Tomas Eneroth

Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Sveriges internationella bistånd genom multilaterala organisationer med fokus på år 2023.

I skrivelsen framgår det att utbetalningar genom multilaterala organisationer, det vill säga internationella organisationer som till exempel olika FN-organ, uppgick till 31,8 miljarder kronor 2023. Det motsvarar 59 procent av Sveriges totala biståndsutbetalningar.

Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Riksdagen sa även nej till två följdmotioner som lämnats med anledning av skrivelsen samt tio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2024 inom samma område.

Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Sveriges internationella bistånd genom multilaterala organisationer med fokus på år 2023.

I skrivelsen framgår det att utbetalningar genom multilaterala organisationer, det vill säga internationella organisationer som till exempel olika FN-organ, uppgick till 31,8 miljarder kronor 2023. Det motsvarar 59 procent av Sveriges totala biståndsutbetalningar.

Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Riksdagen sa även nej till två följdmotioner som lämnats med anledning av skrivelsen samt tio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2024 inom samma område.

Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Sveriges internationella bistånd genom multilaterala organisationer med fokus på år 2023.

I skrivelsen framgår det att utbetalningar genom multilaterala organisationer, det vill säga internationella organisationer som till exempel olika FN-organ, uppgick till 31,8 miljarder kronor 2023. Det motsvarar 59 procent av Sveriges totala biståndsutbetalningar.

Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Riksdagen sa även nej till två följdmotioner som lämnats med anledning av skrivelsen samt tio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2024 inom samma område.

Riksdagen säger nej till cirka 110 förslag i motioner om vägtrafik- och fordonsfrågor. Förslagen har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om arbetet för en fossilfri fordonsflotta, laddinfrastruktur för elfordon, parkeringsfrågor och vinterunderhåll av vägar.

Riksdagen hänvisar främst till att arbete redan pågår eller har genomförts inom de områden som förslagen tar upp.

Herr talman! Världens rikaste man, Elon Musk, sponsrade Donald Trumps valkampanj med 270 miljoner dollar. Sedan dess har Musk blivit 150 miljarder rikare till följd av en del satsningar som den nya administrationen har gjort. Han har dessutom fått ett eget departement, Doge. Nu ägnar han all sin tid åt att skära ned stödet till de allra mest utsatta. Han börjar med USAID, världens största givare av bistånd, och stänger ned det på bara någon vecka.

Världens rikaste man attackerar världens fattigaste människor. Finns det något tydligare sätt att illustrera den nya girigheten än detta?

Det är upprörande, men det är faktiskt inte förvånande. Världens fem rikaste män har fördubblat sin förmögenhet sedan 2020. Samtidigt har 5 miljarder människor världen över blivit fattigare. Det visar Oxfams senaste rapport om den ekonomiska utvecklingen i världen. Pandemin, inflationen, lågkonjunkturen och ett växande antal konflikter i världen har lett till kraftigt ökande klyftor, samtidigt som möjligheterna att bygga egna system för finansiering, beskattning och välfärdsuppbyggande har minskat i många av världens länder, inte minst till följd av den skulduppbyggnad som skett där ibland upp till 60 procent av små, fattiga staters utgifter nu är skuldräntor.

Vi har också sett framväxten av skattefria zoner som pressar länder att närmast subventionera etableringar från internationella företag. Vi har också sett en ökande omfattning av skatteflykt. Beräkningar visar att hundratals miljarder försvann i skatteflykt bara i Europa under 2022. I utvecklingsländerna handlar det om uppemot 1 700 miljarder kronor - pengar som kunde ha använts för att bygga upp länder genom satsningar på sjukvård, utbildning och infrastruktur.

Det här är en utveckling som har lett till en kraftig koncentration av ekonomisk makt. 1 procent av världens rikaste äger numera 43 procent av alla globala finansiella tillgångar. Inom företagssektorn ser vi en ökad maktkoncentration. Många av världens marknader domineras numera av endast ett fåtal stora internationella bolag. Några få extremt rika personer har nu både ekonomisk och, som i fallet Elon Musk, politisk makt i en utsträckning som tidigare inte har varit möjlig.

Den ökande ojämlikheten i världen bidrar till allt sämre förutsättningar att lösa de riktigt stora utmaningarna - demokratins utmaning, klimatförändringarna och fattigdomen. Vi kan se att förutsättningarna att hitta internationella överenskommelser har försämrats.

Sverige uppmärksammade tidigare detta väldigt mycket internationellt. Vi har krävt åtgärder mot skatteflykt och internationella skatteparadis men också tagit egna initiativ, till exempel Global Deal som Stefan Löfven 2016 kunde presentera ihop med OECD och Kanadas premiärminister. Vi har haft ett aktivt arbete med ILO:s konventioner. Sverige har varit drivande för att skapa internationell rättvisa och jämlikhet.

