Gulan Avci

Riksdagen sade den 15 juni ja till vissa delar av regeringens förslag om skärpta regler om uppsikt och förvar i migrationsprocessen. De nya reglerna som riksdagen sa ja till innebär att fler former av uppsikt som alternativ till förvar införs. Uppsikt ska kunna betyda att en person är skyldig att bo på en viss plats eller vistas inom ett visst område.

Vistelseskyldigheten ska få förenas med villkor om elektronisk övervakning om det behövs för att kontrollera att vistelseskyldigheten följs. Det kommer att bli tydligare vilka förutsättningar som gäller för att ställa en person under uppsikt och att ta en person i förvar. Dessutom blir det tydligare vilken myndighet som i varje skede av migrationsprocessen är ansvarig för att besluta om uppsikt och förvar.

Dessa regler börjar i huvudsak att gälla den 21 juli 2026.

Under debatten i kammaren den 14 juni gavs ett yrkande om vilandeförklaring när det gäller vissa förslag in. Yrkandet handlade om vissa grunder för att ta barn i förvar, tidsgränser för vissa barn i förvar samt skiljande av barn från sina vårdnadshavare.

Efter votering i kammaren hänvisades förslaget till konstitutionsutskottet för prövning enligt 2 kap. 22 § tredje stycket regeringsformen.

Konstitutionsutskottet kom den 16 juni i en prövning fram till att vissa lagförslag om uppsikt och förvar av barn i utlänningslagen omfattas av ett särskilt lagstiftningsförfarande i regeringsformen, som kan möjliggöra vilandeförklaring av förslagen i tolv månader.

Riksdagen beslutade den 17 juni att göra lagförslagen om vissa grunder för att ta barn i förvar, tidsgränser för vissa barn i förvar samt skiljande av barn från sina vårdnadshavare vilande.

Vilandebeslutet innebär att regeringens lagförslag skickas tillbaka till socialförsäkringsutskottet och blir vilande där i minst tolv månader.

Riksdagen sade den 15 juni ja till vissa delar av regeringens förslag om skärpta regler om uppsikt och förvar i migrationsprocessen. De nya reglerna som riksdagen sa ja till innebär att fler former av uppsikt som alternativ till förvar införs. Uppsikt ska kunna betyda att en person är skyldig att bo på en viss plats eller vistas inom ett visst område.

Vistelseskyldigheten ska få förenas med villkor om elektronisk övervakning om det behövs för att kontrollera att vistelseskyldigheten följs. Det kommer att bli tydligare vilka förutsättningar som gäller för att ställa en person under uppsikt och att ta en person i förvar. Dessutom blir det tydligare vilken myndighet som i varje skede av migrationsprocessen är ansvarig för att besluta om uppsikt och förvar.

Dessa regler börjar i huvudsak att gälla den 21 juli 2026.

Under debatten i kammaren den 14 juni gavs ett yrkande om vilandeförklaring när det gäller vissa förslag in. Yrkandet handlade om vissa grunder för att ta barn i förvar, tidsgränser för vissa barn i förvar samt skiljande av barn från sina vårdnadshavare.

Efter votering i kammaren hänvisades förslaget till konstitutionsutskottet för prövning enligt 2 kap. 22 § tredje stycket regeringsformen.

Konstitutionsutskottet kom den 16 juni i en prövning fram till att vissa lagförslag om uppsikt och förvar av barn i utlänningslagen omfattas av ett särskilt lagstiftningsförfarande i regeringsformen, som kan möjliggöra vilandeförklaring av förslagen i tolv månader.

Riksdagen beslutade den 17 juni att göra lagförslagen om vissa grunder för att ta barn i förvar, tidsgränser för vissa barn i förvar samt skiljande av barn från sina vårdnadshavare vilande.

Vilandebeslutet innebär att regeringens lagförslag skickas tillbaka till socialförsäkringsutskottet och blir vilande där i minst tolv månader.

Riksdagen sa ja till bland annat regeringens förslag om en samordnad vård- och stödverksamhet.

Förslaget syftar till att åstadkomma en mer enhetlig och sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd. Vården ska rikta sig till personer som har särskilda behov av hälso- och sjukvårdsinsatser och socialtjänstinsatser under längre tid på grund av en psykisk funktionsnedsättning.

Regeringens förslag innebär ett utökat krav på samarbete mellan kommuner och regioner. Regionerna ska bland annat organisera vården till personer med skadligt bruk eller beroende så att den kan ges samordnat med annan psykiatrisk vård.

En annan förändring är att ordet missbruk tas bort och ersätts med bruk alternativt skadligt bruk och beroende i flera författningar som rör hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Lagändringarna ska börja gälla den 1 januari 2028.

Riksdagen sa ja till bland annat regeringens förslag om en samordnad vård- och stödverksamhet.

Förslaget syftar till att åstadkomma en mer enhetlig och sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd. Vården ska rikta sig till personer som har särskilda behov av hälso- och sjukvårdsinsatser och socialtjänstinsatser under längre tid på grund av en psykisk funktionsnedsättning.

Regeringens förslag innebär ett utökat krav på samarbete mellan kommuner och regioner. Regionerna ska bland annat organisera vården till personer med skadligt bruk eller beroende så att den kan ges samordnat med annan psykiatrisk vård.

En annan förändring är att ordet missbruk tas bort och ersätts med bruk alternativt skadligt bruk och beroende i flera författningar som rör hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Lagändringarna ska börja gälla den 1 januari 2028.

Riksdagen sa ja till bland annat regeringens förslag om en samordnad vård- och stödverksamhet.

Förslaget syftar till att åstadkomma en mer enhetlig och sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd. Vården ska rikta sig till personer som har särskilda behov av hälso- och sjukvårdsinsatser och socialtjänstinsatser under längre tid på grund av en psykisk funktionsnedsättning.

