bara våra privatliv som är beroende av digitala system. Allt från sjukvården till energiförsörjningen är i dagens samhälle kraftigt beroende av fungerande digitala system.

Miljöpartiet anser att cybersäkerheten måste höjas i alla verksamheter i samhället, både i offentlig sektor och privat sektor. Vi menar att Sverige behöver stärka sin förmåga att förebygga och bemöta cyberattacker. Därför är det bra med en uppdaterad nationell strategi för cybersäkerhet.

Miljöpartiet och Socialdemokraterna lade 2017 fram den första nationella strategin för samhällets informations- och cybersäkerhet. Den strategin uttryckte regeringens övergripande prioriteringar och utgjorde en plattform för Sveriges fortsatta utvecklingsarbete inom området. Strategin skulle ge långsiktighet och effektivitet i arbetet och höja medvetenheten och kunskapen i hela samhället.

Strategin från 2017 hade sex huvudområden. För vart och ett av dessa områden ställde regeringen upp ett antal målsättningar och inriktningar för hur målsättningarna skulle nås. Det var en bra strategi, men vi kan samtidigt konstatera att tiden och utvecklingen går framåt och att mycket har hänt sedan 2017. Inte minst är det säkerhetspolitiska läget ett helt annat i dag. Vi har ett storskaligt anfallskrig i Europa, och vi ser hur olika antagonistiska stormakter är beredda att använda cyberangrepp som en del av sin verktygslåda på ett mer omfattande sätt. Samtidigt finns det också kriminella som drivs av ekonomiska motiv för att göra cyberangrepp. Teknikutvecklingen, framför allt på AI-området, går också snabbt framåt och ändrar förutsättningarna både för hur attacker genomförs och för hur vi kan skapa skydd.

Det finns därför stora förväntningar på att samhället ska stärka cybersäkerheten. Men för att en strategi från en regering ska bli verkningsfull krävs att strategin resurssätts och omsätts i praktisk handling. Det krävs också tydliga mandat och tydligt ansvar. Regeringen har valt att lägga fram ett antal olika strategier som tangerar varandra, och ytterligare är på väg. En strategi är såklart ett tacksamt kommunikativt verktyg för en regering, men inom detta viktiga område krävs det handling.

Utöver det som strategin omfattar vad gäller den tekniska cybersäkerheten tangerar detta område även vad som förmedlas i digitala kanaler. Vi behöver stärka det psykologiska försvaret i samhället och bygga upp motståndskraften mot desinformation och påverkanskampanjer. Det innebär bland annat att vi behöver höja förmågan hos befolkningen att skilja på pålitliga källor och källor som inte är pålitliga. Det är svårt att i dag veta varifrån en desinformationskampanj kommer. Det kan vara nationella och internationella aktörer som ligger bakom eller individer, politiska organisationer och organiserad brottslighet. Vi rör oss alla i samma digitala rum, vilket leder till en otydlighet om vem som ska hantera hotet.

För att bemöta detta krävs ett stort samverkansnät mellan relevanta myndigheter men utan att vi tummar på den personliga integriteten. Vi behöver också stärka medie- och informationskunnigheten, det vi kallar MIK, i befolkningen, vilket inkluderar både text- och bildanalys. Det här är något som vi från Miljöpartiet lyfter fram i vår partimotion Stärkt beredskap och robustare samhälle, som har behandlats i ett annat betänkande.

Miljöpartiet anser också att EU bör utöka sitt samarbete på cyberförsvarsområdet. EU bör fortsätta att sätta gemensam press på sociala medier-jättarna, till exempel, så att de inte tillåter att desinformation sprids på deras plattformar.

Avslutningsvis, fru talman: Med tanke på det säkerhetspolitiska läget är det viktigare än någonsin att vi stärker vår förmåga att möta och hantera cyberangrepp men också desinformation och påverkanskampanjer. Sådana så kallade hybrida angrepp och attacker inträffar ständigt. Det är inte en fråga om huruvida de kommer att inträffa, utan när och i vilken omfattning.

Nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029

Kunskapen och kompetensen att möta hoten måste spridas inom såväl offentlig som privat verksamhet och även hos privatpersoner. En uppdaterad strategi kan vara ett bra sätt att fokusera på frågorna, men det är avgörande hur man tänker följa upp strategin med handling och resurser. Vi från Miljöpartiet avser att noga följa regeringens arbete.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 juni.)

Herr talman! Ett försvar kan inte byggas utan människor – människor som engagerar sig för och i försvaret, människor som arbetar som soldater, sjömän, gruppbefäl och officerare. I den historiska upprustning som nu sker med anledning av det allvarliga säkerhetspolitiska läget behöver fler vilja arbeta för Försvarsmakten.

Miljöpartiet vill att rekrytering till försvaret så långt som möjligt ska baseras på frivillighet. Samtidigt vet vi att värnplikten behövs. Den är ett starkt och nödvändigt instrument för att få rätt människor att jobba för försvaret. Men ska vi få så bra och motiverade rekryter som möjligt behöver såväl grundutbildning som arbetsförhållanden för anställda inom Försvarsmakten vara attraktiva. Just nu utökas värnplikten, och fler kommer att både mönstra och få genomföra militär grundutbildning. Samtidigt är det bara lite mindre än en tiondel av en årskull som kommer att genomgå grundutbildning med värnplikt.

För att få fler att vilja stanna inom Försvarsmakten, antingen som anställda gruppbefäl, soldater eller sjömän eller som officerare, behöver villkor och arbetsmiljö vara bra. Lönenivåerna sätts visserligen av arbetsmarknadens parter, men det finns ett stort utrymme för förbättring för att säkerställa att Försvarsmakten är en attraktiv arbetsplats för fler. Det handlar bland annat om att säkerställa goda villkor och hög säkerhet i arbetet och ge möjlighet till kompetensutveckling i tjänsten.

Totalförsvarspliktigas dagersättning skulle behöva indexregleras, som föregående talare var inne på, för att följa samhällets prisutveckling på samma sätt som exempelvis bidrag från Centrala studiestödsnämnden. Regelverket för dagersättningen och rätten till bostadsbidrag skulle behöva moderniseras; med förutsättningar som är mer likvärdiga andra studenters kan fler studerande inom totalförsvaret arbeta extra under sommaren. Det skulle vara av betydelse för Försvarsmaktens möjligheter att rekrytera även personer som är lite äldre eller har familj.

Herr talman! I ett modernt samhälle är försvaret allas angelägenhet. Såväl kvinnor som män kan och bör delta i vårt försvar. När Miljöpartiet var med och återaktiverade värnplikten 2017 blev den könsneutral. Nu behöver såväl kvinnor som män mönstra och vara en del av underlaget för rekrytering. Trots detta ligger andelen kvinnor bland dem som gör värnplikt på runt 20 procent, och bara 10 procent av officerarna är kvinnor.

Försvarsmakten måste arbeta mer intensivt med jämställdhet och inkludering och för att öka antalet kvinnor på alla nivåer inom Försvarsmakten. Vi anser att det långsiktiga målet för andelen kvinnliga värnpliktiga borde sättas till minst 40 procent år 2030 och att arbetet med aktiva åtgärder för att nå dit måste utvecklas och intensifieras. Det måste vara möjligt att kombinera en karriär inom Försvarsmakten med familjeliv. Det gäller såväl för män som för kvinnor. Ersättningar och villkor måste ligga på sådana nivåer och vara utformade på ett sådant sätt att familjelivet går ihop. Det gäller även vid utlandstjänstgöring. Vi kan inte ha system som i princip förutsätter att en partner ska vara hemmafru eller hemmaman.