Detta har smittat av sig internationellt. I Världsbankens och IMF:s olika stödpaket inkluderas numera både klimatinsatser och frågor om långsiktig social hållbarhet. I G20, denna grupp bestående av en stor del av världens mäktigaste länder, har man dels tagit fram ett ramverk för en rättvis global bolagsbeskattning, dels så sent som i somras antagit en deklaration med ambitionen att beskatta de allra rikaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I sitt uttalande säger G20-länderna att "förmögenhets- och inkomstskillnader undergräver ekonomisk tillväxt och social sammanhållning och förvärrar social utsatthet". Det är en progressiv text som Sveriges regering dessvärre kanske inte ställer upp på. G20-länderna vågar alltså markera när man ser de extrema klyftor som växer fram eftersom det långsiktigt hotar tillväxten och utvecklingen i världen.

Det finns förslag som tar de internationella målen för jämlikhet och hållbarhet vidare till gemensamma handlingsplaner, som att ta ansvar för skuldavskrivningen genom gemensamma åtaganden mellan världens länder. Act Svenska kyrkan och många andra organisationer i Sverige och världen bedriver stora kampanjer och insatser för att öka förståelsen för detta, och jag tycker att det är glädjande att detta sker i stora multilaterala och internationella forum.

Men i Sverige har vi nu en regering som har använt den här mandatperioden till att sänka biståndet, avsluta biståndsprojekt i flera länder, minska kärnstödet till FN och motarbeta klimatfinansieringsinsatser på COP-mötena. Man har knappast satt frågor om de vidgade klyftorna i världen eller fattigdomsbekämpningen främst på agendan.

I den utrikespolitiska deklarationen som vi hörde tidigare i dag blev det ganska tydligt att Sverige inte längre har ambitionen att vara en röst och en aktör i världen för jämlikhet, jämställdhet eller fattigdomsbekämpning, detta i bjärt kontrast till de förslag som vi i oppositionspartierna har, inte minst det socialdemokratiska förslaget som en jämlikhetskommission.

Nu är det ju G20-möte snart, och Sverige har blivit inbjudet. Jag tror att det är den 27-28 februari. Temat för det G20-mötet, som hålls i Sydafrika, är solidaritet, jämlikhet och hållbarhet. Det kanske vore på sin plats om Sveriges regering åkte dit med en agenda och inte bara säger att "det var roligt att komma fram" utan faktiskt på allvar tar ledningen i den internationella diskussionen om global rättvisa. Det skulle imponera på globala syd. Det skulle öka intresset för att också europeiska länder ser vad som händer på den afrikanska kontinenten, inte bara Kina och Ryssland. Det vore smart politik. Det vore klok politik. Sverige kan bättre!

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret!

Ska jag tolka det som att statsministern därmed är nöjd med de åtgärder som har vidtagits i Regeringskansliet? Det är ändå så att oppositionen inte har någon insyn i detta. Vi vet inte om tillräckliga insatser har gjorts för att förhindra att misstag upprepas. I detta allvarliga säkerhetspolitiska läge - faktum är att det är det allvarligaste under hela efterkrigstiden - är det ytterst viktigt att statsministern kan redogöra för vilka säkerhetsarrangemang man faktiskt kan vidta i Regeringskansliet.

Frågan är alltså: Är statsministern nöjd med de åtgärder som hittills har vidtagits?

Herr talman! Vid dagens sammanträde i försvarsutskottet begärde Socialdemokraterna att statsministern skulle kallas till utskottet för att där kunna redogöra för konsekvenserna och händelseförloppet kring det numera välkända agerandet av den nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm. Det är väl bekant att det har förekommit bortglömd mobiltelefon på Ungerns ambassad. Det har glömts handlingar på konferensgårdar. Det har uppenbart funnits risk för att säkerhetsklassad information har spridits.

Statsministern är ansvarig för utnämningen av Landerholm men också för den arbetsordning vi har i Regeringskansliet. Då infinner sig frågan: Varför vill inte statsministern komma till riksdagen och redovisa för konsekvenserna? Det är ytterst viktigt att man får klart för sig om det har spridits säkerhetsklassade uppgifter och inte minst om det har vidtagits åtgärder i Regeringskansliet för att undvika att sådana här allvarliga misstag sker igen.

Herr talman och vice talmän! Det hör till traditionen att riksdagens ålderspresident tackar talmannen och de vice talmännen och önskar dem en fröjdefull jul.

Jag vet att jag talar för alla oss ledamöter när jag säger att vi är så tacksamma för det otroliga jobb som ni lägger ned under riksdagsåret i talmanspresidiet. Tack - från djupet av mitt hjärta. Att leda debatter i landets mest talträngda och engagerade församling är verkligen inte enkelt, än mindre att leda långa och ibland ganska krångliga voteringar. Men med tålamod, god pedagogisk förmåga och inte minst koncentrationsförmåga gör ni detta arbete alldeles utmärkt. Nu har ni faktiskt lotsat oss ända fram till julledigheten.

