Tomas Eneroth

Herr talman! Världens rikaste man, Elon Musk, sponsrade Donald Trumps valkampanj med 270 miljoner dollar. Sedan dess har Musk blivit 150 miljarder rikare till följd av en del satsningar som den nya administrationen har gjort. Han har dessutom fått ett eget departement, Doge. Nu ägnar han all sin tid åt att skära ned stödet till de allra mest utsatta. Han börjar med USAID, världens största givare av bistånd, och stänger ned det på bara någon vecka.

Världens rikaste man attackerar världens fattigaste människor. Finns det något tydligare sätt att illustrera den nya girigheten än detta?

Det är upprörande, men det är faktiskt inte förvånande. Världens fem rikaste män har fördubblat sin förmögenhet sedan 2020. Samtidigt har 5 miljarder människor världen över blivit fattigare. Det visar Oxfams senaste rapport om den ekonomiska utvecklingen i världen. Pandemin, inflationen, lågkonjunkturen och ett växande antal konflikter i världen har lett till kraftigt ökande klyftor, samtidigt som möjligheterna att bygga egna system för finansiering, beskattning och välfärdsuppbyggande har minskat i många av världens länder, inte minst till följd av den skulduppbyggnad som skett där ibland upp till 60 procent av små, fattiga staters utgifter nu är skuldräntor.

Vi har också sett framväxten av skattefria zoner som pressar länder att närmast subventionera etableringar från internationella företag. Vi har också sett en ökande omfattning av skatteflykt. Beräkningar visar att hundratals miljarder försvann i skatteflykt bara i Europa under 2022. I utvecklingsländerna handlar det om uppemot 1 700 miljarder kronor - pengar som kunde ha använts för att bygga upp länder genom satsningar på sjukvård, utbildning och infrastruktur.

Det här är en utveckling som har lett till en kraftig koncentration av ekonomisk makt. 1 procent av världens rikaste äger numera 43 procent av alla globala finansiella tillgångar. Inom företagssektorn ser vi en ökad maktkoncentration. Många av världens marknader domineras numera av endast ett fåtal stora internationella bolag. Några få extremt rika personer har nu både ekonomisk och, som i fallet Elon Musk, politisk makt i en utsträckning som tidigare inte har varit möjlig.

Den ökande ojämlikheten i världen bidrar till allt sämre förutsättningar att lösa de riktigt stora utmaningarna - demokratins utmaning, klimatförändringarna och fattigdomen. Vi kan se att förutsättningarna att hitta internationella överenskommelser har försämrats.

Sverige uppmärksammade tidigare detta väldigt mycket internationellt. Vi har krävt åtgärder mot skatteflykt och internationella skatteparadis men också tagit egna initiativ, till exempel Global Deal som Stefan Löfven 2016 kunde presentera ihop med OECD och Kanadas premiärminister. Vi har haft ett aktivt arbete med ILO:s konventioner. Sverige har varit drivande för att skapa internationell rättvisa och jämlikhet.

Detta har smittat av sig internationellt. I Världsbankens och IMF:s olika stödpaket inkluderas numera både klimatinsatser och frågor om långsiktig social hållbarhet. I G20, denna grupp bestående av en stor del av världens mäktigaste länder, har man dels tagit fram ett ramverk för en rättvis global bolagsbeskattning, dels så sent som i somras antagit en deklaration med ambitionen att beskatta de allra rikaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I sitt uttalande säger G20-länderna att "förmögenhets- och inkomstskillnader undergräver ekonomisk tillväxt och social sammanhållning och förvärrar social utsatthet". Det är en progressiv text som Sveriges regering dessvärre kanske inte ställer upp på. G20-länderna vågar alltså markera när man ser de extrema klyftor som växer fram eftersom det långsiktigt hotar tillväxten och utvecklingen i världen.

Det finns förslag som tar de internationella målen för jämlikhet och hållbarhet vidare till gemensamma handlingsplaner, som att ta ansvar för skuldavskrivningen genom gemensamma åtaganden mellan världens länder. Act Svenska kyrkan och många andra organisationer i Sverige och världen bedriver stora kampanjer och insatser för att öka förståelsen för detta, och jag tycker att det är glädjande att detta sker i stora multilaterala och internationella forum.

Men i Sverige har vi nu en regering som har använt den här mandatperioden till att sänka biståndet, avsluta biståndsprojekt i flera länder, minska kärnstödet till FN och motarbeta klimatfinansieringsinsatser på COP-mötena. Man har knappast satt frågor om de vidgade klyftorna i världen eller fattigdomsbekämpningen främst på agendan.

I den utrikespolitiska deklarationen som vi hörde tidigare i dag blev det ganska tydligt att Sverige inte längre har ambitionen att vara en röst och en aktör i världen för jämlikhet, jämställdhet eller fattigdomsbekämpning, detta i bjärt kontrast till de förslag som vi i oppositionspartierna har, inte minst det socialdemokratiska förslaget som en jämlikhetskommission.

Nu är det ju G20-möte snart, och Sverige har blivit inbjudet. Jag tror att det är den 27-28 februari. Temat för det G20-mötet, som hålls i Sydafrika, är solidaritet, jämlikhet och hållbarhet. Det kanske vore på sin plats om Sveriges regering åkte dit med en agenda och inte bara säger att "det var roligt att komma fram" utan faktiskt på allvar tar ledningen i den internationella diskussionen om global rättvisa. Det skulle imponera på globala syd. Det skulle öka intresset för att också europeiska länder ser vad som händer på den afrikanska kontinenten, inte bara Kina och Ryssland. Det vore smart politik. Det vore klok politik. Sverige kan bättre!

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret!

Ska jag tolka det som att statsministern därmed är nöjd med de åtgärder som har vidtagits i Regeringskansliet? Det är ändå så att oppositionen inte har någon insyn i detta. Vi vet inte om tillräckliga insatser har gjorts för att förhindra att misstag upprepas. I detta allvarliga säkerhetspolitiska läge - faktum är att det är det allvarligaste under hela efterkrigstiden - är det ytterst viktigt att statsministern kan redogöra för vilka säkerhetsarrangemang man faktiskt kan vidta i Regeringskansliet.

Frågan är alltså: Är statsministern nöjd med de åtgärder som hittills har vidtagits?

Herr talman! Vid dagens sammanträde i försvarsutskottet begärde Socialdemokraterna att statsministern skulle kallas till utskottet för att där kunna redogöra för konsekvenserna och händelseförloppet kring det numera välkända agerandet av den nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm. Det är väl bekant att det har förekommit bortglömd mobiltelefon på Ungerns ambassad. Det har glömts handlingar på konferensgårdar. Det har uppenbart funnits risk för att säkerhetsklassad information har spridits.

Statsministern är ansvarig för utnämningen av Landerholm men också för den arbetsordning vi har i Regeringskansliet. Då infinner sig frågan: Varför vill inte statsministern komma till riksdagen och redovisa för konsekvenserna? Det är ytterst viktigt att man får klart för sig om det har spridits säkerhetsklassade uppgifter och inte minst om det har vidtagits åtgärder i Regeringskansliet för att undvika att sådana här allvarliga misstag sker igen.

Herr talman och vice talmän! Det hör till traditionen att riksdagens ålderspresident tackar talmannen och de vice talmännen och önskar dem en fröjdefull jul.

Jag vet att jag talar för alla oss ledamöter när jag säger att vi är så tacksamma för det otroliga jobb som ni lägger ned under riksdagsåret i talmanspresidiet. Tack - från djupet av mitt hjärta. Att leda debatter i landets mest talträngda och engagerade församling är verkligen inte enkelt, än mindre att leda långa och ibland ganska krångliga voteringar. Men med tålamod, god pedagogisk förmåga och inte minst koncentrationsförmåga gör ni detta arbete alldeles utmärkt. Nu har ni faktiskt lotsat oss ända fram till julledigheten.