Det är också viktigt att säkra goda arbetsvillkor och jämställda och jämlika förutsättningar. Att Försvarsmakten haft utmaningar med jämställdhet och traditionella maskulina roller är ingen hemlighet. Först 2023 infördes kroppsskydd anpassade för kvinnor, och det har funnits problem med att tillhandahålla personlig utrustning som fungerar, till exempel underkläder.

Utrustning och kroppsskydd måste vara anpassade så att de inte hämmar kvinnors rörelser eller leder till skador, vilket kan vara förödande såväl vid övning som i skarpt läge. Även om ett arbete för att säkerställa tillgång till utrustning och uniformer pågår får vi fortsatt rapporter om brister som är oacceptabla.

Herr talman! Det är viktigt att policyer och handlingsplaner efterlevs i alla delar av organisationen inom Försvarsmakten och att försvarsmaktsledningen regelbundet följer upp och utvärderar förbandens jämställdhets och likabehandlingsarbete. Enligt Försvarsmaktens egna undersökningar upplever kvinnliga soldater och värnpliktiga mer ovälkomna beteenden såsom kränkande särbehandling, trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier än andra. Krafttag behövs för att säkerställa att det militära försvaret utgör en välkomnande och trygg arbetsplats för alla och att nolltoleransen mot trakasserier och diskriminering verkligen efterlevs.

Herr talman! Att tjänstgöra i försvaret är inget vanligt jobb. Det kan innebära stora utmaningar och påfrestningar, inte minst för den som tjänstgjort i skarpt läge utomlands. Det är viktigt att de som tidigare arbetat i Försvarsmakten ska kunna känna sig trygga i att få stöd efter avslutat uppdrag. Det psykosociala stödet för veteraner och deras familjer behöver stärkas.

Vi har också ett stort ansvar för lokalanställd utländsk personal. Under perioden 2001–2021 närvarade svenska trupper i Afghanistan. För att kunna genomföra sitt uppdrag var dessa trupper beroende av lokalanställd personal för tolkning och andra arbetsuppgifter. Personer som arbetat för utländska styrkor i Afghanistan förföljs nu av talibanerna.

Sverige har i två omgångar vidarebosatt medarbetare i de svenska styrkorna och gett dem möjlighet att få skydd i Sverige. Cirka 50 personer som uppfyller samtliga krav för att kunna vidarebosättas blev dock tyvärr inte vidarebosatta under det tidsfönster som fanns 2021. De är fortfarande kvar i Afghanistan och svävar i stor fara.

Miljöpartiet vill understryka att Sverige har ett särskilt ansvar för människor som nu riskerar sina liv till följd av att ha arbetat nära svensk militär i Afghanistan. I förlängningen skulle det kunna leda till att färre är benägna att ta anställning för just Sverige jämfört med andra länder som faktiskt tagit det här ansvaret fullt ut. Därför vill vi att regeringen tar fram en ordning som säkerställer skydd för utländsk personal som bistår svenska styrkor i utlandet.

Herr talman! Även inom det civila försvaret och krisberedskapen är personalen avgörande för vår förmåga som land såväl att hantera allvarliga händelser i fredstid som att i allra värsta fall stå emot ett väpnat angrepp.

Räddningstjänsten är den viktigaste resursen för snabba insatser vid olyckor, bränder och översvämningar. Räddningstjänsten behöver förstärkas, och förutsättningarna att arbeta för räddningstjänsten behöver förbättras för att en likvärdig och god krisberedskap ska finnas i hela landet. Räddningstjänsten är också central i totalförsvaret, varför en fungerande räddningstjänst stärker alla delar av vårt totalförsvar. Även om räddningstjänsten i första hand är kommunernas ansvar är ideella organisationer viktiga samarbetspartner. Därför vill Miljöpartiet förstärka räddningstjänsten och förbättra förutsättningarna att arbeta för räddningstjänsten och i ideell verksamhet, även på deltid.