Det är en efterlängtad och välbehövlig julledighet efter en höst fylld av budgetdebatter, extradebatter, utskottsdebatter, utskottsresor, sammanträden och besök i valkretsen, och vi ska inte heller glömma bokning av resor, ifyllande av reseersättningar, registrering av besök, bokning av lokaler och andra viktiga politiska uppgifter som vi ledamöter också lägger en hel del tid på.

Jag vill ändå säga att vi får ett fantastiskt fint stöd av Riksdagsförvaltningen för att kunna fullfölja våra uppdrag som folkvalda ledamöter. Å alla ledamöters vägnar vill jag också passa på att tacka er alla som gör detta möjligt: kammarkansliet, utskottskanslierna, lokalvården, vakterna, restaurangpersonalen och alla andra som i demokratins tjänst skapar förutsättningar för riksdagen och för oss folkvalda att verka.

I den pågående gemensamma utredningen om ledamöternas arbete, den så kallade riksdagsutredningen, är det också vår förhoppning att vi i bred enighet ska komma med ytterligare förslag som förbättrar förutsättningarna för vårt arbete som ledamöter, så att mer av vår tid kan läggas på det vi brinner för och det vi har blivit valda till: att argumentera, debattera, skapa opinion, förhandla, rösta om förslag och fatta beslut för Sverige.

Vi i denna kammare må ha olika uppfattningar i politiska sakfrågor och när det gäller värderingar och sätt att agera, men vi är också alla folkvalda ledamöter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avslutning

Med den förväntan som partivänner, väljare och det omgivande samhället har på oss, och med de prestationskrav, de arbetstider och de resor som uppdraget kräver, är det en tuff uppgift. Där är vi alla lika. Hur kul och engagerande arbetet i Riksdagshuset här i Stockholm än är tror jag att vi alla just nu ändå har lite hemlängtan.

Å alla ledamöters vägnar önskar jag talmannen, de vice talmännen och hela Riksdagsförvaltningen med all personal en riktigt fridfull julledighet. Må ni sova gott, äta gott, läsa gott och ha det gott.

Som traditionen numera bjuder avslutar jag även denna gång med en egenhändigt ihopknåpad dikt. Må Gud och denna församling även denna gång förlåta mig för nödrimmen.

Från oss alla till er, kära talmän!

Nu ändas tusen plenitimmari kammarens stora salnu står åter jag och rimmaroch tackar talmän med tal

För över stad och land i daghörs talmannens glada budatt vi sänds hem från vår riksdagtill hem i juleskrud

Vi stjärnor är i kammarsali debatters heta striddär hemma blir det inga taloch ingen talartid

Ej ledamot vi blott är därutan pappa, fru eller vändär kan vi vara den vi ären han, en hon, en hen

I hemmets hjärta varmt och ömtdär bidar vi i vår vråSedan tar vi fram det som vi gömtett januariavtal del två

Jag skojar bara, men ingen vetvad som blir vårens stridmen det är långt dit - faktiskt en evighetså nu önskar jag julefrid

(Applåder)

Fru talman! Jag har inte uppfattat att det skulle vara ultimativa krav. Jag är glad och stolt över att vi har en bred uppslutning bakom Natomedlemskapet. Det är inte aktuellt med något utträde.

Låt mig däremot säga någonting om sanktionerna och sanktionsbrotten. Det är ändå bekymmersamt när varken ansvariga myndigheter eller åklagarväsendet i Sverige tycks rå på den illegala exporten, som det faktiskt innebär, av vad som ibland kan vara direkt försvarsmateriel till Ryssland.

Det är en viktig signal till omvärlden om vi i Sverige inte klarar av att ge tillräckliga resurser till rättsvårdande, kontrollerande och polisiära myndigheter eller för den delen inte har tillräckligt snabba lagändringar, om det nu krävs, för att kunna stoppa den illegala export som fortgår. Det är en brist för Sverige. Här måste regeringen arbeta ännu mer skyndsamt i Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet för att göra ännu mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

När det gäller det samlade totalförsvaret ska jag inte lasta försvarsministern ensam för regeringens allmänna brister gällande stödet till sjukvården, kommunerna och så vidare. Jag ser fram emot den kommande debatten om civilförsvaret. Men en uppräkning av järnvägsunderhållet på 5 procent på infrastrukturområdet blir i realiteten en besparing, eftersom inflationen under de här åren har varit väsentligt mycket mer. Det är en uppenbar brist. Detta tillsammans med att underhållet numera är organiserat helt och hållet privat gör att vi inte riktigt vet om vi kan upprätthålla ens grundläggande förmågor i vårt infrastruktursystem.

