Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

Fru talman! Ärade ledamöter! Hej till er som lyssnar och tittar hemma!

Riksdagen debatterar i dag frågan om FLF Finland, alltså Forward Land Forces eller det som vi på svenska kallar Natos framskjutna närvaro i norra Finland.

FLF:erna innebär att Natoländerna tillsammans placerar soldater i länder som gränsar till Ryssland i en gemensam insats. Sverige deltar i Natos FLF i Lettland varje vår, och Sverige kommer nu att ta ansvaret för Natos FLF i Finland.

Partierna är överens i ärendet, så detta kanske inte blir så mycket av en debatt.

FLF:en i Finland kommer att vara annorlunda än den i Lettland som vi deltar i. Till Lettland skickar Sverige 600 soldater varje vår, och när vi nu i juni flyttar ut från Camp Valdemar utanför Riga flyttar Danmark in med lika många soldater.

När det gäller FLF Finland kommer Sveriges soldater i stället att vara kvar på hemmaplan i Boden. Ett mindre antal svenska officerare kommer att vara på plats i Rovaniemi. Vid övningar eller vid andra behov kan de svenska soldaterna i Boden snabbt transportera sig över gränsen till Finland. Sverige kommer att ha huvudansvaret för att hålla ihop planeringen av FLF Finland, som sedan fylls med officerare och soldater från ett antal andra Natoländer.

Fru talman! Vänsterpartiet röstade nej till Sveriges medlemskap i Nato och är fortfarande kritiskt till stora delar av Natos arbete, framför allt det som rör kärnvapen och USA:s dominans i Nato. Vänsterpartiet vill hellre se ett starkt nordiskt-baltiskt samarbete än ett medlemskap i Nato. Vi ser att USA fortfarande har mycket stor dominans i Natoarbetet, trots Trumps olika obegripliga krumbukter. USA styr stora delar av arbetet i Nato, vilket vi är kritiska till.

Nu är dock Sverige medlem i Nato och behöver göra det bästa av den situationen, och det bästa är att just samarbeta mycket nära med våra grannländer i Norden och våra baltiska grannländer på andra sidan Östersjön. Vi delar både Östersjön och Arktis; detta är våra länders direkta närområde. Det är också det geografiska område och den terräng som vi är bäst på, och det är här vi tillsammans ska säkra freden för alla som bor här. Det gör vi såklart bäst genom nära samarbete på väldigt många områden, genom att vara en stark gemensam nordisk röst i världen för demokrati, fred och utveckling samt genom att bygga robusta samhällen som står emot olika former av kriser. Det är detta vi vill göra i stället för att vara med i Nato.

Fru talman! Finland är vår närmaste partner i säkerhets- och försvarspolitiken och har så varit under mycket lång tid. Våra länder är mycket lika, vi har liknande uppbyggnad av våra totalförsvar med värnplikt och starkt civilt försvar och vi gör samma analyser av läget i vår närhet. Vänsterpartiet röstade för lagen om militärt operativt stöd mellan Sverige och Finland 2020, och det är logiskt att det är just Sverige som leder FLF:en i Finland.

Fru talman! Tidigare i våras besökte försvarsutskottet övningen Cold Response i just Rovaniemi, där FLF:en kommer att ha sin bas. Vi fick då en mycket bra genomgång av hur FLF:en kommer att arbeta och de möjligheter och utmaningar som finns. Jag vill återigen tacka alla involverade från de svenska och finska försvarsmakterna, som arrangerade detta mycket lyckade och givande besök.

Jag vill också passa på att tipsa alla som ska åka till eller jobba i Rovaniemi om att det går alldeles utmärkt att åka tåg dit, både på den svenska och på den finska sidan.

Avslutningsvis: För en vecka sedan firade vi den svenska veterandagen med ceremonier runt om i Sverige. Jag vill, precis som vi alltid gör när vi diskuterar Sveriges internationella militära insatser, rikta ett stort tack både till de soldater som är utsända i dag och till de veteraner som deltagit i tidigare insatser samt till de anhöriga, familjer och vänner som drar de stora lassen hemma. Tack för era insatser!

Jag yrkar för Vänsterpartiets räkning bifall till propositionen och utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Ukraina slåss inte bara för sin egen frihet. De slåss mot ett aggressivt Ryssland som startat sitt anfallskrig i syfte att omkullkasta den europeiska säkerhetsordningen. Därmed strider Ukraina också för hela Europas frihet.

Kriget har redan fått enorma konsekvenser för det säkerhetspolitiska läget i Sverige och i hela västvärlden. En av dessa konsekvenser på senare tid blev att Sveriges och Finlands resa in i Nato påbörjades. Nu pågår det handfasta arbetet med att bygga upp ett starkt svenskt totalförsvar samtidigt som vi genomför stora försvarssatsningar tillsammans med hela Natoalliansen. Sedan Sverige gick med i Nato pågår arbetet med att helt och hållet delta i övningar och de olika insatser som finns inom ramen för Natoalliansen.

Fru talman! När vi nu är medlemmar i Nato behöver Sverige delta fullt ut i alliansens verksamhet, inte lite och inte ibland utan fullt ut. Propositionen Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland visar på vikten av att Sverige ska och måste delta fullt ut i hela alliansens verksamhet men också i den region som vi befinner oss i med Östersjön och Nordkalotten. Det ansvar som Sverige kommer att ta i FLF Finland är viktigt för Sverige och hela Natos säkerhet.

Fru talman! Det är en styrka att samtliga partier står bakom både propositionen och betänkandet i sin helhet. Med anledning av detta vill jag yrka bifall till både propositionen och förslaget i betänkandet i sin helhet.

(Applåder)

Fru talman! I dag behandlar vi regeringens proposition om ett svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland, det som inom Nato benämns Forward Land Forces Finland. Kristdemokraterna välkomnar detta förslag och yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverige är sedan drygt två år medlem i Nato. Det är ett av de viktigaste säkerhetspolitiska besluten i modern svensk historia. Medlemskapet handlar dock inte bara om de säkerhetsgarantier som vi får utan också om det ansvar som vi tar.

Fru talman! I dag debatterar vi inte bara vårt eget försvar utan hela alliansens säkerhet. Genom vårt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland visar vi att Sverige är berett att bära sin del av ansvaret för freden och stabiliteten i Europa. Det är ett styrkebesked för Sverige som allierad och ett tydligt exempel på att vi är en säkerhetsgivare i vårt närområde.

Det är precis vad detta beslut handlar om. Genom att bidra till Natos närvaro i Finland stärker vi försvaret i hela Norden. Vi stärker den samlade avskräckningen mot den som vill hota vår frihet, och vi visar att artikel 5, principen om att en attack mot en allierad är en attack mot alla, inte bara är ord på ett papper utan ett gemensamt åtagande.

Det är också naturligt att Sverige tar ett särskilt ansvar i just Finland, vår närmaste allierade. Våra länder delar historia, geografi och säkerhetsintressen. Om säkerheten i Finland hotas påverkas Sverige direkt, och om Sverige hotas påverkas Finland direkt. Vår säkerhet är i dag på ett sätt mer sammanflätad än någonsin även om våra nationer genom historien har stått sida vid sida på slagfält och mött prövningar tillsammans vid otaliga tillfällen.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina förändrade Europas säkerhetspolitiska karta. Det blev tydligt att fred inte kan tas för given och att frihet måste försvaras. Därför är Natos framskjutna närvaro viktig. Syftet är att förhindra och förebygga konflikt. En trovärdig avskräckning minskar risken för att krig över huvud taget uppstår.

Det är också viktigt att komma ihåg att Sverige har mycket att bidra med. Vi har moderna och välutbildade förband, erfarenhet av att verka i nordiskt klimat och en stark försvarsindustri och högteknologisk kompetens.

Sedan medlemskapet har Sverige snabbt blivit en integrerad och uppskattad del av alliansen. Natos generalsekreterare, Mark Rutte, konstaterade nyligen att Sverige inte bara har blivit starkare genom Nato utan också har gjort Nato starkare. Han lyfte särskilt fram att Sverige är ramnation för Natos Forward Land Forces i Finland och att detta stärker hela den nordiska delen av alliansens försvar.

Även från amerikanskt håll kommer tydliga uppskattningar. USA:s utrikesminister, Marco Rubio, beskrev så sent som i går Sverige som en extraordinär partner och framhöll att den svenska försvarsförmågan är ett föredöme för andra allierade. Han uttryckte en önskan om att fler Natoländer skulle ha samma kapacitet som Sverige. Det är ord som vi kan ta emot med ödmjukhet men också med stolthet. Sverige har på kort tid visat att vi inte bara är en ny medlem i Nato utan också är en medlem som bidrar, tar ansvar och stärker alliansen.

Fru talman! Kristdemokraterna har länge argumenterat för ett starkare svenskt försvar och ett svenskt medlemskap i Nato. Det har vi gjort för att vi vet att frihet, demokrati och nationell suveränitet måste försvaras tillsammans med andra demokratier. Det handlar ytterst om solidaritet – samma solidaritet som gör att vi står upp för Ukraina, stärker våra baltiska grannars säkerhet och bidrar till Natos närvaro i Finland.

När demokratier håller ihop blir de starkare. När fria nationer tar gemensamt ansvar blir tröskeln högre för den som vill använda militärt våld. Därför är dagens beslut viktigt. Det visar att Sverige är en trovärdig allierad, att Sverige tar ansvar för säkerheten i närområdet och att Sverige står sida vid sida med Finland och övriga allierade. Det visar att Sverige är berett att bidra till fred och säkerhet, inte bara för vår egen skull utan för hela den transatlantiska gemenskapen. Återigen: Kristdemokraterna yrkar bifall till förslaget i sin helhet.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag Sveriges bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland. Det handlar om att regeringen till och med den 31 december 2026 ska få sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att, i enlighet med internationell rätt, bidra till FLF Finland. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen.

Miljöpartiet menar att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Finland är inte vilket grannland som helst. Vår historia och säkerhet är sammanflätad. Vi är många som har familj och rötter i Finland och som är uppvuxna med berättelserna om Finlands erfarenheter av krig. Därför är det viktigt att vi står solidariska med Finland för att bidra till att de aldrig ska behöva återuppleva de erfarenheterna. Samtidigt påverkar vi också vår egen säkerhet. När Sverige tar ansvar i Finland tar vi ansvar för hela vårt närområde.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har visat vad som står på spel när folkrätten angrips och gränser försöker flyttas med våld och vilka konsekvenser det får för människors säkerhet, demokratin och miljön när en auktoritär och riskbenägen stat som Ryssland väljer att attackera sitt grannland. Erfarenheterna därifrån visar på vikten av att ha ett fungerande försvar. Vi ser också de olika hybrida aktiviteterna och attackerna som har blivit alltmer frekventa i vårt närområde och som understryker det allvarliga säkerhetspolitiska läget.

Jag vill understryka att den här insatsen handlar om en beredskap att försvara de norra delarna av Finland även om vi hoppas att det aldrig ska behövas. Så länge Finlands suveränitet respekteras blir detta främst en möjlighet för soldater och officerare från Sverige och allierade att få uppleva vårt nordiska klimat under alla årstider och att öva sina förmågor.

Genom en utökad närvaro i norr och genom att visa på vår kapacitet och förmåga vill vi avhålla en motståndare från antagonistiska handlingar. Men om det skulle krävas är vi beredda att försvara oss och våra allierade.

Fru talman! Nato har sedan 2016 med anledning av det successivt sämre säkerhetsläget beslutat om etablering av nio multinationella stridsgrupper längs dess östra flank. De nio stridsgrupperna benämns Forward Land Forces, och på svenska kallas de Natos framskjutna närvaro. De kan vid behov utökas till en brigads storlek vardera med cirka 5 000 soldater.

Vid Natos toppmöte i Washington 2024 beslutade alliansen att etablera en framskjuten närvaro i Finland, FLF Finland. Att Sverige har tagit ansvar som ramverksnation innebär ansvar för etablering, resurssättning och ledning av den multinationella stridsgruppen i nära samarbete med Finland, Nato och andra allierade.

