Ulf Holm

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att bland annat avskaffa kravet på matservering och eget kök för serveringstillstånd. Även bestämmelserna om sittplatser och drinkbarer tas bort. Vidare avskaffas kraven på eget kök för serveringstillstånd för cateringverksamhet, samt kravet på matservering vid servering av folköl.

Syftet är att förenkla bestämmelserna om tillstånd att servera alkohol inom ramen för en fortsatt stark skyddslagstiftning.

De nya reglerna börjar gälla den 1 juni 2026.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att bland annat avskaffa kravet på matservering och eget kök för serveringstillstånd. Även bestämmelserna om sittplatser och drinkbarer tas bort. Vidare avskaffas kraven på eget kök för serveringstillstånd för cateringverksamhet, samt kravet på matservering vid servering av folköl.

Syftet är att förenkla bestämmelserna om tillstånd att servera alkohol inom ramen för en fortsatt stark skyddslagstiftning.

De nya reglerna börjar gälla den 1 juni 2026.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om en ny lag om offentlig säljverksamhet. Den nya lagen ska förbättra konkurrensen i offentlig och privat verksamhet. Regeringen framhåller att den nya lagen bättre kommer att skydda privata företag från de ojämlika villkor som kan uppstå när offentliga och privata aktörer agerar på samma marknad.

Riksdagen delar regeringens uppfattning om att det är viktigt att komma till rätta med problem som så kallad otillbörlig påverkan medför. Otillbörlig påverkan handlar om när en offentlig aktör i sin säljverksamhet kan agera på ett annat sätt än ett privat företag, exempelvis genom underprissättning. Privata aktörer kan då få svårt att bedriva sin säljverksamhet.

Riksdagen sa också ja till regeringens förslag som innebär att Konkurrensverket får större möjligheter att utreda och vidta åtgärder för att undanröja hinder mot en effektiv konkurrens.

De nya reglerna börjar gälla den 1 augusti 2026. Den nya lagens bestämmelserna om utvärdering och särredovisning börjar gälla den 1 januari 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om en ny lag om offentlig säljverksamhet. Den nya lagen ska förbättra konkurrensen i offentlig och privat verksamhet. Regeringen framhåller att den nya lagen bättre kommer att skydda privata företag från de ojämlika villkor som kan uppstå när offentliga och privata aktörer agerar på samma marknad.

Riksdagen delar regeringens uppfattning om att det är viktigt att komma till rätta med problem som så kallad otillbörlig påverkan medför. Otillbörlig påverkan handlar om när en offentlig aktör i sin säljverksamhet kan agera på ett annat sätt än ett privat företag, exempelvis genom underprissättning. Privata aktörer kan då få svårt att bedriva sin säljverksamhet.

Riksdagen sa också ja till regeringens förslag som innebär att Konkurrensverket får större möjligheter att utreda och vidta åtgärder för att undanröja hinder mot en effektiv konkurrens.

De nya reglerna börjar gälla den 1 augusti 2026. Den nya lagens bestämmelserna om utvärdering och särredovisning börjar gälla den 1 januari 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om ett nytt sätt att pröva om en kärnteknisk anläggning får uppföras.

Den som vill bygga en sådan anläggning ska kunna ansöka direkt till regeringen om ett godkännande. När det gäller utbyggnaden av kärnkraften så delar riksdagen regeringens bedömning om att det behövs bättre förutsättningar för marknadens aktörer.

De nya reglerna börjar gälla den 17 juni 2026.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att skärpa kraven för att få svenskt medborgarskap.

Förslaget innebär bland annat att

• kravet på att man ska ha bott i Sverige under en viss tid, det vill säga haft sin hemvist här, ska höjas från fem till åtta år som utgångspunkt
• det ställs högre krav på levnadssättet hos den som vill få svenskt medborgarskap
• det införs ett krav på försörjning vid ansökan om medborgarskap
• det införs ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället för att få svenskt medborgarskap
• anmälningsförfarandet, det vill säga möjligheten att bli svensk medborgare genom anmälan, ska begränsas så långt det går
• barn ska kunna förvärva svenskt medborgarskap självständigt efter att barnets vårdnadshavare har gjort en ansökan.

Syftet med förslaget är att stärka medborgarskapets status samt öka individens möjlighet att aktivt delta i samhället.

Lagändringarna börjar gälla den 6 juni 2026. Lagändringarna i fråga om medborgarskapsprovet i läs- och hörförståelse i svenska på funktionell nivå börjar gälla den 1 oktober 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer. Lagändringarna i fråga om medborgarskapsprovet i svenska i övrigt börjar gälla den dag som regeringen bestämmer.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att skärpa kraven för att få svenskt medborgarskap.

Förslaget innebär bland annat att

• kravet på att man ska ha bott i Sverige under en viss tid, det vill säga haft sin hemvist här, ska höjas från fem till åtta år som utgångspunkt
• det ställs högre krav på levnadssättet hos den som vill få svenskt medborgarskap
• det införs ett krav på försörjning vid ansökan om medborgarskap
• det införs ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället för att få svenskt medborgarskap
• anmälningsförfarandet, det vill säga möjligheten att bli svensk medborgare genom anmälan, ska begränsas så långt det går
• barn ska kunna förvärva svenskt medborgarskap självständigt efter att barnets vårdnadshavare har gjort en ansökan.

Syftet med förslaget är att stärka medborgarskapets status samt öka individens möjlighet att aktivt delta i samhället.

Lagändringarna börjar gälla den 6 juni 2026. Lagändringarna i fråga om medborgarskapsprovet i läs- och hörförståelse i svenska på funktionell nivå börjar gälla den 1 oktober 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer. Lagändringarna i fråga om medborgarskapsprovet i svenska i övrigt börjar gälla den dag som regeringen bestämmer.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att skärpa kraven för att få svenskt medborgarskap.

Förslaget innebär bland annat att

• kravet på att man ska ha bott i Sverige under en viss tid, det vill säga haft sin hemvist här, ska höjas från fem till åtta år som utgångspunkt
• det ställs högre krav på levnadssättet hos den som vill få svenskt medborgarskap
• det införs ett krav på försörjning vid ansökan om medborgarskap
• det införs ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället för att få svenskt medborgarskap
• anmälningsförfarandet, det vill säga möjligheten att bli svensk medborgare genom anmälan, ska begränsas så långt det går
• barn ska kunna förvärva svenskt medborgarskap självständigt efter att barnets vårdnadshavare har gjort en ansökan.

Syftet med förslaget är att stärka medborgarskapets status samt öka individens möjlighet att aktivt delta i samhället.

Lagändringarna börjar gälla den 6 juni 2026. Lagändringarna i fråga om medborgarskapsprovet i läs- och hörförståelse i svenska på funktionell nivå börjar gälla den 1 oktober 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer. Lagändringarna i fråga om medborgarskapsprovet i svenska i övrigt börjar gälla den dag som regeringen bestämmer.