Det är bra att regeringen pekar ut vilka områden som behöver beaktas framöver, men om det inte finns resurser - och det finns det inte för de prioriteras till annat - kommer vi att få uppenbara bekymmer med infrastrukturen. I Ukraina har man lärt sig av erfarenheterna. Där går till och med tågen i tid.

Fru talman! När det gäller det sistnämnda tror jag också att den stora utmaningen med Donald Trump som president snarare handlar om att vi får för lite amerikansk närvaro. Det finns också en oro över vad som händer med det viktiga stödet till Ukraina i den situation som vi är i just nu, och detta talar väl snarare för att vi behöver anstränga oss mer i Sverige, Norden, Baltikum och Europa för att säkra vår försvarskapacitet och även Ukrainas.

Det är egentligen två andra saker jag tänker ta tillfället i akt och passa på att fråga försvarsministern. Först vill jag dock berömma försvarsministern för ett alldeles utmärkt gott utfört arbete. Jag tycker också att det arbete som görs i Försvarsberedningen i väl fungerande samförstånd tillsammans med oss har varit konstruktivt, framgångsrikt och viktigt.

Med det sagt räcker det inte att försvarsministern sköter sig och gör ett utmärkt jobb. Hela regeringen behöver göra det. Som jag sa i mitt anförande är jag mer bekymrad över det som handlar om totalförsvaret, som är uppdelat på andra statsråds ansvarsområden.

Jag ska inte ställa försvarsministern till svars för bristerna i infrastruktursystemet, sjukvården och civilsamhället, men jag skulle ändå vilja höra hur försvarsministern ser på de brister som nu blir uppenbara i vårt samlade totalförsvar när andra viktiga delar i det svenska totalförsvaret har uppenbara brister. Sjukvården, infrastrukturen, energisystemet och civilsamhället är de exempel jag nämnde.

Den andra delen handlar mer direkt om situationen med Rysslands invasion av Ukraina, där jag är djupt bekymrad över att Sverige fortfarande är det enda land som jag känner till där man inte har ett enda åtal mot sanktionsbrott. I Finland och i många andra länder har man åtalsprocesser på gång, men i Sverige har vi inte lyckats stoppa de sannolikt tydliga sanktionsbrott som sker och som innebär att det bakvägen går stöd från Sverige till Ryssland, detta trots allt vårt stöd till Ukraina. Det är oacceptabelt. Här borde vi kunna göra mer.

Fru talman! Vi lever i en tid då de geopolitiska spänningarna ökar och polariseringen i världen tilltar. Det är en utveckling som i någon mening har pågått under mer än ett decennium. Det kanske tydligaste tecknet på att vi fått ett nytt säkerhetspolitiskt läge i Europa, och inte minst i vårt närområde, blev annekteringen av Krim för snart elva år sedan.

Redan då tog vi i Sverige viktiga steg för att förstärka vår försvarsförmåga. Sedan dess har vår beredskap och kapacitet - inte minst den militära - förstärkts väsentligt. Arbetet har skett i bred samsyn när det gäller försvarsbeslut och försvarsberedning, vilket har varit viktigt för Sverige och en tydlig signal till omgivningen.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina blev det också en snabb uppslutning bakom ansökan om medlemskap i Nato. Detta beslut har höjt Sveriges säkerhet och manifesterar nu att Sverige inte står ensamt vid ett angrepp. Allt detta har varit nödvändigt och viktigt.

Rysslands agerande under det senaste decenniet visar att vi nu har att göra med ett auktoritärt och alltmer aggressivt styre som inte tvekar att i både ord och handling utmana den regelbaserade världsordningen. Invasionen av och den fruktansvärda krigföringen i Ukraina är i denna mening bara ett av många bevis för att vi nu har ett allvarligt hot mot vår demokrati, våra värderingar och vårt sätt att leva. Vi ser det också i påverkanskampanjer i sociala medier, i understödjandet av terrorgrupper världen över och i hybridoperationer i syfte att destabilisera och skapa oro.

Utöver det försämrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde kan vi konstatera att den geopolitiska utvecklingen blir alltmer komplex och dyster. Det finns en osäkerhet gällande USA:s säkerhetspolitiska vägval efter presidentvalet, en eskalerande konflikt i Mellanöstern - inte minst efter den senaste utvecklingen i Syrien - och ett alltmer spänt läge i Sydkinesiska sjön. Detta sker samtidigt som multilaterala arenor, som FN, undergrävs och de internationella handelssystemen utmanas.

Här hemma har LVU-kampanjen, koranbränningar och utspel om att riva moskéer lett till en försämrad säkerhetssituation. Förra året höjde Säpo terrorhotnivån. Det råder knappast något tvivel om att det vi ser är kampanjer i syfte att genomdriva ökad oro och rädsla i vårt land för att öka polariseringen och undergräva tilliten i samhället. Vi ser en liknande utveckling i andra europeiska länder.