Regeringens förslag innebär ett utökat krav på samarbete mellan kommuner och regioner. Regionerna ska bland annat organisera vården till personer med skadligt bruk eller beroende så att den kan ges samordnat med annan psykiatrisk vård.

En annan förändring är att ordet missbruk tas bort och ersätts med bruk alternativt skadligt bruk och beroende i flera författningar som rör hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Lagändringarna ska börja gälla den 1 januari 2028.

Herr talman! Vi lever i ett Europa där kriget inte längre är en historisk parentes utan en pågående verklighet. Rysslands brutala angrepp på Ukraina är inte bara ett angrepp på ett enskilt land utan ett angrepp på hela den europeiska säkerhetsordningen. Putin visar med all tydlighet att han är beredd att använda militärt våld, hot och utpressning för att flytta gränser och undergräva demokratier.

Detta, herr talman, är den verklighet som vi måste förhålla oss till. Samtidigt ser vi hur oberäkneligt Donald Trump uppträder. Vi är många som har dragit slutsatsen att Europa måste ta ett mycket större ansvar för vår säkerhet, fördjupa samarbetet mellan Europas länder och skapa oss ett starkt oberoende, och mot den bakgrunden är det helt avgörande att Sverige fortsätter att bygga ett starkt totalförsvar, både inom det militära och inom det civila området.

För drygt ett år sedan fattade riksdagen ett historiskt försvarsbeslut som markerade en tydlig kursomläggning från nedrustning till upprustning, från naivitet till realism. Det beslutet ligger fast, och det finns en bred politisk enighet om riktningen framåt bland riksdagens åtta partier. Det är en styrka i den mycket osäkra tid vi lever i.

Men ett beslut på papper räcker givetvis inte. Nu handlar det om att genomföra beslutet, att öka tempot och att säkerställa att både det militära och det civila försvaret faktiskt levererar den förmåga som situationen kräver av oss.

Det militära försvaret måste växa snabbt i volym och förmåga. Förband måste fyllas, materiel måste finnas på plats och vi ska kunna agera tillsammans med våra allierade inom Nato.

Det civila försvaret är minst lika avgörande. Ett samhälle som inte fungerar i kris kommer inte heller att fungera i krig. Det innebär bland annat att energiförsörjning, transporter, sjukvård och livsmedelsförsörjning måste hålla även under mycket svåra påfrestningar i samhället.

Herr talman! I Ukraina ser vi hur samhället varje dag fortsätter att fungera trots massiva ryska attacker. Tågen rullar, elnätet repareras, vården håller ihop och barnen går i skolan. Varken forskningen eller försvarsindustrin tar någon paus. Det är imponerande att se vilken uthållighet det ukrainska folket har haft i över fyra år. Det har stärkt försvarsviljan och motståndskraften i hela samhället. Men detta hade inte varit möjligt utan omvärldens stöd. Därför ligger Sveriges stöd till det ukrainska folket fast så länge som vårt stöd behövs.

Herr talman! Vi vet att krigets natur snabbt förändras. Det finns en tendens att förbereda sig för det senaste kriget snarare än det som kommer. Det är ett misstag vi inte har råd att göra. Därför är innovation och teknologi avgörande för att hantera framtidens konflikter, från drönare och AI till rymdbaserade system och avancerad underrättelseförmåga. Därför välkomnar vi liberaler att forskning och utveckling är en stor del av den upprustning som nu behöver ske.

I veckan kom beskedet att Sverige tar ett viktigt steg framåt på just rymddomänen. Genom avtal mellan FMV och SSC skapas nu möjlighet att från 2028 skjuta upp satelliter från Esrange. Det stärker vår egen förmåga men också vår roll som partner till andra länder och allierade. Det är precis den typen av satsningar som visar att vi tar framtidens försvar på största allvar.

Herr talman! En del av detta, som ibland underskattas i debatten, är den svenska försvarsindustrins betydelse. Sverige har något som många andra länder saknar: en innovativ, tekniskt avancerad och snabbrörlig privat försvarsindustri. Det är en strategisk tillgång inte bara för vår egen säkerhet utan även för Europas säkerhet. Vi ser hur svenska system efterfrågas internationellt. Intresset för Jas Gripen från både Ukraina och Kanada är ett tydligt exempel på detta. Det säger något om kvaliteten men också om att Sverige spelar roll för den bredare västliga försvarsförmågan.

För oss liberaler är det självklart att värna om försvarsindustrin och ge dem rätt förutsättningar för att bidra till att det militära försvaret snabbt ska kunna rustas upp genom leverans av materiel. Försvarsföretagen bidrar till säkerhet, innovationer och förmåga till snabb anpassning till en föränderlig hotbild. Men, herr talman, totalförsvaret handlar i grunden om mer än strukturer och resurser. Det handlar om ett samhälle som håller ihop när det verkligen gäller, om tillit mellan människor, om ansvarstagande och om viljan att försvara det som är vårt. Det är också därför det är så viktigt att vi fortsätter att stå enade i stort.

Vi kan och ska ha olika politiska uppfattningar, men i frågor som rör Sveriges säkerhet måste vi klara av att hålla en fortsatt gemensam linje. Hotet mot Europa och Sverige är verkligt och kräver att vi tar ansvar fullt ut och förstår den nya världsordning vi lever i. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Herr talman! I förrgår var det fyra år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Den 24 februari 2022 är ett datum som för alltid kommer att vara inskrivet i Europas moderna historia. Det var dagen då den europeiska säkerhetsordningen kollapsade och landkriget återvände till vår kontinent.

Det har tvingat fram en nödvändig upprustning i Europa. Natoländerna har enats om att avsätta 5 procent av bnp till sina försvar, till både det militära och det civila försvaret.

I Sverige har vi dessutom något som är minst lika viktigt, herr talman. Vi har en bred politisk överenskommelse mellan riksdagens partier om försvarets långsiktiga finansiering men också om vårt gemensamma stöd till det ukrainska folket under denna mycket svåra tid. Det är både bra och nödvändigt. Ytterst handlar detta om statens mest grundläggande uppgift, som är att försvara medborgarnas säkerhet och trygghet.