Motion till riksdagen 2025/26:4118 av Daniel Helldén m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:100 2026 års ekonomiska vårproposition Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut 1 Inledning 2 Det ekonomiska läget 2.1 Fortsatt svårt läge för många hushåll 2.2 Regeringens politik är dyr, ineffektiv och gynnar rika 2.3 Fattigdom och bostadsbrist ökar 2.4 Instabilt omvärldsläge påverkar Sverige negativt 2.5 Hög arbetslöshet och lågkonjunktur 2.6 Regeringens fattigdomsreform 3 Det finanspolitiska ramverket 3.1 Finanspolitiska rådet riktar sin allvarligaste kritik hittills 3.2 Klimatkrisen motiverar ett modernare finanspolitiskt ramverk 3.3 Det civila och militära försvaret ska rustas 4 Det klimatpolitiska ramverket 4.1 Tidöpartierna har försvagat klimatpolitiken 4.2 Rådets kritik är hård 4.3 Utsläppen från transportsektorn har ökat 4.4 Kolinbindning i skog och mark måste stärkas 4.5 Ökade osäkerheter i industrin 5 Inriktning för den ekonomiska politiken 5.1 En rättvis klimatomställning i hela landet 5.1.1 Transporter som fungerar i hela landet 5.1.2 Grön industri, investeringar och jobb 5.2 Ett jämlikt samhälle som stärker Sverige 5.3 Nej till miljardrullningen till kärnkraft 5.4 Avvisning av ändamålsflytt för ny underrättelsemyndighet 6 Satsningar under 2026 6.1 Kickstart av klimatomställning för fler jobb och sänkta utsläpp 6.1.1 Gröna skattekrediter 6.1.2 Billigare kollektivtrafik 6.1.3 Ett kompetenslyft för klimatomställningen 6.1.4 Mer resurser för energieffektivisering 6.2 Stötta hushållen utan att subventionera fossilberoende 6.3 Säkra ekosystem, säkra samhällen 6.4 Bryt barnfattigdomen genom införande av ensamförsörjartillägg 6.5 Skatt på miljardärers kapital Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen. Riksdagen avslår den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska innefattas i utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap och utgiftsområde 5 Internationell samverkan. 1 Inledning I en tid av ökat klimathot och med krig och osäkerhet i vår omvärld svarar inte regeringens ekonomiska politik upp till det läge svensk ekonomi befinner sig i. I ett läge med lågkonjunktur, hög arbetslöshet och pressade hushåll behöver Sverige en politik som skapar trygghet, framtidstro och riktning. I stället har regeringen gång på gång valt att prioritera skattesänkningar för rika, subventionera ett fortsatt fossilberoende och genomföra kortsiktig symbolpolitik framför de investeringar och reformer som faktiskt hade kunnat sänka utsläppen, stärka hushållen och välfärden, få fler i arbete och bygga Sverige starkare. Det grundläggande felet i regeringens politik är att regeringen väljer det kortsiktiga framför det långsiktigt hållbara. När hushållens ekonomi är ansträngd och många barnfamiljer och ensamstående lever utan marginaler har regeringen genomgående under mandatperioden prioriterat reformer som främst gynnar dem som redan har mest, utan att hantera de samhällsproblem eller den klimatkris Sverige står inför. Arbetslösheten har bitit sig fast, men regeringen har skurit ned på utbildning, matchning och aktiva insatser. Världen har visat hur sårbart fossilberoendet gör oss, men regeringen har svarat med ökade subventioner, sänkta klimatambitioner och en politik som gör Sverige mer, inte mindre, beroende av fossila bränslen. Facit av snart fyra år med Tidöpartierna vid regeringsmakten är ökade klyftor, ökade utsläpp och sämre förutsättningar för Sverige att möta framtidens kriser. Sverige förtjänar bättre än så. Sverige vinner på en politik som stärker människors ekonomi här och nu, men som samtidigt bygger framtidens jobb, beredskap och välstånd. En rättvis omställning är inte en börda för Sverige, utan en möjlighet att skapa fler jobb, stärka konkurrenskraften och minska vår sårbarhet. Därför presenterar Miljöpartiet i denna motion satsningar som både möter de akuta problem människor ser i sin vardag och pekar ut en bättre väg framåt. Vi vill bryta barnfattigdomen. Vi vill göra stora satsningar på klimatet med reformer som sänker utsläppen, stärker industrins konkurrenskraft, förbättrar kollektivtrafiken och ger människor den kompetens som krävs för framtidens arbetsmarknad. Dessa satsningar behövs därför att Sverige inte har råd med fler förlorade år av ökade klyftor, stigande utsläpp och uteblivna investeringar. Sverige behöver en ny riktning byggd på framtids­tro, rättvisa och handlingskraft. 2 Det ekonomiska läget Den senaste omvärldsutvecklingen i Mellanöstern och med flera krig och oroshärdar i världen samt USA:s handels- och utrikespolitik, har ökat osäkerheten kring den svenska ekonomin. Bränslepriser har stigit och blivit mer volatila. Vi kan stå inför ransonering av bränsle. Det finns en risk att detta sprider sig till fler delar av ekonomin. Stigande bränslepriser kan leda till globalt ökade kostnader och inflation. Det kan i sin tur påverka ekonomins utveckling. Det finns ett behov av lyhördhet och beredskap att agera för att skydda svensk ekonomi, som har förutsättningar att stå stark i grunden. Det förhöjda och allvarliga säkerhetspolitiska läget, bl.a. till följd av Rysslands full­skaliga militära invasion av Ukraina 2022, påverkar fortfarande svensk ekonomi. Höga kostnader och flera år av pressade realinkomster har lämnat många utan ekonomiska marginaler. Lågkonjunkturen är utdragen och arbetslösheten ligger kvar på höga nivåer, även när konjunkturen försiktigt börjat återhämta sig. Konjunkturinstitutet bedömer att återhämtningen fortsätter, men att lågkonjunkturen först ebbar ut under slutet av 2026. 2.1 Fortsatt svårt läge för många hushåll Hushållens köpkraft har varit hårt pressad de senaste åren. Trots det är läget fortfarande ansträngt för många. Prisnivån ligger kvar på en väsentligt högre nivå än före kostnads­krisen. År 2025 var prisnivån nästan 22 procent högre än 2021. Särskilt kännbart är detta för boende och livsmedel, som utgör två av hushållens största utgiftsposter. Oron för den egna ekonomin är därför fortsatt utbredd. Framtidstron har försvagats något, och ligger fortfarande under normala nivåer, inte minst eftersom återhämtningen sker efter de största reallönefallen på decennier under 2022 och 2023, vars effekter fortfarande märks i många hushålls ekonomi (Konjunktur­institutet). Prisutveckling sedan 2021 Källa: SCB, Konsumentprisindex. Särskilt utsatta är ensamstående där 79 procent uppger att de känner ekonomisk oro, i synnerhet kvinnor (Majblomman m.fl., Barnfamiljers ekonomiska utveckling). Många har svårt att klara grundläggande kostnader som mat och boende. Även unga och barnfamiljer oroar sig i hög utsträckning för att inte klara boendekostnaderna. Det sker samtidigt som hyrorna har ökat kraftigt under mandatperioden och nått nivåer som hör till de högsta på decennier. Hyreshöjningarna uppgick till 5 procent 2024 och till 4,6 procent 2025. I SCB:s ULF-undersökning uppger dessutom 22 procent att de saknar en kontantmarginal på 14 000 kronor för en oförutsedd utgift, men bland ensamstående kvinnor uppgår siffran till hela 57 procent. Samtidigt har andelen som lever i materiell fattigdom ökat snabbt de senaste åren, från 4,6 till 6,7 procent mellan 2022 och 2025 (se nedan). Materiell och social fattigdom i Sverige (procentandel av befolkning) Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC). Detta har i hög grad drabbat barn. Enligt Rädda Barnens Barnfattigdomsrapporten 2025 lever omkring 276 000 barn, nästan 13 procent av alla barn i Sverige, i ekonomisk utsatthet. Särskilt utsatta är barn till ensamstående föräldrar, framför allt ensamstående mammor, samt barn med utländsk bakgrund. Nästan fyra av tio barn med en ensam­stående mamma lever i ekonomisk utsatthet, och drygt hälften av de ensamstående föräldrarna har svårt att ha råd med fritidsaktiviteter till sina barn. Bland barn med utländsk bakgrund är 33,6 procent ekonomiskt utsatta. Detta sker samtidigt som barn- och familjeersättningarna utgör en allt mindre andel av barnhushållens inkomster, eftersom ersättningarna inte justeras i takt med infla­tio­nen. Barnbidraget justerades senast i mars 2018 och är enligt Swedbank på den lägsta nivån på 50 år sett till vad som kan köpas för pengarna. Bidragets reella värde har sjunkit Källa: SCB, Konsumentprisindex. Bland barnfamiljer med låga inkomster ser vi nu rena försörjningsproblem. I en Verian-undersökning från 2026 som Majblomman, Hyresgästföreningen, Rädda Barnen och Röda Korset låtit göra uppger 41 procent av ensamstående föräldrar med låg inkomst att de haft svårt att äta sig mätta, 50 procent att de haft svårt att köpa näringsrik mat och 30 procent att de haft svårt att betala boenderäkningar under det senaste halvåret. 2.2 Regeringens politik är dyr, ineffektiv och gynnar rika Trots detta har regeringen inte kunnat stilla hushållens oro. I höstbudgeten för 2026 gjordes skattesänkningar på sammanlagt 29 miljarder kronor. Under hela mandat­perioden har skatterna sänkts med nära 70 miljarder kronor enligt riksdagens utrednings­tjänst. Regeringens politik har gynnat de redan rika mest Regeringens beslutade förändringar av inkomstskatter och transfereringar under mandatperioden, per decilgrupp 1 och 10 – fördelning av reformernas sammanlagda effekt per grupp, miljarder kronor. Källa: Riksdagens utredningstjänst. Dessa skattesänkningar har i stor utsträckning gått till dem som redan har höga inkomster. Figuren ovan visar att den tiondedel med störst ekonomisk standard har fått 7,6 miljarder genom regeringens förändrade transfereringspolitik, medan den tiondedel med minst ekonomisk standard enbart fått 1,2 miljarder. Regeringens politik har därmed vidgat klyftorna i samhället. Finanspolitiska rådet har kritiserat att skattesänkningarna varken varit träffsäkra eller effektiva och att de har trängt undan utrymme för riktade stöd och nödvändiga invester­ingar i välfärden. Regeringen har lagt fram ett bidragstak som rådet menar saknar kon­kreta belägg för att fungera. Samtidigt har regeringen prioriterat reformer som gynnar höginkomsttagare. År 2025 gjordes en marginalskattesänkning på 3 procentenheter för personer med en månadsinkomst på minst 6‌‌‌‌‌‌4 700 kronor, vilket minskar skatteintäkt­erna med 4,71 miljarder kronor. Därtill har regeringen återkommande prioriterat rot­avdraget. År 2024 höjdes taket för rotavdraget för knappt 1 miljard kronor, och 2025 höjdes subventionsgraden för 4,3 miljarder kronor. Mer än hälften av rotavdragens totala belopp används av hushåll i den femtedel som har de högsta inkomsterna. Under en mandatperiod där många hushåll tvingats vända på varje krona har regeringen fört en ekonomisk politik som prioriterar de som redan har mest, samtidigt som utrymmet för välfärd och mer träffsäkra stöd har minskat. 2.3 Fattigdom och bostadsbrist ökar Konsekvenserna av politiken syns inte minst i ökad utsatthet på bostadsmarknaden. I Hemlöshetsrapporten 2026 beskriver Sveriges Stadsmissioner att antalet genomförda vräkningar fortsätter att öka och att vräkningar i allt högre grad drabbar barn. År 2024 genomfördes 3 042 vräkningar nationellt, och antalet har därefter fortsatt att öka med cirka 20 procent under de senaste två åren. Under 2025 berördes 824 barn av vräkning, vilket motsvarar en ökning med 44 procent på fyra år. Så trots att vi har en nollvision i Sverige angående vräkningar av barn ökar antalet vräkta barn under Tidöregeringen. Antal barn som vräkts ökar, trots nollvision Källa: Kronofogden, statistik om vräkningar. Samtidigt understryker Sveriges Stadsmissioner att trygghetssystemen har försvagats. Mellan 2021 och 2024 har antalet hushåll med bostadsbidrag minskat med 21 procent. Samtidigt varnar de för att regeringens bidragsreform kan öka risken för att fler barn växer upp i fördjupad fattigdom. Bostadsbyggandet har fallit kraftigt under mandatperioden: från 42 580 nya lägen­heter 2022 till 22 547 påbörjade lägenheter 2025, vilket är en minskning med 47 procent. När byggandet bromsar in förvärras bostadsbristen, vilket på sikt driver upp boende­kostnaderna, ökar trångboddheten och gör det svårare för unga och barnfamiljer att etablera sig. Sammantaget blir resultatet en politik som både försvagar hushållens trygghet och försämrar möjligheten att strukturellt åtgärda problemen. 2.4 Instabilt omvärldsläge påverkar Sverige negativt Sverige påverkas i hög utsträckning av utvecklingen i omvärlden. Den svenska eko­nomin är beroende av export och internationella värdekedjor, vilket gör både tillväxt och sysselsättning sårbara för störningar i världsekonomin. De senaste åren har präglats av återkommande globala chocker med krig och konflikter i Europas närområde samt ökad instabilitet i världshandeln. Osäkerheten har dessutom förstärkts betydligt av att USA:s president Donald Trump genom tvära kast förändrar förutsättningarna för både handels- och utrikespolitiken. Sedan riksdagen behandlade budgeten för 2026 har Trump bl.a. hotat att ta Grönland från Danmark med militära medel, fängslat en president, inrättat ett s.k. fredsråd som öppet utmanar FN och till­sammans med Israel inlett krig mot Iran, vilket kraftigt har höjt konfliktnivån i Mellan­östern. Denna direkta utmaning mot den regelbaserade världsordning som Sverige som litet och starkt omvärldsberoende land är beroende av är allvarlig och försämrar det säkerhetspolitiska läget ytterligare. Mot denna bakgrund saknar Miljöpartiet åtgärder från regeringen för att stärka försvaret av folkrätten, exempelvis genom ökat stöd till FN:s organ. Vi har själva i vår budgetmotion avsatt mer medel till FN, men detta avslogs av Tidöpartierna i riksdagen. Med ökad protektionism, risk för förändrade och nya tullar samt snabba omsväng­ningar i det internationella samarbetet skapas ett läge där både företag och hushåll håller igen, även om svensk ekonomi hittills har visat viss motståndskraft. Därtill har den kraftiga upptrappningen av Israels och USA:s krig mot Iran ytterligare fördjupat osäker­heten i världsekonomin och kraftigt höjt konfliktnivån i Mellanöstern. Konflikten har bidragit till stigande energipriser, störningar i viktiga transport- och handelsleder som Hormuzsundet samt ökad oro på de finansiella marknaderna. Vi ser därför en svagare konjunktur, mer försiktiga investeringar och ökad press på svensk industris konkurrenskraft. Det försämrade säkerhetspolitiska läget har bidragit till ökade europeiska försvarsutgifter, vilket ökar trycket på offentliga finanser och skärper prioriteringarna mellan olika samhällsbehov. Sammantaget har utvecklingen drivit upp kostnaderna för hushåll, företag och offentlig sektor och bidragit till ett mer ansträngt inflations- och ränteläge. 2.5 Hög arbetslöshet och lågkonjunktur Arbetslösheten är fortsatt ett av Sveriges största samhällsproblem. Under den senaste mandatperioden har arbetslösheten enligt SCB stigit från 7,5 procent 2022 till 8,7 procent i mars 2026, en ökning från omkring 419 000 till 537 000 arbetslösa. Det är den högsta nivån på decennier, med undantag för finanskrisen och pandemin. 