I en sådan omvärld är bred uppslutning kring vår säkerhetspolitik helt avgörande. Här har vi haft bred samsyn och bra samarbete när det gäller våra säkerhetspolitiska vägval och inte minst behovet av förstärkt militär förmåga. Men när det gäller hela totalförsvarets uppbyggnad och inte minst civilsamhällets motståndskraft finns det en hel del frågetecken kring regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar. Det är bland annat det jag väljer att ta upp i dagens anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

Det gäller civilförsvarets uppbyggnad. Det gäller kommunernas och regionernas förutsättningar att genomföra den ambitionshöjning som vi alla ser är nödvändig. Men det gäller också arbetet med att stärka vårt samlade totalförsvar, för det krävs ett starkt samhälle som investerar för att öka vår krisberedskap och motståndskraft - och här återstår mycket att göra.

Vi socialdemokrater har lyft upp fyra olika områden - jag är övertygad om att försvarsministern har hört om dem i tidigare debatter - som borde vara självklara delar i den säkerhetspolitiska strategin, som regeringen dessvärre utformade ensidigt, men också i en diskussion om vad som är vårt samlade totalförsvar. Det handlar självklart om stark militär förmåga. Men det handlar också om att ha ett Sverige som fungerar och håller ihop och ett robust försvar mot desinformation och andra hybridhot.

Låt mig börja med det självklara: vår militära förmåga. Vi ska ha ett starkt folkförsvar - av svenska folket och för svenska folket. Det handlar om att stärka vår militära förmåga men också om att säkra svensk försvarsindustri, för Sveriges skull men också för att säkra ett robust och långsiktigt stöd till Ukraina.

Vår vision är också att Sverige tillsammans med övriga nordiska och baltiska länder ska kunna ta ansvar för försvaret av vår del av Europa genom ett djupt och nära försvarssamarbete. Som medlem av Nato har vi nu större möjligheter än tidigare att få inflytande i frågor som handlar om europeisk och transatlantisk säkerhet.

Samtidigt är det viktigt att understryka att det är ett försvarssamarbete. Sverige och övriga Norden utgör inte något hot mot någon, men vi är fast beslutna att försvara vår territoriella integritet, vår demokrati och vårt oberoende.

Därför ser inte vi något behov av permanenta Natobaser på svenskt territorium, och vi anser att det är viktigt att vårt Natomedlemskap inte bidrar till ökad kärnvapenspridning. Det är också därför vi säger nej till kärnvapen på svensk mark.

Dessa ställningstaganden markerar vi i reservationer som jag nu yrkar bifall till. Det är reservationerna nummer 6 och nummer 11.

Vi ser det också som helt avgörande att Ukraina ska kunna räkna med ett långsiktigt stöd från Sverige, inte minst i en tid då USA:s framtida engagemang kan komma att förändras. De stödpaket från framför allt USA och EU som vi gemensamt genomfört har varit för Ukrainas överlevnad. Men med ett USA som tvekar blir det desto viktigare att vi markerar vikten av ett långsiktigt stöd från Europa och inte minst Sverige, såväl militärt som humanitärt och ekonomiskt. Det har vi också en reservation om i betänkandet.

Vår andra prioritering handlar om att ett starkt totalförsvar förutsätter att man kan lita på samhällsviktiga funktioner. Vi måste ha en stark och väl fungerande sjukvård, ett fungerande järnvägssystem och ett robust elsystem. Men här går utvecklingen i motsatt riktning.

Sjukvården fungerar inte riktigt bra ens i fredstid. Tusentals sägs just nu upp, och kraftiga besparingar görs på sjukvården i hela landet. Trots att statsminister Ulf Kristersson för inte så länge sedan sa att inga ska sägas upp ser vi en helt annan utveckling i sjukvården i Sverige - i fredstid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

På samma sätt ser vi att läkemedelsförsörjningen nu uppvisar stora brister. Det rapporteras regelbundet om svårigheter att tillgodose ens de mest grundläggande läkemedelsbehoven för människor - i fredstid.

Var avregleringen och privatiseringen av apoteken och läkemedelsförsörjningen verkligen så smart? Från ett gemensamt system med samhällsansvar har vi gått till en oligopolmarknad där ingen håller lager, där ingen tar samhällsansvar och där dessutom servicen försämras inte minst i stora delar av vår glesbygd och landsbygd.

När det gäller sjukvården och läkemedelsförsörjningen är det uppenbart att vi behöver stärka det gemensamma ansvaret för dessa viktiga funktioner i totalförsvaret. Öka statsbidragen till kommuner och regioner! Se till att säkra tillgången till läkemedel i hela landet!

Det andra området är järnvägen. Det är självklart att jag väljer att ta upp detta.

