Rashid Farivar

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Tack, ministern, för svaren och för den här debatten!

Jag vill särskilt återkomma till tre frågor.

För det första: Hur ska regeringen säkerställa att ELV-förordningen genomförs på ett sätt som värnar Sveriges fordonskultur, det rullande kulturarvet och äganderätten?

För det andra: Hur ska rättssäkerhet, enhetlighet och förutsebarhet säkerställas när Transportstyrelsen och andra myndigheter ska tillämpa det nya regelverket?

För det tredje: Hur ska Sverige använda de nationella möjligheter till undantag som förordningen faktiskt medger?

Fru talman! Ministern har i dag sagt att arbetet med hur fordon av särskilt kulturellt intresse bäst ska värnas i Sverige fortfarande pågår inom Regeringskansliet. Jag tackar ministern för detta besked och hoppas att den fortsatta beredningen leder till ett regelverk som är tydligt, enkelt och förutsebart för Sveriges fordonsägare och som tar till vara den mycket starka svenska fordonskultur som finns.

Fru talman! Jag avslutar med att tacka Romina Pourmokhtari för det goda samarbete våra partier har haft under mandatperioden och för hennes insatser för Sverige och Sveriges demokrati.

Detta är min sista debatt i kammaren, så jag passar på att tacka talmanspresidiet och all personal i Riksdagsförvaltningen för ert arbete.

Och återigen: Stort grattis till ministern och hennes familj! Jag önskar er alla kärlek, hälsa och lycka framöver.

Fru talman! Jag tackar klimat- och miljöministern för svaret. Jag uppskattar verkligen den dialog vi har i kväll.

Jag vill nu gå över till mina första två frågor, eftersom jag uppfattade att ministern i sitt svar i huvudsak hänvisade till myndigheternas självständighet.

Jag delar naturligtvis uppfattningen att regeringen inte ska gå in och styra hur en förvaltningsmyndighet fattar beslut i ett enskilt ärende. Det är en grundläggande princip i vårt statsskick. Min fråga handlade dock inte om att ministern ska gå in och styra i enskilda ärenden. Min fråga handlade i stället om hur regeringen avser att säkerställa att det nya regelverket får en rättssäker, enhetlig och förutsebar tillämpning i Sverige. Det är en viktig skillnad.

Fru talman! Ministern säger själv att arbetet med de nationella möjligheterna till undantag fortfarande pågår inom Regeringskansliet. Då måste det vara rimligt att fråga regeringen hur den avser att utforma detta arbete så att fordonsägare kan känna trygghet. Det finns erfarenheter från tidigare ärenden rörande import och export av fordon där fordonsägare har fått bära en mycket tung administrativ och ekonomisk börda i kontakten med myndigheter, till exempel Transportstyrelsen. Det handlar i vissa fall om åratal av processer, stora kostnader och företag som fått sin verksamhet kraftigt försvårad.

Jag menar inte att dessa historiska ärenden automatiskt säger hur till exempel Transportstyrelsen kommer att tillämpa den nya ELV-förordningen, men de visar varför rättssäkerhet, tydlighet och förutsebarhet måste byggas in från början. När ett nytt och omfattande regelverk ska börja tillämpas är det bättre att regeringen förebygger problem än att enskilda fordonsägare först ska behöva driva sin sak genom flera instanser för att få rätt.

Därför vill jag fråga ministern: Vilket arbete pågår inom Regeringskansliet för att ta fram tydliga svenska kriterier och vägledning innan ELV-förordningen börjar tillämpas, och hur avser regeringen att säkerställa att de berörda myndigheterna har en gemensam och tydlig tolkning av vad som gäller?

