Fru talman! Låt mig börja med att sända mina tankar till offren – de som dödades, de som skadades – och till alla deras anhöriga för terrorattentatet i helgen i Bondi Beach i Sydney, Australien.

Jag tycker att det här visar, fru talman, hur otroligt viktigt det är att länder som Australien och Sverige, och alla demokratier runt om i världen, står upp för utsatta minoriteter och skyddar dem. För några månader sedan, i höstas, såg vi ytterligare en attack mot en synagoga i Manchester. Det var i samband med jom kippur, och attacken i helgen var riktad mot ett chanukkafirande i Australien.

Det är allas vårt ansvar som demokrater att stå upp för dem som är utsatta, oavsett om det är judar, somalier i Minneapolis eller någon annan grupp som stigmatiseras eller stämplas ut.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi har nu att debattera ett av statsbudgetens allra viktigaste områden, det som rör utbildning och forskning. Varför är då det här så viktigt? För mig som liberal är det viktigt för att vi aldrig kommer att kunna bygga ett liberalt samhälle om vi inte har medborgare som är utbildade. Vi behöver höja den allmänna grundnivån i samhället vad gäller kunskapsnivån och allmänbildningen. Våra barn och ungdomar måste få den fostran som man får i skolan. Vi behöver vässa vår spets, stärka vår excellens och stärka vår högre utbildning så att vi kan få fler Nobelpris i Sverige.

Svensk skola befinner sig i en utdragen kris, fru talman. Varje år lämnar mellan 15 000 och 20 000 barn grundskolan utan behörighet till gymnasieskolans nationella program. Den senaste Pisamätningen visar att var fjärde högstadieelev inte kan läsa ordentligt. Universiteten larmar om att nya studentkullar har allt svårare att ta till sig sin kurslitteratur.

Ordningsstörningar har blivit vardag i skolan. Anmälningar om hot och våld har ökat med över 150 procent på tio år. Enligt OECD har svensk skola nu sämst disciplin i Europa, och mobiltelefoner pekas också ut som en viktig orsak till detta.

Kunskapskrisen, fru talman, sammanfaller med allvarliga likvärdighetsproblem. Skillnader mellan elever med utrikesfödda respektive svenskfödda föräldrar är mycket stora. Sverige är fortfarande ett av de länder som är sämst på att kompensera för elevers bakgrund.

Detta är ett meritokratiskt sammanbrott. Det liberala samhällskontraktet bygger på att vilja, drivkraft och kompetens, inte bakgrund, ska avgöra framtiden. För detta är en fungerande kunskapsskola helt avgörande och varje människas språngbräda till att realisera sin potential.

Hur hamnade svensk skola här? På 90-talet genomfördes mycket stora förändringar i vårt skolväsen. Reform efter reform genomfördes utan tillräcklig hänsyn till långsiktiga konsekvenser. Kommunaliseringen slog sönder skolans likvärdighet, och finansieringen stjälptes över på 290 olika kommuner. Läraryrket tappade i status, och skolan blev svårare att styra.

Den socialdemokratiska besparingsåtgärden från 90-talet hemsöker oss än i dag, och det är ingen hemlighet att Liberalerna vill återförstatliga svensk skola. Friskolereformen genomfördes med goda intentioner men fick konsekvenser som inte förutsågs. Stora koncerner har etablerat sig på skolmarknaden. Betygsinflationen har ökat, och kommunala skolbudgetar har pressats. Friskolesystemet behöver helrenoveras.

Samtidigt har en konstruktivistisk, eller postmodern, kunskapssyn fått ett alltför stort genomslag. Kunskap har behandlats som relativ snarare än något som ska förmedlas systematiskt. Lärarens roll har förskjutits från kunskapsauktoritet till handledare, ofta på bekostnad av struktur, tydlighet och krav. När ansvar för kunskapsprogression flyttas från läraren till eleven för tidigt drabbas särskilt de barn som saknar stöd hemifrån. Det är ingen slump att detta har sammanfallit med växande kunskapsklyftor.

Sammantaget har kommunaliseringen, marknadsstyrningen och en ensidig pedagogisk idéutveckling skapat en perfekt storm, som det heter, av sjunkande resultat, försvagad lärarroll och ökande ordningsproblem.