120 000 fler arbetslösa nu än när regeringen tillträdde Källa: SCB, AKU. Sveriges halva miljon arbetslösa, innebär tredje högst arbetslöshet i EU, se graf nedan. Arbetslöshet februari 2026 i Europa, procent Källa: Eurostat. Även ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög. För unga som inte kommer in på arbets­marknaden i tid ökar risken för varaktigt utanförskap och sämre livsinkomster. I mars 2026 uppgick antalet arbetslösa unga till 192 000, vilket motsvarar en ungdomsarbets­löshet på 26,6 procent. I en tid med hög arbetslöshet försämrar regeringen arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som arbetsmarknadspolitiken monteras ned. Att försvaga den ekonomiska tryggheten för personer som har förlorat sitt arbete, samtidigt som möjligheterna till stöd, omställning och återinträde på arbetsmarknaden försämras, är cyniskt. 2.6 Regeringens fattigdomsreform Regeringen har prioriterat breda, kortsiktiga skattesänkningar framför investeringar som stärker produktiviteten, förbättrar matchningen på arbetsmarknaden och bygger den kompetens som krävs för framtidens jobb. Samtidigt har regeringen utgått från att arbetslösheten främst beror på för svaga ekonomiska incitament att arbeta. Men incitamenten är redan generellt starka, och åtgärder som utökade jobbskatteavdrag bedöms ge begränsade effekter i förhållande till kostnaden. När stora belopp läggs på reformer med låg träffsäkerhet minskar utrymmet för mer verkningsfulla insatser som faktiskt får fler i arbete. Regeringen drev dessutom igenom ett bidragstak trots bedömningar om begränsade sysselsättningseffekter och en ökad risk för ekonomisk utsatthet. En stor del av de hushåll som berörs bedöms samtidigt fortsatt stå långt från arbetsmarknaden. För dessa grupper krävs andra verktyg: utbildningsinsatser som svarar mot arbetsgivarnas behov, mer intensiva matchnings- och förmedlingsinsatser samt subventionerade anställningar som kan bryta långvarig arbetslöshet. Regeringen redovisar dessutom inte tydligt vilka sysselsättningseffekter man faktiskt förväntar sig av åtgärderna. Det är tydligt att regeringen prioriterar plakatpolitik framför ändamålsenliga insatser. 3 Det finanspolitiska ramverket Det finanspolitiska ramverket ska säkerställa långsiktigt hållbara offentliga finanser, stabilitet och handlingsutrymme i kriser. Det ska bidra till att den ekonomiska politiken följer långsiktiga spelregler och består av flera mål och principer, bl.a. ett saldomål för offentlig sektor, ett skuldankare och utgiftstak. Skuldankaret är ett riktmärke för offentlig sektors bruttoskuld på medellång sikt. 3.1 Finanspolitiska rådet riktar sin allvarligaste kritik hittills Finanspolitiska rådets senaste rapport är ovanligt kritisk. Rådet riktar skarp kritik mot att regeringens budgetpolitik under mandatperioden prioriterar skattesänkningar, vilket skjuter kostnader på framtiden och minskar statens framtida handlingsutrymme. Det finansiella sparandet i budgeten för 2026 beräknas till omkring minus 2,6 procent av BNP och beräknas av Statskontoret uppgå till ett underskott på 180 miljarder kronor 2026. Det är bl.a. de stora skattesänkningarna i budgetpropositionen för 2026 som bidrar till det stora underskottet. Finanspolitiska rådet riktar också kritik mot att regeringens insatser för att sänka arbetslösheten är ineffektiva och dyra. Det gäller t.ex. sänkningen av arbetsgivar­avgiften för unga. Regeringen har prioriterat skattesänkningar och dyra symbolåtgärder framför satsningar som kan bidra till sänkt arbetslöshet, minskade klimatutsläpp och ett mer sammanhållet Sverige. 3.2 Klimatkrisen motiverar ett modernare finanspolitiskt ramverk Riksdagen beslutade hösten 2025 att saldomålet ska utformas som ett balansmål fr.o.m. 2027, medan skuldankaret på 35 procent av BNP lämnas oförändrat. Miljöpartiet stod utanför uppgörelsen eftersom den inte tar tillräcklig höjd för de offentliga investeringar som krävs för klimatomställningen, vilket riskerar att vältra kostnader på framtida generationer. Hanteringen av snabbt växande investeringsbehov under mandatperioden har tydlig­gjort att ramverket behöver moderniseras och förankras i en ny, tydlig överens­kommelse. Klimatkrisen kräver snabba och varaktiga utsläppsminskningar, vilket i sin tur förut­sätter omfattande investeringar i bl.a. infrastruktur. Därför behövs ett ramverk som både värnar stabila offentliga finanser och ger utrymme för nödvändiga investeringar i klimatomställningen. För att skapa utrymme för detta vill Miljöpartiet komplettera balansmålet med ett investeringsmål och samtidigt höja skuldankaret från 35 till 50 procent av BNP. En sådan skuldnivå ligger fortsatt under EU:s rekommendation om 60 procent för den offentliga skulden, samtidigt som framtida räntenivåer bedöms vara låga. Ett höjt skuldankare till 50 procent av BNP kan tillsammans med ett investeringsmål skapa ett betydande statsfinansiellt utrymme för långsiktiga investeringar. Det faktiska utrymmet påverkas av hur mycket som samtidigt tas i anspråk av andra prioriterade investeringar, inte minst försvarsupprustningen och stödet till Ukraina. Statskontoret bedömer att skulden kommer att uppgå till 38,5 procent 2027. Samtidigt får ett höjt skuldankare inte bli ett sätt att långsiktigt finansiera löpande utgifter. Vi behöver reservera det utrymme som uppstår för investeringar som minskar Sveriges utsläpp och förbättrar beredskapen. Regeringen bör, med ett sådant system, tydligt redovisa vilket investeringsutrymme som finns inom ramverket och hur det används. Finanspolitiska rådet bör få i uppdrag att löpande granska investerings­utrymmet och följa upp att lånefinansieringen håller sig inom fastställda ramar, så att investeringsbehoven kan mötas utan att äventyra förtroendet för de offentliga finanserna. Det är investeringar som skapar högre kostnader i framtiden om de inte görs, vilket motiverar upplåning. 3.3 Det civila och militära försvaret ska rustas Miljöpartiet står bakom den blocköverskridande överenskommelsen om upprustningen av Sveriges militära och civila försvar. Sveriges Natointräde 2024 innebär att Sverige omfattas av Natos mål om 5 procent till 2035: minst 3,5 procent av BNP till det militära försvaret och upp till 1,5 procent till det civila försvaret för bredare säkerhets- och beredskapsåtgärder. Sverige behöver därför stärka totalförsvaret, både militärt och civilt, och Miljöpartiet står bakom de överenskommelser som slutits. Miljöpartiets utgångspunkt är att upprustningen av totalförsvaret ska ske med ordning och reda i statsfinanserna. När försvarsförmågan behöver höjas snabbt kan finansi­eringen behöva fasas in, men huvudprincipen måste vara att varaktigt högre utgifter också ska ha varaktig finansiering. Upprustningen ska inte ske genom att välfärden urholkas eller att investeringar som stärker civil beredskap och klimatomställning bortprioriteras. Därför har Miljöpartiet föreslagit en beredskapsskatt som träffar personer med höga inkomster för att säkra en rättvis och långsiktigt hållbar finansiering av totalförsvaret, utan att skjuta kostnader på framtiden. 4 Det klimatpolitiska ramverket Sverige har, utöver det finanspolitiska ramverket, även ett klimatpolitiskt ramverk. Att föra en ekonomisk politik som är förenlig med och bidrar till att Sverige uppnår sina klimatåtaganden är därför en huvuduppgift för den ekonomiska politiken. Miljöpartiet verkar för en rättvis grön omställning där den ekonomiska politiken bidrar till att klimat­omställningens fördelar kommer alla till del och där kostnader och risker hanteras solidariskt. Det klimatpolitiska ramverket antogs av riksdagen 2017. Miljöpartiet var drivande i att få ramverket på plats för att skapa ordning och reda i klimatpolitiken. Ramverket består av klimatlagen, klimatmålen och ett klimatpolitiskt råd. Klimatlagen slår fast att regeringens klimatpolitiska arbete ska utgå från det långsiktiga målet om nettonoll­utsläpp senast 2045 och därefter negativa utsläpp. Sverige har också etappmål till 2030 och 2040, samtidigt som landet är bundet av EU:s klimatlagstiftning, bl.a. ansvars­fördel­nings­förordningen för utsläpp utanför utsläppshandeln och LULUCF-regelverket för skog och mark. Om Sverige inte lever upp till sina EU-åtaganden finns en risk för överträdelseförfarande och ytterst sanktioner från EU-domstolen. Klimatläget är samtidigt mycket allvarligt. Klimatpolitiska rådet konstaterar att den globala uppvärmningen fortsatt, att de tre senaste åren varit de varmaste som uppmätts globalt och att det i praktiken blivit mycket svårt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Varje tiondels grad som kan förhindras spelar därför stor roll. Rådet understryker också att den osäkrare omvärlden inte är ett argument för att försvaga klimatpolitiken, utan tvärtom för att stärka den, eftersom minskat fossilberoende också stärker säkerhet, välstånd och motståndskraft. 4.1 Tidöpartierna har försvagat klimatpolitiken Klimatpolitiska rådets samlade bedömning av mandatperioden är tydlig: Med nuvarande politik ser Sverige varken ut att nå de nationella klimatmålen till 2030 och 2040 eller EU-åtagandet för ESR-sektorn till 2030. Gapen till målen har ökat under mandat­perioden. Gap till ESR-mål enligt regeringens scenario Källa: Klimatpolitiska rådets rapport 2026. 4.2 Rådets kritik är hård Rådet konstaterar också att nödvändiga beslut har skjutits på framtiden, att handlings­planen från 2023 haft stora brister och att bara omkring hälften av dess insatser har resulterat i konkreta beslut. Mandatperioden har präglats av osäkerhet om målbilden och ryckighet i styrmedelsutvecklingen. Klimatstyrmedel för transporter och arbetsmaskiner har försvagats, kostnadseffektiviteten i den nationellt beslutade klimatpolitiken har minskat, energieffektivisering har varit lågt prioriterat och planer för skog, mark och jordbruk har i stort saknats. De ökade utsläppen har dessutom försvagat Sveriges klimatledarskap i EU. Klimat­politiska rådet konstaterar i sin slutbedömning av mandatperioden att de inhemska utsläpps­ökningarna och de växande gapen till 2030-målen har undergrävt Sveriges trovärdighet som föregångsland. Sverige har därmed gått från att ha goda förutsättningar att leda klimatomställningen i EU till att i stället riskera att försvaga unionens samlade klimatledarskap. På fyra år har regeringen alltså inte bara ökat avståndet till de svenska och europeiska klimatmålen så mycket att de riskerar att inte längre nås, utan också försvagat Sveriges ställning som ett ledande land i klimatomställningen. 4.3 Utsläppen från transportsektorn har ökat Transportsektorn har länge varit avgörande för att Sverige snabbt ska kunna minska utsläppen. Under den senaste mandatperioden har utvecklingen dessvärre varit tvärtom. I stället för att fortsätta minska har utsläppen från inrikes transporter ökat kraftigt, vilket kraftigt har försämrat möjligheterna att nå klimatmålen till 2030. Naturvårdsverket konstaterar att utsläppen från transportsektorn ökade med 22 procent mellan 2023 och 2024, främst till följd av den sänkta reduktionsplikten. Samtidigt har utsläppen sedan 2010 bara minskat med 19 procent, vilket är långt från målet om en minskning på 70 procent till 2030. Regeringens sänkning av reduktionsplikten och drivmedelsskatterna, tillsammans med avskaffandet av bonusen för miljöbilar, har bromsat elektrifieringen, minskat användningen av biodrivmedel och ökat beroendet av fossila drivmedel. Resultatet är att användningen av fossila bränslen i transportsektorn nu ökar, trots att utvecklingen borde, och hade kunnat, gå i motsatt riktning. I detta läge väljer regeringen att ytterligare subventionera fossila drivmedel, i en tid där kostnaden ökar på grund av brist på råvaran. Det är dålig politik som förvärrar Sveriges utsatthet. Den här utvecklingen försvårar inte bara möjligheten att nå Sveriges nationella klimat­mål, utan också våra åtaganden inom EU:s ansvarsfördelning, ESR. Regeringens egen klimatredovisning har tidigare bedömt ett underskott på 4,3 miljoner ton till 2030, men Klimatpolitiska rådet har varnat för att regeringens beräkningar är optimistiska och att gapet i praktiken kan vara minst det dubbla. 4.4 Kolinbindning i skog och mark måste stärkas Skog och mark är avgörande för Sveriges möjligheter att nå både de nationella klimat­målen och EU:s LULUCF-åtagande. Klimatpolitiska rådet konstaterar att den senaste statistiken visar ett kraftigt ökat nettoupptag under 2022–2024, vilket förbättrat förut­sättningarna att nå Sveriges LULUCF-åtagande till 2030. Samtidigt understryker rådet att detta kräver ett fortsatt högt nettoupptag även kommande år och att osäkerheterna i sektorn är stora. Rådet pekar också på att regeringen, trots konsekvensutredda och politiskt förankrade förslag från Miljömålsberedningen, fattat få beslut som i nämnvärd utsträckning ökar nettoupptaget. Av denna anledning satsar Miljöpartiet även i denna budget på att i ökad utsträckning skydda skogar med höga biologiska och klimatmässiga värden. 4.5 Ökade osäkerheter i industrin Industrin står för ungefär en tredjedel av Sveriges samlade utsläpp. Även om utsläppen i dag är lägre än på 1990-talet krävs genomgripande förändringar i industrin för att utsläppen ska kunna fortsätta minska. Omställningen är utmanande eftersom den är tids­krävande, samtidigt som det råder kompetensbrist och stor osäkerhet kring till­gången till fossilfri el till konkurrenskraftiga priser. Samtidigt är klimatomställningen helt nödvändig då det är en förutsättning för svensk konkurrenskraft. Trots detta har regeringen bedrivit en alltför passiv och ryckig industripolitik, vilket har försvårat industrins omställning. Neddragningarna i Klimatklivet, ett statligt stöd till åtgärder som sänker utsläppen, tillsammans med pausade gröna statliga kreditgarantier och en energipolitik med ett alltför ensidigt fokus på kärnkraft, har sammantaget försämrat förutsättningarna för investeringar i grön industri. När stora investeringsbeslut nu fattas i snabb takt internationellt har Sverige inte råd att halka efter. För att klara de stora teknikskiften som krävs behöver staten använda fler verktyg än i dag. Miljöpartiet vill stärka den offentliga infrastrukturen, säkra kompetensförsörj­ningen och kraftigt bygga ut finansieringsmöjligheterna för industrins omställning. Därför måste stöd som Klimatklivet och Industriklivet förstärkas rejält. Klimatklivet bidrar till att minska utsläppen med teknik som redan finns, medan Industriklivet är avgörande för att utveckla, testa och skala upp nästa generations fossilfria industriella lösningar. Därtill behöver de gröna statliga kreditgarantierna återupptas och byggas ut, och kompletteras med gröna skattekrediter som ger långsiktiga och förutsägbara villkor för investeringar i fossilfri industri, elektrifiering och klimatsmart teknik. 5 Inriktning för den ekonomiska politiken Miljöpartiets ekonomiska politik tar sin utgångspunkt i de problem som människor möter i vardagen: höga levnadskostnader, växande otrygghet och en arbetsmarknad som inte fungerar för alla. Samtidigt måste Sverige rustas för ett osäkrare omvärldsläge och klara klimatomställningen. Därför vill vi föra en ekonomisk politik för en rättvis klimat­omställning. En politik som minskar klyftorna, stärker hushållens trygghet, pressar tillbaka arbetslösheten och investerar i Sveriges långsiktiga konkurrenskraft och bered­skap inför både ett osäkrare omvärldsläge och klimatförändringar. Sverige vinner på ekonomisk politik som möter hushållens pressade ekonomi, bryter den växande arbetslösheten och driver på klimatomställningen på ett sätt som skapar jobb, stärker konkurrenskraften och gör livet enklare i hela landet. Vi vill se en politik som minskar de ekonomiska klyftorna, stärker välfärden och stimulerar investeringar i klimat, infrastruktur och framtidens jobb. I ett läge med hög arbetslöshet och svag tillväxt behövs inte fler dyra skattesänkningar med låg träffsäkerhet, utan reformer som får fler i arbete, stärker hushållens trygghet och rustar Sverige för framtiden. 