Herr talman! Även de frivilliga försvarsorganisationerna är viktiga för samhällets beredskap. För att kompetens och resurser inom de här organisationerna ska kunna nyttjas fullt ut vid höjd beredskap anser vi att rollerna behöver tydliggöras i relationen mellan olika aktörer. Även här menar vi att åtgärder behöver vidtas för att förbättra civilas förutsättningar att delta i utbildning och träningsverksamhet inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag passa på att tacka alla er som på olika sätt bidrar till vårt försvar, oavsett om ni under många år varit anställda inom Försvarsmakten, om ni är anhöriga till någon som tjänstgör, om ni deltar i hemvärnet eller i frivilliga försvarsorganisationer eller om ni nyss deltog i mönstringen och gjorde ert bästa men inte fick chansen att göra värnplikten. Insatser i försvaret kan ske på olika sätt, och vilja och förmåga att bidra till försvaret kan också omhändertas på olika sätt.

Jag vill till sist säga att även om vi i Miljöpartiet står bakom alla våra reservationer vill jag yrka bifall till reservation 19.

Fru talman! Vi står i en historiskt osäker tid. Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina fortgår med lidande, död och stora skador på det ukrainska samhället som följd. Kriget har fått många europeiska länder, inklusive Sverige, att snabba på uppbyggnaden av försvarsförmågan samtidigt som man stöttar Ukraina.

Försvarsberedningen föreslog i enighet att Sverige ska utöka sina militära försvarsutgifter till 2,6 procent av bnp samtidigt som satsningarna på det civila försvaret successivt ökas för att år 2028 nå 15 miljarder. Detta fattade riksdagen beslut om i december.

Nu står vi i ett skeende där USA:s relationer till omvärlden, inklusive Europa, är under förändring. Det är en förändring som sker snabbt och där vi inte vet vad slutresultatet blir. Men det står klart att även om försvarsbeslutet bara är några månader gammalt kommer det att behövas ännu mer satsningar på försvaret. Det gäller inte bara det militära försvaret, som regeringen har fokuserat på i sina kommunicerade utspel om tillskott till det militära försvaret, utan i allra högsta grad också det civila försvaret. Vi behöver ett totalförsvar i balans. Det civila försvaret är avgörande för ett fungerande militärt försvar.

Fru talman! Syftet med vårt försvar är att bevara freden. Försvars- och säkerhetspolitiken ska skydda Sverige och främja fred i vårt närområde. Totalförsvaret ska därför byggas så att det avhåller andra länder från försök att kontrollera eller på annat sätt utnyttja svenskt territorium, skada det svenska samhället eller utöva hot och utpressning mot Sverige.

Försvaret tar sin utgångspunkt i folkrättens rätt till självförsvar. Det ska därför vara defensivt till sin karaktär och uppbyggnad. Genom att vi ökar vår beredskap, både civilt och militärt, kan vi påverka risken för att det blir krig.

Fru talman! Att bygga upp det militära försvaret snabbt är en stor utmaning. Det tar tid att utbilda nya soldater, sjömän och officerare. Det tar tid att upphandla försvarsmateriel. Det tar tid att bygga den infrastruktur som krävs för att hysa både materiel och personal. Tillväxten måste ske på ett balanserat sätt, annars blir det problem.

En annan utmaning när det militära försvaret växer är samexistensen med det omgivande samhället. Försvaret är till för att försvara oss. Därför blir det problem om försvarets verksamhet går ut alltför mycket över det omgivande samhället. Försvaret är till för att skydda oss, och då är det viktigt att man i möjligaste mån ser till att det omgivande samhället inte påverkas alltför mycket negativt.

Det är viktigt att ha en transparens och dialog med det omgivande samhället men också att hitta en balans där annan samhällsviktig verksamhet kan få fortsätta att utvecklas. Jag tänker till exempel på vindkraften. Den havsbaserade vindkraften behöver fortsätta att byggas ut. Försvarsmakten behöver i högre grad prioritera energisäkerheten i sina bedömningar av potentiella vindkraftsprojekt.