Fru talman! Det är naturligt att Sverige tar detta ansvar. Att verka i den subarktiska miljön på Nordkalotten kräver särskilda kunskaper, erfarenheter och förmågor. Samtidigt är det välkommet att de andra nordiska länderna, Storbritannien och Italien har meddelat att de avser att bidra till utvecklingen av FLF Finland. Det svenska bidraget planeras under 2026 uppgå till omkring 600 anställda soldater och officerare, men mandatet omfattar upp till 1 200 personer.

Den svenska bataljonen ska vara utgångsgrupperad i Boden och kunna verka i Sverige, Finland och Norge. Det är ett betydande åtagande, och just därför är det viktigt att riksdagen är tydlig med både mandatets omfattning och dess folkrättsliga grund. Den svenska styrkan är i grunden ett bidrag till fredstida avskräckning och försvar. Men som sagt – vid ett väpnat angrepp mot Sverige eller en allierad ska styrkan kunna övergå till försvar inom ramen för Natos operationsplanering och mandat.

Fru talman! Jag vill också säga att Nordkalotten inte bara är en strategisk punkt på en karta. Det är hem för människor, samhällen, natur, samisk kultur och känsliga ekosystem. Därför måste såklart militär närvaro alltid ske med respekt för lokalsamhällen, miljö och urfolks rättigheter. Det är därför viktigt att understryka vikten av samexistens och att skydda även det vi försvarar, det vill säga befolkning, land, frihet och demokrati. Det är också viktigt att understryka att konsekvenserna av ett krig skulle vara mycket, mycket värre.

Med allt detta sagt, fru talman, är jag stolt över att Sverige bidrar som ramverksnation till FLF Finland.

Fru talman! Det är ett historiskt beslut vi har att fatta i Sveriges riksdag. Sverige har varit medlem i Nato i drygt två år och kommer nu att få ansvar för den multinationella stridsgrupp som ska vara baserad i Finland. Det handlar om de nordiska länderna, Storbritannien, Frankrike och Italien.

Det är, precis som föregående talare sa, ett betydande åtagande från svensk sida att vara ramverksnation. Vi kommer att bidra med 600 soldater. Man kan växla upp till 1 200 svenska soldater.

Varför behövs det här, fru talman? Jo, av flera olika skäl. Vi kan börja med det som hände den 30 november 1939 då Josef Stalin och Röda armén, Sovjetunionen, överföll Finland. Finländarna upprättade då Mannerheimlinjen längs Karelska näset och försvarade sig heroiskt. Man vinterkamouflerade sig, använde gerillataktik, hade krypskyttar och stod emot den ryska invasionen. Men efter andra världskrigets förvecklingar, fortsättningskrig och annat slutade det med att Finland förlorade ungefär en tiondel av sitt territorium till Sovjetunionen, som i dag är del av Ryska federationen.

Skulle detta kunna hända igen? Ja, det skulle det kunna göra. Praktiskt taget alla krig Sverige fört med Ryssland historiskt har skett på finskt, ukrainskt – i Poltava – eller baltiskt territorium. Så var det även i Hattarnas ryska krig, i Gustav III:s ryska krig och när Sverige drogs in i Napoleonintrigerna och förlorade hela Finland 1809.

Vi har ett ansvar tillsammans med Finland och Nato att upprätthålla Natos yttre gräns. Det gäller inte bara den finska landgränsen mot Ryssland. Vi såg vad som hände för en dryg vecka sedan. En Geran2-robot, det vill säga en rysk robot aningen modifierad enligt instruktionen för iranska Shahedrobotar, slog ned i ett bostadshus i Rumänien. Ingen dog, men två personer sårades. Man fick evakuera 70 personer. Rumäniens president Nicușor Dan var mycket, mycket tydlig med att det var en rysk missil avsedd för Ukraina slog ned i grannlandet. Det här innebär att Nato i dag måste ha avskräckningsförmåga och klara av att upprätthålla den territoriella integriteten i alla Ukrainas grannländer och längs alla gränser mot Ryssland. Det är oerhört viktigt.

Fru talman! Jag tycker att man också kan påpeka att historiskt har den svenska neutraliteten byggt väldigt mycket på att någon annan ska klara av att balansera Ryssland. Det var en slutsats redan Jean Baptiste, Karl XIV Johan, drog när han installerades som kung. Sverige hade inte längre kapacitet att ta tillbaka Finland och balansera Ryssland i vår region. Det ledde till att britterna fick göra det. Britterna var i land på Gotland i mitten av 1800-talet, exempelvis. Efter britterna kom Kejsartyskland och efter andra världskriget blev det Nato.

Nu är Sverige medlem i Nato. Vi bidrar till det kollektiva försvaret. Det är oerhört viktigt att vi gör det, dels för att vi har mycket att bidra med, dels för att vi har ett moraliskt ansvar gentemot våra grannländer, inte minst de baltiska länderna som ockuperades av Sovjetunionen.

Fru talman! Jag tror att det var Peter Hultqvist, Socialdemokraterna, som nämnde det längre perspektivet vad gäller hur vi måste förhålla oss till Ryssland och sa att det handlar om 50 år. Det är ju så. Vi ser ett mycket tydligt historiskt mönster, en röd tråd, i Rysslands agerande. Det spelar ingen större roll om vi talar om tsarimperiet i Ryssland fram till att Nikolaj II abdikerade 1917, det kommunistiska Sovjetryssland efter Vladimir Lenins statskupp på hösten 1917 eller dagens högerextrema, fascistoida Ryssland under Vladimir Putin på 2000-talet.

Ryssland har tagit sig rätten att dominera, plåga och invadera sina grannländer och grannfolk. Det är ett historiskt faktum. Man har deporterat minoriteter kors och tvärs. Ryssland är i grunden en kolonialmakt som har växt fram genom imperialism. När man koloniserat praktiskt taget hela Sibirien vände man sig västerut och krockade då med de svenska härarna under stormaktstiden. Och man expanderade söderut. När bolsjevikerna tog makten i Ryssland tog de landet ur första världskriget genom en separatfred med Tyskland. Det innebar att Ryssland avträdde enormt stora områden. Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Ukraina, Estland, Lettland och Litauen blev självständiga stater. Det var 1918.

När Tyskland kapitulerade kände sig Lenin inte längre bunden av fredsavtalet med tyskarna. Man började då direkt återta de områden man legalt avhänt sig vid freden i Brest-Litovsk ett år tidigare. Det ledde till att Ryssland återtog Georgien, Azerbajdzjan, Armenien och Ukraina, som då blev Sovjetrepubliker. Men man klarade inte av att återta Finland, för att Mannerheim och de vita vann inbördeskriget där. Man klarade inte av att ta över var Estland, Lettland och Litauen därför att de lyckades behålla sin suveränitet. Man klarade inte av att ta över Polen, trots att man invaderade Warszawa 1920.

Vad gjorde Sovjetunionen då? Jo, man väntade till nästa världskrig och attackerade Finland i vinterkriget. Man ockuperade Estland, Lettland och Litauen och styckade Polen i en pakt med Hitler. Sedan kollapsade hela Sovjetimperiet, 1991. Då blev alla de här länderna självständiga igen. Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Estland, Lettland, Litauen och Ukraina.

Vad har Ryssland gjort sedan dess? Jo, man har slagit in på samma typ av expansionism igen, med attacker på Georgien och att med tvång försöka få Armenien att inte välja den europeiska vägen. I Ukraina var det först det annekteringen av Krim, därefter involveringen i Donbass i sydöstra delen av landet och sedan den fullskaliga invasionen. Det sker ständiga hybridattacker och förnekelse av andra länders suveränitet.

Det är i ljuset av detta, fru talman, vi måste se vårt åtagande i Nato. Så länge Ryssland har en doktrin, en ideologi och ett mindset som innebär att man tar sig rätten att agera på det här sättet gentemot sina grannfolk och gentemot grannländer måste Nato upprätthålla sin avskräckningsförmåga och ställa upp för dem som drabbas av expansionismen och det aggressiva beteendet. Nu är det Ukraina; i morgon kan det vara någon annan.

Med detta vill jag från Liberalernas sida yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det här blir kort. Vi är några i den här församlingen som säger nej till att Sverige blir Natos ledande krigsmakt i nord. Vi säger ja till nedrustning, diplomati och en självständig svensk säkerhetspolitik.

Historien visar att Natos militära interventioner inte skapar fred. De har snarare skapat kaos. Många länder har fortfarande inte reparerats efter det.

Sveriges plats är inte i frontlinjen för en kärnvapenallians. I ett förändrat säkerhetsläge innebär inte militär upptrappning att man stärker svensk säkerhet. Därför yrkar jag bifall till vår motion om att avslå propositionen, och vi säger nej till Nato på riktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)

Fru talman! Kriget i Ukraina har nu gått in på sitt femte år. Vi följer dagligen rapporteringen om vad som sker och händer nattetid i Kiev och andra områden i Ukraina där ryssarna anfaller på det mest brutala sätt.

Utgången av kriget kommer också att avgöra mycket av Sveriges, Finlands, Norges, Danmarks, Baltikums, Polens och Tysklands framtid. Det är en angelägenhet för hela Europa. Vi måste ställa in oss på att vi kommer att ha ett långsiktigt problem med Ryssland i ett femtioårsperspektiv. Det kan komma tider då solen lyser lite grann, men det kan också komma ännu mörkare tider.

Vi har tidigare i riksdagen ställt oss bakom en formulering som lyder: Ett angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Vi måste alltså bygga en långsiktigt fungerande avskräckning med en högre nationell militär förmåga men också fördjupa samarbetet med andra länder inom ramen för Natoalliansen.

Vi kan konstatera att Ryssland har skapat infrastruktur för att kunna ta emot omfattande militära truppförband, fordon och annan utrustning utefter såväl den baltiska som den finska gränsen. Ett krigsavbrott i Ukraina kan innebära att man kommer att utöka sin representation i de områdena.

Vi kan inte heller utesluta att man från rysk sida i det längre perspektivet försöker att på något sätt provocera eller testa Nato och Natos artikel 5 i vårt närområde. Vi ska komma ihåg att områden som Gotland, Åland, Svalbard, Suwalkikorridoren, Narva med flera kan vara sådana områden där ett test skulle kunna ske.

Vi måste alltså ha scenarier och perspektiv klara för oss som vi kopplar till att vi i stort sett dagligen har att hantera cyberattacker från rysk sida. Det krig som pågår i Ukraina omfattar också oss; från rysk sida säger man uttalat att man inte är i krig med bara Ukraina utan också med Nato.

Det uppdrag som Sverige tar på sig i FLF, Forward Land Forces, i norra Finland är ett viktigt uppdrag, och vi är ramverksnation. Det sänder en säkerhetspolitisk signal såväl till den ryska sidan som till befolkningen i vårt gemensamma område runt Östersjön.

Sverige är alltså berett att ta ett stort ansvar för försvaret av inte bara norra Finland utan också Nordkalotten. Vi är beredda att avsätta militära resurser för detta och verka på finskt område i den händelse att det är nödvändigt.

Det är en del av det man kan kalla för en solidarisk allianspolitik. Det bidrar aktivt till säkerheten och stabiliteten i Euroatlantiska området, och det främjar svensk integration i Nato.

Vi ser att man från rysk sida har en stor bas i Murmansk för framför allt sjöstridskraft. Man har också en arktisk brigad förlagd där och omfattande flygresurser.

Man öppnar från och till baser längsmed Nordostpassagen på de olika öarna där. Man övar och gör markeringar. Från rysk sida vill man kontrollera Nordostpassagen och, i strid med internationell sjölag och med internationellt rättssystem, bestämma vilka fartyg som får färdas där.

Det här visar helt klart vilket spänningsläge som råder. I takt med att klimatförändringarna pågår och isarna smälter blottläggs också naturresurser som på olika sätt kan vara intressanta.

Sveriges engagemang i norra Finland är en del av ett samlat engagemang på Nordkalotten från Norge, Finland och Sverige. Det är alltså ett brett uppdrag.

Det innebär också att en annan fråga lyfts, som inte hanteras i det här förslaget. Det vore nämligen önskvärt och bra om man skulle kunna arrangera det hela så att förhandslagring av materiel, vapen och ammunition med mera, skulle kunna förläggas från svensk sida i Finland. Det skulle i stor utsträckning underlätta vårt åtagande.