Fru talman! Skolan måste tillbaka till grunderna. Lärare måste få vara lärare. Klassrummen ska präglas av respekt, struktur och studiero. Varje barn ska ges en reell chans att lyckas. Med denna skolbudget är Liberalerna fast beslutna att vända den negativa utveckling som vi har sett i svensk skola. Det är den största skolbudgeten i modern tid, både i löpande och fasta priser. Redan 2026 tillförs skolan 4,3 miljarder kronor mer. Totalt handlar det om 14 miljarder kronor över tre år.

Men detta handlar inte bara om pengar. Det handlar om en ny riktning. Vi genomför de största skolreformerna på 30 år. Vi reglerar lärares undervisningstid. Vi inför ett tydligare stödsystem för elever i behov av särskilt stöd. Vi städar upp i friskolesektorn. Vi reformerar läroplanerna. De ska bli tydligare och mer konkreta och lägga större vikt vid faktakunskaper och stabila grundkunskaper till gagn för alla elever men särskilt dem utan stöd hemifrån.

Fru talman! Barns vardag har förändrats snabbt. Skärmar har trängt undan böcker, och distraktioner har följt med in i klassrummen. Därför tar vi steget från skärm till pärm i svensk skola. Elever ska ha riktiga läroböcker och skönlitteratur. Under tre år har över 2 miljarder kronor satsats på detta. Alla skolor ska nu också ha bemannade skolbibliotek.

Vi inför dessutom ett nationellt mobilförbud. Pisa visar att svenska elever distraheras mer av digitala verktyg än OECD-genomsnittet. En mobilfri skola stärker både trygghet och studiero.

Otryggheten i skolan är ett växande problem. I alltför många klassrum är det så stökigt att undervisningen blir lidande. Det slår särskilt hårt mot elever från studiesvaga hem. Därför tillförs nu medel för att stärka tryggheten i skolmiljön.

Skolor får bättre möjligheter att anställa fler vuxna, arbeta med trygghetsteam och stärka elevhälsan. Det kan också bidra till fler speciallärare och mindre undervisningsgrupper. Tidigare har sådana lösningar ibland avfärdats som exkluderande. Men vi menar tvärtom: Att ge rätt stöd i rätt miljö är ofta det mest inkluderande man kan göra.

Otryggheten i skolan är ett växande problem och slår hårdast mot elever från hem där Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf inte trängs med varandra i bokhyllan. Därför stärks tryggheten genom en stärkt elevhälsa, trygghetsteam, fler vuxna i skolan och mindre undervisningsgrupper.

Läraren ska ha mandat att leda undervisningen. Därför stärker vi ordningsarbetet, bygger ut skolsociala team och intensifierar arbetet mot skolfrånvaro. Tidiga insatser i läs- och skrivinlärning prioriteras liksom en mer likvärdig förskola. Lärarna är skolans viktigaste resurs. Därför reglerar vi nu också undervisning och planeringstider. Lärare ska få tid att undervisa, förbereda och följa upp, inte dränkas i administration. En hållbar lärararbetsmiljö är avgörande för en stark kunskapsskola, fru talman.

Friskolesystemet, vilket jag har återkommit till många gånger tidigare, måste reformeras. Oseriösa aktörer, extremism och kortsiktiga vinstintressen hör inte hemma i svensk skola. Vi angriper också betygsinflationen genom ett nytt betygssystem och centralrättade nationella prov.

Forskning och innovation har gjort Sverige till en ledande kunskapsnation. Vi ligger i dag tvåa i världen i innovationsrankningar, och med Liberalerna i regeringen befäster vi den positionen genom historiska satsningar på forskning och innovation. Den nya forskningspolitiken stärker spjutspetsforskning, avancerad teknik och forskningsinfrastruktur. Sverige ska ligga i framkant inom områden som artificiell intelligens, klimat och teknik.

Den här budgeten sätter fokus på det mest grundläggande: att fler elever tidigt får de kunskaper som de behöver för att klara skolan och livet. Grunderna måste fungera i klassrummet och i skolsystemet. Det är avgörande för alla elever men särskilt för dem som behöver skolan mest.