5.1 En rättvis klimatomställning i hela landet Vi vill se en rättvis omställning, bort från det fossilberoende samhället, där ingen lämnas utanför. När vi gör oss av med vårt fossila beroende bygger vi också ett mer robust samhälle med plats för människor att leva goda liv. En rättvis omställning ska gå hand i hand med en politik som utjämnar livschanser och gör samhället mer jämlikt. 5.1.1 Transporter som fungerar i hela landet En rättvis grön omställning måste fungera i människors vardag. När bränslepriserna stiger och hushållens ekonomi pressas behöver fler ha råd att resa hållbart. Det ska gå att pendla till jobbet, ta sig till skolan och komma till vård och fritidsaktiviteter utan att vara helt beroende av bilen. Därför vill Miljöpartiet göra kollektivtrafiken billigare, enklare och tryggare att lita på – med bättre punktlighet, stärkt järnvägsunderhåll och subventionerade biljettpriser. Miljöpartiets förslag om Sverigekortet är ett nationellt kollektivtrafikkort som ger tillgång till all regional och lokal kollektivtrafik i hela landet till ett enhetligt och lågt pris. Det ska göra det enklare och billigare att resa hållbart, utan att kommuner och regioner belastas. På så sätt blir omställningen mer rättvis, sårbarheten för fossila prischocker minskar och fler människor får verkliga alternativ i vardagen. När kollektivtrafiken blir billigare, enklare och mer pålitlig stärks också arbets­marknaden, eftersom större arbetsmarknadsområden gör det lättare att pendla till arbete och utbildning och lättare för företag att hitta rätt kompetens. Satsningar på järnväg, kollektivtrafik och hållbart resande bidrar därför både till minskade utsläpp, starkare konkurrenskraft och ett Sverige som håller ihop bättre. En rättvis grön omställning handlar om att bygga ett samhälle där det hållbara alternativet också är det billigare, bättre och tryggare alternativet. 5.1.2 Grön industri, investeringar och jobb Klimatpolitiken behöver vila på två ben: fossila utsläpp ska prissättas och de gröna alternativen behöver byggas ut. För att bygga ut de gröna alternativen behövs det stora investeringar. I Sverige har vi alltför länge investerat för lite i vår infrastruktur. Att järnvägen fungerar är avgörande för att folk ska kunna resa hållbart och för effektiva transporter av varor och gods i hela Sverige. Det finns även stora investeringsbehov kopplade till de nya gröna industrier som växer fram på många orter, framför allt i norra Sverige. Sverige vinner på att bygga ut järnväg, energisystemet och den gröna industrin. På så sätt stärks både klimatomställningen och arbetsmarknaden. Investeringar i det som får Sverige att fungera är också investeringar i jobb, konkurrenskraft och regional utveckling. I stället för dyra skattesänkningar med låg träffsäkerhet behövs investeringar som förbättrar matchningen på arbetsmarknaden, stärker kompetensförsörjningen och gör det mer attraktivt att investera och anställa i Sverige. Klimatomställningen ska användas för att skapa jobb, stärka industrins konkurrenskraft och bygga framtidstro i hela landet. I den här budgetmotionen presenterar Miljöpartiet reformer som kan kickstarta klimatomställningen på ett sätt som kommer alla till del – genom fler jobb, pålitlig kollektivtrafik, stärkt konkurrenskraft och bättre möjligheter att utbilda sig och ställa om. 5.2 Ett jämlikt samhälle som stärker Sverige I ett samhälle där skillnaderna mellan människor växer sig allt större riskerar vi att förlora tilliten. En rättvis ekonomisk politik måste börja där behoven är som störst. Sverige vinner på att minska de ekonomiska klyftorna, stärka hushåll med små marginaler och förbättra barns uppväxtvillkor, i stället för att fortsätta prioritera skattesänkningar för dem som redan har mest. I dag är beskattningen ofta mer förmånlig för dem som är extremt rika än för vanliga arbetsinkomster, vilket gör skattesystemet orättvist. Vi behöver en mer rättvis beskatt­ning som låter dem med störst ekonomiska resurser bidra mer till det gemensamma. Det är helt ovärdigt att vi i ett land som Sverige har en ökande barnfattigdom. Många ensamstående föräldrar som arbetar har så låg lön att de inte kan sätta näringsriktig mat på bordet. Så kan vi inte ha det. Framför allt skapar ekonomisk utsatthet stora svårigheter att delta i samhällslivet, både för föräldrar och barn. Vi behöver stärka barnbidraget, en träffsäker reform för att stärka barns uppväxtvillkor. 5.3 Nej till miljardrullningen till kärnkraft I Sverige har regeringens energipolitik i allt högre grad kommit att bli ett prestige­projekt med kärnkraft som den enda lösningen för ny elproduktion. I vårändrings­budgeten föreslår regeringen att dels öka det statliga ägandet i Videberg Kraft till en omedelbar kostnad om 1,8 miljarder kronor, dels bemyndiga regeringen att införa ett kärnavfallsprogram för över 183 miljarder kronor. Tillsammans med de summor som bemyndigades till kärnkraftsändamål i budgetpropositionen för 2026 är nu den totala kostnaden för kärnkraftsprogrammet uppe i omkring 1 000 miljarder kronor. Trots detta menar bedömare att denna summa kanske inte är tillräcklig för projektets verkliga kostnader. Den höga kostnaden uppstår på grund av att regeringen har föresatt sig att till varje pris under mandatperioden få in kärnkraftsprogrammet i dyra civilrättsliga avtal och på så sätt begränsa handlingsfriheten för kommande folkvalda regeringar. Detta tillvägagångssätt är ett oansvarigt sätt att hantera skattebetalarnas pengar. Redan denna mandatperiod har regeringens ensidiga fokus på kärnkraft gjort att investeringar i andra energislag har stannat av, och därmed har svenska konsumenters elräkningar fördyrats, och möjligheten till en effektiv klimatomställning försvårats. Det är fel prioritering. Ny kärnkraft är dyr, tar lång tid att bygga och riskerar att tränga undan investeringar i den energi som kan ge resultat här och nu: förnybar el, energieffektivisering och starkare elnät. Det försvårar en rättvis klimatomställning och riskerar att ge högre kostnader för hushåll och företag. 5.4 Avvisning av ändamålsflytt för ny underrättelsemyndighet Regeringen föreslår i propositionen att delar av de ändamål och verksamheter som avser underrättelseverksamhet vid Försvarsmakten och som finansieras från anslaget 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap flyttas till utgiftsområde 5 Internationell samverkan – detta för att möjliggöra inrättandet av en ny myndighet, Sveriges utrikes underrättelse (UND), fr.o.m. den 1 januari 2027. Utredningen om denna civila underrättelsetjänst fick mycket stor kritik vid remiss­omgången, och regeringen har inte presenterat propositionen än. Den är aviserad till riksdagen först i juni 2026. Miljöpartiet anser inte att förslaget om inrättandet av en ny myndighet kan godkännas eftersom vi ännu inte fått ta del av hur regeringens förslag ser ut. Det rimliga vore att riksdagen först behandlar om en ny myndighet ska skapas och därefter hur mycket pengar som ska avsättas. Vi vet i dagsläget inte hur, eller i vilken omfattning, överföringen av befogenheter och ekonomiska medel från Militära under­rättelse- och säkerhetstjänsten (Must) påverkas av förslaget. Den mycket snäva tids­ramen inför bildandet av myndigheten, redan den 1 januari 2027, reser också frågan om lämpligheten att göra en stor omorganisation av underrättelseverksamheten mot bakgrund av det mycket allvarliga säkerhetspolitiska läget vi befinner oss i nu. 6 Satsningar under 2026 Sverige behöver en ekonomisk politik som både minskar barnfattigdomen och pressar tillbaka de växande klyftorna. Stora klyftor urholkar tilliten, försvagar samman­hållningen och gör samhället mindre tryggt och mindre fritt. Miljöpartiet vill därför prioritera reformer som stärker barns uppväxtvillkor, minskar den ekonomiska stressen i vardagen och gör Sverige mer jämlikt. Ett samhälle med mindre klyftor är mer rättvist, mer sammanhållet och bättre rustat för framtiden. Sverige vinner också på en offensiv omställningspolitik som sänker utsläpp och skapar jobb. Regeringens sänkning av drivmedelsskatt och ökat statligt ägande i Videberg Kraft avvisas, vilket frigör 3,44 miljarder. Satsningar 2026 Satsning Kostnad Kickstart av klimatomställning för fler jobb och sänkta utsläpp 4 000 miljoner kronor Införande av skattekreditsystem 150 miljoner (4 500 miljoner på årsbasis efter 2026) Billigare kollektivtrafik 3 500 miljoner Kompetenslyft för klimatomställningen 150 miljoner Energieffektivisering 200 miljoner Transportstöd 4 050 miljoner Ensamförsörjartillägg à 800 kronor till barnbidraget 1 000 miljoner Säkra ekosystem, säkra samhällen 500 miljoner Summa 9 550 miljoner Skatt på miljardärers kapital Finansiering Belopp gäller för 2026 om inte annat anges. Nedan presenteras Miljöpartiets satsningar mer i detalj. 6.1 Kickstart av klimatomställning för fler jobb och sänkta utsläpp Miljöpartiet föreslår ett paket av åtgärder för att kickstarta klimatomställningen på ett sätt som kommer alla till del, genom fler jobb och sänkta utsläpp. 6.1.1 Gröna skattekrediter Sverige behöver en mer offensiv industripolitik för att framtidens investeringar, jobb och teknik ska hamna här. När andra länder stärker villkoren för företag som investerar i grön industri har Sverige inte råd att halka efter. Miljöpartiet föreslår därför gröna skattekrediter för att stärka företagens konkurrenskraft, öka investeringarna och göra det mer attraktivt att bygga ut fossilfri industri, elektrifiering och grön teknik i Sverige. Modellen bör utformas i två delar: snabbare skattemässiga avskrivningar för gröna investeringar, så att företag kan göra avdrag tidigare och förbättra kassaflödet, och riktade skattekrediter för större och strategiskt viktiga industrisatsningar, där en del av investeringskostnaden får räknas av mot bolagsskatten. Det ger företag tydligare och mer långsiktiga villkor för sina investeringsbeslut. För stora investeringar kan skattekrediten uppgå till 25 procent av de stödberättigade kostnaderna och upp till 1,6 miljarder kronor i skattekredit, inom en total årlig ram på 4,5 miljarder kronor. Kostnaden för staten uppstår först när företaget kan använda krediten mot sin skatt, vilket minskar risken att offentliga medel går till projekt som inte bär sig. Tillsammans med Industriklivet, Klimatklivet och en grön investeringsbank kan gröna skattekrediter stärka svensk konkurrenskraft, snabba på omställningen och skapa fler jobb i hela landet. Reformen behöver implementeras skyndsamt. Miljöpartiet avsätter 150 miljoner kronor för att få systemet och de första ansökningarna på plats. Den årliga maximala kostnadsramen om 4,5 miljarder kronor införs från 2027 och framåt. 6.1.2 Billigare kollektivtrafik De kraftigt stigande och mer volatila bränslepriserna till följd av kriget i Mellanöstern slår hårt mot hushållens ekonomi och gör Sverige mer sårbart för internationella fossil­prischocker. Kriget mellan Israel, USA och Iran, tillsammans med en sedan tidigare orolig omvärld, har bidragit till högre och mer osäkra bränslepriser samt ökad press på svensk ekonomi. Mot bakgrund av den potentiella ransoneringssituationen är det avgörande att så många som möjligt väljer andra transportslag än bensin- och dieselbil. Kollektivtrafiken har dessutom sett kraftiga prisökningar de senaste åren, som överstigit kostnads­utveck­lingen i övrigt. Miljöpartiet föreslår därför att en subvention av priset för kollektivtrafik införs omedelbart. Subventionen ska pressa ned priset på regional och lokal kollektivtrafik. Det ger hushållen en snabb lättnad när kostnaderna stiger, samtidigt som det stärker kollektivtrafikens konkurrenskraft och minskar utsläppen från transportsektorn. På sikt vill vi införa ett Sverigekort, där man kan resa till ett lågt och enhetligt pris i hela Sverige, dvs. 499 för vuxen och 249 för student, pensionär och unga. Internationella energirådet IEA har uttryckligen rekommenderat billigare kollektiv­trafik som en snabb åtgärd för att minska oljeanvändningen och dämpa effekterna av höga drivmedelspriser. EU-kommissionen väntas gå fram med liknande rekommenda­tioner. Subventionerad regional och lokal kollektivtrafik, och på sikt ett Sverigekort som ska gälla över hela landet, är därför både en rättvis reform för hushåll som pressas av höga transportkostnader och en klok beredskapsåtgärd som minskar Sveriges fossil­beroende. Reformen behöver implementeras skyndsamt. Miljöpartiet avsätter 3,5 miljarder kronor för statligt subventionerad kollektivtrafik. 6.1.3 Ett kompetenslyft för klimatomställningen Sverige behöver en mer offensiv politik för att människor ska kunna ta de jobb som växer fram i klimatomställningen. När industrin elektrifieras, järnvägen byggs ut och energisystemet ställs om ökar behovet av utbildad arbetskraft i hela landet. Samtidigt är arbetslösheten hög och många arbetsgivare har svårt att hitta rätt kompetens. Miljö­partiet föreslår därför ett kompetenslyft för klimatomställningen på 150 miljoner kronor under 2026, motsvarande 300 miljoner kronor på helårsbasis. Satsningen ska bygga ut utbildningsvägarna till bristyrken som är centrala för klimat­omställningen, exempelvis inom elektrifiering, installation, underhåll, järnväg, energi­system och industrins omställning. Skolverket, Myndigheten för yrkeshögskolan och Arbetsförmedlingen behöver tillsammans bidra till fler relevanta utbildningsplatser, bättre validering och mer flexibla möjligheter till vidareutbildning för både arbetslösa och yrkesverksamma. Miljöpartiet vill att fler människor snabbt ska kunna utbilda sig till de jobb som faktiskt finns och växer fram. Där regeringen i hög grad har nöjt sig med regeländringar och kartläggning vill vi se fler konkreta utbildningsmöjligheter och bättre matchning till arbetsmarknadens behov. Det stärker företagens kompetensförsörjning, minskar arbets­lösheten och gör att fler kan bli en del av omställningen i stället för att lämnas utanför den. Ett kompetenslyft för klimatomställningen är en jobbskapande reform som stärker Sveriges konkurrenskraft och gör den gröna omställningen möjlig i praktiken. 