Det här är en fråga som inte är löst. Vi har från Socialdemokraternas sida fört fram den i olika sammanhang, och därför gör jag det också i dag. Det här är något som en kommande regering måste ta tag i efter valet och se till att vi får en ordning där vi kan förhandslagra på finskt territorium. Det blir i praktiken ett defence cooperation agreement, för att använda ett begrepp som vi tidigare har använt i samband med att vi tecknat avtal. Det skulle naturligtvis också vara ett tydligt bevis på en fördjupad integration som skulle gagna Natos operativa planering.

Läget är att vi är beredda att ta ett fördjupat ansvar från svensk sida. Vi har också en bataljon i Baltikum, i Lettland. Det här är något som också är en viktig signal och en viktig operation som vi deltar i tillsammans med andra länder inom ramen för Nato. Det är en signal om att Lettland och Baltikum inte är ensamma, utan Sverige står på deras sida och inser de tydliga ryska hot som finns.

Det här är ett sätt att upprätthålla en högre tröskel och i praktiken verka för avskräckning. Det är just avskräckningsperspektivet som måste vara väldigt långsiktigt. Jag nämner det igen: Ett femtioårigt perspektiv bör prägla svensk politik på området.

Jag yrkar bifall till förslaget i föreliggande betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Sverige, våra allierade och Europa befinner sig i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge sedan Rysslands brutala och fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022.

För Sverigedemokraterna har utgångspunkten alltid varit tydlig: Statens främsta uppgift är att skydda svenska medborgare, svensk suveränitet och svenska intressen. Det gör vi bäst genom ett starkt nationellt försvar men också genom trovärdiga allianser med andra demokratiska stater.

Det är mot den bakgrunden som Sverige nu är medlem i Nato och tar ett större ansvar för vårt närområdes säkerhet. Sverige gick med i alliansen med viktiga förmågor som har stärkt Nato i sin helhet, vilket innebär att vi har bidragit från dag ett. Sverige åker inte snålskjuts i alliansen.

Vid det senaste Natotoppmötet beskrevs Sverige av USA som ett föredöme, vilket ur flera aspekter är positivt för oss som land. Det svenska bidraget till Natos framskjutna närvaro i Finland, i vardagligt tal kallat FLF Finland, är därför både logiskt och strategiskt viktigt.

Sverigedemokraterna har under många år drivit frågan om ett fördjupat försvarssamarbete inom Norden. Det är därför glädjande att Sverige nu kan ta ett större helhetsgrepp i frågan tillsammans med våra grannar. Beslutet innebär att Sverige får bidra till Natos framskjutna närvaro i Finland med väpnade styrkor om högst 1 200 personer. Det här är ett historiskt beslut, då det är första gången någonsin som Sverige kommer att leda en styrka av det här slaget.

Sverige kommer genom FLF Finland att ta ett mycket stort ansvar för försvaret av Natos nordöstra flank. Finland har en lång och strategiskt viktig gräns mot Ryssland. Det här är alltså ett betydelsefullt bidrag till alliansens kollektiva försvar, och det visar tydligt att Sverige ses som en pålitlig och kapabel allierad i alliansen.

Hittills har Danmark, Island, Norge, Storbritannien, Frankrike och Italien meddelat att de tänker bidra till FLF Finland. Beslutet att Sverige ska leda insatsen har starkt stöd hos riksdagens partier, även om några partilösa ledamöter har valt att motionera om avslag på propositionen.

Fru talman! Det är viktigt att förstå syftet med Natos framskjutna närvaro. Det handlar inte om att provocera fram konflikt, utan det handlar tvärtom om att förebygga konflikt. En trovärdig militär närvaro minskar risken för angrepp.

Efter Sovjetunionens kollaps stöttade västvärlden Ryssland med enorma summor pengar och handelsavtal med hopp om en civiliserad och demokratisk utveckling. Trots stödet började Ryssland snart efter Sovjetunionens kollaps att agera aggressivt mot sina grannländer. Det aggressiva agerandet fortsatte att öka i omfattning och brutalitet och ledde fram till Georgienkriget 2008, Kriminvasionen 2014 och det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022.

Omställningen av det ryska samhället till en krigsekonomi, mobiliseringen och det fördjupade samarbetet med världens skurkstater såsom Iran och Nordkorea och även det fördjupade samarbetet med Kina är problematiskt.

För Sverigedemokraterna har det aldrig funnits några tvivel om vilken typ av aktör Ryssland är. Vi gör bedömningen att Ukrainakriget bara är det första steget i den förändringsprocess som de här länderna försöker driva igenom. Därför är Sveriges bidrag till alliansen både nödvändigt och viktigt.

Fru talman! En förutsättning för att kunna försvara våra allierade är att försvaret fungerar på hemmaplan. Det är också det som artikel 3 i det nordatlantiska fördraget stipulerar. När Sverige nu tar ett större ansvar inom Nato måste vi samtidigt fortsätta att återuppbygga vår egen nationella försvarsförmåga.

Under alldeles för lång tid monterades det svenska försvaret ned. Beredskapslager fasades ut, regementen lades ned och totalförsvaret försvagades. Nybyggnation av exempelvis skyddsrum avstannade helt i början av 2000-talet, vilket innebär att en stor del av befolkningen i dag står utan möjligheter till adekvat skydd i händelse av krig, något som den här regeringen och Sverigedemokraterna har tagit tag i. De tidigare misstagen, fru talman, får aldrig upprepas.

Att Sverige, Norge, Finland och Danmark nu är medlemmar i Nato skapar nya möjligheter att samordna försvar, logistik och underrättelsearbete i vår del av Europa. Det stärker säkerheten i hela Norden och Östersjöregionen. Samtidigt får vi aldrig bli naiva inför det hot som Ryssland utgör. Ryssland har visat en farligt låg tröskel för att använda militärt våld, hota grannländer och bedriva cyberoperationer och påverkansoperationer mot europeiska demokratier. Att möta det kräver både militär styrka och politisk beslutsamhet av den typ som vi ser i det här betänkandet.

Fru talman! Sverigedemokraterna står stadigt bakom att Sverige tar ansvar inom Nato och bidrar till säkerheten i vårt närområde.

Med det, fru talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Finlands sak är vår. Det är ett uttryck som jag tror att väldigt många känner igen och har hört många gånger. Ännu fler kanske har sett den ikoniska bilden av två skidåkare, en svensk och en finsk soldat, skidande sida vid sida.

Uttrycket kommer från 1939. Det handlade om den rörelse som ville att Sverige skulle skicka beväpnad trupp till Finland eller åtminstone stödja de frivilliga. Den dåvarande samlingsregeringen var ganska tveksam. Uttrycket Finlands sak är vår är något som jag menar fortfarande gäller. Jag skulle vilja beskriva uttrycket som att det som Finland anser är bra för landets oberoende och suveränitet också är det som Sverige ska stödja.

Sverige och Finland har en gemensam historia. Vi var ju under en lång tid, närmare 500 år, ett gemensamt land. Men vi delar så mycket mer än bara historien, inte minst säkerhetspolitiskt. Det handlar om våra båda länders omedelbara närhet till Ryssland. Skillnaden är dock att Finland har en väldigt lång landgräns mot Ryssland – ett Ryssland som inte tvekar att agera militärt och aggressivt mot sina grannländer. Därför är Finlands sak fortfarande vår, vilket vi i detta beslut återigen bevisar.

Fru talman! Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är centralt för Natos avskräckning och försvar och för att bevara freden i vårt närområde. Sveriges geostrategiska läge och säkerhetspolitiska intressen ska utgöra utgångspunkterna för utformningen av Sveriges roll som allierad. I detta ingår ett regionalt ansvarstagande för Norden, Östersjöområdet och Nordkalotten, inkluderande den särskilda kompetens som dessa miljöer kräver. Vi som bor här uppe är duktiga på att försvara vår del av världen.

Sverige har tagit på sig att vara ramverksnation för det som heter Forward Land Forces, FLF, i Finland, vilket också är vad detta betänkande handlar om. Att vara ramverksnation för FLF Finland innebär att Sverige tar ansvaret för att etablera och resurssätta en stridsgrupp i Finland, i nära samarbete med värdnationen Finland, Nato och övriga allierade.

Finland önskade att Sverige skulle vara ramverksnation, vilket återigen visar på den starka och djupa relation våra två länder har.

Åtagandet innefattar även att leda den multinationella stridsgrupp som för närvarande även innefattar Storbritannien, Frankrike, Danmark, Norge, Island och Italien. Den multinationella styrkan utgör en viktig del i Natos förstärkta avskräckning och försvar av Nordkalotten.

FLF Finland höjer tröskeln för en eventuell rysk aggression och stärker de allierades möjlighet att vid behov snabbt kunna försvara Nordkalotten. Deltagandet ligger också i linje med Sveriges solidariska allianspolitik, som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde. Dessutom förväntas bidraget främja Sveriges fortsatta integrering i Nato.

Ansvaret som ramverksnation liksom styrkebidraget utgör delar i den mycket nära svensk-finska säkerhets- och försvarspolitiska relationen. Sverige kommer som vi hört att avdela en svensk bataljon till FLF Finland. Den kommer att vara utgångsgrupperad i Boden, men det ska också upprättas ett multinationellt stabselement i Rovaniemi i norra Finland, en plats som stora delar av försvarsutskottet besökte i vintras.

Fru talman! Det svenska bidraget kommer under 2026 att uppgå till ungefär 600 anställda soldater och officerare. Vid behov ska bidraget, enligt det förslag som riksdagen i dag behandlar, kunna uppgå till högst 1 200 personer.

Det svenska åtagandet som ramverksnation för FLF Finland innebär att svenska förband ska kunna genomföra uppgiften att stödja Natos samlade avskräckning och försvar och delta i operationer eller andra aktiviteter inom ramen för FLF Finland. Styrkan omfattas naturligtvis av Natos operationsplanering och kommer, om riksdagen nu fattar detta beslut, att vara underställd Natos befäl redan från och med den 6 juni i år.

Till sist, fru talman, vill jag med viss stolthet säga att det känns både viktigt, tryggt och säkert att ett enigt utskott i dag föreslår riksdagen att ta detta steg och bidra inte bara till Sveriges säkerhet utan också till Finlands och övriga allierades. Finlands sak är vår – då, nu och framåt!

(Applåder)

Herr talman! God morgon alla i kammaren och alla som följer debatten på tv eller på annat sätt! I dag har vi att debattera betänkandet om svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026.

Sverige är medlem i Nato sedan den 7 mars 2024. Nato är en försvarsallians vars främsta uppgift är att bevara fred och säkerhet i alliansens medlemsstater. Det är också ett kollektivt ansvar att vara medlem i Nato. Som ett led i detta föreslår regeringen att man fram till den 31 december 2026 ska få sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området.

Sverige har en tradition efter att ha varit verksamma i Nato i snart två år. Vi har hittills bidragit på olika sätt i samarbetet. Bland annat har vi medverkat när det gäller FLF i Lettland.

Socialdemokraterna ser detta som ett självklart ställningstagande utifrån det svenska medlemskapet i Nato. Bara för att påminna kammaren: Sex av åtta partier ställde sig bakom det när vi hade den diskussionen. Vi hade en ganska lång process i mitt parti. Det känns dock som att det verkligen var ett väl förankrat beslut utifrån hur läget ser ut i vår omvärld och den utveckling som sker säkerhetspolitiskt i många delar.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag att bifalla propositionen.

(Applåder)

Herr talman! Ärade kollegor och ledamöter! Hej till alla er som lyssnar och tittar hemma!

I dag debatterar riksdagen ett ärende som vi numera har som en årlig debatt, nämligen vad Sverige ska göra inom Nato det kommande året. Det är andra året vi har den här debatten.

Det är väldigt bra, tycker vi i Vänsterpartiet, att det är just riksdagen som har denna debatt och fattar dessa beslut. Vi menar att alla beslut om att sända svensk trupp utomlands alltid ska fattas av riksdagen, aldrig av regeringen.

Förslaget från regeringen är att Sverige ska fortsätta att delta med fartyg för Natos marina bevakning och flygplan för det som kallas Nato Air Policing samt att vi deltar i Natos insats i Lettland. Vänsterpartiet står bakom detta, med förbehållet att Sverige inte deltar i verksamhet som involverar kärnvapen. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till den enda reservationen i betänkandet.