Det är en efterlängtad och välbehövlig julledighet efter en höst fylld av budgetdebatter, extradebatter, utskottsdebatter, utskottsresor, sammanträden och besök i valkretsen, och vi ska inte heller glömma bokning av resor, ifyllande av reseersättningar, registrering av besök, bokning av lokaler och andra viktiga politiska uppgifter som vi ledamöter också lägger en hel del tid på.

Jag vill ändå säga att vi får ett fantastiskt fint stöd av Riksdagsförvaltningen för att kunna fullfölja våra uppdrag som folkvalda ledamöter. Å alla ledamöters vägnar vill jag också passa på att tacka er alla som gör detta möjligt: kammarkansliet, utskottskanslierna, lokalvården, vakterna, restaurangpersonalen och alla andra som i demokratins tjänst skapar förutsättningar för riksdagen och för oss folkvalda att verka.

I den pågående gemensamma utredningen om ledamöternas arbete, den så kallade riksdagsutredningen, är det också vår förhoppning att vi i bred enighet ska komma med ytterligare förslag som förbättrar förutsättningarna för vårt arbete som ledamöter, så att mer av vår tid kan läggas på det vi brinner för och det vi har blivit valda till: att argumentera, debattera, skapa opinion, förhandla, rösta om förslag och fatta beslut för Sverige.

Vi i denna kammare må ha olika uppfattningar i politiska sakfrågor och när det gäller värderingar och sätt att agera, men vi är också alla folkvalda ledamöter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avslutning

Med den förväntan som partivänner, väljare och det omgivande samhället har på oss, och med de prestationskrav, de arbetstider och de resor som uppdraget kräver, är det en tuff uppgift. Där är vi alla lika. Hur kul och engagerande arbetet i Riksdagshuset här i Stockholm än är tror jag att vi alla just nu ändå har lite hemlängtan.

Å alla ledamöters vägnar önskar jag talmannen, de vice talmännen och hela Riksdagsförvaltningen med all personal en riktigt fridfull julledighet. Må ni sova gott, äta gott, läsa gott och ha det gott.

Som traditionen numera bjuder avslutar jag även denna gång med en egenhändigt ihopknåpad dikt. Må Gud och denna församling även denna gång förlåta mig för nödrimmen.

Från oss alla till er, kära talmän!

Nu ändas tusen plenitimmari kammarens stora salnu står åter jag och rimmaroch tackar talmän med tal

För över stad och land i daghörs talmannens glada budatt vi sänds hem från vår riksdagtill hem i juleskrud

Vi stjärnor är i kammarsali debatters heta striddär hemma blir det inga taloch ingen talartid

Ej ledamot vi blott är därutan pappa, fru eller vändär kan vi vara den vi ären han, en hon, en hen

I hemmets hjärta varmt och ömtdär bidar vi i vår vråSedan tar vi fram det som vi gömtett januariavtal del två

Jag skojar bara, men ingen vetvad som blir vårens stridmen det är långt dit - faktiskt en evighetså nu önskar jag julefrid

(Applåder)

Fru talman! Jag har inte uppfattat att det skulle vara ultimativa krav. Jag är glad och stolt över att vi har en bred uppslutning bakom Natomedlemskapet. Det är inte aktuellt med något utträde.

Låt mig däremot säga någonting om sanktionerna och sanktionsbrotten. Det är ändå bekymmersamt när varken ansvariga myndigheter eller åklagarväsendet i Sverige tycks rå på den illegala exporten, som det faktiskt innebär, av vad som ibland kan vara direkt försvarsmateriel till Ryssland.

Det är en viktig signal till omvärlden om vi i Sverige inte klarar av att ge tillräckliga resurser till rättsvårdande, kontrollerande och polisiära myndigheter eller för den delen inte har tillräckligt snabba lagändringar, om det nu krävs, för att kunna stoppa den illegala export som fortgår. Det är en brist för Sverige. Här måste regeringen arbeta ännu mer skyndsamt i Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet för att göra ännu mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

När det gäller det samlade totalförsvaret ska jag inte lasta försvarsministern ensam för regeringens allmänna brister gällande stödet till sjukvården, kommunerna och så vidare. Jag ser fram emot den kommande debatten om civilförsvaret. Men en uppräkning av järnvägsunderhållet på 5 procent på infrastrukturområdet blir i realiteten en besparing, eftersom inflationen under de här åren har varit väsentligt mycket mer. Det är en uppenbar brist. Detta tillsammans med att underhållet numera är organiserat helt och hållet privat gör att vi inte riktigt vet om vi kan upprätthålla ens grundläggande förmågor i vårt infrastruktursystem.

Det är bra att regeringen pekar ut vilka områden som behöver beaktas framöver, men om det inte finns resurser - och det finns det inte för de prioriteras till annat - kommer vi att få uppenbara bekymmer med infrastrukturen. I Ukraina har man lärt sig av erfarenheterna. Där går till och med tågen i tid.

Fru talman! När det gäller det sistnämnda tror jag också att den stora utmaningen med Donald Trump som president snarare handlar om att vi får för lite amerikansk närvaro. Det finns också en oro över vad som händer med det viktiga stödet till Ukraina i den situation som vi är i just nu, och detta talar väl snarare för att vi behöver anstränga oss mer i Sverige, Norden, Baltikum och Europa för att säkra vår försvarskapacitet och även Ukrainas.

Det är egentligen två andra saker jag tänker ta tillfället i akt och passa på att fråga försvarsministern. Först vill jag dock berömma försvarsministern för ett alldeles utmärkt gott utfört arbete. Jag tycker också att det arbete som görs i Försvarsberedningen i väl fungerande samförstånd tillsammans med oss har varit konstruktivt, framgångsrikt och viktigt.

Med det sagt räcker det inte att försvarsministern sköter sig och gör ett utmärkt jobb. Hela regeringen behöver göra det. Som jag sa i mitt anförande är jag mer bekymrad över det som handlar om totalförsvaret, som är uppdelat på andra statsråds ansvarsområden.

Jag ska inte ställa försvarsministern till svars för bristerna i infrastruktursystemet, sjukvården och civilsamhället, men jag skulle ändå vilja höra hur försvarsministern ser på de brister som nu blir uppenbara i vårt samlade totalförsvar när andra viktiga delar i det svenska totalförsvaret har uppenbara brister. Sjukvården, infrastrukturen, energisystemet och civilsamhället är de exempel jag nämnde.

Den andra delen handlar mer direkt om situationen med Rysslands invasion av Ukraina, där jag är djupt bekymrad över att Sverige fortfarande är det enda land som jag känner till där man inte har ett enda åtal mot sanktionsbrott. I Finland och i många andra länder har man åtalsprocesser på gång, men i Sverige har vi inte lyckats stoppa de sannolikt tydliga sanktionsbrott som sker och som innebär att det bakvägen går stöd från Sverige till Ryssland, detta trots allt vårt stöd till Ukraina. Det är oacceptabelt. Här borde vi kunna göra mer.

Fru talman! Vi lever i en tid då de geopolitiska spänningarna ökar och polariseringen i världen tilltar. Det är en utveckling som i någon mening har pågått under mer än ett decennium. Det kanske tydligaste tecknet på att vi fått ett nytt säkerhetspolitiskt läge i Europa, och inte minst i vårt närområde, blev annekteringen av Krim för snart elva år sedan.

