Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

Utskott · 0 medlemmar

UFöU

Publicerade betänkande · 26 maj 2026

Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland

Betänkande UFöU3

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2025/26:UFöU3 Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland Sammanfattning Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos framskjutna närvaro i Finland Behandlade förslag Proposition 2025/26:220 Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland. Ett yrkande i en följdmotion. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Bakgrund Propositionens huvudsakliga innehåll Utskottets överväganden Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Följdmotionen Utskottets förslag till riksdagsbeslut Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland Riksdagen beslutar att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos framskjutna närvaro i Finland. Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:220 och avslår motion 2025/26:4120 av Lorena Delgado Varas m.fl. (-). Stockholm den 26 maj 2026 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Peter Hultqvist Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Peter Hultqvist (S), Aron Emilsson (SD), Fredrik Ahlstedt (M), Morgan Johansson (S), Per Söderlund (SD), Lena Johansson (S), Jörgen Berglund (M), Alexandra Völker (S), Fredrik Malm (L), Margareta Cederfelt (M), Hanna Gunnarsson (V), Magnus Berntsson (KD), Kerstin Lundgren (C), Helena Bouveng (M), Emma Berginger (MP), Alexandra Anstrell (M) och Johan Andersson (S). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2025/26:220 Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland. I betänkandet behandlas också ett yrkande i en följdmotion till propositionen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och motionsförslaget återges i bilaga 1. Propositionen hänvisades till försvarsutskottet. Försvarsutskottet och utrikesutskottet har – med stöd av 7 kap. 7 § riksdagsordningen – beslutat att bereda propositionen i ett sammansatt utskott. Vid ett gemensamt sammanträde den 14 april 2026 fick utrikesutskottet och försvarsutskottet information i ärendet av kabinettssekreterare Dag Hartelius och statssekreterare Peter Sandwall med medarbetare från Regeringskansliet. Bakgrund Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i Nato. Nato är en försvarsallians vars främsta uppgift är att bevara fred och säkerhet i alliansens medlemsstater. Det kollektiva försvaret, med ömsesidiga försvarsgarantier i enlighet med nordatlantiska fördragets artikel 5 som kärna, utgör grunden för Natos verksamhet. I Natos strategiska koncept fastställs att en av alliansens huvuduppgifter är åtgärder för avskräckning och försvar. Dessa åtgärder syftar till att vara krigsavhållande. Genom att kontinuerligt uppvisa en trovärdig militär försvarsförmåga signalerar Nato till potentiella motståndare att alliansen står redo att försvara sig. Nato har sedan 2016 beslutat om etablering av nio multinationella stridsgrupper längs dess östra flank. De nio stridsgrupperna benämns Forward Land Forces, på svenska Natos framskjutna närvaro, och kan vid behov utökas vardera till en brigads storlek, ca 5 000 soldater. Vid Natos toppmöte i Washington 2024 beslutade alliansen att etablera en framskjuten närvaro i Finland (FLF Finland). Senare samma år tillkännagavs Sveriges ambition att vara ramverksnation för FLF Finland. Beslut har därefter fattats att styrkan ska ledas av Sverige. Sveriges ansvar som ramverksnation har uttryckts såväl i propositioner till riksdagen (se bl.a. prop. 2024/25:34 och 2025/26:25) som i muntlig information till berörda utskott. Hittills har Danmark, Frankrike, Island, Norge, Storbritannien och Italien tillkännagett att de avser att bidra till utvecklingen av FLF Finland. Andra allierade med subarktiska förmågor kan också komma att delta. Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen att riksdagen beslutar att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att, i enlighet med internationell rätt, bidra till Natos framskjutna närvaro i Finland. Det svenska styrkebidraget lämnas under 2026 i den omfattning som följer av Natos operationsplanering. Utskottets överväganden Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland Utskottets förslag i korthet Riksdagen beslutar att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos framskjutna närvaro i Finland. Riksdagen avslår ett motionsyrkande om avslag på regeringens förslag. Bakgrund och gällande rätt Enligt 15 kap. 13 § regeringsformen får regeringen sätta in rikets försvarsmakt i enlighet med internationell rätt för att möta ett väpnat angrepp mot riket eller för att hindra en kränkning av rikets territorium. Regeringens beslutanderätt gäller alltså endast när det gäller försvaret av Sverige och något beslut av riksdagen krävs inte i det fallet. För att regeringen i andra fall ska få sända svenska väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor krävs att det har medgetts av riksdagen i enlighet med något av de sätt som anges i 15 kap. 16 § regeringsformen. För det första får svenska väpnade styrkor sättas in om riksdagen har godkänt en internationell förpliktelse som för sitt fullgörande kräver att sådana styrkor sätts in. Någon sådan förpliktelse har Sverige inte ingått. För det andra kan riksdagen anta en lag som anger under vilka förutsättningar svenska väpnade styrkor får sättas in. Riksdagen har antagit tre sådana lagar: lagen (1994:588) om utbildning inom ramen för internationellt militärt samarbete, lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands och lagen (2020:782) om operativt militärt samarbete. För det tredje kan riksdagen medge att svenska väpnade styrkor sänds till andra länder eller i övrigt sätts in i ett särskilt fall. Av 1 § lagen om operativt militärt samarbete, förkortad LOMS, följer att regeringen får, inom de närmare ramar som riksdagen beslutar om för ett kalenderår eller en annan period, sätta in svenska väpnade styrkor för att i enlighet med internationell rätt delta i operationer eller andra aktiviteter för Natos samlade avskräckning och försvar. Av paragrafen följer vidare att regeringen, även utan ett sådant beslut, också får sätta in svenska väpnade styrkor i Natos samlade avskräckning och försvar med en begränsad numerär under en begränsad tid om behovet av ett svenskt deltagande uppkommer med kort varsel eller om ett dröjsmål skulle kunna leda till avsevärda men för angelägna svenska intressen. Tidigare behandling Riksdagen har beslutat om flera propositioner som rör Sveriges bidrag med väpnade styrkor till Natos verksamhet för avskräckning och försvar (prop. 2024/25:22, bet. 2024/25:UFöU2, rskr. 2024/25:104 och prop. 2024/25:113, bet. 2024/25:UFöU3, rskr. 2024/25:166). Den 10 december 2025 beslutade riksdagen senast om det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar under 2026. Beslutet var det första som fattades i enlighet med 1 § LOMS och innebär att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området (prop. 2025/26:25, bet. 2025/26:UFöU2, rskr. 2025/26:110). Propositionen Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen i enlighet med 1 § LOMS beslutar att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av högst 1 200 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till FLF Finland. Skälen för regeringens förslag är följande. Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är centralt för Natos avskräckning och försvar och för att bevara freden i det euroatlantiska området. Sveriges geostrategiska läge och säkerhetspolitiska intressen ska utgöra utgångspunkterna för utformningen av Sveriges roll som allierad. I detta ingår ett regionalt ansvarstagande som i första hand utgår från Östersjöområdet och Nordkalotten, med den särskilda kompetens som uppträdande i dessa miljöer kräver. Sverige är ramverksnation för FLF Finland vilket innebär att Sverige ansvarar för etablering och resurssättning av FLF Finland, i nära samarbete med värdnationen Finland, Nato och andra allierade. Åtagandet innefattar även att leda den multinationella stridsgruppen. Det finns enligt regeringens mening starka säkerhetspolitiska skäl för Sverige att kunna bidra med väpnade styrkor till FLF Finland. FLF Finland bidrar till att stärka alliansens militära förmåga på Natos norra flank. Den multinationella styrkan utgör en viktig del i Natos förstärkta avskräckning och försvar av Nordkalotten. Vidare höjer FLF Finland tröskeln för en eventuell rysk aggression och stärker de allierades möjlighet att vid behov snabbt kunna försvara Nordkalotten. Deltagandet är också i linje med Sveriges solidariska allianspolitik, som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde, liksom i hela det euroatlantiska området. Därutöver förväntas bidraget främja Sveriges fortsatta integrering i Nato. Ansvaret som ramverksnation liksom styrkebidraget utgör även viktiga delar i den fortsatt mycket nära svensk-finska säkerhets- och försvarspolitiska relationen. Sverige avser, med förbehåll för riksdagens godkännande, att avdela en svensk bataljon till FLF Finland. Därtill upprättas ett multinationellt stabselement i Rovaniemi, Finland. I det svenska förbandet förutses även en nationell stödenhet ingå. Styrkan ska framför allt bidra till Natos avskräckning och försvar av Nordkalotten. Den svenska bataljonen ska vara utgångsgrupperad i Boden och ska kunna verka i Sverige, Finland och Norge. Det svenska bidraget till FLF Finland under 2026 planeras att uppgå till ca 600 anställda soldater och officerare. Vid behov ska bidraget kunna uppgå till högst 1 200 personer. Det svenska åtagandet som ramverksnation för FLF Finland innebär att svenska förband ska kunna genomföra uppgiften att stödja Natos samlade avskräckning och försvar och delta i operationer eller andra aktiviteter inom ramen för FLF Finland. Regeringen bedömer att det nu beskrivna bidraget inte omfattas av riksdagens beslut om det svenska bidraget till Natos samlade avskräckning och försvar under 2026 (prop. 2025/26:25, bet. 2025/26:UFöU2, rskr. 2025/26:110) och att det därför behövs ett nytt riksdagsmandat. Avsikten är att bidraget ska fortsätta att utvecklas över tid med förbehåll för riksdagens godkännande. Den folkrättsliga grunden för det svenska bidraget till Natos samlade avskräckning och försvar vilar på det samtycke som Sverige, Finland och Norge, på vars territorium verksamheten äger rum, har gett till Nato och allierade. Varje stat har också rätt till självförsvar i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan, såväl individuellt som kollektivt. Villkoren för våldsanvändning baseras på eventuella begränsningar som ställs av värdlandet, tillämpliga insatsregler och vad som i övrigt följer av folkrätten. De svenska styrkornas rättsliga status, när styrkorna befinner sig på en annan stats territorium, regleras enligt tillämpliga avtal med Nato och allierade där styrkorna ska verka. Det svenska styrkebidraget till FLF Finland ska lämnas under 2026 i den omfattning som följer av Natos operationsplanering. Hotbilden för den svenska personalen kommer att variera. Försvarsmakten kommer löpande att göra hot- och riskbedömningar för de operationer och aktiviteter som utförs och vidta eventuella åtgärder utifrån sina bedömningar. Styrkan kommer som utgångspunkt att vara ställd under Natos befäl även på svenskt territorium. Dock kommer befälsrätten i vissa delar att bibehållas under svenskt befäl, exempelvis i administrativa och disciplinära hänseenden. En styrka som står under Natos befäl på svenskt territorium har rätt till självförsvar såväl enligt folkrätten som enligt svenska regler om nödvärn och nöd. För att en styrka under Natos befäl därutöver ska kunna bistå Sverige med att hindra kränkningar av eller möta väpnade angrepp mot svenskt territorium krävs att den förvaltningsuppgiften överlåts till Nato. Den svenska väpnade styrkan kommer enligt regeringen som utgångspunkt att vara ett bidrag till Natos fredstida avskräckning och försvar inom ramen för FLF Finland. Vid behov ska styrkan dock kunna stanna kvar och fortsätta att utföra uppgifter inom ramen för gällande operationsplanering och mandat, inklusive genom att möta ett väpnat angrepp mot en allierad stat. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna anger regeringen att deltagande i Natos operationer eller andra aktiviteter för avskräckning och försvar utgör en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet, och regeringen bedömer att kostnaderna för det svenska bidraget till FLF Finland under 2026 ryms inom de befintliga ekonomiska ramarna för utgiftsområde 6 Försvar och samhällets beredskap. Motionen I motion 2025/26:4120 yrkar Lorena Delgado Varas m.fl (-) att riksdagen ska avslå propositionen. Motionärerna vill inte att svenska väpnade styrkor ska delta i Natos verksamhet eftersom Sverige därigenom försätts i ett sämre säkerhetsläge och Sveriges roll som en fredsbejakande nation blir alltmer avlägsen. Motionärerna anser att uppdraget som ramverksnation för FLF Finland är särskilt problematiskt eftersom det ökar vår strategiska exponering och gör Sverige till en tydligare måltavla i en eventuell framtida konflikt. Utskottets ställningstagande Utskottet har tidigare anfört att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad (senast i bet. 2025/26:UFöU2). I det ingår att tillsammans med allierade aktivt bidra till Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar, vilket syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i såväl vårt närområde som hela det euroatlantiska området. Utskottet håller fast vid detta och instämmer med regeringen i att Sverige, utifrån sitt geostrategiska läge och sina säkerhetspolitiska intressen, ska ta ett särskilt ansvar för att stärka alliansens försvar av Nordeuropa. Det finns således starka säkerhetspolitiska skäl för Sverige att kunna bidra med väpnade styrkor till FLF Finland. Den multinationella styrkan bidrar till att stärka alliansens militära förmåga på Natos norra flank och är en viktig del i Natos förstärkta avskräckning och försvar av Nordkalotten. Vidare höjer FLF Finland tröskeln för en eventuell rysk aggression vilket är av avgörande betydelse även för Sveriges säkerhet. Utskottet värdesätter den mycket nära svensk-finska säkerhets- och försvarspolitiska relationen och ser styrkebidraget till och uppgiften som ramverksnation för FLF Finland som en del i att utveckla relationen. Mot den bakgrunden välkomnar utskottet regeringens förslag om ett svenskt styrkebidrag till FLF Finland. Det svenska styrkebidraget till FLF Finland ska lämnas under 2026 i den omfattning som följer av Natos operationsplanering. För utskottet förefaller de föreslagna ramarna för bidraget under 2026 vara väl avvägda. Utskottet konstaterar att Sverige har ansvar som ramverksnation för FLF Finland. Den svenska styrkan kommer som utgångspunkt att vara ett bidrag till Natos fredstida verksamhet för avskräckning och försvar. Liksom regeringen konstaterar dock utskottet att ett väpnat angrepp mot Sverige eller en allierad inte kan uteslutas. I händelse av ett angrepp mot en allierad ska den svenska styrkan därför kunna stanna kvar med bibehållet bemyndigande och övergå från fredstida verksamhet med avskräckning som sitt huvudsyfte till försvar mot det väpnade angreppet inom ramen för Natos operationsplanering och mandat. Mot den bakgrunden understryker utskottet allvaret i det beslut som riksdagen nu föreslås fatta. Utskottet uppmärksammar att rätten till såväl individuellt som kollektivt självförsvar i enlighet med FN-stadgan är en av beståndsdelarna i den folkrättsliga grunden för det svenska styrkebidraget. Utskottet konstaterar att svenskt deltagande i Natos avskräckning och försvar utgör en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet och att kostnaderna för bidraget till FLF Finland under 2026 bedöms rymmas inom befintliga ekonomiska ramar. Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen, i enlighet med regeringens förslag, bör besluta om att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos framskjutna närvaro i Finland. Därmed tillstyrker utskottet proposition 2025/26:220 och avstyrker motion 2025/26:4120 (-). Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2025/26:220 Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland: Riksdagen beslutar att regeringen till och med den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor om högst 1 200 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos framskjutna närvaro i Finland (avsnitt 7). Följdmotionen 2025/26:4120 av Lorena Delgado Varas m.fl. (-): Riksdagen avslår proposition 2025/26:220 Svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland.

Se mer

Läs hos riksdagen

Johan Andersson S

Talade i kammaren · 10 dec 2025 · Östergötlands län

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026

Herr talman! God morgon alla i kammaren och alla som följer debatten på tv eller på annat sätt! I dag har vi att debattera betänkandet om svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026.

Sverige är medlem i Nato sedan den 7 mars 2024. Nato är en försvarsallians vars främsta uppgift är att bevara fred och säkerhet i alliansens medlemsstater. Det är också ett kollektivt ansvar att vara medlem i Nato. Som ett led i detta föreslår regeringen att man fram till den 31 december 2026 ska få sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området.

Sverige har en tradition efter att ha varit verksamma i Nato i snart två år. Vi har hittills bidragit på olika sätt i samarbetet. Bland annat har vi medverkat när det gäller FLF i Lettland.

Socialdemokraterna ser detta som ett självklart ställningstagande utifrån det svenska medlemskapet i Nato. Bara för att påminna kammaren: Sex av åtta partier ställde sig bakom det när vi hade den diskussionen. Vi hade en ganska lång process i mitt parti. Det känns dock som att det verkligen var ett väl förankrat beslut utifrån hur läget ser ut i vår omvärld och den utveckling som sker säkerhetspolitiskt i många delar.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag att bifalla propositionen.

(Applåder)

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Hanna Gunnarsson V

Talade i kammaren · 10 dec 2025 · Skåne läns södra

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026

Herr talman! Ärade kollegor och ledamöter! Hej till alla er som lyssnar och tittar hemma!

I dag debatterar riksdagen ett ärende som vi numera har som en årlig debatt, nämligen vad Sverige ska göra inom Nato det kommande året. Det är andra året vi har den här debatten.

Det är väldigt bra, tycker vi i Vänsterpartiet, att det är just riksdagen som har denna debatt och fattar dessa beslut. Vi menar att alla beslut om att sända svensk trupp utomlands alltid ska fattas av riksdagen, aldrig av regeringen.

Förslaget från regeringen är att Sverige ska fortsätta att delta med fartyg för Natos marina bevakning och flygplan för det som kallas Nato Air Policing samt att vi deltar i Natos insats i Lettland. Vänsterpartiet står bakom detta, med förbehållet att Sverige inte deltar i verksamhet som involverar kärnvapen. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till den enda reservationen i betänkandet.

Vänsterpartiet är emot att svenska förband ska delta i övningsverksamhet som kan inkludera moment med kärnvapen. Vänsterpartiets ståndpunkt är att Sverige aldrig ska vara med och vare sig planera, förbereda eller öva på att använda kärnvapen på något sätt.

I oktober i år deltog Sverige tyvärr för första gången i Natos årliga kärnvapenövning Steadfast Noon. Det är frivilligt för Natos medlemsländer att delta i kärnvapenövningar, så Sverige hade kunnat välja att avstå – men det gjorde vi alltså inte. Det är ett tydligt ställningstagande och val från den borgerliga regeringen som vi motsätter oss.

Sverige hade från början, när vi gick med i Nato, kunnat vara tydliga med att vi inte kommer att tillåta kärnvapen på svenskt territorium. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde sådana uttalanden både när de gick med i Nato och när de skrev sina respektive DCA-avtal med USA. Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar när vi hade möjligheten, varken vid Natomedlemskapet eller när vi skrev DCA-avtalet.

Vi menar att den kärnvapenkapprustning vi nu ser i världen ökar osäkerheten och inte på något sätt ger oss vare sig mer fred eller mer trygghet. Kärnvapen är nämligen inte vilka vapen som helst. De är massförstörelsevapen och vapen som de två gånger vi har sett dem användas har dödat hundratusentals och för lång tid förstört både miljö och många människors liv. Japan kommer aldrig att glömma Hiroshima och Nagasaki, och det bör inte heller vi göra.

Förra året fick den japanska överlevarorganisationen Nihon Hidankyo Nobels fredspris i Oslo för sitt arbete med att motverka kärnvapen och deras användning samt fortsätta att föra fram de vittnesmål som finns. De är väldigt tydliga i sin kritik mot att många länder nu faktiskt upprustar med kärnvapen.

Vänsterpartiet anser att kärnvapen bör förbjudas och att Sverige ska skriva under FN:s kärnvapenförbud.

Herr talman! Vänsterpartiet var emot att Sverige gick med i Nato. Natomedlemskapet är nu dock verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato.

Det måste även i fortsättningen vara Sveriges egen försvarsförmåga som står i centrum för den svenska försvarsplaneringen. Samtidigt ska vi nu vara en aktiv samarbetspartner med våra nordiska och baltiska grannländer. Vi ska ta ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis, alltså vårt direkta närområde. Det är detta, inte operationer i länder långt bort, som vi menar ska vara den svenska prioriteringen i vårt Natomedlemskap, och detta har vi också en politisk enighet om. Vi ska göra det som vi är bäst på, och det är att verka med våra grannländer i vårt direkta närområde.

Men det är samtidigt viktigt att Sverige inte bara ser till Natos arbete utan att vi också framöver deltar i lämpliga FN-insatser för att globalt bidra till fred och säkerhet. Sverige deltar just nu inte i någon större FN-insats, även om vi har observatörer på många olika viktiga uppdrag runt om i världen. Vänsterpartiet anser att Sverige bör delta i en av de större FN-insatserna för fred och säkerhet i världen och visa den starka roll som Sverige har haft internationellt under många decennier.

Herr talman! Förra våren deltog Sverige för första gången i Natos insats i Lettland, med soldater från P 7 hemma i Skåne. De baltiska länderna gränsar direkt till Ryssland, och de har bett om permanent militär närvaro av andra länder. Det är något Vänsterpartiet anser att Sverige ska kunna bidra med när vi blir tillfrågade. Sverige delar insatsen i Lettland med Danmark, och det är ett samarbete som känns naturligt både militärt och politiskt. Sverige är också ramverksnation för Natos framskjutna närvaro, FLF, i Finland. Detta visar återigen att det är med våra närmaste grannländer vi i första hand ska samarbeta.

På plats i campen utanför Riga finns också Svenska Soldathemsförbundet med ett soldathem. Soldathemmet är en plats där soldaterna ska kunna vila, återhämta sig och ha en meningsfull fritid. Det är en mycket viktig plats för livet när man är ute på en insats; livet ska inte bara bli jobb.

Jag vill ta tillfället i akt och tacka alla svenska soldater som har deltagit, deltar nu och ska delta i insatser utomlands. Vi vet att det innebär stora uppoffringar för den enskilde och familj, anhöriga och vänner hemma, och det är lång tid av träning och förberedelser för dem som åker ut. Stort tack för era insatser.

Internationella insatser, även om de är i vårt direkta närområde, tar dock mycket resurser i anspråk. Det är viktigt att Försvarsmakten fortsätter att arbeta för att förbättra villkoren för de soldater och officerare som deltar i insatser utomlands, även de som är med i olika uppdrag i olika typer av staber. Vi vet att de kommer att bli fler och fler. Det är också viktigt att det arbete vi har sagt ska göras hemma faktiskt kan utföras enligt plan, trots att man tar mycket i anspråk för att vara på andra platser. Framför allt är det viktigt att utbildningen av värnpliktiga kan fortsätta med hög kvalitet och tillräckligt många befäl. I det här sammanhanget vill jag också säga att Vänsterpartiet anser att internationella militära insatser ska bemannas av anställd personal, inte värnpliktiga.

Jag yrkar bifall till vår reservation.

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Björn Söder SD

Talade i kammaren · 10 dec 2025 · Skåne läns norra och östra

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026

Herr talman! Vi står i dag inför ett beslut av stor betydelse om Nato och om Sveriges deltagande i alliansens samlade avskräckning och försvar.

När Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024 accepterade vi inte bara medlemskap i ord; vi åtog oss också det fulla ansvar som följer av det nordatlantiska fördraget. Detta inkluderar alliansens koncept för strategisk avskräckning och försvar.

Natos kollektiva försvar och avskräckning är inte enbart en teoretisk garanti. De bidrar konkret till att upprätthålla fred och säkerhet i vårt euroatlantiska närområde. Genom trovärdig militär förmåga och kapacitet kan vi förebygga angrepp innan de inträffar. Som trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad förväntas vi, tillsammans med övriga allierade, aktivt bidra till Natos avskräckning och försvar.

Detta är också av avgörande betydelse för Sveriges egen säkerhet. Att Sverige tillsammans med de andra allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är centralt för att bevara freden i det euroatlantiska området. Fredstida operationer och aktiviteter utgör en betydande del av alliansens avskräckning och försvar. Vårt bidrag med mark-, sjö och luftförband är planerat med tydligt satta ramar. Under 2026 omfattar mandatet högst 1 700 personer för mark- och specialförband, 700 för marina förband och 600 för flyg- och luftförsvarsförband. Detta är en ansvarsfull balans mellan att bidra och att värna Sveriges egen försvarsförmåga.

Bidragen omfattar bland annat markförband till Natos multinationella brigad i Lettland, marina förband till Natos stående marina styrkor för att kunna verka i den norra delen av det nordatlantiska området, inklusive Östersjön, samt flyg- och luftförsvarsförband till Natos integrerade luft och robotförsvar. Det kan exempelvis handla om Natos luftrumsövervakning och incidentberedskap eller luftförsvarsoperation i Polen med uppgift att skydda den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Därutöver ska Sverige under 2026 kunna bidra till andra operationer och aktiviteter inom luft-, mark- och sjödomänen som syftar till att upprätthålla Natos samlade avskräckning och försvar.

Svenska förband ska också kunna genomföra uppgifter under begränsad tid och inom ett specifikt geografiskt område i det nordatlantiska området, exempelvis säkerhetshöjande operationer och aktiviteter i samband med övningar. Sådana övningar genomförs bland annat inom ramen för Natos framskjutna närvaro i Finland och ska kunna övergå till skarpa uppgifter om situationen kräver det.

Utskottet föreslår därför att riksdagen medger att Sverige ställer dessa förband till förfogande till och med den 31 december 2026, för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar.

Vår ståndpunkt är klar: Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad – på lång sikt. Vår beredskap, vårt bidrag och vårt engagemang är nödvändiga för att upprätthålla alliansens kollektiva säkerhet och därigenom vår egen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Gustaf Göthberg M

Talade i kammaren · 10 dec 2025 · Göteborgs kommun

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026

Herr talman! Sverige är sedan den 7 mars 2024 en fullvärdig allierad i Nato. Efter decennier av allianslöshet och en säkerhetspolitisk osäkerhet i vårt land hittade vi till slut hem hos våra allierade i Nato – den enskilt största säkerhetspolitiska kursändringen för vårt land sedan 1809, enligt vissa.

För detta ska vi visa stolthet; att tillsammans med dem som delar idéer och ideal om rättsstat och demokrati försvara vår del av världen, ge stöd till Ukraina och vara med och bygga och ta del av gemensam säkerhet. Samtidigt ska vi fortsätta att visa engagemang och arbetsvilja. Sverige är sedan dag ett en mycket uppskattad allierad.

Inget land känner Östersjön, dess botten, ytskikt och luftdomän, bättre än vår marin. De många och oftast hyllade internationella insatserna med svenskar och med stridskrafter ger oss en bredd och ett djupt kunnande att samverka med andra länder. Världens bästa stridsflygplan Jas 39 Gripen är ryggraden i vårt lands flygvapen.

Vår underrättelseförmåga och Rysslandskunskap är högt värderade, inte minst i en Natokontext.

Sverige ska bidra till Nato. Vi ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Detta kräver handling. Jag vill därför yrka bifall till förslaget till beslut i betänkandet.

Med det betänkande som kammaren debatterar i dag ges regeringen möjlighet att under nästa år sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer samt flyg- och luftförsvarförband om högst 600 personer till och med den 31 december 2026 – nyårsafton nästa år. Detta görs för vårt gemensamma försvar i Nato och för försvaret av Sverige genom Nato, även om det sker utanför vårt lands gränser. Det är så solidarisk säkerhetspolitik fungerar.

Herr talman! De baltiska staterna utgör en stilla front mot Rysslands imperialistiska och fascistiska ideal. Det är därför fullkomligt rimligt att säga att det är högt prioriterat med avskräckning och försvar av också Baltikum. Därför är också beslutet i dag större än det förvisso viktiga mandatet kammaren väntas ge till regeringen i eftermiddag. Det är en slutlig uppgörelse med vårt lands Baltikumpolitik, den som vi visade under decennier under 1900-talet.

Baltikum var inte ockuperat, sa man. Båtflyktingar göre sig icke besvär! Många av dem som kom sändes hem. Stödet till de krafter som ville göra Baltikum fritt och europeiskt viftades bort från denna talarstol som korstågsfararmentalitet.

I dag sänder vi svenska män och kvinnor redo att försvara oss, Baltikum och våra allierade. Båtarna går numera åt andra hållet för ett gemensamt försvar mot Ryssland. Det sluter cirkeln och tecknar en ny säkerhetspolitisk linje för Sverige tillsammans med Baltikum.

Estland, Lettland och Litauen men även Polen och Finland vet vad det innebär att leva med jättens andedräkt. Det är därför vi står med dem i självklar solidaritet.

Herr talman! Vi rör oss nu med hög hastighet mot det femte krigsåret sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. I medierna går det att läsa olika förutsägelser från olika personer om hur det ska gå i kriget. Vem kommer egentligen att vinna? Hur kommer det att sluta i Ryssland? Vad väntar efter Vladimir Putin?

Polacker och danskar menar, enligt olika medieuppgifter, att det är nu vi måste rusta, eftersom Ryssland kan stå redo att angripa Nato redan 2027 eller 2029; det beror på vilken artikel och vilket medium man läser. Man säger att det därför är fara i dröjsmål och att Ryssland kan komma att invadera ett Natoland i framtiden.

Jag tycker att resonemanget bygger på ett logiskt felslut när man pratar om tid och årtal. Varför skulle Ryssland vänta tills vi är redo att försvara oss? Erfarenheterna från Ukraina visar att Ryssland inte var redo att besegra landet militärt eller numerärt, men man genomförde ändå en fullskalig invasion. Det är just därför vi inte har råd att vänta. Världsläget väntar inte på oss, inte en enda sekund.

Herr talman! Samtidigt ska det sägas att försvaret av Sverige och våra allierade är redo. Det är igång och aktivt dygnet runt, dag som natt, året om. Sverige står redo att försvaras om en kvart och om ett kvarts sekel. Om detta får vi inte ge andra signaler. Avskräckning är, näst efter vårt lands försvarsvilja, en av de främsta linjerna i just försvaret av Sverige.

Herr talman! Denna regering tog Sverige in i Nato. Och det finns en bred samsyn i Sveriges riksdag om att Sverige ska vara en trovärdig allierad. Men är det fullt så enkelt? Om vi lägger betänkandet från det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet som vi debatterar i dag åt sidan och tittar på den säkerhetspolitik som Sverige kommer att behöva föra under nästa mandatperiod och nästa decennium ser vi att det inte är fullt så klart. Man behöver inte ens gå så långt som till nästa decennium. Det finns oklarheter om vår säkerhetspolitik om det skulle bli ett regeringsskifte efter nästa val.

Socialdemokraterna vill bilda regering. Det ligger i sakens natur när man kandiderar till Sveriges riksdag att man vill bilda regering och besätta statsministerposten. Men det är väl känt att partiets kandidat till försvarsminister lovade att det inte skulle bli något Natomedlemskap under hans förra försvarsministertid. Han hann förvisso avgå innan Sverige blev medlem i Nato, det som oppositionsledaren på den tiden kallade för destabiliserande.

Socialdemokraterna blev till slut varse hur viktigt det var. Och hand i hand med oss ledde det till att Sverige gick med i Nato. Men Socialdemokraterna stöder sig på två partier som inte vill vara med och som lämnar reservationer under debatten i dag. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är inbitna Natomotståndare. Det hedrar dem på sätt och vis att de står benhårt fast vid sina ideal och sin uppfattning. Men det väcker frågor om vår framtida säkerhetspolitiska linje när vi inte vet vilka röda linjer som ska ställas upp i en regeringsförhandling på vänsterkanten.

För att göra det smärtsamt påtagligt i denna debatt undrar man: Vid ett regeringsskifte, kommer en socialdemokratisk regering med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet över huvud taget att kunna lägga fram en sådan proposition som vi debatterar i dag, när hälften av regeringsunderlaget inte vill vara med och sätter upp förbehåll och riktar krav?

Herr talman! I eftermiddag röstar kammaren om det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026. Det innebär sammanfattningsvis att Sverige, genom vårt bidrag till Nato med svenska väpnade styrkor, blir säkrare och att Nato blir säkrare. Så värnar vi europeisk frihet och självständighet i solidaritetens namn till försvar av de värden som vi bekänner som våra och som europeiska.

Detta är inte en uppgift som ska tas lättvindigt på. Det är det aldrig när man ska fatta beslut om att sända svenska soldater och sjömän utomlands. Men jag är övertygad om att det kommer att finnas en påtaglig stolthet i kammaren i eftermiddag när vi fattar beslut om förslaget i betänkandet, inte minst en stolthet över de killar och tjejer, soldater och sjömän, som med vår flagga på sina uniformer far över havet för att försvara det som är vårt.

Till er som gör detta för Sverige vill jag rikta vårt varmaste tack.

(Applåder)

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Mikael Larsson C

Talade i kammaren · 10 dec 2025 · Västra Götalands läns södra

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026

Herr talman! Ukraina slåss inte bara för sin egen frihet. De slåss mot ett aggressivt Ryssland, som har startat sitt anfallskrig i syfte att omkullkasta den europeiska säkerhetsordningen. Därmed strider Ukraina också för hela Europas frihet.

Kriget har redan fått enorma konsekvenser för det säkerhetspolitiska läget i Sverige och hela västvärlden. En av konsekvenserna blev tidigt Finlands och Sveriges resa in i Nato. Nu pågår det handfasta arbetet med att bygga upp ett starkt svenskt totalförsvar samtidigt som vi genomför stora försvarssatsningar i samarbete med våra allierade.

Herr talman! När Sverige nu är medlem i Nato behöver vi delta fullt ut i alliansens verksamhet, inte lite och inte ibland utan fullt ut. Propositionen Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026 visar på vikten av att Sverige ska och måste delta fullt ut och självklart när vi får frågan.

Försvarsutskottet besökte under 2025 FLF Lettland och Sveriges deltagande där. Att på plats i Lettland få ta del av det bidrag som Sverige hade där var värdefullt och viktigt för oss inför de framtida beslut vi ska fatta, exempelvis det som ligger på bordet här i dag.

Jag vill verkligen tacka alla soldater, sjömän, män och kvinnor som under 2025 deltagit i Natos verksamhet för Sveriges räkning.

Herr talman! Centerpartiet har ingen följdmotion på denna proposition utan står helt bakom förslaget i både propositionen och betänkandet.

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Mikael Oscarsson KD

Talade i kammaren · 10 dec 2025 · Uppsala län

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026

Herr talman! Vi debatterar nu det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande nummer 2 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationerna.

Denna debatt förs i en orolig tid. Det har flera påpekat förut, men det förtjänar att sägas en gång till. Det pågår ett fullskaligt krig i Europa, i Ukraina där 700 000 ryska soldater finns på plats. Det är snart fyra år sedan den fullskaliga invasionen.

Som föregående talare också har sagt är det en kamp som Ukraina och det ukrainska folket hjältemodigt för, och de för den inte bara för sin egen skull utan även för vår frihet. Vi har nämligen att göra med ett Ryssland som vill ha något slags revansch och som vill återupprätta det gamla sovjetiska imperiet på något sätt. Vi vet också att det finns territorier i vår absoluta närhet som kan komma i fråga.

Herr talman! Därför är det viktigt att Sverige är medlem i Nato, som är världshistoriens bästa och mest framgångsrika försvarssamarbete. Kristdemokraterna har under lång tid argumenterat för att Sverige skulle bli medlem och hur viktigt det var att gå från att vara partner till att bli fullvärdig medlem. Det är vi nu, sedan mars 2024. Det är viktigt. Vi bidrar till den gemensamma säkerheten och är en uppskattad medlem. Vi har förmågor som bidrar till trygghet och säkerhet för oss och för våra grannländer.

Inte minst viktigt är det för våra baltiska vänner att Sverige är medlem. När det gäller att kunna försvara sig är Sverige nämligen en viktig del. Sverige är nu ett uppmarschområde och spelar och kommer att spela en viktig roll, i fred men också i kris och i värsta fall i krig.

I betänkandet, som vi ska fatta beslut om i dag, föreslås hur Sveriges militära styrkor ska bidra till Natos samlade avskräckning och försvar.

Regeringen föreslår att riksdagen ger mandat att sätta in 1 700 soldater i mark- och specialförband, 700 personer i marina förband och 600 personer i luft- och försvarsförband. Det här är inget symboliskt beslut. Det är ett svenskt ansvarstagande för hela det nordatlantiska området, det vill säga vår del av världen. Vi gör också redan nu en viktig insats i FLF i Lettland.

Varför är då detta viktigt? För det första beror det på säkerhetsläget, som jag var inne på. Rysslands aggression pågår. Hoten mot våra baltiska länder består. Vi har i dag en situation med desinformation och gråzonsoperationer. Cyberangreppen fortsätter. Vårt närområde är en strategiskt utsatt region.

För det andra bygger Nato på gemensamt ansvar. Det är inte en organisation som man är medlem i utan en försvarsallians där varje land bär sin del. Sverige är då en stor tillgång.

För det tredje: Avskräckning skapar fred. Tydliga, starka och sammanhållna militära bidrag från medlemsländerna minskar risken för konflikt. Det är just det som det handlar om. Detta är det enda språk Putin förstår. Varm luft har ingen påverkan på Putin, däremot samövad militär förmåga. Vi bidrar till Nato för att kriget aldrig ska komma hit.

Herr talman! De svenska förbanden håller mycket hög kvalitet. Våra specialförband, vårt luftvärn och våra marina enheter är internationellt respekterade. De bidrag som nu föreslås stärker Natos östra flank, integrerar Sverige i alliansens planering och ökar vår egen säkerhet genom gemensamma övningar. Det ger svenska förband viktig erfarenhet. Det här är någonting som skapar säkerhet för oss och som stärker säkerheten i vårt område.

Det är också tydligt att detta sker i enlighet med folkrätten och med kontroll. Regeringen redogör tydligt för folkrättsliga grunder, mandat, kostnader och avgränsning i tid. Det här är viktigt. Ett demokratiskt land tar inga genvägar. Riksdagen ska alltid vara informerad och kunna utöva kontroll.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag än en gång bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Ulf Holm MP

Talade i kammaren · 10 dec 2025 · Skåne läns södra

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026

Herr talman! Det är nu dags att debattera regeringens förslag om det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar under 2026.

Låt mig börja med att säga hur viktig den här debatten är. Den handlar om att vi ska sända svenska väpnade styrkor, kvinnor och män, på uppdrag utomlands. Det är därför oerhört viktigt att dessa frågor hanteras i riksdagen. Behandling, debatt och beslut i riksdagen ger legitimitet och förankring för ett svårt och stort beslut. Miljöpartiet tycker inte att regeringen ensam ska fatta beslut om att sända väpnade styrkor utomlands, utan besluten bör fattas här i riksdagen.

Herr talman! Det mycket allvarliga säkerhetspolitiska läget efter Rysslands olagliga fullskaliga invasion av Ukraina fortsätter och kommer med stor risk att vara över oss för en lång tid framöver. Det finns i nuläget inget som tyder på att Ryssland kommer att sluta kriga. Tvärtom är det tydligt att Rysslands agerande är ett hot mot vårt absoluta närområde och att relationen med Ryssland kommer att vara ansträngd och problematisk under lång tid framöver.

Sverige och Europa har i och med detta försatts i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det ställer krav på politiska ledare att agera därefter i både ord och handling. Miljöpartiet har därför sedan dag ett stått bakom Sveriges samlade stöd till Ukraina, såväl ekonomiskt och civilt som militärt, och har dessutom drivit på för ökade sanktioner mot Ryssland.

Herr talman! Sedan den 7 mars förra året är Sverige en del av försvarsalliansen Nato. Det innebär att Nato är en del av försvaret av Sverige och att Sverige bör kunna bidra med stöd till Nato och bidra när något annat Natoland begär stöd. Även detta år har vi haft väpnade styrkor i andra Natoländer, och det kommer att fortsätta nästa år. Det blir en årlig debatt kring väpnade styrkor utomlands.

Herr talman! I samband med anslutningsförhandlingarna med Nato krävde vi gröna bland annat att Sverige likt Danmark, Finland och Norge bör införa en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium för att markera mot kärnvapen. Tyvärr gjordes det aldrig av regeringen. Senare har det också avvisats ett flertal gånger i denna riksdag, vilket jag beklagar. Miljöpartiet står fast vid att kärnvapen aldrig ska finnas på svenskt territorium i vare sig fredstid eller krigstid. Så länge kärnvapen finns bidrar de till ökad osäkerhet i hela världen.

Herr talman! I den proposition som vi nu behandlar föreslår regeringen att man till och med den 31 december nästa år ska få sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer. Detta är något fler än de personer som vi har ute i insatser under innevarande år. Jag tror dock att det är nödvändigt med tanke på hur situationen ser ut.

I detta fall har Lettland, Finland, Polen med flera bett om militär närvaro från bland annat Sverige. Det gäller till exempel en begäran om fortsatt bidrag till markförbandet i Natos multinationella brigad i Lettland. Ett annat exempel är stödet till en luftförsvarsoperation i Polen som bland annat används för det militära och civila stödet till Ukraina. Det är något som vi från Miljöpartiet kan ställa oss bakom, inte minst för att det också stärker säkerheten i vårt absoluta närområde.

Herr talman! Jag vill också passa på att rikta ett stort tack till alla er kvinnor och män som nu deltar eller kommer att få delta i de Natoinsatser vi beslutar om i dag samt till era närstående. Ni gör en viktig uppgift för oss alla.

Herr talman! Gustaf Göthberg från Moderaterna började diskutera regeringsbildning i denna debatt. Han har uppenbarligen inte läst betänkandet utan har suttit på sin kammare och filosoferat om hur det kan se ut. Om han hade läst betänkandet hade han sett att Miljöpartiet inte har någon reservation. Miljöpartiet ställer upp på att vi kan ha väpnade styrkor och övningar och att Sverige är en viktig del av detta.

Jag tycker att Gustaf Göthberg ska sitta på sin lilla kammare och titta på vilka samarbetspartner han har. Det finns ett parti i hans gäng som har tydliga Rysslandskopplingar och som bland annat i EU-parlamentet har röstat väldigt proryskt. Gustaf Göthberg ska titta på detta först i stället för att sitta och fara med osanningar om hur andra partier agerar.

Med detta, herr talman, vill jag för ovanlighetens skull yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

(Applåder)

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Gulan Avci L

Talade i kammaren · 10 dec 2025 · Stockholms län

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026

Herr talman! Liberalerna var det första riksdagsparti som förespråkade ett svenskt medlemskap i Nato. Då möttes vi av stor skepsis. Men i dag vet vi att det var rätt beslut. Vårt medlemskap har gjort Sverige mycket säkrare och har förstärkt vårt samarbete med våra allierade.

Det här betänkandet handlar om att Sverige måste kunna möta de förväntningar som nu finns på oss att tillsammans med övriga Natoländer aktivt bidra till alliansens avskräckning och försvar. En tydlig och framåtlutad hållning är helt avgörande för att bevara freden i vår del av världen. Ett snabbt anpassbart svenskt bidrag är också centralt för vår egen säkerhet.

Herr talman! Vi befinner oss i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Det främsta hotet är Ryssland och dess brutala anfallskrig mot Ukraina. Den som följer rysk retorik ser också tydligt att Ryssland inte ser detta krig mot Ukraina som sitt främsta mål utan ett krig mot Europa och ytterst även mot oss. Ukraina kämpar för sin frihet, men i förlängningen kämpar de också för vår frihet. Rysslands aggression påverkar hela vår region.

Om vi ska kunna möta en förvärrad situation – och risken för en sådan är överhängande – måste vi ha förmågan att snabbt förstärka vårt svenska bidrag till Nato.

Samtidigt måste vi se den större bilden. I Ukraina strider nu även nordkoreanska soldater som lär sig om modern västerländsk krigföring och får erfarenheter som kan användas mot oss i framtiden.

Om avskräckningen mot Ryssland inte fungerar kommer det att innebära att diktaturernas aggression sprids till flera delar av världen. Det gäller både i vår del av världen och globalt. När diktaturer samarbetar måste demokratierna göra detsamma, och vi måste göra det med beslutsamhet.

Herr talman! Jag är stolt över Sveriges bidrag till Nato, till FLF Lettland, till de stående marina styrkorna och till Natos integrerade luft- och robotförsvar. I framtiden vill jag se ytterligare svenska bidrag, för vi är och ska vara en viktig del av försvarsalliansen.

Utskottet konstaterar att ett väpnat angrepp mot en allierad inte kan uteslutas. Därför måste de styrkor som nu står under Natos ledning kunna delta i försvaret av andra allierades territorium.