Fru talman! Jag vill också återkomma till äganderätten. För många människor är ett fordon inte bara ett transportmedel. Det kan vara ett historiskt fordon, ett amatörbygge, ett tävlingsfordon, ett fordon som gått i arv i familjen i generationer eller ett fordon som är en del av en verksamhet. När regelverket förändras måste det därför finnas en rimlig balans mellan miljö- och återvinningsmålen och respekten för den enskildes egendom. Jag hoppas att ministern kan vara tydligare i sitt svar denna gång.

Vilket ansvar tar regeringen för att skapa de nationella regler, kriterier och förutsättningar som krävs för en rättssäker och förutsebar tillämpning samtidigt som myndigheternas självständighet respekteras? Och kan ministern, när arbetet nu pågår inom Regeringskansliet, lova att fordonsägarnas och de berörda organisationernas sakkunskap kommer att tas till vara innan den svenska tillämpningen slutligen fastställs? Det är det beskedet jag hoppas kunna få från ministern i kväll.

Fru talman! Tack, klimat- och miljöministern, för svaret!

Låt mig börja med att säga grattis till ministern och hennes familj med anledning av det nyfödda barnet. Det är en väldigt speciell och fin tid i livet, och jag vill önska ministern och hennes familj all kärlek, hälsa och lycka i livet.

Jag vill också beklaga att vi står här i kammaren så här sent på kvällen. Jag vet att ett nyfött barn behöver sin mamma mer än någonsin just då, och det var naturligtvis inte min ambition med den här interpellationen att statsrådet skulle behöva arbeta så här sent på kvällen – särskilt inte med tanke på det familjepussel som följer med att bli förälder.

Fru talman! Jag vill börja med min tredje fråga eftersom jag tycker att ministerns svar där är särskilt intressant. Ministern säger att regeringen anser att det är viktigt att säkerställa att fordon av särskilt kulturellt intresse undantas från förordningens krav. Hon säger också att arbetet med att säkerställa hur dessa fordon bäst ska värnas i Sverige fortfarande pågår inom Regeringskansliet.

Detta är positivt, men det är också precis därför jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar hur det ska göras i praktiken. Det är nämligen en sak att säga att fordon av särskilt kulturellt intresse ska kunna undantas och en annan sak hur en vanlig fordonsägare faktiskt ska kunna visa att hans eller hennes fordon omfattas av undantaget.

Fru talman! Jag har fått återkoppling från Motorhistoriska riksförbundet och Nätverk på gemensam väg. De pekar på en viktig problematik: Om varje fordon ska behöva bedömas individuellt för att kunna omfattas av undantaget riskerar själva undantaget att bli en administrativ börda för fordonsägaren.

Jag vill därför fråga ministern om det är regeringens ambition att hitta så enkla, tydliga och förutsebara kriterier som möjligt för att fordonsägaren inte ska behöva gå igenom en omfattande individuell process för att bevisa något som redan kan styrkas genom svenska register och befintliga myndighetsuppgifter.

Fru talman! Ett konkret exempel är specialbyggda, ändrade, ombyggda, amatörbyggda och uppbyggda fordon. Sverige har en mycket omfattande kultur kring sådana fordon. Många av dem finns redan registrerade i vägtrafikregistret i olika kategorier. Om uppgifter som redan finns i vägtrafikregistret kan användas för att styrka att ett fordon omfattas av ett undantag borde det enligt min mening vara en betydligt enklare väg än att varje enskild fordonsägare ska behöva börja från noll.

Detta gäller även tävlingsfordon. Motorsportens fordon förändras kontinuerligt beroende på tävling, bana och tekniska krav. Det vore därför orimligt om ägaren skulle behöva verifiera varje enskild förändring, exempelvis genom att identifiera varje komponent med serienummer, för att fordonet ska kunna behålla sin status.

Det finns också en öppning i den nya förordningen för andra typer av fordon än de exempel som uttryckligen nämns. Även där tycker jag att det är viktigt att regeringen är framåtblickande.

Framför allt, fru talman, vill jag ställa frågan om ministern delar uppfattningen att målet måste vara att undantagen ska vara enkla att använda, rättssäkra och förutsebara för fordonsägaren och inte bara finnas på papperet.