Redan då tog vi i Sverige viktiga steg för att förstärka vår försvarsförmåga. Sedan dess har vår beredskap och kapacitet - inte minst den militära - förstärkts väsentligt. Arbetet har skett i bred samsyn när det gäller försvarsbeslut och försvarsberedning, vilket har varit viktigt för Sverige och en tydlig signal till omgivningen.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina blev det också en snabb uppslutning bakom ansökan om medlemskap i Nato. Detta beslut har höjt Sveriges säkerhet och manifesterar nu att Sverige inte står ensamt vid ett angrepp. Allt detta har varit nödvändigt och viktigt.

Rysslands agerande under det senaste decenniet visar att vi nu har att göra med ett auktoritärt och alltmer aggressivt styre som inte tvekar att i både ord och handling utmana den regelbaserade världsordningen. Invasionen av och den fruktansvärda krigföringen i Ukraina är i denna mening bara ett av många bevis för att vi nu har ett allvarligt hot mot vår demokrati, våra värderingar och vårt sätt att leva. Vi ser det också i påverkanskampanjer i sociala medier, i understödjandet av terrorgrupper världen över och i hybridoperationer i syfte att destabilisera och skapa oro.

Utöver det försämrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde kan vi konstatera att den geopolitiska utvecklingen blir alltmer komplex och dyster. Det finns en osäkerhet gällande USA:s säkerhetspolitiska vägval efter presidentvalet, en eskalerande konflikt i Mellanöstern - inte minst efter den senaste utvecklingen i Syrien - och ett alltmer spänt läge i Sydkinesiska sjön. Detta sker samtidigt som multilaterala arenor, som FN, undergrävs och de internationella handelssystemen utmanas.

Här hemma har LVU-kampanjen, koranbränningar och utspel om att riva moskéer lett till en försämrad säkerhetssituation. Förra året höjde Säpo terrorhotnivån. Det råder knappast något tvivel om att det vi ser är kampanjer i syfte att genomdriva ökad oro och rädsla i vårt land för att öka polariseringen och undergräva tilliten i samhället. Vi ser en liknande utveckling i andra europeiska länder.

I en sådan omvärld är bred uppslutning kring vår säkerhetspolitik helt avgörande. Här har vi haft bred samsyn och bra samarbete när det gäller våra säkerhetspolitiska vägval och inte minst behovet av förstärkt militär förmåga. Men när det gäller hela totalförsvarets uppbyggnad och inte minst civilsamhällets motståndskraft finns det en hel del frågetecken kring regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar. Det är bland annat det jag väljer att ta upp i dagens anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

Det gäller civilförsvarets uppbyggnad. Det gäller kommunernas och regionernas förutsättningar att genomföra den ambitionshöjning som vi alla ser är nödvändig. Men det gäller också arbetet med att stärka vårt samlade totalförsvar, för det krävs ett starkt samhälle som investerar för att öka vår krisberedskap och motståndskraft - och här återstår mycket att göra.

Vi socialdemokrater har lyft upp fyra olika områden - jag är övertygad om att försvarsministern har hört om dem i tidigare debatter - som borde vara självklara delar i den säkerhetspolitiska strategin, som regeringen dessvärre utformade ensidigt, men också i en diskussion om vad som är vårt samlade totalförsvar. Det handlar självklart om stark militär förmåga. Men det handlar också om att ha ett Sverige som fungerar och håller ihop och ett robust försvar mot desinformation och andra hybridhot.

Låt mig börja med det självklara: vår militära förmåga. Vi ska ha ett starkt folkförsvar - av svenska folket och för svenska folket. Det handlar om att stärka vår militära förmåga men också om att säkra svensk försvarsindustri, för Sveriges skull men också för att säkra ett robust och långsiktigt stöd till Ukraina.

Vår vision är också att Sverige tillsammans med övriga nordiska och baltiska länder ska kunna ta ansvar för försvaret av vår del av Europa genom ett djupt och nära försvarssamarbete. Som medlem av Nato har vi nu större möjligheter än tidigare att få inflytande i frågor som handlar om europeisk och transatlantisk säkerhet.

Samtidigt är det viktigt att understryka att det är ett försvarssamarbete. Sverige och övriga Norden utgör inte något hot mot någon, men vi är fast beslutna att försvara vår territoriella integritet, vår demokrati och vårt oberoende.

Därför ser inte vi något behov av permanenta Natobaser på svenskt territorium, och vi anser att det är viktigt att vårt Natomedlemskap inte bidrar till ökad kärnvapenspridning. Det är också därför vi säger nej till kärnvapen på svensk mark.

Dessa ställningstaganden markerar vi i reservationer som jag nu yrkar bifall till. Det är reservationerna nummer 6 och nummer 11.

Vi ser det också som helt avgörande att Ukraina ska kunna räkna med ett långsiktigt stöd från Sverige, inte minst i en tid då USA:s framtida engagemang kan komma att förändras. De stödpaket från framför allt USA och EU som vi gemensamt genomfört har varit för Ukrainas överlevnad. Men med ett USA som tvekar blir det desto viktigare att vi markerar vikten av ett långsiktigt stöd från Europa och inte minst Sverige, såväl militärt som humanitärt och ekonomiskt. Det har vi också en reservation om i betänkandet.

Vår andra prioritering handlar om att ett starkt totalförsvar förutsätter att man kan lita på samhällsviktiga funktioner. Vi måste ha en stark och väl fungerande sjukvård, ett fungerande järnvägssystem och ett robust elsystem. Men här går utvecklingen i motsatt riktning.

Sjukvården fungerar inte riktigt bra ens i fredstid. Tusentals sägs just nu upp, och kraftiga besparingar görs på sjukvården i hela landet. Trots att statsminister Ulf Kristersson för inte så länge sedan sa att inga ska sägas upp ser vi en helt annan utveckling i sjukvården i Sverige - i fredstid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

På samma sätt ser vi att läkemedelsförsörjningen nu uppvisar stora brister. Det rapporteras regelbundet om svårigheter att tillgodose ens de mest grundläggande läkemedelsbehoven för människor - i fredstid.

Var avregleringen och privatiseringen av apoteken och läkemedelsförsörjningen verkligen så smart? Från ett gemensamt system med samhällsansvar har vi gått till en oligopolmarknad där ingen håller lager, där ingen tar samhällsansvar och där dessutom servicen försämras inte minst i stora delar av vår glesbygd och landsbygd.

När det gäller sjukvården och läkemedelsförsörjningen är det uppenbart att vi behöver stärka det gemensamma ansvaret för dessa viktiga funktioner i totalförsvaret. Öka statsbidragen till kommuner och regioner! Se till att säkra tillgången till läkemedel i hela landet!

Det andra området är järnvägen. Det är självklart att jag väljer att ta upp detta.

Det är klart att järnvägen har stor betydelse för hela landet. Det vet vi, men det gäller inte minst i beredskapstider för trupp- och materielförflyttning och för livsmedels- och råvaruförsörjning. Men här ser vi hur de satsningar som vi gjorde i regeringsställning nu byts till neddragningar, sänkta ambitionsnivåer och minskat underhåll.

Under vår regeringstid fattade vi historiska beslut om att öka kapaciteten i järnvägssystemet. Vi ökade järnvägsunderhållet med närmare 50 procent och tog fram förslag om att förstatliga delar av järnvägsunderhållet. Just nu är ju allt järnvägsunderhåll i Sverige helt och hållet privatiserat på en oligopolmarknad. Trafikverket har inga egna resurser.

Här behöver man tänka annorlunda. Här behöver man också tänka ur ett totalförsvarsperspektiv. Regeringen borde fullfölja de satsningar som den förra regeringen gjorde på att öka kapaciteten, säkra ett väl fungerande järnvägssystem och inte minst säkerställa att vi har samhälleligt inflytande över järnvägsunderhållet - och det brådskar.