Jag menar att detta är fullt rimligt. Samtidigt, som kollegor innan mig har påpekat, är det viktigt att vi fattar beslutet på ett mycket allvarsamt sätt. Därför är det också viktigt att regering och riksdag har ett aktivt och transparent samarbete med återrapportering och information om Sveriges bidrag.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag vända mig till våra tappra soldater, våra kvinnor och män, som varje dag är beredda att offra sina egna liv för att kämpa för Sveriges säkerhet, svenska folkets frihet och vår demokrati.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till regeringens proposition och utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

UFöU

Publicerade betänkande · 27 nov 2025

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026

Betänkande UFöU2

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2025/26:UFöU2 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026 Sammanfattning Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. I betänkandet finns en reservation (V). Behandlade förslag Proposition 2025/26:25 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026. Två yrkanden i följdmotioner. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Bakgrund Propositionens huvudsakliga innehåll Utskottets överväganden Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026 Reservation Kärnvapenanvändning, punkt 2 (V) Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Följdmotionerna Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026 Riksdagen beslutar att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:25 och avslår motion 2025/26:3832 av Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas (båda -). 2. Kärnvapenanvändning Riksdagen avslår motion 2025/26:3826 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V). Reservation (V) Stockholm den 27 november 2025 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Peter Hultqvist Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Peter Hultqvist (S), Mattias Karlsson i Norrhult (SD), Fredrik Ahlstedt (M), Morgan Johansson (S), Jörgen Berglund (M), Alexandra Völker (S), Joar Forssell (L), Mikael Oscarsson (KD), Mikael Larsson (C), Helena Bouveng (M), Ulf Holm (MP), Ann-Sofie Alm (M), Johan Andersson (S), Linnéa Wickman (S), Björn Söder (SD), Stefan Olsson (M) och Håkan Svenneling (V). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2025/26:25 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026. I betänkandet behandlas också två yrkanden i följdmotioner till propositionen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och motionsförslagen återges i bilaga 1. Propositionen hänvisades till försvarsutskottet. Försvarsutskottet och utrikesutskottet har – med stöd av 7 kap. 7 § riksdagsordningen – beslutat att bereda propositionen i ett sammansatt utskott. Vid sammanträdet den 4 november 2025 fick det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet information i ärendet av utrikesminister Maria Malmer Stenergard, statssekreterare Peter Sandwall och generalmajor Johan Pekkari. Bakgrund Sverige är medlem i Nato sedan den 7 mars 2024. Nato är en försvarsallians vars främsta uppgift är att bevara fred och säkerhet i alliansens medlemsstater. Det kollektiva försvaret, med ömsesidiga försvarsgarantier i enlighet med nordatlantiska fördragets artikel 5 som kärna, utgör grunden för Natos verksamhet. I Natos strategiska koncept fastställs att en av alliansens huvuduppgifter är åtgärder för avskräckning och försvar. Dessa åtgärder syftar till att vara krigsavhållande. Genom att kontinuerligt uppvisa en trovärdig militär försvarsförmåga signalerar Nato till potentiella motståndare att alliansen står redo att försvara sig. Konceptet anger vidare att avskräckning och försvar ska ske genom framskjuten närvaro i alla domäner. Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen att riksdagen beslutar att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Regeringen redogör i propositionen för den säkerhetspolitiska utvecklingen, Natos avskräckning och försvar, den folkrättsliga grunden för de svenska bidragen och bidragens ekonomiska konsekvenser. Därutöver beskriver regeringen de föreslagna bidragen och redovisar sina överväganden för dem. Utskottets överväganden Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026 Utskottets förslag i korthet Riksdagen beslutar att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Riksdagen avslår ett motionsyrkande om avslag på regeringens förslag och ett motionsyrkande om kärnvapenanvändning. Jämför reservationen (V). Bakgrund och gällande rätt Insättande av väpnade styrkor Enligt 15 kap. 13 § regeringsformen har regeringen ensam beslutanderätt att sätta in rikets försvarsmakt för att möta ett väpnat angrepp mot riket eller för att hindra en kränkning av rikets territorium. Regeringens beslutanderätt gäller alltså endast när det gäller försvaret av Sverige och något beslut av riksdagen krävs inte i det fallet. För att regeringen i andra fall ska få sända svenska väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor krävs att det har medgetts av riksdagen i enlighet med något av de sätt som anges i 15 kap. 16 § regeringsformen. För det första får svenska väpnade styrkor sättas in om riksdagen har godkänt en internationell förpliktelse som för sitt fullgörande kräver att sådana styrkor sätts in. Någon sådan förpliktelse har Sverige inte ingått. För det andra kan riksdagen anta en lag som anger under vilka förutsättningar svenska väpnade styrkor får sättas in. Riksdagen har antagit tre sådana lagar. Det gäller lagen (1994:588) om utbildning inom ramen för internationellt militärt samarbete, lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands och lagen (2020:782) om operativt militärt stöd (se mer om denna lag strax nedan). För det tredje kan riksdagen medge att svenska väpnade styrkor sänds till andra länder eller i övrigt sätts in i ett särskilt fall. Riksdagens medgivande i ett särskilt fall har regelmässigt använts för beslut om svenskt deltagande med väpnade styrkor i internationella insatser, t.ex. avseende insatserna i Irak och Afghanistan. Riksdagen har också lämnat medgivande till Sveriges bidrag till Natos verksamhet för avskräckning och försvar vid två tillfällen med stöd av den bestämmelsen (se mer om dessa två fall nedan). Lagen om operativt militärt stöd Som framgått ovan är lagen om operativt militärt stöd en av tre lagar som innehåller bestämmelser som anger under vilka förutsättningar som svenska väpnade styrkor får sättas in i vissa situationer. Lagen, som trädde i kraft den 15 oktober 2020, reglerade först enbart försvarssamarbetet med Finland. Genom lagen bemyndigades regeringen bl.a. att under vissa förutsättningar fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor för att i enlighet med internationell rätt stödja Finland med att hindra kränkningar av finskt territorium (prop. 2019/20:110, bet.2019/20:UFöU5, rskr. 2020/21:3).[1] Den 1 december 2025 träder en ny lydelse av 1 § i kraft samtidigt som lagen byter namn till lagen om operativt militärt samarbete (prop. 2025/26:6, bet. 2025/26:UFöU1, rskr. 2025/26:30). Den nya bestämmelsen anger förutsättningarna för att regeringen ska få sätta in svenska väpnade styrkor i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Enligt paragrafens första stycke får regeringen, inom de närmare ramar som riksdagen beslutar om för ett kalenderår eller en annan period, sätta in svenska väpnade styrkor för att i enlighet med internationell rätt delta i operationer eller andra aktiviteter för Natos samlade avskräckning och försvar. En förutsättning för insättande av svenska väpnade styrkor enligt denna huvudregel är alltså att riksdagen beslutar om de närmare ramarna för sådant deltagande. Bestämmelsen medger dock att regeringen, även utöver vad som följer av ett sådant riksdagsbeslut, får sätta in svenska väpnade styrkor i sådan verksamhet om behovet av insättandet uppkommer med kort varsel (andra stycket) eller om ett dröjsmål i insättandet skulle kunna leda till avsevärda men för angelägna svenska intressen (tredje stycket). De två mandaten för regeringen att på egen hand sätta in svenska väpnade styrkor i sådan verksamhet är dock begränsade till såväl antalet personer som tidsperiod. I det första fallet får regeringen sätta in högst 500 personer i varje enskild operation eller aktivitet och högst 1 000 personer får samtidigt tjänstgöra med stöd av det mandatet. Mandatet är också begränsat på så vis att styrkor får sättas in under högst 90 dagar. I det andra fallet får regeringen sätta in högst 1 000 personer under högst 60 dagar. Tidigare behandling Riksdagen har beslutat om två propositioner som rör Sveriges bidrag med väpnade styrkor till Natos verksamhet för avskräckning och försvar. Båda besluten fattades genom tillämpning av möjligheten i 15 kap. 16 § andra stycket 2 regeringsformen om riksdagens medgivande att sända väpnad styrka i ett särskilt fall. Den 12 december 2024 beslutade riksdagen om det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar under 2025 (prop. 2024/25:22, bet. 2024/25:UFöU2, rskr. 2024/25:104). Beslutet innebar att regeringen medgavs att ställa en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. I samband med behandlingen av propositionen avstyrkte det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet ett motionsförslag om att mandatet för regeringen att sända väpnad styrka skulle villkoras med att det svenska bidraget inte skulle få delta i verksamhet som kan inkludera insatser med kärnvapen (se bet. 2024/25:UFöU2, rskr. 2024/25:104). Utskottet påminde om att Sverige ansökt om medlemskap och trätt in som medlem i Nato utan förbehåll. Enligt utskottet innebär medlemskapet att Sverige därmed åtagit sig helheten i nordatlantiska fördraget och att det innefattar även ett åtagande om att följa alliansens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen. Utskottet betonade att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad som över tid ska bidra till hela Natos säkerhet. Enligt utskottet skulle det därför inte vara ändamålsenligt att med den utgångspunkten ställa upp villkor för det svenska deltagandet i Natos avskräckning och försvar i fråga om verksamhet kopplad till kärnvapen. Den 20 mars 2025 fattade riksdagen beslut som innebar att regeringen medgavs att ställa en svensk väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande fr.o.m. den 1 maj 2025 t.o.m. den 31 augusti 2025 för att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen med uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina (prop. 2024/25:113, bet. 2024/25:UFöU3, rskr. 2024/25:166). Den 5 november 2025 beslutade riksdagen om den nya beslutsordning för deltagande i Natos verksamhet för avskräckning och försvar som har beskrivits i avsnittet ovan och som innebär att det numera finns en lagbestämmelse som anger förutsättningarna för insättande av väpnad styrka i sådan verksamhet (prop. 2025/26:6, bet. 2025/26:UFöU1, rskr. 2025/26:30). Propositionen Regeringen anför i propositionen att som trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad förväntas Sverige tillsammans med allierade aktivt bidra till Natos avskräckning och försvar. Det är också av avgörande betydelse för Sveriges säkerhet. Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är enligt regeringen centralt för att bevara freden i det euroatlantiska området. Fredstida operationer och aktiviteter utgör en betydande del av alliansens avskräckning och försvar. Regeringen föreslår att riksdagen beslutar i enlighet med den nya lydelsen av 1 § första stycket lagen om operativt militärt stöd[2] om ramarna för svenskt bidrag till Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar under 2026. Regeringen föreslår sammanfattningsvis att riksdagen beslutar om de närmare ramarna på så vis att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. De svenska bidragen som regeringen föreslås kunna fatta beslut om syftar till att tillsammans med styrkor från andra allierade upprätthålla Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. De svenska bidragen ska geografiskt kunna verka inom hela det nordatlantiska området, men det specifika deltagandet i enskilda operationer och aktiviteter kommer enligt regeringen att avgränsas till särskilt utpekade delar av detta område. Bidragen delas mellan tre efterfrågade områden och en fjärde mer allmän beredskap att på förfrågan kunna delta i andra operationer och aktiviteter som bidrar till Natos avskräckning och försvar. Regeringen bedömer att de olika delarna sammantaget utgör ett relevant bidrag och är i enlighet med alliansens behov. Det första efterfrågade området är fortsatt bidrag med markförband till Natos multinationella brigad i Lettland (FLF Lettland). Det svenska bidraget i denna del ska i normala fall uppgå till 600 personer med möjlighet till tillfällig förstärkning med ytterligare 600 personer. Det andra efterfrågade området avser bidrag till Natos stående marina styrkor. I dagsläget planeras inte för något bidrag under en längre tidsperiod under 2026 men avsikten är att Försvarsmakten, i den händelse att en möjlighet eller ett behov uppstår, ska kunna bidra. Det svenska bidraget i denna del föreslås i sådana fall kunna uppgå till högst 300 personer med möjlighet till tillfällig förstärkning med ytterligare 100 personer. Det svenska bidraget förutses framför allt kunna verka i den norra delen av det nordatlantiska området, inklusive Östersjön. Det tredje efterfrågade området avser bidrag till Natos integrerade luft- och robotförsvar, t.ex. till Natos luftrumsövervakning och incidentberedskap (Nato Air Policing). Ett annat exempel är Natos luftförsvarsoperation i Polen med uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Det svenska bidraget i denna del föreslås i normalfallet uppgå till högst 300 personer med möjlighet till tillfällig förstärkning med ytterligare 100 personer. Verksamheten förutses främst komma att genomföras i den norra delen av det nordatlantiska området. I den fjärde delen föreslås att Sverige under 2026 också ska kunna bidra till andra operationer och aktiviteter inom luft-, mark- och sjödomänen som syftar till att upprätthålla Natos samlade avskräckning och försvar. Svenska förband föreslås därför kunna genomföra uppgifter under begränsad tid och inom ett specifikt geografiskt område inom det nordatlantiska området i syfte att stödja Natos samlade avskräckning och försvar. Sådana uppgifter kan vara säkerhetshöjande operationer och andra aktiviteter exempelvis i samband med övningar. Det kan ske dels genom att de övade förbanden övergår till att genomföra skarpa uppgifter, dels genom att styrkebidrag tillförs inom ramen för en säkerhetshöjande operation eller aktivitet under en pågående övning. Övningar som under 2026 genomförs inom ramen för Natos framskjutna närvaro i Finland (FLF Finland)[3] är exempel på sådan verksamhet som ska kunna övergå till att genomföra skarpa uppgifter. Det svenska bidraget i denna fjärde del ska kunna ges med markförband och specialförband om högst 500 personer, marina förband om högst 300 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 200 personer. Den folkrättsliga grunden för Sveriges bidrag till Natos avskräckning och försvar vilar på det samtycke som ges från värdländerna. Därutöver är havsrätten och de friheter till sjöfart och överflygning på internationellt vatten som alla stater åtnjuter samt staters rätt till individuellt och kollektivt självförsvar i enlighet med FN-stadgan av relevans. De svenska styrkebidragen ska lämnas under 2026 i enlighet med de närmare tidsangivelser och i den omfattning som följer av Natos eller för det aktuella samarbetet relevant operationsplanering. Tidsramarna för bidragen kommer enligt regeringen att variera och kan vara alltifrån en eller ett par dagar för en uppkommen flygoperation upp till omkring ett halvår för FLF Lettland. Hotbilden för den svenska personalen kommer också att variera. Försvarsmakten kommer löpande att göra hot- och riskbedömning för de operationer och aktiviteter som utförs och vidta eventuella åtgärder utifrån sina bedömningar. De svenska väpnade styrkorna kommer enligt regeringen som utgångspunkt att vara bidrag till Natos samlade fredstida verksamhet för avskräckning. Det är också huvudsyftet med de bidrag som planeras. Ett väpnat angrepp mot en allierad kan dock inte uteslutas. Natos operationsplanering för avskräckning och försvar är därför utformad så att styrkor som ställts under Natos ledning i en sådan situation ska kunna delta i försvaret av allierades territorium. De svenska bidragen till Natos avskräckning och försvar ska alltså kunna övergå från fredstida verksamhet med avskräckning som sitt förstahandssyfte till försvar mot det väpnade angreppet. Regeringen tydliggör därför att i de ramar som regeringen ber riksdagen om ingår att de svenska bidragen till FLF Lettland, FLF Finland, Natos stående marina styrkor, Natos integrerade luft- och robotförsvar och till andra operationer och aktiviteter inom luft-, mark- och sjödomänen som genomförs under ledning av Nato ska kunna stanna kvar i händelse av ett väpnat angrepp och fortsätta att utföra uppgifter inom ramen för Natos operationsplanering och mandat, inklusive genom att möta ett väpnat angrepp mot en allierad. När det gäller riksdagens inflytande och insyn anger regeringen att den återrapporterar muntligen kvartalsvis till berörda utskott om genomförandet av bidraget till Natos samlade avskräckning och försvar (bet. 2024/25:UFöU2). Om den säkerhetspolitiska situationen kraftigt försämras avser regeringen att skyndsamt återkomma till riksdagen på lämpligt sätt. Det kan enligt regeringen innebära att regeringen informerar och överlägger med Utrikesnämnden enligt 10 kap. 11 § regeringsformen eller att kammaren eller aktuella utskott informeras. Det kan även innebära att regeringen återkommer till riksdagen med en proposition. Det kan bli aktuellt om den säkerhetspolitiska utvecklingen är sådan att det finns behov av nya svenska bidrag utöver det som omfattas av riksdagens beslut baserat på denna eller någon annan antagen proposition eller om det finns behov att gå utöver regeringens egna mandat enligt andra och tredje styckena i den nya lydelsen av 1 § lagen om operativt militärt stöd. Det gäller dock inte i fall då regeringen redan disponerar över Försvarsmakten i enlighet med 15 kap. 13 § regeringsformen. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna anger regeringen att Natomedlemskapet innebär att det blir en del av försvaret av Sverige att delta i operationer eller andra aktiviteter för avskräckning och försvar. Deltagandet prioriteras därmed som en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet och regeringen bedömer att kostnaderna för bidraget under 2026 ryms inom de befintliga ekonomiska ramarna för utgiftsområde 6 Försvar och samhällets beredskap. Motionerna I kommittémotion 2025/26:3826 föreslår Hanna Gunnarsson m.fl. (V) ett tillkännagivande om att regeringen ska verka för att svensk väpnad styrka som ställs till förfogande inom ramen för riksdagens beslut inte ska delta i verksamhet som kan inkludera kärnvapen. Motionärerna står i huvudsak bakom förslaget i propositionen men anser att Sverige inte ska delta i eller främja användningen av kärnvapen och att regeringen ska verka för detta. I motion 2025/26:3832 yrkar Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas (båda -) att riksdagen ska avslå propositionen. Motionärerna vill inte att svenska väpnade styrkor ska delta i Natos verksamhet eftersom Sverige därigenom försätts i ett sämre säkerhetsläge och Sveriges roll som en fredsbejakande nation blir alltmer avlägsen. Utskottets ställningstagande Utskottet har tidigare anfört att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad (senast i bet. 2025/26:UFöU1). Utskottet håller fast vid detta och instämmer med regeringen i att det medför förväntningar på Sverige att tillsammans med allierade aktivt bidra till Natos avskräckning och försvar. Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är centralt för att bevara freden i det nordatlantiska området. Därmed är ett aktivt svenskt bidrag till Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar även av avgörande betydelse för Sveriges säkerhet. Mot den bakgrunden välkomnar utskottet regeringens proposition om svenskt deltagande i sådan verksamhet under 2026. Utskottet noterar regeringens bedömning att svenskt bidrag under 2026 enligt den inriktning och den omfattning som redogörs för i propositionen sammantaget är ett relevant bidrag och svarar mot alliansens behov. Som framgår av propositionen kommer de svenska styrkebidragen lämnas i enlighet med de närmare tidsangivelser och i den omfattning som följer av Natos operationsplanering eller den operationsplanering som är relevant för det aktuella samarbetet. För utskottet förefaller de föreslagna ramarna för bidraget under 2026 vara väl avvägda. Regeringen framhåller i propositionen vikten av att vid behov, t.ex. vid ett försämrat säkerhetsläge, snabbt kunna förstärka de planerade svenska bidragen. Utskottet anser att det med tanke på detta är angeläget att riksdagens beslut om ramarna för svenskt deltagande innehåller en viss marginal för regeringen att tillfälligt förstärka de tre delbidragen till FLF Lettland, de stående marina styrkorna och Natos integrerade luft- och robotförsvar. Det är av samma anledning rimligt att regeringen också kan besluta om deltagande i andra begränsade operationer eller aktiviteter utan att deras precisa innebörd kan förutses i nuläget. Utskottet anser i likhet med regeringen att det med hänsyn till den förväntan som finns på allierade är angeläget att Sverige snabbt kan besvara förfrågningar om att delta i sådana typer av operationer eller aktiviteter. De svenska väpnade styrkorna kommer som utgångspunkt att vara bidrag till Natos samlade fredstida verksamhet för avskräckning, vilket också är huvudsyftet. Liksom regeringen konsterarar dock utskottet att ett väpnat angrepp mot en allierad inte kan uteslutas och att de styrkor som står under Natos ledning i en sådan situation ska kunna delta i försvaret av allierades territorium. Mot den bakgrunden understryker utskottet allvaret i det beslut som riksdagen nu föreslås fatta. I händelse av ett angrepp mot en allierad ska de svenska bidrag som står under Natobefäl kunna stanna kvar med bibehållet bemyndigande och övergå från fredstida verksamhet med avskräckning som sitt huvudsyfte till försvar mot det väpnade angreppet inom ramen för Natos operationsplanering och mandat. Utskottet uppmärksammar att rätten till såväl individuellt som kollektivt självförsvar i enlighet med FN-stadgan är en av beståndsdelarna i den folkrättsliga grunden för det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar. Inte minst mot den bakgrunden vill utskottet understryka vikten av att riksdagens insyn och inflytande över svenskt deltagande i aktuell verksamhet säkerställs. Utskottet har i sitt betänkande över propositionen om svenskt bidrag till Natos samlade avskräckning och försvar under 2025 (bet. 2024/25:UFöU2) förordat en ordning som nu följs där regeringen en gång per kvartal återrapporterar till de berörda utskotten om genomförandet av bidraget till Natos samlade avskräckning och försvar. Utskottet vill hänvisa till dessa överväganden och förordar fortfarande en sådan ordning. Som utskottet anförde då bör regeringen utöver den kvartalsvisa informationen vara beredd att informera utskotten även när det annars är motiverat, särskilt när en försämring av den säkerhetspolitiska situationen föranlett förstärkningar av det svenska bidraget inom den marginal som riksdagen har beslutat om. Utskottet konstaterar att det svenska deltagandet i Natos avskräckning och försvar är en del av försvaret av Sverige och att deltagandet prioriteras som en del i Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Utskottet noterar att kostnaderna för bidraget under 2026 ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen, i enlighet med regeringens förslag, bör besluta om att regeringen t.o.m. den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Därmed tillstyrker utskottet proposition 2025/26:25 och avstyrker motion 2025/26:3832 (-). Med anledning av yrkandet om kärnvapenanvändning vill utskottet hänvisa till tidigare uttalanden (t.ex. i bet. 2024/25:UFöU2 och 2022/23:UU16) om att Sverige har trätt in som medlem i Nato utan förbehåll och att Sverige följaktligen åtagit sig helheten i nordatlantiska fördraget. Detta innefattar ett åtagande att följa även alliansens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen. Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad som över tid bidrar till hela Natos säkerhet. Mot den bakgrunden anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att rikta ett tillkännagivande om svenskt deltagande i fråga om verksamhet kopplad till kärnvapen. Därmed avstyrker utskottet även motion 2025/26:3826 (V). Reservation Kärnvapenanvändning, punkt 2 (V) av Håkan Svenneling (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:3826 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V). Ställningstagande Jag står i huvudsak bakom propositionen eftersom regeringens förslag fokuserar på att stärka säkerheten i vårt närområde. De baltiska länderna och Finland gränsar direkt till Ryssland och har bett om permanent militär närvaro av andra länder, något jag anser att Sverige ska kunna bidra med. Jag är dock emot att svenska förband ska delta i övningsverksamhet som kan inkludera moment med kärnvapen. Min ståndpunkt är att Sverige aldrig ska vara med och planera, förbereda eller öva på att använda kärnvapen. Kärnvapen är en säkerhetsrisk för Sverige, och vi ska inte delta i eller främja användningen av kärnvapen. Förespråkarna för kärnvapen argumenterar för att kärnvapen är avskräckande. Det är ett mycket kortsiktigt perspektiv. Att länder tävlar med varandra i kärnvapenkapprustningen ökar osäkerheten och är knappast ett sätt att bygga fred och trygghet. Jag och mitt parti har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll om kärnvapen, något som både den socialdemokratiska regeringen och den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har avvisat. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde t.ex. uttalanden om kärnvapen i samband med att respektive land anslöt sig till Nato och i samband med sina länders respektive försvarssamarbetsavtal med USA, s.k. DCA-avtal. Jag beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar i samband med anslutningsförfarandet. I oktober 2025 deltog Sverige för första gången i Natos årliga kärnvapenövning Steadfast Noon. Det är en återkommande övning som syftar till att stärka alliansens kärnvapenavskräckning. Det är frivilligt för Natos medlemsländer att delta i övningen och Sverige hade kunnat välja att avstå. Trots det skickade den svenska regeringen både stridsflyg och personal för att delta. På så vis blir Sverige en del av förberedandet av användningen av massförstörelsevapen. Det gör också Sverige till en potentiell måltavla i ett krig där kärnvapen används. För mig är det självklart att Sverige inte ska understödja användningen av kärnvapen. Sverige ska därför aldrig delta i Natos övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen. Jag står som sagt i huvudsak bakom propositionens förslag, men jag anser att det är nödvändigt att regeringen vidtar åtgärder för att Sverige inte ska delta i kärnvapenrelaterade insatser. Jag anser därför att regeringen ska verka för att svensk väpnad styrka som ställs till förfogande inom ramen för riksdagens beslut med anledning av propositionen inte ska delta i verksamhet som kan inkludera kärnvapen. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen. Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2025/26:25 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026: Riksdagen beslutar att regeringen till och med den 31 december 2026 får sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området (avsnitt 8). Följdmotionerna 2025/26:3826 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V): Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att svensk väpnad styrka som ställs till förfogande inom ramen för riksdagens beslut med anledning av propositionen inte ska delta i verksamhet som kan inkludera kärnvapen och tillkännager detta för regeringen. 2025/26:3832 av Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas (båda -): Riksdagen avslår proposition 2025/26:25 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026. [1] Därutöver infördes bestämmelser om att regeringen får begära militärt stöd av Finland under vissa förutsättningar. Lagens tillämpningsområde utvidgades senare på så vis att regeringen numera är bemyndigad att begära operativt militärt stöd av Nato och av en stat som är medlem i Nato eller EU (prop. 2021/22:246, bet. 2021/22:UU19, rskr. 2021/22:298 och prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Lagen innehåller också andra bestämmelser om operativt militärt samarbete, bl.a. till följd av Sveriges åtaganden i avtalet med Amerikas förenta stater om försvarssamarbete, det s.k. DCA-avtalet (prop. 2023/24:141, 2023/24:UFöU1, rskr. 2023/24:274). Ingen av dessa bestämmelser rör dock frågan om insättande av svenska väpnade styrkor. [2] Den nya lydelsen träder i kraft den 1 december 2025. Samtidigt byter lagen namn till lagen om operativt militärt samarbete. Se prop. 2025/26:6, bet. 2025/26:UFöU1, rskr. 2025/26:30. [3] Sverige är ramverksnation för FLF Finland som är en del av Natos samlade avskräckning och försvar. Enligt regeringen kommer Sverige tillsammans med Finland, Nato och andra allierade fortsätta utvecklingen av FLF Finland inom ramen för Natos processer för detta. Avsikten är att Sverige under 2026 ska placera stabsofficerare vid relevanta staber.

Se mer

Läs hos riksdagen

Peter Hultqvist S

Talade i kammaren · 5 nov 2025 · Dalarnas län

En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Fru talman! Det säkerhetspolitiska läget är sådant att kriget i Ukraina pågår med fortsatt intensitet. Europa levererar vapen till Ukraina. Det är viktigt att vi står bakom Ukraina i denna svåra tid och att vi är entydiga i våra besked till dem att de har oss i ryggen i den framtid vi ska möta tillsammans.

Det ryska angreppskriget har skakat om hela Europa och skapat en helt ny säkerhetspolitisk situation. Det har gjort att gamla beslut för säkerhetspolitiken har omprövats, och Sverige har blivit medlem i Nato tillsammans med Finland.

Jag tror att vi kommer att leva med den här situationen under en mycket lång tid framöver. Oavsett hur situationen kommer att utvecklas i Ukraina kommer läget i förhållande till Ryssland att vara problematiskt och svårt. Det är viktigt att vi bygger en gemensam avskräckning inom ramen för Nato och inom ramen för EU. Vi måste agera på ett sådant sätt att vi kan avhålla Ryssland från olika typer av provokationer och krigsäventyr.

Vi kan redan nu se att vi utsätts för cyberangrepp i stort sett varje dag, varje vecka och varje månad. De riktar sig mot betalningssystem, myndigheter och företag – en bred palett av angrepp som vi har att försvara oss mot. Vi har konstaterat sabotage mot telekablar och it-kablar under vatten. Vi har sett inbrott i vattentorn, och vi har sett fällda telemaster. Vi har vid finska gränsen sett flyktingströmmar framorganiserade i syfte att provocera och plantera in sabotörer och spioner i både Finland och övriga Västeuropa.

Vi ser en stor skuggflotta på Östersjön som sysslar med oljetransporter för rysk räkning, och de utgör inte bara ett miljömässigt problem utan också ett starkt säkerhetspolitiskt problem. Vi ser omfattande desinformation, och vi ser kränkningar av gränser i bland annat luftrummet.

Den här situationen är inte att betrakta som normal, utan den är i högsta grad onormal och vittnar om en helt annan säkerhetspolitisk kartbild i dag än för exempelvis 20 år sedan. Därför är avskräckning ett viktigt instrument för att få en fiende, en antagonist eller en motståndare att avstå från angrepp, aggressioner eller eskalation eller att avstå från att sprida krigshandlingar eller provokationer geografiskt. Det är oerhört viktigt att ha med sig den insikten – det perspektivet.

Det är också viktigt att Nato har kapacitet att slå tillbaka med full kraft om vi ser att det finns planer på att begå handlingar som strider mot internationell lag och rätt. Mandaten måste vara klara och kraftfulla. Nato måste ha en framskjuten förmåga att på samtliga nivåer och i alla dimensioner möta fientligheter mot vårt territorium.

Just nu handlar det om närvaro i Natos östra flank. Där finns exempelvis insatsen i Lettland och insatsen i norra Finland. Vidare finns den pågående Nato Air Policing-verksamheten, och vidare finns bidragen i Östersjön med anledning av den skuggflotta som finns där. Slutligen finns också Natos stående styrkor.

Sverige ska kontinuerligt bidra till Natos verksamhet för avskräckning, men vi måste också reglera hur detta ska gå till. Huvudregeln ska självklart vara att det är riksdagen som varje år beslutar om den kommande planerade verksamheten i ett ettårsperspektiv. Det gäller särskilda operationer och annan aktivitet, och det gäller olika typer av markeringar och övningsverksamhet.

Om det uppstår särskilda situationer, att det med kort varsel uppstår särskilda behov där vi utan dröjsmål måste agera, och det finns risk att de innebär men för svenska intressen, måste regeringen också ha möjligheter att under de omständigheterna vidta åtgärder. Det kan vara åtgärder där vi bidrar med svensk trupp upp till 500 personer, och totalt högst 1 000 personer får tjänstgöra samtidigt. Mandatet kan gälla i högst 90 dagar, och det ska gälla för behov som uppstår med kort varsel. Det kan handla om olika åtgärder som anses nödvändiga inom ramen för alliansen. Här måste det finnas ett flexibelt synsätt på vad det kan vara, men det måste också finnas starka skäl för att det ska handla om kort varsel.

Vidare finns ett förslag om att sätta in högst 1 000 personer begränsat i tid till 60 dagar. Det handlar om formuleringen men för angelägna svenska intressen. I praktiken handlar det om att avvärja ett hotfullt läge för Sverige, det vill säga hot mot rikets säkerhet. Det ska vara fråga om en situation där vi direkt står mot en fiende eller antagonist, och det är rimligt att regeringen i de sammanhangen ges den flexibilitet som gör det möjligt att agera snabbt.

Vi är från vår sida beredda att stödja det regelverket. Varje regering som hanterar dessa frågor måste vara tydlig och klar med att man i alla lägen förstår behovet av förankring i riksdagen. Jag är övertygad om att man i sådana lägen, oavsett vem som sitter vid makten, är angelägen om att föra resonemang med de olika partierna i riksdagen. Men beroende på hur läget utvecklar sig kan det vara viktigt att ha en viss flexibilitet så att man kan fatta snabba och omedelbara beslut. Vi måste komma ihåg att huvudregeln är att riksdagsbeslut krävs för att avsätta en svensk väpnad styrka till den typen av operationer.

Vi måste också i grunden förstå att det säkerhetspolitiska läget är radikalt förändrat mot hur det var en gång i tiden. En helt annan typ av tänkande krävs i dag än tidigare. Därför är det rimligt att vi förändrar regelverk. Natomedlemskapet i sig är en stor förändring, och det vi nu diskuterar handlar om hur vi ska disponera svenska resurser inom ramen för den allians Sverige är medlem i.

Jag yrkar bifall till förslaget i föreliggande betänkande.

(Applåder)

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Hanna Gunnarsson V

Talade i kammaren · 5 nov 2025 · Skåne läns södra

En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Fru talman och ärade kollegor! Hej till alla som sitter hemma och tittar och lyssnar!

I dag debatterar vi ett intressant men också lite krångligt ärende. Det handlar i korthet om huruvida riksdagen ska lämna ifrån sig makt till regeringen att fatta beslut om vissa militära insatser inom Nato.

Vi i Vänsterpartiet säger helt nej till detta ärende och kommer att rösta nej till hela propositionen. Jag vill därför redan nu yrka bifall till reservation nummer 1, fru talman.

Enligt dagens lagstiftning är det alltid riksdagen, Sveriges högsta beslutande organ, som fattar beslut om att Sverige ska skicka väpnad militär trupp utomlands. Denna ordning finns av flera anledningar. Sådana beslut ska inte fattas lättvindigt, och beslutet ska kunna debatteras öppet innan det fattas.

Att skicka svenska soldater på uppdrag utomlands innebär alltid risker, ibland ganska stora risker. Svenska soldater har genom historien varit på många svåra uppdrag ute i världen, i områden där det har varit krig. Det är därför rimligt att det är Sveriges folkvalda riksdagsledamöter som fattar de här stora och riskfyllda besluten.

Huvudregeln är densamma även efter den här lagstiftningsändringen: Det ska vara riksdagen som fattar besluten när det gäller planerade eller långsiktiga insatser. Vi tycker såklart att det är bra att den huvudregeln ligger fast.

Regeringen har dock under lång tid sedan Sverige gick med i Nato pratat om att man vill ge sig själv möjligheten att fatta beslut på egen hand just om att skicka soldater på Natouppdrag utomlands, utan att behöva gå via riksdagen. Argumentet har varit att det finns insatser inom Nato som det behöver fattas beslut om mycket snabbt och under stor sekretess. Regeringen anser att riksdagen inte kan göra det.

Regeringen sätter en gräns för både tid och antal soldater när det gäller insatser som man ska fatta egna beslut om: 60–90 dagar och 500–1 000 soldater, lite beroende på situation. Och regeringen ska själv bestämma om en insats är så pass akut att regeringen ska kunna fatta beslut utan riksdagens medgivande från början. Vänsterpartiet anser att detta är varken korta insatser, 60–90 dagar, eller små insatser, när man skickar 500–1 000 soldater.

Vi har några argument till att vi säger nej till detta lagförslag. För det första innebär detta en förskjutning av makt från riksdag till regering, fru talman. Det är inte lämpligt rent principiellt att göra en sådan maktförskjutning. Vänsterpartiet menar som sagt att det vid varje fall ska vara riksdagen som fattar beslut om att skicka soldater utomlands i fredstid. Ett riksdagsbeslut ger den största möjliga demokratiska och folkliga förankringen av ett sådant beslut.

Att det är just riksdagen som fattar dessa beslut sänder också en kraftfull signal. Det är en signal såväl till personerna som vi skickar ut på insatser som till länderna som tar emot våra soldater och faktiskt till den som vi vill signalera mot, vår fiende. Signalen är att det är riksdagen som har fattat beslutet och att vi har gjort det på mesta möjliga demokratiska sätt. Därför är detta en principiell fråga, att makten stannar helt och hållet hos riksdagen.

För det andra, fru talman, menar vi att den föreslagna ändringen minskar både insyn i och förankring av de här viktiga försvars- och säkerhetspolitiska besluten. Det missgynnar den politiska oppositionen mest. Och politisk opposition kan vi alla vara vid olika tillfällen. Det finns en mycket stor poäng i att det är riksdagens alla partier som tillsammans fattar den här typen av stora beslut efter gemensamma diskussioner, inte bara de partier som sitter i regeringen.

Vi arbetar efter en princip om att ha en gemensam politisk vilja och breda politiska överenskommelser när det gäller försvars- och säkerhetspolitik i det läge som vi befinner oss i. Därför är det viktigt att så många partier som möjligt kan vara med och ta ett gemensamt ansvar för de här stora besluten, även om alla partier såklart kanske inte alltid säger ja till alla internationella insatser.

För det tredje, fru talman, menar Vänsterpartiet att riksdagen kan fatta beslut snabbt. Vi har visat det vid tidigare tillfällen, framför allt vi som var med under pandemin. Vi har även sett det när vi har fattat säkerhetspolitiska beslut.

Det finns i dag möjligheter att korta berednings- och beslutsprocesserna i riksdagen. Det har vi gjort flera gånger. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst titta på de beslut som har fattats om internationella insatser under åren 1990–2024. Det snabbaste beslutet riksdagen har kunnat fatta från proposition till beslut har tagit två dagar.

Riksdagens ledamöter är alltid i tjänst, och vi måste vara villiga att se över våra egna arbetsformer för att kunna fatta den här typen av beslut på ett snabbt och bra sätt. Vi som arbetar med försvars- och utrikespolitik, och såklart många andra ledamöter i riksdagen, förstår allvaret och behovet av att kunna fatta beslut snabbt och att vara tillgängliga. Vi är medvetna om det allvar som präglar det område vi arbetar inom. Vi vet också att vi kan ha en nära dialog mellan regering och riksdag när det krävs, såväl i utskotten som i Utrikesnämnden.

Vi förutsätter också att regeringen har en mycket hög beredskap att mycket snabbt skriva propositioner till riksdagen som vi kan fatta beslut om.

Fru talman! Jag vill lägga in ytterligare en idé som vi i Vänsterpartiet har. Den är lite utanför ärendet, men jag säger det ändå. Vi menar att det vore bra om riksdagen kunde ha ett permanent sammansatt försvars- och utrikesutskott. I dag tillsätter vi sådana utskott vid varje enskilt ärende, som vi har gjort inför det här. Men ett permanent sammansatt utskott skulle kunna göra att vi ännu snabbare kan hantera till exempel den här typen av Natofrågor och därmed inte fastna i utskottens vanliga dagordningsstyrda arbete.

Fru talman! Även om det här ärendet är av mer administrativ karaktär vill jag avsluta med att rikta ett stort tack till alla svenska soldater som just nu är utomlands på internationella insatser och de som har varit det eller kommer att vara det framöver. Vi vet att det innebär stora risker och stora uppoffringar för er själva och era familjer. Vi är ytterst tacksamma för att ni tar på er dessa uppdrag.

(Applåder)

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Björn Söder SD

Talade i kammaren · 5 nov 2025 · Skåne läns norra och östra

En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Fru talman! Det här betänkandet om en tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar rör en av statens mest grundläggande uppgifter: att värna Sveriges säkerhet. Det handlar om hur vi säkerställer en tydlig och fungerande beslutsordning när Sverige deltar i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar.

Efter Sveriges inträde i Nato är vårt försvar inte längre enbart en nationell angelägenhet. Det är en del av en större helhet. Det innebär både skyldigheter och rättigheter. Men framför allt innebär det att Sveriges egen säkerhet stärks genom att den delas med andra.

Sverigedemokraterna står bakom regeringens förslag därför att det är väl avvägt, genomtänkt och tar hänsyn till två saker som är centrala för oss: för det första riksdagens kontroll och inflytande och för det andra statens förmåga att agera snabbt när läget kräver det.

Huvudregeln i förslaget är klar: Det är riksdagen som beslutar om de övergripande ramarna för när svenska väpnade styrkor sätts in. Så ska det vara, och så ska det förbli.

Men – detta är viktigt – vi måste samtidigt erkänna den verklighet vi nu befinner oss i. Säkerhetsläget i vårt närområde är det allvarligaste på decennier. Rysslands krig i Ukraina har förändrat den europeiska säkerhetsordningen och skapat geopolitisk instabilitet även i vårt omedelbara närområde.

Det är snabba förlopp. Nato behöver ibland agera omedelbart för att visa beredskap och avskräcka. Om Sverige då skulle vara det land som måste invänta en långsam politisk beslutsprocess riskerar vi både vår egen säkerhet och vår trovärdighet som allierad. Vi ska inte bli den partner som kommer för sent.

Fru talman! Därför innehåller förslaget en ordning där regeringen i begränsade och tillfälliga situationer kan fatta snabba beslut om att sätta in en mindre svensk styrka under en kortare period. Det är inte, som några hävdar, ett maktskifte från riksdag till regering. Det är ett beredskapsverktyg. Det är begränsat i storlek. Det är begränsat i tid. Och det återförs till riksdagen om deltagandet ska fortsätta. Det är en lösning som bygger på svensk försiktighet, på svensk tradition av konstitutionell balans men också på svensk realism.

I försvarsfrågor kan vi inte ha en ordning där vi sitter och väntar medan andra agerar. Vi måste kunna stå upp tillsammans med våra allierade, inte som åskådare utan som ett land som tar sitt ansvar för sitt territorium, sin befolkning och sitt ord.

Fru talman! Det finns reservationer från partier som menar att allting alltid kan lösas genom snabbhantering i riksdagen. Vi är glada att de åtminstone erkänner att läget ibland kräver snabbhet. Men deras slutsats är fel. Visst kan riksdagen agera snabbt, men inte alltid tillräckligt snabbt och inte gång på gång i återkommande situationer.

Vi behöver struktur, förberedelse och handlingskraft, inte improvisation som form. Och framför allt: Vi behöver kunna försvara Sverige när det behövs, inte när kalendern tillåter det.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill att Sverige ska vara en trovärdig och pålitlig allierad, men vi vill först och främst att Sverige ska vara säkert. Detta förslag möjliggör bådadera. Det skapar ordning och reda, bibehåller riksdagens roll och ger regeringen verktyg att agera när Sverige behöver agera.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Kerstin Lundgren C

Talade i kammaren · 5 nov 2025 · Stockholms län

En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Fru talman! Som tidigare har sagts är det säkerhetspolitiska läget mycket allvarligt. Vi och våra grannländer upplever det. Framför allt upplever Ukraina det varje minut, varje timme och varje dygn. Det är naturligtvis fråga om en förändring som vi måste förhålla oss till.

Rysslands erövringskrig mot Ukraina pågår, och Rysslands hybridkrig pågår även mot oss. Vi vet inte exakt vad som hände i Belgien i går kväll, men de facto har flygplatser påverkats även där, liksom i Danmark och andra grannländer. Mycket talar för att det finns ett mönster och att en statsaktör ligger bakom: Ryssland.

Sveriges säkerhetspolitiska läge är alltså reellt förändrat. Vi har stärkt vår säkerhet och våra grannars säkerhet genom beslutet att gå med i Nato. Det påverkar naturligtvis hur vi måste förhålla oss till våra grannar. Det är självklart så att vi behöver förändra den lagstiftning som gäller. Vi kan inte som Natomedlem fatta beslut utifrån att det är en särskild händelse varje gång vi sänder svensk militär till andra länder. Det är inte längre godtagbart. Det är solklart så att den lagstiftning som har gällt så här långt måste ändras.

Det är naturligtvis också därför vi yrkar bifall till en grundläggande del av propositionen. Från Centerpartiets sida har vi dock några avvikande åsikter. Det gäller framför allt den del som handlar om angelägna svenska intressen.

Vi kunde tidigare till exempel höra att Peter Hultqvist tolkade det som att det var fråga om att avvärja direkta hot mot Sverige. Men andra kan ju tolka det på annat sätt. Vad som är angelägna svenska intressen kan från tid till annan och från en regering till en annan regering få olika innebörder. Det sägs att man får utveckla detta med tiden, precis som när det gäller relationen och informationen till riksdagen. För vår del anser vi att det finns skäl att se över detta. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nummer 2.

Det är möjligt att återkomma och förtydliga vad som avses, så att det inte uppstår tvekan om vad det handlar om eller blir en diskussion om vad som är angelägna svenska intressen. I dag upplever vi att olika länder tolkar nationella intressen väldigt olika. Det påverkar naturligtvis oss också, eftersom vi är medlem tillsammans med andra länder som kanske väljer andra vägar än vad vi anser rimligt. Där har vi en avvikande mening.

Frågan om information till riksdagen har varit uppe. Regeringen ser tydligt att det inte finns någon formell skyldighet att informera eller samråda med riksdagen i frågor av det nämnda slaget men att det är brukligt att göra det. Att det är angeläget finns tydligt uttryckt i utskottets ställningstagande – det är viktigt att riksdagen får information. Av regeringens förslag framgår att man ska hålla berörda utskott informerade om svenskt deltagande i operationer och aktiviteter när dessa beslutats av regeringen, även när det skett med stöd av regeringens mandat för brådskande fall. Men då är besluten redan fattade. Jag vill understryka att det finns skäl att få information i förväg. Det är en viktig del, även utifrån utgångspunkten att det här är mer av ett undantag. Huvudregeln är att beslut ska fattas av riksdagen.

När det gäller frågan om tidsutsträckning för den här typen av beslut tycker vi att det finns skäl för regeringen att se över hur lagstiftningen formuleras. Det baserar vi i mångt och mycket på en förändring i lagstiftningen när det gäller regeringens mandat i kris. Regeringen kan i dag inte fatta beslut i kris, men det är någonting som vi förväntar oss kommer att bli möjligt framöver. Frågan är hur lång tiden ska vara för den typen av beslutsfattande men också hur riksdagen kan verifiera eller stoppa den typen av ställningstaganden om man ser att regeringen har gått för långt. Vi tycker att det finns skäl att anpassa lagstiftningen i den här delen till vad som gäller i kris.

Vi befinner oss inte i krig just nu i Sverige. Nato befinner sig inte i krig. Men vi säger att vi inte heller har fred. Vi befinner oss i denna gråzon. Då behöver man hitta en gemensam bild av detta när det gäller både den här lagstiftningen och en eventuell förändring av grundlagen. En sådan förändring kommer att komma, som vi ser det.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 av Centerpartiet och i övrigt bifall till propositionen.

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Lars Püss M

Talade i kammaren · 5 nov 2025 · Hallands län

En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Fru talman! Rysslands oansvariga och vårdslösa uppträdande i vårt närområde har breddats och intensifierats och utgör ett allvarligt hot mot Sveriges och våra allierades säkerhetsintressen, bland annat med kränkningar av polskt, rumänskt och estniskt luftrum. Samtidigt har Nato agerat handlingskraftigt och snabbt. Dessa händelser har återigen visat på behovet av att även Sverige som allierad kan agera snabbt och handlingskraftigt för att kunna svara på det hot som Ryssland utgör.

Sverige är sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka allierad i Nato. Försvaret av Sverige är en del av det kollektiva försvaret inom Nato, och deltagandet i Natos operationer för avskräckning och försvar är numera en naturlig del av Försvarsmaktens verksamhet.

Som anges i Försvarsmaktens instruktion är Försvarsmaktens huvuduppgift att försvara Sverige och allierade stater mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret av Nato. Det innebär att nationella operationer och operationer utanför Sveriges territorium som sker inom det kollektiva försvaret av Nato kommer att gå in i och ut ur varandra sömlöst. När Sverige deltar i operationer för avskräckning mot Ryssland under SACEUR:s ledning är det inte samma sak som när Försvarsmakten genomför en internationell insats långt borta. Det kollektiva försvaret är försvaret av Sverige.

Bestämmelsen i regeringsformen om insättande av svenska väpnade styrkor i det här särskilda fallet är inte anpassad för det återkommande beslutsfattandet i den typ av kontinuerlig verksamhet som Natos koncept för avskräckning och försvar, alltså Concept for the deterrence and defence of the Euro-Atlantic area eller DDA, utgör.

På samma sätt som Försvarsmakten ska kunna agera snabbt vid kränkningar av svenskt territorium måste Försvarsmakten kunna agera snabbt för att upprätthålla avskräckningen mot angrepp och skydda Natoländernas samlade territorium. Det är därför viktigt att det även när det gäller skyddet av våra allierade finns en möjlighet att agera snabbt. Det är avgörande för Sveriges trovärdighet som allierad men även för vår egen säkerhet.

Jag vill understryka att regeringens intention och huvudregeln enligt den föreslagna bestämmelsen är att det är riksdagen som bestämmer ramarna för det svenska deltagandet, oavsett om det är i form av en ettårsproposition för flera olika operationer eller aktiviteter eller om det rör en särskild insats. Regeringens ambition är även att en sådan proposition ska kunna täcka operationer eller andra aktiviteter som uppkommer under ett verksamhetsår men som regeringen utan att veta dess närmare innehåll ändå kan förutse. Det kan ändå uppstå brådskande behov som inte redan är täckta, och det är för dessa fall som en regering behöver ett begränsat mandat att agera.

Det allvarliga säkerhetspolitiska läget innebär ett ökat behov av att snabbt kunna inleda nya, ofta kortvariga, operationer som inte kunnat förutses och beskrivas i långtidspropositionen. Här behöver det gå snabbt, och det är inte möjligt att på förhand ta höjd för alla möjliga bidrag i långtidspropositionerna. Sverige måste med mycket kort varsel kunna lämna besked till SACEUR om Sverige kan ställa upp med till exempel ett örlogsfartyg för ökad närvaro i Östersjön.

Regeringens bedömning är att för att Sverige ska kunna agera med tillräcklig snabbhet och flexibilitet bör regeringen ha ett bemyndigande i lag att för en begränsad tid sätta in en begränsad numerär svenska väpnade styrkor i sådana situationer. De föreslagna beslutsbefogenheterna bedöms därför inte bli mer långtgående än vad som är nödvändigt.

Jag vill här understryka att för deltagande med större numerärer eller under längre tid, också i dessa operationer eller aktiviteter som inte kunnat förutses, föreslås att riksdagens medgivande fortfarande ska krävas. Det får då inhämtas genom en särskild proposition.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Ulf Holm MP

Talade i kammaren · 5 nov 2025 · Skåne läns södra

En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Fru talman! Ja, det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde är minst sagt allvarligt och komplicerat. Rysslands olagliga och folkrättsvidriga invasion av Ukraina gör att kartan ritas om runt omkring oss. Sverige har blivit medlem i Nato, vilket gör att vi i Sverige deltar i fler och större säkerhetspolitiska strukturer än tidigare.

I en tid där det säkerhetspolitiska läget är instabilt i vårt närområde med drönar- och it-attacker är det viktigt med beslutsamhet och tydlighet. Denna situation kräver också utan tvivel att vi i Sverige ökar beredskapen.

Fru talman! I denna proposition från regeringen förslås en ny reglering som anger de närmare ramarna kring hur beslut ska fattas för att sätta in svenska väpnade styrkor i Natos ordinarie verksamhet.

Förslagen är i de flesta fall helt rimliga och helt i sin ordning, men på en viktig punkt tycker vi från Miljöpartiet att riksdagen ska säga nej till regeringens förslag. Det gäller punkten om att det ska vara regeringen och inte riksdagen som ska ha befogenhet att sätta in svensk väpnad styrka i vissa brådskande situationer, som definieras till mellan 500 och upp till 1 000 personer i 60–90 dagar.

Fru talman! Man ska vara försiktig med att flytta makt från riksdagen till regeringen. Om man ska göra det ska det vara tydligt att det finns väldigt goda skäl till att göra så, till exempel att riksdagen inte har haft förmåga att snabbt fatta beslut och att det har lett till ett missöde av något slag.

Är det så att regeringen och Tidöpartierna i riksdagen tycker att riksdagen inte kan fatta snabba beslut eller att riksdagen har gjort fel i något fall som medfört men för svensk säkerhet? Låt mig då påminna om att riksdagen vid flera tillfällen de senaste åren i allra högsta grad har visat på förmåga att agera, ofta på mindre än några dagar. Detta gjorde man vid ett stort antal tillfällen under pandemin för några år sedan men också för inte så länge sedan, till exempel då man på endast två dagar kunde fatta beslut om att skicka svensk trupp till Sudan för att evakuera svenska medborgare.

Riksdagen har i allra högsta grad visat att man kan fatta snabba beslut eftersom det finns ett ramverk i riksdagen med både förmåga och verktyg att hantera oförutsedda och brådskande beslut. Om ni i regeringen och Sverigedemokraterna inte är nöjda med detta, har ni försökt komma med förslag på hur riksdagsordningen kan förändras för att möjliggöra ännu snabbare beslut i riksdagen? Riksdagsordningen är inte huggen i sten. Även den kan ändras. Riksdagens arbetssätt i vissa fall måste kanske också ses över.

Fru talman! Vidare är regeringens lagförslag otydligt när det gäller vad som avses med att behov uppkommer med kort varsel eller med att det skulle vara till avsevärda men för angelägna svenska intressen. Dessa otydligheter i lagförslaget kan leda till alltför långtgående flexibilitet för regeringens möjligheter att fatta beslut på egen hand.

Oavsett partifärg tror jag att det är av stor demokratisk betydelse att det är riksdagen som fattar beslut om att sända svensk militär trupp utomlands. Det säkerställer att insatsen görs i enlighet med folkrätten, att beslutet är i linje med Sveriges intressen och att en ordentlig konsekvensbedömning har gjorts.

Ett brett parlamentariskt stöd kan också stärka legitimiteten för regeringens beslut i svåra situationer. I stället framstår det i detta förslag från regeringen som att man inte litar på riksdagen och att man vill hemlighålla förslag etcetera. Det är aldrig en bra väg framåt i en svår situation, oavsett partifärg.

Fru talman! Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens lagförslag såvitt avser 1 § andra och tredje styckena lagen om operativt militärt stöd. Det vill säga att jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 2 i detta betänkande. I övrigt står jag bakom regeringens proposition.

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Mikael Oscarsson KD

Talade i kammaren · 5 nov 2025 · Uppsala län

En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Fru talman! I dag debatterar vi sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 1 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Som vi redan hört här från talarstolen har vi den här diskussionen och debatten i ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge. Oavsett om ni sitter här i kammaren eller på läktaren eller tittar på tv just nu tror jag att vi alla känner till det. Vi har det tuffaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Och det här, fru talman, är ingen luftgrop. Det här är ingenting som vi kan förutse kommer att gå över på kort tid. Det här är för överskådlig framtid.

Det är därför det är så viktigt att vi har ett starkt försvar och att vi har ett Natomedlemskap på plats. Det är också viktigt med det som betänkandet handlar om – att vi som land kan göra vår del och snabbt agera om så behövs.

Det ryska invasionskriget har nu pågått i tre och ett halvt år. Det är ett fruktansvärt krig, där Ryssland bryter mot alla regler. Det finns ju regler också i krig, men här visar man att man struntar i krigets lagar. Man ger sig på äldreboenden, köpcentrum, elcentraler och civila. Vi har just nu öppna uppgifter om ungefär 700 000 ryska soldater i Ukraina. Sverige fortsätter att ge stöd. Men det här får också konsekvenser för vårt eget närområde. Vi vet att väldigt många av de här soldaterna kan komma att hamna nära vårt eget närområde vid ett krigsslut.

De baltiska länderna har ett försvar, och de har hjälp i form av Nato. Men jag tycker att det kan vara värt att påminna om att de har ett väldigt litet operativt djup – mellan 200 och 370 kilometer.

Med Sverige som medlem är Nato en fungerande operativ enhet; Sverige är uppmarschområde och har en viktig uppgift, vilket vi kommer att diskutera och ha debatter om på annat sätt. Det här är dock en påminnelse om att det visserligen är viktigt med närvaro men att vi framöver kommer att behöva titta mer på hur Nato som helhet, men också Sverige och våra grannländer, kan ta ett större ansvar. Som har påpekats tidigare i debatten: Med tanke på de kränkningar av luftrum vi har sett från rysk sida, liksom cyberattacker och andra attacker, förstår vi att vi kan hamna i ett läge där Ryssland vill testa artikel 5.

Det vi diskuterar i dag är alltså på riktigt. Vi har ett bra försvar och gör en stark upprustning där vi går från drygt 1 procent till 3 ½ procent militärt och ytterligare ½ procent på det civila. Det är nödvändigt, men vi måste se och förstå att läget inte bara kommer att kräva de upprustningar vi gör utan också innebär att vi inte har all tid i världen. Svenska Must och den ryska underrättelsetjänsten har sagt att vi måste vara beredda på ett regionalt krig inom ett par år och ett större krig inom fem år.

När vi nu diskuterar detta vill jag alltså säga att det här är på riktigt, fru talman. Varmluft och vackra ord imponerar föga på Ryssland, utan det enda som fungerar är militär förmåga – övad och samövad på riktigt. Det är därför det nu är så viktigt, och det är det som är så glädjande med att vi i den svenska riksdagen har enigheten om i varje fall huvuddragen gällande upprustning, liksom Natomedlemskapet.