Fru talman! Tack, justitieministern, för förklaringen! Jag saknar fortfarande ett svar på vad regeringens konkreta linje är. Vad vill regeringen göra om man får sitta kvar vid regeringsmakten under nästa mandatperiod? Vill vi hantera det på nationell nivå eller på EU-nivå? Vad är den rimliga betaltiden – 30 dagar eller 60 dagar? Vad tycker ministern? Jag är lite besviken. Men det är som det är.

Fru talman! Jag tror att vi alla i den här salen – nu är vi inte så många som är på plats – är överens om att problemet finns. Vi vet också att det framför allt är mindre företag som får bära kostnaden när stora företag använder långa betaltider för att stärka sin egen likviditet. Jag tackar en gång till för att ministern bekräftar den bilden.

Det som saknas är ett tydligt besked om när regeringen tänker gå från att följa frågan till att faktiskt agera. Min uppfattning är att detta kommer att behöva hanteras under nästa mandatperiod. För varje månad som går binds kapital i svenska små och medelstora företag som i stället skulle kunna användas till investeringar, innovation, produktivitet och nya jobb.

Fru talman! Jag vill avsluta med att tacka justitieministern för debatten. Gunnar Strömmer och jag har haft ett gott samarbete under den här mandatperioden även när vi har haft olika uppfattningar i olika frågor. Det är därför vi har vår demokrati.

Jag vill också passa på att tacka ministern för hans insatser för Sverige under mandatperioden och för det arbete som han har lagt ned, inte minst i en tid då Sverige står inför mycket stora utmaningar när det gäller rättsväsendet, säkerheten och kampen mot den organiserade brottsligheten. Tack för ett gott samarbete, och tack för debatten!

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Jag vill gå vidare till den del av frågan där justitieministern faktiskt har ett särskilt ansvar, nämligen EU-förhandlingarna. Ministern redovisade i sitt svar att kommissionens förslag om en tvingande 30-dagarsregel är alltför långtgående och att Sverige tillsammans med en majoritet av medlemsstaterna har förordat att kommissionen drar tillbaka förslaget och återkommer med en revidering av det nuvarande direktivet. Detta är regeringens linje, enligt min uppfattning, men det som fortfarande är helt oklart är vad regeringen vill i stället. Det är lätt att säga nej till ett förslag, men att säga nej är inte samma sak som att ha en lösning.

Europaparlamentet har ställt sig bakom 30-dagarsprincipen med stor majoritet: 459 röster för, 96 emot och 54 nedlagda, i demokratisk ordning. Samtidigt har förhandlingarna i rådet gått i stå.

Min fråga till justitieministern blir då väldigt konkret. Jag hoppas att jag får svar. Vilken bindande EU-linje driver Sverige i stället? Om 30 dagar är för långtgående, vad är då rimligt? Är det 45, 60, 90 eller 120 dagar, eller längre? Vilken maximal betaltid vill regeringen se? Vilket konkret skydd vill regeringen ge mindre leverantörer? Vilken tillsyn eller mekanism vill regeringen se för att säkerställa att reglerna faktiskt följs?

Fru talman! Ministern hänvisar också till avtalsfriheten. Jag håller med om att avtalsfrihet är en viktig princip. Men vi måste också fråga oss hur fri en förhandling faktiskt är när förhandlingsstyrkan är så ojämn. Om ett litet leverantörsföretag får valet att acceptera 90 dagars betaltid eller förlora affären, är det då verkligen en förhandling mellan två jämbördiga parter? Eller handlar det i praktiken om marknadsmakt? När ett stort företag kan skjuta över finansieringskostnaden på en liten leverantör förbättrar det stora företaget sin likviditet medan det mindre företaget får bära kostnaden. Skillnaden är att banken får ränta och säkerheter; den lilla leverantören får bära risken.