Fru talman! Liberalerna finns till för att ge varje människa friheten och möjligheten att forma sitt liv, ta ansvar och förverkliga sina drömmar. Det visar vi i dag genom att lägga fram den största skolbudgeten någonsin och genomföra några av de mest omfattande strukturreformerna för svensk skola på 30 år. Skolan är varje barns chans till ett bättre liv, och därför kommer vi i Liberalerna alltid att sätta skolan först.

(Applåder)

Fru talman! Frågan om friskolesystemet är intressant, för när friskolorna kom i början av 90-talet var vi många – inte just jag, men vi liberaler och många andra – som hade kämpat oerhört hårt för att få valfrihet för elever och föräldrar. Det var ingenting som Vänsterpartiet, som då hette VPK, var anhängare av. Det var inte heller Socialdemokraterna med flera. Man motarbetade frenetiskt möjligheten att ge valfrihet och möjligheter till andra pedagogiska alternativ för elever och föräldrar i Sverige.

Man fick kämpa oerhört mycket för denna reform. Den var väldigt viktig med tanke på hur rigid, byråkratisk och tungrodd svensk skola hade blivit. Den var framför allt konform och enhetlig på ett sätt som gick ut över elever som ville kunna välja ett annat alternativ. Det började egentligen med kampen för valfrihet också i förskolan.

Nu har det gått över 30 år sedan reformen infördes. Vi har sett en utveckling som eskalerat, i alla fall de senaste två årtiondena. Tidigare vänsterregeringar gjorde ingenting åt saken under åtta års tid. Vi ser en utveckling utan önskad mångfald i pedagogiken och med för många oseriösa aktörer i den här sektorn. Vi som är anhängare av denna valfrihet har ett jätteansvar att göra någonting åt detta. Det är det vi gör under den här mandatperioden. Jag hade önskat att det hade skett tidigare.

Ingen utredning är kastad i någon papperskorg över huvud taget. I Tidöavtalet är det mycket tydligt att vi är överens, alla fyra partier, om att den statliga styrningen av skolan behöver stärkas också på det finansiella området.

Fru talman! Vänsterpartiet lyssnade nu på ungefär ena halvan av det jag sa och inte på andra halvan. Det jag säger handlar absolut om valfrihet, Isabell Mixter. Skillnaden är att ni vill knäcka ryggen på en hel sektor. Vi vill reformera och renovera systemet för att få rimliga, inte skeva, ekonomiska incitament för aktörerna i sektorn.

Det finns för många oseriösa aktörer i friskolesektorn, men det finns också väldigt många som är seriösa och duktiga. Vi vill värna dem. Vi vill värna valfriheten. Vi vill hitta ett sätt att långsiktigt garantera elevers och föräldrars möjlighet att styra över de här valen så att de kan göra viktiga val för framtiden.

Det oroar mig att om man inte gör någonting för att komma åt problemen i friskolesektorn finns risken, fru talman, att en framtida vänsterregering slaktar alltihop och att vi sedan är tillbaka på ruta noll. Då måste elever gå i den skola som ligger närmast, oavsett om de trivs där eller inte. Lärare som vill ha möjlighet att jobba i en annan verksamhet eller på ett annat sätt kommer inte att ha möjlighet att göra det. Då tappar vi all mångfald.

Vänsterpartiet har alltid varit för enfald. Vänsterpartiet har aldrig varit för mångfald. Vi är för mångfald, men vi är också för ordning och reda. Det ska inte vara high chaparral och vilda västern i den här sektorn. Därför finns det en mycket stor skillnad, fru talman, mellan Liberalerna och Vänsterpartiet. Liberalerna vill genomföra reformer för att få rimliga villkor och ordning och reda i systemet, medan Vänsterpartiet inte vill ha det här systemet över huvud taget. Det är den stora skillnaden mellan våra partier.

Fru talman! Centerpartiets matematik är intressant. Niels Paarup-Petersen talade om återvandringsbidraget, men det hör ju inte till den här debatten utan till den förra. Niels Paarup-Petersen är nog kvar i den eftersom han deltog i den. Hans sätt att räkna bygger på att det blir väldigt många människor som utnyttjar detta återvandringsbidrag. Det är jag inte så säker på.