Här kommer dagens betänkande in som en viktig del: Vi måste kunna agera snabbt. Riksdagen ska naturligtvis vara informerad och fatta viktiga beslut, men sittande regering måste kunna agera snabbt. Det är just det som det här betänkandet behandlar, och det är därför detta är en viktig del i ett starkt försvar både i dag och i morgon. Med tanke på de kränkningar vi har sett bara de senaste veckorna förstår vi att det är nödvändigt att den här möjligheten finns.

Än en gång, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet.

(Applåder)

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

Joar Forssell L

Talade i kammaren · 5 nov 2025 · Stockholms kommun

En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Fru talman! Rysslands aggressioner i landets och vårt närområde utgör en historisk kontinuitet. Det är lite som att gå upp på morgonen, käka frukost och borsta tänderna; det pågår ständigt och alltid och har gjort så under mycket lång tid – egentligen sedan Rysslands grundande.

Det som skiljer i dag från i går är att det inte längre är enbart Rysslands krigshets och krigsmaskin som är dimensionerande för hotet mot Sverige. Ryssland har slagit sig i slang med andra av ondskans axelmakter i vår tid. Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea samarbetar för att tillintetgöra det vi kallar den liberala demokratiska världsordningen.

Rysslands krig mot Ukraina – Rysslands fullskaliga invasion – är ett hot mot Sverige, mot Europa och mot den liberala demokratiska världsordningen. Ukraina måste vinna, men Ryssland måste också förlora. Detta är inte minst viktigt, fru talman, därför att ondskans axelmakter av vår tid – Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea – som samarbetar så djupt och utstuderat för att förstöra vårt sätt att leva måste få en tydlig förlust.

Det här handlar om ett gemensamt tänkande – inte kring socialism, kommunism, islamism, fascism eller någonting annat som vardera landet står för utan om revanschism och att rucka den världsordning som har hållit tillbaka dessa länders tyranniska ideologier. Det handlar om ett gemensamt tänkande om att vara emot vår demokrati. Det är därför stödet till Ukraina är så fullständigt avgörande, och det är därför det är så avgörande att vi här i Sverige ser till att vi har militära, ekonomiska, politiska och juridiska medel att stå emot hotet.

Debatten vi har här i dag handlar om de juridiska medlen. De politiska medlen har vi fått genom att bli medlemmar i Nato. I år är det 30 år sedan Liberala ungdomsförbundet – dåvarande Folkpartiets ungdomsförbund – blev det första ungdomsförbundet i Sverige att kräva att Sverige skulle gå med i Nato. Jag tyckte i efterhand att Natoprocessen i vårt parti var ganska lång. Jag var inte särskilt gammal när det där skedde 1995, men processen tog fyra år. Det tog fyra år för Folkpartiet att snappa upp den här politiken, och sedan dess har vi drivit på för ett Natomedlemskap. De som säger att Natoprocessen var kort har alltså fel; det tog 30 år från det att den första politiska entiteten i Sverige fattade beslutet till dess att Sverige blev medlem.

Fru talman! Det krävdes en fullskalig invasion av Ukraina för att den slumrande socialdemokratin skulle nå den yrvakna insikten att vi behöver ett Natomedlemskap. Det beklagar jag. Nu är vi där, och det är bra. Men låt oss inte ha en situation där det när vi behöver agera – när vi behöver vara agila, aktiva och snabbfotade – blir en lika lång och utdragen process som Natoprocessen! Låt oss lära av de långa, krångliga politiska processer vi har sett. Vänsterpartiet sa i talarstolen att riksdagens rekord i snabba processer är två dagar. Två dagar är ganska lång tid när det verkligen skorpar till sig, fru talman. Låt oss i stället ha möjlighet att ha snabba processer!

Fru talman! Det har låtit i debatten som att det här i huvudsak handlar om att flytta makt från riksdagen till regeringen. Det kan man ju argumentera för; vid en första anblick och med en ganska simplistisk syn på betänkandet är det vad det rent tekniskt handlar om. Men egentligen handlar betänkandet – och det förstår alla utom kanske Vänsterpartiet – om huruvida vi vill att det ska vara Sveriges regering eller regeringen i Kreml som fattar beslut om hur vi ska leva våra liv här. Det är detta det handlar om.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Se mer

8 inlägg i tråden Hos riksdagen

UFöU

Publicerade betänkande · 23 okt 2025

En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar

Betänkande UFöU1

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2025/26:UFöU1 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar Sammanfattning Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändring i lagen om operativt militärt stöd. Lagförslaget innebär att det införs en reglering om hur beslut ska fattas för att sätta in svenska väpnade styrkor i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Utskottet tillstyrker även regeringens förslag till följdändring i skyddslagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2025. Utskottet föreslår vidare att riksdagen avslår de motionsyrkanden som väckts med anledning av regeringens lagförslag. I betänkandet finns fyra reservationer (V, C, MP). Behandlade förslag Proposition 2025/26:6 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Sex yrkanden i följdmotioner. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Bakgrund Propositionens huvudsakliga innehåll Utskottets överväganden En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar Reservationer 1. Avslag på propositionen, punkt 1 (V) 2. En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar, punkt 2 (C) 3. En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar, punkt 2 (MP) 4. Framtida utformning av lagstiftningen, punkt 3 (C) Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Följdmotionerna Bilaga 2 Regeringens lagförslag Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Avslag på propositionen Riksdagen avslår motion 2025/26:309 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V). Reservation 1 (V) 2. En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd, 2. lag om ändring i skyddslagen (2010:305). Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:6 punkterna 1 och 2 samt avslår motionerna 2025/26:275 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1 och 2025/26:358 av Emma Berginger m.fl. (MP). Reservation 2 (C) Reservation 3 (MP) 3. Framtida utformning av lagstiftningen Riksdagen avslår motion 2025/26:275 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkandena 2–4. Reservation 4 (C) Stockholm den 23 oktober 2025 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Peter Hultqvist Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Peter Hultqvist (S), Mattias Karlsson i Norrhult (SD), Magdalena Thuresson (M), Morgan Johansson (S), Jörgen Berglund (M), Alexandra Völker (S), Joar Forssell (L), Hanna Gunnarsson (V), Mikael Oscarsson (KD), Mikael Larsson (C), Helena Bouveng (M), Ulf Holm (MP), Ann-Sofie Alm (M), Johan Andersson (S), John E Weinerhall (M), Björn Söder (SD) och Hanna Westerén (S). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2025/26:6 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. I betänkandet behandlas också sex yrkanden i följdmotioner till propositionen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och motionsförslagen återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Enligt regeringen omfattas lagförslaget avseende skyddslagen av Lagrådets granskningsområde. Regeringen har dock inte begärt Lagrådets yttrande eftersom ändringarna har bedömts vara författningstekniska och även i övrigt av sådan art att Lagrådet inte behöver höras. Propositionen hänvisades till försvarsutskottet. Försvarsutskottet och utrikesutskottet har – med stöd av 7 kap. 7 § riksdagsordningen – beslutat att bereda propositionen i ett sammansatt utskott. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet konstituerade sig vid ett första sammanträde den 25 september 2025 (prot. 2025/26:1). Vid det konstituerande sammanträdet informerade försvarsminister Pål Jonson och kabinettssekreterare Dag Hartelius med medarbetare från Regeringskansliet det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet om propositionen. Bakgrund Sverige ansökte den 18 maj 2022 om medlemskap i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Den 22 mars 2023 beslutade riksdagen att godkänna Sveriges anslutning till nordatlantiska fördraget (Sveriges medlemskap i Nato, prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i Nato. Nato är en försvarsallians vars främsta uppgift är att bevara fred och säkerhet i alliansens medlemsstater. Organisationen består av både en politisk och en militär del. Det mest centrala i Natosamarbetet är de ömsesidiga försvarsgarantier som gäller mellan medlemsländerna i enlighet med artikel 5 i nordatlantiska fördraget och den gemensamma försvarsplaneringen. Avskräckning och försvar är en av Natos tre huvuduppgifter. Natos avskräckning syftar till att få en presumtiv motståndare att avstå från aggression, eskalation eller geografisk spridning av en kris eller konflikt. Att antagonisten vet att Nato har förmågan, planerna och mandatet att kraftfullt slå tillbaka ett väpnat angrepp utgör en grundpelare i Natos avskräckningskoncept. Konceptet anger att avskräckning och försvar ska ske genom framskjuten närvaro i alla domäner. Exempel på Natos avskräckningsåtgärder och försvarsförberedelser i fredstid är den förstärkta framskjutna närvaron längs Natos östra flank, Natos luftrumsövervakning och incidentberedskap och Natos stående marina styrkor. I propositionen inför Natoanslutningen gjorde regeringen bedömningen att det vid den tidpunkten inte fanns tillräckliga skäl att föreslå en lagregel som bemyndigar regeringen att utan riksdagens godkännande fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato. Regeringen anförde dock att det kunde finnas anledning att återkomma till i vad mån ytterligare åtgärder bör vidtas för att förbättra Sveriges förutsättningar i detta avseende och att fortsatt analysarbete pågick inom Försvarsdepartementet (prop. 2022/23:74). Den 25 april 2025 remitterade Försvarsdepartementet promemorian En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar (Ds 2025:11). I propositionen behandlar regeringen förutom promemorians lagförslag också följdändringar i skyddslagen. Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen lämnas förslag som syftar till att skapa bättre förutsättningar för Sverige att delta i det operativa militära samarbetet inom Nato. Sverige kommer kontinuerligt att delta i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Regeringen föreslår att det i lag införs en reglering om hur beslut ska fattas för att sätta in svenska väpnade styrkor i sådan verksamhet. Enligt förslagen ska ett deltagande som huvudregel även i fortsättningen kräva beslut av riksdagen. Ett sådant beslut kan avse verksamhet under ett kalenderår eller annan period, men även deltagande i en särskild operation eller aktivitet. Därutöver föreslås att regeringen, även utan ett föregående beslut av riksdagen, under en begränsad tid ska få sätta in en svensk väpnad styrka med ett begränsat antal personer om behovet av ett svenskt deltagande uppkommer med kort varsel eller om ett dröjsmål skulle kunna leda till avsevärda men för angelägna svenska intressen. Det föreslås att regleringen införs i lagen om operativt militärt stöd, vilken föreslås byta namn till lagen om operativt militärt samarbete. Till följd av att lagens namn ändras föreslås också ändringar i skyddslagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2025. Utskottets överväganden En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar Utskottets förslag i korthet Riksdagen antar regeringens lagförslag. Vidare avslår riksdagen motionsyrkanden om att avslå regeringens lagförslag, helt eller delvis samt yrkanden om framtida utformning av lagstiftningen. Jämför reservation 1 (V), 2 (C), 3 (MP) och 4 (C). Bakgrund och gällande rätt Insättande av svenska väpnade styrkor I regeringsformen finns bestämmelser om insättande av svenska väpnade styrkor. Dessa regler har direkt betydelse för förutsättningarna att delta i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Enligt 15 kap. 13 § regeringsformen får regeringen sätta in rikets för-svarsmakt i enlighet med internationell rätt för att möta ett väpnat angrepp mot riket eller för att hindra en kränkning av rikets territorium. Vidare får regeringen enligt samma paragraf ge Försvarsmakten i uppdrag att använda våld i enlighet med internationell rätt för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan främmande stater. I dessa fall disponerar regeringen ensam över rikets försvarsmakt. Något beslut av riksdagen krävs alltså inte. För att regeringen i andra fall ska få sända svenska väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor krävs att det på något sätt har medgetts av riksdagen i enlighet med 15 kap. 16 § regeringsformen. Bestämmelsen anger tre sätt för riksdagen att medge när svenska väpnade styrkor får sändas till andra länder eller i övrigt sättas in. För det första får ett insättande ske om riksdagen har godkänt en internationell förpliktelse som för sitt fullgörande kräver att svenska väpnade styrkor sätts in. Någon sådan förpliktelse har Sverige inte ingått. För det andra kan riksdagen anta en lag som anger under vilka förutsättningar ett insättande får ske. Riksdagen har antagit tre sådana lagar. Det gäller lagen (1994:588) om utbildning inom ramen för internationellt militärt samarbete, lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands och lagen (2020:782) om operativt militärt stöd. För det tredje kan riksdagen medge att svenska väpnade styrkor sänds till andra länder eller i övrigt sätts in i ett särskilt fall. Det finns ett flertal exempel på s.k. insatspropositioner, t.ex. för insatser i Irak och Afghanistan där regeringen inhämtat riksdagens medgivande i det särskilda fallet. Riksdagen har också lämnat medgivande till Sveriges bidrag till Natos verksamhet för avskräckning och försvar vid två tillfällen med stöd av den bestämmelsen. Lagen om operativt militärt stöd Den 15 oktober 2020 trädde lagen om operativt militärt stöd (2020:782) mellan Sverige och Finland i kraft. Enligt lagen får regeringen fatta vissa beslut om att lämna respektive ta emot operativt militärt stöd inom ramen för försvarssamarbetet med Finland. I förarbetena framhålls att det svensk-finska försvarssamarbetet har en särställning bl.a. eftersom det innefattar operationsplanering och förberedelser för ett gemensamt agerande, vilket förutsätter att beslut om att ta emot och lämna operativt militärt stöd, bl.a. i form av väpnade styrkor, kan fattas med mycket kort varsel. Med hänsyn till tidsåtgången för riksdagens ordinarie beslutsprocess och då det rör sig om ett långsiktigt samarbete som kräver kontinuerliga åtaganden gjordes bedömningen att det fanns anledning att bemyndiga regeringen att fatta nödvändiga beslut (prop. 2019/20:110, bet.2019/20:UFöU5, rskr. 2020/21:3). Lagen har sedan bytt namn och tillämpningsområdet har vidgats på så vis att regeringen numera är bemyndigad att begära operativt militärt stöd av Nato och av en stat som är medlem i Nato eller EU (prop. 2021/22:246, bet. 2021/22:UU19, rskr. 2021/22:298 och prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Lagen innehåller därutöver vissa andra bestämmelser om operativt militärt samarbete, bl.a. till följd av Sveriges åtaganden i avtalet med Amerikas förenta stater om försvarssamarbete, det s.k. DCA-avtalet (prop. 2023/24:141, 2023/24:UFöU1, rskr. 2023/24:274). Tidigare riksdagsbehandling Riksdagen har beslutat om två propositioner gällande Sveriges bidrag till Natos verksamhet för avskräckning och försvar. Båda besluten fattades genom tillämpning av möjligheten i 15 kap. 16 § andra stycket 2 regeringsformen om riksdagens medgivande att sända väpnad styrka i ett särskilt fall. Den 12 december 2024 beslutade således riksdagen att medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området (prop. 2024/25:22, bet. 2024/25:UFöU2, rskr. 2024/25:104). Vidare medgav riksdagen den 20 mars 2025 att regeringen ställde en svensk väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande fr.o.m. den 1 maj 2025 t.o.m. den 31 augusti 2025 för att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen med uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina (prop. 2024/25:113, bet. 2024/25:UFöU3, rskr. 2024/25:166). Propositionen En ny beslutsordning för deltagande i Natos verksamhet för avskräckning och försvar Regeringen anför att medlemskapet i Nato innebär en grundläggande förändring av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Sverige omfattas som Natomedlem av de ömsesidiga försvarsgarantier som gäller mellan medlemsländerna enligt artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Genom medlemskapet i Nato har Sveriges försvarsförmåga blivit en del av alliansens kollektiva avskräckning och försvar. Det svenska Natomedlemskapet innebär att Nato har blivit Sveriges viktigaste försvarspolitiska forum. Precis som försvarssamarbetet med Finland innefattar Natosamarbetet operationsplanering och förberedelser för ett gemensamt användande av militära resurser i olika scenarier. Att delta i operationer eller andra aktiviteter för avskräckning och försvar, som är en av Natos kärnuppgifter, kommer att vara en del av Försvarsmaktens löpande verksamhet. Detta kommer bl.a. till uttryck i 1 § förordningen (2024:1333) med instruktion för Försvarsmakten, av vilken framgår att Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige och allierade stater mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret inom Nato. Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar syftar till att upprätthålla de ömsesidiga försvarsförpliktelserna mellan allierade. Även allierades bi- och multilaterala operationer, militära övningar och andra aktiviteter bidrar till Natos samlade avskräckning och försvar (prop. 2024/25:22). Sveriges medlemskap innebär ett åtagande att kontinuerligt bidra till verksamheten. Svenskt deltagande i sådan verksamhet kommer alltså att bestå under överskådlig tid och vara en naturlig del av Försvarsmaktens verksamhet, lika naturlig som att operationer i Sverige är en del av Sveriges försvar. Det är enligt regeringen inte lämpligt att basera sådan kontinuerlig verksamhet på en bestämmelse som medger deltagande med väpnade styrkor i ett särskilt fall (15 kap. 16 § andra stycket 2 regeringsformen). Bestämmelsen om ett särskilt fall är alltså inte anpassad för deltagande i Natooperationer, vilka följer med medlemskapet i alliansen och är en del av den ordinarie verksamheten inom Nato. Inhämtande av riksdagens medgivande i det särskilda fallet har i praxis annars använts för att möjliggöra svenskt deltagande i avgränsande internationella fredsfrämjande insatser med stöd av mandat från FN:s säkerhetsråd eller inbjudan från den stat på vars territorium insatsen genomförs. Till detta kommer att det inte är möjligt att i en proposition om riksdagens medgivande i det särskilda fallet ta höjd för alla behov av svenskt deltagande som kan uppkomma. För att Sverige ska kunna vara den pålitliga, trovärdiga och solidariska allierade som eftersträvas måste Sverige ha förmåga att snabbt, effektivt och kontinuerligt över tid kunna fatta beslut om deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. I propositionen inför Natoanslutningen angav regeringen att det vid den tidpunkten inte fanns tillräckliga skäl att föreslå en lagregel som bemyndigar regeringen att fatta beslut om insättande av svenska väpnade styrkor men att det kunde finnas anledning att återkomma till frågan (prop. 2022/23:74). Erfarenheterna som allierad i Nato och de stora förändringar som Nato genomgår med anledning av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina understryker dock behovet av en långsiktigt hållbar lagreglering som tydliggör beslutsprocessen och ansvarsfördelningen mellan riksdag och regering. Som följd av det försämrade säkerhetspolitiska läget förstärker Nato successivt det kollektiva försvaret genom att vidta en rad åtgärder för att förstärka alliansens förmåga till avskräckning och försvar. Eftersom deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar är av långsiktig karaktär och utgörs av återkommande uppgifter anser regeringen att det bör finnas en särskild lagreglering som anger förutsättningar för insättande av väpnade styrkor för att delta i verksamheten. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att det införs en ny lagreglering, med stöd i 15 kap. 16 § andra stycket 1 regeringsformen, i vilken det anges under vilka förutsättningar svenska väpnade styrkor får sättas in i operationer och andra aktiviteter som sker inom ramen för Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Lagregleringen ska omfatta såväl planeringsbar som icke planeringsbar verksamhet Regeringen beskriver att Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar består av såväl planerad verksamhet som oplanerad verksamhet som beslutas med kort varsel. Planerad verksamhet är mer kontinuerliga operationer eller aktiviteter inom ramen för exempelvis Natos framskjutna närvaro, Natos integrerade luft-och missilförsvar och Natos stående marina styrkor. Operationer och andra aktiviteter kan dock även beslutas med kort varsel. Det kan t.ex. röra sig om marina operationer eller flygoperationer under Natos ledning som beroende på omvärldsutvecklingen behöver genomföras med kort varsel för att avskräcka en antagonist. Ett exempel på sådan aktivitet var Natos operation Baltic Sentry. Det kan också röra sig om motsvarande operationer som genomförs tillsammans med enskilda allierade, t.ex. inom ramen för den brittiskledda snabbinsatsstyrkan Joint Expeditionary Force. Även det nordiska samarbetet inom Nordic Defence Cooperation (Nordefco) är ett exempel på ett multilateralt försvarssamarbete vars betydelse kan förväntas öka eftersom alla de nordiska länderna nu är Natomedlemmar. Därtill avses flygoperationer tillsammans med USA inom ramen för Bomber Task Force samt flygoperationer med andra allierade inom ett avgränsat operationsområde. Det kan även uppstå fall då ett medgivande från riksdagen inte kan inhämtas tillräckligt skyndsamt för att Sverige ska kunna agera med den snabbhet som krävs i en hastigt försämrad säkerhetssituation och där ett uteblivet eller fördröjt beslut skulle kunna leda till avsevärda men för angelägna svenska intressen. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att den nya lagregeln ska omfatta möjligheten att sätta in svenska väpnade styrkor för både den planeringsbara och den icke planeringsbara verksamheten. Riksdagen ska som huvudregel besluta om ramarna för deltagandet Regeringen föreslår en lagregel med innebörden att regeringen, inom de närmare ramar som riksdagen beslutar om för ett kalenderår eller annan period, i samverkan med Nato eller med en stat som är medlem i den organisationen, får sätta in svenska väpnade styrkor för att i enlighet med internationell rätt delta i operationer eller andra aktiviteter för Natos samlade avskräckning och försvar. Bestämmelsen är inte begränsad till fredstida operationer eller andra aktiviteter. Enligt föreslaget ska bestämmelsen införas i lagen om operativt militärt stöd, vilken föreslås byta namn till lagen om militärt samarbete. Enligt regeringen säkerställs genom lagförslaget att det även i fortsättningen som huvudregel kommer att krävas riksdagens beslut för att regeringen ska få sätta in svenska väpnade styrkor för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Regeringen konstaterar att stora delar av Natos verksamhet är planeringsbar och inte förutsätter ett snabbt beslutsförfarande. Därför kommer riksdagen att fatta beslut om de närmare ramarna för ett svenskt deltagande när det gäller merparten av de operationer och andra aktiviteter som Sverige kan förväntas bidra till. Det kan göras efter det att regeringen i en proposition föreslagit i vilka operationer eller andra aktiviteter regeringen anser att Sverige bör delta med en väpnad styrka under en viss period, t.ex. ett kalenderår. Det bör i en sådan proposition även i viss utsträckning vara möjligt att beskriva operationer och andra aktiviteter som t.ex. kan uppkomma med kort varsel men som kan förutses (jämför med de ytterligare fredstida operationer eller aktiviteter som finns beskrivna i prop. 2024/25:22). Därmed kommer bidrag till operationer eller andra aktiviteter som exempelvis äger rum inom ramen för Natos framskjutna närvaro, Natos stående marina styrkor och Natos integrerade luft- och missilförsvar normalt endast kunna ske inom de ramar som riksdagen beslutat om. Riksdagen ska även kunna fatta beslut om deltagande under viss tid i särskilda operationer som inte omfattas av en proposition som sträcker sig över t.ex. ett kalenderår eller en annan längre period, t.ex. när behov av svenskt deltagande i en ny operation uppkommer. Regeringen föreslås få eget beslutsmandat i två typer av brådskande situationer Som framgått ovan beskriver regeringen att inte all verksamhet inom Nato är planeringsbar och att behov av att genomföra en operation eller annan aktivitet med svenskt deltagande kan uppkomma plötsligt. Det kan handla om hastigt uppkomna behov av att delta i operationer eller aktiviteter. Natos transformativa skede gör också att aktiviteter och operationer kan ändras till sin karaktär och att nya initiativ kan beslutas, vilket ytterligare försvårar möjligheten att förutse alla tänkbara aktiviteter. Flera kortvariga operationer beslutas med kort varsel, t.ex. i form av s.k. Vigilance Activities och Enhanced Vigilance Activities. Vidare kan den säkerhetspolitiska situationen hastigt försämras på ett sätt som ställer krav på ett snabbt agerande från svensk sida för att inte angelägna svenska intressen ska hotas. Regeringen konstaterar således att behov av deltagande i Natos verksamhet kan uppkomma med kort varsel och kan gå utöver det som riksdagen redan har medgett, varför det skulle kunna krävas ett nytt godkännande från riksdagen om regeringen ska kunna besluta om att delta med en svensk väpnad styrka. Om riksdagen i varje sådant fall ska fatta de beslut som krävs för att Sverige ska kunna sätta in svenska väpnade styrkor för att delta i operationer och andra aktiviteter i samverkan med Nato eller med allierade, finns det enligt regeringen en risk att effektiviteten i samarbetet i vissa fall hämmas och att ett gemensamt användande av alliansens militära resurser inom ramen för det kollektiva försvar som Natosamarbetet bygger på försvåras. Eftersom det rör sig om ett långsiktigt samarbete inom en försvarsallians som kräver kontinuerliga åtaganden anser regeringen att det inte heller är lämpligt att samarbetet i viss utsträckning är beroende av att riksdagen återkommande fattar beslut genom extraordinära metoder för att förkorta beslutsförfarandet. Regeringen understryker också att även om beslutsförfarandet i riksdagen, när ideala förhållanden råder, kan kortas till ett mindre antal dagar kan det många gånger ändå vara för lång tid för att Sverige ska kunna delta effektivt i vissa verksamheter. Av betydelse är även det faktum att det är två instanser som ska fatta beslut, dvs. riksdagen och regeringen. Innan regeringen väcker förslag i riksdagen måste regeringen bereda ärendet och besluta en proposition. Regeringen anför vidare att riksdagen under vissa perioder av året gör uppehåll i kammarens arbete. Det kan under sådana perioder ta längre tid att samla riksdagens ledamöter, vilket kan påverka möjligheterna att få till stånd ett tillräckligt snabbt beslutsfattande. Regeringen konstaterar att det finns flera exempel på att riksdagen kan fatta snabba beslut när situationen så kräver, men givet att det nu rör sig om behov som kommer att uppstå kontinuerligt anses det inte lämpligt att återkommande basera beslutsfattandet om svenskt deltagande i den aktuella verksamheten på en ordning som bygger på att riksdagen kontinuerligt tillämpar extraordinära regler. Regeringen konstaterar vidare att ett ärende också kan väckas genom ett utskottsinitiativ och att det kan möjliggöra ett snabbare förfarande. Konstitutionsutskottet har dock anfört att rätten att väcka ärenden genom utskottsinitiativ bör användas varsamt och att det normala bör vara att ärenden väcks genom proposition eller motion (se t.ex. bet. 2021/22:KU35). Därtill kommer att det är regeringen som har de nödvändiga kontakterna med Nato och med Försvarsmakten om insättande av väpnade styrkor och som därmed kan inhämta det nödvändiga beredningsunderlaget för beslut om deltagande i en specifik operation eller annan aktivitet. Det aktuella utskottet är därför beroende av det underlag som regeringen tillhandahåller. När det är riksdagen som tar initiativ om medgivande till insättande av svenska väpnade styrkor kan riksdagens förutsättningar att granska och utkräva ansvar av regeringen också försvåras. Även om utskottsinitiativ kan vara ett effektivt sätt att skyndsamt hantera ärenden i enstaka fall framstår det enligt regeringen således som olämpligt av både principiella och praktiska skäl att förlita sig på det i det kontinuerliga deltagandet i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Mot den bakgrunden föreslås i propositionen att regeringen ska bemyndigas att få sätta in numerärt begränsade väpnade styrkor under en begränsad tid i två typer av brådskande situationer. För det första föreslås att regeringen, utan att inhämta riksdagens särskilda beslut om de närmare ramarna för deltagandet enlig huvudregeln, ska få sätta in svenska väpnade styrkor i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar om behovet av ett insättande uppkommer med kort varsel och avser en begränsad numerär. Mandatet ska enligt förslaget begränsas på så sätt att den svenska väpnade styrka som sätts in i varje enskild operation eller annan aktivitet inte får överstiga 500 personer och att totalt högst 1 000 personer får tjänstgöra samtidigt med stöd av mandatet. Riksdagens medgivande enligt mandatet i den föreslagna bestämmelsen för deltagande i en sådan operation eller annan aktivitet ska endast gälla under en begränsad tid om 90 dagar. Enligt regeringen bör riksdagen alltså besluta om deltagande som rör större numerärer och för deltagande under längre tid än 90 dagar. Regeringen får då inkomma med en särskild proposition. De 90 dagarna bedöms vara den tid som krävs för att regeringen ska kunna utvärdera och bedöma om operationen eller aktiviteten ska fortgå efter fristens utgång samt för att regeringen ska ha möjlighet att ta fram en proposition och få den behandlad i riksdagen utan att extraordinära metoder används. Som skäl för detta första mandat anför regeringen att det allvarligt försämrade säkerhetspolitiska läget innebär att nya tidigare inte förutsedda operationer eller andra aktiviteter kan behöva inledas med kort varsel. Det rör sig framför allt om ett ökat behov av att snabbt kunna inleda nya operationer och andra aktiviteter som ofta är kortvariga, såsom Vigilance Activities och Enhanced Vigilance Activities. Dessa aktiviteter utgör en del av avskräckningen och är ett verktyg för Nato att demonstrera alliansens försvarsförmåga genom att flexibelt nyttja styrkor under sitt befäl men också kunna anpassa och vid behov utöka närvaro eller förstärka verksamheten. Behov och förfrågningar om svenskt deltagande i sådana operationer kan uppkomma med kort varsel. Förfrågningarna är ofta ställda till ett flertal allierade och kräver i de flesta fall ett skyndsamt agerande och snabb hantering då de är tidskritiska. Det kan även uppstå behov av att med kort varsel fylla luckor som ett annat allierat land inte kan uppfylla, t.ex. inom ramen för de stående marina styrkorna eller Nato Air Policing men där deltagandet inte omfattas av ett tidigare givet riksdagsmandat. Det kan också handla om deltagande i operationer eller andra aktiviteter som på kort varsel ändras till sin karaktär. Därutöver föreslås att regeringen ska få mandat att sätta in en begränsad numerär av svenska väpnade styrkor om ett dröjsmål annars skulle leda till avsevärda men för angelägna svenska intressen. I ett sådant fall föreslås att regeringen får sätta in högst 1 000 personer med stöd av medgivandet. Riksdagens medgivande för deltagande i en sådan operation eller annan aktivitet ska enligt förslaget begränsas i tid till 60 dagar. Skillnaden mot operationer och aktiviteter som uppkommer med kort varsel är att regeringen i dessa situationer förfogar över en större numerär. Det som avses i dessa fall är situationer som är synnerligen brådskande och allvarliga. Bestämmelsen är tänkt att vara tillämplig i sådana situationer då det är befogat att anta att ett snabbt beslutsfattande om deltagande är nödvändigt för att avvärja ett läge som är uppenbart hotfullt för Sverige eller en fara som allvarligt äventyrar rikets säkerhet eller människors liv eller hälsa eller i situationer med jämförbara konsekvenser, och att det inte finns något lindrigare sätt att avvärja faran. Bestämmelsen kan t.ex. bli tillämplig om Nato bedömer att Sverige snabbt behöver bidra med väpnade styrkor i en viss operation eller annan aktivitet för Natos samlade avskräckning och försvar, t.ex. försvaret av allierades territorium. Det kan exempelvis röra sig om situationer där beslut kan behöva fattas med mycket stor brådska eftersom det finns en överhängande risk för att ett snabbt väpnat angrepp mot Nato skulle äventyra rikets säkerhet. I vissa fall torde det inte vara möjligt att ens med de möjligheter riksdagen har att skynda på processer fatta beslut inom de tidsramar som krävs. Förslaget innebär att styrkor som satts in med stöd av medgivandena som beskrivits ovan får kvarstanna vid ett väpnat angrepp och att regeringen kan fatta beslut med stöd av medgivandena även när ett väpnat angrepp har ägt rum. Regeringens beslut får dock enligt förslaget endast gälla under 90 respektive 60 dagar. De bidrag med svensk väpnad styrka till Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar som regeringen föreslås få mandat att besluta om kommer inte vara begränsade till fredstid. Även om utgångspunkten är att deltagande kommer att ske genom bidrag till Natos samlade fredstida verksamhet för avskräckning kan ett väpnat angrepp mot en allierad inte uteslutas. Då aktualiseras rätten till såväl individuellt som kollektivt självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan. Natos operationsplanering för avskräckning och försvar är utformad så att styrkor som ställts under Natos ledning i en sådan situation ska kunna delta i försvaret av allierades territorium. Exempelvis har FLF Lettland och Natos stående marina styrkor enligt denna operationsplanering viktiga funktioner i ett sådant läge, i avvaktan på ytterligare militära förstärkningar. Det krävs därför att regeringens mandat inte är begränsat till fredstida insatser. De beslutsbefogenheter regeringen föreslås få enligt den ändrade bestämmelsen är alltså mera omfattande än i dag men bedöms vara en naturlig följd av Natomedlemskapet och dess ömsesidiga försvarsgarantier. Genom de föreslagna begränsningarna ges regeringen ett begränsat men tillräckligt handlingsutrymme att agera i enlighet med Natos operationsplanering eller annan relevant planering i avvaktan på riksdagens ställningstagande till svenska fortsatta bidrag till det kollektiva försvaret. De föreslagna beslutsbefogenheterna bedöms därför enligt regeringen inte bli mer långtgående än nödvändigt. Riksdagens insyn och inflytande Regeringen konstaterar att lagförslaget innebär att riksdagen som huvudregel även i fortsättningen kommer att ha beslutanderätt för inom vilka ramar Sverige kommer att delta i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Regeringen betonar dock vikten av att riksdagens insyn och inflytande säkerställs även när regeringen nyttjar de föreslagna begränsade mandaten för brådskande fall och bedömer att det sker framför allt genom att regeringen informerar och överlägger med Utrikesnämnden enligt 10 kap. 11 § regeringsformen. Konstitutionsutskottet har framhållit det angelägna i att strategiska diskussioner om viktiga utrikespolitiska frågor och händelser, liksom säkerhetspolitiska frågor, äger rum på en konstitutionellt och politiskt sett hög nivå. Utskottet har vidare pekat på att Utrikesnämndens sammansättning, kravet på varsamhet och möjligheten att besluta om absolut sekretess är sådana förhållanden som ger alldeles särskilda förutsättningar för information och överläggning om utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för riket (se bet. 2015/16:KU10). Regeringen anför att den inte har någon ytterligare formell skyldighet att informera eller samråda med riksdagen i frågor av det nu nämnda slaget. Det är dock brukligt att information ändå lämnas till det berörda utskottet i den utsträckning det är möjligt. Vikten av att informationen är korrekt och tydlig samt att den lämnas i god tid har framhållits av konstitutionsutskottet (se t.ex. bet. 2015/16:KU20). Information till riksdagen lämnas även genom skrivelser och muntligen genom statsråd vid ett sammanträde i kammaren. Det finns även informella samrådsformer mellan regeringen och riksdagen, t.ex. partiledar-överläggningar. Riksdagen kan också få sakinformation från regeringen genom kontakter mellan utskotten och departementen. I och med Sveriges inträde i Nato har det vid sidan av de lagstadgade kraven etablerats en ordning för information till riksdagen om regeringens verksamhet inom ramen för medlemskapet. Informationen har lämnats i form av en årlig skrivelse till riksdagen och vid muntliga föredragningar i utrikesutskottet och försvarsutskottet inför formella toppmöten och möten mellan utrikes-ministrarna och försvarsministrarna i Nordatlantiska rådet (prop. 2022/23:74, bet.2022/23:UU16). I sitt betänkande avseende propositionen om svenskt bidrag till Natos samlade avskräckning och försvar under 2025 förordade det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet vidare en ordning där regeringen återrapporterar till de berörda utskotten om genomförandet av bidraget till Natos samlade avskräckning och försvar vid särskilda tillfällen, utöver inför möten i Nordatlantiska rådet (bet. 2024/25:UFöU2). Så sker nu en gång per kvartal. Utöver överläggningar i Utrikesnämnden anser regeringen att den även bör hålla berörda utskott informerade om svenskt deltagande i operationer och aktiviteter, såväl när dessa beslutats av regeringen inom ramen för riksdagens beslut för en viss period som när regeringen fattat beslutet med stöd av regeringens mandat för brådskande fall. Sådan information bör avse det svenska deltagandets genomförande, inklusive det svenska bidragets utformning, förutsättningar och måluppfyllelse. Hur detta närmare bör ske får bedömas i varje enskild situation. Regeringen anser att formerna för detta fortlöpande bör ses över. Slutligen konstaterar regeringen att den föreslagna regleringen inte i någon högre grad avviker från andra Natoländers ordningar för insättande av väpnade styrkor. Regleringen innebär att det även i fortsättningen är riksdagen som har den övergripande beslutsmakten när det gäller insättande av väpnade styrkor utomlands. Följdändring Eftersom lagen om operativt militärt stöd föreslås byta namn behöver följdändringar av hänvisningar till den lagen göras i skyddslagen (2010:305). Motionerna I kommittémotion 2025/26:275 anför Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) att Sveriges Natomedlemskap visserligen medför behov av ändrad lagstiftning men att regeringens förslag ger upphov till en rad principiella frågeställningar. Till detta hör att det är oklart vad som avses med uttrycket ”angelägna svenska intressen” när det gäller regeringens förslag om att på egen hand få sända en begränsad svensk väpnad trupp för att skydda sådana intressen. Enligt motionärerna finns risk för en betydande godtycklighet om regeringen kan vidta så långtgående åtgärder för en viss tidsperiod utan att vare sig informera riksdagen eller låta riksdagen fatta beslut genom snabbprocess. I yrkande 1 föreslås därför att riksdagen avslår regeringens lagförslag såvitt avser 1 § tredje stycket lagen om operativt militärt stöd. Motionärerna anser att regeringens lagförslag även i andra delar framstår som mycket långtgående, varför de anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändringar som innebär att regeringens mandat att få sätta in svenska styrkor enligt den nya lagen endast bör tillämpas när ett riksdagsbeslut genom snabbprocess inte är möjligt (yrkande 2), att regeringens mandat att på egen hand sätta in svenska styrkor ska tidsbegränsas till högst 60 dagar (yrkande 3) och att regeringens beslut om insättning av svenska styrkor i sådana fall ska godkännas av riksdagen senast 14 dagar efter regeringens beslut (yrkande 4). Hanna Gunnarsson m.fl. (V) föreslår i kommittémotion 2025/26:309 att riksdagen avslår propositionen. Enligt motionärerna saknas det skäl för en sådan maktförskjutning från riksdag till regering som föreslås när det gäller befogenheten att sända svensk trupp utomlands. Riksdagen är Sveriges högsta beslutande och direkt folkvalda organ, och därför är det i riksdagen som besluten med högst legitimitet fattas. Den föreslagna ändringen skulle både minska riksdagens insyn och försvaga förankringen av viktiga beslut hos riksdagen. Ett försämrat omvärldsläge kan visserligen medföra behov av ett snabbt agerande från Sverige men erfarenheter från tidigare beslutsprocesser som krävt snabb hantering visar att riksdagen är förmögen att ta snabba beslut när det behövs. Motionärerna pekar på att det redan finns flera sätt att korta berednings- och beslutsprocessen. Under coronapandemin fattades t.ex. ett antal beslut i riksdagen med kort varsel och besluten om stöd till Ukraina har fattats med snabbare beredningsprocesser än normalt. Det finns också exempel på insatser med väpnad styrka där riksdagen har fattat beslut på en eller ett par dagar, ibland genom att ärendet väckts som ett utskottsinitiativ. I fall av politisk oenighet eller i frågor som i allmänhetens ögon kan anses vara kontroversiella blir det särskilt viktigt att beslut fattas av riksdagen. Motionärerna menar att insättandet av svensk väpnad trupp utomlands kan vara känsligt till sin natur och att kommande regeringar även fortsättningsvis ska sträva efter en bred politisk enighet genom beslut i riksdagen. Vidare anser motionärerna att en demokratisk ordning med beslut i riksdagen stärker Sveriges förmåga att stå emot påtryckningar på Sverige från enskilda länder om att delta i operationer som inte ligger i vare sig Sveriges eller Natos samlade intresse. I kommittémotion 2025/26:358 anser Emma Berginger m.fl. (MP) att regeringens förslag om att riksdagen ska ange de närmare ramarna för Sveriges ordinarie bidrag till Natos avskräckning och försvar är en rimlig ordning. Motionärerna föreslår däremot att riksdagen avslår regeringens lagförslag såvitt avser 1 § andra och tredje styckena lagen om operativt militärt stöd, som innebär att regeringen bemyndigas att under vissa brådskande situationer själv sätta in väpnad styrka. Det är av yttersta vikt att iaktta försiktighet när man föreslår att makt flyttas från riksdagen till regeringen, och enligt motionärerna finns inte tillräckliga skäl för det föreslagna maktöverförandet. Riksdagen har redan inom nuvarande ramverk förmåga och verktyg att hantera oförutsedda och brådskande situationer. Ett viktigt sådant verktyg är ordningen med utskottsinitiativ. Riksdagen har i närtid visat att denna modell är effektiv för att fatta beslut, även med bara några dagars varsel. Detta gjordes vid ett stort antal tillfällen under covid-19-pandemin men det har även använts under ännu mer akuta förhållanden, då man t.ex. på endast två dagar kunnat fatta beslut om att skicka svensk trupp till Sudan för att evakuera svenska medborgare. Vidare är regeringens lagförslag otydligt när det gäller vad som avses med ”behovet uppkommer med kort varsel” och ”avsevärda men för angelägna svenska intressen”. Otydligheten kan leda till en alltför långtgående flexibilitet för regeringens möjlighet att ta beslut på egen hand. Det är dessutom av stor demokratisk betydelse att det är riksdagen som fattar beslut om att sända svensk militär trupp utomlands i fredstid. Det säkerställer att insatsen görs i enlighet med folkrätten och att beslutet är i linje med Sveriges intressen, och att en ordentlig konsekvensbedömning har gjorts. Ett brett parlamentariskt stöd kan också stärka legitimiteten för regeringens beslut i svåra situationer. Utskottets ställningstagande Medlemskapet i Nato har inneburit en grundläggande förändring av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Sverige omfattas numera av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget och vår försvarsförmåga är en del av alliansens kollektiva försvar. Utskottet konstaterar att Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar syftar till att upprätthålla de ömsesidiga försvarsgarantierna och att medlemskapet innebär ett åtagande för oss att kontinuerligt bidra till den verksamheten. Svenskt deltagande i sådan verksamhet kommer alltså att bestå över tid och vara en naturlig del av Försvarsmaktens löpande verksamhet. Utskottet har tidigare anfört att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad (senast i bet. 2024/25:UFöU3). Utskottet håller fast vid detta och instämmer med regeringen att det förutsätter att Sverige också har förmåga att snabbt, effektivt och kontinuerligt fatta beslut om deltagande i Natos verksamhet för avskräckning och försvar. I propositionen redogör regeringen för att erfarenheterna som allierad och Natos starkt transformativa fas till följd av det försämrade säkerhetspolitiska läget har understrukit behovet av en långsiktigt hållbar och tydlig lagreglering för den svenska beslutsprocessen. Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning att det inte är lämpligt att beslut om svenskt deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar ska baseras på regeringsformens bestämmelse om ett medgivande i ett särskilt fall, utan att en ny lagreglering ska införas som anger under vilka förutsättningar som regeringen får sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för sådan verksamhet. Vikten av att riksdagen tillförsäkras en vidsträckt insyn i utrikespolitiken och får ett starkt inflytande över den kommer till utryck bl.a. i regeringsformens regler i 15 kap. 16 § som innebär att riksdagens godkännande på något sätt krävs för att regeringen ska få sända väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor. Utskottet konstaterar och välkomnar därför att den föreslagna lagregeln innebär att riksdagen även fortsättningsvis som huvudregel kommer att besluta om ramarna för svenskt deltagande med väpnade styrkor i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. Ett sådant riksdagsbeslut kan avse verksamhet under ett kalenderår eller någon annan period, men även en viss operation eller aktivitet. Därutöver redogör regeringen för behovet av att få eget mandat att sätta in numerärt begränsade väpnade styrkor under en begränsad tid i två typer av brådskande situationer. Regeringen redovisar att inte all verksamhet inom Nato går att planera utan att behov av ett svenskt deltagande kan uppkomma med kort varsel. Därutöver kan en hastig försämring av den säkerhetspolitiska situationen kräva ett mycket snabbt agerande från svensk sida för att inte angelägna svenska intressen ska hotas. Utskottet tar fasta på regeringens bedömning att det finns en risk för att effektiviteten i Natosamarbetet i vissa fall kan hämmas och att ett gemensamt användande av alliansens militära resurser inom det kollektiva försvaret kan försvåras om det vid varje sådant fall skulle krävas ett riksdagsbeslut för svenskt deltagande. Liksom regeringen anser utskottet att det inte heller är lämpligt att göra möjligheten till deltagande i ett långsiktigt samarbete inom en försvarsallians med kontinuerliga åtaganden beroende av att riksdagen återkommande fattar beslut genom extraordinära metoder för att förkorta beslutsfattandet, även om riksdagen vid flera tillfällen har visat att det i och för sig är möjligt med snabba beslut. Sammanfattningsvis menar utskottet att regeringen bör få ett eget mandat i brådskande situationer för att Sverige ska kunna agera tillräckligt snabbt och flexibelt. Med de begränsningar som angetts för de två skilda mandaten i såväl antal personer (500 respektive 1 000) som tidsperiod (90 respektive 60 dagar) bedömer utskottet att regeringens utökade beslutsbefogenheter inte blir mer långtgående än nödvändigt. Liksom regeringen anser utskottet att regeringen därigenom får ett begränsat men tillräckligt handlingsutrymme för att kunna agera i enlighet med Natos operationsplanering eller annan relevant planering i avvaktan på riksdagens ställningstagande till ett eventuellt fortsatt svenskt bidrag. Utskottet vill understryka vikten av att riksdagens insyn och inflytande över svenskt deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar säkerställs även framöver. Som framgått ovan kommer riksdagen som huvudregel även fortsättningsvis att besluta om ramarna för sådant deltagande. Det är dock viktigt att riksdagens insyn och inflytande även säkerställs i de fall då regeringen utnyttjar sitt mandat för brådskande fall. Utskottet har i sitt betänkande över propositionen om svenskt bidrag till Natos samlade avskräckning och försvar under 2025 (bet. 2024/25:UFöU2) förordat en ordning som nu följs där regeringen en gång per kvartal återrapporterar till de berörda utskotten om genomförandet av bidraget till Natos samlade avskräckning och försvar. Utskottet vill hänvisa till dessa överväganden och förordar fortfarande en sådan ordning. Med andra ord bör regeringen fortsätta att hålla berörda utskott informerade om svenskt deltagande i operationer och aktiviteter, såväl när dessa beslutats av regeringen inom ramen för riksdagens beslut för en viss period som när regeringen fattat beslutet med stöd av regeringens mandat för brådskande fall. En sådan information bör avse det svenska deltagandets genomförande, inklusive det svenska bidragets utformning, förutsättningar och måluppfyllelse. Utskottet ansluter sig sammanfattningsvis till regeringens överväganden och tillstyrker regeringens lagförslag. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2025/26:275 (C) yrkande 1, 2025/26:309 (V) och 2025/26:358 (MP). Med det ovan anförda anser utskottet att det inte heller finns någon anledning för riksdagen att nu ta något initiativ till en översyn av den föreslagna lagregleringen. Därmed avstyrker utskottet även motion 2025/26:275 (C) yrkandena 2–4. Reservationer 1. Avslag på propositionen, punkt 1 (V) av Hanna Gunnarsson (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen avslår regeringens förslag. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:309 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V). Ställningstagande I propositionen föreslås att regeringen ska få utökade befogenheter att sända svensk trupp utomlands. Jag anser att det saknas skäl för en sådan maktförskjutning från riksdag till regering. Riksdagen är Sveriges högsta beslutande och direkt folkvalda organ; därför ska det vara i riksdagen som besluten med högst legitimitet fattas. Den föreslagna ändringen skulle både minska riksdagens insyn och försvaga förankringen av viktiga beslut hos riksdagen. Ett försämrat omvärldsläge kan visserligen medföra behov av ett snabbt agerande från Sverige men erfarenheter från tidigare beslutsprocesser som krävt snabb hantering visar att riksdagen är förmögen att ta snabba beslut när det behövs. Det finns redan flera sätt att korta berednings- och beslutsprocessen. Under coronapandemin fattades t.ex. ett antal beslut i riksdagen med kort varsel och besluten om stöd till Ukraina har fattats med snabbare beredningsprocesser än normalt. Det finns också exempel på insatser med väpnad styrka där riksdagen har fattat beslut på en eller ett par dagar, ibland genom att ärendet väckts som ett utskottsinitiativ. I fall av politisk oenighet eller i frågor som i allmänhetens ögon kan anses vara kontroversiella blir det särskilt viktigt att beslut fattas av riksdagen. Jag menar att insättandet av svensk väpnad trupp utomlands kan vara känsligt till sin natur och att kommande regeringar även fortsättningsvis ska sträva efter en bred politisk enighet genom beslut i riksdagen. Vidare anser jag att en demokratisk ordning med beslut i riksdagen stärker Sveriges förmåga att stå emot påtryckningar på Sverige från enskilda länder om att delta i operationer som varken ligger i Sveriges eller Natos samlade intresse. I propositionen föreslås att lagregleringen ska tas in i lagen om operativt militärt stöd. Som Vänsterpartiet tidigare har påtalat i bl.a. ett särskilt yttrande i betänkande 2021/22:UU19 har den lagen brister i sin utformning då lagstiftningens bestämmelser om soldater från Finland, USA och andra Nato-länder ser olika ut. Detta är en konsekvens av de olika propositionernas inriktning och ambition i samband med ändringar i lagstiftningen. Regeringen borde i den aktuella propositionen ha sett över lagstiftningen i stort. När det nu inte gjorts kvarstår bristerna och skillnaderna t.ex. i vilka rättigheter och skyldigheter olika soldater har i Sverige utifrån vilket land de kommer från. Jag anser således att riksdagen bör avslå regeringens proposition. 2. En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar, punkt 2 (C) av Mikael Larsson (C). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd med den ändringen att 1 § tredje stycket ska utgå, 2. lag om ändring i skyddslagen (2010:305). Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:6 punkt 2 och motion 2025/26:275 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1, bifaller delvis proposition 2025/26:6 punkt 1 och avslår motion 2025/26:358 av Emma Berginger m.fl. (MP). Ställningstagande Sveriges Natomedlemskap medför behov av ändrad lagstiftning för att vi som allierade ska kunna fullgöra våra åtaganden. Regeringens förslag ger dock upphov till en rad principiella frågeställningar. Till detta hör att det är oklart vad som avses med uttrycket ”angelägna svenska intressen” när det gäller regeringens förslag om att på egen hand få besluta om en begränsad svensk väpnad trupp för att skydda sådana intressen. Jag menar att det finns risk för en betydande godtycklighet om regeringen kan vidta så långtgående åtgärder för en viss tidsperiod utan att vare sig informera riksdagen eller låta riksdagen fatta beslut genom snabbprocess. Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens lagförslag såvitt avser 1 § tredje stycket lagen om operativt militärt stöd. 3. En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar, punkt 2 (MP) av Ulf Holm (MP). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd med den ändringen att 1 § andra och tredje styckena ska utgå, 2. lag om ändring i skyddslagen (2010:305). Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:6 punkt 2 och motionerna 2025/26:275 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1 och 2025/26:358 av Emma Berginger m.fl. (MP) samt bifaller delvis proposition 2025/26:6 punkt 1. Ställningstagande Regeringens förslag om att riksdagen ska ange de närmare ramarna för Sveriges ordinarie bidrag till Natos avskräckning och försvar är en rimlig ordning. Därutöver föreslår regeringen att den ska få beslutsbefogenhet att sätta in en svensk väpnad styrka i vissa brådskande situationer. Jag anser att riksdagen bör avslå denna del av propositionen. Det är av yttersta vikt att iaktta försiktighet när förslag läggs fram om att flytta makt från riksdagen till regeringen och jag anser att det saknas tillräckliga skäl för det föreslagna maktöverförandet. Riksdagen har redan inom nuvarande ramverk förmåga och verktyg att hantera oförutsedda och brådskande situationer. Ett viktigt sådant verktyg är ordningen med utskottsinitiativ. Riksdagen har i närtid visat att denna modell är effektiv för att fatta beslut, även med bara några dagars varsel. Detta gjordes vid ett stort antal tillfällen under covid-19-pandemin men det har också använts under ännu mer akuta förhållanden, då man t.ex. på endast två dagar kunnat fatta beslut om att skicka svensk trupp till Sudan för att evakuera svenska medborgare. Vidare är regeringens lagförslag otydligt när det gäller vad som avses med ”behovet uppkommer med kort varsel” och ”avsevärda men för angelägna svenska intressen”. Otydligheten kan leda till en alltför långtgående flexibilitet för regeringens möjlighet att ta beslut på egen hand. Det är dessutom av stor demokratisk betydelse att det är riksdagen som fattar beslut om att sända svensk militär trupp utomlands i fredstid. Det säkerställer att insatsen görs i enlighet med folkrätten och att beslutet är i linje med Sveriges intressen, och att en ordentlig konsekvensbedömning har gjorts. Ett brett parlamentariskt stöd kan också stärka legitimiteten för regeringens beslut i svåra situationer. Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens lagförslag såvitt avser 1 § andra och tredje styckena lagen om operativt militärt stöd. 4. Framtida utformning av lagstiftningen, punkt 3 (C) av Mikael Larsson (C). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2025/26:275 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkandena 2–4. Ställningstagande Jag har tidigare framfört att riksdagen bör avslå regeringens förslag såvitt avser mandatet att på egen hand få sända svensk väpnad trupp för att skydda angelägna svenska intressen. Jag menar att det finns goda skäl att se över även övriga delar i regeringens lagförslag. Jag anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändringar som innebär att regeringen endast ska ha mandat att sätta in svenska styrkor när ett riksdagsbeslut genom snabbprocess inte är möjligt, att ett mandat för regeringen att sätta in svenska styrkor ska tidsbegränsas till högst 60 dagar och att regeringens beslut om insättning av svenska styrkor i sådana fall ska godkännas av riksdagen senast 14 dagar efter regeringens beslut. Riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännage detta för regeringen. Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2025/26:6 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305). Följdmotionerna 2025/26:275 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C): 1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd i den del det avser 1 § tredje stycket. 2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska styrkor endast bör sättas in enligt 1 § första och andra styckena lagen om operativt militärt samarbete när ett riksdagsbeslut genom snabbprocess inte är möjligt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att insättning av svenska styrkor enligt 1 § andra stycket lagen om operativt militärt samarbete bör tidsbegränsas till högst 60 dagar och tillkännager detta för regeringen. 4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att insättning av svenska styrkor enligt 1 § andra stycket lagen om operativt militärt samarbete bör godkännas av riksdagen inom 14 dagar efter regeringens beslut, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 2025/26:309 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V): Riksdagen avslår regeringens proposition 2025/26:6 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar. 2025/26:358 av Emma Berginger m.fl. (MP): Riksdagen avslår propositionen i de delar som avser förslag till lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd vad gäller 1 § andra och tredje styckena. Bilaga 2 Regeringens lagförslag