Det är klart att järnvägen har stor betydelse för hela landet. Det vet vi, men det gäller inte minst i beredskapstider för trupp- och materielförflyttning och för livsmedels- och råvaruförsörjning. Men här ser vi hur de satsningar som vi gjorde i regeringsställning nu byts till neddragningar, sänkta ambitionsnivåer och minskat underhåll.

Under vår regeringstid fattade vi historiska beslut om att öka kapaciteten i järnvägssystemet. Vi ökade järnvägsunderhållet med närmare 50 procent och tog fram förslag om att förstatliga delar av järnvägsunderhållet. Just nu är ju allt järnvägsunderhåll i Sverige helt och hållet privatiserat på en oligopolmarknad. Trafikverket har inga egna resurser.

Här behöver man tänka annorlunda. Här behöver man också tänka ur ett totalförsvarsperspektiv. Regeringen borde fullfölja de satsningar som den förra regeringen gjorde på att öka kapaciteten, säkra ett väl fungerande järnvägssystem och inte minst säkerställa att vi har samhälleligt inflytande över järnvägsunderhållet - och det brådskar.

För att hjälpa regeringen på traven har vi också visat på konstruktivitet och plockat fram ett lite mer konkret förslag, som jag såg till att vi utredde under vår regeringstid, det vill säga att påskynda bygget av Malmbanan och dubbelspår. Vi skulle kunna göra det med lånefinansiering som möts med höjda banavgifter för att finansiera kapitalkostnaderna. På det sättet skulle man mycket snabbare få en väl fungerande malmbana, vilket är helt avgörande inte bara för svensk exportindustri utan faktiskt också för Sveriges försvar och totalförsvar.

Avslutningsvis har vi energisystemet, när jag ändå nämner våra totala beredskapsförutsättningar. Här har regeringens ensidiga fokusering på kärnkraft skapat både kort- och långsiktiga utmaningar i energipolitiken. De motstridiga besked vi fått har skapat svårigheter för energimarknadens aktörer att veta vilka investeringar de vågar göra. Effekten blir att det inte görs några investeringar, vare sig i vindkraft eller i solkraft eller för den delen i kärnkraft.

Sverige har en historia med god kraftförsörjning. Vi har exporterat mer el än hela Danmark förbrukar. Men för att bibehålla vår försörjning och upprätthålla vår egen energiberedskap måste vi skapa förutsägbarhet och långsiktighet.

Sjukvården, järnvägen och energiförsörjningen är tre områden där vi borde ha ett totalförsvarsperspektiv men där vi ser att regeringen har gjort andra vägval av partipolitiska skäl i stället för den breda samsyn som vi annars har när det gäller försvaret och vår militära förmåga. Här borde regeringen tänka om och säkerställa att det är hela Sveriges behov, även på områdena energi, sjukvård och infrastruktur, som avgör vår försvarsförmåga. Se bara hur otroligt bra Ukraina har klarat sig tack vare just den förmågan!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

Se och lär också av Ukrainas erfarenheter av att ha ett starkt civilsamhälle! Det är klart att inga försvarsåtgärder i världen räcker om befolkningen tappar tilltron och om tilliten brister. Ukrainas styrka under de här åren har varit ett starkt civilsamhälle där tilliten mellan människor ökar.

I senaste Forskning & Framsteg finns en forskarkommentar från överstelöjtnant David Bergman med rubriken "Relationer är viktigare än konservförråd". Med det menar han att beredskapsskapande inte bara handlar om att själv kunna möta krigets utmaningar med försvar eller förråd. Det handlar också om att skapa relationer och ett starkt civilsamhälle.

I dag gör vi motsatsen i Sverige. I dag rustar Föreningssverige ned. En tredjedel av studieförbundens anslag skärs bort. Lokaler för körer och musikverksamhet och pensionärsverksamhet läggs ned. Det är fel inriktning om vi vill bygga ett starkt samhälle i dess rätta bemärkelse. Tänk om även här!

Fru talman! Det sista område jag tänker ta upp när det handlar om ett starkt totalförsvar är försvaret mot desinformation och andra hybridhot. Vi lever ju i en tid då proryska aktörer, högerextrema och religiösa extremister arbetar aktivt för att underminera Sveriges och Europas sammanhållning. Då behöver vi vara proaktiva med att förebygga, identifiera och motarbeta desinformation och andra hybridhot.

Detta ställer krav på oss alla - faktiskt även på oss här - att inte aningslöst sprida vidare rykten utan säkerställa fakta, granska och ställa den självklara frågan: Kan det här verkligen vara sant?

Här görs många insatser. Vi i utrikesutskottet besökte nyligen SVT, som visade sina särskilda insatser för att granska och avslöja fake news. Måtte vi i riksdagen, regeringen och våra partier vara lika noggranna framöver, för vi har också ett ansvar för att agera med trovärdiga fakta och inte sprida myter och osäkerhet om Sverige eller vår försvarsförmåga!