Fru talman! Centerpartiet säger att den stora krisen i svensk skola beror på Liberalerna för att vi har haft ministerposter. Jag skulle säga att orsaken snarare är att man genomförde en kommunalisering av svensk skola för 35 år sedan, som Centerpartiet var för och Liberalerna emot. Det har inneburit att centerpartistiska kommunalråd – som faktiskt varit fler än de liberala under rätt lång tid – har haft ansvar för svensk skola och misskött det ansvaret. Det är en av orsakerna.

En annan orsak är att kommunaliseringen som drivits genom och sköljt över Skolsverige i hög grad har varit driven av skolförvaltningars närmast kommersiella symbios med olika techaktörer, inspirationsföreläsare och andra som tutat i människor att allt ska digitaliseras i svensk skola.

Ett annat stort problem som bidragit till kunskapstappet i svensk skola är bristen på ordning och reda. Det har varit för mycket flum, helt enkelt. Vårt parti har försökt i årtionden att ta itu med flummet och få mer av ordning och reda i skolan. Jag hade önskat att Centerpartiet varit en partner i det arbetet. Jag har aldrig riktigt uppfattat att partiet är särskilt engagerat i detta, utan man har en mañana, mañana-inställning till svensk skolpolitik och svensk skolutveckling.

Det finns alltså en rad olika orsaker. Det kan vi förstås träta om, men det är viktigare att göra någonting åt detta – och det gör regeringen.

Fru talman! Det finns en väsentlig skillnad mellan Fredrik Malm och Niels Paarup-Petersen. Niels Paarup-Petersen är en tvättäkta populist i debatter som dessa. Han försöker nämligen tuta i dem som lyssnar att man kan genomföra saker och ting dagen därpå. Det är bara att klubba någonting. Klubbar man någonting blir alla lärarbehöriga, säger Niels Paarup-Petersen.

Nej, det enda vi praktiskt taget kan klubba nu som direkt blir verklighet är att reglera lärarnas undervisningstid. Det kommer att kunna göras ganska snabbt. Det är en ren budgetfråga. Men det råkar Niels Paarup-Petersen och hans parti vara emot. Det gillar nämligen inte deras kommunpolitiker eftersom de är i klorna på Sveriges Kommuner och Regioner.

Sedan säger Niels Paarup-Petersen, fru talman, att Liberalerna inte gör någonting. Va? En mandatperiod sträcker sig över en cykel, vilket innebär att vi först måste skriva regleringsbrev, och enligt svensk lagstiftning har vi ett utredningskrav. Det hoppades jag att Centerpartiet var medvetna om. Det betyder att saker och ting behöver utredas och sedan remitteras. Därefter blir det lagrådsremiss, proposition och så vidare. Det innebär att det kommer en rad olika förslag till våren.

Det har också kommit en rad förslag redan tidigare. Vi får tioårig grundskola i Sverige. Vi reformerar elevhälsan. Vi tar bort en massa administration för lärare och skolledare. Vi får nya läroplaner i Sverige. Vi får ett nytt betygssystem, språkförskola och yrkesskola. Vi får akutskolor för elever som inte kan vara i skolan på grund av att de är för våldsamma. Vi genomför stora reformer av friskolesystemet. Allt detta hade såklart behövt göras tidigare, men tyvärr gjorde inte den tidigare regeringen särskilt mycket.

Det enda jag minns från när exempelvis Gustav Fridolin var skolminister var handhjärtat. Något annat minns jag faktiskt inte, och därefter skedde inte heller särskilt mycket.

Nu genomför vi politik. Det ser jag fram emot. Det kommer att bli bra, och det är nödvändigt för svenskt skolväsen.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle kunna svara med några konkreta saker direkt. Det vore väldigt bra om Sveriges kommuner blev bättre på att söka de statsbidrag som finns. Det gäller oavsett vilken färg kommunen har: röda, blå eller gröna. Något annat som borde göras är att man i alla skolor i Sverige per omgående fasar ut mobiltelefoner så att man får helt mobilfria skoldagar. Det vore väldigt bra. En tredje bra sak vore om Skolinspektionen fick skärpta befogenheter.