Se mer

Läs hos riksdagen

UFöU

Publicerade betänkande · 18 mars 2025

Svenskt deltagande i luftförsvarsoperation inom ramen för Nato

Betänkande UFöU3

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2024/25:UFöU3 Svenskt deltagande i luftförsvarsoperation inom ramen för Nato Sammanfattning Utskottet föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande fr.o.m. den 1 maj 2025 t.o.m. den 31 augusti 2025 för att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen som har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Behandlade förslag Proposition 2024/25:113 Svenskt deltagande i luftförsvarsoperation inom ramen för Nato. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Bakgrund Propositionens huvudsakliga innehåll Utskottets överväganden Svenskt deltagande i luftförsvarsoperation inom ramen för Nato Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Utskottets förslag till riksdagsbeslut Svenskt deltagande i luftförsvarsoperation inom ramen för Nato Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande fr.o.m. den 1 maj 2025 t.o.m. den 31 augusti 2025 för att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen som har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:113. Stockholm den 18 mars 2025 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Aron Emilsson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Aron Emilsson (SD), Margareta Cederfelt (M), Morgan Johansson (S), Matheus Enholm (SD), Helén Pettersson (S), Jörgen Berglund (M), Alexandra Völker (S), Joar Forssell (L), Stefan Olsson (M), Håkan Svenneling (V), Magnus Berntsson (KD), Helena Bouveng (M), Jacob Risberg (MP), Alexandra Anstrell (M), Johan Andersson (S) och Linnéa Wickman (S). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Regeringen fattade den 6 mars 2025 beslut om proposition 2024/25:113 Svenskt deltagande i luftförsvarsoperation inom ramen för Nato. Propositionen lämnades till riksdagen samma dag. Kammaren hänvisade den 11 mars 2025 propositionen till utrikesutskottet för beredning. Utrikesutskottet beslutade samma dag att föreslå för försvarsutskottet att ärendet skulle beredas i ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott i enlighet med 7 kap. 7 § riksdagsordningen (prot. 2024/25:23). Försvarsutskottet fattade samma dag beslut om att ingå i ett sammansatt utskott för beredning av ärendet (prot. 2024/25:25). Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet konstituerade sig vid ett första sammanträde den 13 mars 2025 (prot. 2024/25:6). Vid det konstituerande sammanträdet informerade försvarsminister Pål Jonson, kabinettssekreterare Dag Hartelius från UD och företrädare för Försvarsmakten det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet om planeringen och genomförandet, förutsatt riksdagens medgivande, av det svenska bidrag som föreslås i propositionen. Bakgrund Den 18 maj 2022 ansökte Sverige om medlemskap i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Riksdagen beslutade den 22 mars 2023 att godkänna Sveriges anslutning till nordatlantiska fördraget (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i Nato. Den 27 januari 2025 framställde Försvarsmakten en begäran om tillstånd att få delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen som har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande fr.o.m. den 1 maj 2025 t.o.m. den 31 augusti 2025 för att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen som har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Utskottets överväganden Svenskt deltagande i luftförsvarsoperation inom ramen för Nato Utskottets förslag i korthet Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande fr.o.m. den 1 maj 2025 t.o.m. den 31 augusti 2025 för att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen som har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Propositionen Regeringen understryker i propositionen att Sverige ska vara en pålitlig, trovärdig och solidarisk allierad som över tid bidrar till hela Natos säkerhet i enlighet med alliansens 360-gradersperspektiv på säkerhet och försvar. Det är ett svenskt intresse att tillsammans med allierade aktivt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar. För regeringen är stödet till Ukraina de kommande årens främsta utrikespolitiska uppgift. Där det finns behov av och efterfrågan på svenskt stöd bör Sverige bidra till Natos operationer och aktiviteter. Detta gäller dels sådana som fanns på plats när Sverige blev medlem i Nato, dels sådana som tillkommit eller tillkommer därefter. Regeringen bedömer att riksdagen behöver ge sitt medgivande enligt 15 kap. 16 § andra stycket 2 regeringsformen för att en svensk väpnad styrka ska kunna delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen. Bedömningen baseras på att det i detta fall inte är fråga om en internationell förpliktelse som har godkänts av riksdagen och att det ännu inte finns något bemyndigande i lag. Den folkrättsliga grunden för insatsen vilar på det samtycke som Polen, på vars territorium verksamheten äger rum, har gett till Nato och dess allierade. Villkoren för våldsanvändning baseras på eventuella begränsningar som ställs av värdlandet, tillämpliga insatsregler och vad som i övrigt följer av folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och, i tillämpliga fall, internationell humanitär rätt. Den svenska styrkans rättsliga status regleras enligt tillämpliga avtal med Nato och Polen. Den del av det planerade svenska bidraget som bedöms utgöra en väpnad styrka i regeringsformens mening, uppgår till högst åtta stridsflygplan, med tillhörande personal, vilket inkluderar stridsledning och stödenheter. Därutöver avser regeringen att Sverige ska delta med flygburen luft- och sjöövervakningsförmåga och flygburen transportförmåga. Huvuduppgiften för det svenska bidraget är att inom ramen för operationens mandat bidra till att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistisknod som är en av de viktigaste knutpunkterna för såväl det militära som det civila stödet till Ukraina. Avsikten är att det svenska bidraget ska ställas till Natos förfogande under perioden fr.o.m. den 1 maj 2025 t.o.m. den 31 augusti 2025 och stationeras i Polen för deltagande i luftförsvarsoperationen enligt Natos närmare bestämmande. Det svenska bidraget kommer i samband med genomförandet att vara underställt Natobefäl. Det finns enligt regeringens mening starka säkerhetspolitiska skäl för ett svenskt bidrag till den aktuella insatsen. Sverige kommer genom sitt deltagande att bidra till skyddet av det militära och civila stödet till Ukraina, vilket är en helt central uppgift i det rådande säkerhetspolitiska läget. Deltagandet är ett direkt stöd till avskräckningen och försvaret av en allierad, Polen. Deltagande i insatsen kommer att bidra till Sveriges, Europas och Natos säkerhet. Därutöver förväntas bidraget främja Sveriges integrering i Nato. Deltagandet är i linje med Sveriges solidariska allianspolitik, som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde, liksom i hela det euroatlantiska området. Regeringen föreslår därför att riksdagen medger att regeringen ställer den ovannämnda väpnade styrkan till förfogande fr.o.m. den 1 maj 2025 t.o.m. den 31 augusti 2025 för att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen som har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Hotbilden mot den svenska personalen kommer att variera. Försvarsmakten kommer löpande att göra hot- och riskbedömningar och vidta eventuella åtgärder utifrån myndighetens bedömningar. Vilken våldsanvändning som tillåts preciseras i Natos insatsregler. Under vissa förutsättningar kan det förekomma våldsanvändning som går utöver styrkans egenskydd. Liksom när regeringen tidigare har sänt väpnade styrkor till andra länder begränsas våldsanvändningen ytterst av tillämplig folkrätt. Deltagandet i Natos operationer för avskräckning och försvar utgör en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Kostnaderna för det svenska bidraget ryms inom Försvarsmaktens ekonomiska ram. Bakgrund Riksdagens medgivande Enligt 15 kap. 16 § regeringsformen får regeringen sända svenska väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor för att fullgöra en internationell förpliktelse som riksdagen har godkänt. I övrigt får svenska väpnade styrkor sändas till andra länder eller sättas in om det är medgett i lag eller om riksdagen medger det i ett särskilt fall. Det finns ingen internationell förpliktelse som gör regeringen behörig att sätta in en väpnad styrka utomlands. Medgivanden i lag har riksdagen gett i tre fall. Det gällde lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, lagen (1994:588) om utbildning inom ramen för internationellt militärt samarbete och lagen (2020:782) om operativt militärt stöd. Ingen av dessa lagar bemyndigar regeringen att sända väpnade styrkor till andra länder för att bidra till Natos avskräckning och försvar. Ett sådant bidrag förutsätter därför att riksdagen ger sitt medgivande i det enskilda fallet. I proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato (s. 34–36) gjorde regeringen bedömningen att det saknades skäl att införa en regel i lag som bemyndigar regeringen att utan riksdagens godkännande fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato. Regeringen ansåg att det måste finnas förutsättningar för Sverige att som medlem i Nato kunna fatta beslut om att svenska väpnade styrkor ska sändas till andra länder och i övrigt sättas in och att detta kan ske med tillräcklig skyndsamhet. Regeringen konstaterade att det enligt gällande regler är regeringen som fattar beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor men att ett regeringsbeslut om att sätta in svenska väpnade styrkor till stöd för en angripen alliansmedlem och i övrigt inom ramen för en fredstida operation inom Nato kommer att kräva ett godkännande från riksdagen. Vidare bedömde regeringen att stöd med svenska väpnade styrkor för att som medlem i Nato möta ett angrepp mot en annan medlemsstat troligen skulle innebära att Sverige blev part i den aktuella väpnade konflikten, och att Sverige därmed sannolikt skulle hamna i krig. Regeringen ansåg att det fanns starka skäl för att ett sådant beslut skulle förutsätta riksdagens ställningstagande och konstaterade att riksdagen vid behov kan ge ett sådant beslut skyndsamt. Samtidigt underströk regeringen att det finns möjligheter att utöka regeringens befogenhet att sätta in väpnade styrkor utan att ändra den grundläggande regeln om att riksdagens godkännande krävs. Som exempel angavs möjligheten för regeringen att begära riksdagens medgivande att sätta in sådana styrkor i ett särskilt fall för att inom ramen för Nato genomföra operationer i fredstid. En annan möjlighet som nämndes är möjligheten för regeringen att, efter riksdagens godkännande, ingå en överenskommelse med Nato som innebär en förpliktelse för Sverige att sätta in svenska väpnade styrkor under vissa närmare angivna förutsättningar. I vilken utsträckning det kunde finnas anledning att utnyttja dessa möjligheter var något som regeringen bedömde att den kunde återkomma till. Tidigare riksdagsbehandling Riksdagen beslutade den 12 december 2024 att medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området (prop. 2024/25:22, bet. 2024/25:UFöU2, rskr. 2024/25:104). Utskottets ställningstagande Utskottet välkomnar regeringens proposition om att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen för att bidra till att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistisknod som är en av de viktigaste knutpunkterna för såväl det militära som det civila stödet till Ukraina. Utskottet står fast vid sitt tidigare ställningstagande om vikten av ett uthålligt och långsiktigt stöd till Ukraina (prop. 2024/25:34, avsnitt 4, bet. 2024/25:UFöU1, rskr. 2024/25:90) och instämmer med regeringen i att det finns starka säkerhetspolitiska skäl för ett svenskt bidrag till den aktuella insatsen. Sverige kommer genom sitt deltagande att bidra till skyddet av det militära och civila stödet till Ukraina, vilket är en helt central uppgift i det rådande säkerhetspolitiska läget. Deltagandet är ett direkt stöd till avskräckningen och försvaret av Polen, som är en allierad. Utskottet betonade i det ovannämnda betänkandet att det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken och att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Utskottet står fast vid detta och anser liksom regeringen att ett svenskt deltagande i den aktuella insatsen bidrar till Sveriges, Europas och Natos säkerhet. Därutöver förväntas bidraget främja Sveriges integrering i Nato. Deltagandet är i linje med Sveriges solidariska allianspolitik, som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde, liksom i hela det euroatlantiska området. Utskottet påminner om att regeringen inför riksdagens godkännande av det nordatlantiska fördraget i proposition 2022/23:74 bedömde att det då saknades skäl för att i lag bemyndiga regeringen att utan riksdagens godkännande fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato. Regeringen bedömde också att stöd med svenska väpnade styrkor för att möta ett angrepp mot en annan medlemsstat troligen skulle innebära att Sverige blev part i den aktuella väpnade konflikten, att Sverige därmed sannolikt skulle hamna i krig och att det fanns starka skäl för att ett sådant beslut skulle förutsätta riksdagens ställningstagande. Samtidigt underströk regeringen att det fanns möjligheter att utöka regeringens befogenhet att sätta in väpnade styrkor utan att ändra den grundläggande regeln om att riksdagens godkännande krävs. Regeringen framhöll t.ex. möjligheten att begära riksdagens medgivande att sätta in sådana styrkor i ett särskilt fall för att inom ramen för Nato genomföra operationer i fredstid. Med detta i åtanke konstaterar utskottet att ett väpnat angrepp mot en allierad inte kan uteslutas och att de styrkor som står under Natos ledning i en sådan situation ska kunna delta i försvaret av allierades territorium. Mot den bakgrunden understryker utskottet allvaret i det beslut som riksdagen nu föreslås fatta. Det framgår av propositionen att hotbilden mot den svenska personalen kommer att variera. Försvarsmakten kommer löpande att göra hot- och riskbedömningar och vidta eventuella åtgärder utifrån myndighetens bedömningar. Vilken våldsanvändning som tillåts preciseras i Natos insatsregler. Under vissa förutsättningar kan det förekomma våldsanvändning som går utöver styrkans egenskydd. Liksom när regeringen tidigare har sänt väpnade styrkor till andra länder begränsas våldsanvändningen ytterst av tillämplig folkrätt. Utskottet konstaterar vidare att den folkrättsliga grunden för insatsen vilar på det samtycke som Polen, på vars territorium verksamheten äger rum, har gett till Nato och dess allierade. Det framgår av propositionen att villkoren för våldsanvändning baseras på eventuella begränsningar som ställs av värdlandet, tillämpliga insatsregler och vad som i övrigt följer av folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och, i tillämpliga fall, internationell humanitär rätt. Den svenska styrkans rättsliga status regleras enligt tillämpliga avtal med Nato och Polen. Utskottet noterar att deltagandet i Natos operationer för avskräckning och försvar utgör en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Kostnaderna för det svenska bidraget ryms inom Försvarsmaktens ekonomiska ram. Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen, i enlighet med regeringens förslag, bör medge att regeringen ställer en väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan med tillhörande personal, vilket inkluderar stridsledning och stödenheter, till förfogande under perioden fr.o.m. den 1 maj 2025 t.o.m. den 31 augusti 2025 för att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen. Enligt uppgift från Regeringskansliet ska antalet personer i den väpnade insatsen, enligt Försvarsmaktens planering, uppgå till högst 150 personer. Luftförsvarsoperationen har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina. Det svenska bidraget kommer i samband med genomförandet att vara underställt Natobefäl. Utskottet noterar att regeringen därutöver avser att Sverige ska delta i operationen med flygburen luft- och sjöövervakningsförmåga och flygburen transportförmåga. Utskottet tillstyrker därmed propositionen. Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2024/25:113 Svenskt deltagande i luftförsvarsoperation inom ramen för Nato: Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande från och med den 1 maj 2025 till och med den 31 augusti 2025 för att delta i Natos luftförsvarsoperation i Polen som har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina (avsnitt 6).

Se mer

Läs hos riksdagen

UFöU

Publicerade betänkande · 6 dec 2024

Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025

Betänkande UFöU2

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2024/25:UFöU2 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 Sammanfattning Utskottet föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Motionerna avstyrks. I betänkandet finns två reservationer (S, V, MP) och två särskilda yttranden (S, V, MP). Behandlade förslag Proposition 2024/25:22 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025. Fyra yrkanden i följdmotioner. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Bakgrund Propositionens huvudsakliga innehåll Utskottets överväganden Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 Reservationer 1. Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025, punkt 1 (V) 2. Det svenska bidraget och agendan för kvinnor, fred och säkerhet, punkt 3 (S, V, MP) Särskilda yttranden 1. Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025, punkt 1 (S) 2. Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025, punkt 1 (V, MP) Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Följdmotionerna Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:22 och avslår motion 2024/25:3245 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V). Reservation 1 (V) 2. Information till riksdagen Riksdagen avslår motion 2024/25:3248 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 1 och 2. 3. Det svenska bidraget och agendan för kvinnor, fred och säkerhet Riksdagen avslår motion 2024/25:3248 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 3. Reservation 2 (S, V, MP) Stockholm den 5 december 2024 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Aron Emilsson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Aron Emilsson (SD), Peter Hultqvist (S), Morgan Johansson (S), Helén Pettersson (S), Jörgen Berglund (M), Alexandra Völker (S), Joar Forssell (L), Ann-Sofie Alm (M), Hanna Gunnarsson (V), Mikael Oscarsson (KD), Mikael Larsson (C), Helena Bouveng (M), Emma Berginger (MP), Stefan Olsson (M), Yasmine Eriksson (SD), John E Weinerhall (M) och Heléne Björklund (S). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Regeringen fattade den 3 oktober 2024 beslut om proposition 2024/25:22 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025. Propositionen lämnades till riksdagen den 7 oktober 2024. Kammaren hänvisade den 15 oktober 2024 propositionen till utrikesutskottet för beredning. Utrikesutskottet beslutade den 3 oktober 2024 att föreslå för försvarsutskottet att i enlighet med 7 kap. 7 § riksdagsordningen bereda ärendet i ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott (prot. 2024/25:3). Försvarsutskottet fattade samma dag beslut om att ingå i ett sammansatt utskott för beredning av ärendet (prot. 2024/25:2). Den 15 oktober 2024 valde utrikesutskottet och försvarsutskottet sina deputerade och suppleanter till det sammansatta utskottet (UU prot. 2024/25:5, FöU prot. 2024/25:3). Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet konstituerade sig vid ett första sammanträde den 5 november 2024 (prot. 2024/25:1). Vid det konstituerande sammanträdet den 5 november 2024 informerade utrikesministern, försvarsministern och företrädare för Försvarsmakten det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet om planeringen och genomförandet, förutsatt riksdagens medgivande, av det svenska bidrag som föreslås i propositionen. Annan informationsinhämtning av relevans för ärendet är bl.a. utrikesministerns information till utrikesutskottet den 28 november 2024 inför utrikesministermötet i Nato (prot. 2024/25:13) och försvarsministerns information till försvarsutskottet den 15 oktober 2024 inför försvarsministermötet i Nato (prot. 2024/25:3). Den 4 juli 2024 lämnade utrikesministern och försvarsministerns statssekreterare information till utrikesutskottet och försvarsutskottet inför Natos toppmöte i Washington den 9–11 juli 2024 (UU prot. 2023/24:41, FöU prot. 2023/24:36). Information inför utrikesministrarnas respektive försvarsministrarnas möten i Nordatlantiska rådet det första halvåret 2024 lämnades av utrikesministern i utrikesutskottet den 2 april 2024 (prot. 2023/24:28) och av försvarsministern i försvarsutskottet den 11 juni 2024 (prot. 2023/24:34). Den 10 juni 2024 deltog ledamöter från utrikesutskottet och försvarsutskottet i förste vice talmannens möte med Lettlands utrikesminister Baiba Braže. Bland de frågor som avhandlades ingick Sveriges medlemskap i Nato och förberedelserna för ett svenskt bidrag till Natos framskjutna närvaro i Lettland (FLF Lettland). Den 12 juni 2024 tog utrikesutskottet och försvarsutskottet emot befälhavaren för FLF Lettland. Vid mötet diskuterades bl.a. uppdraget i Lettland, dess utmaningar och det eventuella bidraget av en svensk väpnad styrka (besöksprot. 2023/24:15). Bakgrund Den 18 maj 2022 ansökte Sverige om medlemskap i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Riksdagen godkände Sveriges anslutning till nordatlantiska fördraget den 22 mars 2023 (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Sverige är medlem i Nato sedan den 7 mars 2024. Nato är en försvarsallians vars främsta uppgift är att bevara fred och säkerhet i alliansens medlemsstater. Det kollektiva försvaret, med ömsesidiga försvarsgarantier i enlighet med nordatlantiska fördragets artikel 5 som kärna, utgör grunden för Natos verksamhet. En huvuduppgift för Nato i detta avseende är åtgärder för avskräckning och försvar. Dessa åtgärder syftar till att vara krigsavhållande. Genom att kontinuerligt uppvisa en trovärdig militär försvarsförmåga signalerar Nato till potentiella motståndare att alliansen står redo att försvara sig. Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen att riksdagen ska medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Regeringen redogör i propositionen för den säkerhetspolitiska utvecklingen, Natos avskräckning och försvar, den folkrättsliga grunden för ett svenskt bidrag och bidragets ekonomiska konsekvenser. Därutöver beskriver regeringen det föreslagna bidraget och redovisar sina överväganden för det. Utskottets överväganden Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 Utskottets förslag i korthet Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Riksdagen avslår motionsyrkanden om förbehåll för kärnvapenverksamhet, regeringens information till riksdagen och genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Jämför reservation 1 (V) och 2 (S, V, MP) samt särskilt yttrande 1 (S) och 2 (V, MP). Propositionen Regeringen anger i propositionen att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Som sådan vilar det en förväntan på Sverige att tillsammans med andra allierade aktivt bidra till Natos avskräckning och försvar, vilket också är avgörande för Sveriges säkerhet. Att de allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är enligt regeringen centralt för Natos avskräckning och för att bevara freden i det euroatlantiska området. Fredstida operationer och aktiviteter är en betydande del av Natos avskräckning och försvar. Regeringen söker riksdagens medgivande för ett svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 som sammantaget bedöms relevant, förväntat och i enlighet med alliansens behov. Bidraget delas mellan tre efterfrågade områden och en fjärde mer allmän beredskap att på förfrågan, även med kort varsel, kunna delta i begränsade fredstida operationer och aktiviteter som bidrar till Natos avskräckning. Det första efterfrågade området avser ett bidrag med markförband till Natos multinationella brigad i Lettland (FLF Lettland). Bidraget ska i normala fall uppgå till 600 personer med möjlighet till tillfällig förstärkning med ytterligare 400 personer. Åtagandet att bidra till FLF Lettland är långsiktigt, med förbehåll för riksdagens medgivande. Det andra efterfrågade området avser ett bidrag till Natos stående marina styrkor. Bidraget föreslås vara ett örlogsfartyg med tillhörande personal. Bidraget ska vara möjligt att tillfälligt förstärka med ytterligare två örlogsfartyg med tillhörande personal. Verksamheten förutses främst komma att genomföras i den norra delen av det nordatlantiska området. Det tredje efterfrågade området avser ett bidrag till Natos luftövervakning och incidentberedskap (Nato Air Policing) inom ramen för Natos integrerade luft- och robotförsvar. Normalt ska Sverige bidra med åtta stridsflygplan med tillhörande personal. I denna del föreslås regeringen ha möjlighet att tillfälligt förstärka bidraget med upp till ytterligare åtta stridsflygplan med tillhörande personal. Verksamheten förutses främst komma att genomföras i den norra delen av det nordatlantiska området. I den fjärde delen föreslås Sverige kunna bidra till ytterligare fredstida operationer eller aktiviteter som främjar Natos avskräckning. Bidrag ska i denna del kunna ges med markförband, specialförband och amfibieförband om högst 200 personer, tre örlogsfartyg med tillhörande personal och åtta stridsflygplan med tillhörande personal. Regeringen bedömer att riksdagen behöver ge sitt medgivande enligt 15 kap. 16 § andra stycket 2 regeringsformen för att en svensk väpnad styrka ska kunna delta i Natos avskräckning och försvar. Bedömningen baseras på att nordatlantiska fördraget inte innebär en internationell förpliktelse i regeringsformens mening och att det ännu inte finns en lag som bemyndigar regeringen att sända en svensk väpnad styrka som bidrag till Natos avskräckning och försvar. Riksdagen behöver därför ge sitt medgivande i det särskilda fallet. Det folkrättsliga mandatet för Sveriges bidrag till Natos avskräckning vilar på samtycke från värdländerna, havsrätten och de friheter till sjöfart och överflygning på internationellt vatten som alla stater åtnjuter samt staters rätt till individuellt och kollektivt självförsvar i enlighet med FN-stadgan. Styrkebidraget ska lämnas under 2025 inom de närmare tidsangivelser och i den omfattning som följer av Natos operationsplanering och mandat. Enligt operationsplaneringen ska styrkor som ställts under Natos ledning kunna övergå från fredstida avskräckning till försvar i händelse av ett väpnat angrepp. Regeringen tydliggör därför att det medgivande som den söker från riksdagen innefattar att det svenska bidraget till FLF Lettland och Natos stående marina styrkor ska kunna stanna kvar i händelse av ett väpnat angrepp och fortsätta att utföra uppgifter inom ramen för Natos operationsplanering och mandat, inklusive genom att möta ett väpnat angrepp mot en allierad. Om den säkerhetspolitiska situationen kraftigt försämras avser regeringen att skyndsamt återkomma till riksdagen på lämpligt sätt. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna anger regeringen att Natomedlemskapet innebär att det blir en del av försvaret av Sverige att delta i operationer eller andra aktiviteter för avskräckning och försvar. Deltagandet prioriteras därmed som en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet och regeringen bedömer att kostnaderna för bidraget under 2025 ska rymmas inom befintliga ekonomiska ramar. Motionerna I kommittémotion 2024/25:3245 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) föreslås att riksdagen ska ge ett medgivande enligt regeringens förslag men med förbehållet att det svenska bidraget inte ska involvera verksamhet som kan inkludera insatser med kärnvapen. Motionärerna står i huvudsak bakom förslaget i propositionen men anser att Sverige inte ska delta i eller främja användandet av kärnvapen. Sverige bör enligt motionärerna sätta upp förbehåll om kärnvapen eftersom Natomedlemskapet innebär ett deltagande även i Natos struktur för kärnvapen och eftersom Sverige vid anslutningen inte tydliggjorde att kärnvapen inte kommer att tillåtas på svensk mark. I kommittémotion 2024/25:3248 av Morgan Johansson m.fl. (S) framförs förslag om information från regeringen till riksdagen. I yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen när läget motiverar det eller minst en gång per kvartal ska återrapportera till riksdagen om det svenska bidragets utformning, eventuellt förändrade förutsättningar för bidraget och hur bidraget främjar måluppfyllelsen. I yrkande 2 föreslås dessutom ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt ska informera riksdagen i anslutning till förstärkningar av det svenska bidraget inom ramen för riksdagens medgivande. Motionärerna betonar vikten av information till riksdagen med tanke på det säkerhetspolitiska läget, att den utsända väpnade styrkan vid ett angrepp ska kunna övergå från fredstida avskräckning till försvar och att bidraget snabbt ska kunna förstärkas inom en på förhand given marginal. Informationen bör enligt motionärerna lämnas till de berörda utskotten. Information om förstärkningar av bidraget inom den medgivna marginalen bör enligt motionärerna även kunna lämnas i kammaren. I motionens yrkande 3 föreslås vidare ett tillkännagivande om att regeringen ska säkerställa att åtagandena i FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) och de efterföljande resolutioner som tillsammans bildar den internationella agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska genomsyra det svenska bidraget. Motionärerna konstaterar att regeringen har gjort åtaganden om att genomföra agendan för kvinnor, fred och säkerhet genom arbetet med Natos strategiska koncept och regeringens egen handlingsplan för genomförandet. De beklagar därför att regeringen inte nämner agendan för kvinnor, fred och säkerhet i propositionen. Riksdagens medgivande Enligt 15 kap. 16 § regeringsformen får regeringen sända svenska väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor för att fullgöra en internationell förpliktelse som riksdagen har godkänt. I övrigt får svenska väpnade styrkor sändas till andra länder eller sättas in om det är medgett i lag eller om riksdagen medger det i ett särskilt fall. Någon internationell förpliktelse som gör regeringen behörig att sätta in en väpnad styrka utomlands finns inte. Medgivanden i lag har riksdagen gett i tre fall. De är lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, lagen (1994:588) om utbildning inom ramen för internationellt militärt samarbete och lagen (2020:782) om operativt militärt stöd. Ingen av dessa lagar bemyndigar regeringen att sända väpnade styrkor till andra länder för att bidra till Natos avskräckning och försvar. Ett sådant bidrag förutsätter därför riksdagens medgivande i det särskilda fallet. I proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato (s. 34–36) gjorde regeringen bedömningen att det saknades skäl att införa en regel i lag som bemyndigar regeringen att utan riksdagens godkännande fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato. Regeringen ansåg att det måste finnas förutsättningar för Sverige att som medlem i Nato kunna fatta beslut om att svenska väpnade styrkor ska sändas till andra länder och i övrigt sättas in och att detta kan ske med tillräcklig skyndsamhet. Regeringen konstaterade att det enligt gällande regler är regeringen som fattar beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor men att ett regeringsbeslut om att sätta in svenska väpnade styrkor till stöd för en angripen alliansmedlem och i övrigt inom ramen för en fredstida operation inom Nato kommer att kräva ett godkännande från riksdagen. Vidare bedömde regeringen att stöd med svenska väpnade styrkor för att som medlem i Nato möta ett angrepp mot en annan medlemsstat troligen skulle innebära att Sverige blir part i den aktuella väpnade konflikten, och att Sverige därmed sannolikt hamnar i krig. Regeringen ansåg att det finns starka skäl för att ett sådant beslut ska förutsätta riksdagens ställningstagande och konstaterade att ett godkännande från riksdagen vid behov kan ges skyndsamt. Samtidigt underströk regeringen att det finns möjligheter att utöka regeringens befogenhet att sätta in väpnade styrkor utan att ändra den grundläggande regeln om att riksdagens godkännande krävs. Som exempel angavs möjligheten för regeringen att begära riksdagens medgivande att sätta in sådana styrkor i ett särskilt fall för att inom ramen för Nato genomföra operationer i fredstid. En annan möjlighet som nämndes är möjligheten för regeringen att, efter riksdagens godkännande, ingå en överenskommelse med Nato som innebär en förpliktelse för Sverige att sätta in svenska väpnade styrkor under vissa närmare angivna förutsättningar. I vilken utsträckning det kunde finnas anledning att utnyttja dessa möjligheter var något som regeringen bedömde att den kunde återkomma till. Information till riksdagen Vid behandlingen av förslaget till riksdagens godkännande av Sveriges anslutning till nordatlantiska fördraget behandlades även motionsförslag om riksdagens insyn och inflytande. Utrikesutskottet uttalade i samband med detta att det är viktigt att säkerställa riksdagens behov av insyn i och inflytande över regeringens agerande i Natofrågor. Utskottet förutsatte att regeringen inför Natomöten där ministrar respektive statsministern deltar informerar berörda utskott eller kammaren, och på lämpligt sätt håller riksdagen informerad inför viktigare beslut inom Nato (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Utrikesministern angav i den utrikesdeklaration med anledning av Sveriges medlemskap i Nato som lästes upp i kammaren den 20 mars 2024 att det med Sverige som Natomedlem är viktigt att tillgodose riksdagens behov av insyn och inflytande. Av deklarationen framgår att regeringen kommer att informera riksdagen inför Natos formella ministermöten och toppmöten samt presentera en årlig skrivelse om Nato (prot. 2023/24:87). Agendan för kvinnor, fred och säkerhet I oktober 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionen tar sin utgångspunkt i kvinnors avgörande roll när det gäller att förebygga, hantera och lösa konflikter och att bygga hållbar fred, samtidigt som det finns särskilda behov av att skydda kvinnors och flickors rättigheter under och efter konflikter, i synnerhet på grund av deras utsatthet för sexuellt våld. De åtgärder som anges i resolutionen för att öka kvinnors deltagande i beslutsfattande på alla nivåer och stärka skyddet av kvinnors och flickors rättigheter har kompletterats i ytterligare nio resolutioner: 1820 (2008), 1888 (2009), 1889 (2009), 1960 (2010), 2106 (2013), 2122 (2013), 2242 (2015), 2467 (2019) och 2493 (2019). Tillsammans bildar de tio resolutionerna den internationella agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Regeringen antog den 9 november 2023 en nationell handlingsplan för genomförandet av FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet under perioden 2024–2028 (UD2023/04798). I handlingsplanen anges att Sverige ska vara drivande i arbetet med att genomföra agendan och att Sverige ska synliggöra och stödja särskilt marginaliserade grupper såsom kvinnor med funktionsnedsättning, hbtqi-personer, unga och äldre. I handlingsplanen anges fyra prioriterade områden som strategisk inriktning och vägledning för Sveriges arbete med kvinnor, fred och säkerhet. Det är att bidra till • kvinnors och flickors lika deltagande i konfliktförebyggande insatser • inkluderande och jämställda fredsprocesser och fredsbyggande • stärkt skydd av kvinnor och flickor • ledarskap och expertis. I det strategiska koncept som godkändes av Natotoppmötet i Madrid i juni 2022 anges inledningsvis fem syften och principer. Bland dessa ingår att integrera agendan för kvinnor, fred och säkerhet i alla Natos uppgifter och att främja jämställdhet. Vid Natotoppmötet i Washington i juli 2024 antogs en ny policy för kvinnor, fred och säkerhet. Policyn anger fyra strategiska målsättningar: • höja medvetenheten om och ansvarstagandet för agendans genomförande i Natos ledning • sträva efter ett jämställt deltagande på alla nivåer • förhindra och motverka hot som oproportionerligt drabbar kvinnor och flickor • främja skyddet av kvinnor och flickor från alla former av könsbaserat våld. I fråga om avskräckning och försvar framhåller policyn att medlemsstater som bidrar med trupper ska arbeta för att öka kvinnors deltagande och representation på alla nivåer i de Natoledda styrkorna. Det förutsätter ett jämställdhetsmedvetet ledarskap för att motverka hinder mot rekrytering av och karriärmöjligheter för kvinnor. I policyn anges även att all personal i Natoledda uppdrag, operationer och aktiviteter ska leva upp till de högsta kraven på professionalism och uppförande. En nolltolerans gäller för sexuellt utnyttjande och detta anges som ett prioriterat åtagande som genomförs nationellt i medlemsstaterna, inklusive i deras militära styrkor, i samarbete med Nato. I policyn hänvisas också till det nära samspelet med Natos arbete för mänsklig säkerhet, som bl.a. omfattar en särskild policy om att motverka konfliktrelaterat sexuellt våld. Policyn för kvinnor, fred och säkerhet genomförs i en handlingsplan på Natonivå och i medlemsstaternas nationella handlingsplaner. Natos nuvarande handlingsplan för genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet gäller för perioden 2021–2025. I handlingsplanen framhålls vikten av en stark institutionell ram för att genomföra agendan och främja jämställdhet. Sedan 2012 har generalsekreteraren en särskild representant som ansvarar för samordningen av Natos arbete med agendan. I verksamheten finns därutöver ett nätverk av kommittéer, arbetsgrupper, kontaktpunkter och rådgivare som bistår de civila och militära delarna av organisationen med informationsutbyte, vägledning och annat stöd i integreringen av ett jämställdhetsperspektiv och den bredare agendan i alla verksamheter. I den institutionella strukturen för genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet ingår bl.a. • en kommitté för jämställdhetsperspektiv (Committee on Gender Perspectives) som bistår militärkommittén med råd för jämställdhetsintegrering • ett mötesformat för ledarskap i frågor om kvinnor, fred och säkerhet, jämställdhet och feministisk utrikespolitik (Meetings of WPS, Gender Equality, and Feminist Foreign Policy Leadership) för erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna och främjande av synergier i genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet • militära och civila jämställdhetsrådgivare (gender advisors) som bistår befälsfunktionerna i de militära verksamheterna med råd om integreringen av ett jämställdhetsperspektiv • civila rådgivare för kvinnor, fred och säkerhet (WPS advisors) som bistår de civila ledningsstrukturerna för Natos uppdrag med råd och utbildning • kontaktpunkter för jämställdhet och för kvinnor, fred och säkerhet (gender focal points och WPS focal points), som i kombination med sina ordinarie arbetsuppgifter vägleder sina kollegor inom Natos internationella militära personal och internationella personal i integreringen av ett jämställdhetsperspektiv och genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet • regelbundna möten i arbetsgruppen för avdelnings- och byråchefer (WPS Leadership Task Force) för att följa upp genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet. I handlingsplanen anges regelbunden uppföljning och tillräckliga resurser som centrala element i genomförandet. Samtliga anställda ska känna ägarskap och ta ansvar för agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Tidigare riksdagsbehandling Riksdagen har inte tidigare behandlat förslag om att medge ett svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar. Utskottets ställningstagande Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 Utskottet välkomnar regeringens proposition om ett svenskt bidrag med en väpnad styrka till Natos samlade avskräckning och försvar under 2025. Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige ska föra en solidarisk allianspolitik och vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Att trovärdigheten i Natos avskräckning och de kollektiva försvarsgarantierna upprätthålls är centralt för Natos mål att bevara freden i det nordatlantiska området. Därmed är ett aktivt svenskt bidrag till Natos samlade avskräckning och försvar enligt utskottet även av avgörande betydelse för Sveriges säkerhet. Utskottet noterar regeringens bedömning att ett svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 enligt den inriktning och omfattning som redogörs för i propositionen sammantaget är ett relevant och förväntat bidrag som svarar mot alliansens behov. Som framgår av propositionen kommer bidraget att lämnas inom de närmare tidsangivelser och i den omfattning som följer av Natos operationsplanering och mandat. För utskottet förefaller det föreslagna bidraget vara väl avvägt. Utskottet ser därtill positivt på att deltagandet också förväntas främja Sveriges integrering i Nato. Regeringen framhåller i propositionen att förmågan att vid behov snabbt kunna fatta nödvändiga nationella beslut är ett viktigt svenskt bidrag till Natos avskräckning. Utskottet anser att det med tanke på detta är angeläget att riksdagens medgivande innehåller en marginal för regeringen att tillfälligt förstärka de tre delbidragen till FLF Lettland, de stående marina styrkorna och Natos luftövervakning och incidentberedskap. Det är av samma anledning rimligt att medgivandet i fråga om det fjärde delbidraget kan ges för deltagande i vissa ytterligare typer av begränsade fredstida operationer eller aktiviteter utan att deras precisa innebörd kan förutses i nuläget. Utskottet anser i likhet med regeringen att det med hänsyn till den förväntan som finns på allierade är angeläget att Sverige snabbt kan besvara förfrågningar om att delta i sådana typer av operationer eller aktiviteter. Utskottet påminner om att regeringen vid riksdagens godkännande av nordatlantiska fördraget i proposition 2022/23:74 bedömde att det då saknades skäl för att i lag bemyndiga regeringen att utan riksdagens godkännande fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato. Regeringen bedömde också att stöd med svenska väpnade styrkor för att möta ett angrepp mot en annan medlemsstat troligen skulle innebära att Sverige blir part i den aktuella väpnade konflikten, att Sverige därmed sannolikt hamnar i krig och att det finns starka skäl för att ett sådant beslut ska förutsätta riksdagens ställningstagande. Samtidigt underströk regeringen att det finns möjligheter att utöka regeringens befogenhet att sätta in väpnade styrkor utan att ändra den grundläggande regeln om att riksdagens godkännande krävs. Regeringen framhöll t.ex. möjligheten att begära riksdagens medgivande att sätta in sådana styrkor i ett särskilt fall för att inom ramen för Nato genomföra operationer i fredstid. Med detta i åtanke konstaterar utskottet att ett väpnat angrepp mot en allierad inte kan uteslutas och att de styrkor som står under Natos ledning i en sådan situation ska kunna delta i försvaret av allierades territorium. Mot den bakgrunden understryker utskottet allvaret i det beslut som riksdagen nu föreslås fatta. I händelse av ett angrepp mot en allierad ska de delar av det svenska bidraget som står under Natobefäl kunna stanna kvar med bibehållet bemyndigande och övergå från fredstida verksamhet med avskräckning som sitt huvudsyfte till försvar mot det väpnade angreppet inom ramen för Natos operationsplanering och mandat. Utskottet uppmärksammar att rätten till självförsvar i enlighet med FN-stadgan är en av beståndsdelarna i den folkrättsliga grunden för det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar. Med anledning av det motionsyrkande som behandlas i denna del vill utskottet påminna om att Sverige ansökte om medlemskap och trädde in som medlem i Nato utan förbehåll. Som medlem har Sverige följaktligen åtagit sig helheten i nordatlantiska fördraget. Detta innefattar ett åtagande att följa alliansens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen. Som tidigare framgått delar utskottet regeringens uppfattning att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad som över tid bidrar till hela Natos säkerhet. Enligt utskottet skulle det inte vara ändamålsenligt att med den utgångspunkten ställa upp villkor för det svenska deltagandet i Natos avskräckning och försvar i fråga om verksamhet kopplad till kärnvapen. Utskottet konstaterar att det svenska deltagandet i Natos avskräckning och försvar är en del av försvaret av Sverige och att deltagandet prioriteras som en del i Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Utskottet noterar att kostnaderna för bidraget under 2025 ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen, i enlighet med regeringens förslag, bör medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området. Utskottet tillstyrker därmed propositionen och avstyrker motion 2024/25:3245 (V). Information till riksdagen Utskottet uppmärksammar att det, som redogjorts för i de inledande avsnitten av utskottets överväganden i detta betänkande, i och med Sveriges inträde i Nato har etablerats en ordning för information till riksdagen om regeringens verksamhet inom ramen för medlemskapet. Informationen lämnas i form av en årlig skrivelse till riksdagen och muntliga föredragningar i utrikesutskottet och försvarsutskottet inför formella toppmöten och möten mellan utrikesministrarna och försvarsministrarna i Nordatlantiska rådet. Utskottet anser i likhet med vad som framförs i motionen att regeringen regelbundet bör informera riksdagen om genomförandet av bidraget till Natos avskräckning och försvar och har övervägt möjligheten att uppmana regeringen att lämna sådan information i samband med att regeringen informerar berörda utskott inför möten i Nordatlantiska rådet. Utskottet kan se fördelar med att dessa två typer av information kombineras. Samtidigt ser utskottet en risk för att det kan bli svårt att tidsmässigt hantera båda informationstyperna vid ett och samma tillfälle. Utskottet föreställer sig också att utrikesutskottet och försvarsutskottet kan komma att finna behov av att hålla samtidiga sammanträden för att ta emot informationen om bidragets genomförande, vilket inte är motiverat på samma sätt i fråga om informationen inför utrikesministrarnas och försvarsminstararnas möten i Nordatlantiska rådet. Dessa överväganden gör att utskottet förordar en ordning där regeringen, i likhet med vad som föreslagits i motionen, återrapporterar till de berörda utskotten om genomförandet av bidraget till Natos avskräckning och försvar vid särskilda tillfällen, utöver den redan överenskomna informationen inför möten i Nordatlantiska rådet. Detta bör enligt utskottet göras en gång per kvartal. Den information som regeringen vid dessa tillfällen förutses lämna om bidragets genomförande kan enligt utskottet omfatta de aspekter som nämns i motionen, dvs. bidragets utformning, förutsättningar och måluppfyllelse. Vid sidan av den kvartalsvisa informationen bör regeringen också vara beredd att informera de berörda utskotten när det i övrigt är motiverat. I synnerhet bör regeringen skyndsamt informera utskotten vid försämringar av den säkerhetspolitiska situationen som motiverat beslut om förstärkningar av det svenska bidraget inom den marginal som riksdagen medgett. Utskottet ser således framför sig en vidare informationsgivning än den som regeringen åtagit sig i propositionen, där regeringen bekräftar att det i händelse av en kraftigt försämrad säkerhetspolitisk situation är avgörande att riksdagens behov av insyn och inflytande säkerställs. Utskottet välkomnar att regeringen i ett sådant läge avser att skyndsamt återkomma till riksdagen, och konstaterar att kontakterna med riksdagen i sådana fall kan ske genom överläggningar med Utrikesnämnden, information till kammaren eller information till berörda utskott. I det fall situationen skulle kräva ett riksdagsbeslut för att medge ytterligare bidrag kommer regeringen att behöva lämna en proposition till riksdagen. Utskottet anser mot bakgrund av vad som framförts ovan att det inte finns anledning för riksdagen att göra några tillkännagivanden om att regeringen ska lämna information om genomförandet av det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar. Därmed avstyrker utskottet motion 2024/25:3248 (S) yrkandena 1 och 2. Det svenska bidraget och agendan för kvinnor, fred och säkerhet I behandlingen av den säkerhetspolitiska inriktningen 2025–2030 (bet. 2024/25:UFöU1) understryker utskottet att genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 från 2000 och efterföljande relaterade resolutioner, vilka tillsammans utgör den internationella agendan för kvinnor, fred och säkerhet, bör vara en integrerad del i arbetet med internationella militära insatser. Detta uttalande bör enligt utskottet även omfatta svenska bidrag till Natos avskräckning och försvar. Utskottet konstaterar, som redogjorts för i de inledande avsnitten av utskottets överväganden i detta betänkande, att genomförandet av den internationella agendan för kvinnor, fred och säkerhet framhålls i Natos strategiska koncept och att organisationen har en struktur för agendans genomförande. Utgångspunkten är ett erkännande av att kvinnor och flickor drabbas oproportionerligt hårt av konflikter, den avgörande betydelsen av kvinnors deltagande för att främja fred och säkerhet och vikten av att integrera agendan och jämställdhetsperspektiv i alla verksamheter. Utskottet vill särskilt uppmärksamma att Natos policy för genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet lägger ett ansvar på medlemsstater som bidrar med trupper till Natos avskräckning och försvar att öka kvinnors deltagande i de Natoledda styrkorna. I policyn tydliggörs också kopplingen till Natos agenda för mänsklig säkerhet och det särskilda arbete inom denna som handlar om att motverka konfliktrelaterat sexuellt våld. I strukturen för agendans genomförande noterar utskottet att det vid sidan av generalsekreterarens särskilda representant för kvinnor, fred och säkerhet finns ett flertal funktioner på olika nivåer med uppgift att ge råd och vägledning för agendans genomförande i organisationens olika verksamhetsdelar. Sammantaget ger detta enligt utskottet en bild av att det inom Nato bedrivs ett långsiktigt, målmedvetet, systematiskt och intensivt arbete för att genomföra agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Utskottet konstaterar också att regeringen har antagit en handlingsplan för Sveriges genomförande av agendan för kvinnor, fred och säkerhet, och att Försvarsmakten är en av de myndigheter som ska bidra till genomförandet av handlingsplanen, bl.a. genom samarbete med Nato. Vidare uppmärksammar utskottet att utrikesministern i ett frågesvar nyligen har bekräftat att agendan för kvinnor, fred och säkerhet är en prioriterad fråga för regeringen och att regeringen fortsätter att främja agendan i den svenska utrikespolitiken (fr. 2024/25:364). Utskottet kan med hänvisning till detta konstatera att genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet, även om det inte uttryckligen framgår av regeringens proposition, ändå är en självklar del i Natos aktiviteter för avskräckning och försvar, liksom i det svenska bidraget till dessa aktiviteter. I sak anser utskottet följaktligen att det förslag som framförts i en motion om att agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska genomsyra det svenska förbandets verksamhet är tillgodosett, och att det därför saknas anledning för riksdagen att göra ett tillkännagivande om detta. Utskottet avstyrker därmed motion 2024/25:3248 (S) yrkande 3. Reservationer 1. Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025, punkt 1 (V) av Hanna Gunnarsson (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området, med förbehållet att det svenska bidraget inte involverar verksamhet som kan inkludera insatser med kärnvapen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3245 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) och bifaller delvis proposition 2024/25:22. Ställningstagande Jag och Vänsterpartiet är emot att Sverige gick med i Nato. Natomedlemskapet är nu dock en verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Jag anser att det även i fortsättningen måste vara Sveriges egen försvarsförmåga som ska stå i centrum för den svenska försvarsplaneringen, men också att Sverige ska vara en aktiv samarbetspartner med våra nordiska och baltiska grannländer. Vi ska ta ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis, tillsammans med våra grannländer. Det är detta, och inte operationer i länder långt bort, som ska vara den svenska prioriteringen. Det är samtidigt viktigt att Sverige framöver inte bara ser till Natos arbete och områden utan att vi även framöver deltar i lämpliga FN-insatser för att globalt bidra till fred och säkerhet. Jag står i huvudsak bakom propositionens förslag eftersom förslaget fokuserar på att stärka säkerheten i vårt närområde. De baltiska länderna gränsar direkt till Ryssland och har bett om permanent militär närvaro av andra länder, något jag anser att Sverige ska kunna bidra med. Jag anser att internationella militära insatser ska bemannas av anställd personal, inte värnpliktiga. Jag är dock emot att svenska förband ska delta i övningsverksamhet som kan inkludera moment med kärnvapen. Min ståndpunkt är att Sverige aldrig ska vara med och planera, förbereda eller öva på att använda kärnvapen. Kärnvapen är en säkerhetsrisk för Sverige, och Sverige ska inte delta i eller främja användningen av kärnvapen. Förespråkarna av kärnvapen argumenterar för att kärnvapen är avskräckande. Det är ett mycket kortsiktigt perspektiv. Att länder tävlar med varandra i kärnvapenkapprustningen ökar osäkerheten och är knappast ett sätt att bygga fred och trygghet. Bomber Task Force handlar om att öva med ett av världens största bombplan från USA, vilket har förmåga att fälla både konventionella och nukleära bomber. Det går inte att bortse från att ett svenskt medlemskap i Nato även innebär ett deltagande i Natos struktur för kärnvapenanvändning. Jag och mitt parti har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll om kärnvapen, något som både den socialdemokratiska och den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har avvisat. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde t.ex. uttalanden om kärnvapen i samband med att respektive land anslöt sig till Nato och i samband med sina länders respektive försvarssamarbetsavtal med USA, s.k. DCA-avtal. Jag beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar i samband med anslutningsförfarandet. Eftersom Sverige inte markerade avstånd mot kärnvapen på ett övergripande plan i samband med anslutningen till Nato anser jag att sådana förbehåll bör ställas upp allteftersom Sverige börjar delta i Natos olika verksamheter, om det så gäller övning, försvarsplanering eller, som nu, avskräckning och försvar. Jag anser således att riksdagen bör ge sitt medgivande enligt vad regeringen föreslår men med ett förbehåll för kärnvapenrelaterad verksamhet. Riksdagen bör följaktligen medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området, med förbehållet att det svenska bidraget inte involverar verksamhet som kan inkludera insatser med kärnvapen. 2. Det svenska bidraget och agendan för kvinnor, fred och säkerhet, punkt 3 (S, V, MP) av Peter Hultqvist (S), Morgan Johansson (S), Helén Pettersson (S), Alexandra Völker (S), Hanna Gunnarsson (V), Emma Berginger (MP) och Heléne Björklund (S). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3248 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 3. Ställningstagande Genomförandet av agendan för kvinnor, fred och säkerhet har varit ett prioriterat svenskt intresse sedan den första av de tio resolutionerna som bildar agendan antogs av FN:s säkerhetsråd för snart 25 år sedan. Vi beklagar därför att arbetet med kvinnor, fred och säkerhet inte nämns i regeringens proposition om Sveriges bidrag till Natos avskräckning och försvar. Utskottet framför som sin mening att agendans genomförande är en självklar del av Natos aktiviteter för avskräckning och försvar liksom i det svenska bidraget till dessa aktiviteter, även om det inte nämns i propositionen. Vi är inte lika övertygade om detta, bl.a. eftersom vi ser skäl att ifrågasätta fastheten i vissa allierades åtaganden i enlighet med agendan. Vi anser därför att riksdagen genom ett tillkännagivande bör rikta en tydlig uppmaning till regeringen att säkerställa att agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska genomsyra och vara en integrerad del av det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar. Särskilda yttranden 1. Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025, punkt 1 (S) Peter Hultqvist (S), Morgan Johansson (S), Helén Pettersson (S), Alexandra Völker (S) och Heléne Björklund (S) anför: I samband med att riksdagen godkände Sveriges anslutning till nordatlantiska fördraget i mars 2023 gjorde regeringen bedömningen att det saknades skäl att införa en regel i lag som bemyndigar regeringen att, utan riksdagens medgivande i det särskilda fallet, fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato. I den nu aktuella propositionen om Sveriges bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025 konstaterar regeringen att riksdagens medgivande behöver begäras för bidraget eftersom det ännu inte finns någon lag som bemyndigar regeringen att sända en svensk väpnad styrka inom det nordatlantiska området för deltagande i Natos samlade avskräckning och försvar. Vi har svårt att uppfatta ordet ännu på något annat sätt än att regeringen avser att lägga fram ett förslag till en sådan bemyndigandelag. Vi beklagar att regeringen inte har involverat riksdagens partier i den processen. Vi ser oss av den anledningen nödgade att gripa detta tillfälle att framföra att vi motsätter oss tanken på att riksdagen skulle föra över befogenheter till regeringen att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato utan riksdagens medgivande i det särskilda fallet. Man måste ha i åtanke att de styrkor som Sverige sätter in inom ramen för Nato från ett ögonblick till ett annat kan övergå från fredstida avskräckning till att möta ett väpnat angrepp mot en allierad. Den folkliga förankring som riksdagens medgivande innebär är enligt oss en avgörande komponent för att dessa styrkor ska kunna agera effektivt med hela det svenska samhällets förtroende i ryggen. Att ge sitt medgivande är också ett stort ansvar som riksdagen bara kan axla om den har full kontroll över styrkornas storlek och de sammanhang som styrkorna kommer att delta i. Den folkliga förankringen och riksdagens kontroll förutsätter enligt oss att riksdagen ger sitt medgivande i det särskilda fallet. Skulle regeringen bemyndigas att sätta in väpnade styrkor på egen hand skulle dessa viktiga delar riskera att gå förlorade. För riksdagens kontroll är det också av betydelse att regeringen regelbundet återrapporterar till riksdagen om hur medgivandet i det särskilda fallet genomförs. Vi välkomnar att utskottet har tillmötesgått vårt förslag om detta i sitt ställningstagande i betänkandets förslagspunkt 2 och ser därför ingen anledning att yrka bifall på vår motion i den delen. 2. Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025, punkt 1 (V, MP) Hanna Gunnarsson (V) och Emma Berginger (MP) anför: Det är av stor demokratisk betydelse att det just är riksdagen som fattar beslut om att medge att en svensk väpnad styrka sänds utomlands i fredstid, vilket regleras i 15 kap. 16 § regeringsformen. Riksdagen kan ge sitt medgivande på olika sätt. Vi anser dock att medgivandet för att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato även fortsättningsvis bör ges i det särskilda fallet, och att detta borde ha framkommit ännu tydligare i utskottets betänkande. Riksdagens beslut ger stark legitimitet och folklig förankring för bidraget till Natos avskräckning och försvar. Riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren visat prov på snabbt agerande och beslutsfattande. Krav på ett skyndsamt beslutsförfarande kan enligt oss därmed inte motivera förslag om att riksdagen ska bemyndiga regeringen att sätta in svenska väpnade styrkor inom ramen för Nato utan riksdagens medgivande i det särskilda fallet. Det är också av mycket stor betydelse att regeringen även framöver håller riksdagens utskott kontinuerligt informerade och uppdaterade om Sveriges arbete, ställningstaganden och insatser inom Nato, både det bidrag som denna proposition gäller och övriga diskussioner och ställningstaganden. På så sätt säkras riksdagens inflytande över Sveriges arbete inom Nato. När det gäller frågan om regeringens information till riksdagen står vi bakom utskottets ställningstagande. Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2024/25:22 Svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2025: Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande till och med den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området (avsnitt 8). Följdmotionerna 2024/25:3245 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V): Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området, med förbehållet att det svenska bidraget inte involverar verksamhet som kan inkludera insatser med kärnvapen. 2024/25:3248 av Morgan Johansson m.fl. (S): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen när läget så påkallar eller minst en gång per kvartal ska återrapportera till riksdagen om insatsens utformning, eventuellt förändrade förutsättningar för insatsen och insatsens bidrag till måluppfyllelse och tillkännager detta för regeringen. 2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska informera riksdagen i anslutning till att förstärkningar av insatsen görs inom ramen för riksdagens medgivande och tillkännager detta för regeringen. 3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska säkerställa att åtaganden i FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 (2000) och efterföljande nio resolutioner på temat ska genomsyra den svenska insatsen och tillkännager detta för regeringen.