6.1.4 Mer resurser för energieffektivisering Det snabbaste och billigaste sättet att stärka Sveriges energisystem är att använda energin smartare. Energieffektivisering sänker kostnaderna för hushåll, företag och offentlig verksamhet, minskar belastningen på elsystemet och frigör el till elektrifiering av industrin och transportsektorn. Energimyndigheten bedömer att det genom lönsamma tekniska lösningar samt ökad flexibilitet är möjligt att frigöra ca 25 terrawattimmar till 2030. Det motsvarar mer än årsproduktionen från två storskaliga kärnreaktorer. För att realisera potentialen i energieffektiviseringar föreslår Miljöpartiet att de stöd till energieffektivisering av industriföretag (Energisteget) och flerbostadshus som regeringen avvecklat återinförs och breddas. Miljöpartiet föreslår att stöd till energieffektivisering stärks med 200 miljoner kronor under 2026. Satsningen ska gå till att få tidigare stödsystem på plats igen. Stödet ska sedan kommande år skalas upp, på det sätt som beskrivs i Miljöpartiets höstbudget, där vi totalt anslår 9 miljarder mer än regeringen för energieffektivisering. Stöd ska kunna erhållas för upp till 65 procent av kostnaden för åtgärden. Det är mer än tidigare förslag från Miljöpartiet och är motiverat på grund av den energikris som riskeras av kriget i Mellanöstern. Stödet ska finansiera åtgärder som snabbt och varaktigt minskar energianvändningen, och ska riktas till såväl industri som fastigheter. Stödet utformas så att det går till åtgärder som ger tydliga och mätbara resultat. 6.2 Stötta hushållen utan att subventionera fossilberoende Kriget i Mellanöstern och osäkerheten på energimarknaderna visar återigen hur sårbart ett samhälle blir när människor och företag är fast i ett fossilberoende. I stället för att återkommande subventionera användningen av fossila drivmedel behöver politiken inriktas på att göra Sverige mindre beroende av fossil olja och gas. Regeringen har i stället ökat sårbarheten för svenska hushåll och företag, och riskerar därmed att skada svenska intressen, när de ekonomiska vinsterna tillfaller oljeprodu­cerande stater såsom Ryssland. Regeringens egna beräkningar visar att lättnaden för enskilda hushåll är mycket begränsad, samtidigt som kostnaden för staten är betydande. Fördelningsprofilen är dessutom problematisk, eftersom högre inkomstgrupper i större utsträckning berörs av förslaget och också får större lättnad i kronor räknat. Förslaget riskerar att öka användningen av fossila drivmedel och leda till högre utsläpp i ett läge där Sverige i stället behöver minska sin sårbarhet och snabba på omställningen. Miljöpartiets alternativ till fossilsubventioner Transportstöd Riktat stöd till människor som är beroende av bilen, i glesbygd och på landsbygd. 2 900 per person och år. 4 050 miljoner Billig kollektivtrafik Omedelbara subventioner nu som krisåtgärd, införande av Sverigekort så fort som möjligt 3 500 miljoner i vårbudget, fullt utbyggt 11 100 miljoner Elbilsoffensiv Alla ska ha råd med elbil. Elbilsbonus, leasingstöd och billigare laddel. 3 300 miljoner, finansieras i höstbudget Det är fullt möjligt, och mycket mer effektivt, att stötta hushållen vid den kostnadskris vi ser nu utan att subventionera fortsatt fossilberoende. Miljöpartiet vill se åtgärder som både hanterar krisen här och nu och som är långsiktiga, i stället för att låsa fast hushållen i fossilberoendet och öka sårbarheten för rusande världsmarknadspriser och kommande prischocker. Miljöpartiet vill se riktade och rättvisa stöd till de hushåll som drabbas hårdast, sänkta priser i kollektivtrafiken, en elbilsoffensiv som gör det möjligt för fler att byta till elbil samt satsningar på inhemsk produktion av biodrivmedel. Det är viktigt att lyfta fram direkta stöd till de människor som inte kan ställa om. Därför föreslår vi ett transportstöd, som innebär att alla människor i glesbygd och landsbygd med lägre inkomst har rätt till transportstöd om 2 900 kronor per år och per person. 6.3 Säkra ekosystem, säkra samhällen Miljöpartiet vill tillföra 500 miljoner kronor till Skogsstyrelsen och länsstyrelserna för att stärka arbetet med att skydda kontinuitetsskogar med höga biologiska och klimat­mässiga värden. När de sista naturskogarna avverkas, förlorar vi inte bara biologisk mångfald, utan också kolinlagring, klimatanpassning och viktiga värden för människors vardag och samhällets långsiktiga motståndskraft. De förlusterna är i många fall irreversibla. Enligt ny forskning uppskattas det svenska intensiva skogsbruket ha orsakat en kolförlust större än Sveriges fossila utsläpp sedan 1834. Miljöpartiet drev i regeringsställning på för att dessa skogar, som till stor del har kartlagts, skulle skyddas permanent. Men Tidöregeringen saknar politisk vilja, vilket har resulterat i att finansiering saknas samtidigt som statliga aktörer inte har fått i uppdrag att skydda skogarna. Skogarna är av internationell betydelse ur ett biologiskt och ekologiskt perspektiv, samtidigt som ett skydd av dessa skogar också skulle kunna vara gynnsamt för besöksnäringen, vilket stärker den lokala ekonomin. Nu håller Sveriges sista naturskogar på att försvinna enligt Skogsstyrelsen, som i sina analyser slår fast att om dagens avverkning fortsätter kan alla oskyddade naturskogar och kontinuitetsskogar nedanför fjällnära gränsen, 670 000 hektar skog med oersättliga naturvärden, vara borta inom ca 25–26 år, och att avverkningstakten i dessa skogar accelererar nu. Därför ser vi ett stort behov av att agera och tillföra medel för att privata markägare ska få ersättning för att skydda sina skogar. 6.4 Bryt barnfattigdomen genom införande av ensamförsörjartillägg Miljöpartiet har redan i vår skuggbudget för 2026–2028 föreslagit en ökning av barn­bidraget med 350 kronor. Det är mycket viktigt att en sådan höjning snabbt kommer till stånd. Barnbidraget har inte varit lägre på 50 år, sett till dess köpkraft. Men Miljöpartiet ser också att vissa barnfamiljer har det extra svårt. Vi föreslår därför att ett tillägg införs i barnbidraget riktat till ensamförsörjare. Vi föreslår att tillägget ska vara 800 kronor per barn. En ensamstående tvåbarnsmor skulle med vår generella höjning och tillägget få 18 000 kronor mer varje år. Miljöpartiets förslag jämfört med regeringens barnbidrag för tvåbarnsfamiljer Ensamstående föräldrar som ensamma försörjer ett barn löper fyra gånger så stor risk för ekonomisk utsatthet. Det är en träffsäker reform som stärker ekonomin för de barnfamiljer som har minst marginaler. Ett sådant tillägg finns redan i Danmark, Norge och Finland. Cirka 241 000 barn i ca 160 000 hushåll skulle träffas av reformen. Flera tusen hushåll skulle slippa behöva ansöka om försörjningsstöd. Reformen har också en tydlig jämställdhetsdimension. Eftersom ensamstående föräldrar oftare är kvinnor bidrar tillägget till att stärka kvinnors inkomster och minska inkomstgapet mellan kvinnor och män. Riksdagens utredningstjänst visar att den ekonomiska standarden ökar mest i de hushåll med de lägsta inkomstgrupperna. För de hushåll som omfattas kan förbättringen vara betydande. Reformen är viktig för att stärka barns uppväxtvillkor. 6.5 Skatt på miljardärers kapital Sverige behöver ett mer rättvist skattesystem. I dag kan personer som är extremt rika i praktiken beskattas betydligt lägre än vanliga löntagare, vilket bidrar till ökade ekonomiska klyftor och ett orättvist skattesystem. Sedan 1990-talet har de allra högsta inkomsterna i Sverige dessutom i allt större utsträckning bestått av kapitalinkomster, samtidigt som arbete oftast beskattas hårdare än mycket stora förmögenheter. Miljöpartiet vill därför se en ny skatt för miljardärer. Inkomstutveckling 1991–2023 efter inkomstgrupp Källa: SCB. Gabriel Zucman, professor vid Paris School of Economics och direktör för EU Tax Observatory, förespråkar en minimiskatt för superrika. Tanken är att mycket förmögna personer ska beskattas utifrån sina faktiska ekonomiska tillgångar. Om den samlade beskattningen av inkomster och kapital understiger en fastställd miniminivå, betalas mellanskillnaden in så att den totala beskattningen når upp till denna nivå. Miljöpartiets förslag om skatt på miljardkapital utgår från samma övergripande problembild – beskattningen bör i högre grad träffa väldigt stort kapital, snarare än vanliga hushåll och företagare. Syftet är alltså inte att utforma en bred skatt som omfattar stora delar av befolkningen, utan att utforma en skatt som riktas mot förmögenheter hos personer som är enormt rika. På så sätt kan reformen bli träffsäker och samtidigt undvika att vanliga hushåll och företagare påverkas. Sverige har inte haft ett förmögenhetsregister sedan 2007. Det innebär att vi i dag saknar exakt vetskap om hur många miljardärer som finns i landet, och därmed också om hur många som skulle omfattas av en skatt på miljardkapital. Det gör det svårt att fastställa de exakta skatteintäkterna. Samtidigt finns det uppskattningar av vad en sådan beskattning skulle kunna ge. Enligt riksdagens utredningstjänst kan intäkterna uppgå till så mycket som 50 miljarder. En högre beskattning av miljardärer skulle kunna stärka statens finanser betydligt och bidra till ett mer rättvist skattesystem, utan att öka den ekonomiska bördan för vanliga hushåll. Det är särskilt angeläget i en tid när behoven av gemensamma investeringar är stora. Klimatomställningen, välfärden och försvaret kräver betydande offentliga resurser. Då är det rimligt att en större del av finansieringen kommer från dem som har allra mest. Daniel Helldén (MP) Amanda Lind (MP) Janine Alm Ericson (MP) Leila Ali Elmi (MP) Mats Berglund (MP) Camilla Hansén (MP) Annika Hirvonen (MP) Ulf Holm (MP) Linus Lakso (MP) Rebecka Le Moine (MP) Katarina Luhr (MP) Emma Nohrén (MP) Amanda Palmstierna (MP) Jan Riise (MP) Jacob Risberg (MP) Nils Seye Larsen (MP) Malte Tängmark Roos (MP) Ulrika Westerlund (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:4115 av Jacob Risberg m.fl. (MP) med anledning av skr. 2025/26:114 Strategisk exportkontroll 2025 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett förbud bör införas mot export av krigsmateriel till diktaturer, krigförande länder och länder där allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer, inklusive följdleveranser, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över hur exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden kan skärpas ytterligare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringens årliga skrivelse om strategisk exportkontroll bör innehålla en bredare omvärldsanalys som också omfattar global autokratisering, utvecklingen för mänskliga rättigheter, folkrättens ställning samt antalet väpnade konflikter i världen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under 2025 uppgick den svenska exporten av krigsmateriel till drygt 28 miljarder kronor och 61 länder mottog leveranser. Regeringens skrivelse redovisar dessutom faktisk export till bl.a. Indien, Pakistan, Thailand, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Israel. Det gör frågan om ett strikt, rättssäkert och konsekvent exportkontrollregelverk ännu mer angelägen. Miljöpartiet står bakom ett starkare svenskt totalförsvar och ett långsiktigt stöd till Ukraina. Men svensk vapenexport får aldrig urholka arbetet för fred, demokrati, mänskliga rättigheter och respekt för folkrätten. Export till odemokratiska länder måste stoppas Det s.k. demokratikriteriet var ett viktigt steg, men regeringens skrivelse visar återigen att nuvarande regelverk inte räcker. Den faktiska exporten under 2025 omfattade bl.a. Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Qatar, Kuwait och Thailand. Samtidigt beviljades tillstånd för produkter med dubbla användningsområden till militära slut­användare i bl.a. Förenade Arabemiraten, Qatar, Saudiarabien och Thailand. När svensk export fortfarande når stater med allvarliga demokratiska brister eller tydliga konflikt­risker blir slutsatsen att regelverket behöver skärpas ytterligare. Miljöpartiet menar därför fortsatt att Sverige bör införa ett verkligt förbud mot export av krigsmateriel till diktaturer, krigförande länder och länder där allvarliga och om­fattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Ett sådant förbud måste också omfatta följdleveranser. Annars blir förbudet i praktiken fullt av undantag och kryphål. Samtidigt ska detta inte hindra att Sverige kan bistå ett land som utsätts för ett väpnat angrepp, något som tyvärr aktualiserats genom Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Ett konkret exempel är exporten till Thailand. Regeringens skrivelse visar faktisk export under 2025 till Thailand på ca 428 miljoner kronor. Det thailändska flygvapnet bekräftade i juni 2025 valet av Gripen E/F som framtida stridsflyg, och i augusti 2025 mottog Saab en order på fyra Gripen E/F för Thailand. Under sommaren 2025 genom­förde Thailand luftangrepp mot Kambodja i samband med dödliga gränssamman­stötningar. Det har förekommit uppgifter i media om att Gripen kan ha använts i dessa attacker. Redan utan att lägga avgörande vikt vid de senare uppgifterna visar händelse­utvecklingen att konfliktkriteriet måste tas på mycket större allvar i prövningen av export till Thailand. Ett annat exempel är Förenade Arabemiratens stöd till MSF i Sudan. Kriget i Sudan är i dag en av världens allvarligaste humanitära katastrofer. En viktig förklaring till att konflikten kunnat fortsätta med sådan brutalitet är det stöd som de stridande parterna får från externa aktörer. Mot denna bakgrund är det orimligt att Sverige fortsatt tillåter export av krigsmateriel till Förenade Arabemiraten. Även om det saknas belägg för att just svensk materiel har använts i Sudan, bidrar exporten till att stärka och legitimera en regim som understöder övergrepp och försvårar vägen till fred. Följdleveranser och produkter med dubbla användningsområden Regeringen redovisar att exporten till Israel under 2025 bestod av avslutande följd­leveranser av komponenter som vid den ursprungliga leveransen inte utgjorde krigs­materiel, men som senare används i militära sammanhang, samtidigt som inga nya utförseltillstånd för försäljning till Israel har utfärdats sedan oktober 2023. Detta visar tydligt hur följdleveranser och äldre tillstånd kan undergräva ett påstått exportstopp, något som Miljöpartiet tidigare har varnat för. Mot bakgrund av det allvarligt för­ändrade säkerhets-, utrikes- och folkrättsliga läget är det inte rimligt att svensk export, inte ens i form av följdleveranser, ska kunna fortsätta som om omständigheterna vore oförändrade. Regeringen måste säkerställa att givna tillstånd kan omprövas när förut­sättningarna förändras. Samtidigt finns det starka skäl att ytterligare skärpa kontrollen av produkter med dubbla användningsområden. Regeringens skrivelse visar att tillstånd för sådana produkter till militära slutanvändare har beviljats till ett flertal länder där demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter eller regional stabilitet ger anledning till stor för­siktighet, däribland Förenade Arabemiraten, Indien, Qatar, Saudiarabien och Thailand. I en tid av snabb teknikutveckling och växande användning av övervakningsteknik, AI och avancerad elektronik måste Sverige ha ett stramare och mer förebyggande regelverk. Miljöpartiet vill att det ska ställas tydliga krav på användningen av såväl krigsmateriel som produkter med dubbla användningsområden. Exempelvis ska utrustning för massövervakning inte exporteras till länder som förtrycker sin egen befolkning eller där utrustningen kan användas för att förfölja politisk opposition. Regeringen bör därför tillsätta en utredning för att se över hur exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden kan skärpas ytterligare, särskilt när det gäller export till militära slutanvändare och till stater som bidrar till förtryck eller regional destabilisering. Omvärldsbevakningen i skrivelsen bör breddas Avsnittet om viktiga händelser under året i regeringens skrivelse domineras av Rysslands krig mot Ukraina, EU:s sanktioner, den nationella kontrollförteckningen och den tekniska utvecklingen inom bl.a. AI. Det är relevant, men det är inte tillräckligt. En skrivelse om strategisk exportkontroll bör också ge riksdagen en samlad bild av den globala utvecklingen vad gäller autokratisering, mänskliga rättigheter, internationell rätt och antalet väpnade konflikter. Det är särskilt viktigt i en tid då både V-Dem och Freedom House beskriver en fort­satt global demokratisk tillbakagång. Freedom House uppger att den globala friheten föll för tjugonde året i rad under 2025, och V-Dem beskriver utvecklingen som en fördjupad tredje våg av autokratisering. Om denna utveckling inte syns tydligare i regeringens omvärldsanalys riskerar exportkontrollen att framstå som mer teknisk än politisk, när den i själva verket är djupt kopplad till fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Jacob Risberg (MP) Ulf Holm (MP) Janine Alm Ericson (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:4096 av Jacob Risberg m.fl. (MP) med anledning av prop. 2025/26:228 Ett modernt och anpassat regelverk för krigsmateriel Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett förbud bör införas mot export av krigsmateriel, inklusive följdleveranser, till diktaturer, krigförande länder och länder som begår omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att risken för att krigsmateriel, programvara, teknik eller tekniskt kunnande förs vidare till tredjeland alltid ska vägas in vid tillståndsprövningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen avslår regeringens förslag om nya bedömningsgrunder i riktlinjerna för utförsel och annan utlandssamverkan i alla delar förutom borttagandet av hänvisningen till neutralitetsrätten. Riksdagen avslår regeringens förslag om en ny sekretessbestämmelse för uppgifter om programvara, teknik eller tekniskt bistånd i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast ska återkomma med ett tydligare förslag till sekretessbestämmelse för uppgifter om programvara, teknik eller tekniskt bistånd som tar hänsyn till remissinstansernas och Lagrådets synpunkter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen avslår regeringens förslag om att Sverige ska ansluta sig till avtalet om exportkontroll på försvarsområdet. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av ett fördjupat europeiskt försvarssamarbete med respekt för svenskt regelverk för krigsmaterielexport och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringens proposition syftar till att skapa ett mer modernt och ändamålsenligt regelverk för krigsmaterielområdet. I vissa delar innebär förslagen också välkomna förbättringar, exempelvis genom skärpta regler för vapentillverkning och vissa förtyd­liganden i regelverket. Men i andra delar går regeringen i motsatt riktning. I stället för att stärka kontrollen över svensk krigsmaterielexport riskerar propositionen att öppna för ytterligare uppluckringar. Samtidigt lämnas en av de mest grundläggande bristerna i det nuvarande regelverket orörd; det svenska demokratikriteriet är fortfarande för svagt. Så länge export alltjämt kan tillåtas till auktoritära stater och länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter kan regelverket inte beskrivas som vare sig modernt eller tillräckligt ansvarsfullt. Lagen om krigsmaterielexport måste skärpas ytterligare Som framgår av propositionen är syftet med exportkontrollen att säkerställa att produkter och teknik endast når mottagare som är acceptabla för Sverige, och att de inte sprids vidare till oönskade mottagare eller används på ett oacceptabelt sätt. Problemet är att detta syfte inte uppnås i dag. Trots införandet av det s.k. demokratikriteriet 2018 är det nuvarande regelverket fort­farande otillräckligt. Export till länder som Turkiet, Förenade arabemiraten och Thailand beviljas alltjämt, trots återkommande och allvarlig kritik mot brister i demokrati och mänskliga rättigheter. Miljöpartiet har därför länge drivit kravet på ett absolut export­förbud till diktaturer, krigförande länder och länder som begår omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Ett sådant förbud måste också omfatta följdleveranser. Samtidigt ska detta inte hindra att Sverige kan bistå ett land som utsätts för ett väpnat angrepp, något som tyvärr aktualiserats genom Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Svensk vapentillverkning och vapenexport får aldrig bidra till att undergräva det globala arbetet för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. De uppgifter som nyligen framkommit om den svenska Gripenaffären med Thailand understryker behovet av en skärpt lagstiftning för att skydda Sveriges säkerhetspolitiska intressen. Enligt Kalla faktas granskning varnade FOI redan före affären för att kunskap om de svenska stridsflygplanen skulle kunna läcka vidare till Kina, och i förlängningen även till Ryssland. Ändå godkändes exporten. Av granskningen framgår också att ISP kände till riskerna. Att Thailand redan tidigare hade köpt Gripen användes dessutom som grund för att behandla affären som en följdleverans, trots att det enligt kritiker rörde sig om en ny version av systemet. Detta illustrerar en allvarlig brist i dagens ordning. Exportkontrollen kan inte enbart ta sikte på den formella mottagaren. Den måste också väga in risken för att materiel, teknik, programvara eller operativ kunskap sprids vidare till tredje land, särskilt när det gäller stater som Sverige inte bör bidra till att stärka militärt eller teknologiskt. För Miljöpartiet är det självklart att sådan risk för vidare­föring måste ges en tydligare och mer självständig betydelse i tillstånds­prövningen. Annars riskerar svensk krigsmaterielexport att indirekt bidra till att stärka aktörer som står i strid med Sveriges säkerhetsintressen. Sverige behöver ett modernt regelverk även för import av krigsmateriel Den historiska upprustning av försvaret vi just nu genomför kommer att innebära ökad import av krigsmateriel. Att importera krigsmateriel är ofta stora upphandlingar. Ett avtal kan inne­bära löften om leveranser som sträcker sig över decennier. När vi nu befinner oss i en histo­riskt stor upprustning innebär detta att Sverige kommer att köpa in essentiella system för försvaret från andra länder som vi därigenom blir direkt beroende av under lång tid. Det saknas transparens och styrning kring hur dessa avvägningar görs. Beroendeställningen som Sverige hamnar i efter tecknat avtal kan få konsekvenser för vilka politiska ställnings­taganden Sverige kan ta mot det exporterande landet framöver. Ett konkret exempel från exportsidan är Turkiets krav på att Sverige skulle återuppta export till landet för att Turkiet skulle godkänna Sveriges Natoansökan. Motsvarande scenarion kopplat till import är inte osannolika. De säkerhetspolitiska avvägningar som måste göras, och de långsiktiga konsekvenser krigsmaterielimport kan få, tas inte på tillräckligt stort allvar i dag. En annan aspekt att ta hänsyn till för att säkra långsiktigheten i importen är risken för suboptimering. När en snabb upprustning ska ske finns en risk att Sverige köper system som är snabbt tillgäng­liga, men som undergräver vår materielförsörjning på sikt. Därför bör lagstiftning som motsvarar den som finns gällande export av krigsmateriel även tas fram för import av densamma. Miljöpartiet vill att importen i högre grad kontrolleras säkerhetspolitiskt och inte bara som ett praktiskt förfarande hos FMV, baserat på prestanda och pris. Regeringen bör där­för tillsätta en utredning för att se över hur en kontroll av import av krigsmateriel ska införas och integreras inom det nuvarande regelverket. Ändringar till följd av Natomedlemskapet i riktlinjerna för utförsel och annan utlandssamverkan Miljöpartiet respekterar Natomedlemskapet och ser att fördjupat samarbete om an­skaffning av krigsmateriel tillsammans med våra allierade i Nato och EU är en nöd­vändighet med tanke på det allvarliga säkerhetspolitiska läge som Europa befinner sig i. Att hänvisningen till neutralitetsrätten tas bort är en rimlig följd av Nato-medlemskapet. I övrigt anser vi att regeringens förslag går för långt. Som anfört ovan anser vi att svensk exportlagstiftning redan lämnar för stort utrymme för export till diktaturer och länder som begår omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, och vi är oroliga att regeringens förslag till nya riktlinjer ytterligare kommer att försvaga regelverket. Det är alltså inte möjligheten att utveckla och tillverka materiel för allierades räkning utan att det föreligger ett motsvarande intresse om anskaffning från det svenska försvaret i sig som vi är kritiska till, utan behovet av de långtgående ändringarna av riktlinjerna. Det framgår redan i riktlinjerna att en helhetsbedömning ska göras ”av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter”. Låt oss också betona att Natomedlemskapet i sig inte ställer några krav på åtaganden vad gäller krigsmateriel, något som både Försvarshögskolan och Svenska freds- och skiljedomsföreningen lyft i sina remissvar. Däremot värderas samarbetet inom Nato redan högt i svenska exportbeslut, utan de föreslagna ändringarna av riktlinjerna. Regeringens förslag ger vidare intrycket att det inte skulle behövas någon närmare prövning av om utförsel eller samverkan med allierade är förenlig med principerna och målen för svensk utrikespolitik. En sådan överensstämmelse tycks i stället i stort sett förutsättas. Möjligen kan formuleringen ”i princip” sägas lämna ett visst utrymme att neka utförsel även till allierade. För Miljöpartiet är det dock avgörande att Sverige även fortsättningsvis för en självständig utrikespolitik och står fast i försvaret av folkrätten. Erfarenheterna visar tydligt att allierade staters agerande inte alltid är förenligt med dessa principer. USA:s krig i Irak, angreppen USA utför mot Iran tillsammans med Israel, liksom Turkiets folkrättsstridiga attacker i norra Syrien, visar att svensk utrikes­politisk hållning även framöver kan komma att stå i konflikt med utförsel av krigs­materiel till en allierad stat. Därför måste en noggrann bedömning göras i varje enskilt fall också framöver. Slutligen påpekar regeringen i propositionen att det inom nuvarande riktlinjer redan finns utrymme att ta en bredare säkerhetspolitisk hänsyn vid tillståndsgivningen. Det säkerhetspolitiska läget för våra allierade, givet att vi alla är en del av samma kollektiva försvar och Sveriges åtagande att bidra till detsamma, torde vara en självklar del av detta. Vi delar därför inte regeringens bild av att detta är skäl nog att ytterligare förändra riktlinjerna, åtminstone inte i den breda bemärkelse som regeringen föreslår i proposi­tionen. Som Försvarshögskolan skriver i sitt remissvar: ”Förslagen till anpassade rikt­linjer tycks i stället ytterst handla om att manifestera att artikel 5 tas på allvar.” Vi menar att detta kan manifesteras bättre på andra och betydligt mer ändamålsenliga sätt än att luckra upp riktlinjerna och riskera att svensk krigsmateriel hamnar i orätta händer. Vi yrkar därför avslag på regeringens förslag till ändringar, utöver hänvisningen till neutralitetsprincipen. En ny sekretessbestämmelse för uppgifter om programvara, teknik eller tekniskt bistånd Regeringen föreslår en ny sekretessbestämmelse om teknik och tekniskt bistånd. Miljöpartiet står bakom behovet av en ny sekretessbestämmelse, men anser att det är anmärkningsvärt att regeringen valt att ignorera den långa rad remissinstanser som betonat att det är otydligt vad skillnaden mellan teknik och tekniskt bistånd innebär. Att regeringen inte hörsammat behoven av att förtydliga detta i lagstiftningen innebär risker i tillämpningen som kan leda till osäkerhet och onödiga fördröjningar i handläggningen. Detta är särskilt viktigt då sekretessbestämmelsen saknar tidsgräns. Miljöpartiet anser att en så pass omfattande sekretessbestämmelse inte får lämna utrymme för otydlighet i tolkningen. Regeringen bör därför återkomma med ett tydligare förslag som tar hänsyn till såväl remissinstansernas som Lagrådets synpunkter. Avtal om exportkontroll på försvarsområdet Miljöpartiet ser att ett fördjupat europeiskt samarbete på försvarsområdet, inte minst med nära partnerländer som Storbritannien, Spanien, Frankrike och Tyskland, är en naturlig följd av bl.a. Natomedlemskapet. Givet det allvarliga säkerhetspolitiska läget i Europa finns det starka skäl att fördjupa samarbetet med våra europeiska allierade, både för att stärka den gemensamma säkerheten och för att använda resurser mer effektivt. Att minska onödig handläggning och skapa mer effektiva processer är i grunden eftersträvansvärt, inte minst för att underlätta gemensam utveckling och anskaffning av materiel. Sådan effektivisering får dock aldrig ske på bekostnad av den svenska export­kontrollens integritet. Vi motsätter oss därför att Sverige ingår avtalet om exportkontroll på försvarsområdet i den form som nu föreslås. Skälet är att avtalet riskerar att urholka svensk lagstiftning genom att försvåra möjligheten att motsätta sig export eller över­föring till tredjeland. Av avtalet framgår att en part endast får invända mot en export till tredjeland om denna riskerar att skada landets direkta intressen eller nationella säkerhet. Det är en alltför snäv ordning. Svensk exportkontroll ska inte bara värna snävt definierade säkerhetsintressen, utan också ta hänsyn till demokrati, mänskliga rättigheter och risken för att materiel bidrar till väpnade konflikter eller förtryck. Avtalet innebär därmed ännu en försvagning av ett regelverk som redan i dag är otillräckligt. Hade samarbetet i stället utgått från svensk lagstiftning och svenska principer för exportkontroll hade det funnits bättre förutsättningar att ställa sig bakom det. Jacob Risberg (MP) Ulf Holm (MP) Janine Alm Ericson (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:4072 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) med anledning av skr. 2025/26:226 Riksrevisionens rapport om Sidas arbete med det humanitära biståndet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska säkerställa att arbetet med att effektivisera det humanitära biståndet utgår från att de humanitära principerna fortsatt värnas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av hur Riksrevisionens iakttagelser följs upp i hela den statliga hanteringen av det humanitära biståndet, inklusive Utrikesdepartementets eget arbete, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska säkerställa att arbetet med lokalisering och förenkling i praktiken stärker lokala civilsamhällesorganisationers, däribland kvinnorättsorganisationers, möjligheter att få tillgång till humanitärt stöd och tillkännager detta för regeringen. Motivering Miljöpartiet välkomnar Riksrevisionens granskning av Sidas arbete med det humanitära biståndet. Det är viktigt att Sveriges humanitära bistånd håller hög kvalitet, är effektivt och når människor snabbt. Samtidigt är det viktigt att hålla fast vid vad Riksrevisionens granskning faktiskt visar: Sida har ett tydligt fokus på att det humanitära biståndet ska gå till de kriser där behoven är som störst, vilket är en grundläggande utgångspunkt för ett principfast humanitärt bistånd. Det humanitära biståndet är den yttersta livlinan för människor