Herr talman! I Ukraina ser vi varje dag vad krig innebär i praktiken. Det är inte bara strider vid fronten. Det är också sönderbombade el- och vatteninfrastrukturer. Det är avbrutna livsmedelstransporter, räddningstjänst som arbetar i rasmassor och sjukvård som måste skala upp på timmar. Och det är barn som försöker fortsätta sin skolgång i skyddsrum och ibland i tunnelbanesystemen under de svåraste stunderna.

Krig är ett stresstest för hela samhället och samhällets förmåga att motstå påfrestningar under pågående krig. Det är därför det civila försvaret är så viktigt och har en så viktig roll i att skapa trygghet i svåra stunder, stärka motståndskraften och bidra till ökad försvarsvilja bland befolkningen.

Herr talman! Det betänkande vi behandlar i dag rör regeringens skrivelse om Riksrevisionens granskning av den statliga styrningen av uppbyggnaden av det civila försvaret. Riksrevisionen pekar på att styrningen inte har varit tillräckligt effektiv under lång tid och att ansvarsfördelning, mål och finansiering ibland har varit otydliga. Det är befogade synpunkter som har lämnats in.

Detta håller regeringen givetvis med om i huvudsak när det gäller perioden fram till 2022. Det är viktigt att säga att det har hänt väldigt mycket sedan dess. Det civila försvaret monterades ned efter kalla kriget, och det tar tid att bygga upp igen. Men nu sker det, och det sker i snabb takt.

Regeringen har gjort civilt försvar till en tydlig prioritering. Vi har ett totalförsvarsbeslut med tydliga mål för det civila försvaret. Vi har en ekonomisk planeringsram som successivt ökar. Vi har gett myndigheter i uppdrag att stärka sin beredskap, och vi har en utbyggd struktur med beredskapssektorer och tydligare ansvar. Vi har återaktiverat civilplikten och tagit viktiga steg för att stärka försörjningsberedskapen, inte minst genom beredskapslager i livsmedelskedjan.

Bit för bit bygger vi mer motståndskraft och ett robustare Sverige. Det märks inte minst i de historiska anslagen under den här mandatperioden. Jag tycker att det är viktigt att påminna om hur anslagen såg ut 2022. Då låg de på 2,7 miljarder kronor. I dag är vi uppe i drygt 13 miljarder till det civila försvaret. Det är, för att använda ministern för civilt försvars uttryck, en sjufaldig ökning mellan 2022 och 2028. Målet är att från 2028 ha en avsättning till det civila försvaret på uppemot 15 miljarder årligen.

Därför blev jag lite förvånad när jag lyssnade på den socialdemokratiska representanten, som gav sken av att det händer för lite. Det må ha varit så under de år som Socialdemokraterna styrde Sverige och ansvarade för dessa frågor. Men ingen kan med hedern i behåll säga att det sker för lite under de här åren.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis särskilt lyfta fram en aspekt som riskerar att hamna i skymundan i totalförsvarsdebatten. Det handlar om skolan. I Ukraina ser vi hur barn sitter i skyddsrummen och fortsätter sina lektioner när flyglarmet har gått. Det är en stark påminnelse om att utbildning inte kan sättas på paus i flera år och att barns utbildning inte går i repris.

Därför behöver vi i Sverige fundera närmare på hur skolväsendet kan fungera även vid svåra påfrestningar, till exempel vid elbrist, cyberangrepp, störningar i transporter eller i värsta fall krig. Det handlar om lokaler, digitala lösningar, beredskapsplaner och personalförsörjning.

Men ytterst handlar det om något större, om att ge barn stabilitet och framtidstro när omvärlden skakas. Ett fungerande skolsystem är också en del av Sveriges motståndskraft. Det handlar inte minst om vår framtid som en fortsatt stark kunskapsnation.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det civila försvaret är viktigt. Det är inget komplement till det militära försvaret. Det utgör hela vårt totalförsvar. Därför är det så viktigt att vi pratar om både det militära försvarets upprustning och den viktiga funktion som det civila försvaret har.

Ska Sverige vara ett land som fungerar även när det utsätts för svåra påfrestningar är det viktigt att vi har ett starkt totalförsvar, att vi bygger trygghet, att vi skapar motståndskraft och att vi stärker försvarsviljan för att värna vår demokrati och vår frihet.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan lugna Anna Lasses med att Liberalerna alltid kommer att fortsätta kämpa på olika sätt, både nationellt och internationellt, för kvinnors och flickors rättigheter. Jag tycker att bilden blir lite missvisande. Vi har ju ändå en inriktning som handlar om att flickor ska få möjlighet att gå i skolan. Vi gör insatser som stärker kvinnor i tredje världen.

Anna Lasses vet också att det inte alltid är det lättaste att komma överens med alla länder i EU-systemet. Det viktigaste är vad vi gör här hemma. Nu har ledamoten Lasses inte möjlighet att svara. Det här är ingen retorisk fråga utan ett medskick. När det gäller biståndsinriktningen på den sida där ledamotens parti just nu har parkerat är jag inte så säker på att det kommer att bli någon större förändring i synen på vad Centerpartiet vill göra.

Fru talman! Tack, ledamoten Anna Lasses, för frågan!

För Liberalerna har biståndspolitiken alltid varit viktig. Vi har alltid haft som tydlig utgångspunkt att den ska träffa där det gör mest verkan.

Jag noterar att regeringen för bara några veckor sedan anslog ett stöd till inte minst kvinnorna och demokratirörelsen i Iran, som nu med risk för sina egna liv står på gator och torg och kämpar för sin frihet. Vi har anslagit 10 miljoner som bland annat ska gå till att stärka civilsamhället och de modiga kvinnorna.