Försvarsmakten bör verka för att underlätta utbyggnad av havsbaserad vindkraft genom att samarbeta med aktörer i energisektorn för att hitta lämpliga lokaliseringar och tekniska lösningar så att utbyggnaden inte ska störa försvarets intressen. Det var ett uppdrag som Försvarsmakten hade när Miljöpartiet satt i regeringen men som Tidöregeringen har tagit bort.

Försvarsmakten är en myndighet, och den följer regeringens direktiv. Regeringen kan välja om man vill att Försvarsmakten ska titta på det bredare perspektivet och underlätta för att hitta samexistens med havsbaserad vindkraft eller om man vill att Försvarsmakten ska fokusera snävt på det militära perspektivet.

Tidöregeringen har lagt en död hand över möjligheten att bygga ut havsbaserad vindkraft i Östersjön genom ett kollektivt avslag till 13 vindkraftsprojekt. Det är en tydlig signal som gör att företag inte vågar satsa på att tillsammans med Försvarsmakten hitta de tekniska lösningar som skulle kunna både möjliggöra vindkraftsutbyggnad och värna vår försvarsförmåga. Villkorade tillstånd hade kunnat vara en möjlighet att säkerställa att mer hållbar energiproduktion kan byggas ut.

Fru talman! Klimatförändringarna utgör ett allvarligt och långsiktigt hot som påverkar Försvarsmaktens uppbyggnad. Klimatomställningen berör hela samhället, och Försvarsmakten kan inte stå utanför denna omställning. Det handlar både om att försvaret ska bidra till minskade utsläpp och om att försvaret ska kunna fungera i ett samhälle som har ställt om.

Vi från Miljöpartiet menar att försvarets klimatanpassning behöver ske i ökad takt och att regeringen borde ge Försvarsmakten i uppdrag att återkomma med en plan för hur utbyggnaden av försvaret ska kunna genomföras utan ytterligare påverkan på klimat och miljö. Bland annat krävs det planering för att Försvarsmaktens fordon ska kunna fungera som en del av totalförsvaret i framtidens energi- och bränslesystem, som baseras på el och förnybara bränslen. Därtill behöver man klargöra vilka effekter svenska och internationella övningar på svenskt territorium har på miljön.

Vi från Miljöpartiet anser också att man behöver undersöka på vilket sätt man kan hantera föroreningar från exempelvis kollapsade byggnader som läcker ut i grundvatten under krig samt hur man på bästa sätt kan röja minor och klusterbomber efter krig. Detta är viktigt för att öka kunskapen om hur man snabbt efter krig kan skapa förutsättningar för att odla mat, för att boskap ska kunna beta, för att skogen ska kunna växa och för att man ska kunna återgå till ett samhälle som fungerar. Totalförsvarets forskningsinstitut är en lämplig aktör för ett sådant uppdrag. Lärdomarna bör sedan integreras i utbildningar för att säkerställa att hela Försvarsmakten har kunskap om miljöeffekter av krig och hur miljöpåverkan vid militära övningar kan undvikas.

Fru talman! Det behövs en nationell kraftsamling i arbetet mot PFAS-föroreningar. PFAS är långlivade kemikalier, så kallade evighetskemikalier, som finns kvar mycket länge i naturen när de har spridits ut – och inte bara där. Genom exempelvis dricksvattnet når de våra kroppar, och där kan de såväl öka risken för cancer som påverka vår förmåga att få barn. Självklart påverkas även djur som får i sig PFAS.

Försvarsmakten har bedrivit mycket verksamhet som gett upphov till PFAS-utsläpp. Ett exempel är Karlsborgs flygplats, en av de mest förorenade platserna i Europa, där det förekommer halter av PFAS som är miljontals gånger högre än de fastställda gränsvärdena. En sanering av Försvarsmaktens förorenade områden, inklusive Karlsborgs flygplats, behöver ske. Försvarsmakten och Fortifikationsverket måste skyndsamt vidta åtgärder för att PFAS-föroreningar inte ska spridas från förorenad mark.