Det är också väldigt viktigt att alla kommuner, regioner och länsstyrelser liksom Skolverket sammantaget tittar på frågan om civil beredskap, krisberedskap, totalförsvar och så vidare, och inventerar. De borde se till att skolan har en tydligare krisberedskap om de orostider vi ser runt omkring oss nu i högre grad också når Sverige. På skolor måste man operativt se över hur man kan förstärka säkerheten här och nu, med tanke på det som hände på Risbergska och på ett antal andra dåd vi har haft.

Det har anslagits pengar, och vi har också snabbutrett detta. Vi kommer att behöva skärpa säkerheten kring svenska skolor, men det finns säkerligen en hel del man kan göra här och nu.

Det finns också mycket annat. Det som är avgörande är dock att de skolor som ägnar sig åt en pedagogik som inte är framgångsrik och inte lär eleverna tillräckliga kunskaper bör förändra sin pedagogik. Det ska vara lärarledd undervisning, strukturerad i klassmiljö där läraren är en auktoritet i klassrummet och där man inte fasar ut läxor och säger att eleverna får göra lite vad de vill. Strukturerad undervisning med höga krav och höga förväntningar är vägen framåt för svensk skola.

Fru talman! Camilla Hansén ställde en fråga till mig om jag kunde räkna upp lite saker som skolor eller kommuner skulle kunna göra precis här och nu. Då tänkte jag att jag inte skulle rabbla upp allt som står i Tidöavtalet och som det kommer att bli propositioner, som kommer att införas under året och som därefter kan behöva en implementeringstid. Det vore lite oseriöst.

Jag tog mig an frågan på det seriösa maner som präglar mig som politiker genom att faktiskt svara på frågan som Camilla Hansén ställde. Jag rabblade upp tio saker som man skulle kunna göra här och nu. Då säger Camilla Hansén: Det har ingen vetenskaplig grund. Vad gör ni för att stärka den vetenskapliga grunden i skolan?

Fru talman! Sanningen är den att när Miljöpartiet hade ansvar för skolpolitiken i Sverige gick man steg för steg ifrån att skolan ska bygga på vetenskaplig grund. Man gick så långt att man ville introducera digitala devices, digitala enheter, för barn från ett års ålder i skolan.

Det var helt i strid med kognitionsforskningen och våra världsledande hjärnforskare på Karolinska institutet. Man skrev in i det i läroplanen för förskolan. Det har vi nu tagit bort. Det är rätt steg att ta i vetenskaplig riktning.

I de nya läroplanerna kommer det tydligt att framgå att det är phonics som gäller för att knäcka läskoden, det vill säga att man ljudar fram till att knäcka läskoden. Då kritiserar Camilla Hansén och Miljöpartiet det och tycker att vi i stället lägger oss i professionen.

Det är lite svårt att veta hur Miljöpartiet ska ha det. Å ena sidan säger man att vi måste lyssna på vetenskapen. När vi sedan gör det säger man å andra sidan att vi detaljstyr och inte låter professionen bestämma själv. Man kan inte ha kakan och samtidigt äta upp den – i slutänden blir det ingenting av detta.

Nu har vi bestämt oss för en inriktning som är helt nödvändig för att lyfta svensk skola. Ingen skulle vara gladare än jag om även Miljöpartiet fick kroka arm och vara en del av den resan framåt.

Fru talman! Det var inte så på 90-talet när man införde friskolereformen att man riktigt förutsåg hur reformen skulle utvecklas. Det har också att göra med att reformen inte riktigt har omhändertagits och hanterats på ett sätt som jag tycker att man i efterhand kan se hade varit rimligt att man hade gjort.

Fru talman! Jag ska inte ta gift på det, men jag tror att Anders Ygeman har fel i sak när han säger att den överkompensation det talas om gällde från början. Jag tror att friskolorna hade 75 procent av skolpengen i början. Sedan lade Socialdemokraterna fram förslag om att den skulle upp till 100 procent.

Det var nog så att man i början av reformen hade en lite annan attityd från lagstiftarens sida till elevavgifter som var väldigt låga, det vill säga ringa elevavgifter. När man sedan förbjöd det, vilket såklart var väldigt bra, skedde det en uppjustering av skolpengen för friskolorna.