För att hjälpa regeringen på traven har vi också visat på konstruktivitet och plockat fram ett lite mer konkret förslag, som jag såg till att vi utredde under vår regeringstid, det vill säga att påskynda bygget av Malmbanan och dubbelspår. Vi skulle kunna göra det med lånefinansiering som möts med höjda banavgifter för att finansiera kapitalkostnaderna. På det sättet skulle man mycket snabbare få en väl fungerande malmbana, vilket är helt avgörande inte bara för svensk exportindustri utan faktiskt också för Sveriges försvar och totalförsvar.

Avslutningsvis har vi energisystemet, när jag ändå nämner våra totala beredskapsförutsättningar. Här har regeringens ensidiga fokusering på kärnkraft skapat både kort- och långsiktiga utmaningar i energipolitiken. De motstridiga besked vi fått har skapat svårigheter för energimarknadens aktörer att veta vilka investeringar de vågar göra. Effekten blir att det inte görs några investeringar, vare sig i vindkraft eller i solkraft eller för den delen i kärnkraft.

Sverige har en historia med god kraftförsörjning. Vi har exporterat mer el än hela Danmark förbrukar. Men för att bibehålla vår försörjning och upprätthålla vår egen energiberedskap måste vi skapa förutsägbarhet och långsiktighet.

Sjukvården, järnvägen och energiförsörjningen är tre områden där vi borde ha ett totalförsvarsperspektiv men där vi ser att regeringen har gjort andra vägval av partipolitiska skäl i stället för den breda samsyn som vi annars har när det gäller försvaret och vår militära förmåga. Här borde regeringen tänka om och säkerställa att det är hela Sveriges behov, även på områdena energi, sjukvård och infrastruktur, som avgör vår försvarsförmåga. Se bara hur otroligt bra Ukraina har klarat sig tack vare just den förmågan!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetspolitisk inriktning - Total-försvaret 2025-2030

Se och lär också av Ukrainas erfarenheter av att ha ett starkt civilsamhälle! Det är klart att inga försvarsåtgärder i världen räcker om befolkningen tappar tilltron och om tilliten brister. Ukrainas styrka under de här åren har varit ett starkt civilsamhälle där tilliten mellan människor ökar.

I senaste Forskning & Framsteg finns en forskarkommentar från överstelöjtnant David Bergman med rubriken "Relationer är viktigare än konservförråd". Med det menar han att beredskapsskapande inte bara handlar om att själv kunna möta krigets utmaningar med försvar eller förråd. Det handlar också om att skapa relationer och ett starkt civilsamhälle.

I dag gör vi motsatsen i Sverige. I dag rustar Föreningssverige ned. En tredjedel av studieförbundens anslag skärs bort. Lokaler för körer och musikverksamhet och pensionärsverksamhet läggs ned. Det är fel inriktning om vi vill bygga ett starkt samhälle i dess rätta bemärkelse. Tänk om även här!

Fru talman! Det sista område jag tänker ta upp när det handlar om ett starkt totalförsvar är försvaret mot desinformation och andra hybridhot. Vi lever ju i en tid då proryska aktörer, högerextrema och religiösa extremister arbetar aktivt för att underminera Sveriges och Europas sammanhållning. Då behöver vi vara proaktiva med att förebygga, identifiera och motarbeta desinformation och andra hybridhot.

Detta ställer krav på oss alla - faktiskt även på oss här - att inte aningslöst sprida vidare rykten utan säkerställa fakta, granska och ställa den självklara frågan: Kan det här verkligen vara sant?

Här görs många insatser. Vi i utrikesutskottet besökte nyligen SVT, som visade sina särskilda insatser för att granska och avslöja fake news. Måtte vi i riksdagen, regeringen och våra partier vara lika noggranna framöver, för vi har också ett ansvar för att agera med trovärdiga fakta och inte sprida myter och osäkerhet om Sverige eller vår försvarsförmåga!

Ett starkt totalförsvar kan inte ha ensidigt fokus på vår militära förmåga utan måste också fokusera på sjukvård, järnväg, energiförsörjning och ett starkt civilsamhälle och framför allt säkerställa att vi motarbetar desinformation och påverkanskampanjer. Vi har ett starkt försvar, men vi ska även ha ett starkt samhälle.

Fru talman! I diskussionen om den samhällsutveckling vi har sett under senare år hör vi ofta, inte minst från polisen, att det blir allt viktigare med förebyggande arbete.

Det handlar om att se till att ungdomar hamnar i miljöer som inte är skadliga för dem eller leder in dem på brottets bana. Finns det något bättre än att komma in i idrottsrörelsen, i civilsamhället eller i studieförbundens musik- och kulturverksamhet? Det bästa sättet att vaccinera fram rätt värderingar är genom erfarenheter av att musicera tillsammans, upptäcka glädjen och få självförtroende och självkänsla. Då lockas man inte in i andra karriärer eller andra risker.

Den här regeringen går dock in och skär ned, med precision, på just civilsamhället. Man jagar personer med civilsamhällesbakgrund i en del statliga myndigheter. Man argumenterar för och genomför en politik som drar undan fötterna för studieförbund och föreningsliv. Om svaret från Johan Pehrson är att vi ska samverka måste grundfrågan självklart vara: Med vem då, om det inte finns någon kvar?

Det kanske går an här i Stockholm, med ABF-huset och allting. Här finns det många aktörer. Men i Kosta, som jag kommer ifrån från början, finns det inte så många aktörer att samverka med. Det gäller även andra små orter i landet, eller för den delen mellanstora kommuner. Det är också där vi ser att man nu skär ned på kommunens kulturerbjudanden. Snart är det väl nästan bara kyrkan kvar som kan erbjuda arenor för avgiftsfritt musicerande.

Därför blir grundfrågan, som Johan Pehrson faktiskt inte har svarat på: Varför vill regeringen inte veta hur det står till? Varför vägrar man göra en kartläggning av effekterna av besparingarna på studieförbunden? Är det tryggare att blunda för verkligheten? Plocka fram underlag så att vi kan få se om det är regeringens bild av effekterna av "justeringarna" som stämmer eller om det är oppositionens bild av de dramatiska konsekvenserna som är korrekt! Gör en sammanställning!

(Applåder)

Fru talman! Johan Pehrson har precis fått lyssna till beskrivningar av konsekvenserna av nedskärningarna för studieförbunden när en tredjedel av resurserna tas bort. Vi kan redan nu ana konsekvenserna i hela landet. Vi kan se konsekvenserna i musikverksamheten. Faktum är att det precis har kommit en rapport, Replokalskris i musiksverige, som handlar om att musikhus just nu stängs i hela landet.

Jag är själv sprungen ur en musiksläkt och har spelat i kyrkor och församlingshem, folkets hus och lokaler överallt. Jag kan vittna om att om det inte hade varit för studieförbunden hade de scenerna och möjligheterna för unga musiker att pröva sina vingar inte funnits. Det finns inga kommersiella aktörer som vill arrangera musikverksamhet och träningsverksamhet i stora delar av landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en lista med berömda band som har börjat sin bana i studieförbunden. Där kan vi lägga till The Hives och hur många band som helst i Sverige. Listan är lång, och den visar vilken stor betydelse studieförbunden har för musikverksamheten i Sverige.

Nu läggs musikhus och kulturhus ned. Listan är lång, och jag kan fortsätta på den som Karin påbörjade: Malmö, Borås, Västerås, Kristianstad, Gävle, Falun och Luleå.

Det kommer inte in någon annan aktör och erbjuder alternativ, utan där står ungdomar och barn och har ingenstans att spela instrument och utöva musik. Där står musiker som har kunnat delge sin erfarenhet och sprida glädje och kultur men som nu blir av med sina uppdrag och möjligheter.