Jag tror inte att man ska stirra sig blind på summan av biståndet och exakt vad det går till. Viktigast är att man har en huvudinriktning. Jag menar att Sverige har rätt fokus nu. Vi kan nog göra ännu mer, men att en del av medlen går till att stärka kvinnor kvarstår.

Fru talman! Kvinna, liv, frihet – det är inte bara ord, utan det är frontlinjen i kampen mot den islamistiska diktaturen.

Den kampen börjar med kvinnorna. Det är kvinnor som har vägrat böja sina huvuden, som har rivit av sig tvångets slöja och trotsat moralpolisens våld och visat hela världen att de vägrar att låta staten kontrollera deras liv och deras kroppar. Irans kvinnor har blivit symbolen för motståndet. Trots hot, slag, fängelse och dödligt våld har de visat att kampen inte bara handlar om politik utan om värdighet och rätten att leva som människa. Nu reser sig generation efter generation och säger: Det är nog nu!

När protesterna bröt ut under de sista dagarna av 2025 var det kvinnorna som ledde vägen. När oppositionen kallade till massdemonstrationer i början av detta år visste ingen hur många som skulle våga ge sig ut på gator och torg och trotsa regimens kulor och tortyr. Men svaret blev historiskt. Miljoner människor gick ut på gatorna. De ropade inte på små reformer, utan det de krävde var slutet på denna islamistdiktaturs 47-åriga styre i landet.

Folket besegrade sin rädsla, men hur svarade regimen? Den svarade med massmord. Den stängde ned internet och mejade ned kvinnor, studenter, journalister och föräldrar som protesterade för sina barns framtid. När en regim kallblodigt mördar sitt eget folk med prickskytte och maskingevär handlar det inte om politik; det handlar om krigsförbrytelser och ett statligt organiserat massmord på fredliga demonstranter vars enda brott har varit att de har krävt sin frihet.

Fru talman! Den iranska regimen är en av de mest brutala och destabiliserande krafterna i Mellanöstern. Den exporterar våld, stöder väpnade grupper, underblåser konflikter och hotar regional fred. Dess retorik och handlingar riktas återkommande mot staten Israels existens. Ett starkare och mer militariserat Iran skulle kasta hela regionen in i en ännu djupare konflikt än den man i dag befinner sig i.

Samtidigt används iransk militär teknologi i Rysslands invasionskrig mot Ukraina. Iranska drönare slår mot städer och mot civilbefolkning. Därmed är regimen i Teheran också en aktör och ett direkt hot mot Europas och Sveriges säkerhet.

EU har under förra året och detta år fattat viktiga beslut om nya sanktioner och åtgärder mot Irans militära stöd till Ryssland och tagit steg mot att isolera revolutionsgardet. Sverige har ställt sig bakom allt detta. Det är bra och viktigt. Men vi behöver göra mer.

Det handlar bland annat om att skärpa sanktionerna mot regimens maktcentrum, att säkerställa att ansvar kan utkrävas och, viktigast av allt, att fortsatt öppet stå på det iranska folkets sida och stå upp för de kvinnor som har lett kampen.

Fru talman! Jag känner många exiliranier här i Sverige som med förfäran ser vad som sker i deras andra hemland. Jag frågade en bekant vad han skulle vilja att vi uttalar från den här talarstolen när vi nu har den här viktiga utrikespolitiska debatten.

Han var tydlig med att han och många svenskiranier vill se ännu kraftfullare åtgärder mot diktaturregimen i Iran. De vill att vi ska utvisa iranska diplomater kopplade till regimens säkerhetsstruktur. De vill att vi skärper granskningarna av regimkopplade nätverk i Sverige och att vi minskar den diplomatiska representationen här då den utgör ett hot, inte bara mot svensk säkerhet utan också mot iranier i vårt land. De vill att vi skyddar hotade exiliranier som förföljs av regimens lakejer även på svensk mark. Det här är rimliga krav, och man kan tänka sig att det är så här den svensk-iranska gruppen känner inför och upplever situationen.

Fru talman! Frågan vi måste ställa oss är: Vilken värld vill vi leva i? Vill vi ha en värld där diktaturen mejar ned sitt folk, där kvinnor tystas och där våld belönas eller en värld där frihet, mod och värdighet vinner och där tyranni möts av motstånd? I slutändan handlar detta om vilken värld vi accepterar. Är det en värld där kvinnor tystas eller en värld där röster formar framtiden?

Den islamistiska regimen saknar legitimitet. Den styr med våld och inte genom folkets vilja. Sverige måste vara tydliga. Vi måste stå på frihetens sida. Vi ska fortsatt stå på det iranska folkets och kvinnornas sida.

(Applåder)

Herr talman! Nu är det kanske en och annan som ställer sig frågan varför jag som till vardags ägnar mig åt försvarsfrågor och är i kammaren för att debattera försvarsfrågor helt plötsligt dyker upp i konstitutionsutskottets kammardebatt som handlar om minoritetspolitik.

Svaret är enkelt. Judiskt liv är satt under hård press. Det är en nationell minoritetsgrupp som inte längre kan känna att de kan leva öppet, tryggt och fritt i Sverige. Då krävs det fler röster i debatten, inte färre. När många känner så måste vi erkänna att det är ett brett samhällsproblem. Det är ett misslyckande för rättsstaten.

I ett liberalt och demokratiskt samhälle, herr talman, ska varje människa ha rätten att leva sitt liv utan rädsla. Den rätten gäller också judar. Det handlar om rättigheter som aldrig ska behöva förhandlas bort, relativiseras eller villkoras av hot, hat eller våld.

Judiskt liv har funnits i Sverige i över 250 år. Det är varken något främmande eller något tillfälligt, utan det är en självklar del av vårt samhälle. Ändå, herr talman, ser vi hur judar tvingas väga sin frihet mot sin säkerhet, dölja sin identitet och ta av sig Magen David-stjärnan. Det är fler familjer som börjat ställa sig frågan: Finns det en framtid för oss i Sverige?