Fru talman! I tidigare replikskiften har man också varit inne på detta. Man talar om att under förra mandatperioden var man så bekymrad från vänstersidan för att man inte hade någon majoritet.

Fru talman! Så är det inte. Politik är dynamiskt. Vill man nå en majoritet kan man också skaffa sig en majoritet. Centerpartiet och Liberalerna var en del av januariavtalet och budgetförhandlade med regeringen.

Socialdemokratiska ministrar hade kunnat kontakta Centerpartiet och Liberalerna. Man ville inte tala med Sverigedemokraterna, men man hade kunnat tala också med Moderaterna och Kristdemokraterna och kunnat lösa ut en del av de här frågorna.

Det gäller inte minst frågan om att till exempel reglera systemet med köer, där alla partier ville gå i den riktningen. Men Socialdemokraterna var inte intresserade av att göra hantverket.

Regeringen lade fram propositioner som närmast liknade pamfletter. Den fick inte stöd för detta därför att de inte höll den kvalitet som var rimlig för oss för att kunna bifalla dem.

Fru talman! Jag kan upplysa Anders Ygeman om att den här kammaren består av 349 mandat. Det är inte 349 plakat utan 349 mandat. Om Socialdemokraterna har ungefär 100 av mandaten kan de inte förvänta sig att få stöd av 175 när de lägger fram förslag som de inte förankrar eller diskuterar med andra i förväg.

Nu har vi en regering som får igenom sin politik för att den har majoritet här i kammaren. Det är för att vi pratar med varandra och reder ut olika frågor. Det innebär att vi från Liberalernas sida ganska ofta får göra kompromisser givet vår storlek. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna får också kompromissa. Men totalt sett är vi överens om inriktningen för Sverige.

Vi pratar med varandra, vi förankrar våra förslag, vi förhandlar om dem och vi lägger fram dem för riksdagen. Och vi får igenom våra förslag.

Problemet för Socialdemokraterna är att man förväntar sig att andra partier liksom i defaultläge ska trycka ja när Socialdemokraterna lägger fram ett förslag. Så fungerar inte riktigt demokratin.

När det gällde regleringen av friskolorna hade Socialdemokraterna under förra mandatperioden idéer om olika sociala experiment och om hur antagningssystemet skulle se ut som hade fått helt orimliga konsekvenser. Man hade också en idé som gick ut på att totalförbjuda möjligheten att göra en intresseanmälan till en skola i förväg. Trots att det fanns stöd från alla åtta partier för att reglera detta och göra det mer restriktivt valde Socialdemokraterna att inte lyssna. Anders Ygeman hade en majoritet här, 349 mot 0, och lyckades ändå inte få igenom sin proposition. Det är snudd på världsrekord, skulle jag vilja säga.

(Applåder)

Fru talman! Det fanns mycket i Anders Ygemans anförande som jag återkommer till längre fram, men jag skulle nu vilja fråga Anders Ygeman om Anders Ygeman tycker att det är riktigt att man ljuger för svenska folket och använder fel siffror.

Anders Ygeman talar nu i varenda debatt om ett vinstuttag om 19 miljarder. Det stämmer inte. Det vet säkerligen Anders Ygeman också, för jag tror att Anders Ygeman kan räkna.

Jag har fått en korrekt utredning från RUT när jag har frågat om skolkoncerneras vinstuttag. Enligt den är rörelseresultatet, när man räknar bort lokaler, 6,7 miljarder. Det är rörelseresultatet. Det är alltså en tredjedel av den siffra som Anders Ygeman använder.

Fru talman! När det gäller vinstuttaget är det något helt annat. År 2024 var det två av koncernerna som tog ut vinst. Den ena var Academedia, som tog ut en vinst om 178 miljoner. Den andra var Jensen, som tog ut en vinst om 6 miljoner. Det är väldigt långt från de 19 miljarder som Anders Ygeman hela tiden påstår att det är och som till och med människor i den här kammaren tror på.

Läs en korrekt utredning från RUT, där man räknar bort lokalkostnaderna för friskolorna och får helt andra siffror!