Vänsterpartiet är emot att svenska förband ska delta i övningsverksamhet som kan inkludera moment med kärnvapen. Vänsterpartiets ståndpunkt är att Sverige aldrig ska vara med och vare sig planera, förbereda eller öva på att använda kärnvapen på något sätt.

I oktober i år deltog Sverige tyvärr för första gången i Natos årliga kärnvapenövning Steadfast Noon. Det är frivilligt för Natos medlemsländer att delta i kärnvapenövningar, så Sverige hade kunnat välja att avstå – men det gjorde vi alltså inte. Det är ett tydligt ställningstagande och val från den borgerliga regeringen som vi motsätter oss.

Sverige hade från början, när vi gick med i Nato, kunnat vara tydliga med att vi inte kommer att tillåta kärnvapen på svenskt territorium. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde sådana uttalanden både när de gick med i Nato och när de skrev sina respektive DCA-avtal med USA. Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar när vi hade möjligheten, varken vid Natomedlemskapet eller när vi skrev DCA-avtalet.

Vi menar att den kärnvapenkapprustning vi nu ser i världen ökar osäkerheten och inte på något sätt ger oss vare sig mer fred eller mer trygghet. Kärnvapen är nämligen inte vilka vapen som helst. De är massförstörelsevapen och vapen som de två gånger vi har sett dem användas har dödat hundratusentals och för lång tid förstört både miljö och många människors liv. Japan kommer aldrig att glömma Hiroshima och Nagasaki, och det bör inte heller vi göra.

Förra året fick den japanska överlevarorganisationen Nihon Hidankyo Nobels fredspris i Oslo för sitt arbete med att motverka kärnvapen och deras användning samt fortsätta att föra fram de vittnesmål som finns. De är väldigt tydliga i sin kritik mot att många länder nu faktiskt upprustar med kärnvapen.

Vänsterpartiet anser att kärnvapen bör förbjudas och att Sverige ska skriva under FN:s kärnvapenförbud.

Herr talman! Vänsterpartiet var emot att Sverige gick med i Nato. Natomedlemskapet är nu dock verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato.

Det måste även i fortsättningen vara Sveriges egen försvarsförmåga som står i centrum för den svenska försvarsplaneringen. Samtidigt ska vi nu vara en aktiv samarbetspartner med våra nordiska och baltiska grannländer. Vi ska ta ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis, alltså vårt direkta närområde. Det är detta, inte operationer i länder långt bort, som vi menar ska vara den svenska prioriteringen i vårt Natomedlemskap, och detta har vi också en politisk enighet om. Vi ska göra det som vi är bäst på, och det är att verka med våra grannländer i vårt direkta närområde.

Men det är samtidigt viktigt att Sverige inte bara ser till Natos arbete utan att vi också framöver deltar i lämpliga FN-insatser för att globalt bidra till fred och säkerhet. Sverige deltar just nu inte i någon större FN-insats, även om vi har observatörer på många olika viktiga uppdrag runt om i världen. Vänsterpartiet anser att Sverige bör delta i en av de större FN-insatserna för fred och säkerhet i världen och visa den starka roll som Sverige har haft internationellt under många decennier.

Herr talman! Förra våren deltog Sverige för första gången i Natos insats i Lettland, med soldater från P 7 hemma i Skåne. De baltiska länderna gränsar direkt till Ryssland, och de har bett om permanent militär närvaro av andra länder. Det är något Vänsterpartiet anser att Sverige ska kunna bidra med när vi blir tillfrågade. Sverige delar insatsen i Lettland med Danmark, och det är ett samarbete som känns naturligt både militärt och politiskt. Sverige är också ramverksnation för Natos framskjutna närvaro, FLF, i Finland. Detta visar återigen att det är med våra närmaste grannländer vi i första hand ska samarbeta.

På plats i campen utanför Riga finns också Svenska Soldathemsförbundet med ett soldathem. Soldathemmet är en plats där soldaterna ska kunna vila, återhämta sig och ha en meningsfull fritid. Det är en mycket viktig plats för livet när man är ute på en insats; livet ska inte bara bli jobb.

Jag vill ta tillfället i akt och tacka alla svenska soldater som har deltagit, deltar nu och ska delta i insatser utomlands. Vi vet att det innebär stora uppoffringar för den enskilde och familj, anhöriga och vänner hemma, och det är lång tid av träning och förberedelser för dem som åker ut. Stort tack för era insatser.

Internationella insatser, även om de är i vårt direkta närområde, tar dock mycket resurser i anspråk. Det är viktigt att Försvarsmakten fortsätter att arbeta för att förbättra villkoren för de soldater och officerare som deltar i insatser utomlands, även de som är med i olika uppdrag i olika typer av staber. Vi vet att de kommer att bli fler och fler. Det är också viktigt att det arbete vi har sagt ska göras hemma faktiskt kan utföras enligt plan, trots att man tar mycket i anspråk för att vara på andra platser. Framför allt är det viktigt att utbildningen av värnpliktiga kan fortsätta med hög kvalitet och tillräckligt många befäl. I det här sammanhanget vill jag också säga att Vänsterpartiet anser att internationella militära insatser ska bemannas av anställd personal, inte värnpliktiga.

Jag yrkar bifall till vår reservation.

Herr talman! Vi står i dag inför ett beslut av stor betydelse om Nato och om Sveriges deltagande i alliansens samlade avskräckning och försvar.

När Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024 accepterade vi inte bara medlemskap i ord; vi åtog oss också det fulla ansvar som följer av det nordatlantiska fördraget. Detta inkluderar alliansens koncept för strategisk avskräckning och försvar.

Natos kollektiva försvar och avskräckning är inte enbart en teoretisk garanti. De bidrar konkret till att upprätthålla fred och säkerhet i vårt euroatlantiska närområde. Genom trovärdig militär förmåga och kapacitet kan vi förebygga angrepp innan de inträffar. Som trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad förväntas vi, tillsammans med övriga allierade, aktivt bidra till Natos avskräckning och försvar.

Detta är också av avgörande betydelse för Sveriges egen säkerhet. Att Sverige tillsammans med de andra allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är centralt för att bevara freden i det euroatlantiska området. Fredstida operationer och aktiviteter utgör en betydande del av alliansens avskräckning och försvar. Vårt bidrag med mark-, sjö och luftförband är planerat med tydligt satta ramar. Under 2026 omfattar mandatet högst 1 700 personer för mark- och specialförband, 700 för marina förband och 600 för flyg- och luftförsvarsförband. Detta är en ansvarsfull balans mellan att bidra och att värna Sveriges egen försvarsförmåga.

Bidragen omfattar bland annat markförband till Natos multinationella brigad i Lettland, marina förband till Natos stående marina styrkor för att kunna verka i den norra delen av det nordatlantiska området, inklusive Östersjön, samt flyg- och luftförsvarsförband till Natos integrerade luft och robotförsvar. Det kan exempelvis handla om Natos luftrumsövervakning och incidentberedskap eller luftförsvarsoperation i Polen med uppgift att skydda den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Därutöver ska Sverige under 2026 kunna bidra till andra operationer och aktiviteter inom luft-, mark- och sjödomänen som syftar till att upprätthålla Natos samlade avskräckning och försvar.

Svenska förband ska också kunna genomföra uppgifter under begränsad tid och inom ett specifikt geografiskt område i det nordatlantiska området, exempelvis säkerhetshöjande operationer och aktiviteter i samband med övningar. Sådana övningar genomförs bland annat inom ramen för Natos framskjutna närvaro i Finland och ska kunna övergå till skarpa uppgifter om situationen kräver det.

Utskottet föreslår därför att riksdagen medger att Sverige ställer dessa förband till förfogande till och med den 31 december 2026, för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar.

Vår ståndpunkt är klar: Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad – på lång sikt. Vår beredskap, vårt bidrag och vårt engagemang är nödvändiga för att upprätthålla alliansens kollektiva säkerhet och därigenom vår egen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Herr talman! Sverige är sedan den 7 mars 2024 en fullvärdig allierad i Nato. Efter decennier av allianslöshet och en säkerhetspolitisk osäkerhet i vårt land hittade vi till slut hem hos våra allierade i Nato – den enskilt största säkerhetspolitiska kursändringen för vårt land sedan 1809, enligt vissa.

För detta ska vi visa stolthet; att tillsammans med dem som delar idéer och ideal om rättsstat och demokrati försvara vår del av världen, ge stöd till Ukraina och vara med och bygga och ta del av gemensam säkerhet. Samtidigt ska vi fortsätta att visa engagemang och arbetsvilja. Sverige är sedan dag ett en mycket uppskattad allierad.

Inget land känner Östersjön, dess botten, ytskikt och luftdomän, bättre än vår marin. De många och oftast hyllade internationella insatserna med svenskar och med stridskrafter ger oss en bredd och ett djupt kunnande att samverka med andra länder. Världens bästa stridsflygplan Jas 39 Gripen är ryggraden i vårt lands flygvapen.

Vår underrättelseförmåga och Rysslandskunskap är högt värderade, inte minst i en Natokontext.

Sverige ska bidra till Nato. Vi ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Detta kräver handling. Jag vill därför yrka bifall till förslaget till beslut i betänkandet.

Med det betänkande som kammaren debatterar i dag ges regeringen möjlighet att under nästa år sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer samt flyg- och luftförsvarförband om högst 600 personer till och med den 31 december 2026 – nyårsafton nästa år. Detta görs för vårt gemensamma försvar i Nato och för försvaret av Sverige genom Nato, även om det sker utanför vårt lands gränser. Det är så solidarisk säkerhetspolitik fungerar.

Herr talman! De baltiska staterna utgör en stilla front mot Rysslands imperialistiska och fascistiska ideal. Det är därför fullkomligt rimligt att säga att det är högt prioriterat med avskräckning och försvar av också Baltikum. Därför är också beslutet i dag större än det förvisso viktiga mandatet kammaren väntas ge till regeringen i eftermiddag. Det är en slutlig uppgörelse med vårt lands Baltikumpolitik, den som vi visade under decennier under 1900-talet.

Baltikum var inte ockuperat, sa man. Båtflyktingar göre sig icke besvär! Många av dem som kom sändes hem. Stödet till de krafter som ville göra Baltikum fritt och europeiskt viftades bort från denna talarstol som korstågsfararmentalitet.

I dag sänder vi svenska män och kvinnor redo att försvara oss, Baltikum och våra allierade. Båtarna går numera åt andra hållet för ett gemensamt försvar mot Ryssland. Det sluter cirkeln och tecknar en ny säkerhetspolitisk linje för Sverige tillsammans med Baltikum.

Estland, Lettland och Litauen men även Polen och Finland vet vad det innebär att leva med jättens andedräkt. Det är därför vi står med dem i självklar solidaritet.

Herr talman! Vi rör oss nu med hög hastighet mot det femte krigsåret sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. I medierna går det att läsa olika förutsägelser från olika personer om hur det ska gå i kriget. Vem kommer egentligen att vinna? Hur kommer det att sluta i Ryssland? Vad väntar efter Vladimir Putin?

Polacker och danskar menar, enligt olika medieuppgifter, att det är nu vi måste rusta, eftersom Ryssland kan stå redo att angripa Nato redan 2027 eller 2029; det beror på vilken artikel och vilket medium man läser. Man säger att det därför är fara i dröjsmål och att Ryssland kan komma att invadera ett Natoland i framtiden.

Jag tycker att resonemanget bygger på ett logiskt felslut när man pratar om tid och årtal. Varför skulle Ryssland vänta tills vi är redo att försvara oss? Erfarenheterna från Ukraina visar att Ryssland inte var redo att besegra landet militärt eller numerärt, men man genomförde ändå en fullskalig invasion. Det är just därför vi inte har råd att vänta. Världsläget väntar inte på oss, inte en enda sekund.

Herr talman! Samtidigt ska det sägas att försvaret av Sverige och våra allierade är redo. Det är igång och aktivt dygnet runt, dag som natt, året om. Sverige står redo att försvaras om en kvart och om ett kvarts sekel. Om detta får vi inte ge andra signaler. Avskräckning är, näst efter vårt lands försvarsvilja, en av de främsta linjerna i just försvaret av Sverige.