Herr talman! Förra hösten skulle en bekant komma och äta lunch med mig här i riksdagen. Kvällen innan hörde hon av sig och avbokade vår lunch, inte för att hon var rädd för riksdagen utan för att hon är judinna och för att den aggressivitet som följt av Palestinarörelsens återkommande demonstrationer utanför riksdagens entréer hade skrämt henne.

Att en judisk kvinna som bott hela sitt liv i Sverige inte vågar komma till riksdagen är inte bara ett svek mot våra judiska medborgare. Det är faktiskt ett frontalangrepp mot demokratin.

Antisemitismen är inte bara historia. Den är närvarande. Den är påtaglig och i vissa delar växande. Vi ser den i hot, i hatbrott, i attacker mot synagogor och i en hatisk retorik på våra gator och torg. Hotet kommer från flera håll – från högerextrema miljöer, från islamistiska rörelser och – ja – från vissa delar av vänsterrörelsen.

Antisemitismen har i dag nya uttryck och nya källor. Den är modern. Den är gränsöverskridande och ofta importerad från regioner i delar av världen där judehatet är en del av samhällsnormen och inbäddat i kulturen, i det sociala livet, i det religiösa livet och i politiken. Detta måste vi kunna tala klarspråk om.

Vi måste också kunna tala klarspråk om att med den stora invandringen har internationella konflikter flyttat in i Sverige. Men låt mig vara tydlig: Det är inte konflikterna i sig som är problemet. Problemet är när de används som ursäkt för hat mot judar.

Efter Hamas barbariska terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023 har vi sett demonstrationer där judehatet har tillåtits att frodas öppet. Judar har kollektivt blivit skuldbelagda. Judiska symboler har attackerats. Och kritik mot Israel har ofta glidit över i hat mot judar i Sverige, vilket alltför ofta tyvärr har mötts av tystnad, ursäkter och ibland också applåder från delar av vänsterrörelsen men framför allt från stora delar av Palestinarörelsen.

Samtidigt har det varit märkligt tyst, herr talman, när människor har demonstrerat mot den islamistiska regimen i Teheran. Det har varit tyst när kurder i Rojava i de kurdiska delarna av Syrien i flera år har sett till att svenska IS-terrorister inte ska kunna komma tillbaka till svensk mark och utföra terrordåd här i Sverige. Det är tyst när den värsta humanitära katastrofen äger rum i Sydsudan.

För mig blir det tydligt att det inte alltid handlar om att stå upp för rättvisa utan om en selektiv indignation, där Israel och judar alltid hamnar i skottlinjen och islamistiska regimer och terrorsekter tyvärr alltför ofta möts av tystnad. Detta är inte solidaritet, herr talman. Det är ideologisk blindhet, och i dess spår växer judehatet i Sverige.

Låt mig vara kristallklar, för nu kommer nog en och annan att tänka: Man ska väl kunna kritisera Israel. Självklart ska man kunna kritisera den regering som styr i Israel och dess politik. Det gör även jag. Men när kritik övergår i demonisering och judar hålls ansvariga för en över 78 år gammal konflikt i Mellanöstern har vi lämnat den demokratiska debatten bakom oss.

Herr talman! Jag vill belysa ett möte jag hade med judiska ungdomar i somras. Jag besökte ett ungdomsläger. Jag var där för att tala om politik. Men framför allt var jag där för att lyssna. Det jag hörde har jag burit med mig ända fram till i dag. Unga människor berättade för mig om rädsla, om utanförskap, om att inte längre våga bära sin Magen David-stjärna, om glåpord i skolan, om att förlora vänner och om att hållas ansvariga för ett krig bara för att de är judar. Lägret kunde äga rum tack vare, eller på grund av, en stark polisiär närvaro för att skydda och skapa säkerhet för de här ungdomarna.

Herr talman! Många har sagt att vi förra året firade 250 år av judiskt liv i Sverige. Det är en historia fylld av stolthet. Ändå lever unga judar i dag i rädsla. Som svensk politiker skäms jag över att vi har låtit det gå så här långt. Att skydda judiskt liv handlar inte bara om trygghet. Det handlar om vår grundlag. Judar är en av våra fem nationella minoritetsgrupper. Det innebär inte bara rättigheter. Det innebär också skyldigheter för staten. Därför vill jag tala om skolan och vilken viktig roll skolan har.

Min partikollega Mauricio Rojas har på ett väldigt bra sätt redan redogjort för alla de viktiga satsningar som den här regeringen har drivit igenom och driver igenom för att stärka judiskt liv och med kraft motarbeta antisemitismen och skapa trygghet för den judiska gruppen.

Men jag vill alltså prata om skolan. Självklart ska skolan fortsätta att undervisa om Förintelsen, så att Europas mörka historia aldrig faller i glömska. Men det räcker inte att bara tala om antisemitismen som något som hände då. Vi måste också tala om antisemitismen som någonting som händer nu och som drabbar levande judar i vårt land i dag. Därför vill vi liberaler att kunskap om antisemitism ska skrivas in i läroplanen. Är det något som är viktigt så är det att säkerställa att unga människor tar del av historien men också får en insikt om hur viktigt det är att vi upprätthåller judiskt liv i Sverige, och det gör man genom att sprida kunskapen.

Herr talman! Jag var i Stockholms stora synagoga förra tisdagen på Förintelsens minnesdag. Ordföranden, Richard Mühlrad, skickade ett väldigt tydligt budskap till alla oss som var närvarande där. Han sa: Nu krävs Tsalach – nu krävs handling.

Det måste vara slut på ursäkter och bortförklaringar. Antisemitismen kan aldrig ursäktas, och demokratin kan aldrig kompromissas bort. Ett Sverige där judar inte kan leva öppet, tryggt och fritt är inte ett Sverige som vi kan acceptera. Därför krävs det handling nu – mot judehatet – för att judiskt liv ska kunna blomstra under de kommande, minst, 250 åren.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mauricio Rojas (L).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 februari.)