Se mer

Läs hos riksdagen

UFöU

Publicerade betänkande · 5 dec 2024

Säkerhetspolitisk inriktning – Totalförsvaret 2025–2030

Betänkande UFöU1

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2024/25:UFöU1 Säkerhetspolitisk inriktning – Totalförsvaret 2025–2030 Sammanfattning Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, bl.a. med hänvisning till regeringens bedömningar och ställningstaganden i propositionen. Ett motionsyrkande bereds förenklat. I betänkandet finns 21 reservationer (S, SD, V, C, MP). I betänkandet finns också ett särskilt yttrande (C). Behandlade förslag Proposition 2024/25:34 Totalförsvaret 2025–2030 avsnitt 4. Elva yrkanden i följdmotioner. Ett fyrtiotal yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2024/25. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Bakgrund Propositionens huvudsakliga innehåll Utskottets överväganden Säkerhetspolitisk inriktning Tidigare riksdagsbehandling Utskottets ställningstagande Sveriges medlemskap i Nato Säkerhetspolitiska samarbeten Internationella insatser Massförstörelsevapen och autonoma vapensystem Motion som bereds förenklat Reservationer 1. Säkerhetspolitisk inriktning, punkt 1 (SD) 2. Säkerhetspolitisk inriktning, punkt 1 (C) 3. Säkerhetspolitisk inriktning, punkt 1 (MP) 4. Stöd till Ukraina, punkt 2 (S, MP) 5. Stöd till Ukraina, punkt 2 (C) 6. Sveriges medlemskap i Nato, punkt 3 (S) 7. Sveriges medlemskap i Nato, punkt 3 (V) 8. Sveriges medlemskap i Nato, punkt 3 (MP) 9. Nato Centre of Excellence om Ryssland, punkt 4 (S, C, MP) 10. Natos strategiska avskräckning m.m., punkt 5 (SD) 11. Demokratifrågor och nedrustning inom Nato, punkt 6 (S, V, MP) 12. Säkerhetspolitiska samarbeten, punkt 7 (SD) 13. Säkerhetspolitiska samarbeten, punkt 7 (V) 14. Nordisk-baltiskt samarbete, punkt 8 (C) 15. Nordisk-baltiskt samarbete, punkt 8 (MP) 16. Svenskt deltagande i internationella insatser, punkt 9 (S, MP) 17. Svenskt deltagande i internationella insatser, punkt 9 (V) 18. Svenskt deltagande i internationella insatser, punkt 9 (C) 19. Internationella insatser och nationellt försvar, punkt 10 (SD) 20. Massförstörelsevapen och autonoma vapensystem, punkt 11 (V) 21. Massförstörelsevapen och autonoma vapensystem, punkt 11 (MP) Särskilt yttrande Säkerhetspolitisk inriktning, punkt 1 (C) Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Motioner väckta med anledning av proposition 2024/25:34 Motioner från allmänna motionstiden 2024/25 Bilaga 2 Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Säkerhetspolitisk inriktning Riksdagen avslår motionerna 2024/25:1433 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1, 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 1, 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkandena 5 och 11, 2024/25:3252 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1 och 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1. Reservation 1 (SD) Reservation 2 (C) Reservation 3 (MP) 2. Stöd till Ukraina Riksdagen avslår motionerna 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 6 och 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 13. Reservation 4 (S, MP) Reservation 5 (C) 3. Sveriges medlemskap i Nato Riksdagen avslår motionerna 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 2–7 och 9, 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkandena 101–103, 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 14 och 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 5 och 8. Reservation 6 (S) Reservation 7 (V) Reservation 8 (MP) 4. Nato Centre of Excellence om Ryssland Riksdagen avslår motion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 9. Reservation 9 (S, C, MP) 5. Natos strategiska avskräckning m.m. Riksdagen avslår motion 2024/25:1434 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkandena 1, 3 och 4. Reservation 10 (SD) 6. Demokratifrågor och nedrustning inom Nato Riksdagen avslår motion 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 15 och 16. Reservation 11 (S, V, MP) 7. Säkerhetspolitiska samarbeten Riksdagen avslår motionerna 2024/25:1436 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 6, 2024/25:3088 av Markus Wiechel (SD) yrkande 2 och 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 2 och 3. Reservation 12 (SD) Reservation 13 (V) 8. Nordisk-baltiskt samarbete Riksdagen avslår motionerna 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 109 och 2024/25:3160 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 58. Reservation 14 (C) Reservation 15 (MP) 9. Svenskt deltagande i internationella insatser Riksdagen avslår motionerna 2024/25:3023 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 40, 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 107, 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 59, 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 1 och 25 samt 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 14. Reservation 16 (S, MP) Reservation 17 (V) Reservation 18 (C) 10. Internationella insatser och nationellt försvar Riksdagen avslår motionerna 2024/25:1406 av Lars Wistedt m.fl. (SD) yrkande 6 och 2024/25:1433 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 3. Reservation 19 (SD) 11. Massförstörelsevapen och autonoma vapensystem Riksdagen avslår motionerna 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 1 och 10, 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkandena 99 och 116–118, 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkande 6 och 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 15. Reservation 20 (V) Reservation 21 (MP) 12. Motion som bereds förenklat Riksdagen avslår det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden. Stockholm den 5 december 2024 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Peter Hultqvist Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Peter Hultqvist (S), Aron Emilsson (SD), Morgan Johansson (S), Helén Pettersson (S), Jörgen Berglund (M), Joar Forssell (L), Erik Ezelius (S), Ann-Sofie Alm (M), Hanna Gunnarsson (V), Mikael Oscarsson (KD), Helena Bouveng (M), Emma Berginger (MP), Stefan Olsson (M), Yasmine Eriksson (SD), John E Weinerhall (M), Tomas Eneroth (S) och Kerstin Lundgren (C). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I proposition 2024/25:34 lägger regeringen fram förslag till riksdagens ställningstagande när det gäller försvarspolitikens inriktning för nästa försvarsbeslutsperiod 2025–2030. Propositionen behandlar även säkerhetspolitikens förutsättningar och inriktning för den aktuella perioden. Propositionen har i sin helhet remitterats till försvarsutskottet. Utrikes- och försvarsutskotten har därefter beslutat – med stöd av 7 kap. 7 § riksdagsordningen – att bereda propositionens avsnitt om säkerhetspolitik jämte tillhörande motioner i ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott (UFöU). Försvarsutskottet har till det sammansatta utskottet överlämnat propositionens avsnitt 4 Säkerhetspolitik och ett antal motionsyrkanden med anledning av propositionen. På motsvarande sätt har utrikesutskottet överlämnat ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2024. Ett av dessa motionsyrkanden bereds förenklat. En förteckning över vilka förslag som bereds av det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet återfinns i bilaga 1. Övriga delar av propositionen bereds av försvarsutskottet i betänkande 2024/25:FöU2. Bakgrund Regeringens överväganden i propositionen redovisas med utgångspunkt bl.a. i Försvarsberedningens rapporter Kontrollstation 2023 (Ds 2023:12), Allvarstid (Ds 2023:19), Kraftsamling (Ds 2023:34) och Stärkt försvarsförmåga (Ds 2024:6). Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionens avsnitt 4 redovisar regeringen sin bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen, de internationella försvarssamarbetena och Sveriges deltagande i internationella militära insatser. Utskottets överväganden Säkerhetspolitisk inriktning Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår samtliga motioner med hänvisning till regeringens bedömningar och ställningstaganden i propositionen. Jämför reservation 1 (SD), 2 (C), 3 (MP), 4 (S, MP) och 5 (C) samt det särskilda yttrandet (C). Propositionen Regeringen konstaterar att världen befinner sig i en brytningstid. Dagens regelbaserade världsordning utmanas av auktoritära stater. Den säkerhetspolitiska utvecklingen utmärks av en hårdnande geopolitisk maktkamp som omfattar allt fler samhällsområden. Stater använder sig av en bred uppsättning verktyg för att nå sina säkerhetspolitiska målsättningar. Säkerhetsläget i såväl Sveriges närområde som globalt präglas av instabilitet och oförutsägbarhet. På grund av Ryssland rasar ett storskaligt krig i Europa. Krigets verkningar är inte begränsade till Ukraina. Därför har förutsättningarna för svensk säkerhetspolitik förändrats i grunden. Sedan den 7 mars 2024 är Sverige medlem i Nato. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visar att konflikter om territorium med militära medel återigen är en realitet. Kinas strategiska och militära agerande påverkar i tilltagande grad säkerheten även i det euroatlantiska området, inklusive Sveriges närområde. Ett väpnat angrepp mot Sverige eller våra allierade kan inte uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige eller våra allierade. Det finns en bred och alltmer komplex hotbild mot Sverige och svenska intressen samt ökade risker för svensk säkerhet. Hoten omfattar bl.a. otillbörlig informationspåverkan, cyberangrepp, illegal underrättelseinhämtning, terrorism och sabotage, hot mot samhällsviktig verksamhet och utnyttjande av ekonomiska beroenden. Främmande makt, terrorister och våldsbejakande extremister agerar på ett sätt som innebär att hoten överlappar och förstärks. Cyberangrepp från statliga och andra aktörer pågår ständigt mot svenska intressen och Sverige har varit och är fortsatt föremål för säkerhetshotande verksamhet från främmande makt. Sammantaget har hotet mot Sverige ökat, samtidigt som Sverige ges möjligheter till kollektivt försvar som allierad i Nato. Regeringen anför att Sverige ska fortsätta att bygga säkerhet tillsammans med andra, som solidarisk medlem i Nato och EU. Sverige ska föra en solidarisk allianspolitik som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde, liksom i hela det euroatlantiska området. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Nato är den tydligaste manifestationen av den transatlantiska länken och den centrala plattformen för europeisk säkerhet. Den nationella förmågan inom totalförsvaret, med utgångspunkt i vårt medlemskap i Nato, ska vara inriktad mot att försvara Sverige och allierade mot väpnade angrepp. Denna inriktning ska gälla över tid, även i perioder då omvärldsläget förefaller mer gynnsamt ur säkerhetssynpunkt. Stödet till Ukraina utgör enligt regeringen en central del av svensk säkerhets- och försvarspolitik. Tillsammans med tillväxten av förmågan inom totalförsvaret och Sveriges medlemskap i Nato är den viktigaste investeringen i vår framtida stabilitet och säkerhet våra bidrag till att Ryssland inte når sina mål med sitt anfallskrig mot Ukraina. Överenskommelsen om bilateralt säkerhetssamarbete mellan Sverige och Ukraina samt en treårig ekonomisk ram för det militära stödet utgör grunden för Sveriges militära stöd till Ukraina. Motionerna I partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 1 anförs att Sverige bör ha en bred syn på säkerhet som tar i beaktande militära hot såväl som andra hot, exempelvis klimatförändringar, pandemier och naturkatastrofer. Förslaget återkommer i kommittémotion 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1. I yrkande 13 påtalas behovet av en långsiktig plan för det ekonomiska, civila och militära stödet till Ukraina. I kommittémotion 2024/25:1433 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1 föreslås att regeringen tillsätter en utredning för att granska Sveriges säkerhetspolitik under perioden 1989–2009. I kommittémotion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 5 anförs att regeringen behöver lägga fram en årlig säkerhetspolitisk skrivelse för riksdagen där det bl.a. redogörs för arbetet i nationella säkerhetsrådet inom Statsrådsberedningen I yrkande 6 understryks vikten av fortsatt politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd till Ukraina och i yrkande 11 anförs att ryska s.k. fredsbevarande styrkor inte ska godtas eftersom de utgör en destabiliserande aktör. I kommittémotion 2024/25:3252 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1 understryks behovet av säkerhetspolitisk tydlighet. Tidigare riksdagsbehandling Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet behandlade i december 2020 de säkerhetspolitiska delarna av regeringens förslag om totalförsvaret för perioden 2021–2025. Riksdagen ställde sig då bakom utskottets förslag om ett tillkännagivande till regeringen om en svensk Natooption (prop. 2020/21:30, 2020/21:UFöU4, rskr. 2020/21:133–134). Riksdagen behandlade våren 2021 regeringens skrivelse om internationella försvarssamarbeten och riktade då, i enlighet med utskottets förslag, ett tillkännagivande till regeringen om Sveriges säkerhetspolitiska linje (bet. 2020/21:UFöU5 punkt 4, rskr. 2020/21:252–253). Av tillkännagivandet följer att regeringen, utifrån riksdagens tillkännagivande om en Natooption, måste säkerställa brett stöd för Sveriges säkerhetspolitik och därmed tydliggöra en förankrad svensk säkerhetspolitisk linje I betänkande 2021/22:UU11 om vissa säkerhetspolitiska frågor upprepade utrikesutskottet förslaget om ett tillkännagivande om en Natooption och en förankrad säkerhetspolitisk linje. Utrikesutskottet föreslog även ett tillkännagivande till regeringen med anledning av ett motionsyrkande om ett nytt förhållningssätt gentemot Ryssland. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag (rskr. 2021/22:187). Våren 2022 behandlade utrikesutskottet en motion om Nato och arbetet mot kärnvapen som väckts med anledning av regeringens beslut att ansöka om medlemskap i Nato (bet. 2021/22:UU20, rskr. 2021/22:146). Riksdagen beslutade våren 2022 (prop. 2021/22:246, bet. 2021/22:UU19, rskr. 2021/22:298) om ändring i lagen om operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland, lagen om ändring i skyddslagen och lagen om ändring i luftfartslagen. Lagändringarna syftar till att förbättra förutsättningarna för Sverige att ta emot operativt militärt stöd i form av militära styrkor från stater som är medlemmar i Europeiska fördragsorganisationen. Riksdagen behandlade våren 2023 regeringens förslag om Sveriges medlemskap i Nato (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr 2022/23:148). Riksdagen godkände Sveriges anslutning till nordatlantiska fördraget och avtalet om status för Nordatlantiska fördragsorganisationen, nationella representanter och organisationens internationella personal. Riksdagen antog också regeringens förslag till ändring i lagen om operativt militärt stöd och ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Lagändringarna syftar dels till att underlätta för Sverige att begära stöd av Nato i form av militära styrkor, dels till att ge Nato, de nationella representanterna och den internationella personalen den immunitet och de privilegier som krävs enligt avtalet om status för Nordatlantiska fördragsorganisationen. Utskottet behandlade våren 2024 regeringens förslag om godkännande av avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, ofta kallat DCA-avtalet (prop. 2023/24:141, bet. 2023/24:UFöU1, rskr. 2023/24:274). Utskottet föreslog att riksdagen godkänner avtalet om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering. Utskottet ställde sig bakom regeringens förslag till en ny lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater samt ändringar i bl.a. socialförsäkringsbalken, lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, luftfartslagen och lagen om operativt militärt stöd. Den nya reglering som utskottet tillstyrkte syftar till att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet och till att skapa än bättre förutsättningar för Sverige att ge och ta emot militärt stöd. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Utrikesutskottet behandlade våren 2024 ett antal motionsförslag om säkerhetspolitik (bet. 2023/24:UU11). Utskottets ställningstagande I detta avsnitt behandlar utskottet först övergripande frågor om Sveriges säkerhetspolitiska inriktning och övergår senare till en mer detaljerad diskussion om vissa försvars- och säkerhetspolitiska frågor utifrån de förslag som framförs i motionerna. Sveriges säkerhetspolitiska inriktning Utskottet instämmer i regeringens bedömningar när det gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen. Rysslands invasion av Ukraina är den mest omfattande militära aggressionen i Europa sedan andra världskriget. Dagens regelbaserade världsordning som etablerades efter andra världskriget med FN-stadgan som grund utmanas nu av auktoritära stater. Det handlar i grunden om en konflikt mellan demokratiska stater som vill upprätthålla den regelbaserade ordningen och auktoritära och revisionistiska stater som anser sig ha rätt till egna intressesfärer där de har ett avgörande inflytande över närliggande stater. Utskottet anser liksom regeringen att kopplingen mellan klimat och säkerhet är tydlig. Klimatförändringar utgör ett hot i sig och ökar internationella spänningar och instabilitet samt fördjupar existerande konflikter. Klimatförändringarna bidrar till ökad instabilitet och nya hot såväl globalt som i Europa. Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen Nationell säkerhetsstrategi (skr. 2023/24:163, 2024/25:UU6, rskr. 2024/25:64) anger att Sveriges vitala nationella säkerhetsintressen är att värna Sveriges säkerhet, demokratiska styrelseskick, frihet, självständighet, suveränitet och handlingsfrihet; att värna befolkningens liv och hälsa; att försvara Sverige och våra allierade mot väpnat angrepp och upprätthålla vår territoriella integritet; att upprätthålla försörjningsberedskap och samhällets funktionalitet samt att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Utskottet anser liksom regeringen att Sverige som solidarisk medlem i Nato och EU ska fortsätta att bygga säkerhet tillsammans med andra. Sverige ska föra en solidarisk allianspolitik som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde liksom i hela det euroatlantiska området. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Nato är den tydligaste manifestationen av den transatlantiska länken och den centrala plattformen för europeisk säkerhet. Sverige ska ha militär förmåga att nationellt och inom ramen för Natos kollektiva försvar skapa grundläggande stabilitet och säkerhet. Utskottet anser liksom regeringen att denna förmåga behöver öka. Svensk säkerhetspolitik ska i första hand vara förebyggande och förhindra framväxten av hot mot Sverige. Politisk dialog och diplomati är viktiga verktyg för att stärka Sveriges säkerhet och främja svenska intressen. Sveriges förmåga att möta kriser, hot och antagonistiska handlingar under gränsen för väpnat angrepp behöver öka. Utskottet vill, liksom regeringen, understryka vikten av att på ett sammanhållet sätt använda alla de säkerhetspolitiska instrument som står till förfogande, bl.a. politiska, diplomatiska, ekonomiska, rättsliga och militära, för att förebygga konflikter och möta antagonistiska hot mot vår säkerhet. Utskottet vill också betona att Sveriges säkerhetspolitik förutsätter ett aktivt, brett och ansvarsfullt internationellt agerande. Som regeringen anger bör en målbild även vara att säkerhetshotet från auktoritära stater som Kina, Ryssland och Iran prioriteras och hanteras i samarbete med demokratiska länder. Utmaningar och hot mot vår säkerhet ska så långt som möjligt mötas i samverkan med andra länder och organisationer. Den europeiska säkerhetsordningen och respekten för folkrätten, inklusive FN-stadgan, förblir hörnstenar i Sveriges utrikespolitik och ska värnas. Utskottet instämmer med regeringen i att FN är en av de främsta förvaltarna av en regelbaserad världsordning, global fred och säkerhet och är en viktig arena för svensk utrikespolitik. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget, inte bara i Europa, är det viktigt att FN som organisation stärks. Sverige ska vara en aktiv FN-medlem och bidra med värdefulla förmågor till dess konfliktförebyggande arbete. Utskottet välkomnar att regeringen understryker att Sverige ska fortsätta främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inom Nato liksom i EU, FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet värna en regelbaserad världsordning, den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Sverige ska även verka för genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolutioner om kvinnor, fred och säkerhet i det nationella och internationella arbetet. Utskottet anser liksom regeringen att Nato är Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena. Som allierad är Sverige en del av Natos kollektiva säkerhet och det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör därmed en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Militära åtgärder för att försvara alliansens territorium och befolkning behöver kompletteras med civila aktörers åtgärder och beredskap för att stärka alliansens motståndskraft. Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. Som regeringen påpekar har Natomedlemskapet även långtgående politiska och praktiska konsekvenser för Sverige. Utskottet återkommer till frågor om Sveriges agerande som Natomedlem i senare avsnitt i betänkandet. EU är, som regeringen påpekar, Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och har finansiella, lagstiftningsmässiga och politiska instrument även inom säkerhets- och försvarspolitiken. Utskottet vill liksom regeringen understryka vikten av att Sverige aktivt verkar för en fortsatt utveckling av det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet inom EU. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3038 yrkande 1, 2024/25:3257 yrkande 1 och 2024/25:3162 yrkande 11. Ukraina Utskottet vill särskilt framhålla det säkerhetspolitiska hot som Rysslands aggression mot Ukraina utgör. Rysslands aggression mot Ukraina sedan 2014, inklusive den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022, strider mot folkrätten, inklusive FN-stadgans våldsförbud. Rysslands aggression strider också mot den europeiska säkerhetsordningen, inklusive de normer, samarbeten och institutioner som utgör fundament för europeisk säkerhet. Ryssland har trots sina åtaganden om att följa de överenskomna reglerna upprepat och flagrant brutit mot folkrätten. Rysslands stormaktsambitioner, militära upprustning och anspråk på att bestämma över andra staters politiska vägval undergräver säkerheten i Rysslands närområde, Europa och globalt. Rysslands krig mot Ukraina är såväl ett angrepp på Ukraina, som en del av en övergripande systemkonflikt med väst. Utskottet konstaterar att deltagandet av nordkoreanska marktrupper i den ryska aggressionen mot Ukraina är en flagrant eskalering av konflikten. Utskottet konstaterar att försvaret av Ukrainas självständighet, suveränitet och territoriella integritet kommer att ha fundamental betydelse inte bara för Ukrainas, utan för hela Europas framtid. Ukrainas förmåga att uthålligt försvara sig är avhängig det stöd som landet får utifrån. Ett starkt, förutsägbart och uthålligt stöd till Ukraina är vår främsta möjlighet att begränsa Rysslands handlingsmöjligheter. Utfallet av Rysslands krig mot Ukraina är, näst efter Ukrainas vilja och förmåga att försvara sig, avhängigt av omvärldens roll givet det ukrainska beroendet av fortsatt stöd från internationella parter. Detta kommer även fortsättningsvis att ställa höga krav på enighet, robusthet och beslutsamhet från de länder som stöder Ukraina. Långsiktig uthållighet är av väsentlig betydelse. Västs och EU:s fortsatta sammanhållning är en central faktor för denna uthållighet i såväl sanktionerna mot Ryssland som i stödet till Ukraina. Utskottet välkomnar därför att regeringen tydligt uttalar att Sveriges stöd till Ukraina ska vara uthålligt och långsiktigt. Stödet ska vara såväl humanitärt som politiskt, ekonomiskt, rättsligt och militärt, och även inkludera återuppbyggnad av landet. Sverige ska också aktivt stödja Ukraina på landets väg mot ett EU-medlemskap och verka för skärpta sanktioner mot Ryssland. Utskottet noterar att Sverige och Ukraina har undertecknat en tioårig överenskommelse om bilateralt säkerhetssamarbete. Utskottet noterar att regeringen, för att förstärka och säkerställa en långsiktighet i det svenska stödet till Ukraina har infört en treårig ram om 25 miljarder kronor per år för det militära stödet till Ukraina för åren 2024–2026. Utskottet anser liksom regeringen att Sverige aktivt ska bidra till att Ukraina kan uppfylla förutsättningarna för ett medlemskap i Nato. Det bör, som regeringen anför, göras genom ett så ambitiöst militärt och civilt stöd som möjligt, bilateralt och inom Nato. Det är viktigt att Sverige stödjer en politiskt förstärkt relation mellan Ukraina och Nato, samt utökat praktiskt stöd till Ukraina, inklusive reformstöd, anti-korruption, interoperabilitet och förmågeutveckling. Därmed avstyrks motionerna 2024/25:3257 yrkande 13 och motion 2024/25:3162 yrkande 6 i den mån de inte tillgodosetts. Nationell säkerhetsstrategi och utredning om Sveriges säkerhetspolitik Utskottet noterar att regeringen i propositionen anger att riksdagens tillkännagivande om att regeringen måste säkerställa ett brett stöd för Sveriges säkerhetspolitik och därmed tydliggöra en förankrad svensk säkerhetspolitisk linje (skr. 2020/21:UFöU5, bet. 2020/21:UFöU5 punkt 4, rskr. 2020/21:252, 253) är tillgodosedda och slutbehandlade. Detta gäller även tillkännagivandet om tydliggörande av svensk säkerhetspolitik (bet. 2021/22:UU11 punkt 5, rskr. 2021/22:187). Regeringen hänvisar dels till den proposition som behandlas i detta betänkande, dels till beslutet om Sveriges medlemskap i Nato (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148), regeringens extra utrikesdeklaration till riksdagen som redogjorde för den nya svenska säkerhetspolitiska linjen i mars 2024 och regeringens skrivelse Nationell säkerhetsstrategi (skr. 2023/24:163) där regeringen redovisar inriktningen för arbetet med nationell säkerhet. Utskottet noterar att utrikesutskottet i sitt yttrande till konstitutionsutskottet om de aktuella tillkännagivandena även hänvisade till den extra utrikesdeklarationen i mars 2024 och efterföljande debatt i riksdagen (2023/24:UU3y). Utskottet välkomnar att regeringen, i den nyss nämnda extra utrikespolitiska deklarationen, angav att den kommer att informera riksdagen inför Natos formella minister- och toppmöten och presentera en årlig skrivelse om Nato. Sådan information har lämnats till utrikes- respektive försvarsutskotten inför Natos toppmöte i Washington och inför utrikes- och försvarsministermötena. Utskottet anser liksom regeringen att tillkännagivandena är slutbehandlade och är inte berett att föreslå någon ytterligare åtgärd med anledning av motionerna 2024/25:3162 yrkande 5 och 2024/25:3252 yrkande 1. Motionerna avstyrks. I en motion föreslås att Sveriges säkerhetspolitiska linje 1989–2009 bör granskas. Utskottet noterar att utrikesutskottet behandlade en likalydande motion i betänkande 2021/22:UU11 och då anförde att det visserligen är värdefullt att Sveriges säkerhetspolitik granskas och belyses ur olika aspekter, men utrikesutskottet var dock inte berett att ta ställning till om regeringen bör tillsätta en sådan utredning enligt motionärernas förslag. Utskottet instämmer i denna bedömning och avstyrker därmed motion 2024/25:1433 yrkande 1. Sveriges medlemskap i Nato Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår samtliga motioner med hänvisning till regeringens bedömningar och ställningstaganden i propositionen. Jämför reservation 6 (S), 7 (V), 8 (MP), 9 (S, C, MP), 10 (SD) och 11 (S, V, MP). Propositionen Regeringen anför att Nato är Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena. Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. Det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Det ligger i Sveriges intresse att bidra solidariskt och pragmatiskt till hela Natos säkerhet i enlighet med alliansens 360-gradersperspektiv på avskräckning och försvar. Sveriges geostrategiska läge samt säkerhetspolitiska intressen ska utgöra utgångspunkterna för utformandet av Sveriges roll som allierad. En huvuduppgift för Sverige inom Nato är att underlätta och effektivt delta i det kollektiva försvaret av Nordeuropa enligt den operativa planering som ligger till grund för detta. Regeringen konstaterar i propositionen att kärnvapen utgör Natos yttersta verktyg för avskräckning. Kärnvapnens relevans för säkerhet, avskräckning och försvar inom Nato har fått ökad aktualitet. Anledningen är bl.a. Rysslands återkommande hot om att använda kärnvapen och besked om utplacering av substrategiska kärnvapen i Belarus. Samtidigt kommer alliansen att behöva ta den negativa utvecklingen vad gäller kärnvapenhot och upprustning regionalt och globalt i beaktande. Dynamiken påverkas av Kinas snabba och omfattande nukleära modernisering, inklusive anskaffning av avancerade bärare. Det är därför av största vikt att verka för Kinas engagemang för strategisk riskreducering och transparens. Alla allierade förutsätts stödja Natos gemensamma doktrin för avskräckning, inklusive den funktion kärnvapen har för alliansens avskräckning och försvar. Sverige ansökte, med brett stöd i riksdagen, om medlemskap i Nato utan förbehåll. Denna hållning står fast, men det finns på samma sätt som i övriga nordiska länder inte skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning. Motionerna I partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 101 anförs att Sverige ska verka för att Nato tillämpar principen om no first use. I yrkande 102 anförs att Sverige ska verka för att Nato främjar och stärker demokratin inom organisationen och inom medlemsländerna. I yrkande 103 anförs att Sverige ska verka för ökad transparens inom Nato. I kommittémotion 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkande 2 anförs att Sverige inom Nato ska driva no first use-principen. I yrkande 3 anförs att Sverige inte ska ställa sig bakom att kärnvapen har en avskräckande förmåga. I yrkande 5 anförs att Sverige aldrig ska delta i Natos övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen såsom Snowcat. I yrkande 6 anförs att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska ingå i Nuclear Planning Group. I yrkande 7 anförs att Sverige ska förbehålla sig rätten att inte stödja Natos uttalanden om kärnvapen och i alla typer av samarbeten med Nato aktivt använda sig av fotnoter för att markera avståndstagande från kärnvapen. I yrkande 9 anförs att Sverige ska kräva garantier från Nato om rätten att inte stå bakom Natos uttalanden om kritik mot FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. I kommittémotion 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkande 5 anförs att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska ingå i Nuclear Planning Group. I yrkande 8 anförs att Sveriges roll inom Nato främst ska vara att arbeta i närområdet tillsammans med våra närmaste grannländer. I kommittémotion 2024/25:1434 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1 understryks vikten av att stärka Natos strategiska avskräckning. I yrkande 3 anförs att Nato behöver stärka sin förmåga att möta det kinesiska hotet. I yrkande 4 anförs att Nato ska fokusera på sina kärnuppgifter. I kommittémotion 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 14 anförs bl.a. att Sverige aktivt ska delta i de säkerhets- och försvarspolitiska diskussionerna och beslutsfattandet inom Nato och att de nordiska och baltiska länderna tillsammans och inom ramen för Nato nu ska kunna ta ansvar för försvaret av vår del av Europa, genom ett djupt och nära försvarssamarbete. I yrkande 15 anförs att Sverige i Nato ska driva på för ömsesidig kärnvapennedrustning, respekt för folkrätten och mänskliga rättigheter. I yrkande 16 anförs att Sverige i Nato särskilt ska lyfta upp frågor om kvinnor, fred och säkerhet genom att driva en feministisk säkerhetspolitik. I kommittémotion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 9 påtalas behovet av att ytterligare förstärka Rysslandskunskap genom ett Nato Centre of Excellence i Sverige. Utskottets ställningstagande Utskottet vill inledningsvis återigen betona att det kollektiva försvarsåtagandet i Nato utgör en central del i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad. Utskottet anser liksom regeringen att Sverige ska upprätthålla en stark nationell försvarsförmåga för att bidra både till det nationella försvaret och till det kollektiva försvaret i enlighet med artikel 3 i nordatlantiska fördraget. Utskottet anser liksom regeringen att det ligger i Sveriges intresse att bidra solidariskt och pragmatiskt till hela Natos säkerhet i enlighet med alliansens 360-gradersperspektiv på avskräckning och försvar. Utskottet instämmer med regeringen i att Sveriges geostrategiska läge samt säkerhetspolitiska intressen ska utgöra utgångspunkterna för utformningen av Sveriges roll som allierad. I detta bör ingå ett solidariskt regionalt ansvarstagande som i första hand utgår från Östersjöområdet och Nordkalotten, med den särskilda kompetens som uppträdande i dessa miljöer kräver. Utskottet konstaterar att Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. Nato är den tydligaste manifestationen av den transatlantiska länken och den centrala aktören för europeisk säkerhet. Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsförpliktelserna är centralt för Natos avskräckning och för att bevara freden i det euroatlantiska området. Utskottet välkomnar att regeringen i propositionen understryker att Sverige som Natomedlem ska fortsätta främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik, stå upp för folkrätten, mänskliga rättigheter och jämställdhet och vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och ickespridning. Utskottet instämmer även i övrigt i regeringens förslag till prioriteringar i Nato och noterar att alliansens strategiska koncept från 2022 slår fast att Natos tre huvuduppgifter fortsätter att vara avskräckning och försvar, civil och militär krishantering och förebyggande av kriser, samt säkerhetssamarbete. I det strategiska konceptet framhålls Ryssland som det mest signifikanta och direkta hotet mot de allierades säkerhet. Hotet från Ryssland hanteras genom en förstärkning av alliansens avskräckning och försvar samt genom utökad motståndskraft. Utskottet anser, liksom utrikesutskottet i betänkande 2023/24:UU11, att det är viktigt att Sverige bidrar till Natos kunskapsuppbyggnad och metodutveckling om Ryssland och förutsätter att regeringen överväger hur detta bäst sker. Terrorism beskrivs som det mest direkta asymmetriska hotet mot medborgare i de allierade länderna och mot internationell fred och välstånd. Terrorismbekämpning framhålls som nödvändig för Natos kollektiva försvar och bidrar till alla tre huvuduppgifter. Utskottet vill också betona att Sverige ska tillvarata de nya möjligheter som Natomedlemskapet innebär för svensk försvarsindustri och export av försvarsmateriel. Fortsatt utveckling av svensk försvarsteknik bidrar till alliansens kollektiva försvarsförmåga. När det gäller motionsförslagen om Sveriges agerande i fråga om Nato och kärnvapen vill utskottet anföra följande. Utskottet konstaterar liksom utrikesutskottet i sitt betänkande om Sveriges anslutning till Nato att ett medlemskap i Nato även omfattar ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr. 2022/23:148). Samtidigt är Nato en mellanstatlig organisation där varje medlemsstat behåller sin politiska självständighet, och alliansen fattar sina beslut genom enhällighet. Organisationens mellanstatliga grund innebär att varje medlem behåller rätten att besluta om en eventuell utplacering av kärnvapen samt en permanent utplacering av utländska trupper på det egna territoriet. Utskottet konstaterar att varken Norge eller Danmark har lagstiftning eller formella förbehåll i sitt Natomedlemskap som förbjuder kärnvapen på respektive territorium. Båda länderna har emellertid gjort unilaterala viljeyttringar (deklarationer) om att inte ha kärnvapen utplacerade på sina territorier i fredstid. Utrikesutskottet konstaterade vidare i ovannämnda betänkande att Sveriges ansökan om medlemskap i Nato har lämnats in utan förbehåll. Utrikesutskottet stod bakom denna hållning, men ansåg liksom regeringen i propositionen (prop. 2022/23:74) att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Utskottet instämmer i detta. Utskottet vill därutöver, liksom regeringen, betona att Sverige, som allierad, är en del av alliansens samlade avskräckning och försvar, inklusive den nukleära avskräckningen. Det är därför viktigt att delta aktivt i Natos arbete på detta område och upparbeta nationell kunskap om kärnvapens roll och funktion. Här ingår kunskap om hur kärnvapen både särskiljs och kopplas samman med Natos konventionella stridskrafter, både inom ramen för övningsverksamhet och operationer. Utskottet vill i sammanhanget återigen betona att Sverige ska fortsätta att vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. I likhet med regeringen anser utskottet att Sveriges arbete för att reducera risken att kärnvapen används ska stärkas i en tid av starka spänningar. Därmed avstyrks motionerna 2024/25:55 yrkandena 2–7 och 9, 2024/25:1434 yrkandena 1, 3 och 4, 2024/25:3038 yrkandena 101–103, 2024/25:3107 yrkandena 14–16, 2024/25:3162 yrkande 9 och 2024/25:3247 yrkandena 5 och 8. Säkerhetspolitiska samarbeten Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår samtliga motioner med hänvisning till regeringens bedömningar och ställningstaganden i propositionen. Jämför reservation 12 (SD), 13 (V), 14 (C) och 15 (MP). Propositionen Nato är Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena. Sveriges försvarsförmåga utgör en del av alliansens kollektiva försvar och bidrar till säkerheten såväl i närområdet som i hela det euroatlantiska området. EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och har finansiella, lagstiftningsmässiga och politiska instrument även inom säkerhets- och försvarspolitiken. I det försämrade säkerhetspolitiska läget har EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska betydelse för Sverige ökat, samtidigt som unionens centrala roll i den transatlantiska gemenskapen befästs och styrkan i de säkerhetspolitiska verktygen EU förfogar över åskådliggjorts. Sverige ska tillhöra kärnan av de medlemsstater som driver och utvecklar EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Samarbeten med allierade såsom våra nordiska och baltiska grannländer, USA och Storbritannien är av särskild vikt för Sveriges säkerhet. En stark transatlantisk länk är avgörande för Europas säkerhet. Det bilaterala samarbetet med USA är grundläggande för försvaret av Sverige, uppbyggandet av svensk militär förmåga och interoperabilitet, liksom för svensk försvarsforskning, försvarsteknologi och försvarsindustri. Sveriges försvarssamarbete med Finland utgör alltjämt en tyngdpunkt i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Detta skapar förutsättningar för ett än djupare och närmare nordiskt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete, som inkluderar gemensam operationsplanering och gränsöverskridande operativ verksamhet under hela konfliktskalan från fred till krig. Motionerna I partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 109 anförs att Sverige bör fortsätta att utveckla det militära samarbetet med våra nordiska och baltiska grannländer. I kommittémotion 2024/25:1436 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 6 anförs att regeringen i sitt arbete bör verka för att utveckla det säkerhetspolitiska samarbetet i rymden bl.a. för att skapa en rymdlägesbild. I kommittémotion 2024/25:3088 av Markus Wiechel (SD) yrkande 2 anförs att regeringen bör se över möjligheten till ett militärt samarbete med Taiwan. I kommittémotion 2024/25:3160 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 58 anförs behovet av en gemensam nordisk-baltisk kustbevakningsinsats på internationellt vatten. I kommittémotion 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkande 2 anförs att Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet. I yrkande 3 anförs att regeringen i syfte att garantera svensk suveränitet bör kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium. Utskottets ställningstagande Inledning Utskottet anser liksom regeringen att det svenska Natomedlemskapet öppnar möjligheter för att ytterligare fördjupa internationella bi- och multilaterala försvarssamarbeten, inte minst med länderna i vårt närområde, samtidigt som Sverige ska vara berett att bidra till Natos säkerhet i det euroatlantiska området som helhet. Utskottet vill understryka att Sveriges bilaterala och multilaterala försvarssamarbeten är viktiga för totalförsvarets utveckling, men också för att stärka Natos samlade förmåga. Bi- och multilaterala försvarssamarbeten är också verktyg för att hos andra allierade skapa ett fortsatt engagemang i vårt närområde. Samarbeten som bidrar till andra allierades närvaro och deras förmåga att operera i Sverige och vårt närområde och som därmed bidrar till ökad säkerhet och avskräckning i vårt närområde är centrala och bör prioriteras. Samarbeten med allierade såsom våra nordiska och baltiska grannländer, USA och Storbritannien är av särskild vikt för Sveriges säkerhet. Utskottet instämmer också med regeringen i att Sverige ska verka för att ytterligare fördjupa samarbetet med Frankrike, Tyskland och Polen, främst i syfte att öka den samlade avskräckningsförmågan i vårt närområde. EU Utskottet konstaterar liksom regeringen att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. I det nya säkerhetspolitiska läget har EU:s betydelse för Sverige ökat, samtidigt som unionens centrala roll i den transatlantiska gemenskapen befästs och styrkan i de säkerhetspolitiska verktygen EU förfogar över åskådliggjorts. EU är en politisk allians grundad på värdegemenskap och ömsesidig solidaritet. Utskottet konstaterar att EU förfogar över en bred uppsättning av säkerhetspolitiskt relevanta instrument, däribland diplomati, handel, utvecklingssamarbete, sanktioner, konfliktförebyggande åtgärder, medling samt civila och militära krishanteringsinsatser. EU:s möjlighet att kunna kombinera dessa verktyg är en styrka. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har tydliggjort EU:s och Natos kompletterande roller. Nato har spelat en avgörande roll för avskräckning, medan EU tagit ansvar för betydande politiskt, ekonomiskt, humanitärt, rättsligt och militärt stöd till Ukraina samt sanktioner mot Ryssland och Belarus. EU och Nato har också haft ett nära utbyte om, och uppvisat stor enighet i, hanteringen av Rysslands aggression mot Ukraina. Utskottet anser liksom regeringen att det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet inom EU ska fortsätta att prioriteras och att Sverige ska vara med och påverka inriktningen för det framtida samarbetet. Utskottet välkomnar att regeringen även fortsättningsvis kommer att verka för att Sverige ska tillhöra kärnan av de medlemsstater som driver och utvecklar EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Utskottet konstaterar att Europa måste ta ett större ansvar för den egna säkerheten. Det är viktigt att EU parallellt utökar sitt samarbete med internationella partner och den transatlantiska länken bör särskilt värnas. Norden och Baltikum Utskottet konstaterar att det nordiska försvarssamarbetet nu är ett samarbete mellan allierade. Det nordiska försvarssamarbetet utgör ett signifikant bidrag till alliansens försvarsförmåga i norra Europa. I händelse av kris eller krig kan Norden komma att utgöra ett sammanhållet operationsområde. Det nordiska försvarssamarbetet ska enligt propositionen innefatta gemensam operationsplanering och förberedelser för gemensamt eller koordinerat operativt agerande i fred, kris och krig. Utskottet instämmer med regeringen i att det nordiska totalförsvarssamarbetet bör fortsätta att fördjupas inom ramen för, och som stöd till, Natos förmågeutveckling. Det nordiska samarbetet bör utvecklas mot en ökad grad av integration och samverkan. Ett starkt Norden i Nato stärker alliansen och ökar de nordiska staternas förmåga att försvara sig själva. Det nordiska försvarssamarbetet inom Nordefco kompletterar och bidrar till europeisk och transatlantisk säkerhet och det kollektiva försvaret inom Nato. Det nordiska försvarssamarbetet ska innefatta förmåga att genomföra och leda multinationella gemensamma operationer som ett komplement till nationell planering och Natos planering. Det ska också möjliggöra värdlandsstöd och logistikstöd till gemensamma operationer, militärt stöd från allierade samt stärka den militära rörligheten till och inom Norden. Utskottet anser liksom regeringen att Sveriges försvarssamarbete med Finland alltjämt utgör en tyngdpunkt i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Försvarssamarbetet har sin utgångspunkt i gemensamma geostrategiska intressen och omfattar gemensam operationsplanering. Detta har de senaste åren utvecklats till ett omfattande operativt samarbete bortom fredstida förhållanden. Det fördjupade samarbetet kommer att bestå. Det framgår av propositionen att det på försvarsmaktsnivå pågår samarbete inom samtliga stridskrafter. Det är viktigt att Sverige och Finland inom ramen för respektive lands medlemskap i Nato fortsätter att bibehålla och utvecklar detta samarbete. Utskottet konstaterar att Finland utgör en frontstat mot Ryssland. Sverige har genom sin geografi stor betydelse för alliansens möjligheter att försvara Finland. På motsvarande sätt får försvaret av Norge nya förutsättningar med det svenska Natomedlemskapet med möjligheter till att utveckla nyttjandet av militära förmågor och infrastruktur. Det utvecklade försvarspolitiska samarbetet mellan Sverige, Finland och Norge kan tjäna som en utgångspunkt för ett fördjupat nordiskt samarbete såväl som för samarbete inom Nato. Utskottet konstaterar att Sverige, mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget i Östersjöregionen, upprätthåller ett militärt övningsutbyte mellan samtliga försvarsgrenar och en nära försvars- och säkerhetspolitisk dialog på olika nivåer med de baltiska länderna. Utskottet välkomnar detta och anser liksom regeringen att sjöövervakning bör vara en prioriterad förmåga mot bakgrund av den ryska s.k. skuggflottan och ökad militär närvaro i Östersjön. Utskottet noterar att Kustbevakningen vid flera tillfällen deltagit i samarbeten för att bidra till skyddet av kritisk undervattensinfrastruktur, bl.a. inom ramen för försvarssamarbetet Joint Expeditionary Force (JEF) som inkluderar tio länder, bl.a. Norden och Baltikum. Utskottet konstaterar att Sveriges medlemskap i Nato innebär förbättrade förutsättningar för ett fördjupat samarbete med de baltiska staterna samtidigt som behoven av ett sådant samarbete ökar. Sverige har genom sitt geografiska läge stor betydelse för alliansens möjligheter att försvara Estland, Lettland och Litauen. Gotland är viktigt i detta sammanhang. Utskottet har tillstyrkt regeringens förslag att ställa en svensk väpnad styrka som består av markförband, specialförband och amfibieförband till förfogande t.o.m. den 31 december 2025 för att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området (prop. 2024/25:22, bet. 2024/25:UFöU2). I den mån de inte tillgodosetts genom det anförda avstyrker utskottet motionerna 2024/25:3038 yrkande 109 och 2024/25:3160 yrkande 58. Samarbete med USA Utskottet konstaterar liksom regeringen att USA:s engagemang är av avgörande vikt för Europas och Sveriges säkerhet. Avtalet om försvarssamarbete med USA (DCA-avtalet) gör det möjligt för Sverige och USA att arbeta mer effektivt tillsammans, både bilateralt och inom Nato. Avtalet är dessutom en förutsättning för att Sverige snabbt och förberett ska kunna ta emot stöd från USA vid ett försämrat säkerhetsläge. Vidare har ett DCA-avtal i sig en avskräckande effekt mot väpnade angrepp, eftersom det signalerar amerikanskt engagemang och närvaro i Sverige. Det möjliggör även ett mer effektivt agerande för Nato. Som medlem i Nato omfattas Sverige av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Det innebär att ett väpnat angrepp mot Sverige ska betraktas som ett angrepp mot samtliga medlemsstater i Nato. De andra medlemsstaterna har därmed en skyldighet att bistå Sverige med de åtgärder som bedöms nödvändiga. I samband med godkännandet av DCA-avtalet konstaterade utskottet att avtalet fastställer ramarna för fördjupat försvarssamarbete mellan Sverige och USA, i enlighet med folkrätten och med Sveriges samtycke (prop. 2023/24:141, bet. 2023/24:UFöU1, rskr. 2023/24:274). Utskottet underströk att all verksamhet som omfattas av DCA-avtalet ska utföras med full respekt för Sveriges suveränitet, svenska lagar och Sveriges internationella rättsliga förpliktelser, inklusive när det gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium. Det framhålls i avtalet att amerikansk personal närvarar i Sverige med svenskt samtycke och i syfte att arbeta för fred och säkerhet. Utskottet konstaterade att Sverige fortsätter att avgöra vilken verksamhet som får äga rum på svenskt territorium. Utskottet konstaterade därmed att DCA-avtalet inte öppnar för att föra in kärnvapen eller att etablera permanenta utländska baser på svenskt territorium i fredstid. Utskottet noterade vidare i betänkandet att Sveriges övergripande ansvar för säkerheten på svenskt territorium framhålls i DCA-avtalet. USA har, i enlighet med Nato SOFA-avtalet som godkändes av riksdagen den 29 maj 2024 (prop. 2023/24:133, bet. 2023/24:FöU10, rskr. 2023/24:205), rätt att vidta åtgärder för att säkerställa ordningen och skydda personalen inom och i den omedelbara närheten av överenskomna anläggningar och områden. De amerikanska styrkorna ska samordna säkerhetsplaner med svenska myndigheter. Enligt DCA-avtalet ges USA en möjlighet att vidta säkerhetsåtgärder även längre utanför de gemensamma anläggningarna och områdena, i syfte att skydda de amerikanska styrkornas arbete. Utskottet underströk i likhet med regeringen att det då krävs att det råder extraordinära omständigheter och att de åtgärder som vidtas måste vara nödvändiga, proportionerliga och i enlighet med gemensamt godkända säkerhetsplaner. Utskottet vidhåller dessa ställningstaganden och avstyrker motion 2024/25:3247 yrkandena 2 och 3. Indopacifiska regionen Utskottet instämmer med regeringen i att det ligger i Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intresse att bidra till fred och stabilitet i den indopacifiska regionen, bl.a. genom att där öka närvaron och utveckla samarbetet med partnerländer. Samarbete mellan europeiska och indopacifiska partnerländer ska bidra till att bemöta gemensamma utmaningar, upprätthålla stabilitet, försvara den regelbaserade världsordningen och säkra handelsflöden. Såväl EU som Nato har intensifierat sina partnerskap med länder i den indopacifiska regionen. Natos partnerländer är Japan, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland. Utskottet anser liksom regeringen att samarbete med högteknologiska länder i regionen ger Sverige bättre möjligheter att utveckla och få tillgång till ny teknik som bidrar till försvarsinnovation. Därmed avstyrks motion 2024/25:3088 yrkande 2. Säkerhetspolitiskt samarbete i rymden Utskottet noterar att utrikesutskottet behandlade frågor om säkerhetspolitiskt samarbete i rymden i betänkande 2023/24:UU11. Utrikesutskottet noterade i det sammanhanget att det finns ett antal internationella processer för att hantera hot och utmaningar i rymden. Ryssland och Kina driver sedan länge frågan om ett rättsligt bindande avtal för att förhindra kapprustning i yttre rymden, s.k. Paros (Prevention of an Arms Race in Outer Space). Några förhandlingar har inte ägt rum, dels på grund av bristande internationellt stöd för ansatsen med ett juridiskt bindande avtal, dels på grund av den mångåriga låsningen i FN:s nedrustningskonferens i Genève där frågan är tänkt att förhandlas. FN-arbetet bedrivs i stället på basis av resolutioner som läggs fram inom ramen för generalförsamlingen. EU, inklusive Sverige, utesluter inte att ett juridiskt bindande avtal kan komma att aktualiseras i framtiden, men bedömer att den mest framkomliga vägen för att minska hot och utmaningar i yttre rymden i nuläget är att komma överens om politiskt bindande normer, regler och riktlinjer för ansvarsfullt agerande. Utskottet instämmer i denna bedömning. Utskottet konstaterar att Sverige, som allierad, förväntas bidra till Natos arbete med att hantera den breda hotbilden, inklusive inom cyberområdet och hybridhot, rymdfrågor, informationspåverkan, samhällsviktig verksamhet och strategiska tekniker. Sverige har goda förutsättningar att bidra inom dessa områden med de samlade nationella förmågorna, både inom myndigheter och privat sektor. Utskottet instämmer med regeringen i att Sverige som rymdnation har unika förmågor som kan utgöra bidrag till Nato. Rymdbasen Esrange Space Center utgör en resurs ur ett försvars- och säkerhetsperspektiv, dels i och med uppskjutningsförmåga av satelliter, dels i och med den geografiska närheten till Nordkalotten och Arktis. Redundant tillgång till rymddomänen är av central betydelse för Natos förmåga till luft- och missilförsvar. Därmed avstyrks motion 2024/25:1436 yrkande 6. Internationella insatser Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår samtliga motioner med hänvisning till regeringens bedömningar och ställningstaganden i propositionen. Jämför reservation 16 (S, MP), 17 (V), 18 (C) och 19 (SD). Propositionen Regeringen framhåller i propositionen vikten av att Sverige fortsätter att delta i internationell civil och militär krishantering och fredsfrämjande insatser inom ramen för internationella organisationer och i andra koalitioner. Deltagande i internationella insatser bidrar till att stärka svensk och global säkerhet och är ett viktigt säkerhetspolitiskt instrument. Mot bakgrund av arbetet med att stärka Sveriges nationella militära förmåga samt svenska bidrag till Natos avskräckning och försvar behöver en bedömning göras av vilka bidrag och i vilka organisationer Sverige kan göra störst nytta med de begränsade resurser som kommer att finnas till förfogande under denna period. I relativa termer kommer Sveriges civila bidrag till krishantering och fredsfrämjande att bli viktigare under en period. Motionerna I partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 107 anförs att Sverige ska fortsätta att delta i internationella fredsbevarande insatser. I kommittémotion 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 14 anförs att Sverige bör fortsätta att vara en stark och solidarisk aktör för fred på den globala arenan och bidra till FN:s insatser. I kommittémotion 2024/25:1406 av Lars Wistedt m.fl. (SD) yrkande 6 anförs att försvarets huvudinriktning kommer att vara det nationella försvaret och till avsevärt mindre del fokusera på internationella insatser av mer expeditionär typ. I kommittémotion 2024/25:1433 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 3 anförs att Sverige efter förmåga aktivt ska kunna delta i insatser inom ramen för Nato och FN. I kommittémotion 2024/25:3023 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 40 anförs att Sverige ska fortsätta att delta i internationella fredsbevarande insatser. I kommittémotion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 59 anförs att Sverige ska kunna delta i internationella militära och civila insatser under Nato-, EU- och FN-flagg. I kommittémotion 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkande 1 anförs att Sverige ska verka för att FN överväger fredsfrämjande insatser, såväl civila som militära, i aktuella kriser och krig. I yrkande 25 anförs att Sverige bör verka för att alla samarbetsländer vid internationella insatser ska ha en handlingsplan för att genomföra FN:s resolution 1325. Tidigare riksdagsbehandling I betänkande 2021/22:UU11 om vissa säkerhetspolitiska frågor föreslog utrikesutskottet ett tillkännagivande till regeringen med anledning av ett motionsyrkande om att regeringen borde tillsätta en bred utredning om Sveriges insats i Afghanistan. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Utskottets ställningstagande Utskottet vill inledningsvis påminna om att det övergripande utrikes- och säkerhetspolitiska syftet med Sveriges medverkan i internationella militära insatser är att bidra till fred och säkerhet, att förebygga konflikter och att skapa förutsättningar för att bygga hållbar fred och hållbar fattigdomsbekämpning. Sveriges deltagande i insatserna bidrar till att värna och främja övergripande säkerhetspolitiska intressen såsom ökat multilateralt samarbete och en regelbaserad världsordning med FN-stadgan som grund. Deltagande i internationella insatser stärker även Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten och vårt inflytande i såväl bi- som multilaterala sammanhang. Detta kan i sin tur bidra till att öka säkerheten även i vårt eget närområde. Sverige ska delta i internationella militära insatser utifrån en bred, samlad analys som innefattar utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska avvägningar. Som Natomedlem ska Sverige över tid bidra till hela alliansens säkerhet i enlighet med dess 360-gradersansats, dvs. delta på bredden i Natos insatser, aktiviteter och operationer samt bidra till Natos arbete med att bekämpa terrorism. Sverige har samtidigt intresse av att FN:s förmåga vad gäller fredsfrämjande insatser utvecklas, liksom av att fortsätta stärka EU som global säkerhetspolitisk aktör. Sverige bör därför, parallellt med sin roll som Natoallierad, bibehålla sitt aktiva engagemang och deltagande i internationella insatser, civila såväl som militära, inom ramen för internationella organisationer som FN, EU, OSSE och, i förekommande fall, andra koalitioner av länder. Utskottet noterar att regeringen framhåller att åtagandet om Natos 360-gradersansats kan uppfyllas även genom insatser utanför Nato. Likaså bör deltagande i insatser också utanför Natos regi kunna ses som bidrag till bördefördelningen mellan allierade. Utskottet anser liksom regeringen att bidrag till internationella militära insatser måste vägas mot det fortsatta stärkandet av Sveriges nationella förmåga samt svenska bidrag till Natos huvudsyfte: att säkerställa alliansens kollektiva försvar. En bedömning måste därför göras av vilka bidrag och i vilka organisationer Sverige kan göra störst nytta med de begränsade resurser som kommer att kunna ställas till förfogande under denna period. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget, inte bara i Europa, är det som utskottet tidigare påpekat, viktigt att FN som organisation stärks. Utskottet anser liksom regeringen att Sverige ska vara en aktiv FN-medlem och bidra med värdefulla förmågor till dess konfliktförebyggande och fredsfrämjande arbete. FN har en central roll och ger internationell legitimitet åt hanteringen av konflikter i världen. FN kan genomföra fredsfrämjande insatser med FN-ledda styrkor eller ge mandat åt andra organisationer och stater att göra det. FN:s fredsfrämjande insatser är ett viktigt instrument vars multidimensionella karaktär med både militära och civila komponenter kan bidra till att lotsa länder från konflikt till hållbar fred. Utskottet konstaterar liksom regeringen att FN:s fredsfrämjande insatser i rådande säkerhetspolitiska läge står inför flera problem, inte minst i ljuset av den tilltagande geopolitiska maktkampen. Sverige bör jämte andra demokratiska länder bidra aktivt till att FN:s fredsfrämjande förmåga utvecklas för att bättre motsvara befintliga och framväxande behov. Utskottet står fast vid det ställningstagande i fråga om folkrättslig grund för svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser som gjordes i samband med det försvarspolitiska beslutet 2020 (prop. 2020/21:109, bet. 2020/21:UFöU4, rskr. 2020/21:133–134). Utskottet anförde då att huvudlinjen är att svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser ska ha ett mandat från säkerhetsrådet. Detta gäller i synnerhet för fredsframtvingande insatser i enlighet med FN-stadgans kapitel VII. Då ska säkerhetsrådets mandat alltid sökas. Också när det gäller fredsbevarande insatser i enlighet med FN-stadgans kapitel VI eftersträvas ett tydligt stöd från säkerhetsrådet. Samtidigt medger folkrätten enbart att sådana insatser görs med den mottagande statens och övriga relevanta parters samtycke. Utskottet vill också, liksom tidigare, understryka att skydd av och respekt för folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten, är centralt. Detta bör genomsyra agerandet i alla faser av planeringen och genomförandet av en insats. Utskottet vill liksom tidigare understryka att genomförande av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 från 2000 och efterföljande relaterade resolutioner, vilka tillsammans utgör den internationella agendan för kvinnor, fred och säkerhet, bör vara en integrerad del i arbetet med internationella militära insatser. Motionerna 2024/25:1406 yrkande 6, 2024/25:1433 yrkande 3, 2024/25:3023 yrkande 40, 2024/25:3038 yrkande 107, 2024/25:3162 yrkande 59, 2024/25:3247 yrkandena 1 och 25 och 2024/25:3257 yrkande 14 avstyrks. Utskottet vill därutöver påminna om att riksdagen med anledning av betänkande 2021/22:UU11 (rskr. 2021/22:187) riktade ett tillkännagivande till regeringen om att tillsätta en utredning om Sveriges insats i Afghanistan. Den dåvarande regeringen tillsatte i juni 2022 en utredning med uppgift att utvärdera Sveriges samlade engagemang i Afghanistan mellan åren 2001 och 2021. Uppgiften är att klargöra vilka resultat det samlade engagemanget har bidragit till och vilka lärdomar som kan dras av den svenska närvaron i Afghanistan under perioden, inte minst för att kunna dra lärdomar inför framtida internationella insatser och internationellt stöd. Regeringen beslutade genom ett tilläggsdirektiv den 25 april 2024 att uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2024. Tillkännagivandet är därmed rapporterat som slutbehandlat (skr. 2022/23:75). Massförstörelsevapen och autonoma vapensystem Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår samtliga motioner, bl.a. med hänvisning till pågående arbete. Jämför reservation 20 (V) och 21 (MP). Propositionen Regeringen bedömer att artificiell intelligens (AI) på det militära området bl.a. kan förväntas innebära högre tempo i militära operationer, förbättrad samordning mellan olika förband och förmågor samt ökad användning av autonoma vapensystem. Utvecklingen leder till etiska, moraliska och rättsliga utmaningar och frågeställningar. Regeringen konstaterar att inom särskilt viktiga och känsliga områden samarbetar stater ofta i mindre konstellationer där man har högt förtroende för varandras tekniska kompetens och förmåga att hindra spridning av skyddsvärd teknik och information. För att förstärka det internationella samarbetet för icke-spridning av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden finns de multilaterala exportkontrollregimerna, i vilka Sverige är en aktiv partner. Regeringen konstaterar att det pågår en upprustning av kärnvapenarsenaler, såväl kvalitativt som kvantitativt, framför allt i Kina och Ryssland. Ryssland har världens största och mest diversifierade kärnvapenförmåga och nukleär avskräckning utgör grunden i rysk militär strategi. Sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina har Ryssland återkommande använt hot om kärnvapenanvändning för att försöka avskräcka Ukraina från att försvara sig och för att avskräcka väst från att ge ytterligare stöd till Ukraina. Rysslands aggressiva och oansvariga hot om kärnvapenanvändning har ökat osäkerheterna om möjlig användning av kärnvapen. Det råder en stor osäkerhet om storleken på Kinas nuvarande kärnvapenarsenal. Uppbyggnaden av landets kärnvapenförmåga görs snabbt och utan internationell insyn. Indien, Pakistan och Israel bedöms ha utvecklat en kärnvapenförmåga som bidrar till ländernas strategiska avskräckning. Dynamiken mellan Indien och Pakistan och utvecklingen av både vapenbärare och system för ledning gör att länderna även går mot att utveckla en förmåga att använda substrategiska kärnvapen. Nordkorea innehar kärnvapen (i strid med fördraget om icke-spridning av kärnvapen, NPT) även om tillgången till information om landets faktiska kärnvapenförmåga är begränsad. Motionerna I partimotion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 99 anförs att ett förbud mot kärnvapen inom svenskt territorium bör antas. I yrkande 116 understryks vikten av striktare regleringar av AI i vapensystem. I yrkande 117 anförs att Sverige bör verka för ett internationellt förbud mot autonoma vapen. I yrkande 118 anförs behovet av ökad forskning om skydd mot autonoma vapensystem. I kommittémotion 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 15 anförs att Sverige bör lagstifta om förbud mot införsel av kärnvapen till Sverige. I kommittémotion 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkande 1 anförs att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. I yrkande 10 anförs att Sverige bör driva på för kärnvapenfria zoner i vårt närområde. I kommittémotion 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkande 6 anförs att Sverige bör driva på för att Norden ska vara en kärnvapenfri zon. Utskottets ställningstagande När det gäller motionsförslagen om lagstiftning för att förbjuda kärnvapen på svensk mark vill utskottet hänvisa till sitt tidigare uttalande i frågan i betänkande 2023/24:UFöU1. Utskottet konstaterar där att regeringen i sin extra utrikespolitiska deklaration med anledning av Natomedlemskapet uttalade att Sverige även som medlem i Nato ska fortsätta att vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Även om Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning med kärnvapen menade regeringen att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Utskottet konstaterar att Sveriges position att inte tillåta att kärnvapen placeras på svenskt territorium eller medförs av gästande stridskrafter är väl känd och har tydliggjorts i olika sammanhang. En gästande stat är folkrättsligt förpliktad att följa de villkor som Sverige uppställer för besöket. Med anledning av motionsförslag om att verka för kärnvapenfria zoner anser utskottet, liksom utrikesutskottet i betänkande 2021/22:UU11, att upprättandet av zoner fria från kärnvapen och andra massförstörelsevapen på olika håll i världen endast erbjuder regionala lösningar på ett problem som är globalt till sin natur. Utskottet anser liksom utrikesutskottet att målet förblir en värld utan alla former av massförstörelsevapen, dvs. även biologiska och kemiska massförstörelsevapen. Som framgår tidigare i detta betänkande konstaterar utskottet att kärnvapen utgör Natos yttersta verktyg för avskräckning. Kärnvapnens relevans för säkerhet, avskräckning och försvar inom Nato har fått ökad aktualitet. Anledningen är bl.a. Rysslands återkommande hot om att använda kärnvapen och besked om utplacering av substrategiska kärnvapen i Belarus. Utskottet konstaterar att flera faktorer tyder på att det sistnämnda hotet om utplacering av kärnvapen de facto genomförts. Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning. Som allierad är Sverige en del av alliansens samlade avskräckning och försvar, inklusive den nukleära avskräckningen. Sverige står fullt ut bakom Natos kärnvapenpolicy och avser bidra att till alliansens strategiska avskräckning. Utskottet vill dock återigen betona vikten av att Sverige, även som medlem i Nato, är pådrivande i det multilaterala nedrustningsarbetet. Utskottet avstyrker motionerna 2024/25:55 yrkandena 1 och 10, 2024/25:3038 yrkande 99, 2024/25:3247 yrkande 6 och 2024/25:3257 yrkande 15. Vad gäller motionsförslagen om autonoma vapensystem vill utskottet hänvisa till utrikesutskottets uttalanden i frågan i betänkande 2023/24:UU11. Utrikesutskottet konstaterar där att det råder bred enighet bland stater och internationella organisationer om att den internationella humanitära rätten, och i förekommande fall mänskliga rättigheter, är tillämplig också på autonoma vapensystem. Sverige har gett officiellt uttryck för denna uppfattning vid flera tillfällen. Den folkrättsliga regleringen av, och de etiska övervägandena kring, autonoma vapensystem har diskuterats länge och i många internationella och nationella forum. Det största internationella forumet för diskussion och utveckling av en ny folkrätt på området är det som organiserats inom ramen för 1980 års vapenkonvention genom en grupp av statliga experter som går under namnet Group of Governmental Experts on Lethal Autonomous Weapons Systems (GGE LAWS). Sverige uttalade i september 2020 att detta forum är det lämpliga för att hantera frågor om autonoma vapensystem. Utskottet noterar att Sverige inom ramen för gruppens arbete har föreslagit att stater bör göra två huvudsakliga åtaganden: dels förbjuda helt autonoma dödliga vapensystem som agerar helt utanför mänsklig kontroll och ansvarig befälsstruktur, dels reglera andra dödliga vapensystem med autonoma funktioner på ett sådant sätt att deras förenlighet med den internationella humanitära rättens regler och principer kan säkerställas. Inom EU antog Europaparlamentet i januari 2021 en resolution om artificiell intelligens (AI) och internationell rätt (TA-9-2021-0009). Resolutionen syftar till att skapa ett heltäckande rättsligt EU-ramverk, inklusive definitioner och etiska principer, för användningen av AI. Delar av resolutionen berör frågan om autonoma vapensystem med AI och tar upp behovet av ett förbud mot utveckling, produktion och användning av autonoma vapensystem utan meningsfull mänsklig kontroll. Av resolutionen framgår även att användning av autonoma vapensystem alltid måste ske i enlighet med den humanitära rättens principer om nödvändighet och proportionalitet Utskottet noterar att Nato i oktober 2021 antog en strategi för AI, vilken bl.a. syftar till att uppmuntra medlemsstaternas ansvarsfulla utveckling och användning av AI för organisationens ändamål. Utskottet noterar vidare att strategin innehåller sex principer för ansvarsfull användning av AI inom försvar. Principerna betonar att AI ska utvecklas och användas i enlighet med tillämplig nationell och internationell rätt och på ett sätt som minimerar oavsiktlig skada. Utskottet noterar också att det inom Nato finns flera arbetsgrupper som bl.a. diskuterar rätt och etik i förhållande till autonoma vapensystem. Utskottet vill understryka vikten av att regeringen fortsätter att aktivt bidra till det internationella arbetet med att reglera tillverkning och användning av autonoma vapensystem i enlighet med internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Motion 2024/25:3038 yrkandena 116–118 avstyrks. Motion som bereds förenklat Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår motionen i bilaga 2 som har beretts i förenklad ordning. Utskottets ställningstagande Utöver de yrkanden som behandlas tidigare i detta betänkande finns en motion som är föremål för förenklad motionsberedning enligt de riktlinjer som riksdagen har fastslagit med anledning av Riksdagskommitténs betänkande 2005/06:RS3. Motionen återfinns i bilaga 2. Reservationer 1. Säkerhetspolitisk inriktning, punkt 1 (SD) av Aron Emilsson (SD) och Yasmine Eriksson (SD). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:1433 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1 och avslår motionerna 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 1, 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkandena 5 och 11, 2024/25:3252 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1 och 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1. Ställningstagande År 1994 och 2002 genomfördes två utredningar som analyserade Sveriges säkerhetspolitik under två tjugoårsperioder. Utredningen från 1994, Om kriget kommit ... Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949–1969 (SOU 1994:11) behandlade Sveriges säker-hetspolitik främst kopplat till neutralitetspolitiken. År 2002 presenterades den andra utredningen, Fred och säkerhet (SOU 2002:108), som behandlade perioden 1969–1989. Dessa båda utredningar kom fram till värdefulla slutsatser om hur Sverige bedrivit utrikes- och säkerhetspolitik samt redovisade de omvärldsförutsättningar som politiken verkade i. Det var också en styrka att utredningarna genomfördes relativt nära den tid som analyserades så att intervjuer med beslutsfattare kunde genomföras. Tiden efter 1989 har inte studerats i någon ytterligare säkerhetspolitisk utredning. Detta trots att tidsperioden innehållit många, stora och genomgripande säkerhetspolitiska förändringar, vilka är större än dem som inträffat och utretts under föregående tidsperioder. De övergripande säkerhetspolitiska besluten som togs under tidsperioden mellan 1989 och 2009 innebar bl.a. en kraftig nedrustning av det svenska försvaret. Nedrustningen har i dag bytts till upprustning, och det råder stor konsensus mellan regeringen och oppositionen om att nedrustningen gick för långt. Rysslands oförsvarliga anfallskrig som landet inledde den 24 februari 2022 understryker behoven av att ta vara på erfarenheterna så att Sverige aldrig mer står dåligt rustade när stormaktskrig utbryter i Europa. Det finns därför flera anledningar att utvärdera den för svensk säkerhetspolitik mycket formativa perioden mellan 1989 och 2009. Syftet bör vara som tidigare att kunna lära av historien och att bevara vittnesmål medan möjlighet till detta finns. Konkret bör en ny säkerhetspolitisk utredning som omfattar tidsperioden 1989 till 2009 utformas såsom den senaste utredningen, förslagsvis med följande övergripande uppgifter: 1) redovisa och analysera den säkerhetspolitiska miljö i vilken Sverige hade att verka under perioden 1989–2009, 2) redovisa och analysera det svenska säkerhetspolitiska agerandet, politiskt och militärt, under samma period. 2. Säkerhetspolitisk inriktning, punkt 1 (C) av Kerstin Lundgren (C). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkandena 5 och 11 samt 2024/25:3252 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1 och avslår motionerna 2024/25:1433 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1, 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 1 och 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1. Ställningstagande De globala säkerhetspolitiska utmaningarna är många och det är viktigt att säkerhetspolitiken har ett brett stöd i riksdagen och att riksdagen hålls informerad och involverad. Regeringen har etablerat ett nationellt säkerhetsråd på Statsrådsberedningen, vilket jag ställer mig positiv till. I dag saknar riksdagen dock i princip insyn och möjlighet att granska det nationella säkerhetsrådets arbete. Arbetet har lite olika uppdrag i relation till departementen. Regeringen behöver initialt klargöra ansvarsfördelningen och bör därför årligen lägga fram en säkerhetspolitisk skrivelse på riksdagens bord för granskning och debatt. I en sådan skrivelse behöver regeringen redogöra för det arbete som kanslierna bedriver under den nationella säkerhetsrådgivaren. Det är en nyordning som krävs för att riksdagens insyn i regeringens arbete inte ska försämras. Rysslands krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste omedelbart lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim och nyligen illegalt annekterade delar i Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina internationellt erkända gränser och rätt att välja sin framtid måste hävdas. Genom propaganda, korruption och hybridkrigföring försöker Ryssland också påverka andra länders val och demokratiska integritet. Genom att söka så split både mellan olika grupper inom enskilda länder och mellan olika länder söker de nå strategiska fördelar. En metod som används är att Ryssland skickar s.k. fredsbevarande styrkor under förevändning att enligt egen utsaga skapa lugn i ett område, men egentligen destabiliserar det för sina egna syften. Det är dags att klart uttala att Rysslands s.k. fredsbevarande styrkor saknar stöd eftersom de utgör en direkt destabiliserande aktör. 3. Säkerhetspolitisk inriktning, punkt 1 (MP) av Emma Berginger (MP). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 1 och 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1 och avslår motionerna 2024/25:1433 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1, 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkandena 5 och 11 samt 2024/25:3252 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C) yrkande 1. Ställningstagande Mänsklig säkerhet hänger ihop med vår livsmiljö och vår påverkan på den. Hotbilden i dag är både bred och komplex. Klimatfrågan är mänsklighetens stora ödesfråga. Såväl militära hot som icke-militära hot och hybrida hot existerar parallellt. Vi behöver ha en beredskap för att möta både de militära hoten och andra hot, såsom klimatförändringar och naturkatastrofer, pandemier och cyberangrepp. Vi behöver alltså ha en beredskap för att stå emot såväl kriser som krig, och i värsta fall på samma gång. Sverige bör fortsätta att vara en stark och solidarisk aktör för fred på den globala arenan och bidra till FN:s insatser. Att minska vårt internationella engagemang skulle skada ställningen och bilden av Sverige internationellt. 4. Stöd till Ukraina, punkt 2 (S, MP) av Peter Hultqvist (S), Morgan Johansson (S), Helén Pettersson (S), Erik Ezelius (S), Emma Berginger (MP) och Tomas Eneroth (S). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 13 och avslår motion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 6. Ställningstagande Rysslands krigföring i Ukraina är den stora säkerhetspolitiska ödesfrågan i vår del av världen. Ukraina måste få Sveriges och den demokratiska världens fulla och ovillkorliga stöd, så länge som det behövs. Stödet behöver vara långsiktigt och ska omfatta såväl militärt som civilt, humanitärt och ekonomiskt stöd. Regeringen har lagt fram en treårig ram för stödet till Ukraina. Stödet till Ukraina måste dock vara än mer omfattande och långsiktigt. Det måste tas i beaktande att Ukraina både ska kunna vinna kriget och säkra freden samt bygga upp sitt land och nå en långsiktig säkerhet. 5. Stöd till Ukraina, punkt 2 (C) av Kerstin Lundgren (C). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 6 och avslår motion 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 13. Ställningstagande Ukrainarna har rätt att leva i sitt eget land, rätt att vakna upp i trygghet, rätt att göra sina röster hörda, rätt att leva tillsammans med sina familjer, rätt att rösta i demokratiska val och rätt att leva i fred och frihet på hela sitt erkända territorium. Rysslands agerande ska fördömas i de skarpaste ordalag och handlingar. EU och Natoländerna har också reagerat starkt, både i svaret mot Ryssland och i stödet för Ukraina. Men stödet måste fortsätta, med ökande kraft med vad som än krävs, både ekonomiskt, humanitärt och militärt. Det är i Ukraina kampen står om vilket Europa vi tillsammans kommer att leva i framöver. Det politiska, ekonomiska, humanitära och militära stödet till Ukraina måste fortsätta med kraft och så länge Putin inte lämnat landet. Detta stöd måste komma från EU:s och Natos håll, men också Sveriges. 6. Sveriges medlemskap i Nato, punkt 3 (S) av Peter Hultqvist (S), Morgan Johansson (S), Helén Pettersson (S), Erik Ezelius (S) och Tomas Eneroth (S). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 14 och avslår motionerna 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 2–7 och 9, 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkandena 101–103 och 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 5 och 8. Ställningstagande Finlands och Sveriges Natomedlemskap stärker Nato. Med det är alla EU-länder och nordiska länder runt Östersjön bundna av samma ömsesidiga och trovärdiga försvarsgaranti. Våra länders samlade försvarsförmåga, och möjligheter att samarbeta nära kommer att öka. Vår vision är att de nordiska och baltiska länderna tillsammans och inom ramen för Nato nu ska kunna ta ansvar för försvaret av vår del av Europa, genom ett djupt och nära försvarssamarbete på land, i luften och till sjöss. Sverige ska aktivt delta i de säkerhets- och försvarspolitiska diskussionerna och beslutsfattandet inom Nato. Som medlem har vi större möjligheter till inflytande i frågor av central betydelse för europeisk och transatlantisk säkerhet och kan direkt bidra i utvecklingen av Nato som säkerhets- och försvarspolitisk aktör. Samtidigt är det viktigt att understryka att det är just ett försvarssamarbete det handlar om. Sverige och övriga Norden utgör inget hot mot någon, men vi är fast beslutna att försvara vår territoriella integritet, vår demokrati och vårt oberoende, i den händelse vi skulle bli angripna. Vi ser inget behov av permanenta Natobaser på svenskt territorium, och vi anser att det är viktigt att vårt Natomedlemskap inte bidrar till ökad kärnvapenspridning. Därför säger vi bestämt nej till kärnvapen på svensk mark. 7. Sveriges medlemskap i Nato, punkt 3 (V) av Hanna Gunnarsson (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 2–7 och 9 samt 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 5 och 8 samt avslår motionerna 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkandena 101–103 och 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 14. Ställningstagande I och med Sveriges inträde i Nato den 7 mars 2024 förändrades i praktiken den svenska hållningen till kärnvapen. Kärnvapen är en bärande del av Nato, och Nato är en kärnvapenallians i bemärkelsen att amerikanska kärnvapen utgör den yttersta garantin för de allierades säkerhet. Ett medlemskap i Nato innebär ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin. Sverige hade från början kunnat vara tydligt med att vi inte kommer att tillåta kärnvapen på svenskt territorium. I den nu aktuella propositionen skriver regeringen i stället att ”Sverige står fullt ut bakom Natos kärnvapenpolicy”. Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll om kärnvapen, något som både den socialdemokratiska och den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna avvisat. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde t.ex. uttalanden om kärnvapen i samband med att respektive land anslöt sig till Nato och i samband med sina länders respektive DCA-avtal. Jag beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar i samband med anslutningsförfarandet. Svenska förband ska inte delta i övningsverksamhet som kan inkludera moment med kärnvapen. Sverige ska aldrig vara med och planera för, förbereda för eller öva på att använda kärnvapen och Sverige ska därmed inte ska delta i Natos Nuclear Planning Group (NPG). Det finns starka säkerhetspolitiska skäl att betrakta Norden och Baltikum som en geopolitisk helhet, och ett ökat nordiskt samarbete inom totalförsvars- och säkerhetsfrågor är både viktigt och efterfrågat. Där kan Nordefco spela en roll liksom samarbetet mellan de åtta nordisk-baltiska länderna, NB8. Vänsterpartiet stöder det fördjupade samarbetet inom försvarspolitiken med våra närmaste grannländer, i synnerhet Finland. Sveriges roll inom Nato ska främst vara att arbeta i närområdet tillsammans med våra närmaste grannländer. 8. Sveriges medlemskap i Nato, punkt 3 (MP) av Emma Berginger (MP). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkandena 101–103 och avslår motionerna 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 2–7 och 9, 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 14 och 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 5 och 8. Ställningstagande Även om Miljöpartiet röstade mot den svenska ansökan om Nato-medlemskap har partiet beslutat att respektera riksdagens beslut om medlemskapet och driver därmed inte ett utträde ur alliansen. Miljöpartiet står bakom att ett starkt svenskt totalförsvar med en trovärdig försvarsförmåga verkar krigsavhållande och därmed fredsbevarande och bidrar till Natos samlade avskräckningsförmåga. När Sverige nu är medlemmar av Nato är det viktigt att Sverige driver en självständig utrikespolitik och står upp för viktiga värden som demokrati och mänskliga rättigheter såväl inom som utom Nato. Vi ser även behov av att öka transparensen när det gäller Natos verksamhet. Vi vill att Sverige ska verka för ett demokratikrav inom Nato samt att Nato inte ska ha permanenta trupper eller baser på svenskt territorium. Nato ska fokusera på sin kärnuppgift – försvar av de allierade. Sverige ska driva principen om no first use inom Nato. I nuläget tillämpar Nato inte principen, vilken tillåter alliansen att som första aktör i en konflikt introducera kärnvapen. Principen försvårar globala nedrustningsinitiativ eftersom den medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kvarstår. Sverige har en stolt tradition av transparens och offentlighetsprincip. Sverige ska därför vara pådrivande för att förbättra insynen i Nato, och pådrivande för att de nationella parlamenten i medlemsländerna måste skärpa sin granskning av Natos angelägenheter så att ansvar kan utkrävas. Ökad transparens är viktigt för att säkerställa förtroende för verksamheten. Därutöver bör Sveriges regering inför alla Natos försvars- och utrikesministermöten samt de årliga statsöverhuvudmötena ha överläggningar med lämpliga riksdagsutskott eller nämnder om det som ska diskuteras på dessa möten för att säkerställa demokratisk förankring i Sverige. 9. Nato Centre of Excellence om Ryssland, punkt 4 (S, C, MP) av Peter Hultqvist (S), Morgan Johansson (S), Helén Pettersson (S), Erik Ezelius (S), Emma Berginger (MP), Tomas Eneroth (S) och Kerstin Lundgren (C). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 9. Ställningstagande Kunskapen om Ryssland och dess påverkansmetoder behöver bli större bland allmänheten, i Sverige och EU- och Natoländerna. Svensk akademi har erkänt goda kunskaper om Ryssland inklusive rysk försvars- och säkerhetspolitik, inte minst inom Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Detta är kunskap som också andra länder eftertraktar. Ett kunskapscenter om Ryssland har också byggts upp inom Utrikespolitiska institutet. Sverige ska på den grunden påbörja en process och dialog med Nato om att etablera ett Nato Centre of Excellence med Rysslandskunskap i Sverige. 10. Natos strategiska avskräckning m.m., punkt 5 (SD) av Aron Emilsson (SD) och Yasmine Eriksson (SD). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:1434 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkandena 1, 3 och 4. Ställningstagande Sverige ska vara en aktiv medlem i Nato och tydligt driva de intressen som ökar alliansens och därmed Sveriges säkerhet. Det finns goda möjligheter att ta initiativ till detta, bl.a. eftersom våra nordiska grannländer alla är med i Nato. Det finns därmed en unik historisk möjlighet att stärka vår säkerhet i samförstånd och driva en offensiv politik som möter hotbilder istället för att agera i efterhand. Sverigedemokraterna menar att vi behöver ta vara på detta tillfälle och nu när vi ser en omvärld där hoten ökar ska vi möta detta i tid och inte i efterhand. En av Natos grunduppgifter är att avskräcka motståndare från att inleda någon form av aggression. Detta görs både genom en konventionell och en icke-konventionell avskräckning. Nato har en icke-konventionell avskräckning främst bestående av de amerikanska kärnvapnen där de amerikanska taktiska kärnvapnen som finns utplacerade i Europa utgör en viktig komponent. Det icke-konventionella hotet ökar mot Nato, och Ryssland har redan världens största kärnvapenarsenal och en massiv överlägsenhet när det gäller taktiska kärnvapen i Europa. Detta samtidigt som Kina kraftigt ökar sin kärnvapenförmåga. Nato behöver proaktivt möta detta och rusta upp även på det icke-konventionella området. Detta står inte i motsatsförhållande till det långsiktiga målet att åstadkomma avrustning bl.a. inom ramen för icke-spridningsfördragets mål, men det kan inte göras utifrån en svaghet som riskerar att bjuda in till aggression eller utpressning. Kina rustar upp i allt snabbare takt, utmanar i allians med andra auktoritära regimer den regelbaserade världsordningen och hotar genom militär närvaro även vår del av världen, Europa och Nato allt tydligare och på många områden. Kina och Ryssland har genomfört flera övningar ihop och Kina har en omfattande handel med Ryssland. Detta hot behöver mötas brett bland Natos stater och även kunna mötas utanför Europa. Nato behöver både ha kännedom om Kinas militära och politiska utveckling och utveckla förmågan att kunna möta detta på alla plan och djup. Det kan vara lämpligt att Nato utvecklar sina förbindelser med stater som möter liknande hot från Kina, inte minst i Sydostasien och exempelvis Taiwan. I dagens läge med ökade militära hot behöver Nato ha ett tydligt fokus på sina kärnuppgifter som främst utgör avskräckning och förmågan att motstå väpnad aggression mot alliansens medlemmar. Andra frågor som exempelvis klimatfrågan finns det många andra internationella organisationer som har större erfarenhet av att hantera. Naturligtvis finns det samband och synergier att belysa och hantera mellan olika organisationer, men om Nato ska hantera och handlägga klimatfrågor i allt högre utsträckning, så riskerar dubbla strukturer och kompetenser att byggas upp. Därför är det viktigt att Nato kan prioritera och fokusera på att lösa sina kärnuppgifter och se till att fokus inte splittras på flera andra frågor oaktat dessa frågors vikt. Sverigedemokraterna ser därför att Natos roll när det gäller uppgifter som ligger utanför kärnverksamheten, såsom exempelvis frågor om klimatförändringar, behöver minska. 11. Demokratifrågor och nedrustning inom Nato, punkt 6 (S, V, MP) av Peter Hultqvist (S), Morgan Johansson (S), Helén Pettersson (S), Erik Ezelius (S), Hanna Gunnarsson (V), Emma Berginger (MP) och Tomas Eneroth (S). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 15 och 16. Ställningstagande Vi ser inget behov av permanenta Natobaser på svenskt territorium, och vi anser att det är viktigt att vårt Natomedlemskap inte bidrar till ökad kärnvapenspridning. Därför anser vi att Sverige i Nato ska verka för ömsesidig kärnvapennedrustning. Världen behöver färre kärnvapen, inte fler. I Nato ska Sverige också verka för ovillkorlig respekt för folkrätten och för grundläggande mänskliga rättigheter. 12. Säkerhetspolitiska samarbeten, punkt 7 (SD) av Aron Emilsson (SD) och Yasmine Eriksson (SD). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:1436 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 6 och avslår motionerna 2024/25:3088 av Markus Wiechel (SD) yrkande 2 och 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 2 och 3. Ställningstagande Den tekniska utvecklingen och det säkerhetspolitiska omvärldsläget gör att rymden får allt större betydelse. Genom teknisk utveckling för bl.a. satellituppskjutningar och möjligheten att tillverka mindre satelliter har fler aktörer fått tillgång till rymden, vilket även gäller privata aktörer. Tjänsterna som tillhandahålls genom närvaro i rymden har också blivit viktigare för samhället. Säkerhetspolitiskt har rymden fått större betydelse ur många aspekter, inklusive som domän för olika former av vapensystem. Sverige behöver stärka sin position i rymden för att kunna hävda våra egna intressen inom såväl civila som militära områden. Den kraftigt försämrade säkerhetspolitiska situationen och det ökade västliga säkerhetspolitiska samarbetet framförallt Sveriges anslutning till Nato aktualiserar behovet av att utveckla de säkerhetspolitiska samarbetena som berör rymddomänen. Det handlar bl.a. om samarbeten för att få tillgång till en militär rymdlägesbild genom datadelning och merutnyttjande av sensorer och bidrar till att skydda rymdresurser samt försvåra informationsinhämtning mot egen förmåga. 13. Säkerhetspolitiska samarbeten, punkt 7 (V) av Hanna Gunnarsson (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 2 och 3 samt avslår motionerna 2024/25:1436 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 6 och 2024/25:3088 av Markus Wiechel (SD) yrkande 2. Ställningstagande DCA-avtalet öppnar för att amerikanska soldater kan baseras i Sverige, dessutom med straffrihet om de begår brott, och det innebär inte ett tydligt nej till kärnvapen på svenskt territorium. Utländska militära baser i Sverige, såväl permanenta som roterande, bör inte tillåtas oavsett vilket land de kommer från. Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid. Regeringen bör i syfte att garantera svensk suveränitet kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium. 14. Nordisk-baltiskt samarbete, punkt 8 (C) av Kerstin Lundgren (C). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3160 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 58 och avslår motion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 109. Ställningstagande De nordiska och baltiska länderna har enats om att vi behöver samarbeta för att säkra fred och stabilitet i vår region. Det är bra, men nu krävs än mer handling. Jag vill se en gemensam nordisk-baltisk kustbevakningsinsats på internationellt vatten i Östersjön. Genom att visa på vår närvaro, under statsflagga, sänder vi en tydlig signal och markerar mot Rysslands övertramp. Vi ser vad ni gör, det går inte obemärkt förbi, vi är här. 15. Nordisk-baltiskt samarbete, punkt 8 (MP) av Emma Berginger (MP). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 109 och avslår motion 2024/25:3160 av Mikael Larsson m.fl. (C) yrkande 58. Ställningstagande Försvaret ska vara defensivt till sin karaktär och utformat för att skydda vår egen befolkning och för att kunna samarbeta med våra nordiska och baltiska grannar. 16. Svenskt deltagande i internationella insatser, punkt 9 (S, MP) av Peter Hultqvist (S), Morgan Johansson (S), Helén Pettersson (S), Erik Ezelius (S), Emma Berginger (MP) och Tomas Eneroth (S). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2024/25:3023 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 40, 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 107 och 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 14 och avslår motionerna 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 59 och 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 1 och 25. Ställningstagande Säkerhetspolitiken ska vara stabil, tydlig och långsiktig. FN:s verksamhet för att bygga, bevara och vid behov tvinga fram fred är viktig. Principen om skyldighet att skydda ska följas. De länder som angriper sin egen befolkning ska inte kunna hänvisa till suveränitet för att undvika att världssamfundet ingriper. Sverige bör fortsätta att vara en stark och solidarisk aktör för fred på den globala arenan och bidra till FN:s insatser. Sverige ska fortsätta sitt aktiva engagemang och bidra med svensk trupp, poliser och annan civil personal i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE. För alla fredsbevarande och fredsframtvingande operationer som Sverige deltar i ska det finnas ett tydligt folkrättsligt mandat. Nya hot, som gränsöverskridande organiserad brottslighet och terrorism, påverkar tydligt den fredsbevarande verksamheten. Vi ska kontinuerligt anpassa oss efter hur svenska insatser bäst kan bidra. Demokratiska västländers bidrag till FN:s militära insatser är av stor betydelse. Dels för den militära kompetensen i FN-systemet och förmågan i respektive mission, dels för att upprätthålla trovärdigheten i FN som organisation. Sverige behöver sträva efter att kontinuerligt bidra i fredsbevarande FN-missioner. 17. Svenskt deltagande i internationella insatser, punkt 9 (V) av Hanna Gunnarsson (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 1 och 25 samt avslår motionerna 2024/25:3023 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 40, 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 107, 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 59 och 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 14. Ställningstagande Världen och mänskligheten står inför enorma utmaningar. I en tid då våra gemensamma krafter måste fokuseras på att möta hotet mot klimatet, våld, flyktingkriser och fattigdom ser vi i stället accelererande väpnade konflikter och krig. Folkrätten och FN-stadgan, vårt ramverk för fred i världen, åsidosätts, attackeras och bryts på många platser i världen. En FN-ledd insats på gränsen mellan Belarus och Ukraina skulle kunna verka fredsfrämjande i relationen mellan Belarus och Ukraina. Samtidigt skulle insatsen ha en avkylande effekt på eventuella ryska planer på att använda belarusiskt territorium. En FN-insats skulle också kunna avlasta Ukrainas försvarsmakt. 18. Svenskt deltagande i internationella insatser, punkt 9 (C) av Kerstin Lundgren (C). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 59 och avslår motionerna 2024/25:3023 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 40, 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 107, 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 1 och 25 samt 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 14. Ställningstagande Sverige har under många år deltagit i internationella insatser under FN, Nato- och EU flagg, alltid med FN-mandat i grunden. Även om deltagandet är lägre och antalet insatser färre nu jämfört med för några år sedan är de insatser som Sverige deltar i viktiga och gör skillnad i de länder där vi deltar. Det är alltjämt viktigt att Sverige deltar där och om vi kan göra skillnad. Den nationella försvarsplaneringen måste säkra att vi också kan ta vårt internationella ansvar, inte minst efter Nato-anslutningen. Sverige ska fortsätta att kunna och vilja delta i internationella insatser under Nato-, EU- och FN-flagg. 19. Internationella insatser och nationellt försvar, punkt 10 (SD) av Aron Emilsson (SD) och Yasmine Eriksson (SD). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2024/25:1406 av Lars Wistedt m.fl. (SD) yrkande 6 och 2024/25:1433 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 3. Ställningstagande Sedan FN:s tillkomst har Sverige deltagit i många av organisationens fredsbevarande insatser, allt som allt uppgår det till 120 internationella uppdrag i 60 länder. Sverige har också sedan 1990-talet deltagit i många Natoledda insatser. I samband med att Sverige ansökte om medlemskap i Nato till följd av det säkerhetspolitiska läget finns det anledning att betona behovet av att delta i Natoledda insatser både av politiska och militära skäl. Sverige bör efter förmåga, när vi finner starka motiv därtill, aktivt delta i insatser inom ramen för Nato, FN och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), samt verka för att stärka dessa organisationers kapacitet. Det är också av vikt att insatserna har tydliga mål och en genomtänkt strategi för att insatsen ska kunna bidra till fred och stabilitet. Internationella insatser får dock inte leda till att vårt eget lands fortbestånd sätts på spel. 20. Massförstörelsevapen och autonoma vapensystem, punkt 11 (V) av Hanna Gunnarsson (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 1 och 10 samt 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkande 6 och avslår motionerna 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkandena 99 och 116–118 samt 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 15. Ställningstagande Det ska inte råda några oklarheter om Sveriges ställningstaganden när det gäller kärnvapen. Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat. Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Överenskommelser om kärnvapenfria zoner är ett av de allra mest effektiva verktygen mot kärnvapen och mot kärnvapenspridning. Om länder kan vara förvissade om att andra stater inte håller kärnvapen dämpar det viljan att skaffa egna. Stora delar av världen omfattas redan av kärnvapenfria zoner eller zoner fria från massförstörelsevapen. Det gäller exempelvis Latinamerika, Afrika, Centralasien och Antarktis. Fler zoner globalt skulle bidra till en säkrare värld. En kärnvapenfri zon i Sveriges närområde vore inte bara ett säkerhetspolitiskt riktigt beslut utan också en viktig markering för fred och kärnvapennedrustning gentemot världssamfundet. Sådana kärnvapenfria zoner skulle kunna vara Norden, Arktis och Östersjön. Sverige bör driva på för kärnvapenfria zoner i vårt närområde. Norden borde vara en helt kärnvapenfri zon. 21. Massförstörelsevapen och autonoma vapensystem, punkt 11 (MP) av Emma Berginger (MP). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkandena 99 och 116–118 samt 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 15 och avslår motionerna 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkandena 1 och 10 samt 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) yrkande 6. Ställningstagande Kärnvapen ska aldrig få finnas på svenskt territorium, varken i freds- eller krigstid. Sverige bör införa en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium. Ett av de största hoten mot internationell fred och säkerhet är utvecklandet av dödliga autonoma vapensystem. Helt autonoma vapen kan skapa osäkerhet kring ansvaret för krigshandingar och på så vis sätta folkrätten ur spel. Det saknas konsensus om vad tillräcklig mänsklig inblandning i hantering av vapensystemen skulle innebära, både etiskt och praktiskt. Samtidigt kommer artificiell intelligens (AI) att vara mycket användbart inom försvaret, exempelvis inom cyberförsvar eller för underlätta hantering av stora mängder data. Det är dock viktigt att beakta att militära tillämpningar av AI kommer att innebära hårdare krav på träningen av AI-systemen, som i dag utvecklas primärt för civilt bruk. Militära system verkar i ostrukturerade och antagonistiska miljöer, vilket innebär att civila system inte alltid går att anpassa för militära tillämpningar. De militära AI-systemen kommer att behöva agera i en miljö där motståndaren gör sitt yttersta för att inte upptäckas, inte agera förutsägbart och för att vilseleda. Detta kan få allvarliga konsekvenser för hur AI-system reagerar som är svåra att förutse. Striktare regleringar av AI i vapensystem måste komma på plats. Sverige ska också verka för ett globalt förbud mot dödliga autonoma vapen. Riskerna med autonoma vapen torde vara uppenbara för alla och Sverige ska ta en ledande roll i arbetet för att finna sätt att effektivt påverka utvecklingen. I det arbetet är det viktigt att forskning om vad autonoma vapen innebär också förstärks av politiska insatser för att uppnå framsteg. Ingen vet vad en kapprustning med autonoma vapen skulle leda till, men farhågorna ska tas på stort allvar – exempelvis om maskiner ges kontrollen i känsliga konflikter eller om terrorister får tag på dem. Särskilt yttrande Säkerhetspolitisk inriktning, punkt 1 (C) Kerstin Lundgren (C) anför: Frågan för regeringen har varit att säkerställa ett brett stöd för Sveriges säkerhetspolitik enligt tillkännagivanden från riksdagen. Dessa tillkännagivanden anses nu slutbehandlade. Beslutet om medlemskap i Nato bereddes brett och fick också ett brett politiskt stöd. Men att hänvisa till regeringens extra utrikesdeklaration eller den nationella säkerhetsstrategin ger i sig inte stöd för en väl förankrad säkerhetspolitik. När det gäller den skrivelse som regeringen lämnat till riksdagen om nationell säkerhetsstrategi (skr. 2023/24:163) så saknar den förankring och beskrivs som minoritetsregeringens egen produkt. Den ska då jämföras med den proposition som behandlas i detta betänkande som varit föremål för en särskild parlamentarisk beredning. Här konstaterar jag att de två säkerhetspolitiska dokument som regeringen lämnat till riksdagen inte talar samma språk och därmed inte heller uppvisar en tydlig linje. Det är smått unikt att utrikesutskottet behandlar den nationella säkerhetsstrategin samtidigt som det sammansatta utskottet behandlar inriktningen av säkerhetspolitiken i totalförsvarspropositionen (prop. 2024/25:34). Medan skrivelsen läggs till handlingarna fattas beslut med anledning av den här propositionen. På det följer två olika debatter om Sveriges säkerhetspolitik. Detta bidrar knappast vare sig till tydlighet eller bred förankring. Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Motioner väckta med anledning av proposition 2024/25:34 2024/25:3247 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att FN överväger fredsfrämjande insatser, såväl civila som militära, i aktuella kriser och krig och tillkännager detta för regeringen. 2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid och tillkännager detta för regeringen. 3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i syfte att garantera svensk suveränitet bör kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium och tillkännager detta för regeringen. 5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska ingå i Nuclear Planning Group och tillkännager detta för regeringen. 6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör driva på för att Norden ska vara en kärnvapenfri zon och tillkännager detta för regeringen. 8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges roll inom Nato främst ska vara att arbeta i närområdet tillsammans med våra närmaste grannländer och tillkännager detta för regeringen. 25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att alla samarbetsländer vid internationella insatser ska ha en handlingsplan för att genomföra FN:s resolution 1325 och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:3252 av Mikael Larsson och Kerstin Lundgren (båda C): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av säkerhetspolitisk tydlighet och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:3257 av Emma Berginger m.fl. (MP): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ha en bred syn på säkerhet som tar i beaktande militära hot såväl som andra hot, exempelvis klimatförändringar, pandemier och naturkatastrofer, och tillkännager detta för regeringen. 13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av en långsiktig och systematisk plan för det ekonomiska, civila och militära stödet till Ukraina och tillkännager detta för regeringen. 14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör fortsätta att vara en stark och solidarisk aktör för fred på den globala arenan och bidra till FN:s insatser, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagstifta om förbud mot införsel av kärnvapen till Sverige i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen. Motioner från allmänna motionstiden 2024/25 2024/25:55 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen. 2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom Nato ska driva no first use-principen och tillkännager detta för regeringen. 3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inte ska ställa sig bakom att kärnvapen har en avskräckande förmåga och tillkännager detta för regeringen. 4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska vara del i nuclear sharing och tillkännager detta för regeringen. 5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aldrig ska delta i Natos övningsverksamhet som inkluderar övning i användandet av kärnvapen såsom Snowcat och tillkännager detta för regeringen. 6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska ingå i Nuclear Planning Group och tillkännager detta för regeringen. 7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska förbehålla sig rätten att inte stödja Natos uttalanden om kärnvapen och i alla typer av samarbeten med Nato aktivt bör använda sig av fotnoter för att markera avståndstagande från kärnvapen och tillkännager detta för regeringen. 9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska kräva garantier från Nato om rätten att inte stå bakom Natos uttalanden om kritik mot FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och tillkännager detta för regeringen. 10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör driva på för kärnvapenfria zoner i vårt närområde och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:1406 av Lars Wistedt m.fl. (SD): 6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga förslaget om internationella insatser och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:1433 av Aron Emilsson m.fl. (SD): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att granska Sveriges säkerhetspolitik under perioden 1989–2009 och tillkännager detta för regeringen. 3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige efter förmåga aktivt ska kunna delta i insatser inom ramen för Nato och FN och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:1434 av Aron Emilsson m.fl. (SD): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka Natos strategiska avskräckning och tillkännager detta för regeringen. 3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Nato behöver stärka sin förmåga att möta det kinesiska hotet och tillkännager detta för regeringen. 4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Nato ska fokusera på sina kärnuppgifter och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:1436 av Aron Emilsson m.fl. (SD): 6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i sitt arbete bör verka för att utveckla det säkerhetspolitiska samarbetet i rymden bl.a. för att skapa en rymdlägesbild och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:2435 av Laila Naraghi m.fl. (S): Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett tillägg i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet som förbjuder införsel av kärnvapen i landet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 2024/25:3023 av Peter Hultqvist m.fl. (S): 40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige fortsatt ska delta i internationella fredsbevarande insatser och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP): 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ha en bred syn på säkerhet som tar i beaktande militära hot såväl som andra hot, exempelvis klimatförändringar, pandemier och naturkatastrofer, och tillkännager detta för regeringen. 99. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett förbud mot kärnvapen inom svenskt territorium och tillkännager detta för regeringen. 101. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Nato tillämpar principen om no first use och tillkännager detta för regeringen. 102. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Nato främjar och stärker demokratin inom organisationen och inom medlemsländerna och tillkännager detta för regeringen. 103. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för ökad transparens inom Nato och tillkännager detta för regeringen. 107. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige fortsatt ska delta i internationella fredsbevarande insatser och tillkännager detta för regeringen. 109. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsatt utveckla det militära samarbetet med våra nordiska och baltiska grannländer och tillkännager detta för regeringen. 116. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om striktare regleringar av artificiell intelligens i vapensystem och tillkännager detta för regeringen. 117. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett internationellt förbud mot autonoma vapen och tillkännager detta för regeringen. 118. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av ökad forskning kring skydd mot autonoma vapensystem och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:3088 av Markus Wiechel (SD): 2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till ett militärt samarbete med Taiwan och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S): 14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sveriges Natomedlemskap och tillkännager detta för regeringen. 15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i Nato ska driva på för ömsesidig kärnvapennedrustning, respekt för folkrätten och mänskliga rättigheter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i Nato särskilt ska lyfta upp frågor om kvinnor, fred och säkerhet genom att driva en feministisk säkerhetspolitik, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 2024/25:3160 av Mikael Larsson m.fl. (C): 58. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en gemensam nordisk-baltisk kustbevakningsinsats på internationellt vatten och tillkännager detta för regeringen. 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C): 5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver lägga fram en årlig säkerhetspolitisk skrivelse för riksdagen där det bl.a. redogörs för arbetet i Nationella säkerhetsrådet inom Statsrådsberedningen och tillkännager detta för regeringen. 6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd till Ukraina, vad som än krävs, och tillkännager detta för regeringen. 9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att ytterligare förstärka Rysslandskunskap genom ett Nato Centre of Excellence i Sverige och tillkännager detta för regeringen. 11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte godta ryska s.k. fredsbevarande styrkor då de utgör en destabiliserande aktör, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 59. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska kunna delta i internationella militära och civila insatser under Nato-, EU- och FN-flagg och tillkännager detta för regeringen. Bilaga 2 Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet Motion Motionärer Yrkanden 12. Motion som bereds förenklat 2024/25:2435 Laila Naraghi m.fl. (S)