Detta sker i ett läge där kommunerna skär ned på kulturskolornas verksamhet till följd av att samma regering som Johan Pehrson sitter i drar ned på anslagen till kulturskolan, typiskt nog, men också anslagen till kommunerna. Det innebär att man i ungefär 80 procent av landets kommuner nu inte har pengar eller råd att satsa på kulturskolan, utan man höjer avgifterna och minskar resurserna.

Vi får ett tystare Sverige. Vi får ett tråkigare Sverige. Vi får ett tristare Sverige. Och vi får ett Sverige som blir kulturfattigt. Det är ödets ironi att jag står här med en liberal. En gång i tiden stod ju Liberalerna tillsammans med socialdemokratin och slogs för folkbildning - för kultur åt alla och för att göra Sverige inte bara till en rigid stat som disciplinerar medborgarna utan till ett rikt Folkrörelsesverige, med utbildning, bildning och kultur till alla. Det är detta som har skapat det Sverige som vi känner till.

Hur ska Johan Pehrsson agera för att säkerställa att vi nu inte förstör möjligheterna för Sverige att vara ett rikt kulturland?

Jag har tidigare, i en skriftlig fråga till Johan Pehrson, begärt att regeringen åtminstone ska genomföra en kartläggning så att man vet vad konsekvenserna blir av den brutala slakt av studieförbunden som man just nu genomför. I frågesvaret sa Johan Pehrson att man inte är beredd att göra någon sådan kartläggning.

Jag tänker ändå ställa frågan en gång till: Finns det inte en poäng med att veta hur mycket folkbildnings, bildnings- och musikverksamhet som nu försvinner i Jämtland, Kronoberg, Örebro och hela landet och vilka konsekvenser detta faktiskt får?

Låt oss se till att få en ordentlig debatt om vad kulturen betyder i Sverige. Smit inte undan från ansvaret, regeringen! Just nu sker ett dråpslag mot kulturen, och Sverige blir tystare och tråkigare.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller verkligen med om att det är viktigt att vi upprätthåller arbetet med att skapa en positiv Sverigebild, inte minst i de länder där utmaningarna är som störst - att vi inte drar oss tillbaka utan snarare ökar ansträngningarna. I många av dessa länder kanske just värdet av att ha en liberal demokrati, en demokrati där alla människor har rösträtt och där man kan få leva som man vill och ha de friheter som samhället ger, är än viktigare att visa, liksom att detta går att kombinera med tillväxt, med klimatambitioner, med utrikespolitiska ambitioner eller med andra fördelar som Sverige nu har. Det är viktigt, och där måste Sverige fortsätta att agera.

Därför är det viktigt att i sammanhanget komma ihåg att det finns vissa grupper som inte gillar detta. Det finns vissa grupper, också politiska grupper i Sverige, som inte vill ha de grundläggande frihetsvärden som vi känner. Jag noterar att statsrådet under hela interpellationsdebatten har undvikit att nämna det samarbete regeringen har med Sverigedemokraterna. Det är ändå ett parti vars förra försvarspolitiska talesperson, numera övergången till Alternativ för Sverige, talat i ryssvänliga toner i offentligheten och där en anställd vid kommunikationsavdelningen spred rysk propaganda så sent som för bara några år sedan. Det är klart att det är ett bekymmer, eller borde vara ett bekymmer, när regeringen så tydligt och så intimt samarbetar med ett parti och har medarbetare på Regeringskansliet från ett parti som haft medarbetare som gjort sig till nyttiga idioter för främmande intressen.

Mot den bakgrunden måste jag ändå ställa frågan om statsrådet Billström ännu inte ser att det finns skäl för regeringen att vidta åtgärder för att begränsa desinformation producerad i Sverige som skadar Sverige.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag uppskattar och tycker att det är alldeles utmärkt att vi nu förstärker Team Swedens insatser. Sverige är ett litet, exportberoende industriland. Vi är extremt beroende av att det finns en positiv bild av Sverige. Det har det också funnits under lång tid. Vi har varit ett föredöme när det gäller såväl klimatpolitiken som jämställdhetspolitiken och utrikespolitiken. På många sätt har människor runt om i världen imponerats och inspirerats av Sveriges progressiva politik.

Det är klart att det där också blir en stötesten i länder som inte har en sådan agenda, vare sig de heter Iran eller Ryssland eller om det är länder som har en helt annan agenda. Eftersom de har en annan agenda försöker de med hjälp av politiska krafter i Europa och i Sverige förändra den bilden.

Det gäller att inte vara naiv. Det är klart att det är bra att regeringen arbetar med att förstärka ett positivt budskap och en positiv bild av Sverige. Men det är också viktigt att regeringen inser att det finns grupper i Sverige som på eget initiativ eller med utländskt stöd får och producerar desinformation i syfte att skada de värden som vi i Sverige tycker är väsentliga. Det handlar om alla människors lika värde, demokrati, rösträtten, rättigheten att välja vilken sexualitet du har eller för den delen vikten av att bevara mångfald i ett samhälle. Det är värderingar som en mycket bred majoritet i demokratins Sverige ställer sig bakom. Nu finns det grupper som systematiskt arbetar med att undergräva dessa värden och skapa en negativ bild av Sverige som får gödning i länder där agendan är någonting helt annat.

Det är mot den bakgrunden jag frågar om statsrådets information om denna desinformation och på vilket sätt den kan ha skadat Sverigebilden - och då talar jag om desinformation som är producerad och publicerad i Sverige men som används utomlands - men också om det finns några konkreta åtgärder utöver den som nu har nämnts, det vill säga Team Sweden, för att förhindra att svenska så kallade trollkonton sprider desinformation på ett sätt som skadar Sverige. Vidtas det till exempel några åtgärder inom Regeringskansliet eller utrikesförvaltningen?

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag uppskattar avslutningen: "Att sprida desinformation är djupt ovarsamt mot vårt land." Statsrådet sa också att det i dagens sammankopplade värld leder tanken fel att tala om desinformation inom och utanför Sverige.

Nu är det ett tag sedan denna interpellation lämnades in. Det var i maj och med anledning av att det då uppmärksammades att ett politiskt parti i Sverige, Sverigedemokraterna, systematiskt arbetat med så kallade trollkonton. Med dold avsändare spred man fejkade politiska budskap, där politiker ibland tillskrevs uttalanden som inte var sanna. Man spred också en felaktig bild av både politiska frågor och skeenden i Sverige och inte minst utomlands.

Då var upprördheten såklart väldigt stor hos väldigt många. Statsråd agerade och krävde ursäkter. Vi i oppositionen reagerade hårt. Och många andra sa att det var förkastligt och att vi inte ska en sådan ton i svensk politik, utan vi ska vara ärliga och tydliga med vilka avsändare vi är.

Icke desto mindre konstaterar vi nu, när det har gått ett antal månader, att Sverigedemokraterna fortsatt har den typen av konton. Deras partisekreterare Mattias Bäckström Johansson säger: Vi kommer inte att ta bort några av kontona.

Vi ser också att desinformation om företeelser i Sverige fortfarande pågår. Detta används inte bara i Sverige utan även utomlands. Det är själva upprinnelsen till den här interpellationen.

När vi nu ser att fejkkonton i Sverige producerar filmer, fakta, mem - eller vad det nu heter - som används även av utländska säkerhetstjänster måste man vara medveten om skadan det innebär.

ICCT, det internationella centret för terrorbekämpning, har i sina rapporter, som kom tidigt i våras, redan redovisat ett tiotal case studies de gjort. Dessa visar att ryska påverkanskampanjer använder högerorganisationer för att sprida ett budskap och öka osäkerheten i Europa. Det är ett led i att destabilisera Europeiska unionen men naturligtvis också Sverige. Sverige nämns också som ett av de länder där man riktar insatser till politiska organisationer på högerkanten. Ett antal fall visar att det samarbetsparti som Tobias Billströms regering samarbetar med finns bland dessa.