Herr talman! Samhällets motståndskraft avgörs inte längre enbart av militär förmåga. I dag riktas konflikter även mot vårt moderna samhälle – mot våra digitala system, våra myndigheter, våra företag och vår infrastruktur. Det är angrepp som ofta sker i det tysta men vars konsekvenser är lika förödande som om någon hade slagit sönder vår fysiska infrastruktur.

Vi ser hur angripare försöker lamslå verksamheter som utgör fundamentet i vårt samhälle. I dag måste vattenförsörjningen, sjukvården, energisystemen och transporterna tåla påfrestningar som för bara några år sedan hade uppfattats som helt otänkbara.

I en tid då digitala angrepp kan bli systemhotande behöver Sverige ett starkare skydd än det vi har i dag. Den nya cybersäkerhetslagen är därför inte bara en teknisk justering eller en anpassning till EU-regler. Den är helt avgörande för att stärka Sveriges totalförsvar.

För Liberalerna är cybersäkerhet också en fråga om att värna om själva samhällsbygget. Ett fritt land ska inte bara ha militära muskler utan måste också kunna leverera välfärd, rättsstat och trygghet i vardagen. Det är en förutsättning för att människor ska kunna leva fria och självständiga liv i ett fritt samhälle.

Herr talman! Det gäller inte minst skolan. Vi liberaler vill bygga en skola i världsklass som både utjämnar livschanser och säkrar Sveriges framtid som en stark kunskapsnation. Det kräver dock att systemen bakom skolan fungerar – att elevers uppgifter skyddas och att digitala tjänster är trygga att använda. En modern skola kan inte stå och falla med bristande cybersäkerhet.

År 2025 verkar bli ett dystert men tydligt exempel på hur sårbart vårt digitala ekosystem är. Vi har tyvärr fått se konkreta fall där barn och elever drabbats direkt av cyberangrepp.

I augusti utsattes systemleverantören Miljödata för en massiv ransomwareattack. Företaget tillhandahåller it-system till omkring tvåhundra kommuner och regioner. Angreppet slog ut personalsystem, försvårade den kommunala verksamheten och riskerar att ha exponerat känsliga uppgifter om kommunanställda, elever och tidigare anställda.

Det är svårt att tänka sig en tydligare illustration av hur ett enda angrepp mot en central leverantör kan få enorma följdeffekter i stora delar av den offentliga sektorn. Detta är den nya verkligheten och en tydlig signal om hur sårbara vi är när centrala noder i vår digitala infrastruktur träffas.

Herr talman! Cyberangreppen blir alltmer sofistikerade, och konsekvenserna blir alltmer allvarliga. Den tekniska utvecklingen inom artificiell intelligens och kvantdatorer kommer att förändra hotbilden i grunden. Det vi står inför är inte bara fler attacker, utan attackerna blir också allt snabbare, mer avancerade och betydligt svårare att upptäcka än tidigare.

Angreppen kommer från kriminella nätverk och från statligt understödda grupper, aktörer som vill destabilisera och underminera tilliten till vårt samhällsbygge.

När det gäller Ryssland vet vi att deras syn på oss är att konflikten redan pågår på alla arenor utom den öppet militära – ekonomiskt, psykologiskt, informationsmässigt och i den digitala domänen. Därför måste Sverige täppa till hålen och bygga en motståndskraft som håller både tekniskt, organisatoriskt och juridiskt.

Herr talman! Den lag vi nu beslutar om gör allt detta. Den ställer tydliga och höga krav på säkerhetsåtgärder. Den inför snabb och strukturerad incidentrapportering. Den lägger ett direkt ansvar på ledningarna i såväl privat som offentlig sektor, ett ansvar som inte kan delegeras bort. Den innebär att våra myndigheter får bättre verktyg att agera när systemen brister. Det införs också sanktionsmöjligheter som är både proportionerliga och avskräckande.

Cybersäkerhet är i dag en av de viktigaste komponenterna för ett fritt, öppet och framgångsrikt Sverige. Det handlar om att skydda vårt samhälle, vår demokrati och våra medborgare. Det handlar vidare om vår förmåga att stå emot dem som vill destabilisera, splittra eller skada oss. Lagen gör Sverige säkrare; den stärker vårt totalförsvar, och den stärker vår demokrati.

Herr talman! Innan jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet vill jag rikta mig till talmannen och önska talmannen, talmanspresidiet och all personal i demokratins boning som varje dag underlättar för oss i riksdagen att göra vårt arbete en riktigt god och skön jul när den närmar sig. Jag vill självklart också rikta mig till mina kollegor i försvarsutskottet och även önska er en riktigt härlig jul. Sedan ses vi på barrikaderna utvilade och med kämpalust.

Herr talman! Jag önskar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Herr talman! Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har slagit sönder den europeiska säkerhetsordning som byggdes upp efter kalla kriget. Det militära hotet mot Europa är inte längre teoretiskt utan en brutal verklighet och ett ohyggligt angrepp på alla demokratier i Europa.

Samtidigt ser vi hur den globala maktbalansen har förändrats. I den nya amerikanska säkerhetspolitiska doktrinen är det nu tydligt att Europa måste ta ett allt större ansvar för sin egen säkerhet. Det innebär att Europa inte kan ta något för givet. Vi måste rusta upp våra länders försvarsförmågor både militärt och civilt, stärka vår motståndskraft och försvara vår egen frihet.

Allt detta är bakgrunden till den politik som den borgerliga regeringen med fast hand har drivit sedan maktskiftet 2022. Vi har lämnat nedrustningsstrategin bakom oss och inlett en historisk återupprustning av såväl vårt militära som vårt civila försvar.