Fru talman! Det är viktigt att myndigheterna inom försvarsområdet verkar för att stärka samexistensen med det omgivande samhället och i sin verksamhet tar hänsyn till både klimat och miljö.

Även om vi från Miljöpartiet står bakom alla våra reservationer yrkar jag avslutningsvis bifall endast till reservationerna 3 och 6 för att spara tid vid voteringen.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, ledamoten!

Jag kan konstatera att samexistens handlar om dialog med kommuner och företag men också om till exempel lantbrukare eller kringboende i närheten av våra övningsområden. Det är väldigt viktigt att både säkerställa säkerheten i den verksamhet som militären bedriver och kunna hitta lösningar så att man kan existera sida vid sida.

Det är någonting som vi måste värna i den situation vi nu befinner oss i, där militärens verksamhet kommer att växa i omfattning och påverka allt fler.

Det är också viktigt att ha förståelse för att människor påverkas och att människor kommer att ha åsikter och synpunkter. För att få acceptans och förståelse för militärens verksamhet behövs den här samexistensen.

När det gäller den havsbaserade vindkraften kan jag ändå konstatera att det kollektiva avslaget har lagt en död hand över förmågan att utveckla havsbaserad vindkraft i Östersjön. Det gör att man inte kan ta till vara de tekniska möjligheter som finns.

Det är inte bara någonting som finns i framtiden, som ledamoten Püss säger. Det finns faktiskt tekniska möjligheter här i dag att utöka vår förmåga att få en omvärldsbild genom att till exempel koppla ihop sensorer med havsbaserade vindkraftverk men också att titta på lämpliga lokaliseringar.

Nu är signalen som regeringen har skickat till alla aktörer, såväl de företag som vill investera i vindkraft som Försvarsmakten: Bemöda er inte, det är ingen idé. Här ska det vara öppet, och här ska vi inte ha någon vindkraft.

Detta sker i ett läge där man samtidigt gör stora utfästelser om att bygga kärnkraft. Vi vet att det är förenat med både stora ökade risker och ekonomiska konsekvenser som inte är positiva för vår energiförsörjningsförmåga.

Fru talman! Jag och ledamoten Püss är överens om väldigt mycket av det han säger.

Vi är överens om det allvarliga säkerhetspolitiska läget och krigets fasor i Ukraina. Vi är överens om olämpligheten i att en viktig allierad, USA, hotar en annan nära allierad, Danmark, angående Grönland.

Vi är överens om att vi behöver öka vår militära och civila förmåga att stå emot krig så att vi förhoppningsvis håller kriget borta genom att avhålla en fiende från att över huvud taget anfalla.

Men vi måste också ha ett samhälle som fungerar. Då måste samexistens uppnås mellan försvaret och den civila omkringliggande verksamheten. Just därför är det viktigt att vi ändå håller fast vid miljölagstiftning som skyddar vår miljö och vårt klimat.

Processer kan skyndas på. Man kan göra undantag för exempelvis buller. Men vi får inte äventyra miljön på ett sådant sätt att vi skapar irreversibla konsekvenser. Det är väldigt viktigt att ta med sig.

Vi måste också hitta en möjlighet att få ett samhälle som fungerar såväl i fred som i höjd beredskap eller i allra värsta fall krig. Då behöver vi ha en fungerande, hållbar energiförsörjning. Det måste även Försvarsmakten kunna vara med och bidra till.

Precis som sades här tidigare av ledamoten Erik Ezelius måste man till exempel arbeta konstruktivt för att kunna peka ut platser där det kan fungera med vindkraft och inte bara som regeringen här säga nej på ett kollektivt sätt till 13 ansökningar på en och samma gång. På det viset lägger man en död hand över möjligheten att utveckla havsbaserad vindkraft i Östersjön.