Sedan kan man ändå ha synpunkter på om man ska kunna göra en vinstutdelning eller inte, och man kan ha synpunkter på om det finns bra eller dåliga friskolor. Själv tycker jag att det finns bra och dåliga friskolor, men det finns också bra och dåliga kommunala skolor. Men att gång på gång ljuga för svenska folket och säga att det är 19 miljarder i vinstuttag, av skattebetalarnas pengar, tycker jag inte är anständigt av en politiker.

Jag vill höra om Anders Ygeman tycker att det är riktigt att gång på gång ljuga för svenska folket eller om Anders Ygeman tycker att vi ska använda korrekta siffror.

(Applåder)

Fru talman! Självklart ska alla barn ha rätt att gå i en bra skola och ha den bästa undervisningen. Själv tycker jag inte att det är viktigt vem som är huvudman. Vi ska ha bra skolor oavsett om det är friskolor eller kommunala. Nästan en fjärdedel av barnen i Sverige går i en friskola. En tredjedel av våra gymnasieelever går i en friskola. Många friskolor gör ett fantastiskt arbete, precis som många kommunala skolor gör det. Men Anders Ygeman ska använda korrekta siffror. Man ska inte säga att det är 19 miljarder av våra skattepengar som försvinner, för den siffran är inte korrekt, fru talman.

Riksdagens utredningstjänst har gjort en alldeles korrekt utredning till mig också, när man frågat efter rätt siffror. Då var vinstuttaget förra året 178 plus 6 miljoner.

Fru talman! Jag är inte förvånad över att man gör så här, för det här följer Anders Ygeman, Socialdemokraterna och deras trollfabriker. Man tycker att det är helt okej att ljuga och fara med osanningar och vill inte stå för det efteråt.

År 2017 föreslog Anders Ygemans distrikt, i en motion, under S-kongressen att medlemmarna skulle lära sig hur man kan skaffa sig en anonym Facebookprofil för att bli köksbordskämpar för medmänsklighet. Jag är alltså inte förvånad över att Anders Ygeman fortsätter på detta sätt och far med osanning och inte vågar stå för att det finns en helt annan beräkning av vinstuttaget i friskolorna. Detta beklagar jag.

Fru talman! För det första reagerade jag precis likadant som Kristina Axén Olin på siffran 19 miljarder. Det är andra gången jag hör Anders Ygeman prata om 19 miljarder. Första gången var i en debatt vi hade i Sveriges Radio.

Jag vet inte om Anders Ygeman har fått fram en egen RUT-rapport, men Socialdemokraterna lät ju ta fram en om aktiebolagens ekonomi. Det Anders Ygeman kanske inte vet är att dessa rapporter blir offentliga om man säger att de ska bli det. Jag har läst den där RUT-rapporten, och där står ingenting om 19 miljarder – ingenting alls! Är det något som Anders Ygeman har drömt, eller var kommer de här summorna från?

För det andra betackar vi oss för beskrivningar av hur diskussioner förs i Tidöpartierna om exempelvis skolpengsnormen. Vi vet själva hur de diskussionerna ser ut och vad de leder fram till. Att komma med recensioner när man inte ens varit på plats passar sig inte.

Socialdemokraterna styr inte längre Sverige. De styr inte över skolpolitiken. Det är en viktig signal att skicka. Det är slut. Nu är det andra visioner och idéer som gäller.

För det tredje hänvisar Anders Ygeman till Philippe Aghion, tydligen nu en stor idol för Anders Ygeman. Philippe Aghion är alltså medlem av det franska kommunistpartiet. Socialdemokraternas Anders Ygeman står här och hänvisar till en person som är medlem i det franska kommunistpartiet. Jag vet inte om Socialdemokraterna i Sverige vurmar för kommunism nu för tiden, men det blir lite märkligt. Vi vet ju alla vad kommunister, oavsett varifrån i Europa de kommer, tycker om privat verksamhet.

För det fjärde: Vad är det barn i kommunala förskolor möter? Jo, de sätts framför en tv av lärare som inte pratar svenska, och så får de titta på något digitalt program som har översatts till det egna språket. Är det detta Anders Ygeman tycker är bra?

Fru talman! I så fall kan vi glömma att Philippe Aghion är kommunist och säkert präglad av detta i sina teser.