Det militära försvaret tillförs just nu enorma resurser för att säkerställa att utbildning, övning, beredskap, materiel och forskning kan tillhandahållas. Samtidigt stärker Försvarsmakten sin operativa förmåga, och Försvarets materielverk får helt nya verktyg för att snabba på processerna och leverera materiel till vårt militära försvar. Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarets radioanstalt och underrättelsesystemen förstärks. Officersutbildningen byggs ut, och Försvarsmaktens förmåga att operera med Sveriges allierade utvecklas.

Herr talman! Totalförsvar handlar dock inte bara om vapen och uniformer, utan det handlar om hela samhällets förmåga att stå emot kriser, attacker, sabotage och informationskrig. Därför innehåller budgeten också en kraftfull förstärkning av det civila försvaret och av krisberedskapen. Myndigheten för civilt försvar – tidigare MSB – får nu en mycket tydligare roll i detta viktiga arbete.

Rakel generation 2 moderniserar vår kommunikationsförmåga, Kustbevakningen stärks och ett psykologiskt försvar byggs upp för att möta propaganda, desinformation och påverkansoperationer. Kommuner, regioner och räddningstjänst ges bättre förutsättningar att planera för det otänkbara så att det aldrig behöver bli verklighet.

Vi har i bred politisk överenskommelse enats om att Sverige fram till 2030 ska avsätta totalt 5 procent av bnp till försvarsrelaterad verksamhet, varav 3,5 procent av bnp avsätts till det militära försvaret. Detta är något jag är otroligt stolt över, herr talman, för i dessa tider betyder de signaler vi skickar till vår omvärld – och i synnerhet till Moskva – mycket. Att vi i den här kammaren och i det här huset är en stark motståndskraft, i total enighet, är en väldigt viktig signal just nu när vi ser att vissa andra länders stöd till Ukraina börjar krackelera.

Därför fortsätter vi att säkra omfattande resurser till Ukraina, herr talman, såväl ekonomiskt och militärt som industriellt, under de kommande två åren – och så länge som vårt stöd behövs. Kriget i Ukraina har nämligen kommit att bli en prövning av inte bara det ukrainska folkets uthållighet utan även vår uthållighet. Därför får vi aldrig vänja oss vid att kriget blir vardag. Vår solidaritet får inte börja suddas ut. Om vi gör som amerikanerna just nu gör och överger Ukraina i detta svåra läge innebär det nämligen att vi slutar tro på Europa som en fri, demokratisk kontinent där fria människor ska kunna bo.

Herr talman! Sveriges inträde i Nato innebär ett helt nytt ansvar – men också trygghet, för vi står inte längre ensamma. Alliansen bygger dock på att varje medlemsland tar sin beskärda del av det gemensamma ansvaret för säkerheten. Våra förband stärks, materielen moderniseras och vi bygger redundans i samhällets viktigaste system. Cybersäkerheten stärks, och vi skyddar vår kritiska infrastruktur.

Herr talman! Allt detta ser svenska folket, för de vet att vi lever i en allt farligare värld och att regeringen möter den verkligheten med handlingskraft. De kommande veckorna blir helt avgörande för den framtid som Europa kommer att möta. I det läget ska Sverige vara ett stabilt land att räkna med, och vi ska fortsätta att ställa oss på rätt sida av historien. Vi ska fortsätta att stå med det ukrainska folket, som just nu står i frontlinjen och kämpar också för vår frihet.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Liberalerna var det första riksdagsparti som förespråkade ett svenskt medlemskap i Nato. Då möttes vi av stor skepsis. Men i dag vet vi att det var rätt beslut. Vårt medlemskap har gjort Sverige mycket säkrare och har förstärkt vårt samarbete med våra allierade.

Det här betänkandet handlar om att Sverige måste kunna möta de förväntningar som nu finns på oss att tillsammans med övriga Natoländer aktivt bidra till alliansens avskräckning och försvar. En tydlig och framåtlutad hållning är helt avgörande för att bevara freden i vår del av världen. Ett snabbt anpassbart svenskt bidrag är också centralt för vår egen säkerhet.

Herr talman! Vi befinner oss i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Det främsta hotet är Ryssland och dess brutala anfallskrig mot Ukraina. Den som följer rysk retorik ser också tydligt att Ryssland inte ser detta krig mot Ukraina som sitt främsta mål utan ett krig mot Europa och ytterst även mot oss. Ukraina kämpar för sin frihet, men i förlängningen kämpar de också för vår frihet. Rysslands aggression påverkar hela vår region.

Om vi ska kunna möta en förvärrad situation – och risken för en sådan är överhängande – måste vi ha förmågan att snabbt förstärka vårt svenska bidrag till Nato.

Samtidigt måste vi se den större bilden. I Ukraina strider nu även nordkoreanska soldater som lär sig om modern västerländsk krigföring och får erfarenheter som kan användas mot oss i framtiden.

Om avskräckningen mot Ryssland inte fungerar kommer det att innebära att diktaturernas aggression sprids till flera delar av världen. Det gäller både i vår del av världen och globalt. När diktaturer samarbetar måste demokratierna göra detsamma, och vi måste göra det med beslutsamhet.

Herr talman! Jag är stolt över Sveriges bidrag till Nato, till FLF Lettland, till de stående marina styrkorna och till Natos integrerade luft- och robotförsvar. I framtiden vill jag se ytterligare svenska bidrag, för vi är och ska vara en viktig del av försvarsalliansen.

Utskottet konstaterar att ett väpnat angrepp mot en allierad inte kan uteslutas. Därför måste de styrkor som nu står under Natos ledning kunna delta i försvaret av andra allierades territorium.