Det är klart att detta skadar Sverige. Vi ser redan nu att en större del av Utrikesdepartementets budget har fått gå till att stärka säkerheten på våra ambassader. Vi hör att svenska företag nu ser en ökad hotbild. Det skadar Sverigebilden. Det utrikesministern säger är helt rätt; det finns mycket annat som påverkar Sverigebilden, och den är - tack och lov - fortsatt generellt god. Men det råder ingen tvekan om att det sker en tydlig förändring, inte minst i det snabba klimat som sociala medier innebär. Där får en LVU-kampanj eller koranbränningar ganska omfattande konsekvenser för svenska utrikespolitiska relationer.

Eftersom detta handlar om hur Sverige påverkas av den typen av desinformationskampanj som produceras i Sverige kan jag inte låta bli att upprepa frågan. Jag tycker nämligen att svaret från regeringen är lite tunt. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att förhindra att svenska så kallade trollkonton sprider desinformation på ett sätt som skadar Sverige? Hur ska regeringen agera? Vilka åtgärder ska finnas?

Med beaktande av åsiktsfrihet och yttrandefrihet kan man ändå agera som regering eller som partiföreträdare för att fördöma och begränsa förekomsten av trollkonton och naturligtvis också att felaktiga budskap sprids och som Sverige. Precis som statsrådet säger är det djupt ovarsamt om vårt land att sprida desinformation.

Herr talman! Jag vill å alla riksdagsledamöters vägnar tacka både dig och de vice talmännen och önska er både en fin ledighet och en fin sommar. Vi är otroligt tacksamma för det jobb ni gör - all tid ni lägger ned i denna plenisal, alla förberedelser ni gör och inte minst arbetet med att leda hela riksdagens arbete.

Ni har en god pedagogisk förmåga. Ni har oändligt mycket tålamod och en alldeles osviklig känsla för oss ledamöter men också för vår konstitution och vår demokrati.

Ni leder arbetet väldigt effektivt. Tempot i voteringarna är nu i stil med det hos en erfaren auktionsutropare.

Ni håller ordning; det ska gudarna veta. I den händelse någon ledamot till äventyrs ses utan kavaj är ni snabbt där och ser till att folkets beslutande organ agerar med den värdighet och stil som respekten för demokratin kräver. Och skulle någon ledamot möjligtvis sväva ut på debattens djupa hav för ni lugnt och stilla debatten tillbaka till ärendeförteckningens trygga hamn.

Ni gör ett fantastiskt bra jobb!

Jag vill också rikta ett stort tack från alla oss ledamöter till alla riksdagens anställda för det stöd ni ger oss ledamöter, till kammarkansliet och lokalvårdarna, till vakter och restaurangpersonal, till utskottskanslier, vaktmästerier, ledamotsservice och alla övriga som hjälper oss att verka på denna fantastiska plats - där meningar bryts, beslut fattas och demokratin verkar. Tack, alla ni! Hoppas att också ni får en ledig och fin sommar!

Vi har haft ett riksdagsår med många utmaningar. Inte minst hade vi i går en maratondebatt om DCA, och hela hanteringen av säkerhetspolitiken i övrigt har stött på sina utmaningar. Vi har haft debatter om situationen i Gaza och konflikten mellan Israel och Hamas.

Vi har haft en EU-valrörelse, där vi allihop var ute och kampanjade samtidigt som vi också arbetade i utskotten med sjukvårdens utmaningar, bottentrålningens effekter, folkbildningens anslag, barnfamiljernas ekonomi och Riksrevisionens granskningar.

Det har varit ett år i riksdagen som krävt ganska mycket av oss ledamöter. Men samtidigt är detta en helt ovärderlig del av svensk demokrati. Vårt vardagsarbete, våra väljarkontakter, våra möten, samtal och förhandlingar - allt har en avgörande roll för människors tilltro till demokratin.

Här har vi som ledamöter ett ansvar att tala om för alla vi möter att politik är viktigt och på riktigt, att det går att förändra samhället och att vi i riksdagen faktiskt kan ha vitt skilda världsbilder men ändå debattera med intellektuell skärpa, humor, klokskap och respekt för varandra. Vi delar alla gemensamt förmånen att vara folkets valda, men det är också ett ansvar.

Vi behöver gemensamt bli bättre på att berätta om det vackra som faktiskt sker här i kammaren: att vi har demokrati och argumenterar, röstar och fastställer beslut. I alltför många delar av världen finns inte den möjligheten. I länder runt omkring i världen hindras människors frihet och rätt till självbestämmande av auktoritära krafter eller militär övermakt. Och i ett land med en flagga lika blågul som vår egen slåss människor just nu för sin frihet och sin demokrati. Min uppmaning till alla får därför bli att ägna sommaren åt att någon gång reflektera över hur vi kan stärka demokratin både här och ute i världen.

Kära talman och vice talmän! Tack för att ni finns, tack för det ni gör och tack för detta riksdagsår!

Vår diktläsande talman har ju gett ut en guide till svensk poesi. Det är en imponerande kulturgärning som jag vet att väldigt många uppskattar. Dessvärre har jag inte funnit något av mina alster i denna samling, så jag tar mig friheten att även denna gång formulera en dikt som avslutning på detta riksdagsår. Må gud och denna församling förlåta mig för nödrimmen! Det är en travesti på Idas sommarvisa.

Du ska inte tro det blir plenifrittifall inte talman är klarmed klubba, kostym och sitt talmanskitoch alla de prylar han harNi talmän ni styr och ni ställerreglerar debatter och talMen snart är det annat som gällerdå lämnar vi riksdagens sal

För nu har vi sammanträtt färdigtoch skrivit vår sista motionDet är faktiskt rätt märkvärdigtatt vi trots allt kan hålla god tonVi har bråkat om Nato och könslagoch kampanjat i EU:s valVi har röstat så fingrar får sendragoch hållit fantastiska tal

Nu stundar en tid utan plenautan talmän och kammarkansliOch tro mig, vi blir inte senaVi vinkar när vi drar förbiNu far vi dit blommorna blommardär ogräs gör gräsmattan grönNu far vi till typisk svensk sommardär även en regnskur är skön

Ha en trevlig sommar, kära talmän!

(Applåder)

Herr talman! I dagarna har det avslöjats hur Sverigedemokraterna - regeringens samarbetsparti med anställda i Regeringskansliet - har bedrivit ett systematiskt desinformationsarbete via sin kommunikationsavdelning och via sina närstående tv-kanaler. Det handlar om anonyma konton som sprider klipp med desinformation och som lägger ut bilder och filmer på såväl regeringsföreträdare som oppositionen med falska kommentarer, något som undergräver tilltron till demokratin och viktiga institutioner i vårt land.

Utöver det självklara att detta agerande bidrar till att förgifta det politiska klimatet i Sverige och öka polariseringen kan vi också se att det har påverkat omvärldens bild av Sverige. De fejkade bilderna, kampanjerna och de påhittade kommentarerna når ju utanför Sveriges gränser, och Svenska institutet har kunnat påvisa att Sverigebilden har förändrats. Det här får effekter när vi nu måste stärka säkerheten på svenska ambassader eller när svenska företag har en tuffare hotbild.

Min fråga till statsrådet Slottner är därför: Kan regeringen utesluta att den försämrade Sverigebilden och den ökade hotbilden mot Sverige kan ha förstärkts av de kampanjer som de nu avslöjade trollfabrikerna har genomfört?