Ett starkt totalförsvar kan inte ha ensidigt fokus på vår militära förmåga utan måste också fokusera på sjukvård, järnväg, energiförsörjning och ett starkt civilsamhälle och framför allt säkerställa att vi motarbetar desinformation och påverkanskampanjer. Vi har ett starkt försvar, men vi ska även ha ett starkt samhälle.

Fru talman! I diskussionen om den samhällsutveckling vi har sett under senare år hör vi ofta, inte minst från polisen, att det blir allt viktigare med förebyggande arbete.

Det handlar om att se till att ungdomar hamnar i miljöer som inte är skadliga för dem eller leder in dem på brottets bana. Finns det något bättre än att komma in i idrottsrörelsen, i civilsamhället eller i studieförbundens musik- och kulturverksamhet? Det bästa sättet att vaccinera fram rätt värderingar är genom erfarenheter av att musicera tillsammans, upptäcka glädjen och få självförtroende och självkänsla. Då lockas man inte in i andra karriärer eller andra risker.

Den här regeringen går dock in och skär ned, med precision, på just civilsamhället. Man jagar personer med civilsamhällesbakgrund i en del statliga myndigheter. Man argumenterar för och genomför en politik som drar undan fötterna för studieförbund och föreningsliv. Om svaret från Johan Pehrson är att vi ska samverka måste grundfrågan självklart vara: Med vem då, om det inte finns någon kvar?

Det kanske går an här i Stockholm, med ABF-huset och allting. Här finns det många aktörer. Men i Kosta, som jag kommer ifrån från början, finns det inte så många aktörer att samverka med. Det gäller även andra små orter i landet, eller för den delen mellanstora kommuner. Det är också där vi ser att man nu skär ned på kommunens kulturerbjudanden. Snart är det väl nästan bara kyrkan kvar som kan erbjuda arenor för avgiftsfritt musicerande.

Därför blir grundfrågan, som Johan Pehrson faktiskt inte har svarat på: Varför vill regeringen inte veta hur det står till? Varför vägrar man göra en kartläggning av effekterna av besparingarna på studieförbunden? Är det tryggare att blunda för verkligheten? Plocka fram underlag så att vi kan få se om det är regeringens bild av effekterna av "justeringarna" som stämmer eller om det är oppositionens bild av de dramatiska konsekvenserna som är korrekt! Gör en sammanställning!

(Applåder)

Fru talman! Johan Pehrson har precis fått lyssna till beskrivningar av konsekvenserna av nedskärningarna för studieförbunden när en tredjedel av resurserna tas bort. Vi kan redan nu ana konsekvenserna i hela landet. Vi kan se konsekvenserna i musikverksamheten. Faktum är att det precis har kommit en rapport, Replokalskris i musiksverige, som handlar om att musikhus just nu stängs i hela landet.

Jag är själv sprungen ur en musiksläkt och har spelat i kyrkor och församlingshem, folkets hus och lokaler överallt. Jag kan vittna om att om det inte hade varit för studieförbunden hade de scenerna och möjligheterna för unga musiker att pröva sina vingar inte funnits. Det finns inga kommersiella aktörer som vill arrangera musikverksamhet och träningsverksamhet i stora delar av landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en lista med berömda band som har börjat sin bana i studieförbunden. Där kan vi lägga till The Hives och hur många band som helst i Sverige. Listan är lång, och den visar vilken stor betydelse studieförbunden har för musikverksamheten i Sverige.

Nu läggs musikhus och kulturhus ned. Listan är lång, och jag kan fortsätta på den som Karin påbörjade: Malmö, Borås, Västerås, Kristianstad, Gävle, Falun och Luleå.

Det kommer inte in någon annan aktör och erbjuder alternativ, utan där står ungdomar och barn och har ingenstans att spela instrument och utöva musik. Där står musiker som har kunnat delge sin erfarenhet och sprida glädje och kultur men som nu blir av med sina uppdrag och möjligheter.

Detta sker i ett läge där kommunerna skär ned på kulturskolornas verksamhet till följd av att samma regering som Johan Pehrson sitter i drar ned på anslagen till kulturskolan, typiskt nog, men också anslagen till kommunerna. Det innebär att man i ungefär 80 procent av landets kommuner nu inte har pengar eller råd att satsa på kulturskolan, utan man höjer avgifterna och minskar resurserna.

Vi får ett tystare Sverige. Vi får ett tråkigare Sverige. Vi får ett tristare Sverige. Och vi får ett Sverige som blir kulturfattigt. Det är ödets ironi att jag står här med en liberal. En gång i tiden stod ju Liberalerna tillsammans med socialdemokratin och slogs för folkbildning - för kultur åt alla och för att göra Sverige inte bara till en rigid stat som disciplinerar medborgarna utan till ett rikt Folkrörelsesverige, med utbildning, bildning och kultur till alla. Det är detta som har skapat det Sverige som vi känner till.