Herr talman! Denna regering tog Sverige in i Nato. Och det finns en bred samsyn i Sveriges riksdag om att Sverige ska vara en trovärdig allierad. Men är det fullt så enkelt? Om vi lägger betänkandet från det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet som vi debatterar i dag åt sidan och tittar på den säkerhetspolitik som Sverige kommer att behöva föra under nästa mandatperiod och nästa decennium ser vi att det inte är fullt så klart. Man behöver inte ens gå så långt som till nästa decennium. Det finns oklarheter om vår säkerhetspolitik om det skulle bli ett regeringsskifte efter nästa val.

Socialdemokraterna vill bilda regering. Det ligger i sakens natur när man kandiderar till Sveriges riksdag att man vill bilda regering och besätta statsministerposten. Men det är väl känt att partiets kandidat till försvarsminister lovade att det inte skulle bli något Natomedlemskap under hans förra försvarsministertid. Han hann förvisso avgå innan Sverige blev medlem i Nato, det som oppositionsledaren på den tiden kallade för destabiliserande.

Socialdemokraterna blev till slut varse hur viktigt det var. Och hand i hand med oss ledde det till att Sverige gick med i Nato. Men Socialdemokraterna stöder sig på två partier som inte vill vara med och som lämnar reservationer under debatten i dag. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är inbitna Natomotståndare. Det hedrar dem på sätt och vis att de står benhårt fast vid sina ideal och sin uppfattning. Men det väcker frågor om vår framtida säkerhetspolitiska linje när vi inte vet vilka röda linjer som ska ställas upp i en regeringsförhandling på vänsterkanten.

För att göra det smärtsamt påtagligt i denna debatt undrar man: Vid ett regeringsskifte, kommer en socialdemokratisk regering med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet över huvud taget att kunna lägga fram en sådan proposition som vi debatterar i dag, när hälften av regeringsunderlaget inte vill vara med och sätter upp förbehåll och riktar krav?

Herr talman! I eftermiddag röstar kammaren om det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026. Det innebär sammanfattningsvis att Sverige, genom vårt bidrag till Nato med svenska väpnade styrkor, blir säkrare och att Nato blir säkrare. Så värnar vi europeisk frihet och självständighet i solidaritetens namn till försvar av de värden som vi bekänner som våra och som europeiska.

Detta är inte en uppgift som ska tas lättvindigt på. Det är det aldrig när man ska fatta beslut om att sända svenska soldater och sjömän utomlands. Men jag är övertygad om att det kommer att finnas en påtaglig stolthet i kammaren i eftermiddag när vi fattar beslut om förslaget i betänkandet, inte minst en stolthet över de killar och tjejer, soldater och sjömän, som med vår flagga på sina uniformer far över havet för att försvara det som är vårt.

Till er som gör detta för Sverige vill jag rikta vårt varmaste tack.

(Applåder)

Herr talman! Ukraina slåss inte bara för sin egen frihet. De slåss mot ett aggressivt Ryssland, som har startat sitt anfallskrig i syfte att omkullkasta den europeiska säkerhetsordningen. Därmed strider Ukraina också för hela Europas frihet.

Kriget har redan fått enorma konsekvenser för det säkerhetspolitiska läget i Sverige och hela västvärlden. En av konsekvenserna blev tidigt Finlands och Sveriges resa in i Nato. Nu pågår det handfasta arbetet med att bygga upp ett starkt svenskt totalförsvar samtidigt som vi genomför stora försvarssatsningar i samarbete med våra allierade.

Herr talman! När Sverige nu är medlem i Nato behöver vi delta fullt ut i alliansens verksamhet, inte lite och inte ibland utan fullt ut. Propositionen Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026 visar på vikten av att Sverige ska och måste delta fullt ut och självklart när vi får frågan.

Försvarsutskottet besökte under 2025 FLF Lettland och Sveriges deltagande där. Att på plats i Lettland få ta del av det bidrag som Sverige hade där var värdefullt och viktigt för oss inför de framtida beslut vi ska fatta, exempelvis det som ligger på bordet här i dag.

Jag vill verkligen tacka alla soldater, sjömän, män och kvinnor som under 2025 deltagit i Natos verksamhet för Sveriges räkning.

Herr talman! Centerpartiet har ingen följdmotion på denna proposition utan står helt bakom förslaget i både propositionen och betänkandet.

Herr talman! Vi debatterar nu det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande nummer 2 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationerna.

Denna debatt förs i en orolig tid. Det har flera påpekat förut, men det förtjänar att sägas en gång till. Det pågår ett fullskaligt krig i Europa, i Ukraina där 700 000 ryska soldater finns på plats. Det är snart fyra år sedan den fullskaliga invasionen.

Som föregående talare också har sagt är det en kamp som Ukraina och det ukrainska folket hjältemodigt för, och de för den inte bara för sin egen skull utan även för vår frihet. Vi har nämligen att göra med ett Ryssland som vill ha något slags revansch och som vill återupprätta det gamla sovjetiska imperiet på något sätt. Vi vet också att det finns territorier i vår absoluta närhet som kan komma i fråga.

Herr talman! Därför är det viktigt att Sverige är medlem i Nato, som är världshistoriens bästa och mest framgångsrika försvarssamarbete. Kristdemokraterna har under lång tid argumenterat för att Sverige skulle bli medlem och hur viktigt det var att gå från att vara partner till att bli fullvärdig medlem. Det är vi nu, sedan mars 2024. Det är viktigt. Vi bidrar till den gemensamma säkerheten och är en uppskattad medlem. Vi har förmågor som bidrar till trygghet och säkerhet för oss och för våra grannländer.

Inte minst viktigt är det för våra baltiska vänner att Sverige är medlem. När det gäller att kunna försvara sig är Sverige nämligen en viktig del. Sverige är nu ett uppmarschområde och spelar och kommer att spela en viktig roll, i fred men också i kris och i värsta fall i krig.

I betänkandet, som vi ska fatta beslut om i dag, föreslås hur Sveriges militära styrkor ska bidra till Natos samlade avskräckning och försvar.

Regeringen föreslår att riksdagen ger mandat att sätta in 1 700 soldater i mark- och specialförband, 700 personer i marina förband och 600 personer i luft- och försvarsförband. Det här är inget symboliskt beslut. Det är ett svenskt ansvarstagande för hela det nordatlantiska området, det vill säga vår del av världen. Vi gör också redan nu en viktig insats i FLF i Lettland.

Varför är då detta viktigt? För det första beror det på säkerhetsläget, som jag var inne på. Rysslands aggression pågår. Hoten mot våra baltiska länder består. Vi har i dag en situation med desinformation och gråzonsoperationer. Cyberangreppen fortsätter. Vårt närområde är en strategiskt utsatt region.

För det andra bygger Nato på gemensamt ansvar. Det är inte en organisation som man är medlem i utan en försvarsallians där varje land bär sin del. Sverige är då en stor tillgång.

För det tredje: Avskräckning skapar fred. Tydliga, starka och sammanhållna militära bidrag från medlemsländerna minskar risken för konflikt. Det är just det som det handlar om. Detta är det enda språk Putin förstår. Varm luft har ingen påverkan på Putin, däremot samövad militär förmåga. Vi bidrar till Nato för att kriget aldrig ska komma hit.

Herr talman! De svenska förbanden håller mycket hög kvalitet. Våra specialförband, vårt luftvärn och våra marina enheter är internationellt respekterade. De bidrag som nu föreslås stärker Natos östra flank, integrerar Sverige i alliansens planering och ökar vår egen säkerhet genom gemensamma övningar. Det ger svenska förband viktig erfarenhet. Det här är någonting som skapar säkerhet för oss och som stärker säkerheten i vårt område.

Det är också tydligt att detta sker i enlighet med folkrätten och med kontroll. Regeringen redogör tydligt för folkrättsliga grunder, mandat, kostnader och avgränsning i tid. Det här är viktigt. Ett demokratiskt land tar inga genvägar. Riksdagen ska alltid vara informerad och kunna utöva kontroll.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag än en gång bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Herr talman! Det är nu dags att debattera regeringens förslag om det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar under 2026.

Låt mig börja med att säga hur viktig den här debatten är. Den handlar om att vi ska sända svenska väpnade styrkor, kvinnor och män, på uppdrag utomlands. Det är därför oerhört viktigt att dessa frågor hanteras i riksdagen. Behandling, debatt och beslut i riksdagen ger legitimitet och förankring för ett svårt och stort beslut. Miljöpartiet tycker inte att regeringen ensam ska fatta beslut om att sända väpnade styrkor utomlands, utan besluten bör fattas här i riksdagen.

Herr talman! Det mycket allvarliga säkerhetspolitiska läget efter Rysslands olagliga fullskaliga invasion av Ukraina fortsätter och kommer med stor risk att vara över oss för en lång tid framöver. Det finns i nuläget inget som tyder på att Ryssland kommer att sluta kriga. Tvärtom är det tydligt att Rysslands agerande är ett hot mot vårt absoluta närområde och att relationen med Ryssland kommer att vara ansträngd och problematisk under lång tid framöver.

Sverige och Europa har i och med detta försatts i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det ställer krav på politiska ledare att agera därefter i både ord och handling. Miljöpartiet har därför sedan dag ett stått bakom Sveriges samlade stöd till Ukraina, såväl ekonomiskt och civilt som militärt, och har dessutom drivit på för ökade sanktioner mot Ryssland.

Herr talman! Sedan den 7 mars förra året är Sverige en del av försvarsalliansen Nato. Det innebär att Nato är en del av försvaret av Sverige och att Sverige bör kunna bidra med stöd till Nato och bidra när något annat Natoland begär stöd. Även detta år har vi haft väpnade styrkor i andra Natoländer, och det kommer att fortsätta nästa år. Det blir en årlig debatt kring väpnade styrkor utomlands.

Herr talman! I samband med anslutningsförhandlingarna med Nato krävde vi gröna bland annat att Sverige likt Danmark, Finland och Norge bör införa en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium för att markera mot kärnvapen. Tyvärr gjordes det aldrig av regeringen. Senare har det också avvisats ett flertal gånger i denna riksdag, vilket jag beklagar. Miljöpartiet står fast vid att kärnvapen aldrig ska finnas på svenskt territorium i vare sig fredstid eller krigstid. Så länge kärnvapen finns bidrar de till ökad osäkerhet i hela världen.

Herr talman! I den proposition som vi nu behandlar föreslår regeringen att man till och med den 31 december nästa år ska få sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer. Detta är något fler än de personer som vi har ute i insatser under innevarande år. Jag tror dock att det är nödvändigt med tanke på hur situationen ser ut.

I detta fall har Lettland, Finland, Polen med flera bett om militär närvaro från bland annat Sverige. Det gäller till exempel en begäran om fortsatt bidrag till markförbandet i Natos multinationella brigad i Lettland. Ett annat exempel är stödet till en luftförsvarsoperation i Polen som bland annat används för det militära och civila stödet till Ukraina. Det är något som vi från Miljöpartiet kan ställa oss bakom, inte minst för att det också stärker säkerheten i vårt absoluta närområde.

Herr talman! Jag vill också passa på att rikta ett stort tack till alla er kvinnor och män som nu deltar eller kommer att få delta i de Natoinsatser vi beslutar om i dag samt till era närstående. Ni gör en viktig uppgift för oss alla.

Herr talman! Gustaf Göthberg från Moderaterna började diskutera regeringsbildning i denna debatt. Han har uppenbarligen inte läst betänkandet utan har suttit på sin kammare och filosoferat om hur det kan se ut. Om han hade läst betänkandet hade han sett att Miljöpartiet inte har någon reservation. Miljöpartiet ställer upp på att vi kan ha väpnade styrkor och övningar och att Sverige är en viktig del av detta.

Jag tycker att Gustaf Göthberg ska sitta på sin lilla kammare och titta på vilka samarbetspartner han har. Det finns ett parti i hans gäng som har tydliga Rysslandskopplingar och som bland annat i EU-parlamentet har röstat väldigt proryskt. Gustaf Göthberg ska titta på detta först i stället för att sitta och fara med osanningar om hur andra partier agerar.