Fru talman! Vi behandlar i dag utrikesutskottets betänkande om det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd första halvåret 2023. Det finns inga motioner, reservationer eller särskilda yttranden här. Detta är egentligen i någon mening en gemensam utvärdering av ett mycket framgångsrikt ordförandeskap.

Jag har själv deltagit i några förberedelser inför detta. Men vi hade ordförandeskapet även 2001 och 2009, och jag måste säga att detta var riktigt bra. Men det var också resultatet av ett väl fungerande lagarbete där vi i Sverige har lärt oss hur vi hanterar ordförandeskapet med ett förhållandevis litet regeringskansli jämfört med övriga länder inom EU. Vi lyckas ändå involvera myndigheter, hela Regeringskansliet naturligtvis men också riksdagen och andra organisationer i de processer som ordförandeskapet faktiskt innebär. Det är ett framgångsrikt lagarbete.

Detta var tredje gången som vi genomförde ordförandeskapet, och jag tror att det har varit viktigt att ta med sig erfarenheterna från tidigare år och inte minst vikten av att tidigt inta positioner, utveckla relationer och göra vad vi kan för att ändå förbereda för flera olika scenarier.

Det är ingen tvekan om att även om det var ett väl genomfört förberedelsearbete är det klart att Rysslands fruktansvärda invasion, det oprovocerade, olagliga och orättfärdiga anfallskriget mot Ukraina, ställde om delar av förutsättningarna för ordförandeskapet. I någon mening kan vi som följer utrikespolitiken och den europeiska politiken konstatera att det faktiskt har inneburit att EU-länderna har kommit varandra närmare. Det har blivit ett starkare EU. Det är klart att när det finns krig i närheten, när solidariteten prövas och när det på allvar blir en säkerhetspolitisk utmaning för Europas länder blir det också än tydligare vad som faktiskt är viktigt med det gemensamma arbetet. Jag tror att det också var en viktig förklaring till att en del småträtor som tidigare fanns mellan länderna nu kunde läggas lite grann åt sidan och att man med ett pragmatiskt och konstruktivt ordförandeskap ändå kunde ro flera väldigt komplicerade lagstiftningsprocesser i hamn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det svenska ordför-andeskapet i Euro-peiska unionens råd första halvåret 2023

Här vill jag verkligen berömma regeringen. Med starkt stöd i riksdagen blev hela diskussionen om stödpaketen till Ukraina om sanktionerna och om gemensamma insatser för att påbörja finansieringen av återuppbyggandet av Ukraina en väldigt viktig del av Sveriges agenda. Inte minst den arbetsgrupp som regeringen tillsatte under ordförandeskapet, som leddes av Anders Ahnlid, och som handlar om hur man kan kartlägga och frysa eller immobilisera de ryska centralbankstillgångarna som möjlig resurs för återbyggandet, var ett väldigt viktigt svenskt initiativ och en tydlig signal till omvärlden, som nu också tittar på liknande institutionella möjligheter.

Jag kunde glädjas när vi den 12 februari, tror jag, kunde se ett beslut och en enighet om att värdeökningen från de ryska immobiliserade tillgångarna på 15 miljarder euro skulle kunna användas för ändamål som innebär att vi stärker och återuppbygger Ukraina när kriget väl är slut. Det var en viktig del.

Från socialdemokratisk sida har vi lyft fram att vi gärna ser att man går vidare, det vill säga att också titta på tillgångarna som sådana och inte bara avkastningen. Vi kanske också ska kunna använda en del av dessa resurser inte bara till återbyggnaden utan faktiskt också för insatser som här och nu behövs för att säkra Ukrainas självständighet och rätt att själv bestämma sin framtid och sitt öde som en demokrati i Europa.

Fru talman! Eftersom det svenska ordförandeskapet låg i slutet av EU:s femåriga lagstiftningscykel var det väldigt många processer som skulle avgöras. Jag kommer ihåg hur vi under förberedelsearbetet tyckte att det var både en välsignelse och en förbannelse, ursäkta uttrycket. Det är klart att det reser en massa förhoppningar om migrationspaketet, om Fit for 55 och många andra viktiga produkter som behövde klaras av.

Men det är också otroligt tufft att försöka hitta lösningar. Jag kan nog uppskatta att statsrådet hade en låg profil i frågan om Fit for 55, för där var det stora motsättningar. Desto viktigare inte bara för Sverige och EU utan också för världen var det att vi kunde enas om ett progressivt klimatpaket som EU:s länder nu har att förhålla sig till. Jag delar Centerpartiets kritik av regeringens nationella klimatpolitik och ser väldigt många brister i den. Desto viktigare då att vi faktiskt har ett europeiskt ramverk som alla måste förhålla sig till. Det är otroligt viktigt och en framgång för Sverige, precis som arbetet med migrationspakten och inte minst arbetet med att prioritera insatser för att stärka Ukraina och ha tuffa sanktioner mot Ryssland.

Den stora elefanten i rummet under ordförandeskapet har möjligtvis varit det faktum att ett av partierna valde att ifrågasätta hela grunden för EU-samarbetet mitt under ordförandeskapet, vilket jag också nämnde i en replik. Jag tror att vi som ser nyttan och behovet av att ha en samlad europeisk union inför den kommande EU-valrörelsen måste ta ansvar och på allvar ta debatten med de politiska krafter i Sverige och övriga Europa som vill försvaga och underminera Europeiska unionen. Framför oss ligger en valrörelse där Alternative für Deutschland, Front National i Frankrike och andra högerpopulistiska partier tillsammans med sina likar i Europa vill någonting annat med EU, medan vi som arbetar med klimatfrågor, med omställning, med EU:s konkurrenskraft eller för den delen med det geopolitiska läget ser den otroligt starka vikten av att ha ett sammanhållet och starkt EU som klarar de utmaningar unionen står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det svenska ordför-andeskapet i Euro-peiska unionens råd första halvåret 2023

Fru talman! Summeringen av ordförandeskapet måste ändå vara: Bra jobbat! Det var ett bra lagarbete, inte bara av regeringen utan även av riksdagskollegor, tjänstemän, myndigheter och diplomatkår. Man har gjort ett fantastiskt bra jobb med att se till att vi kan fortsätta vara stolta över hur Sverige agerar och leder när vi har chansen och möjligheten att vara ordförande i EU. Låt oss se till att vi redan nu börjar ta sikte på kommande ordförandeskap! Jag är möjligtvis lite avundsjuk men inte missunnsam för att det inte var en socialdemokratisk regering som fick möjligheten att leda ordförandeskapet. Jag kunde ändå med glädje se på hur flera av mina efterträdare gjorde ett riktigt bra jobb under ordförandeskapet. Vi får sträcka på oss och göra vad vi kan för att ha en stark europeisk union även framöver.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Jessika Roswall, för svaret!

Jag förstår det, och jag betonar också vikten av att ha ett starkt stöd. Då blir det extra bekymmersamt när Sverigedemokraterna under pågående ordförandeskap så tydligt kritiserar och underminerar regeringens ställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det svenska ordför-andeskapet i Euro-peiska unionens råd första halvåret 2023

Detta sätts ju i fond när vi står inför ett EU-val där partier som Alternative für Deutschland, Front National och andra politiska krafter, vars enda syfte är att underminera Europeiska unionen, just nu vinner terräng. Därför är det viktigt att regeringen väljer att tydligt manifestera vikten av det europeiska samarbetet men också markerar mot dem som inte ser den svenska nyttan och den gemensamma europeiska nyttan av ett samarbete. Det var detta som var min utgångspunkt.

Fru talman! Tack, statsrådet Jessika Roswall, för ett bra anförande! Jag ska berömma det så småningom i mitt eget anförande, men jag tycker ändå att det är på sin plats med en replik.