Fru talman! Långa och oförutsägbara betaltider riskerar dessutom att fungera som ett faktiskt handelshinder på den inre marknaden. De gör det svårare för mindre företag att ta affärer med större kunder. De gör det svårare att växa över gränserna. Och de gör det svårare att konkurrera på lika villkor inom EU.

Min fråga till ministern är: Om regeringen anser att kommissionens förslag är fel, vilket konkret alternativ driver Sverige? Eller driver Sverige kanske ingenting? Om förhandlingarna fortsätter att stå still, är regeringen beredd att överväga nationella åtgärder? Vi kan inte hamna i en situation där regeringen säger nej till en EU-lösning men inte samtidigt presenterar någon egen lösning.

Det är precis där jag upplever att regeringens linje fortfarande är otydlig. Man erkänner problemet. Man säger nej till det konkreta förslaget, men man berättar fortfarande inte vad man vill göra i stället. Det är detta jag hoppas att justitieministern kan ge svar på i dag.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Jag vill börja med att säga att detta är en fråga som jag nu ställer till regeringen för andra gången på kort tid. Det finns en ganska enkel anledning till det. I den tidigare debatten med energi- och näringsminister Ebba Busch fick jag svar på vissa av mina frågor, men inte alla. Men som energi- och näringsministern nämnde under debatten i juni ligger denna fråga tekniskt och politiskt till betydande delar inom justitieministerns ansvarsområde, både när det gäller den svenska lagstiftningen och, framför allt, när det gäller EU-förhandlingarna. Därför tycker jag att det är rimligt att ställa vissa frågor igen, den här gången till det statsråd som faktiskt ansvarar för frågorna.

Fru talman! Jag uppskattar att justitieministern tydligt konstaterar att långa betaltider är ett problem och att regeringen tar frågan på allvar. Men problemet är inte längre att regeringen saknar kunskap om frågan. Problemet är att vi fortfarande saknar besked om vad regeringen konkret tänker göra åt detta.

I sitt svar säger justitieministern att regeringen vill se välavvägda och ändamålsenliga åtgärder. Men vad betyder detta, konkret? Jag vill därför börja med att fråga: Kan ministern nämna en enda konkret åtgärd som regeringen under den här mandatperioden har vidtagit för att faktiskt korta betaltiderna mellan stora företag och mindre leverantörer? Jag vill inte höra att regeringen följer frågan eller att näringslivet har en frivillig uppförandekod, som nu dessutom har lagts ned, utan jag efterfrågar en konkret åtgärd som har lett till eller förväntas leda till kortare betaltider.

Fru talman! För företag är detta inte en teoretisk diskussion. När ett mindre företag har köpt in material, genomfört produktionen och levererat varan men sedan får vänta 60, 90 eller ibland 120 dagar på betalningen binds kapital som företaget behöver för sin egen verksamhet. Enligt den undersökning från FKG:s kunder som jag har med mig säger 84 procent av företagen att detta problem har en märkbar eller betydande påverkan.

Swepart, exempelvis, har beskrivit situationen som att de i praktiken erbjuder sina stora kunder superbillig finansiering. För företag som till exempel Together Tech kan konsekvensen bli att möjligheten att anställa nya ingenjörer och få verksamheten att växa begränsas helt. Det är därför detta är en konkurrenskraftsfråga.

Fru talman! Jag vill återkomma till regeringens hänvisning till rapporteringsskyldighet. Den har funnits sedan 2022, och rapporteringen började 2023. Ministern säger att regeringen följer utvecklingen. Men mina frågor är: Vad har regeringen konkret kunnat konstatera genom denna uppföljning? Vilka indikatorer följer regeringen? Och, framför allt: När kommer regeringen att gå från uppföljning till åtgärd?

Fru talman! Jag vill be ministern att vara så konkret som möjligt. Vad är regeringens plan, om dagens system inte ger tillräckliga resultat? Finns det någon tidsgräns för när regeringen anser att det är dags att agera?