Hur ska Johan Pehrsson agera för att säkerställa att vi nu inte förstör möjligheterna för Sverige att vara ett rikt kulturland?

Jag har tidigare, i en skriftlig fråga till Johan Pehrson, begärt att regeringen åtminstone ska genomföra en kartläggning så att man vet vad konsekvenserna blir av den brutala slakt av studieförbunden som man just nu genomför. I frågesvaret sa Johan Pehrson att man inte är beredd att göra någon sådan kartläggning.

Jag tänker ändå ställa frågan en gång till: Finns det inte en poäng med att veta hur mycket folkbildnings, bildnings- och musikverksamhet som nu försvinner i Jämtland, Kronoberg, Örebro och hela landet och vilka konsekvenser detta faktiskt får?

Låt oss se till att få en ordentlig debatt om vad kulturen betyder i Sverige. Smit inte undan från ansvaret, regeringen! Just nu sker ett dråpslag mot kulturen, och Sverige blir tystare och tråkigare.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller verkligen med om att det är viktigt att vi upprätthåller arbetet med att skapa en positiv Sverigebild, inte minst i de länder där utmaningarna är som störst - att vi inte drar oss tillbaka utan snarare ökar ansträngningarna. I många av dessa länder kanske just värdet av att ha en liberal demokrati, en demokrati där alla människor har rösträtt och där man kan få leva som man vill och ha de friheter som samhället ger, är än viktigare att visa, liksom att detta går att kombinera med tillväxt, med klimatambitioner, med utrikespolitiska ambitioner eller med andra fördelar som Sverige nu har. Det är viktigt, och där måste Sverige fortsätta att agera.

Därför är det viktigt att i sammanhanget komma ihåg att det finns vissa grupper som inte gillar detta. Det finns vissa grupper, också politiska grupper i Sverige, som inte vill ha de grundläggande frihetsvärden som vi känner. Jag noterar att statsrådet under hela interpellationsdebatten har undvikit att nämna det samarbete regeringen har med Sverigedemokraterna. Det är ändå ett parti vars förra försvarspolitiska talesperson, numera övergången till Alternativ för Sverige, talat i ryssvänliga toner i offentligheten och där en anställd vid kommunikationsavdelningen spred rysk propaganda så sent som för bara några år sedan. Det är klart att det är ett bekymmer, eller borde vara ett bekymmer, när regeringen så tydligt och så intimt samarbetar med ett parti och har medarbetare på Regeringskansliet från ett parti som haft medarbetare som gjort sig till nyttiga idioter för främmande intressen.

Mot den bakgrunden måste jag ändå ställa frågan om statsrådet Billström ännu inte ser att det finns skäl för regeringen att vidta åtgärder för att begränsa desinformation producerad i Sverige som skadar Sverige.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag uppskattar och tycker att det är alldeles utmärkt att vi nu förstärker Team Swedens insatser. Sverige är ett litet, exportberoende industriland. Vi är extremt beroende av att det finns en positiv bild av Sverige. Det har det också funnits under lång tid. Vi har varit ett föredöme när det gäller såväl klimatpolitiken som jämställdhetspolitiken och utrikespolitiken. På många sätt har människor runt om i världen imponerats och inspirerats av Sveriges progressiva politik.

Det är klart att det där också blir en stötesten i länder som inte har en sådan agenda, vare sig de heter Iran eller Ryssland eller om det är länder som har en helt annan agenda. Eftersom de har en annan agenda försöker de med hjälp av politiska krafter i Europa och i Sverige förändra den bilden.

Det gäller att inte vara naiv. Det är klart att det är bra att regeringen arbetar med att förstärka ett positivt budskap och en positiv bild av Sverige. Men det är också viktigt att regeringen inser att det finns grupper i Sverige som på eget initiativ eller med utländskt stöd får och producerar desinformation i syfte att skada de värden som vi i Sverige tycker är väsentliga. Det handlar om alla människors lika värde, demokrati, rösträtten, rättigheten att välja vilken sexualitet du har eller för den delen vikten av att bevara mångfald i ett samhälle. Det är värderingar som en mycket bred majoritet i demokratins Sverige ställer sig bakom. Nu finns det grupper som systematiskt arbetar med att undergräva dessa värden och skapa en negativ bild av Sverige som får gödning i länder där agendan är någonting helt annat.

Det är mot den bakgrunden jag frågar om statsrådets information om denna desinformation och på vilket sätt den kan ha skadat Sverigebilden - och då talar jag om desinformation som är producerad och publicerad i Sverige men som används utomlands - men också om det finns några konkreta åtgärder utöver den som nu har nämnts, det vill säga Team Sweden, för att förhindra att svenska så kallade trollkonton sprider desinformation på ett sätt som skadar Sverige. Vidtas det till exempel några åtgärder inom Regeringskansliet eller utrikesförvaltningen?