Se mer

Läs hos riksdagen

UFöU

Publicerade betänkande · 13 juni 2024

Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater

Betänkande UFöU1

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2023/24:UFöU1 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater Sammanfattning Utskottet föreslår att riksdagen godkänner avtalet om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater samt ändringar i bl.a. socialförsäkringsbalken, lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, luftfartslagen och lagen om operativt militärt stöd. Den nya reglering som utskottet tillstyrker syftar till att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet och till att skapa än bättre förutsättningar för Sverige att ge och ta emot militärt stöd. Vid riksdagens beslut ska 10 kap. 8 § regeringsformen, förkortad RF, tillämpas när det gäller avtalet och vissa bestämmelser (förslagspunkt 1), eftersom beslutet avser överlåtelse av myndighetsutövning till en annan stat. Det innebär att beslutet i enlighet med 10 kap. 6 § andra stycket RF ska fattas med minst tre fjärdedels majoritet av de röstande, och mer än hälften av riksdagens ledamöter måste rösta för förslaget. De nya lagreglerna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena. I betänkandet finns åtta reservationer (V, MP) och två särskilda yttranden (V, MP). I två reservationer (V, MP) föreslås att riksdagen ska avslå regeringens förslag i propositionen. Behandlade förslag Proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater. Tio yrkanden i följdmotioner. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Bakgrund Propositionens huvudsakliga innehåll Utskottets överväganden Inledning Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater Kärnvapen och permanenta baser på svensk mark Nedrustning Domsrätt m.m. Reservationer 1. Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, punkt 1 (V, MP) 2. Lagförslaget i övrigt, punkt 2 (V, MP) 3. Kärnvapen, punkt 3 (V) 4. Kärnvapen, punkt 3 (MP) 5. Permanenta baser med utländsk trupp på svensk mark, punkt 4 (V) 6. Nedrustning, punkt 5 (V, MP) 7. Domsrätt m.m., punkt 6 (V) 8. Domsrätt m.m., punkt 6 (MP) Särskilda yttranden 1. Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, punkt 1 (V) 2. Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, punkt 1 (MP) Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Följdmotionerna Bilaga 2 Regeringens lagförslag Bilaga 3 Finansutskottets yttrande 2023/24:FiU6y Bilaga 4 Skatteutskottets protokollsutdrag 2023/24:39 Bilaga 5 Justitieutskottets yttrande 2023/24:JuU6y Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater Riksdagen a) godkänner avtalet om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering, b) antar regeringens förslag till 1. lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater i de delar det avser 3 §, 2. lag om ändring i luftfartslagen (2010:500) i de delar det avser 14 kap. 10 §, 3. lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd i de delar det avser 3 a och 4 §§. Därmed bifaller riksdagen proposition 2023/24:141 punkterna 1, 2, 15 och 20, de tre senare i denna del, och avslår motionerna 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 1 i denna del och 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1 i denna del. Reservation 1 (V, MP) 2. Lagförslaget i övrigt Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater, 2. lag om ändring i socialförsäkringsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 4. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), 5. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 6. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, 7. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., 8. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 9. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 10. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980), 11. lag om ändring i fordonslagen (2002:574), 12. lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering, 13. lag om ändring i skyddslagen (2010:305), 14. lag om ändring i luftfartslagen (2010:500), 15. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244), 16. lag om ändring i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 17. lag om ändring i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, 18. lag om ändring i lagen (2019:370) om fordons registrering och användning, 19. lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd, 20. lag om ändring i lagen (2022:155) om tobaksskatt, 21. lag om ändring i lagen (2022:156) om alkoholskatt, 22. lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200) i de delar som inte omfattas av utskottets förslag ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2023/24:141 punkterna 2 i denna del, 3–14, 15 i denna del, 16–19, 20 i denna del och 21–23 samt avslår motionerna 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 1 i denna del och 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1 i denna del. Reservation 2 (V, MP) 3. Kärnvapen Riksdagen avslår motionerna 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 2 och 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 2. Reservation 3 (V) Reservation 4 (MP) 4. Permanenta baser med utländsk trupp på svensk mark Riksdagen avslår motion 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 3. Reservation 5 (V) 5. Nedrustning Riksdagen avslår motion 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 3. Reservation 6 (V, MP) 6. Domsrätt m.m. Riksdagen avslår motionerna 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 4–6 och 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 4. Reservation 7 (V) Reservation 8 (MP) Stockholm den 13 juni 2024 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Aron Emilsson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Aron Emilsson (SD), Peter Hultqvist (S), Margareta Cederfelt (M), Morgan Johansson (S), Lars Wistedt (SD), Helén Pettersson (S), Alexandra Völker (S), Anna Starbrink (L), Erik Ezelius (S), Ann-Sofie Alm (M), Håkan Svenneling (V), Magnus Berntsson (KD), Kerstin Lundgren (C), Helena Bouveng (M), Emma Berginger (MP), Alexandra Anstrell (M) och Hans Wallmark (M). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater. I betänkandet behandlas också tio yrkanden i följdmotioner till propositionen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och motionsförslagen finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Propositionen har remitterats till utrikesutskottet. Utrikesutskottet och försvarsutskottet har därefter – med stöd av 7 kap. 7 § riksdagsordningen – beslutat att bereda propositionen i ett sammansatt utskott (UFöU). Utskottet beslutade den 23 maj 2024 att ge konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet, socialutskottet och trafikutskottet möjlighet att yttra sig över propositionen och följdmotionerna. Yttranden har mottagits från finansutskottet, skatteutskottet och justitieutskottet. Deras yttranden finns i sin helhet i bilaga 3–5. Utrikesminister Tobias Billström (M), försvarsminister Pål Jonson (M) och generalmajor Johan Pekkari från Försvarsmakten höll en föredragning i ärendet för utskottet den 23 maj 2024. Bakgrund För att samarbeten mellan olika länders militära styrkor ska fungera krävs avtal som reglerar vilka villkor som ska gälla för besökande styrkor som befinner sig i en mottagande stat, s.k. statusavtal. Syftet med avtalen är att på förhand reglera en rad frågor som kan uppstå i samband med att en sändande stats militära och annan personal befinner sig i en mottagande stat, t.ex. vad som gäller i fråga om kostnader för skador som uppstår vid en olycka, införsel av varor eller vilket land som har jurisdiktion om ett brott begås av någon i en militär styrka. Statusavtalen innebär också privilegier som medför att den sändande statens styrkor och dess personal undantas från delar av den mottagande statens nationella lagstiftning. Sverige är sedan länge bundet av avtalet mellan de stater som är parter i nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (PFF SOFA) och det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA. Sverige har även ingått ett separat avtal om värdlandsstöd med Nato. Den svenska lagstiftningen har ändrats till följd av innehållet i dessa statusavtal. De nyss nämnda statusavtalen som gäller inom ramen för PFF-samarbetet hänvisar i huvudsak till de materiella bestämmelserna i de statusavtal som gäller mellan Natos medlemsstater, dvs. avtalet mellan parterna i nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor (Nato SOFA) och protokollet om status för internationella militära högkvarter som inrättats i enlighet med nordatlantiska fördraget (Parisprotokollet). Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024. Sverige förväntas därmed tillträda de statusavtal som gäller för medlemsstaterna, dvs. Nato SOFA och Parisprotokollet. Den 29 maj 2024 beslutade riksdagen att godkänna Sveriges anslutning till bl.a. Nato SOFA och Parisprotokollet samt anta regeringens förslag till lagändringar för att Sverige ska kunna uppfylla sina åtaganden enligt de statusavtalen och två andra Natoavtal (prop. 2023/24:133, bet. 2023/24:FöU10, rskr. 2023/24:205). Sverige och USA undertecknade den 5 december 2023 ett avtal om försvarssamarbete, ett s.k. defense cooperation agreement (hädanefter DCA-avtal). Avtalet reglerar de närmare förutsättningarna för amerikansk militär närvaro i Sverige. Avtalet kompletterar Nato/PFF SOFA och innehåller bestämmelser om den rättsliga statusen för amerikansk militär personal, leverantörer och anhöriga. Därutöver regleras frågor om USA:s rätt till tillträde till svenskt territorium och rätt att använda vissa anläggningar och områden här. Genom Nato/PFF SOFA tillerkänner Sverige redan i dagsläget amerikanska styrkor, tillhörande civila komponenter och anhöriga vissa rättigheter och privilegier. De författningsändringar som Sverige har antagit på grund av dessa andra statusavtal medför att vår lagstiftning till viss del redan är anpassad för de nya åtagandena enligt DCA-avtalet. DCA-avtalet innehåller dock ytterligare bestämmelser om rättigheter och privilegier. I januari 2024 remitterade Försvarsdepartementet departementspromemorian Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater (Ds 2024:2). I promemorian föreslås dels att riksdagen ska godkänna avtalet, dels att det görs ett antal författningsändringar till följd av avtalet. Promemorian har remissbehandlats. Regeringen beslutade den 11 april 2024 att begära att Lagrådet skulle yttra sig över lagförslagen. Lagförslagen i propositionen följer i huvudsak Lagrådets synpunkter och förslag. Propositionens huvudsakliga innehåll Sverige och USA undertecknade den 5 december 2023 ett avtal om försvarssamarbete, ett s.k. defense cooperation agreement (DCA-avtal). Avtalet bygger vidare på och kompletterar tidigare statusavtal som både Sverige och USA är parter till. Avtalet förutsätter vissa författningsändringar för att Sverige ska uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet. Med hänsyn till DCA-avtalets betydelse för Sveriges försvar och säkerhet är det vidare att betrakta som en överenskommelse av större vikt. Av båda dessa skäl krävs riksdagens godkännande innan avtalet kan träda i kraft. I propositionen föreslås en ny lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater. Vidare föreslås lagändringar om bl.a. privilegier och immunitet för en amerikansk styrka, medlemmarna av styrkan, deras anhöriga och leverantörer till styrkan. I propositionen föreslås även vissa lagändringar som inte enbart är tillämpliga i förhållande till USA. Dessa förslag syftar till att skapa än bättre förutsättningar för Sverige att ge och ta emot militärt stöd. Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Utskottets överväganden Inledning Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens förslag och motioner där det yrkas att riksdagen ska avslå regeringens proposition. Därefter behandlas motioner som samtliga innehåller förslag på tillkännagivanden till regeringen i frågor som anknyter till DCA-avtalet. Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater Utskottets förslag i korthet Riksdagen godkänner avtalet om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering (DCA-avtalet) och antar regeringens lagförslag. Jämför reservation 1 (V, MP) och 2 (V, MP) samt särskilt yttrande 1 (V) och 2 (MP). Propositionen Godkännande av avtalet Regeringen anför i propositionen att Sveriges säkerhetspolitik syftar till att garantera landets oberoende och självständighet, att värna suveräniteten, Sveriges intressen och grundläggande värderingar samt att säkerställa svensk handlingsfrihet inför politisk, militär eller annan påtryckning. Hot mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder. Genom att bidra till en säkrare omvärld, ett stabilt närområde och förutsägbara mellanstatliga relationer ökar Sveriges säkerhet. Sveriges säkerhetspolitik bygger på sammanhållning i EU och Nato liksom samarbete i Norden och Östersjöområdet, inom FN och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och med transatlantiska partnerländer. En stark transatlantisk länk är omistlig för Europas säkerhet. Att samarbeta med andra länder är en förutsättning för att säkra fred och stabilitet i Sverige. I en globaliserad värld är samverkan och gemenskap avgörande för att avvärja hot och för att skydda såväl nationell som internationell fred och säkerhet samt skydda Sveriges oberoende. De senaste åren har Sverige stärkt den nationella försvarsförmågan och fördjupat de försvars- och säkerhetspolitiska samarbetena. Den 24 februari 2022 inledde Ryssland en fullskalig invasion av Ukraina. Det försämrade säkerhetsläget skapar ett än större och mer akut behov av att fördjupa samarbetet med andra länder och organisationer. Det kraftigt försämrade säkerhetspolitiska läget gör att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att stärka Sveriges säkerhet. Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i Nato. Som medlem i Nato omfattas Sverige av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Det innebär att ett väpnat angrepp mot Sverige ska betraktas som ett angrepp mot samtliga medlemsstater i Nato. De andra medlemsstaterna har därmed en skyldighet att bistå Sverige med de åtgärder som bedöms nödvändiga. Som medlem i Nato förbinder sig även Sverige att, i händelse av ett väpnat angrepp mot en annan medlemsstat, bistå den med de åtgärder som bedöms nödvändiga, i enlighet med de ömsesidiga försvarsförpliktelser som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget. För att effektivt kunna bistå varandra behöver medlemmarna i Nato underlätta tillträde till och närvaro på varandras territorium. Det kollektiva försvarsåtagandet stärker Sveriges säkerhet. USA:s engagemang är av avgörande vikt för Europas och Sveriges säkerhet. I maj 2016 undertecknade Sverige och USA en gemensam avsiktsförklaring om fördjupat bilateralt försvarssamarbete. I maj 2018 ingick Sverige en trilateral avsiktsförklaring tillsammans med Finland och USA. I och med det svenska medlemskapet i Nato är Sverige och USA allierade. Att teckna ett DCA-avtal är enligt regeringen en naturlig utveckling av Sveriges och USA:s långvariga samarbete. USA har ingått DCA-avtal med bl.a. Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Rumänien, Slovakien och Ungern. USA undertecknade under 2023 även DCA-avtal med Tjeckien, Finland och Danmark. DCA-avtalet bygger enligt regeringen på ett nära samarbete mellan USA och Sverige. Alla aktiviteter ska utföras med full respekt för svensk suveränitet, svenska lagar och internationella förpliktelser. Det är precis som tidigare Sverige som har rätt att avgöra om verksamhet får äga rum på svenskt territorium och en grundförutsättning för all amerikansk närvaro är att den sker med svenskt samtycke. Syftet med ett DCA-avtal är att på förhand reglera amerikanska styrkors rättigheter och skyldigheter i den mottagande staten. För USA underlättas möjligheten att bistå andra länder om liknande villkor gäller för amerikanska styrkors närvaro i de olika länder som de amerikanska styrkorna verkar i. Ett DCA-avtal möjliggör enhetlig amerikansk planering, närvaro och investeringar i andra länder. Avtalet förenklar amerikansk militär närvaro när denna omfattar mer än tillfälliga besök och tillfällig övningsverksamhet. Ett DCA-avtal gör det möjligt för Sverige och USA att arbeta mer effektivt tillsammans, både bilateralt och inom Nato. Ett sådant avtal är dessutom en förutsättning för att Sverige snabbt och förberett ska kunna ta emot stöd från USA vid ett försämrat säkerhetsläge. Vidare har ett DCA-avtal i sig en avskräckande effekt mot väpnade angrepp, eftersom det signalerar amerikanskt engagemang och närvaro i Sverige. Det möjliggör även ett mer effektivt agerande för Nato. Att ingå ett DCA-avtal med USA är därför ett starkt försvars- och säkerhetspolitiskt intresse för Sverige. Ett ingående av DCA-avtalet förändrar inte den ståndpunkt som kom till uttryck inom ramen för Sveriges Natoansökan. Sverige ansökte med brett stöd i riksdagen om medlemskap i Nato utan förbehåll. Denna hållning står fast, men det finns på samma sätt som i övriga nordiska länder inte skäl att ha kärnvapen, eller permanenta baser, på svenskt territorium i fredstid. Sammanfattningsvis är det regeringens bedömning att Sverige bör ingå ett DCA-avtal med USA. Enligt regeringens bedömning krävs det att DCA-avtalet godkänns av riksdagen i enlighet med vad som utvecklas nedan. DCA-avtalet förutsätter vissa lagstiftningsåtgärder för att Sverige ska kunna uppfylla sina åtaganden enligt avtalet. Vidare anför regeringen att avtalet, med sin betydelse för Sveriges försvar och säkerhet är att betrakta som en internationell överenskommelse av större vikt. Enligt 10 kap. 3 § första och tredje styckena regeringsformen krävs det därför att riksdagen godkänner DCA-avtalet. DCA-avtalet innehåller bestämmelser som innebär att USA ges rätt att utöva straffrättslig jurisdiktion, placera egen personal som frihetsberövats av svensk myndighet i förvar, ingripa mot egen personal i syfte att upprätthålla ordning och disciplin inom styrkan och vidta vissa bevakningsåtgärder på svenskt territorium. Det kan även bli fråga om att låta Nato eller en allierad stat utöva flygstridsledning på svenskt territorium. Detta bedömer regeringen innebära överlåtelse av rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter som fordrar riksdagsbeslut (10 kap. 8 § första stycket regeringsformen). Det rör sig vidare enligt regeringens bedömning om överlåtelse av förvaltningsuppgifter som kan innefatta myndighetsutövning. I enlighet med 10 kap. 8 § andra stycket regeringsformen ska riksdagen i dessa fall därmed fatta beslut om överlåtelse i den ordning som anges i 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Även beslutet om att godkänna DCA-avtalet ska därmed fattas i enlighet med vad som föreskrivs där. Regeringens lagförslag och överväganden Inledning För att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt DCA-avtalet krävs vissa lagstiftningsåtgärder. Regeringen föreslår därför att en ny lag antas samt att det görs ändringar i 21 andra lagar. För att skapa ännu bättre förutsättningar för att ge och ta emot militärt stöd på ett effektivt och ändamålsenligt sätt föreslår regeringen att några av de föreslagna lagändringarna ska vara tillämpliga inte enbart i förhållande till USA utan även till Nato och dess medlemsstater samt andra stater med vilka Sverige har ett militärt samarbete. I det följande beskrivs regeringens lagförslag efter ämnesområde. Tillträde Regeringen föreslår att DCA-avtalets bestämmelser om undantag från statliga avgifter för luft- och sjöfart ska genomföras i svensk rätt genom en ny bestämmelse i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Regeringen bedömer att DCA-avtalets bestämmelser om tillträde till svenskt territorium för amerikanska luftfartyg, fartyg och fordon inte kräver någon lagändring. Inte heller bestämmelserna om att luftfartygen, fartygen och fordonen inte får bordas eller kontrolleras utan amerikanskt samtycke kräver någon lagändring. Militär luftfart Regeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter, eller i ett enskilt fall besluta, om utländsk militär luftfart i Sverige. För att Nato eller en stat som är medlem i Nato ska kunna utöva flygstridsledning på svenskt territorium föreslås att regeringen bemyndigas att få föreskriva om detta. En myndighet utpekad av regeringen (Försvarsmakten) ska för detta ändamål få överlåta förvaltningsuppgiften att utöva flygstrids-ledningstjänst till Nato eller den utländska staten. Folkbokföring Regeringen föreslår att den som tillhör en amerikansk styrka, inklusive styrkans civila komponent, inte ska folkbokföras i Sverige. Detta gäller dock inte den som är anställd av en utländsk organisation och ingår i den civila komponenten av en amerikansk styrka om han eller hon är svensk medborgare. Den som är anhörig till en medlem av en främmande stats militära styrka eller till en person som tillhör ett Natohögkvarter, inklusive deras civila komponenter, eller den som inom ramen för DCA-avtalet är en leverantör till en styrka ska endast folkbokföras om han eller hon är svensk medborgare eller, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han eller hon fick ställning som anhörig eller leverantör. Straffrättslig jurisdiktion och frågor om frihetsberövande Regeringen föreslår en ny lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater. I den nya lagen ska bestämmelser om följande förfaranden intas. Om en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem frihetsberövas av en svensk myndighet i Sverige ska myndigheten utan dröjsmål underrätta amerikanska försvarsmyndigheter om detta. Om en sådan person är anhållen eller häktad ska han eller hon på begäran placeras i en amerikansk försvarsmyndighets förvar till dess att det straffrättsliga förfarandet vid den svenska myndigheten eller domstolen har avslutats. En anhörig till en medlem av en amerikansk styrka, som är svensk medborgare eller, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han eller hon fick ställning som anhörig, får dock inte placeras i amerikansk försvarsmyndighets förvar utan att han eller hon samtycker till det. Regeringen ska bemyndigas att få meddela föreskrifter om handläggningen av en begäran om förvar av de amerikanska försvarsmyndigheterna. Om en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem döms till fängelse får denne endast placeras i en kriminalvårdsanstalt som Sverige och Amerikas förenta stater har kommit överens om. De amerikanska försvarsmyndigheterna ska ha rätt att, under de förutsättningar som anges i häkteslagen (2010:611), besöka en medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem som är gripen, anhållen eller häktad. De amerikanska försvarsmyndigheterna ska också ha rätt att, under de förutsättningar som anges i fängelselagen, besöka en sådan person som är intagen i kriminalvårdsanstalt. En medlem av en amerikansk styrka eller en anhörig till en sådan medlem får dömas i sin frånvaro endast om han eller hon samtycker till det, såvida han eller hon inte underlåter att infinna sig vid domstolen efter att ha tagit emot en kallelse till domstolsförhandlingen och, när det gäller medlemmar av de amerikanska styrkorna, olovligen har avvikit från de amerikanska försvars-myndigheterna. Sammanfattningsvis är det regeringens bedömning att amerikanska myndigheter ska tillåtas utöva straffrättslig jurisdiktion i enlighet med vad som framgår av DCA-avtalet. Någon lagändring för att möjliggöra detta är inte nödvändig, utan det är tillräckligt att det följer av avtalet. Ett ingående av avtalet innebär dock att en rättskipningsuppgift som innefattar myndighetsutövning överlåts till USA i enlighet med 10 kap. 8 § regeringsformen. Riksdagen ska därmed godkänna avtalet i den ordning som anges i 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. Upprätthållande av ordning och säkerhet Regeringen föreslår att det i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd införs en bestämmelse som anger att regeringen får besluta om att det som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4, 10 § andra stycket, 13 § och 19 § första stycket polislagen (1984:387) ska gälla även för amerikansk militär personal som befinner sig i Sverige inom ramen för DCA-avtalet i syfte att upprätthålla ordningen inom de egna styrkorna. Vidare föreslås att områden där en amerikansk styrka bedriver militär verksamhet ska kunna beslutas vara skyddsobjekt. Amerikansk militär personal ska få anlitas för att bevaka vissa skyddsobjekt. Vad som föreskrivs i 11–17 §§ skyddslagen (2010:305) och i 10 § första stycket 1, 2 och 4, 10 § andra stycket samt 19 § första stycket polislagen ska även gälla för militär personal ur den amerikanska styrka som anlitas för bevakning och ska vara skyddad enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighetsutövning. Militär personal ur en utländsk styrka som anlitas för att bevaka skyddsobjekt ska inte omfattas av straffbestämmelsen om tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Bestämmelsen om tjänstefelsansvar för finsk militär personal i lagen om operativt militärt stöd ska upphävas. Militära fartyg, luftfartyg, fordon och fordonstransporter ska kunna beslutas vara skyddsobjekt oavsett om den enskilda farkosten eller transporten är svensk eller utländsk. Indirekt beskattning DCA-avtalets bestämmelser om undantag från avgifter och skatter för fordon i vägtrafik samt om skattefria förvärv av varor och tjänster ska genomföras i svensk rätt genom en ny bestämmelse i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Bestämmelser om återbetalning av skatt ska även införas i mervärdes-skattelagen. En möjlighet till skattefrihet direkt vid köpet ska införas vad gäller mervärdesskatt och punktskatter för vissa förvärv för officiellt bruk. I lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik införs vissa kompletterande bestämmelser om återbetalning. Tull- och skattefrihet vid import och export Tullfrihet ska gälla för de amerikanska styrkorna med personal, personalens anhöriga och leverantörer som omfattas av DCA-avtalet i enlighet med de villkor som anges i avtalet. Regeringen föreslår att det åstadkoms genom en ny bestämmelse i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. I lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. föreslås regeringen bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter om sådan tullfrihet som nu avses. Skattefrihet vid import ska gälla i de fall där tullfrihet gäller. Bestämmelser om skattefrihet vid import och unionsinterna förvärv läggs även in i mervärdesskattelagen. Officiell amerikansk information och post ska ha immunitet Regeringen föreslår att officiell amerikansk information och de amerikanska styrkornas officiella post ska vara okränkbara i den utsträckning som framgår av DCA-avtalet. Detta åstadkoms genom en ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Direkt beskattning Regeringen föreslår att privilegier i fråga om direkt skatt ska tillåtas i den utsträckning som följer av DCA-avtalet. Detta åstadkoms genom en ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Privilegier ska även gälla i fråga om skyldighet att göra skatteavdrag och lämna uppgifter om skatteavdrag samt kontrolluppgifter. Social trygghet Regeringen föreslår att undantag från svenska bestämmelser om social trygghet ska tillåtas i den utsträckning som följer av DCA-avtalet. Detta åstadkoms genom en ändring i socialförsäkringsbalken respektive socialavgiftslagen (2009:980) som innebär att arbete som utförs av en person som tillhör en amerikansk styrka, en anhörig till en sådan person eller en leverantör till en sådan styrka anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med avtalet. Den som tillhör en främmande stats militära styrka eller ett Natohögkvarter, inklusive deras civila komponenter, och omfattas av 7, 8 eller 10 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall, ska inte anses vara bosatt här i landet enligt socialförsäkringsbalken. Detta ska dock inte gälla den som är anställd av en utländsk organisation och ingår i den civila komponenten av en amerikansk styrka, om han eller hon är svensk medborgare. Den som är anhörig till en medlem av en styrka eller till en person som tillhör ett Natohögkvarter, inklusive deras civila komponenter, eller den som inom ramen för DCA-avtalet är en leverantör till en styrka ska anses vara bosatt i Sverige enligt socialförsäkringsbalken endast om han eller hon är svensk medborgare eller, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han eller hon fick ställning som anhörig eller leverantör. Skatte- och avgiftsfrågor för lokala civilanställda Regeringen föreslår att ett särskilt förfarande införs för lokala civilanställda som får ersättning av en amerikansk styrka eller en utländsk organisation som bedriver en militär serviceverksamhet och för vilka det enligt DCA-avtalet inte finns någon skyldighet för arbetsgivaren att själv sköta redovisning och betalning av socialavgifter. Ett system föreslås som innebär att en lokal civilanställd som får sådan ersättning själv ska betala socialavgifter i form av egenavgifter. Allmän löneavgift ska inte betalas. Sådan ersättning som avses ovan ska räknas som inkomst av annat förvärvsarbete i stället för inkomst av anställning när det gäller beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst. En anställd som omfattas av systemet ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket. Personen ska också lämna en uppgift om ersättningen i inkomstdeklarationen. Civilrättsliga anspråk Regeringen föreslår att lagen om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering ska vara tillämplig oberoende av vilken hemvist skadevållaren har. Hälso- och sjukvård Regeringen föreslår att en amerikansk styrka och en utländsk leverantör till styrkan inom ramen för DCA-avtalet får bedriva hälso- och sjukvårds-verksamhet och tandvårdsverksamhet i Sverige när vårdtagarna ingår i samma amerikanska styrka som vårdpersonalen eller är anhöriga till medlemmar av styrkan eller leverantörer till styrkan. Verksamheten får bedrivas i enlighet med de bestämmelser som gäller i USA. En vårdtagare som tar emot sådan vård omfattas inte av bestämmelser i svensk rätt om hälso- och sjukvård och tandvård. Sjukvårdsprodukter och den övriga utrustning som behövs för att bedriva sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet och tandvårdsverksamhet eller som saluförs inom amerikanska militära serviceverksamheter får föras in till och ut från Sverige och användas i Sverige i enlighet med de bestämmelser som gäller i USA. Reglerade yrken En medlem av en amerikansk styrka och en utländsk leverantör till styrkan ska i Sverige få utföra tjänster inom ramen för DCA-avtalet för styrkans personal, dess anhöriga eller leverantörer till styrkan, samt för andra personer som gemensamt har bestämts av Sverige och USA, utan krav på svensk yrkeslegitimation, yrkeslicens eller motsvarande tillstånd. Undantaget ska gälla under förutsättning att den enskilde har en gällande amerikansk yrkeslicens eller motsvarande tillstånd eller en sådan licens eller ett sådant tillstånd från en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller andra lämpliga yrkeskvalifikationer som har godkänts av amerikanska myndigheter. Regeringen föreslår att detta genomförs genom att en bestämmelse med denna innebörd ska föras in i lagen om operativt militärt stöd. Viss amerikansk militärledd verksamhet i Sverige ska undantas från svenska regler om tillstånd och tillsyn Regeringen föreslår att utländska leverantörer som levererar varor och tjänster till de amerikanska styrkorna på svenskt territorium inom ramen för DCA-avtalet ska undantas från bestämmelserna i lagen (1992:169) om utländska filialer m.m. I lagen om operativt militärt stöd införs en bestämmelse som anger att sådana serviceverksamheter som inrättats av amerikanska militära styrkor för att i Sverige tillhandahålla service till medlemmar av styrkan eller deras anhöriga inte ska omfattas av svenska regler om tillstånd och tillsyn. Införsel, utförsel och lagring av försvarsmateriel och förnödenheter Regeringen föreslår att bemyndigandet i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, som tillåter regeringen att i vissa fall föreskriva om undantag från kravet på tillstånd för utförsel av krigsmateriel och lämnande av tekniskt bistånd utanför landet, ska utvidgas till att även gälla för utförsel av krigsmateriel och lämnande av tekniskt bistånd till USA. Bestämmelser som undantar amerikanska styrkor från krav på tillstånd m.m. när de genomför aktiviteter i Sverige i enlighet med DCA-avtalet ska införas i lagen om operativt militärt stöd. Fordonsregistrering och löpande kontroll Regeringen föreslår att fordonslagens (2002:574) bestämmelser om löpande kontroll inte ska omfatta fordon och släpvagnar som tillhör amerikanska styrkor, medlemmar av sådana styrkor, deras anhöriga eller utländska leverantörer till styrkorna och som finns i landet inom ramen för DCA-avtalet. Bestämmelserna om registreringsplikt i lagen (2019:370) om fordonsregistrering och användning ska inte heller omfatta dessa fordon. DCA-avtalets bestämmelser om att Sverige utan kostnad ska tillhandahålla de eventuella dokument och fordonsmärken som krävs för att ett fordon ska få brukas i Sverige samt registreringsskyltar till militära och privata fordon, föreslås genomföras i svensk rätt genom en ny bestämmelse i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Frågor om villkor för anställning Regeringen föreslår att arbete som utförs av arbetstagare som är anställda hos utländska leverantörer till amerikanska styrkor inom ramen för DCA-avtalet ska undantas från arbetstidslagen. Detta ska endast gälla arbete som utförs av sådana arbetstagare som inte är svenska medborgare eller stadigvarande bosatta i Sverige. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringen föreslår att den nya lagen och övriga lagändringar ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Regeringen bedömer att det inte behövs några övergångsbestämmelser. Konsekvenser Regeringen bedömer att förslaget om att godkänna DCA-avtalet och förslagen om författningsändringar kommer att underlätta och öka Sveriges förmåga att ta emot amerikanska styrkor i fred, kris och krig. De ökade kostnader som kan komma att uppstå hos enskilda myndigheter förväntas inte bli större än att de kan finansieras inom befintliga ekonomiska ramar. Motionerna I kommittémotionerna 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 1 och 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår propositionen. Yttrandena Finansutskottet konstaterar att regeringen i propositionen redovisar vilka områden som berörs av avtalet. Regeringen föreslår de författningsändringar som är nödvändiga inom finansutskottets beredningsområde. Finansutskottet gör ingen annan bedömning än regeringen och anser således att propositionen bör tillstyrkas i berörda delar. Motionerna bör avstyrkas i de delar som avser avslag på propositionen. Skatteutskottet har inga invändningar mot regeringens förslag i de delar som avser skatteutskottets beredningsområde och föreslår att det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsförslagen om att avslå regeringens proposition. Justitieutskottet står bakom regeringens bedömning att det krävs en ny lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater för att genomföra DCA-avtalet. Utifrån de utgångspunkter som utskottet ska ta hänsyn till anser utskottet att lagen är ändamålsenligt utformad. Justitieutskottet föreslår att det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet tillstyrker regeringens förslag. Utskottets ställningstagande Det säkerhetspolitiska läget och försvarspolitiska konsekvenser av DCA-avtalet Utskottet instämmer med regeringen i att vår säkerhet skyddas bäst i gemenskap och samverkan med andra länder. Genom att bidra till en säkrare omvärld, ett stabilt närområde och förutsägbara mellanstatliga relationer ökar Sveriges säkerhet. Sveriges säkerhetspolitik bygger på sammanhållning i EU och Nato liksom samarbete i Norden och Östersjöområdet, inom FN och OSSE och med transatlantiska partnerländer. En stark transatlantisk länk är omistlig för Europas säkerhet. Utskottet anser liksom regeringen att samarbete med andra länder är en förutsättning för att säkra fred och stabilitet i Sverige. I en globaliserad värld är samverkan och gemenskap avgörande för att avvärja hot och för att skydda såväl nationell som internationell fred och säkerhet samt Sveriges oberoende. Utskottet konstaterar att Sverige de senaste åren har stärkt den nationella försvarsförmågan och fördjupat de försvars- och säkerhetspolitiska samarbetena. Den 24 februari 2022 inledde Ryssland en fullskalig invasion av Ukraina. Det försämrade säkerhetsläget skapar ett än större och mer akut behov av att fördjupa samarbetet med andra länder och organisationer. Sverige blev medlem i Nato den 7 mars 2024. Utskottet instämmer med regeringen i att det kraftigt försämrade säkerhetspolitiska läget gör att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att stärka Sveriges säkerhet. Utskottet konstaterar liksom regeringen att USA:s engagemang är av avgörande vikt för Europas och Sveriges säkerhet. Ett DCA-avtal gör det möjligt för Sverige och USA att arbeta mer effektivt tillsammans, både bilateralt och inom Nato. Ett sådant avtal är dessutom en förutsättning för att Sverige snabbt och förberett ska kunna ta emot stöd från USA vid ett försämrat säkerhetsläge. Vidare har ett DCA-avtal i sig en avskräckande effekt mot väpnade angrepp, eftersom det signalerar amerikanskt engagemang och närvaro i Sverige. Det möjliggör även ett mer effektivt agerande för Nato. Som medlem i Nato omfattas Sverige av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget. Det innebär att ett väpnat angrepp mot Sverige ska betraktas som ett angrepp mot samtliga medlemsstater i Nato. De andra medlemsstaterna har därmed en skyldighet att bistå Sverige med de åtgärder som bedöms nödvändiga. Som medlem i Nato förbinder även Sverige sig att, i händelse av ett väpnat angrepp mot en annan medlemsstat, bistå den med de åtgärder som bedöms nödvändiga, i enlighet med de ömsesidiga försvarsförpliktelser som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget. För att effektivt kunna bistå varandra behöver medlemmarna i Nato underlätta tillträde till och närvaro på varandras territorium. Det kollektiva försvarsåtagandet stärker Sveriges säkerhet. Att ingå ett DCA-avtal med USA är därför ett starkt försvars- och säkerhetspolitiskt intresse för Sverige. DCA-avtalet och regeringens lagförslag Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner avtalet om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering (DCA-avtalet). Utskottet föreslår även att riksdagen antar regeringens lagförslag. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2023/24:2900 (V) yrkande 1 och 2023/24:2902 (MP) yrkande 1. För de beslut som avser överlåtelse av myndighetsutövning till en annan stat ska 10 kap. 8 § regeringsformen (RF) tillämpas vid riksdagens beslut. Detta gäller – godkännande av avtalet om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering – antagande av regeringens förslag till lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater vad avser 3 § – antagande av regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500) vad avser 14 kap. 10 § – antagande av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd vad avser 3 a och 4 §§. Det innebär att beslut om dessa lagar i enlighet med 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen ska fattas med minst tre fjärdedels majoritet av de röstande, och mer än hälften av riksdagens ledamöter måste rösta för förslaget. Utskottet konstaterar att DCA-avtalet fastställer ramarna för fördjupat försvarssamarbete mellan Sverige och USA, i enlighet med folkrätten och med Sveriges samtycke. Utskottet understryker, liksom regeringen, att all verksamhet som omfattas av DCA-avtalet ska utföras med full respekt för Sveriges suveränitet, svenska lagar och Sveriges internationella rättsliga förpliktelser, inklusive när det gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium. Det framhålls i avtalet att amerikansk personal närvarar i Sverige med svenskt samtycke och i syfte att arbeta för fred och säkerhet. Sverige avgör fortsatt vilken verksamhet som får äga rum på svenskt territorium. Utskottet konstaterar därmed att DCA-avtalet inte öppnar för att föra in kärnvapen, eller att etablera permanenta utländska baser, på svenskt territorium i fredstid. Kärnvapen och permanenta baser på svensk mark Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår samtliga motioner om kärnvapen och permanenta baser på svensk mark, bl.a. med hänvisning till tidigare ställningstaganden. Jämför reservation 3 (V), 4 (MP) och 5 (V). Propositionen Regeringen anför i propositionen att ett ingående av DCA-avtalet inte förändrar den ståndpunkt som kom till uttryck inom ramen för Sveriges Natoansökan. Sverige ansökte med brett stöd i riksdagen om medlemskap i Nato utan förbehåll. Denna hållning står fast, men det finns på samma sätt som i övriga nordiska länder inte skäl att ha kärnvapen, eller permanenta baser, på svenskt territorium i fredstid. Regeringen anför också att det av punkten 2 i avtalet framgår att all verksamhet som omfattas av avtalet ska utföras med full respekt för Sveriges suveränitet, svenska lagar och Sveriges internationella rättsliga förpliktelser, inklusive när det gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium. Artikel 4 i avtalet ger USA rätt att transportera, förhandslagra och förvara utrustning på de överenskomna anläggningarna och områdena eller på andra platser som parterna enas om. Försvarsmakten ska informeras om vilken utrustning och vilka mängder det rör sig om och när leverans ska ske. Motionerna I kommittémotion 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 2 föreslås att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. I yrkande 3 anförs att Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid. I kommittémotion 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 2 anförs att regeringen skyndsamt ska ta fram ett lagförslag som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium såväl i fredstid som under krig. Utskottets ställningstagande Utskottet vill liksom regeringen betona att DCA-avtalet inte förändrar den ståndpunkt som framgår av riksdagens beredning av Sveriges medlemskap i Nato (prop. 2022/23:74, bet. 2022/23:UU16, rskr 2022/23:79), dvs. att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Utskottet vill därutöver även i detta sammanhang påminna om att det framgår av avtalet att all verksamhet som omfattas av DCA-avtalet ska utföras med full respekt för Sveriges suveränitet, svenska lagar och Sveriges internationella rättsliga förpliktelser, inklusive när det gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium. När det gäller motionsförslagen om lagstiftning för att förbjuda kärnvapen på svensk mark vill utskottet hänvisa till utrikesutskottets tidigare uttalanden i frågan, bl.a. i betänkandena 2017/18:UU11, 2021/22:UU20 och 2023/24:UU11. I det sistnämnda betänkandet konstaterar utrikesutskottet att regeringen i sin extra utrikespolitiska deklaration med anledning av Natomedlemskapet uttalade att Sverige även som medlem i Nato ska fortsätta att vara en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Även om Sverige står bakom Natos strategiska avskräckning med kärnvapen menade regeringen att det på samma sätt som i övriga nordiska länder inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Utrikesutskottet delade regeringens uppfattning och konstaterade att en gästande stat är folkrättsligt förpliktad att följa de villkor som Sverige uppställer för besöket. Utskottet avstyrker motionerna 2023/24:2900 (V) yrkandena 2 och 3 och 2023/24:2902 (MP) yrkande 2. Nedrustning Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår motionen om nedrustning, bl.a. med hänvisning till tidigare ställningstaganden. Jämför reservation 6 (V, MP). Motionen I kommittémotion 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 3 anförs att avtalet inte får påverka Sveriges arbete för nedrustning och icke-spridning. Utskottets ställningstagande Utskottet vill understryka att DCA-avtalet inte påverkar Sveriges arbete för kärnvapennedrustning och icke-spridning av kärnvapen. Utskottet välkomnar att Sveriges fortsatta engagemang i dessa frågor bekräftades av utrikesminister Tobias Billström (M) i debatten med anledning av regeringens utrikespolitiska deklaration den 14 februari 2024. Utrikesministern underströk då att Sverige fortsätter sitt engagemang för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning, däribland genom att aktivt delta i Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning. Utrikesministern underströk även Sveriges fortsatta roll som en stark röst för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Utskottet konstaterar att dessa uttalanden överensstämmer med utrikesutskottets ställningstaganden i fråga om nedrustning, bl.a. i betänkande 2023/24:UU11. Utskottet påminner om att Sverige är part till icke-spridningsfördraget (Nuclear Non-proliferation Treaty, NPT), som är det centrala multilaterala ramverket för global, ömsesidig nedrustning och icke-spridning av kärnvapen. Avtalet är det enda internationella juridiskt bindande avtal där de fem kärnvapenstaterna åtar sig att inte överlåta kärnvapen till andra stater eller hjälpa kärnvapenfria stater att utveckla kärnvapen. Kärnvapenfria stater förbinder sig i sin tur att inte ta emot eller skaffa kärnvapen. Avtalet slår också fast att kärnvapenstaterna ska förhandla om att nedrusta sina kärnvapen-arsenaler. Motion 2023/24:2902 (MP) yrkande 3 avstyrks i den mån den inte tillgodosetts genom det anförda. Domsrätt m.m. Utskottets förslag i korthet Riksdagen avslår samtliga motioner om domsrätt och säkerhet. Jämför reservation 7 (V) och 8 (MP). Propositionen Regeringen anför att artikel 12 i DCA-avtalet innehåller regler om bl.a. domsrätt i fråga om brott som de amerikanska styrkornas personal begått på svenskt territorium. Bestämmelserna bygger vidare på reglerna om straffrättslig jurisdiktion i Nato SOFA (avtal om styrkornas status). När det gäller frågan om jurisdiktion (domsrätt), dvs. vilket lands domstol som är behörig att pröva om ett brott har begåtts av en medlem av en amerikansk styrka, konstaterar regeringen att ett mottagandeland enligt tidigare statusavtal har exklusiv domsrätt för brott som bara är straffbara i det landet. Men i många fall tillkommer domsrätt såväl den sändande som den mottagande staten (s.k. konkurrerande jurisdiktion) och det finns därför regler om vilket land som ska ha företräde att utöva sin jurisdiktion framför det andra landet. Exempelvis ges den besökande staten företräde till domsrätt över gärningar som den besökande personalen har begått i tjänsten och sådana gärningar som riktas enbart mot den statens intressen. Reglerna innebär alltså inte att brottsliga gärningar begångna av de besökande styrkornas medlemmar är straffria utan en fördelning av rätten att utöva jurisdiktion över brottsliga gärningar. Enligt Nato SOFA kan värdlandet, i de fall det finns konkurrerande jurisdiktion och värdlandet har företräde att utöva jurisdiktionen, avstå sin företrädesrätt till förmån för det besökande landet. Genom artikel 12, punkten 1 i DCA-avtalet avstår Sverige från att utöva det företräde till domsrätt som Sverige har över medlemmar tillhörande de amerikanska styrkorna. Genom DCA-avtalet får USA därmed, förutom företräde till domsrätt över gärningar som amerikansk personal har begått i tjänsten eller som enbart riktas mot amerikanska intressen, även företräde att döma amerikansk personal för brott begångna utom tjänsten eller som inte enbart riktats mot amerikanska intressen. Svenska myndigheter kan i enlighet med DCA-avtalet dra tillbaka sitt avstående från domsrätt när det rör sig om fall som är av särskild betydelse för Sverige. Det betyder att Sverige kan återta domsrätten över fall som skett utom tjänsten och inte enbart riktats mot amerikanska intressen. Ett sådant återtagande ska ske skriftligen till behöriga amerikanska myndigheter inom 30 dagar efter det att ett meddelande från en behörig amerikansk myndighet har inkommit till en behörig svensk myndighet. Enligt artikel 12 punkten 2 ska nämligen de amerikanska styrkorna meddela behöriga svenska myndigheter om varje ärende som anses falla inom ramen för artikel 12 punkten 1. Vad som är att anse som av särskild betydelse för Sverige är upp till svenska myndigheter att avgöra. Vid den bedömningen bör det särskilt beaktas det misstänkta brottets allvar, men även brottets typ, omständigheterna kring brottet och vem som är målsägande respektive gärningsperson. Regeringen redogör i propositionen för att det av brottsbalken framgår att svenska domstolar, i de fall det uppstår konkurrerande jurisdiktion, ska iaktta de begränsningar av svensk domstols behörighet och tillämpligheten av svensk lag som följer av allmän folkrätt eller av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige (2 kap. 12 § brottsbalken). I brottsbalken finns vidare regler som föreskriver att det i vissa fall krävs regeringsbeslut för att åtal för brott ska få väckas här i landet (åtalsförordnande). Det kan röra t.ex. den situationen att det i och för sig råder domsrätt för svensk domstol enligt svenska regler men att en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige anger att en annan stat i första hand ska ha domsrätt. I de fall det blir aktuellt för Sverige att dra tillbaka sitt avstående av domsrätt enligt artikel 12 punkten 1 i DCA-avtalet är det därmed upp till regeringen att besluta om åtalsförordnande. Detta är i enlighet med dagens bestämmelser i brottsbalken och det krävs därmed ingen lagändring för att uppfylla åtagandena om domsrätt i DCA-avtalet. I fråga om konsekvenserna av att Sverige ger upp domsrätten vid konkurrerande jurisdiktion, innefattande sexualbrott, ur ett jämställdhetsperspektiv anför regeringen bl.a. att det följer av DCA-avtalet att de amerikanska styrkorna är skyldiga att respektera svensk lagstiftning. I detta ligger en skyldighet att informera sig om lagstiftningen på platsen. DCA-avtalet innebär inte heller någon straffrättslig immunitet. Genom avtalet överenskoms en fördelning av domsrätten mellan Sverige och USA över brott begångna av en medlem av en amerikansk styrka i Sverige. Regeringen understryker att amerikansk militär strafflagstiftning bl.a. innehåller förbud mot köp av sexuella tjänster. En medlem av en amerikansk styrka kommer således att vid misstanke om sexualbrott som utgångspunkt prövas under amerikansk militär strafflagstiftning. Regeringen hänvisar vidare till den policy om att förebygga och svara upp mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som Nato antog 2019. Av policyn framgår bl.a. att det inom Nato råder nolltolerans för alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Vidare påminns det i dokumentet om att alla allierade, såsom medlemmar i FN, står bakom FN:s policyer mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Sammantaget bedömer regeringen att förslaget att godkänna DCA-avtalet inte har några konsekvenser för jämställdheten. Inte heller i övrigt bedöms förslagen ha några konsekvenser för jämställdheten. Det framgår av propositionen att allmänna frågor om säkerhet regleras i artikel 6 i avtalet. I punkten 1 framhålls Sveriges övergripande ansvar för säkerheten på svenskt territorium och att Sverige åtar sig att vidta de åtgärder som krävs för att tillgodose säkerheten för amerikanska styrkor, leverantörer, anhöriga och förhandslagrad materiel. Med hänvisning till artikel VII.10 i Nato SOFA får USA i punkten 2 rätt att vidta åtgärder för att säkerställa ordningen och skydda personalen inom och i den omedelbara närheten av överenskomna anläggningar och områden. De amerikanska styrkorna ska samordna säkerhetsplaner med svenska myndigheter. I artikelns punkt 3 ges USA en möjlighet att vidta säkerhetsåtgärder även längre utanför de gemensamma anläggningarna och områdena, i syfte att skydda de amerikanska styrkornas arbete. Det krävs då att det råder extraordinära omständigheter och de åtgärder som vidtas måste vara nödvändiga, proportionerliga och i enlighet med gemensamt godkända säkerhetsplaner. Motionerna I kommittémotion 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 4 anförs att regeringen i syfte att garantera svensk suveränitet bör kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium. I yrkande 5 anförs att svenska brottsoffer inte ska behöva processa i amerikanska militärdomstolar. I yrkande 6 anförs att regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ska ge USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig. I kommittémotion 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 4 anförs att Sverige ska ta tillbaka domsrätten i de fall brottet kan utgöra ett brott mot sexualbrottslagstiftningen för att säkerställa att brott lagförs enligt principen om frivillighet Yttrandet Justitieutskottet konstaterar när det gäller frågan om domsrätt och Sveriges avstående från att utöva sin företrädesrätt, att det endast gäller de fall då en brottslig gärning även är kriminaliserad enligt amerikansk rätt. Att Sverige avstår från domsrätt innebär alltså inte någon straffrättslig immunitet för amerikanska styrkor. Ordningen överensstämmer vidare med befintliga regler om svenska domstolars behörighet i brottsbalken. Av DCA-avtalet följer dessutom en möjlighet för Sverige att återta domsrätten i fall som anses vara av särskild betydelse för Sverige. Som regeringen anför bör det vid den bedömningen särskilt beaktas det misstänkta brottets allvar, men även brottets typ, omständigheterna kring brottet och vem som är målsägande respektive gärningsperson. Sammanfattningsvis är den ordning som införs genom godkännandet av DCA-avtalet i enlighet med gällande svenska domsrättsbestämmelser och det finns därtill en ventil som möjliggör att svenska domstolar alltjämt är behöriga att döma i fall som är av särskild betydelse för Sverige. Utifrån de utgångspunkter som justitieutskottet ska ta hänsyn till anser justitieutskottet därmed att det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet bör avstyrka motionerna 2023/24:2900 (V) yrkandena 5 och 6 samt 2023/24:2902 (MP) yrkande 4. Utskottets ställningstagande Utskottet instämmer i justitieutskottets bedömningar när det gäller de frågor som tas upp i motionerna 2023/24:2900 (V) yrkandena 5 och 6 och 2023/24:2902 (MP) yrkande 4. Utskottet noterar liksom justitieutskottet att Sveriges avstående från att utöva sin företrädesrätt enligt avtalet endast gäller de fall då en brottslig gärning även är kriminaliserad enligt amerikansk rätt. Att Sverige avstår från domsrätt innebär alltså inte någon straffrättslig immunitet för amerikanska styrkor, utan endast att det är amerikanska myndigheter som ska utöva domsrätten i dessa fall. Utskottet konstaterar dessutom att Sverige kan återta domsrätten i specifika fall som är av särskild betydelse för Sverige. Utskottet instämmer med regeringen att vid den bedömningen särskilt bör beaktas det misstänkta brottets allvar, men även brottets typ, omständigheterna kring brottet och vem som är målsägande respektive gärningsperson. Utskottet vill i sammanhanget betona principen om allas likhet inför lagen samt skyldigheten att iaktta saklighet och opartiskhet, vilken är fastlagd i regeringsformen 1 kap. 9 §. Utskottet noterar att det framgår av propositionen att en förutsättning för att Sverige ska dra tillbaka sitt avstående av domsrätt är att regeringen beslutar om s.k. åtalsförordnande, vilket säkerställer att möjligheten att dra tillbaka avståendet från domsrätten används på ett konsekvent sätt. Vidare vill utskottet understryka vikten av att rättssäkerheten för brottsoffer i Sverige värnas. Utskottet noterar att Sveriges övergripande ansvar för säkerheten på svenskt territorium framhålls i DCA-avtalet. Det framgår av propositionen att USA, i enlighet med Nato SOFA-avtalet som godkändes av riksdagen den 29 maj 2024 (prop. 2023/24:133, bet. 2023/24:FöU10, rskr 2023/24:205), får rätt att vidta åtgärder för att säkerställa ordningen och skydda personalen inom och i den omedelbara närheten av överenskomna anläggningar och områden. De amerikanska styrkorna ska samordna säkerhetsplaner med svenska myndigheter. Enligt DCA-avtalet ges USA en möjlighet att vidta säkerhetsåtgärder även längre utanför de gemensamma anläggningarna och områdena, i syfte att skydda de amerikanska styrkornas arbete. Utskottet vill liksom regeringen understryka att det då krävs att det råder extraordinära omständigheter och att de åtgärder som vidtas måste vara nödvändiga, proportionerliga och i enlighet med gemensamt godkända säkerhetsplaner. Mot bakgrund av vad som här anförts avstyrker utskottet motionerna 2023/24:2900 (V) yrkandena 4–6 och 2023/24:2902 (MP) yrkande 4. Reservationer 1. Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, punkt 1 (V, MP) av Håkan Svenneling (V) och Emma Berginger (MP). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen a) godkänner inte avtalet om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering, b) avslår regeringens förslag till 1. lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater i de delar det avser 3 §, 2. lag om ändring i luftfartslagen (2010:500) i de delar det avser 14 kap. 10 §, 3. lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd i de delar det avser 3 a och 4 §§. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 1 i denna del och 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1 i denna del och avslår proposition 2023/24:141 punkterna 1, 2, 15 och 20, de tre senare i denna del. Ställningstagande Vi anser att riksdagen inte bör godkänna DCA-avtalet. Vi föreslår därför att riksdagen avslår regeringens förslag i propositionen när det gäller punkterna 1, 2, 15 och 20, de tre senaste i denna del. Vi motiverar vårt ställningstagande i varsitt särskilt yttrande. 2. Lagförslaget i övrigt, punkt 2 (V, MP) av Håkan Svenneling (V) och Emma Berginger (MP). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen avslår regeringens förslag till 1. lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater, 2. lag om ändring i socialförsäkringsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 4. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), 5. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 6. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, 7. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., 8. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 9. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 10. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980), 11. lag om ändring i fordonslagen (2002:574), 12. lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering, 13. lag om ändring i skyddslagen (2010:305), 14. lag om ändring i luftfartslagen (2010:500), 15. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244), 16. lag om ändring i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 17. lag om ändring i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, 18. lag om ändring i lagen (2019:370) om fordons registrering och användning, 19. lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd, 20. lag om ändring i lagen (2022:155) om tobaksskatt, 21. lag om ändring i lagen (2022:156) om alkoholskatt, 22. lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200) i de delar som inte omfattas av utskottets förslag under förslagspunkt 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 1 i denna del och 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 1 i denna del och avslår proposition 2023/24:141 punkterna 2 i denna del, 3–14, 15 i denna del, 16–19, 20 i denna del och 21–23. Ställningstagande Vi anser att riksdagen inte bör godkänna DCA-avtalet. Vi föreslår därför att riksdagen avslår regeringens förslag i propositionen när det gäller punkterna 2 i denna del, 3–14, 15 i denna del, 16–19, 20 i denna del och 21–23. Vi motiverar vårt ställningstagande i varsitt särskilt yttrande. 3. Kärnvapen, punkt 3 (V) av Håkan Svenneling (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 2 och avslår motion 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 2. Ställningstagande Det svenska DCA-avtalet saknar helt skrivningar om kärnvapen. Förekomsten regleras över huvud taget inte, detta trots att amerikansk försvars- och säkerhetspolitik bygger på närvaron av kärnvapen. Att som regeringen gör nöja sig med att konstatera att det finns en bred politisk samsyn i Sveriges syn på kärnvapen är inte bara naivt utan direkt dumdristigt. Våra nordiska grannländer har gjort andra ställningstaganden och inkluderat specifika reservationen för kärnvapen i sina DCA-avtal. Vänsterpartiet har länge drivit ståndpunkten att Sverige ska införa en liknande lagstiftning som gör det tydligt att vi inte accepterar användningen av atombomber och andra kärnvapen. Frånvaron av ett tydligt ställningstagande från regeringens håll är någonting som bl.a. Region Gotland har tagit fasta på i sitt remissvar till regeringen. Trots detta behandlas frågan knappt i propositionen. För en mer ingående förståelse för regeringens hållning krävs att man söker informationen på annat håll. I en intervju i Sveriges Radio P1 den 13 maj 2024 om bl.a. DCA-avtalet öppnar statsminister Ulf Kristersson för kärnvapen på svensk mark vid en krigssituation. Att regeringen nu helt utan en folklig debatt öppnar upp för användandet av vår tids värsta massförstörelsevapen är minst sagt anmärkningsvärt. I en tid när gränserna mellan krig och fred suddas ut och gråzonsproblematik och hybridkrigföring präglar pågående konflikter blir det också otydligt vad som menas med en ”krigssituation”. I intervjun menar Kristersson att det inte behövs något förbud mot kärnvapen och hänvisar till att regeringen tagit fram två propositioner där Sverige ska ha deklarerat att vi inte kommer att ha permanent trupp eller kärnvapen på svensk mark i fredstid. I de aktuella propositionerna konstateras tvärtom att regeringen har lämnat in ansökan om Natomedlemskap utan förbehåll. Regeringen anger visserligen att det inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid. Men det måste snarare betraktas som en bedömning än som ett förbud. Tvärtom indikerar det att läget kan komma att ändras. Idén om avskräckning som metod leder till kapprustning och terrorbalans. I sin årsbok för 2023 konstaterar fredsforskningsinstitutet Sipri att antalet operativa kärnvapenstridsspetsar ökar. Samtliga av de nio kärnvapenstaterna fortsätter att modernisera sina kärnvapen och om inte de diplomatiska trenderna vänder står världen inför ett nytt och farligt skede enligt Sipris årsbok. Sverige ska inte vara en del av den kärnvapenkapprustningen. Det ska inte råda några oklarheter kring Sveriges ställningstaganden när det gäller kärnvapen. Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. 4. Kärnvapen, punkt 3 (MP) av Emma Berginger (MP). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 2 och avslår motion 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 2. Ställningstagande Kärnvapen ska aldrig ska få finnas inom svenskt territorium, varken i freds- eller krigstid. Vi vill se en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium. Kärnvapen har en förödande effekt – och ett större krig med dessa vapen inblandade skulle kunna förstöra förutsättningarna för mänskligt liv. Kärnvapen på svensk mark skulle också utgöra en måltavla och öka hotnivån mot Sverige. Att tillåta kärnvapen på svensk mark skulle kunna ses som en eskalering. Sveriges försvar ska vara krigsavhållande. Diplomati ska prioriteras för att säkra freden i Sverige och vårt närområde. En risk för placering av kärnvapen på svensk mark gör att vi även riskerar att frångå våra internationella rättsliga förpliktelser då det skulle strida mot icke-spridningsavtalet. Vidare är det viktigt att Sverige fortsätter vara en stark global aktör för kärnvapennedrustning. DCA-avtalet gör det enklare för amerikansk militär att närvara och att förhandslagra materiel i Sverige. Avtalet säger att ”all svensk lagstiftning […] inklusive vad gäller lagring av vissa typer av vapen på svenskt territorium” ska respekteras. Det hade därför varit lämpligt om regeringen i samband med tecknandet av detta avtal tog fram en lag som förbjuder kärnvapen på svensk mark, likt den som finns i Finland. Alternativet hade varit att precis som Norge och Danmark ta fram en skriftlig policy och i så fall hänvisa till denna i avtalet. Regeringen menar att kärnvapen på svensk mark inte är aktuellt i fredstid och anser därför att en lagstiftning eller policy inte behövs. Begreppen fredstid och krigstid är dock inte lika tydligt dikotoma i det allvarliga säkerhetspolitiska läget. De risker som är förknippade med att tillåta kärnvapen på svenskt territorium i fred lär också vara lika eller än mer relevanta i händelse av krig. Vi menar att frågan om kärnvapen på svenskt territorium inte bör avgöras av vilken regering Sverige har vid tillfället utan att det ytterst är en fråga för Sveriges riksdag. En lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium såväl i fred som i krig är en tydlig garant både gentemot svenska folket och gentemot våra allierade. 5. Permanenta baser med utländsk trupp på svensk mark, punkt 4 (V) av Håkan Svenneling (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 3. Ställningstagande Det råder stor oklarhet om på vilket sätt avtalet ska garantera att utländska permanenta baser inte blir en realitet i Sverige. Med svenskt samtycke ger avtalet amerikansk militär obehindrad tillgång till 17 svenska militärbaser, men också möjligheter för den amerikanska försvarsmakten att förvara materiel samt bygga egen infrastruktur och anläggningar. Genom DCA-avtalet gör Sverige avkall på sin suveränitet och rätt till självbestämmande. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd ställer i sitt remissvar relevanta frågor om vad som är att betrakta som en permanent bas. Bland annat förväntas det enligt DCA-avtalet att det ska byggas nya anläggningar och att styrkemedlemmars barn inte behöver gå i svensk skola. Nämnden skriver att det förefaller som om de amerikanska styrkorna ska vistas i landet en längre tid i anläggningar som de i vart fall delvis själva låter bygga och till vilka svenska myndigheter inte alltid har tillträde. Det underlag på vilket riksdagen ska fatta sitt beslut bör i klarspråk beskriva hur den amerikanska verksamheten kan se ut samt diskutera i vad mån den skiljer sig från det som promemorian definierar som permanenta baser. Tyvärr behandlas detta inte närmare i propositionen. Alla de undantag och specialregler som DCA-avtalet ger amerikanska soldater, anhöriga och anställda hos involverade företag och organisationer visar tydligt att det är stor risk att amerikanska soldater kommer att flytta in på svenska garnisoner och bygga upp parallella små samhällen. Förutom egen jurisdiktion och undantag från skatt regleras sådant som att bilar inte behöver besiktigas, amerikansk arbetsrätt gäller vid anställningar och t.o.m. att amerikanska frimärken ska gälla. Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid. 6. Nedrustning, punkt 5 (V, MP) av Håkan Svenneling (V) och Emma Berginger (MP). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 3. Ställningstagande Möjlighet till placering av kärnvapen på svensk mark gör att vi riskerar att frångå våra internationella rättsliga förpliktelser då det skulle strida mot icke-spridningsavtalet. Vidare är det viktigt att Sverige fortsätter vara en stark global aktör för kärnvapennedrustning. 7. Domsrätt m.m., punkt 6 (V) av Håkan Svenneling (V). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 4–6 och avslår motion 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 4. Ställningstagande DCA-avtalet innebär att amerikanska styrkor och personal får immunitet när de är i Sverige. Det gäller även om de skulle lämna basen och begå brott som drabbar svenska medborgare. Soldater som begår brott mot svenska medborgare kommer att ställas inför en amerikansk militärdomstol, inte svenska domstolar. Amerikansk militärlagstiftning skiljer sig från svensk lag, t.ex. när det kommer till samtyckeslagstiftning och sexköp. Regeringen menar att detta är en missuppfattning och hänvisar till att amerikanska soldater kommer att omfattas av båda ländernas strafflagstiftning – om något är lagligt i USA men olagligt i Sverige gäller svensk lag. Det stämmer att Sverige har möjlighet att ta tillbaka domsrätten i fall som anses särskilt betydelsefulla. Det saknas dock resonemang och principer från regeringen om hur den möjligheten ska betraktas, något som bl.a. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) uppmärksammar i sitt remissvar. Som exempel kan nämnas ett fall 2022 då Stockholmspolisen grep två män i besättningen på ett amerikanskt militärfartyg för att de köpt sex på en lägenhetsbordell på Östermalm. Fall liknande detta skulle sannolikt inte leda till en svensk rättsprocess. Detta är en mycket rättsosäker ordning. Det kan bl.a. innebära att svenska brottsoffer eller vittnen tvingas delta i en rättsprocess i amerikansk krigsrätt. Svenska brottsoffer ska inte behöva processa i amerikanska militärdomstolar. Regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ger USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig. I propositionen nämns hur det finns ett utrymme för militär personal att bära vapen för att mer allmänt säkra sin egen eller styrkornas säkerhet. Däremot saknas tydlighet om vilka situationer som avses. Regeringen utgår från att möjligheten att i sådana fall använda vapnet torde vara begränsat till situationer där det föreligger rätt till nödvärn eller nöd och det i övrigt är försvarligt och proportionerligt. Det tycks öppna upp för möjligheten att bära vapen även när det inte är motiverat av tjänsteutövningen. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd menar i motsats till regeringen att Sverige bör göra en reservation eller åtminstone avge en tolkningsdeklaration som klargör att det är förbjudet att utdöma och verkställa ett dödsstraff på svenskt territorium samt även att utlämna någon till ett land där han eller hon riskerar ett sådant straff. Även FOI uppmärksammar risken för normkonflikt i fråga om utlämning vid risk för dödsstraff. De amerikanska styrkorna i Sverige ges enligt DCA-avtalet tillstånd att även utanför baserna agera för att säkra amerikanska intressen, om de bedömer det nödvändigt. Detta utan svenskt godkännande. I propositionen understryks att alla aktiviteter ska ske med full respekt för svensk suveränitet, svenska lagar och internationella förpliktelser. Det ger dock inte hela bilden. Av artikel 6 i avtalet framgår att amerikanska styrkor vid exceptionella omständigheter tillåts vidta nödvändiga åtgärder, bortom den omedelbara närheten av de överenskomna anläggningarna och områdena, för att säkra amerikanska operationer. Vilka omständigheter detta kan vara beskrivs dock inte närmare. Regeringen bör i syfte att garantera svensk suveränitet kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium. 8. Domsrätt m.m., punkt 6 (MP) av Emma Berginger (MP). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 4 och avslår motion 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 4–6. Ställningstagande Ett frågetecken kring genomförandet av DCA-avtalet rör risken för att personer som har begått brott undgår straff. Avtalet innebär som propositionen anger en fördelning av rätten att utöva domsrätten. Det är dock ytterst viktigt att domsrätten följs upp med handling i form av att personer som misstänks för brott också lagförs, oavsett vilket land som har domsrätt. Det är oacceptabelt om brott på svensk mark eller mot svenska medborgare inte lagförs. Det beskrivs i propositionen hur mottagande land har exklusiv domsrätt för brott som bara är straffbara i det landet. Samtidigt framgår av propositionen att sexualbrott kommer att lagföras av amerikansk militärdomstol, trots att Sveriges sexualbrottslagstiftning är mer långtgående än amerikansk, då den svenska lagstiftningen bygger på frivillighet, den s.k. samtyckeslagstiftningen. Enligt artikel 12 punkt 1 i avtalet kan Sverige ta tillbaka domsrätten i fall som är av särskild betydelse för Sverige. I de fall som en handling kan utgöra ett brott mot sexualbrottslagstiftningen bör Sverige därför ta tillbaka domsrätten för att säkerställa att brott lagförs enligt principen om frivillighet. Särskilda yttranden 1. Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, punkt 1 (V) Håkan Svenneling (V) anför: Som framgår av reservation 1 och 2 anser jag att riksdagen inte bör godkänna DCA-avtalet och bör avslå regeringens lagförslag. I detta särskilda yttrande redovisas skälen till mitt ställningstagande. DCA-avtalet reglerar förutsättningarna för amerikansk militär på svensk mark. Regeringen menar att avtalet ökar Sveriges säkerhet. Jag delar inte den uppfattningen. Tvärtom innebär avtalet en ökad risk för Sverige och för svenska medborgare. Den säkerhetspolitiska situationen i Europa har förändrats och försämrats. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är folkrättsvidrigt och en humanitär katastrof. Det ställer nya krav på Europas länder, däribland Sverige, att värna folkrätten och alla länders rätt att försvara sig. Det ryska angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär i första hand ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Men det är också en attack mot Europas fred och rådande säkerhetsordning. Det territoriella försvaret av Sverige är centralt. Vårt land, vatten eller luftrum ska inte kränkas av andra stater. Sverige ska ha ett starkt och folkligt förankrat totalförsvar med förmåga att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför – ytterst en väpnad konflikt. Sverige som land blir tryggare om det råder full nationell kontroll över vår suveränitet. Att tillåta USA att på egen hand verka på svenskt territorium genom DCA-avtalet stärker inte Sveriges säkerhet. DCA-avtalet är bilateralt och även om propositionen beskriver det som ett komplement till Nato/PFF SOFA så är det fristående från Natomedlemskapet. Det knyter dock Sverige närmare Natos ledande kraft, USA. Det faktum att avtalet går utöver Natosamarbetet innebär att amerikanska aktiviteter på svenskt territorium enligt DCA-avtalet kan komma att gälla amerikanska militära operationer var som helst och med vilka ändamål som helst. Avtalet måste ses mot bakgrund av en föränderlig säkerhetspolitisk situation, både här i Sverige och i USA. Det politiska världsläget och den instabila amerikanska inrikespolitiken gör det mycket svårt att förutse vilka scenarion som kan komma att bli aktuella. Propositionen behandlar inte på vilket sätt Sverige kan komma att användas för amerikanska intressen och vilka säkerhetspolitiska konsekvenser det skulle kunna få. Regeringen svarar t.ex. inte på om Sverige skulle kunna betraktas som medansvarigt för ett amerikanskt folkrättsligt tvivelaktigt agerande. Inte heller skriver man någonting om hur Sverige skulle kunna komma att bli ett militärt mål i en konflikt mellan USA och deras motståndare. Det bör också nämnas att den amerikanska synen på FN-stadgans våldsförbud, liksom många andra regler, skiljer sig från den svenska och europeiska. Den svenska försvarspolitiska strategin skiljer sig åt från den amerikanska, liksom utrikes- och säkerhetspolitiken i stort. Sverige är ett litet land med geografisk närhet till Ryssland. Det är faktorer som USA inte behöver ta hänsyn till. Det finns en uppenbar risk att de olika strategierna och viljorna krockar. Frågan är vilket handlingsutrymme den svenska regeringen har i praktiken om svenska säkerhetspolitiska intressen står emot amerikanska. DCA-avtalet bygger på ett svenskt samtycke. Det går dock inte att bortse från den lojalitet och andra förpliktelser ett närmare försvarssamarbete innebär, vilket riskerar att sätta amerikanska intressen före svenska. Den norska regeringen konstaterar med anledning av Norges DCA-avtal, att Norge och USA har olika uppfattningar om vad artikel 1 i avtalet om suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser betyder. Den svenska regeringen borde med tanke på detta vara särskilt tydlig med hur man betraktar artikel 1 i det svenska DCA-avtalet. Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd har dessutom i sitt remissvar konstaterat att propositionens beskrivning av det svenska samtycket i avtalet är delvis missvisande och delvis direkt felaktigt. Läsaren får intrycket av att det krävs ett svenskt konkret samtycke för all amerikansk närvaro vilket inte stämmer. Det ansvarsfulla för en svensk regering vore att vara mycket restriktiv med att sälja ut den svenska suveräniteten över vårt territorium. Processen kring det svenska medlemskapet i Nato har varit fullständigt undermålig. Anslutningen till kärnvapenalliansen Nato innebär en omsvängning i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Trots det hastades Nato-ansökan igenom, dessutom i det tillstånd av chock i Europa som följde på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Tyvärr tycks samma hållning prägla regeringens fortsatta relationer med omvärlden. Det aktuella DCA-avtalet med USA är visserligen långt ifrån lika omfattande som ett svenskt medlemskap i Nato, men regeringens hantering präglas av samma nonchalans inför betydande risker. Det måste råda fullständig klarhet i hur avtalet ska tolkas. Det gör det inte i dag. Debatten om Sveriges säkerhetspolitiska ställningstagande måste vara saklig och väl underbyggd. Vi ska naturligtvis alla vara väl medvetna om risken för eventuella påverkanskampanjer och desinformation. Det får däremot inte innebära att möjligheterna till en bred och folklig debatt om avtalets innehåll stryps. Avtalet har även konsekvenser när det gäller kärnvapen och utländska trupper på svensk mark och domsrätt. Mina synpunkter och förslag i dessa frågor framgår av reservation 3, 5, 6 och 7. 2. Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, punkt 1 (MP) Emma Berginger (MP) anför: Som framgår av reservation 1 och 2 anser jag att riksdagen inte bör godkänna DCA-avtalet och att riksdagen bör avslå regeringens lagförslag. I detta särskilda yttrande redovisas skälen till mitt ställningstagande. Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge efter Rysslands fruktansvärda och olagliga fullskaliga invasion av Ukraina. Kriget utmanar den europeiska säkerhetsordningen. Miljöpartiet står bakom ett stärkt totalförsvar, civilt såväl som militärt, och instämmer i behovet av att Sverige stärker sin förmåga att samverka med våra allierade. En följd av Natomedlemskapet och deltagande i Natos gemensamma operationsplanering är att rättsliga och praktiska arrangemang för eventuella utländska förband på svenskt territorium måste finnas på plats. Jag delar Försvarsberedningens bild av vikten av att kunna stödja möjliggörandet av alliansens militära operationer på svenskt territorium inom ramen för Natos operationsplanering. Detta kräver rättsliga avtal. Med det sagt måste syftet med försvars- och säkerhetspolitiken vara att skydda Sverige samt att främja fred och avspänning i vårt närområde. Det avtal som regeringen nu har skrivit under lämnar en alltför avgörande fråga öppen - frågan om kärnvapen på svensk mark. Miljöpartiet står fast vid att kärnvapen aldrig ska få finnas inom svenskt territorium, varken i freds- eller krigstid. Kärnvapen har en förödande effekt – och ett större krig med dessa vapen inblandade skulle kunna förstöra förutsättningarna för mänskligt liv. Då regeringen inte på ett tydligt sätt stängt dörren för kärnvapen på svenskt territorium kan Miljöpartiet inte överväga att rösta ja till detta avtal. Jag utvecklar mina synpunkter och förslag när det gäller kärnvapen i reservation 4. DCA-avtalet har dessutom undertecknats av regeringen utan en bredare offentlig debatt och förankring, vilket är en ytterligare kritik av regeringens agerande. Det finns frågetecken kring avtalets innehåll och implementering som borde ha rätats ut innan det skrevs under, vilket flera remissinstanser har lyft fram. Trots att avtalet är tydligt med att svensk lagstiftning och internationella åtaganden ska respekteras, finns historiska skäl att ifrågasätta genomförandet av detta. Europadomstolen har dömt både Polen, Litauen och Rumänien för att CIA utövat tortyr på amerikanska baser inom landets territorium. Något sådant får aldrig förekomma i Sverige. Som Natomedlem kommer Sverige att ha ett nära samarbete med USA, och det är naturligt att Sverige sluter den här typen av avtal som reglerar förutsättningarna för amerikansk militärs närvaro i Sverige. Men Miljöpartiet hade velat se en bredare diskussion och förankring av avtalets innehåll. Avtalet har även andra konsekvenser när det gäller frågor om nedrustning och domsrätt. Mina synpunkter och förslag i dessa frågor framgår av reservation 6 och 8. Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater: 1. Riksdagen godkänner avtalet om försvarssamarbete mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om straffrättsliga förfaranden inom försvarssamarbetet med Amerikas förenta stater. 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken. 4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. 5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481). 6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. 7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel. 8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. 9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi. 10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. 11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980). 12. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574). 13. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:1006) om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. 14. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305). 15. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500). 16. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244). 17. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik. 18. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter. 19. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:370) om fordons registrering och användning. 20. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt stöd. 21. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:155) om tobaksskatt. 22. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:156) om alkoholskatt. 23. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (2023:200). Följdmotionerna 2023/24:2900 av Håkan Svenneling m.fl. (V): 1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater. 2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen. 3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör göra tydligt att man inte har för avsikt att tillåta permanenta baser eller stadigvarande närvaro av allierade styrkor på det egna territoriet under fredstid och tillkännager detta för regeringen. 4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i syfte att garantera svensk suveränitet bör kräva att DCA-avtalet inte ger amerikanska styrkor rätt att agera på egen hand på svenskt territorium och tillkännager detta för regeringen. 5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska brottsoffer inte ska behöva processa i amerikanska militärdomstolar och tillkännager detta för regeringen. 6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör kräva att DCA-avtalet inte ger USA jurisdiktion utanför de baser där amerikanska styrkor befinner sig och tillkännager detta för regeringen. 2023/24:2902 av Emma Berginger m.fl. (MP): 1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater. 2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska ta fram ett lagförslag som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium såväl i fredstid som under krig, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avtalet inte får påverka Sveriges arbete för nedrustning och icke-spridning och tillkännager detta för regeringen. 4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ta tillbaka domsrätten i de fall brott kan utgöra ett brott mot sexualbrottslagstiftningen för att säkerställa att brott lagförs enligt principen om frivillighet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Bilaga 2 Regeringens lagförslag Bilaga 3 Finansutskottets yttrande 2023/24:FiU6y Bilaga 4 Skatteutskottets protokollsutdrag 2023/24:39 Bilaga 5 Justitieutskottets yttrande 2023/24:JuU6y