Med detta, herr talman, vill jag för ovanlighetens skull yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

(Applåder)

Herr talman! Liberalerna var det första riksdagsparti som förespråkade ett svenskt medlemskap i Nato. Då möttes vi av stor skepsis. Men i dag vet vi att det var rätt beslut. Vårt medlemskap har gjort Sverige mycket säkrare och har förstärkt vårt samarbete med våra allierade.

Det här betänkandet handlar om att Sverige måste kunna möta de förväntningar som nu finns på oss att tillsammans med övriga Natoländer aktivt bidra till alliansens avskräckning och försvar. En tydlig och framåtlutad hållning är helt avgörande för att bevara freden i vår del av världen. Ett snabbt anpassbart svenskt bidrag är också centralt för vår egen säkerhet.

Herr talman! Vi befinner oss i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Det främsta hotet är Ryssland och dess brutala anfallskrig mot Ukraina. Den som följer rysk retorik ser också tydligt att Ryssland inte ser detta krig mot Ukraina som sitt främsta mål utan ett krig mot Europa och ytterst även mot oss. Ukraina kämpar för sin frihet, men i förlängningen kämpar de också för vår frihet. Rysslands aggression påverkar hela vår region.

Om vi ska kunna möta en förvärrad situation – och risken för en sådan är överhängande – måste vi ha förmågan att snabbt förstärka vårt svenska bidrag till Nato.

Samtidigt måste vi se den större bilden. I Ukraina strider nu även nordkoreanska soldater som lär sig om modern västerländsk krigföring och får erfarenheter som kan användas mot oss i framtiden.

Om avskräckningen mot Ryssland inte fungerar kommer det att innebära att diktaturernas aggression sprids till flera delar av världen. Det gäller både i vår del av världen och globalt. När diktaturer samarbetar måste demokratierna göra detsamma, och vi måste göra det med beslutsamhet.

Herr talman! Jag är stolt över Sveriges bidrag till Nato, till FLF Lettland, till de stående marina styrkorna och till Natos integrerade luft- och robotförsvar. I framtiden vill jag se ytterligare svenska bidrag, för vi är och ska vara en viktig del av försvarsalliansen.

Utskottet konstaterar att ett väpnat angrepp mot en allierad inte kan uteslutas. Därför måste de styrkor som nu står under Natos ledning kunna delta i försvaret av andra allierades territorium.

Jag menar att detta är fullt rimligt. Samtidigt, som kollegor innan mig har påpekat, är det viktigt att vi fattar beslutet på ett mycket allvarsamt sätt. Därför är det också viktigt att regering och riksdag har ett aktivt och transparent samarbete med återrapportering och information om Sveriges bidrag.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag vända mig till våra tappra soldater, våra kvinnor och män, som varje dag är beredda att offra sina egna liv för att kämpa för Sveriges säkerhet, svenska folkets frihet och vår demokrati.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till regeringens proposition och utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Det säkerhetspolitiska läget är sådant att kriget i Ukraina pågår med fortsatt intensitet. Europa levererar vapen till Ukraina. Det är viktigt att vi står bakom Ukraina i denna svåra tid och att vi är entydiga i våra besked till dem att de har oss i ryggen i den framtid vi ska möta tillsammans.

Det ryska angreppskriget har skakat om hela Europa och skapat en helt ny säkerhetspolitisk situation. Det har gjort att gamla beslut för säkerhetspolitiken har omprövats, och Sverige har blivit medlem i Nato tillsammans med Finland.

Jag tror att vi kommer att leva med den här situationen under en mycket lång tid framöver. Oavsett hur situationen kommer att utvecklas i Ukraina kommer läget i förhållande till Ryssland att vara problematiskt och svårt. Det är viktigt att vi bygger en gemensam avskräckning inom ramen för Nato och inom ramen för EU. Vi måste agera på ett sådant sätt att vi kan avhålla Ryssland från olika typer av provokationer och krigsäventyr.

Vi kan redan nu se att vi utsätts för cyberangrepp i stort sett varje dag, varje vecka och varje månad. De riktar sig mot betalningssystem, myndigheter och företag – en bred palett av angrepp som vi har att försvara oss mot. Vi har konstaterat sabotage mot telekablar och it-kablar under vatten. Vi har sett inbrott i vattentorn, och vi har sett fällda telemaster. Vi har vid finska gränsen sett flyktingströmmar framorganiserade i syfte att provocera och plantera in sabotörer och spioner i både Finland och övriga Västeuropa.

Vi ser en stor skuggflotta på Östersjön som sysslar med oljetransporter för rysk räkning, och de utgör inte bara ett miljömässigt problem utan också ett starkt säkerhetspolitiskt problem. Vi ser omfattande desinformation, och vi ser kränkningar av gränser i bland annat luftrummet.

Den här situationen är inte att betrakta som normal, utan den är i högsta grad onormal och vittnar om en helt annan säkerhetspolitisk kartbild i dag än för exempelvis 20 år sedan. Därför är avskräckning ett viktigt instrument för att få en fiende, en antagonist eller en motståndare att avstå från angrepp, aggressioner eller eskalation eller att avstå från att sprida krigshandlingar eller provokationer geografiskt. Det är oerhört viktigt att ha med sig den insikten – det perspektivet.

Det är också viktigt att Nato har kapacitet att slå tillbaka med full kraft om vi ser att det finns planer på att begå handlingar som strider mot internationell lag och rätt. Mandaten måste vara klara och kraftfulla. Nato måste ha en framskjuten förmåga att på samtliga nivåer och i alla dimensioner möta fientligheter mot vårt territorium.

Just nu handlar det om närvaro i Natos östra flank. Där finns exempelvis insatsen i Lettland och insatsen i norra Finland. Vidare finns den pågående Nato Air Policing-verksamheten, och vidare finns bidragen i Östersjön med anledning av den skuggflotta som finns där. Slutligen finns också Natos stående styrkor.

Sverige ska kontinuerligt bidra till Natos verksamhet för avskräckning, men vi måste också reglera hur detta ska gå till. Huvudregeln ska självklart vara att det är riksdagen som varje år beslutar om den kommande planerade verksamheten i ett ettårsperspektiv. Det gäller särskilda operationer och annan aktivitet, och det gäller olika typer av markeringar och övningsverksamhet.

Om det uppstår särskilda situationer, att det med kort varsel uppstår särskilda behov där vi utan dröjsmål måste agera, och det finns risk att de innebär men för svenska intressen, måste regeringen också ha möjligheter att under de omständigheterna vidta åtgärder. Det kan vara åtgärder där vi bidrar med svensk trupp upp till 500 personer, och totalt högst 1 000 personer får tjänstgöra samtidigt. Mandatet kan gälla i högst 90 dagar, och det ska gälla för behov som uppstår med kort varsel. Det kan handla om olika åtgärder som anses nödvändiga inom ramen för alliansen. Här måste det finnas ett flexibelt synsätt på vad det kan vara, men det måste också finnas starka skäl för att det ska handla om kort varsel.

Vidare finns ett förslag om att sätta in högst 1 000 personer begränsat i tid till 60 dagar. Det handlar om formuleringen men för angelägna svenska intressen. I praktiken handlar det om att avvärja ett hotfullt läge för Sverige, det vill säga hot mot rikets säkerhet. Det ska vara fråga om en situation där vi direkt står mot en fiende eller antagonist, och det är rimligt att regeringen i de sammanhangen ges den flexibilitet som gör det möjligt att agera snabbt.

Vi är från vår sida beredda att stödja det regelverket. Varje regering som hanterar dessa frågor måste vara tydlig och klar med att man i alla lägen förstår behovet av förankring i riksdagen. Jag är övertygad om att man i sådana lägen, oavsett vem som sitter vid makten, är angelägen om att föra resonemang med de olika partierna i riksdagen. Men beroende på hur läget utvecklar sig kan det vara viktigt att ha en viss flexibilitet så att man kan fatta snabba och omedelbara beslut. Vi måste komma ihåg att huvudregeln är att riksdagsbeslut krävs för att avsätta en svensk väpnad styrka till den typen av operationer.

Vi måste också i grunden förstå att det säkerhetspolitiska läget är radikalt förändrat mot hur det var en gång i tiden. En helt annan typ av tänkande krävs i dag än tidigare. Därför är det rimligt att vi förändrar regelverk. Natomedlemskapet i sig är en stor förändring, och det vi nu diskuterar handlar om hur vi ska disponera svenska resurser inom ramen för den allians Sverige är medlem i.

Jag yrkar bifall till förslaget i föreliggande betänkande.

(Applåder)

Fru talman och ärade kollegor! Hej till alla som sitter hemma och tittar och lyssnar!

I dag debatterar vi ett intressant men också lite krångligt ärende. Det handlar i korthet om huruvida riksdagen ska lämna ifrån sig makt till regeringen att fatta beslut om vissa militära insatser inom Nato.

Vi i Vänsterpartiet säger helt nej till detta ärende och kommer att rösta nej till hela propositionen. Jag vill därför redan nu yrka bifall till reservation nummer 1, fru talman.

Enligt dagens lagstiftning är det alltid riksdagen, Sveriges högsta beslutande organ, som fattar beslut om att Sverige ska skicka väpnad militär trupp utomlands. Denna ordning finns av flera anledningar. Sådana beslut ska inte fattas lättvindigt, och beslutet ska kunna debatteras öppet innan det fattas.

Att skicka svenska soldater på uppdrag utomlands innebär alltid risker, ibland ganska stora risker. Svenska soldater har genom historien varit på många svåra uppdrag ute i världen, i områden där det har varit krig. Det är därför rimligt att det är Sveriges folkvalda riksdagsledamöter som fattar de här stora och riskfyllda besluten.

Huvudregeln är densamma även efter den här lagstiftningsändringen: Det ska vara riksdagen som fattar besluten när det gäller planerade eller långsiktiga insatser. Vi tycker såklart att det är bra att den huvudregeln ligger fast.

Regeringen har dock under lång tid sedan Sverige gick med i Nato pratat om att man vill ge sig själv möjligheten att fatta beslut på egen hand just om att skicka soldater på Natouppdrag utomlands, utan att behöva gå via riksdagen. Argumentet har varit att det finns insatser inom Nato som det behöver fattas beslut om mycket snabbt och under stor sekretess. Regeringen anser att riksdagen inte kan göra det.

Regeringen sätter en gräns för både tid och antal soldater när det gäller insatser som man ska fatta egna beslut om: 60–90 dagar och 500–1 000 soldater, lite beroende på situation. Och regeringen ska själv bestämma om en insats är så pass akut att regeringen ska kunna fatta beslut utan riksdagens medgivande från början. Vänsterpartiet anser att detta är varken korta insatser, 60–90 dagar, eller små insatser, när man skickar 500–1 000 soldater.

Vi har några argument till att vi säger nej till detta lagförslag. För det första innebär detta en förskjutning av makt från riksdag till regering, fru talman. Det är inte lämpligt rent principiellt att göra en sådan maktförskjutning. Vänsterpartiet menar som sagt att det vid varje fall ska vara riksdagen som fattar beslut om att skicka soldater utomlands i fredstid. Ett riksdagsbeslut ger den största möjliga demokratiska och folkliga förankringen av ett sådant beslut.

Att det är just riksdagen som fattar dessa beslut sänder också en kraftfull signal. Det är en signal såväl till personerna som vi skickar ut på insatser som till länderna som tar emot våra soldater och faktiskt till den som vi vill signalera mot, vår fiende. Signalen är att det är riksdagen som har fattat beslutet och att vi har gjort det på mesta möjliga demokratiska sätt. Därför är detta en principiell fråga, att makten stannar helt och hållet hos riksdagen.

För det andra, fru talman, menar vi att den föreslagna ändringen minskar både insyn i och förankring av de här viktiga försvars- och säkerhetspolitiska besluten. Det missgynnar den politiska oppositionen mest. Och politisk opposition kan vi alla vara vid olika tillfällen. Det finns en mycket stor poäng i att det är riksdagens alla partier som tillsammans fattar den här typen av stora beslut efter gemensamma diskussioner, inte bara de partier som sitter i regeringen.