som drabbas av kriser och katastrofer och ska syfta till att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet. Behoven är i dag större än någonsin, samtidigt som respekten för principerna om humanitär rätt och skydd för humanitära aktörer försvagats globalt. Riksrevisionens kritik rör framför allt processer, beslutsfattande, uppföljning och organisering. Regeringen delar i huvudsak dessa bedömningar och hänvisar till att Sida redan har påbörjat ett förändringsarbete, samtidigt som regeringen anser ärendet slut­behandlat. Miljöpartiet menar att detta inte är tillräckligt. Det humanitära biståndet ska vara behovsbaserat och vägledas av de humanitära principerna. Effektivisering är viktig, men effektivisering får aldrig bli en förevändning för ökad politisk styrning eller för att andra faktorer än de humanitära behoven tillåts väga tyngre i bedömningen. Regeringen framhåller i skrivelsen den nya humanitära strategins fokus på bl.a. kostnadseffektivitet, transparens, lokalisering och nya partner­skapsmodeller, men lyfter också att stöd inte får ges till aktörer som anses motarbeta svenska intressen. Här finns en uppenbar risk att gränsen mellan legitim kvalitetssäkring och politisering förskjuts. För Miljöpartiet är det avgörande att Sveriges humanitära bistånd även framöver utgår från internationell humanitär rätt och de humanitära principerna, inte från politiska prioriteringar eller svenska intressen. De humanitära behoven är som störst i ett tjugotal länder. Glappet mellan behov och finansiering i dessa särskilt sårbara och konfliktdrabbade länder växer, och nuvarande bistånds­modeller möter inte upp behoven. Miljöpartiet vill att Sverige viker hälften av det bilaterala biståndet till dessa kontexter. Regeringens skrivelse blottlägger också ett ansvar som regeringen själv i stor ut­sträckning undviker att diskutera. Av skrivelsen framgår att det humanitära biståndet 2024 uppgick till 9,6 miljarder kronor, varav 4,9 miljarder kronor fördelades av Sida medan resterande 4,7 miljarder kronor hanterades av Utrikesdepartementet. När reger­ingen hänvisar till behovet av effektivare hantering, samordning och uppföljning räcker det därför inte att enbart peka på Sida. Regeringen måste också redovisa hur den egna hanteringen av det humanitära biståndet bidrar till att minska de akuta behoven på ett effektivt och transparent sätt. Riksrevisionens iakttagelser rör Sidas hantering, men vi anser att regeringen bör återkomma till Riksdagen med en samlad återrapportering om hur Riksrevisionens iakttagelser tas om hand i hela den statliga styrningen av det humanitära biståndet. Miljöpartiet delar bedömningen att processerna behöver förenklas. Riksrevisionen rekommenderar bl.a. förenklade processer för fördelning av biståndet och att öka andelen fleråriga insatser. Regeringen konstaterar också att Sida har ökat andelen fler­åriga projekt och att detta arbete ska fortsätta. Det är en viktig inriktning. I en tid då allt fler humanitära kriser är långdragna behövs större förutsägbarhet och uthållighet. Effektivisering måste därför i första hand betyda mindre administrativ börda för partnerorganisationer, tydligare processer och större möjlighet att arbeta flerårigt där situationen kräver det. Att lägga mer tid på administration och upprepade ansöknings­förfaranden riskerar annars att ta resurser från själva biståndsinsatsen. Miljöpartiet välkomnar också att regeringen i skrivelsen lyfter lokalisering som en vägledande princip i den nya strategin och att processer ska förenklas för civilsamhälles­organisationer. Det är dock avgörande att detta inte stannar vid formuleringar i strategi­dokument. Lokala aktörer är en nyckel till effektivt bistånd. De har den kontextuella kunskapen, bär ett förtroende hos lokalbefolkningen och når oftast längst ut i kris­områden. Lokalisering måste få ett konkret genomslag i hur stödet utformas, så att lokala organisationer i humanitära kriser faktiskt får bättre möjligheter att få finansiering och verka långsiktigt. Det gäller inte minst lokala kvinnorättsorganisationer och andra aktörer som ofta har djup förankring, hög legitimitet och särskild kunskap om människors behov, men som samtidigt missgynnas av alltför tunga administrativa krav och otillräckligt anpassade finansieringsmodeller. Svenskt humanitärt bistånd ska fortsätta att vara en stark och trovärdig kraft för att rädda liv och lindra nöd. Då krävs både effektivitet och principfasthet. Miljöpartiet menar därför att regeringens arbete måste inriktas på att stärka biståndets kvalitet utan att försvaga dess oberoende. Sveriges bistånd ska alltid styras av målet att bidra till bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck – inte under­ordnas andra politiska intressen. Det humanitära biståndet måste förbli behovsstyrt, opartiskt och rättighetsbaserat, även när det blir allt svårare att arbeta i auktoritära miljöer. Sverige har möjlighet att ta en ledande roll för en principfast, rättvis och lång­siktig humanitär politik. Den möjligheten måste vi ta. Janine Alm Ericson (MP) Jacob Risberg (MP) Ulf Holm (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:3986 av Jacob Risberg m.fl. (MP) med anledning av skr. 2025/26:90 Nordiskt samarbete 2025 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det nordiska samarbetet ska vara en drivande kraft i den gröna omställningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fördjupa det nordiska samarbetet inom krisberedskap och civilt försvar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det nordiska och internationella samarbetet kring Arktis i syfte att värna klimat, biologisk mångfald, urfolks rättigheter samt fred och stabilitet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att all form av utvinning av fossila bränslen i Arktis och i haven utanför förbjuds och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det nordiska samarbetet är viktigare än någonsin. När världen är orolig och konflikt­fylld behöver samarbetet med länder där vi finner en gemenskap i fråga om öppenhet, demokrati, jämställdhet och värdet av rättsstatsprinciper samt mänskliga rättigheter för­stärkas. När klimatförändringar och miljöförstöring hotar kan vi genom gemensamma ansträngningar skala upp arbetet för att möta utmaningarna. Våra länder ligger i framkant när det gäller dessa frågor. Nordiska rådet utgör en central plattform för parlamentarisk samverkan i Norden och har en viktig roll i att utveckla gemensamma lösningar på gränsöverskridande samhälls­utmaningar. Av redogörelsen framgår att samarbetet präglas av en strävan efter ökad sammanhållning, minskade gränshinder och stärkt nordisk nytta. Miljöpartiet delar denna inriktning men vill betona att samarbetet nu behöver fördjupas ytterligare, inte minst i ljuset av klimatkrisen, ett försämrat säkerhetspolitiskt läge och ökade geopolitiska spänningar. Ett mer integrerat och hållbart Norden Visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region måste vara väg­ledande i allt nordiskt samarbete. Det handlar inte bara om att underlätta människors vardag genom att riva gränshinder, utan också om att gemensamt driva på den gröna omställningen. Det är avgörande att den gröna omställningen inte tappar tempo. Tvärt­om bör det nordiska samarbetet fungera som en motor för klimatarbetet, där gemensamma lösningar stärker både miljön och regionens konkurrenskraft. Fördjupat samarbete om säkerhet och beredskap I en tid av ökad osäkerhet i vår omvärld är det tydligt att de nordiska länderna behöver stärka sitt samarbete inom krisberedskap och civilt försvar. Miljöpartiet anser att detta samarbete särskilt bör utvecklas i gränsregioner, där behovet av samordning mellan myndigheter är som störst. Planering, övning och operativ samverkan måste kunna ske sömlöst över nationsgränserna för att säkerställa en effektiv hantering av kriser och ytterst krig. Med klimatförändringarna kommer högst sannolikt antalet fredstida kriser att öka när skyfall, översvämningar, värmeböljor, torka och skogsbränder drabbar. Där behövs det nordiska samarbetet. Arktis – klimat, urfolk och säkerhet Arktis står inför dramatiska klimatförändringar och ökade geopolitiska spänningar. Den smältande isen påverkar både den biologiska mångfalden och livsvillkoren för de män­niskor som bor i regionen, inte minst urfolken. Miljöpartiet vill se ett internationellt förbud mot all form av utvinning av fossila bränslen i Arktis och haven utanför. Det är avgörande för den fortsatta stabiliteten i Arktis att berörda stater hanterar sina anspråk på kontinentalsockeln genom kontinentalsockelkommissionen och accepterar rådgivande utfall av bedömningen. På samma sätt är det centralt att rätten till fri sjöfart längs Nordost- respektive Nordvästpassagen i enlighet med havsrätten upprätthålls, och att tvister om begränsningar av den fria sjöfarten i dessa sjöleder kan lösas med diplomatiska medel. Miljöpartiet anser att Sverige inom ramen för det nordiska samarbetet ska verka för stärkt internationell dialog och samverkan i Arktis skydd av känsliga ekosystem och biologisk mångfald ökat inflytande för urfolk över mark- och vattenanvändning fredlig utveckling och demilitarisering av regionen. Det är också centralt att internationell rätt respekteras, inklusive havsrätten och etablerade processer för hantering av territoriella anspråk. Sverige och EU bör bidra till demilita­risering och hållbar utveckling i regionen. Därför är det viktigt med väl fungerande internationella samarbeten och en fortsatt och förstärkt dialog med arktiska och icke-arktiska aktörer i regionen. Ett starkare nordiskt samarbete i en orolig tid Den redogörelse som lämnats visar tydligt att Norden står starkast när vi samarbetar. I en tid präglad av klimatkris, säkerhetspolitiska utmaningar och demokratiska prövningar är det nordiska samarbetet viktigare än någonsin. Miljöpartiet menar att Sverige bör ta en ledande roll i att utveckla detta samarbete – för klimatet, för demokratin och för människors möjligheter att leva hållbara och trygga liv i hela Norden. Jacob Risberg (MP) Janine Alm Ericson (MP) Ulf Holm (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:3963 av Jacob Risberg m.fl. (MP) med anledning av skr. 2025/26:151 Verksamheten inom Nato under helåret 2025 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska föra en självständig utrikes- och säkerhetspolitik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom Nato ska verka för ökad transparens, parlamentarisk förankring och ett tydligt demokratikrav och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inga permanenta Natotrupper eller baser ska etableras på svenskt territorium och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom Nato ska verka för att alliansen tillämpar principen om no first use av kärnvapen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kärnvapen inte ska få förekomma på svenskt territorium samt att en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen i Sverige i freds- och krigstid ska införas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom Nato ska verka för att kvinnor och unga ges ett meningsfullt deltagande i freds- och säkerhetsprocesser, i enlighet med FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet samt unga, fred och säkerhet, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges medlemskap i Nato har nu varit i kraft under en längre tid, och integreringen i alliansens strukturer fördjupades under 2025. Samtidigt präglas omvärlden av fortsatt rysk aggression mot Ukraina, ökade geopolitiska spänningar och en växande osäkerhet kring Donald Trumps inflytande över den långsiktiga transatlantiska säkerhetsordningen. Mot denna bakgrund är det avgörande att Sverige bidrar till Europas säkerhet och till ett starkt och långsiktigt stöd till Ukraina. Rysslands krigsbrott och brott mot folkrätten får aldrig löna sig. Miljöpartiet delar regeringens bild av att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad inom Nato. Samtidigt måste Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik vara självständig och vila på en bredare grund än enbart militär förmåga; den måste också bygga på diplomati, inter­nationell rätt och konfliktförebyggande arbete. Vi vill att Sverige fortsatt står upp för viktiga värden som demokrati och mänskliga rättigheter, såväl inom som utom Nato. Utvecklingen i flera medlemsländer där rättsstatens principer utmanas visar att detta arbete är nödvändigt. Sverige bör därför verka för ett demokratikrav inom alliansen. Miljöpartiet har länge förespråkat en bred syn på säkerhet. Ett bredare säkerhetsbegrepp behövs också för att kunna hantera den breda och komplexa hotbild vi står inför i dag, där klimathotet är en ödesfråga. Vi välkomnar därför att regeringen hörsammat behovet av att ta klimathotet på allvar genom att ge FOI stöd för att bidra till forskning om klimat och säkerhet. Sveriges långa tradition av öppenhet och offentlighetsprincip ska prägla även vårt arbete inom Nato. Regeringen bör därför säkerställa att riksdagen löpande involveras inför viktiga beslut och möten inom alliansen. En stärkt parlamentarisk förankring är avgörande för legitimiteten i säkerhetspolitiken. Nato ska inte ha permanenta trupper eller baser på svenskt territorium. Alliansens kärnuppgift ska vara att värna medlemsländernas territoriella integritet – inte att delta i s.k. out of area-operationer. Kärnvapen utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten. Att Nato fortsatt baserar sin strategi på möjligheten till förstahandsanvändning av kärnvapen bidrar till ökad global osäkerhet. Sverige bör därför vara en tydlig röst för att alliansen antar en no first use-doktrin och att Nato ska verka för att världen återgår till en ömsesidig nedrustning. Mot bakgrund av den ökade militära integrationen och den dialog Sverige inlett med Frankrike är det än mer angeläget att tydliggöra att kärnvapen inte ska få förekomma på svenskt territorium. En lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen i både freds- och krigstid bör därför skyndsamt införas. Detta skulle stärka Sveriges säkerhet, minska risken för eskalation och bidra till vår trovärdighet som röst för nedrustning. Säkerhet handlar inte enbart om militär styrka utan också om inkluderande och håll­bara fredsprocesser. FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet samt unga, fred och säkerhet – däribland resolution 1325 och 2250 – slår fast vikten av att kvinnor och unga ges ett meningsfullt deltagande i konfliktförebyggande arbete, freds­processer och återuppbyggnad. Trots detta är dessa grupper fortsatt kraftigt underrepresen­terade i många fredsförhandlingar. Sverige bör inom Nato vara pådrivande för att alliansens arbete integrerar dessa perspektiv och aktivt verkar för att kvinnor och unga inkluderas i freds- och säkerhetsprocesser. Detta är avgörande för att uppnå långsiktigt hållbara fredslösningar och stärka den demokratiska legitimiteten i internationellt säker­hetsarbete. Miljöpartiet kommer fortsatt att verka för att Sveriges medlemskap i Nato präglas av ansvarstagande, demokrati, transparens och respekt för mänskliga rättigheter – och för att säkerhetspolitiken alltid ska bidra till en mer fredlig och hållbar värld. Jacob Risberg (MP) Ulf Holm (MP) Janine Alm Ericson (MP)