För svenska små och medelstora företag är detta inte en fråga som kan vänta hur länge som helst. De behöver hjälp nu.

Fru talman! Jag tackar energi- och näringsminister Ebba Busch för svaret och debatten.

Precis som ministern nämnde är ambitionen med den här debatten att lyfta upp frågan eftersom den är så pass viktig. All vår teknik i samhället och i industrin är beroende av halvledare.

Jag kan berätta att frågan under den här mandatperioden har diskuterats två gånger i kammaren, och det här är andra gången.

Det är ändå positivt att regeringen har identifierat området som strategiskt viktigt och att fler satsningar nu genomförs. Min slutsats från den här debatten är att vi behöver mer än enskilda program och projekt. Vi behöver en långsiktig färdplan och bättre samordning mellan forskning, institut och industri. Vi behöver fler investeringar i forskningsinfrastruktur och kompetensförsörjning. Vi behöver särskilt säkerställa att svenska innovationer inte bara uppfinns i Sverige utan också utvecklas och produceras i Sverige och skapar arbetstillfällen i Sverige.

Halvledare handlar inte bara om teknik, utan de handlar också om konkurrenskraft, försörjningsberedskap, nationell säkerhet och framtida välstånd. Därför hoppas jag att regeringen tar med sig de synpunkter som har framförts från både industrin och forskarsamhället och fortsätter det goda arbetet med att säkra Sveriges position inom halvledare och avancerad elektronik.

Fru talman! Jag vill tacka energi- och näringsministern för en god debatt och för det starka arbete hon har utfört under mandatperioden.

Jag vill också önska ministern en glad midsommar och en riktigt fin sommar, med möjlighet till vila och återhämtning, särskilt med barnen, inför den valrörelse som nu väntar. Slutligen vill jag önska ministern och Kristdemokraterna lycka till i valet den 13 september, och även alla andra partier i Sveriges riksdag.

Fru talman! Jag tackar energi- och näringsminister Ebba Busch för svaret.

Jag håller med ministern, absolut! Men jag vill fortsätta på den fråga som kanske oroar branschen allra mest och som ministern också nämnde, nämligen gapet mellan forskning och industrialisering – något som också tydligt lyfts i rapporten Sweden’s National Semiconductor Strategy 2035.

I sitt svar beskriver ministern flera satsningar som syftar till att stärka innovation, kommersialisering och industrialisering. Problemet är att många aktörer inom sektorn menar att det inte är där den verkliga flaskhalsen finns. Utmaningen är att ta steget från forskningsresultat till industriell uppskalning. Det är där många svenska innovationer i dag fastnar, och det är där Sverige riskerar att förlora både investeringar och arbetstillfällen.

När företag når nästa utvecklingsfas tvingas de ofta söka sig utomlands för att hitta kapital, produktionskapacitet, pilotlinor eller industriella partner. Resultatet blir att innovationerna utvecklas i Sverige men att värdeskapandet sker någon annanstans. Det borde bekymra oss alla.

Fru talman! Flera företrädare för både akademi och industri pekar också på att Sverige saknar tillräckligt starka strukturer för att bära teknologier från forskning till industriell implementering. Man efterfrågar starkare samordning mellan universitet, forskningsinstitut och näringsliv samt mer långsiktiga investeringar i forskningsinfrastruktur. Detta är givetvis också något vi har gjort och gör under denna mandatperiod.

Man pekar också på att excellenskluster i sig inte kommer att vara tillräckligt. Excellens byggs inte genom kortsiktiga projektutlysningar. Excellens byggs genom långsiktighet. Det handlar om att ge ledande forskningsmiljöer stabila förutsättningar över tid och samtidigt skapa de strukturer som gör att innovationer faktiskt kan växa till svensk industri.

Fru talman! Jag vill också kort beröra Sveriges deltagande i IPCEI AST.