Se mer

Läs hos riksdagen

UFöU

Publicerade betänkande · 1 dec 2022

Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali

Betänkande UFöU1

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 2022/23:UFöU1 Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali Sammanfattning Utskottet föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 470 personer till förfogande för att avveckla det svenska förbandsbidraget till Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali (Minusma) t.o.m. den 30 juni 2023, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av FN:s säkerhetsråd. I betänkandet finns ett särskilt yttrande (V). Behandlade förslag Proposition 2022/23:3 Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali. Innehållsförteckning Utskottets förslag till riksdagsbeslut Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Bakgrund Propositionens huvudsakliga innehåll Utskottets överväganden Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali Särskilt yttrande Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali (V) Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Utskottets förslag till riksdagsbeslut Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 470 personer till förfogande för att avveckla det svenska förbandsbidraget till Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali (Minusma) t.o.m. den 30 juni 2023, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av FN:s säkerhetsråd. Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:3. Stockholm den 1 december 2022 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Aron Emilsson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Aron Emilsson (SD), Peter Hultqvist (S), Hans Wallmark (M), Alexandra Völker (S), Björn Söder (SD), Jörgen Berglund (M), Olle Thorell (S), Linnéa Wickman (S), Magdalena Schröder (M), Hanna Gunnarsson (V), Mikael Oscarsson (KD), Mikael Larsson (C), Alexandra Anstrell (M), Emma Berginger (MP), Ann-Sofie Alm (M) och Morgan Johansson (S). Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning Den 13 oktober 2022 lämnade regeringen proposition 2022/23:3 Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali till riksdagen. I propositionen föreslås att riksdagen ska medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka till förfogande för att avveckla det svenska förbandsbidraget till FN:s stabiliseringsinsats i Mali (Minusma) t.o.m. den 30 juni 2023, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av FN:s säkerhetsråd. Propositionen hänvisades den 15 oktober 2022 till utrikesutskottet. Dessförinnan hade utrikesutskottet och försvarsutskottet den 5 respektive den 13 oktober 2022 beslutat att med stöd av 7 kap. 7 § riksdagsordningen bereda propositionen och eventuella följdmotioner i ett sammansatt utrikes- och försvarsutskott (UFöU). Inga motioner har väckts med anledning av propositionen. Vid det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets konstituerande sammanträde den 20 oktober 2022 informerade utrikesministern, försvarsministern och företrädare för Försvarsmakten om det svenska deltagandet i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali. Försvarsmakten lämnade ytterligare information om planen för avvecklingen av det svenska bidraget till insatsen vid det sammansatta utskottets sammanträde den 1 december 2022. Tidigare under 2022 har regeringen och företrädare för Försvarsmakten informerat om Sveriges deltagande i internationella militära insatser i Mali vid parallella sammanträden i utrikesutskottet och försvarsutskottet den 18 januari, den 15 februari, den 3 mars och den 12 maj. Regeringen lämnade den 5 september 2022 en skriftlig information om Mali och de svenska bidragen till militära förbandsinsatser (dnr 2592-2021/22). Bakgrund Efter en kraftig försämring av säkerhetsläget i Mali till följd av ett väpnat uppror, angrepp från extremistgrupper och en militärkupp antog FN:s säkerhetsråd den 25 april 2013 resolution 2100 (2013), i vilken det fastställdes att situationen i Mali utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Genom resolutionen inrättade säkerhetsrådet även en FN-ledd stabiliseringsinsats i Mali (United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali, Minusma), med stöd av FN-stadgans kapitel VII om inskridande i händelse av hot mot freden, fredsbrott och angreppshandlingar. Insatsen inrättades för en inledande period om tolv månader, som därefter har förlängts årligen. Det gjordes senast genom resolution 2640 (2022), i vilken Minusmas mandat har förlängts t.o.m. den 30 juni 2023. Mot bakgrund av en formell förfrågan från FN:s generalsekretariat till Sverige om ett styrkebidrag biföll riksdagen den 12 juni 2014 regeringens förslag att ställa en väpnad styrka till förfogande för deltagande i Minusmas underrättelseenhet (prop. 2013/14:189, bet. 2013/14:UFöU2, rskr. 2013/14:335). Riksdagen har därefter fattat nya beslut om det svenska deltagandet i Minusma vid åtta tillfällen: • prop. 2014/15:68, bet. 2014/15:UFöU3, rskr. 2014/15:184 • prop. 2015/16:119, bet. 2015/16:UFöU3, rskr. 2015/16:231 • prop. 2016/17:128, bet. 2016/17:UFöU3, rskr. 2016/17:310 • prop. 2017/18:180, bet. 2017/18:UFöU4, rskr. 2017/18:395 • prop. 2018/19:69, bet. 2018/19:UFöU3, rskr. 2018/19:255 • prop. 2019/20:29, bet. 2019/20:UFöU3, rskr. 2019/20:94 • prop. 2020/21:32, bet. 2020/21:UFöU3, rskr. 2020/21:119 • prop. 2021/22:22, bet. 2021/22:UFöU1, rskr. 2021/22:102. I samband med beslutet riksmötet 2019/20 ändrades inriktningen för det svenska bidraget från en underrättelseenhet till ett lätt skyttekompani med placering i Gao i östra Mali. Riksdagens medgivande enligt det senaste beslutet från riksmötet 2021/22 gäller till utgången av december 2022. I propositionen för detta beslut gjorde regeringen bedömningen att en ordnad avveckling av insatsen skulle påbörjas under 2023 för att vara avslutad vid halvårsskiftet 2024. En ordnad avveckling av insatsen bedömdes av Försvarsmakten ta 18 månader. Den 17 mars 2022 beslutade regeringen att ge Försvarsmakten i uppgift att planera för att inleda en ordnad avveckling av det svenska förbandsbidraget till Minusma. Avvecklingen skulle inledas den 15 november 2022 och vara avslutad senast den 30 juni 2023, dvs. tolv månader tidigare än vad som förut var planerat. Den 17 november 2022 meddelade Försvarsmakten att den svenska styrkan genomfört en sista operation inom ramen för bidraget till Minusma och att en avveckling av det svenska bidraget nu vidtar. Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen ska medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 470 personer till förfogande för att avveckla det svenska förbandsbidraget till FN:s stabiliseringsinsats i Mali t.o.m. den 30 juni 2023, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av FN:s säkerhetsråd. Det svenska förbandets huvuduppgift är att fortsätta den avveckling av det svenska förbandsbidraget till Minusma som är planerad att inledas den 15 november 2022 och som ska vara helt avslutad senast den 30 juni 2023. Uppgiften ska genomföras inom ramen för tillgängliga resurser och förmågor samt i nära dialog med andra truppbidragande länder och med FN. Utskottets överväganden Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali Utskottets förslag i korthet Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 470 personer till förfogande för att avveckla det svenska förbandsbidraget till Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali (Minusma) t.o.m. den 30 juni 2023, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av FN:s säkerhetsråd. Jämför det särskilda yttrandet (V). Propositionen Regeringen redogör i propositionen för det folkrättsliga mandatet för Minusma, som vid sidan av säkerhetsrådets resolutioner även omfattar en inbjudan från Malis regering till FN att genomföra en stabiliseringsinsats. Denna inbjudan, framhåller regeringen, förlorar inte giltighet i ljuset av den senaste utvecklingen i Mali. Av propositionen framgår att regeringen mot bakgrund av den allvarliga utvecklingen i Mali har bedömt att det svenska förbandsbidraget till Minusma ska avvecklas tidigare än planerat. Försvarsmakten har därför fått i uppdrag att inleda en avveckling i mitten av november 2022. Avvecklingen ska vara helt avslutad senast den 30 juni 2023. Beroende på utvecklingen bedömer regeringen att avvecklingen kan komma att ske snabbare. Det planerade svenska förbandsbidraget till Minusma ska utgöras av en avvecklingsstyrka med huvuduppgift att slutföra avvecklingen av det svenska förbandsbidraget inom ramen för tillgängliga resurser och förmågor samt i nära dialog med andra truppbidragande länder och med FN. Avvecklingsstyrkan förutses uppgå till ungefär 220 personer på plats med stationering i Gao, huvudort i Minusmas östra sektor. Styrkan ska med kort varsel kunna förstärkas tillfälligt för räddnings-, evakuerings-, förstärknings- och fritagningsinsatser. Regeringen söker därför riksdagens medgivande att ställa en väpnad styrka om högst 470 personer till förfogande för Minusma. Medgivandet ska gälla t.o.m. den 30 juni 2023 och under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat från FN:s säkerhetsråd. Kostnaden för det svenska bidraget under 2023 beräknas uppgå till högst 300 miljoner kronor. Samtliga kostnader ska hanteras inom ramen för beräknade anslagsnivåer inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap. Utskottets ställningstagande Sverige har bidragit med en väpnad styrka till Minusma sedan 2014. En avveckling av det svenska bidraget har varit planerad till halvårsskiftet 2024. I ljuset av den allvarliga negativa utvecklingen i Mali har det blivit oundvikligt att tidigarelägga avvecklingen. Det är dock fortfarande av stor vikt att avvecklingen så långt som möjligt sker under ordnade former. En avvecklingsperiod som sträcker sig fram till senast den 30 juni 2023 förefaller därför vara väl avvägd. Utskottet ser således behov av att riksdagen, i enlighet med 15 kap. 16 § regeringsformen, ger ett nytt medgivande för det svenska truppbidraget för den del av avvecklingsperioden som löper under det första halvåret 2023. Vidare fäster utskottet vikt vid att avvecklingen sker i nära dialog med andra truppbidragande länder och med FN, i enlighet med vad som anges i propositionen. Enligt förslaget i propositionen ska riksdagens medgivande för det svenska truppbidraget gälla under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat från FN:s säkerhetsråd. Utskottet delar denna uppfattning och konstaterar att det för närvarande finns ett sådant mandat i säkerhetsrådets resolution 2640 (2022). Resolutionen förlänger Minusma t.o.m. den 30 juni 2023 och omfattar således hela den period som riksdagens nya medgivande avser. Utskottet instämmer även i förslaget att medgivandet bör omfatta en på förhand given marginal för att möjliggöra en snabb förstärkning av den svenska insatsen om det skulle behövas vid försämrade säkerhetsvillkor. Utskottet förutsätter att regeringen informerar riksdagen genom de berörda utskotten eller i kammaren i anslutning till att en sådan förstärkning görs. Regeringen bör även regelbundet informera berörda utskott om hur avvecklingen av det svenska bidraget till Minusma fortskrider. Av propositionen framgår att Försvarsmakten kommer att göra löpande hot- och riskbedömningar och vidta eventuella åtgärder utifrån dessa bedömningar samt att avvecklingen, beroende på utvecklingen, kan behöva genomföras snabbare än till halvårsskiftet 2023. Mot bakgrund av detta anser det sammansatta utskottet att regeringen ska informera utrikesutskottet om avvecklingsprocessen när läget motiverar det och åtminstone en gång i kvartalet till dess avvecklingen är slutförd. Utskottet vill ta tillfället i akt att tacka alla de som genom åren förtjänstfullt deltagit i det svenska bidraget till Minusma. Riksdagens medgivande till att sända en svensk väpnad styrka utomlands är ett beslut som inte fattas lättvindigt. Det innebär ett betydande ansvar eftersom det inte går att utesluta förluster av människoliv i samband med fredsfrämjande uppdrag och krishanteringsinsatser. Beslutet är dock avgörande för den demokratiska förankring som är väsentlig för att uppnå ett starkt folkligt stöd för den aktuella insatsen. Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det inte har väckts någon motion med anledning av propositionen och att det inte heller har rests några invändningar under utskottets beredning. Utskottet anser att regeringens förslag är ändamålsenligt och att riksdagen därför, med bifall till propositionen, bör medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 470 personer till förfogande för att avveckla det svenska förbandsbidraget till Minusma t.o.m. den 30 juni 2023, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av FN:s säkerhetsråd. Särskilt yttrande Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali (V) Hanna Gunnarsson (V) anför: En trygg och säker värld kräver samarbete med andra länder. Internationell säkerhet ska vila på folkrätten, samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Sverige ska vara en stark röst i det globala fredsarbetet för en värld med demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige ska agera fredsfrämjande, fredsskapande och fredsbevarande på en folkrättsligt förankrad grund, t.ex. efter en antagen resolution av FN:s säkerhetsråd. Vi ska delta aktivt i internationella insatser i fredsarbetet, framför allt genom civila bidrag men även när så krävs med militär trupp. Det innebär att Vänsterpartiet är positivt inställt till deltagande i internationella insatser under FN-mandat, såsom FN:s insats i Mali, Minusma. Däremot anser vi att Sverige inte ska delta i militära insatser som leds av EU eller Nato. Det säkerhetspolitiska läget i Mali är mycket allvarligt. Förutsättningarna för att arbeta fredsbevarande är dock tyvärr dåliga i dag. Inställningen till och stödet för fredsavtalen från de olika parterna i Mali är inte tillräckligt starkt, och inblandningen av soldater från den ryska Wagnergruppen är oacceptabel. Av dessa anledningar stöder Vänsterpartiet att Sverige avslutar sitt deltagande i Minusma. Vänsterpartiet anser att det är mycket viktigt att Sverige även framöver deltar i internationella insatser under FN‍:s ledning. Samtidigt är vi i ett läge där vi bygger upp Sveriges egen försvarsmakt, vilket tar stora resurser i anspråk. Vänsterpartiet förväntar sig att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på hur Sverige kan bidra till en ny FN-insats framöver. Bilaga Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2022/23:3 Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali: Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 470 personer till förfogande för att avveckla det svenska förbandsbidraget till Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali (Minusma) till och med den 30 juni 2023, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av FN:s säkerhetsråd.

Se mer

Läs hos riksdagen