Vi arbetar efter en princip om att ha en gemensam politisk vilja och breda politiska överenskommelser när det gäller försvars- och säkerhetspolitik i det läge som vi befinner oss i. Därför är det viktigt att så många partier som möjligt kan vara med och ta ett gemensamt ansvar för de här stora besluten, även om alla partier såklart kanske inte alltid säger ja till alla internationella insatser.

För det tredje, fru talman, menar Vänsterpartiet att riksdagen kan fatta beslut snabbt. Vi har visat det vid tidigare tillfällen, framför allt vi som var med under pandemin. Vi har även sett det när vi har fattat säkerhetspolitiska beslut.

Det finns i dag möjligheter att korta berednings- och beslutsprocesserna i riksdagen. Det har vi gjort flera gånger. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst titta på de beslut som har fattats om internationella insatser under åren 1990–2024. Det snabbaste beslutet riksdagen har kunnat fatta från proposition till beslut har tagit två dagar.

Riksdagens ledamöter är alltid i tjänst, och vi måste vara villiga att se över våra egna arbetsformer för att kunna fatta den här typen av beslut på ett snabbt och bra sätt. Vi som arbetar med försvars- och utrikespolitik, och såklart många andra ledamöter i riksdagen, förstår allvaret och behovet av att kunna fatta beslut snabbt och att vara tillgängliga. Vi är medvetna om det allvar som präglar det område vi arbetar inom. Vi vet också att vi kan ha en nära dialog mellan regering och riksdag när det krävs, såväl i utskotten som i Utrikesnämnden.

Vi förutsätter också att regeringen har en mycket hög beredskap att mycket snabbt skriva propositioner till riksdagen som vi kan fatta beslut om.

Fru talman! Jag vill lägga in ytterligare en idé som vi i Vänsterpartiet har. Den är lite utanför ärendet, men jag säger det ändå. Vi menar att det vore bra om riksdagen kunde ha ett permanent sammansatt försvars- och utrikesutskott. I dag tillsätter vi sådana utskott vid varje enskilt ärende, som vi har gjort inför det här. Men ett permanent sammansatt utskott skulle kunna göra att vi ännu snabbare kan hantera till exempel den här typen av Natofrågor och därmed inte fastna i utskottens vanliga dagordningsstyrda arbete.

Fru talman! Även om det här ärendet är av mer administrativ karaktär vill jag avsluta med att rikta ett stort tack till alla svenska soldater som just nu är utomlands på internationella insatser och de som har varit det eller kommer att vara det framöver. Vi vet att det innebär stora risker och stora uppoffringar för er själva och era familjer. Vi är ytterst tacksamma för att ni tar på er dessa uppdrag.

(Applåder)

Fru talman! Det här betänkandet om en tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar rör en av statens mest grundläggande uppgifter: att värna Sveriges säkerhet. Det handlar om hur vi säkerställer en tydlig och fungerande beslutsordning när Sverige deltar i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar.

Efter Sveriges inträde i Nato är vårt försvar inte längre enbart en nationell angelägenhet. Det är en del av en större helhet. Det innebär både skyldigheter och rättigheter. Men framför allt innebär det att Sveriges egen säkerhet stärks genom att den delas med andra.

Sverigedemokraterna står bakom regeringens förslag därför att det är väl avvägt, genomtänkt och tar hänsyn till två saker som är centrala för oss: för det första riksdagens kontroll och inflytande och för det andra statens förmåga att agera snabbt när läget kräver det.

Huvudregeln i förslaget är klar: Det är riksdagen som beslutar om de övergripande ramarna för när svenska väpnade styrkor sätts in. Så ska det vara, och så ska det förbli.

Men – detta är viktigt – vi måste samtidigt erkänna den verklighet vi nu befinner oss i. Säkerhetsläget i vårt närområde är det allvarligaste på decennier. Rysslands krig i Ukraina har förändrat den europeiska säkerhetsordningen och skapat geopolitisk instabilitet även i vårt omedelbara närområde.

Det är snabba förlopp. Nato behöver ibland agera omedelbart för att visa beredskap och avskräcka. Om Sverige då skulle vara det land som måste invänta en långsam politisk beslutsprocess riskerar vi både vår egen säkerhet och vår trovärdighet som allierad. Vi ska inte bli den partner som kommer för sent.

Fru talman! Därför innehåller förslaget en ordning där regeringen i begränsade och tillfälliga situationer kan fatta snabba beslut om att sätta in en mindre svensk styrka under en kortare period. Det är inte, som några hävdar, ett maktskifte från riksdag till regering. Det är ett beredskapsverktyg. Det är begränsat i storlek. Det är begränsat i tid. Och det återförs till riksdagen om deltagandet ska fortsätta. Det är en lösning som bygger på svensk försiktighet, på svensk tradition av konstitutionell balans men också på svensk realism.

I försvarsfrågor kan vi inte ha en ordning där vi sitter och väntar medan andra agerar. Vi måste kunna stå upp tillsammans med våra allierade, inte som åskådare utan som ett land som tar sitt ansvar för sitt territorium, sin befolkning och sitt ord.

Fru talman! Det finns reservationer från partier som menar att allting alltid kan lösas genom snabbhantering i riksdagen. Vi är glada att de åtminstone erkänner att läget ibland kräver snabbhet. Men deras slutsats är fel. Visst kan riksdagen agera snabbt, men inte alltid tillräckligt snabbt och inte gång på gång i återkommande situationer.

Vi behöver struktur, förberedelse och handlingskraft, inte improvisation som form. Och framför allt: Vi behöver kunna försvara Sverige när det behövs, inte när kalendern tillåter det.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill att Sverige ska vara en trovärdig och pålitlig allierad, men vi vill först och främst att Sverige ska vara säkert. Detta förslag möjliggör bådadera. Det skapar ordning och reda, bibehåller riksdagens roll och ger regeringen verktyg att agera när Sverige behöver agera.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Som tidigare har sagts är det säkerhetspolitiska läget mycket allvarligt. Vi och våra grannländer upplever det. Framför allt upplever Ukraina det varje minut, varje timme och varje dygn. Det är naturligtvis fråga om en förändring som vi måste förhålla oss till.

Rysslands erövringskrig mot Ukraina pågår, och Rysslands hybridkrig pågår även mot oss. Vi vet inte exakt vad som hände i Belgien i går kväll, men de facto har flygplatser påverkats även där, liksom i Danmark och andra grannländer. Mycket talar för att det finns ett mönster och att en statsaktör ligger bakom: Ryssland.

Sveriges säkerhetspolitiska läge är alltså reellt förändrat. Vi har stärkt vår säkerhet och våra grannars säkerhet genom beslutet att gå med i Nato. Det påverkar naturligtvis hur vi måste förhålla oss till våra grannar. Det är självklart så att vi behöver förändra den lagstiftning som gäller. Vi kan inte som Natomedlem fatta beslut utifrån att det är en särskild händelse varje gång vi sänder svensk militär till andra länder. Det är inte längre godtagbart. Det är solklart så att den lagstiftning som har gällt så här långt måste ändras.

Det är naturligtvis också därför vi yrkar bifall till en grundläggande del av propositionen. Från Centerpartiets sida har vi dock några avvikande åsikter. Det gäller framför allt den del som handlar om angelägna svenska intressen.

Vi kunde tidigare till exempel höra att Peter Hultqvist tolkade det som att det var fråga om att avvärja direkta hot mot Sverige. Men andra kan ju tolka det på annat sätt. Vad som är angelägna svenska intressen kan från tid till annan och från en regering till en annan regering få olika innebörder. Det sägs att man får utveckla detta med tiden, precis som när det gäller relationen och informationen till riksdagen. För vår del anser vi att det finns skäl att se över detta. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nummer 2.

Det är möjligt att återkomma och förtydliga vad som avses, så att det inte uppstår tvekan om vad det handlar om eller blir en diskussion om vad som är angelägna svenska intressen. I dag upplever vi att olika länder tolkar nationella intressen väldigt olika. Det påverkar naturligtvis oss också, eftersom vi är medlem tillsammans med andra länder som kanske väljer andra vägar än vad vi anser rimligt. Där har vi en avvikande mening.

Frågan om information till riksdagen har varit uppe. Regeringen ser tydligt att det inte finns någon formell skyldighet att informera eller samråda med riksdagen i frågor av det nämnda slaget men att det är brukligt att göra det. Att det är angeläget finns tydligt uttryckt i utskottets ställningstagande – det är viktigt att riksdagen får information. Av regeringens förslag framgår att man ska hålla berörda utskott informerade om svenskt deltagande i operationer och aktiviteter när dessa beslutats av regeringen, även när det skett med stöd av regeringens mandat för brådskande fall. Men då är besluten redan fattade. Jag vill understryka att det finns skäl att få information i förväg. Det är en viktig del, även utifrån utgångspunkten att det här är mer av ett undantag. Huvudregeln är att beslut ska fattas av riksdagen.

När det gäller frågan om tidsutsträckning för den här typen av beslut tycker vi att det finns skäl för regeringen att se över hur lagstiftningen formuleras. Det baserar vi i mångt och mycket på en förändring i lagstiftningen när det gäller regeringens mandat i kris. Regeringen kan i dag inte fatta beslut i kris, men det är någonting som vi förväntar oss kommer att bli möjligt framöver. Frågan är hur lång tiden ska vara för den typen av beslutsfattande men också hur riksdagen kan verifiera eller stoppa den typen av ställningstaganden om man ser att regeringen har gått för långt. Vi tycker att det finns skäl att anpassa lagstiftningen i den här delen till vad som gäller i kris.

Vi befinner oss inte i krig just nu i Sverige. Nato befinner sig inte i krig. Men vi säger att vi inte heller har fred. Vi befinner oss i denna gråzon. Då behöver man hitta en gemensam bild av detta när det gäller både den här lagstiftningen och en eventuell förändring av grundlagen. En sådan förändring kommer att komma, som vi ser det.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 av Centerpartiet och i övrigt bifall till propositionen.

Fru talman! Rysslands oansvariga och vårdslösa uppträdande i vårt närområde har breddats och intensifierats och utgör ett allvarligt hot mot Sveriges och våra allierades säkerhetsintressen, bland annat med kränkningar av polskt, rumänskt och estniskt luftrum. Samtidigt har Nato agerat handlingskraftigt och snabbt. Dessa händelser har återigen visat på behovet av att även Sverige som allierad kan agera snabbt och handlingskraftigt för att kunna svara på det hot som Ryssland utgör.

Sverige är sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka allierad i Nato. Försvaret av Sverige är en del av det kollektiva försvaret inom Nato, och deltagandet i Natos operationer för avskräckning och försvar är numera en naturlig del av Försvarsmaktens verksamhet.

Som anges i Försvarsmaktens instruktion är Försvarsmaktens huvuduppgift att försvara Sverige och allierade stater mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret av Nato. Det innebär att nationella operationer och operationer utanför Sveriges territorium som sker inom det kollektiva försvaret av Nato kommer att gå in i och ut ur varandra sömlöst. När Sverige deltar i operationer för avskräckning mot Ryssland under SACEUR:s ledning är det inte samma sak som när Försvarsmakten genomför en internationell insats långt borta. Det kollektiva försvaret är försvaret av Sverige.

Bestämmelsen i regeringsformen om insättande av svenska väpnade styrkor i det här särskilda fallet är inte anpassad för det återkommande beslutsfattandet i den typ av kontinuerlig verksamhet som Natos koncept för avskräckning och försvar, alltså Concept for the deterrence and defence of the Euro-Atlantic area eller DDA, utgör.

På samma sätt som Försvarsmakten ska kunna agera snabbt vid kränkningar av svenskt territorium måste Försvarsmakten kunna agera snabbt för att upprätthålla avskräckningen mot angrepp och skydda Natoländernas samlade territorium. Det är därför viktigt att det även när det gäller skyddet av våra allierade finns en möjlighet att agera snabbt. Det är avgörande för Sveriges trovärdighet som allierad men även för vår egen säkerhet.

Jag vill understryka att regeringens intention och huvudregeln enligt den föreslagna bestämmelsen är att det är riksdagen som bestämmer ramarna för det svenska deltagandet, oavsett om det är i form av en ettårsproposition för flera olika operationer eller aktiviteter eller om det rör en särskild insats. Regeringens ambition är även att en sådan proposition ska kunna täcka operationer eller andra aktiviteter som uppkommer under ett verksamhetsår men som regeringen utan att veta dess närmare innehåll ändå kan förutse. Det kan ändå uppstå brådskande behov som inte redan är täckta, och det är för dessa fall som en regering behöver ett begränsat mandat att agera.