Jag frågar ledamoten Püss: Vilka avsteg och avkall från ett fungerande samhälle och skydd av miljön är han beredd att göra för att hålla kriget borta?

Herr talman! Nu är det ju inte totalförsvarspropositionen vi debatterar här i dag utan ett betänkande som handlar om samhällets krisberedskap.

Jag lyssnar väldigt noggrant på vad ledamoten Anstrell säger, och jag tycker fortfarande att klimatpolitiken lyser med sin frånvaro både när det gäller förmågan att minska våra utsläpp för att mildra klimatförändringarnas effekter och när det gäller vår förmåga att anpassa oss till ett förändrat klimat.

Arktisfrågorna tycker jag absolut är väldigt viktiga, men hur sjutton ska man hantera Arktisfrågorna på ett effektivt sätt om man inte samtidigt minskar utsläppen av växthusgaser? De påverkar ju Arktis något enormt. Arktis är den del av världen där klimatförändringarna går allra snabbast och där både miljön och de människor som lever och bor där – de som kallar Arktis sitt hem – påverkas på ett väldigt negativt sätt.

När det gäller sopsortering har vi legat långt framme under lång tid i Sverige, och det är jag väldigt stolt över. Det är många regeringar och många politiker före mig som har gjort viktiga insatser för att vi ska ha en bra sopsortering, och det finns fortfarande mycket vi kan göra trots att vi inte gräver ned soporna på samma sätt som många andra länder gör.

Det här hjälper dock inte när utsläppen av växthusgaser bara ökar med regeringens politik. De små insatser som görs räcker inte till. Det är ju det som visar sig svart på vitt gång på gång: Utsläppen ökar. Men ledamoten Anstrell nämner knappt klimatet i sitt anförande. Hon pratar inte om att vi behöver både få ned utsläppen av växthusgaser och anpassa samhället till ett förändrat klimat om vi ska skapa ett robust och hållbart samhälle där människor kan leva i trygghet och i fred i många generationer framöver.

(Applåder)

Herr talman! Det finns ett område som ledamoten Anstrell och den SD-styrda Tidöregeringen totalt missar, och det är just klimatområdet. Miljöpartiet understryker gång på gång att vi efterfrågar en klimatpolitik som faktiskt minskar utsläppen och inte – som med regeringens politik – ökar utsläppen.

Det är detta jag vill lyfta fram här. Miljöpartiet vill se att vi tar höjd för att kunna hantera både kriser och i värsta fall krig på samma gång. Vi har haft breda överenskommelser när det gäller försvarspolitiken, med förslagen Försvarsberedningen lade fram. Vi har även nu sagt att vi ser behov av att ytterligare förstärka det militära försvaret för att kunna skydda Sverige vid ett väpnat angrepp, men först och främst för att se till att vi inte blir utsatta och att vårt försvar har en krigsavhållande effekt.

Det är som jag sa i mitt anförande: Klimatförändringarna tar inte paus bara för att vi har ett militärt hot att förhålla oss till. Vi måste ha förmågan att göra båda sakerna samtidigt. Det är just därför det är så olyckligt att regeringens politik ökar utsläppen i stället för att minska dem.

Sverige har gått från att vara en ledande kraft i de internationella förhandlingarna om klimatpolitik till att bli något som man i de här sammanhangen faktiskt får skämmas för. Allt fler organisationer runt om i världen påpekar att Sveriges klimatpolitik brister och att den ökar klimatförändringarna i en tid då vi snarare behöver göra än mer för att minska utsläppen och för att säkerställa att vi har ett robust och starkt samhälle. För även klimatförändringarna kan utnyttjas av en antagonist. Om vi får en långvarig värmebölja, torka eller översvämningar är det klart att en antagonist kan utnyttja det för att ytterligare förstärka effekten av de kriserna.