Jag vet att det är en styrka för en regering som innehar ett ordförandeskap att känna stödet hemifrån, och vi gjorde vad vi kunde från Socialdemokraternas sida för att manifestera vikten av att det skulle bli ett lyckat ordförandeskap och att vi från svensk sida aktivt skulle se till att vara konstruktiva och hitta lösningar på både migrationspaketet och Fit for 55.

Mitt under ordförandeskapet konstaterade Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson att EU är en tvångströja, och vi hörde uttalanden från Sverigedemokraternas företrädare under ordförandeskapet där de i princip pratade om svexit.

Nu är Sverigedemokraterna regeringens närmaste samarbetspartner, och de har tjänstemän som arbetar i Regeringskansliet. Mot bakgrund av det lyckade ordförandeskap som vi ändå får säga att det har varit: Blir det inte bekymmersamt för regeringen att ha ett samarbete med ett parti som under pågående ordförandeskap faktiskt försökte underminera ett framgångsrikt svensk ordförandeskap?

Herr talman! För inte så länge sedan segrade den socialdemokratiska kandidaten Bernardo Arévalo i presidentvalet i Guatemala. Han gjorde det efter en lång tid av motstånd från sittande regering och från rättsorganisationer i Guatemala - en korrumperad stat som gjorde vad man kunde för att förhindra att en demokratiskt vald president skulle kunna tillträda. Man försökte ogiltigförklara partiet, och man försökte ogiltigförklara hans kandidatur. Men han vann eftersom väldigt många gick och röstade den här gången.

Det här är resultatet av ett framgångsrikt biståndsarbete under lång tid, där inte minst Diakonia men också många andra både svenska och internationella organisationer har arbetat systematiskt med att stödja civilsamhället och stå upp för mänskliga rättigheter. Vi är flera här i riksdagen som har träffat personer som tvingats lämna Guatemala för att få en fristad någon annanstans.

På det sättet kan vi se att bistånd spelar roll och att det faktiskt fungerar att uthålligt ge stöd till MR-organisationer och till civilsamhälle och på det sättet bana väg för en demokratisering. Vi kunde se hur EU agerade med tydliga uttalanden av Borrell och hur USA satte upp personer på sanktionslistan som försökte förhindra Bernardo Arévalos makttillträde. Det fungerar med bistånd. Det är uthålligt, och då kan vi också bana vägen för demokrati.

Herr talman! Jag och Joar Forssell i utskottet var alldeles nyligen i Kambodja och kunde egentligen se en liknande utveckling där. Det är ett land som är utsatt för både korruption, förtryck, fattigdom och okunskap och som har ett växande engagemang från Kina, som jag tror står för 40 procent av investeringarna och 20 procent av marken. På olika sätt försöker Kina förhindra en demokratisk utveckling trots en stark ekonomisk utveckling i landet.

Också här har Sverige varit aktivt i civilsamhället med stöd till Transparency International, stöd genom Diakonia till flera olika organisationer och stöd till Union to Union för att se till att man mobiliserar för en demokratisk utveckling i ett land, Kambodja, som ligger geopolitiskt intressant till för oss som vill värna demokrati och mänskliga rättigheter.

Vi hade kanske om något år kunnat se samma utveckling som i Guatemala, men nu blir det inte så. Det kom en reformagenda i vägen - en reformagenda som sa att det inte behövs något stöd till Kambodja. Dagarna före julafton kom ett brev där man sa att allt stöd bilateralt till civilsamhällets organisationer dras tillbaka. Vi träffade flera av företrädarna för dessa nu när vi var på plats, och de var djupt besvikna på Sverige. De insåg också att de inte så enkelt skulle kunna hitta annan finansiering, utan de skulle börja avveckla sina verksamheter. Det hävdas från Sveriges regering att det finns regionala strategier man kan få resurser från i stället. Men det blev tydligt på plats att det inte går, för dessa pengar var redan upplåsta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Samma utveckling som nu blir konsekvensen i Kambodja av reformagendan - att demokratin trycks tillbaka och att vi öppnar vägen för ett starkt kinesiskt och totalitärt inflytande - ser vi nu i flera afrikanska länder. När Europa och Sverige drar sig tillbaka kommer det tomrummet att fyllas av både kinesiska och ryska intressen. Priset för det blir en försämrad kamp för mänskliga rättigheter, för jämställdhet och för demokrati. Priset blir allt sämre förutsättningar för civilsamhällets organisationer som hade velat verka där men inte får resurser och för FN-organisationer som får allt mindre stöd. Vi har hört här i kammaren hur till exempel UN Women har fått en sänkning med först 25 procent och sedan 40 procent, en radikal och brutal besparing på deras resurser för biståndsarbete. Detta är också en effekt av reformagendan.

Sverige sviker, när vi i stället hade kunnat göra ett annat vägval - att jobba tillsammans med andra nordiska länder för att skapa breda allianser för stärkt bistånd, att fortsätta agera starkt inom FN och hävda FN:s rätt att agera genom sina organisationer i stället för att dra ned på kärnstödet, att använda Världsbanken eller Europeiska investeringsbanken och vara en aktiv aktör där för att utveckla länder och deras demokratier och att sätta tydliga MR-krav på möjligheter för stater innan de lånar pengar.

I stället dras resurserna in. Det mest dramatiska exemplet är UNRWA, som har debatterats mycket här i dag. I ett läge där 25 000 människor har dödats i Gaza dras deras resurser tillbaka.

Sverige har en historia och ett arv av att vara en humanitär stormakt, ett land som vågar agera och vågar ta ledning. Vi har namn som Hammarskjöld, Edelstam, Palme, Alva Myrdal, Anna Lindh, Margot Wallström - listan är lång på svenskar som genom historien kunnat visa att vi är det som kallas en humanitär stormakt, ett land som vågar stå för värderingar och ibland också utmana en rättsordning där stormakterna har tagit för mycket makt i anspråk.

Vad kommer eftermälet att bli för denna regering? Vad blir eftermälet för en reformagenda som krymper Sveriges engagemang, minskar ambitionerna, sänker biståndet och tittar bort när tusentals människor dör?

(Applåder)

Herr talman! Tack för svaret, utrikesministern! Det är som sagt glädjande att regeringen nu ställer sig bakom kravet på en omedelbar vapenvila, för det är det som behövs.

Det finns dock en svensk tradition av att inte bara vara tillsammans med andra i EU-kretsen utan att också driva på, inte minst när det handlar om värnandet av mänskliga rättigheter och om att säkerställa att konflikter upphör. Med vår tradition av krav på en tvåstatslösning och ett erkännande av Palestina har vi här en unik roll i att aktivt gå in i konfliktlösningsmekanismer. Avser statsrådet att ta några sådana initiativ?

Herr talman! I dag kunde vi se på TV4 hur civila palestinier som viftar med en vit flagga i en så kallad säker zon blir ihjälskjutna. Det är en brittisk tv-dokumentär som visar detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Detta sällar sig väl till den rad av dåd som nu begås i den krigföring som utövas av Israel och som är fruktansvärd. Det är 25 000 döda i Gaza, varav 10 000 är barn. Man vittnar om att gravida kvinnor nu tvingas föda barn utan bedövningsmedel därför att import av förnödenheter och humanitärt stöd förhindras av inte minst Israel. Det utövas ett massivt övervåld som måste få ett stopp.

I Sverige har vi varit eniga om att snabbt fördöma Hamas attack mot Israel, men vi har också hårt drivit kravet på ett omedelbart eldupphör. Efter viss tvekan ställde sig Sveriges regering ändå bakom det kravet. Därför ställer jag nu frågan till statsrådet Tobias Billström: På vilket sätt driver Sverige kravet på ett omedelbart eldupphör i Gaza?