Det allvarliga säkerhetspolitiska läget innebär ett ökat behov av att snabbt kunna inleda nya, ofta kortvariga, operationer som inte kunnat förutses och beskrivas i långtidspropositionen. Här behöver det gå snabbt, och det är inte möjligt att på förhand ta höjd för alla möjliga bidrag i långtidspropositionerna. Sverige måste med mycket kort varsel kunna lämna besked till SACEUR om Sverige kan ställa upp med till exempel ett örlogsfartyg för ökad närvaro i Östersjön.

Regeringens bedömning är att för att Sverige ska kunna agera med tillräcklig snabbhet och flexibilitet bör regeringen ha ett bemyndigande i lag att för en begränsad tid sätta in en begränsad numerär svenska väpnade styrkor i sådana situationer. De föreslagna beslutsbefogenheterna bedöms därför inte bli mer långtgående än vad som är nödvändigt.

Jag vill här understryka att för deltagande med större numerärer eller under längre tid, också i dessa operationer eller aktiviteter som inte kunnat förutses, föreslås att riksdagens medgivande fortfarande ska krävas. Det får då inhämtas genom en särskild proposition.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Fru talman! Ja, det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde är minst sagt allvarligt och komplicerat. Rysslands olagliga och folkrättsvidriga invasion av Ukraina gör att kartan ritas om runt omkring oss. Sverige har blivit medlem i Nato, vilket gör att vi i Sverige deltar i fler och större säkerhetspolitiska strukturer än tidigare.

I en tid där det säkerhetspolitiska läget är instabilt i vårt närområde med drönar- och it-attacker är det viktigt med beslutsamhet och tydlighet. Denna situation kräver också utan tvivel att vi i Sverige ökar beredskapen.

Fru talman! I denna proposition från regeringen förslås en ny reglering som anger de närmare ramarna kring hur beslut ska fattas för att sätta in svenska väpnade styrkor i Natos ordinarie verksamhet.

Förslagen är i de flesta fall helt rimliga och helt i sin ordning, men på en viktig punkt tycker vi från Miljöpartiet att riksdagen ska säga nej till regeringens förslag. Det gäller punkten om att det ska vara regeringen och inte riksdagen som ska ha befogenhet att sätta in svensk väpnad styrka i vissa brådskande situationer, som definieras till mellan 500 och upp till 1 000 personer i 60–90 dagar.

Fru talman! Man ska vara försiktig med att flytta makt från riksdagen till regeringen. Om man ska göra det ska det vara tydligt att det finns väldigt goda skäl till att göra så, till exempel att riksdagen inte har haft förmåga att snabbt fatta beslut och att det har lett till ett missöde av något slag.

Är det så att regeringen och Tidöpartierna i riksdagen tycker att riksdagen inte kan fatta snabba beslut eller att riksdagen har gjort fel i något fall som medfört men för svensk säkerhet? Låt mig då påminna om att riksdagen vid flera tillfällen de senaste åren i allra högsta grad har visat på förmåga att agera, ofta på mindre än några dagar. Detta gjorde man vid ett stort antal tillfällen under pandemin för några år sedan men också för inte så länge sedan, till exempel då man på endast två dagar kunde fatta beslut om att skicka svensk trupp till Sudan för att evakuera svenska medborgare.

Riksdagen har i allra högsta grad visat att man kan fatta snabba beslut eftersom det finns ett ramverk i riksdagen med både förmåga och verktyg att hantera oförutsedda och brådskande beslut. Om ni i regeringen och Sverigedemokraterna inte är nöjda med detta, har ni försökt komma med förslag på hur riksdagsordningen kan förändras för att möjliggöra ännu snabbare beslut i riksdagen? Riksdagsordningen är inte huggen i sten. Även den kan ändras. Riksdagens arbetssätt i vissa fall måste kanske också ses över.

Fru talman! Vidare är regeringens lagförslag otydligt när det gäller vad som avses med att behov uppkommer med kort varsel eller med att det skulle vara till avsevärda men för angelägna svenska intressen. Dessa otydligheter i lagförslaget kan leda till alltför långtgående flexibilitet för regeringens möjligheter att fatta beslut på egen hand.

Oavsett partifärg tror jag att det är av stor demokratisk betydelse att det är riksdagen som fattar beslut om att sända svensk militär trupp utomlands. Det säkerställer att insatsen görs i enlighet med folkrätten, att beslutet är i linje med Sveriges intressen och att en ordentlig konsekvensbedömning har gjorts.

Ett brett parlamentariskt stöd kan också stärka legitimiteten för regeringens beslut i svåra situationer. I stället framstår det i detta förslag från regeringen som att man inte litar på riksdagen och att man vill hemlighålla förslag etcetera. Det är aldrig en bra väg framåt i en svår situation, oavsett partifärg.

Fru talman! Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens lagförslag såvitt avser 1 § andra och tredje styckena lagen om operativt militärt stöd. Det vill säga att jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 2 i detta betänkande. I övrigt står jag bakom regeringens proposition.

Fru talman! I dag debatterar vi sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 1 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Som vi redan hört här från talarstolen har vi den här diskussionen och debatten i ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge. Oavsett om ni sitter här i kammaren eller på läktaren eller tittar på tv just nu tror jag att vi alla känner till det. Vi har det tuffaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Och det här, fru talman, är ingen luftgrop. Det här är ingenting som vi kan förutse kommer att gå över på kort tid. Det här är för överskådlig framtid.

Det är därför det är så viktigt att vi har ett starkt försvar och att vi har ett Natomedlemskap på plats. Det är också viktigt med det som betänkandet handlar om – att vi som land kan göra vår del och snabbt agera om så behövs.

Det ryska invasionskriget har nu pågått i tre och ett halvt år. Det är ett fruktansvärt krig, där Ryssland bryter mot alla regler. Det finns ju regler också i krig, men här visar man att man struntar i krigets lagar. Man ger sig på äldreboenden, köpcentrum, elcentraler och civila. Vi har just nu öppna uppgifter om ungefär 700 000 ryska soldater i Ukraina. Sverige fortsätter att ge stöd. Men det här får också konsekvenser för vårt eget närområde. Vi vet att väldigt många av de här soldaterna kan komma att hamna nära vårt eget närområde vid ett krigsslut.

De baltiska länderna har ett försvar, och de har hjälp i form av Nato. Men jag tycker att det kan vara värt att påminna om att de har ett väldigt litet operativt djup – mellan 200 och 370 kilometer.

Med Sverige som medlem är Nato en fungerande operativ enhet; Sverige är uppmarschområde och har en viktig uppgift, vilket vi kommer att diskutera och ha debatter om på annat sätt. Det här är dock en påminnelse om att det visserligen är viktigt med närvaro men att vi framöver kommer att behöva titta mer på hur Nato som helhet, men också Sverige och våra grannländer, kan ta ett större ansvar. Som har påpekats tidigare i debatten: Med tanke på de kränkningar av luftrum vi har sett från rysk sida, liksom cyberattacker och andra attacker, förstår vi att vi kan hamna i ett läge där Ryssland vill testa artikel 5.

Det vi diskuterar i dag är alltså på riktigt. Vi har ett bra försvar och gör en stark upprustning där vi går från drygt 1 procent till 3 ½ procent militärt och ytterligare ½ procent på det civila. Det är nödvändigt, men vi måste se och förstå att läget inte bara kommer att kräva de upprustningar vi gör utan också innebär att vi inte har all tid i världen. Svenska Must och den ryska underrättelsetjänsten har sagt att vi måste vara beredda på ett regionalt krig inom ett par år och ett större krig inom fem år.

När vi nu diskuterar detta vill jag alltså säga att det här är på riktigt, fru talman. Varmluft och vackra ord imponerar föga på Ryssland, utan det enda som fungerar är militär förmåga – övad och samövad på riktigt. Det är därför det nu är så viktigt, och det är det som är så glädjande med att vi i den svenska riksdagen har enigheten om i varje fall huvuddragen gällande upprustning, liksom Natomedlemskapet.

Här kommer dagens betänkande in som en viktig del: Vi måste kunna agera snabbt. Riksdagen ska naturligtvis vara informerad och fatta viktiga beslut, men sittande regering måste kunna agera snabbt. Det är just det som det här betänkandet behandlar, och det är därför detta är en viktig del i ett starkt försvar både i dag och i morgon. Med tanke på de kränkningar vi har sett bara de senaste veckorna förstår vi att det är nödvändigt att den här möjligheten finns.

Än en gång, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet.

(Applåder)

Fru talman! Rysslands aggressioner i landets och vårt närområde utgör en historisk kontinuitet. Det är lite som att gå upp på morgonen, käka frukost och borsta tänderna; det pågår ständigt och alltid och har gjort så under mycket lång tid – egentligen sedan Rysslands grundande.

Det som skiljer i dag från i går är att det inte längre är enbart Rysslands krigshets och krigsmaskin som är dimensionerande för hotet mot Sverige. Ryssland har slagit sig i slang med andra av ondskans axelmakter i vår tid. Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea samarbetar för att tillintetgöra det vi kallar den liberala demokratiska världsordningen.

Rysslands krig mot Ukraina – Rysslands fullskaliga invasion – är ett hot mot Sverige, mot Europa och mot den liberala demokratiska världsordningen. Ukraina måste vinna, men Ryssland måste också förlora. Detta är inte minst viktigt, fru talman, därför att ondskans axelmakter av vår tid – Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea – som samarbetar så djupt och utstuderat för att förstöra vårt sätt att leva måste få en tydlig förlust.

Det här handlar om ett gemensamt tänkande – inte kring socialism, kommunism, islamism, fascism eller någonting annat som vardera landet står för utan om revanschism och att rucka den världsordning som har hållit tillbaka dessa länders tyranniska ideologier. Det handlar om ett gemensamt tänkande om att vara emot vår demokrati. Det är därför stödet till Ukraina är så fullständigt avgörande, och det är därför det är så avgörande att vi här i Sverige ser till att vi har militära, ekonomiska, politiska och juridiska medel att stå emot hotet.

Debatten vi har här i dag handlar om de juridiska medlen. De politiska medlen har vi fått genom att bli medlemmar i Nato. I år är det 30 år sedan Liberala ungdomsförbundet – dåvarande Folkpartiets ungdomsförbund – blev det första ungdomsförbundet i Sverige att kräva att Sverige skulle gå med i Nato. Jag tyckte i efterhand att Natoprocessen i vårt parti var ganska lång. Jag var inte särskilt gammal när det där skedde 1995, men processen tog fyra år. Det tog fyra år för Folkpartiet att snappa upp den här politiken, och sedan dess har vi drivit på för ett Natomedlemskap. De som säger att Natoprocessen var kort har alltså fel; det tog 30 år från det att den första politiska entiteten i Sverige fattade beslutet till dess att Sverige blev medlem.

Fru talman! Det krävdes en fullskalig invasion av Ukraina för att den slumrande socialdemokratin skulle nå den yrvakna insikten att vi behöver ett Natomedlemskap. Det beklagar jag. Nu är vi där, och det är bra. Men låt oss inte ha en situation där det när vi behöver agera – när vi behöver vara agila, aktiva och snabbfotade – blir en lika lång och utdragen process som Natoprocessen! Låt oss lära av de långa, krångliga politiska processer vi har sett. Vänsterpartiet sa i talarstolen att riksdagens rekord i snabba processer är två dagar. Två dagar är ganska lång tid när det verkligen skorpar till sig, fru talman. Låt oss i stället ha möjlighet att ha snabba processer!

Fru talman! Det har låtit i debatten som att det här i huvudsak handlar om att flytta makt från riksdagen till regeringen. Det kan man ju argumentera för; vid en första anblick och med en ganska simplistisk syn på betänkandet är det vad det rent tekniskt handlar om. Men egentligen handlar betänkandet – och det förstår alla utom kanske Vänsterpartiet – om huruvida vi vill att det ska vara Sveriges regering eller regeringen i Kreml som fattar beslut om hur vi ska leva våra liv här. Det är detta det handlar om.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)