Motion till riksdagen 2025/26:3962 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) med anledning av skr. 2025/26:97 Fördjupad resultatredovisning av internationellt bistånd – Ukraina Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i det fortsatta biståndet till Ukraina systematiskt ska integrera jämställdhet och kvinnors rättigheter som en bärande del av återuppbyggnaden, reformarbetet och Ukrainas närmande till EU, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska säkerställa att stöd till ukrainska kvinnors organisationer, kvinnors politiska deltagande, skydd mot könsrelaterat våld samt kvinnors ekonomiska egenmakt stärks inom biståndet till Ukraina, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i kommande resultatredovisningar tydligt ska redovisa hur stor andel av biståndet till Ukraina som har jämställdhet som huvud- eller delsyfte och vilka resultat som uppnås för kvinnors rättigheter och egenmakt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett starkt bistånd för minröjning i Ukraina bör kombineras med ett arbete för att upprätthålla förbudet mot personminor och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ukraina kämpar dagligen för sin frihet, sin demokrati och sin framtid som en del av ett fritt och säkert Europa. Sveriges stöd till Ukraina är avgörande. Att stötta Ukraina är inte bara en solidaritetshandling, utan också en investering i fred, rättvisa och frihet i Europa. Miljöpartiet har stått bakom alla stödpaket till Ukraina, och det är glädjande att stödet för Ukraina är enhälligt i Sveriges riksdag. Men ett starkt stöd till Ukraina kräver också att vi vågar granska innehållet i stödet och försvara de värden som stödet och återuppbyggnaden måste vila på. I denna följdmotion lyfter vi därför två områden där regeringens resultatredovisning väcker viktiga frågor: jämställdhet och kvinnors rättigheter samt minröjning och respekten för Ottawafördraget. Jämställdhet Regeringens skrivelse understryker att Ukrainas väg mot EU-medlemskap kräver ett starkt arbete för demokrati, rättsstat och grundläggande rättigheter. Just därför är det allvarligt att regeringens ambitionsnivå när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter tycks ha sänkts. Av regeringens skrivelse framgår att 13 procent av finansieringen i Sidas genom­förande av Ukraina-strategin 2023–2025 gick till området mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer och jämställdhet och att Sida 2025 hade 45 insatser under strategin som bidrog till dessa områden. Samtidigt visar en genomgång av organisa­tionen Kvinna till Kvinna att endast 6 procent av biståndet till Ukraina under 2024 hade jämställdhet som huvud- eller delsyfte, jämfört med ca 60 procent 2022–2023. Detta riskerar att försvaga kvinnors deltagande i samhället och i återuppbyggnaden, försvaga arbetet mot könsrelaterat våld och försvaga kvinnors ekonomiska och politiska egen­makt i ett läge där Ukraina behöver mobilisera hela samhällets kraft. När Miljöpartiet frågade ansvarigt statsråd Benjamin Dousa om denna utveckling i en interpellationsdebatt (2025/26:80) i Riksdagen svarade ministern ”Men om vi frågar den ukrainska befolkningen och kvinnor i Ukraina om de tycker att de järnvägs- och vägsatsningar som vi har gjort, de energipaket som vi har gett till Ukraina, det direkta budgetstöd vi har gett och de mycket omfattande hälsoinsatser vi har gjort har gynnat dem själva tror jag att de allra flesta tycker det.” När regeringen resonerar som om generella samhällsinsatser i sig skulle vara till­räckliga för att möta kraven på jämställdhet framstår det som att man missförstått vad jämställdhetsbistånd innebär. Jämställdhet handlar inte om att kvinnor indirekt ska omfattas av samma stöd som män. Det handlar om att synliggöra maktstrukturer, undanröja diskriminering, motverka våld och säkerställa att kvinnor fullt ut kan delta i politiken, ekonomin och återuppbyggnaden av sitt land. Självklart vänder sig inte Miljöpartiet mot stöd till exempelvis energi eller infra­struktur. Tvärtom behövs detta stöd. Men det är inte ett argument mot ett systematiskt jämställdhetsarbete. Det ersätter heller inte riktade och integrerade insatser för att stärka kvinnors rättigheter, inflytande och trygghet. Båda delarna behövs samtidigt. Det är särskilt oroande eftersom jämställdhet, rättsstat och mänskliga rättigheter är en del av själva kärnan i ett framtida EU-medlemskap för Ukraina. Ett bistånd som tonar ned kvinnors rättigheter riskerar därför att försvaga både Ukrainas reformkapacitet och förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart och demokratiskt samhällsbygge. Miljöpartiet menar därför att regeringen måste återupprätta ett systematiskt jämställd­hetsperspektiv i biståndet till Ukraina. Stödet till kvinnors organisationer, kvinnors politiska deltagande, skydd mot sexuellt och könsrelaterat våld och kvinnors ekonomiska egenmakt måste stärkas. Regeringen bör också redovisa utvecklingen öppet och transparent, så att riksdagen kan följa om kvinnors rättigheter faktiskt prioriteras eller trängs undan. Minröjning och respekten för Ottawafördraget Miljöpartiet välkomnar att Sverige stöttar civil minhantering i Ukraina. Regeringens skrivelse visar att Ukraina 2025 var världens mest minerade land och att minorna inte bara hotar människors liv och hälsa, utan också slår mot jordbruk, transporter, infra­struktur, livsmedelsförsörjning och ekonomi. Regeringen redovisar också att svenskt stöd har bidragit till att minerad mark röjts, minerade områden kartlagts, riskutbildning genomförts och ukrainsk kapacitet för minröjning stärkts. Insatserna har enligt skrivelsen minskat skaderisken, gjort det möjligt att åter bruka mark, återuppta ekonomisk aktivitet och underlättat för internflyktingar att återvända. Det är ett viktigt arbete Sverige varit med och bidragit till. Men det visar också med stor tydlighet varför minor är så destruktiva och aldrig bör användas. Minor fortsätter att döda och skada långt efter att frontlinjer flyttats. De låser mark, förstör försörjnings­möjligheter och fördröjer återuppbyggnaden under många år. Personminor lämnar efter sig ett långvarigt arv av död, skador och lidande och gör stora landområden obrukbara. För ett land som Ukraina, där jordbruket är centralt både för den egna försörjningen och för ekonomin, fördjupas krigets ekologiska och sociala sår av minorna. Regeringens skrivelse pekar själv på att mineringen är ett hinder för jordbruk och att den slår mot livsmedelsförsörjningen och ekonomin. Just därför måste stödet till minröjning också leda till en tydligare politisk slutsats: Respekten för Ottawafördraget måste upprätthållas. Ottawakonventionen förbjuder användning, lagring, produktion och överföring av personminor och har enligt FN bidragit till ett i det närmaste stopp för global produktion och en kraftig minskning av utplaceringen av sådana minor. Fördraget har också lett till att tiotals miljoner lagrade minor förstörts och att stöd har getts till överlevande och till människor som lever i kontaminerade områden. När respekten för förbudet försvagas vältras kostnaderna över på framtiden. Då växer inte bara det mänskliga lidandet, utan också de enorma biståndsbehov som följer av sanering, återställande av mark, vård, rehabilitering och långvariga insatser för lokal­samhällen. Att hålla fast vid Ottawafördraget är därför inte bara en folkrättslig och humanitär skyldighet. Det är också en klok och långsiktig politik för att minska framtida biståndskostnader och förebygga att nya generationer tvingas leva med krigets explosiva arv. Miljöpartiet menar därför att Sveriges stöd till minröjning i Ukraina är både nöd­vändigt och riktigt, men att det måste förenas med ett tydligt försvar av den inter­nationella norm som Ottawafördraget utgör. Att röja minor räddar liv här och nu. Att upprätthålla förbudet mot personminor räddar liv också i framtiden. Janine Alm Ericson (MP) Jacob Risberg (MP) Ulf Holm (MP)