Jag menar att detta är fullt rimligt. Samtidigt, som kollegor innan mig har påpekat, är det viktigt att vi fattar beslutet på ett mycket allvarsamt sätt. Därför är det också viktigt att regering och riksdag har ett aktivt och transparent samarbete med återrapportering och information om Sveriges bidrag.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag vända mig till våra tappra soldater, våra kvinnor och män, som varje dag är beredda att offra sina egna liv för att kämpa för Sveriges säkerhet, svenska folkets frihet och vår demokrati.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till regeringens proposition och utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Samtidigt som vi står i den här kammaren har Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj precis landat på svensk mark. Han är inte här på någon nöjesresa utan på grund av att vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Europa brinner åter av krig. Vi står inför en tid då hoten mot vår frihet, vår demokrati och vårt öppna samhälle inte längre är teoretiska. De är verkliga och berör oss alla, även här hemma.

Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina har visat vad som händer när man underskattar ondskan eller tror att diplomatin ensam kan tämja en despot som inte förstår diplomatins språk. Därför måste Sverige bygga upp sin egen försvarsförmåga och sin egen industriella styrka. Vårt medlemskap i Nato är både historiskt och verkligt. Men det ersätter varken vårt eget ansvar eller vår egen försvarsförmåga. En trovärdig allierad måste också vara självförsörjande. Tiden då vi kunde åka snålskjuts på andra länders bekostnad är förbi. Nu krävs det att även vi som Natoland bidrar till avskräckning.

Det är här försvarsindustrin kommer in, herr talman. Försvarsindustrin är inte bara företag, maskiner och fabriker. Den är en del av Sveriges säkerhetspolitiska ryggrad – där innovationskraft möter vårt behov av skydd, där forskare, ingenjörer och tekniker omsätter svensk kunskap till konkret försvarsförmåga. Men för att vi ska lyckas måste vi sluta se försvarsindustrin genom ideologiska skygglappar och i stället tala klarspråk om vad det innebär att försvara ett land i en tid av krig i vårt eget närområde.

För oss liberaler är försvarsindustrin inte något nödvändigt ont. Tvärtom är den en del av lösningen för att bevara freden, friheten och demokratin. Det är genom att kunna leverera ammunition, fordon, system och teknik både till våra egna förband och till våra allierade som vi bygger en trovärdig säkerhetspolitik och skapar tillit till våra egna förmågor.

Liberalerna står självklart bakom försvarsindustristrategin. Den handlar om tre saker som går rakt in i vår liberala kärna: innovation, produktion och samarbete. Innovation behövs därför att tekniken måste hinna i kapp hoten. Vi vill se snabbare processer, färre hinder och fler testmiljöer där nya lösningar kan nå ut till våra förband i tid. Produktion behövs för att vi ska kunna tillverka den materiel som krävs i kris och krig. Det kräver fleråriga beställningar, riskdelning mellan stat och industri och fokus på strategiska materielområden som ammunition, ledningssystem och undervattensförmåga. Samarbete behövs för att Sverige ska vara en pålitlig och stark partner i Nato, i Norden och i EU. Det handlar om att vi ska kunna bidra till alliansens industriella bas samtidigt som vi står stadigt på våra egna ben.

Herr talman! Försvarsindustristrategin är ett viktigt första steg. Men vi liberaler ser också behovet av nästa steg. Det handlar om att undanröja byråkratiska hinder och öppna upp försvarssektorn för fler aktörer. Sverige har en stark innovationskraft i små och medelstora teknikbolag inom AI, cybersäkerhet och autonoma system. Därför måste dessa företag få en tydligare väg in i försvarsindustrin. Om vi släpper in deras kompetens stärker vi också vår nationella förmåga och svensk industris konkurrenskraft på den globala marknaden.

Herr talman! För att allt detta ska kunna uppnås krävs givetvis politiskt ledarskap. Men i den här debatten finns det vissa inslag som oroar lite.

Oppositionens förslag spretar. Tyvärr, måste jag ändå säga. Jag har varit så stolt över att vi har kunnat enas om inriktningen i försvaret och den totala enigheten som råder om Ukraina. Men man hör lite olika ingångar om försvarsindustristrategin.

När socialdemokraterna står i talarstolen och säger en sak sägs det lite annorlunda saker till vänster om socialdemokraterna. Det är klart att det är oroande. Det kan bli svårt för en framtida socialdemokratisk regering att kunna samla en stark försvarsindustripolitik när dess samarbetspartner ibland ifrågasätter Nato, även om man har accepterat medlemskapet, exporten och också industrins existens.

Det är inte bara en teoretisk fråga. Det är en fråga om trovärdighet gentemot våra allierade, våra svenska försvarsindustriföretag men framför allt gentemot våra svenska soldater som förlitar sig på att politiken också levererar i ansvarstagande.

Sverige har inte råd med splittring när hoten växer. Vi har inte råd med naivitet när granaterna faller över Ukraina. Vi har definitivt inte råd med en säkerhetspolitik som bygger på drömmar om nedrustning medan omvärlden rustar upp i snabb takt.

Liberalerna står för ett nyktert ansvarstagande och ett realistiskt perspektiv. Vi vet att fred inte upprätthålls med ord utan med förmåga. Vi vet att innovation och teknik inte är fiender till etiken utan förutsättningar för att vi ska kunna stärka våra egna förmågor. Ett land som inte kan försvara sig självt kan inte försvara sina värderingar. Så enkelt är det.

Herr talman! Jag vill avsluta med följande. Sverige är i dag ett fritt land, tack och lov, men friheten är inte gratis. Den försvaras varje dag i våra förband, i våra fabriker, i våra forskningslabb och i de beslut som vi fattar här i kammaren.

Vi måste bygga ett försvar och en försvarsindustri som står pall i krig, i kris och i samarbete. Det kräver politiskt mod, samling och att vi släpper naiviteten om att vi fortfarande lever under evig fred.

Putin förstår inte samtalstoner. Han förstår bara styrka, hot och aggressivitet. Vad Sverige behöver är styrka, både för vår egen säkerhet, för trovärdigheten bland våra allierade och för Ukrainas skull.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga av oppositionens yrkanden.