Det är positivt att regeringen öppnar för svenskt deltagande. Men flera aktörer inom sektorn har samtidigt framfört – jag har här ett brev från Svensk Elektronik – att informationen om möjligheterna inte har nått hela ekosystemet och att små och medelstora företag har haft svårt att delta på lika villkor som större aktörer.

Om syftet är att bygga ett robust nationellt halvledarekosystem måste även nya företag, mindre teknikbolag och regionala innovationsmiljöer ges möjlighet att bidra. För att lyckas krävs inte bara finansiering utan också att verktygen utformas så att hela ekosystemet kan delta och utvecklas.

Min fråga till ministern blir därför: Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att stärka samordningen mellan akademi, institut och industri samt säkerställa att Sverige faktiskt bygger upp den industriella kapacitet som krävs för att fler innovationer ska kunna stanna, växa och skapa jobb här i landet? Frågan har också framförts i brevet från Svensk Elektronik till minister Ebba Busch.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Egentligen ska man inte ha med sig och visa upp rekvisita i kammaren. De som lyssnar kan inte se det.)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka energi- och näringsminister Ebba Busch för svaret.

Jag välkomnar att regeringen har identifierat avancerad digital teknik, inklusive halvledare, som ett strategiskt teknikområde. Jag välkomnar också satsningarna på excellenskluster, test- och demonstrationsmiljöer samt Sveriges deltagande i europeiska samarbeten, såsom IPCEI AST, Advanced Semiconductor Technology, och programmet för ett digitalt Europa.

Det är samtidigt svårt att inte konstatera att ministerns svar i huvudsak beskriver olika instrument och pågående satsningar, medan den centrala frågan i min interpellation egentligen förblir obesvarad. Frågan är nämligen inte om Sverige har god forskning. Det har vi sedan länge.

Om jag får göra en kort personlig reflektion är min egen resa i Sverige nära förknippad med just detta område. År 2005 började jag ett masterprogram som senare följdes av forskarstudier som doktorand inom halvledarmaterial vid Chalmers tekniska högskola. Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, MC2, och dess renrumsmiljö har under lång tid tillhört de ledande forskningsmiljöerna i Europa, både när det gäller forskning och när det gäller avancerad instrumentering.

Frågan är inte heller om det finns kompetens. Det gör det. Frågan är om Sverige har en sammanhållen plan för hur vi ska omsätta denna kompetens till nya företag, nya investeringar, nya exportförmågor och nya arbetstillfällen. Där är svaret fortfarande oklart.

Fru talman! När man talar med forskare, företag och branschorganisationer återkommer samma budskap gång på gång. Sverige lider inte främst av brist på akademisk excellens. Sverige lider av bristande samordning. Vi har stark forskning i Lund, på Chalmers, som jag nyss nämnde, och på KTH. Vi har världsledande företag inom telekom, försvar, energi och fordonsindustri. Vi har ett starkt innovationsklimat, men vi saknar fortfarande en tydlig nationell riktning.

Flera andra europeiska länder har redan tagit fram nationella halvledarstrategier som samlar forskning, industri, kompetensförsörjning, investeringar och internationella samarbeten i ett gemensamt ramverk. Sverige har ännu inte gjort det, trots att det finns väl genomarbetade förslag på bordet, såsom rapporten Det osynliga guldet.

Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom halvledare och avancerad elektronik i dag är lika strategiska som energi, transporter och digital infrastruktur. De är en grundförutsättning för artificiell intelligens, försvarsförmåga, elektrifiering, datacenter, telekommunikation och avancerad industriell produktion.

Därför vill jag fråga ministern: Anser ministern att de satsningar som redan presenterats utgör regeringens halvledarstrategi? Eller avser regeringen att ta fram en samlad nationell strategi som definierar Sveriges långsiktiga mål, såsom rapporten Det osynliga guldet, prioriteringar och investeringar inom halvledare och avancerad elektronik?