Men låt oss då titta på de franska eleverna. Anders Ygeman stod här och ondgjorde sig över klasskillnader i Sverige och liknande. Vilka möjligheter har franska barn i utanförskapsområden att komma till andra skolor än de kommunala? Vad krävs i andra länder för att göra en sådan resa? Jo, det krävs att föräldrarna har en väldigt tjock plånbok.

Jag måste påminna Anders Ygeman om att det var Socialdemokraterna som en gång – hedrande – såg till att friskolorna fick 100 procent av skolpengen. Det var rätt, för vi ska inte ha elevavgifter i svensk skola.

Här står man nu och ondgör sig över vårt system, hänvisar till individer runt om i Europa och tycker att deras system är så fint. Där har man inte alls den uppfattningen, tvärtom. I Frankrike har vi verkligen elitskolor. Där kan vi prata om ett klassamhälle i utbildningssektorn. Är det sådana elitskolor Anders Ygeman vill ha fler av i Sverige?

Nej, vi gillar inte islamister. Jag önskar att fler socialdemokrater agerade som de pratar här i kammaren, exempelvis Anders Ygemans kompisar i Göteborg när man ska ha mark till någon moské eller Anders Ygemans kompisar i Malmö när det gäller islamistiska föreningar som får massvis med bidrag. Då är det inte tal om att knäcka islamister.

Islamistiska skolor ska vi inte ha. Islamister som driver skolor ska vi inte ha. Där är vi väldigt tydliga. Där kan vi vara överens. Men det handlar ju inte om att stänga dåliga skolor; det handlar om att Anders Ygeman vill stänga alla fristående skolor. Det är nämligen precis det som blir effekten om vi förbjuder exempelvis vinst. De kommer att dräneras och försvinna.

Vi ska stänga dåliga skolor – kommunala eller fristående.

Fru talman! Jag står här med ett manus, men när man får höra lögner, påhopp och floskler i kammaren pumpar adrenalinet i en. Jag vet därför inte om jag kommer att hålla mig till mitt planerade anförande helt och hållet.

Det är besvärande att lyssna på Socialdemokraterna. Allting är alltid friskolornas fel. Den större delen av Anders Ygemans anförande i talarstolen handlade om friskolor; det var en fullständig fixering.

Det är dock inte så att Anders Ygeman är intresserad av vad som försiggår i de fristående skolorna. Nej, nej, nej – man drar alla över en kam och säger att de är avarter som ska bort. Aktiebolagen ska bort, och vi ska inte ha vinster. Vi ska alltså inte få in pengar i systemen. Samtidigt säger man att kommunerna är så fattiga och behöver pengar. Hur ska de få in pengar i systemen? De här eleverna ska ju gå någonstans, men det glöms alltid bort.

Fokus i debatten måste till varje pris vara hur varje enskild skola funkar och vad den levererar. Dåliga skolor ska vi agera mot. Vi ska kunna utdöma viten, och vi ska kunna lägga ned skolor oavsett om de är kommunala eller fristående. När det däremot gäller bra skolor ska vi ställa oss frågan vad de skolorna gör som är så bra. Varför söker sig elever dit? Vad kan vi lära av dem? Det kan vara en kommunal skola eller en fristående skola; det spelar ingen roll.

I grund och botten är det eleverna själva som har valt den skola de går på, och den rätten står vi upp för och försvarar. Då vill vi inte höra trams om att vi skulle tillhöra friskolelobbyn eller vad det nu är – inte från ett parti som har så starka band till fackföreningsrörelsen att LO sitter och styr partiet fullt ut. Vi betackar oss för det.

Det är otroliga generaliseringar som görs. Att vi som sverigedemokrater skulle vara för islamister och gynna dem är ju trams. Det är inte Sverigedemokraterna som är ansvariga för att ha skapat ett samhälle där man ser islamister driva omkring och där man ser gängbildningar och liknande, utan det är i högsta grad Socialdemokraterna. Det är ett samhälle som har skapat ett vi och ett de och där personer som inte har någon lojalitet med Sverige bor här och begår brott, våldför sig på befolkningen och så vidare. Sedan har Socialdemokraterna mage att säga att vi som i alla år har protesterat mot den utvecklingen skulle ha någon skuld i den. Skäms!

Svensk skola har många problem, men det finns också mycket som fungerar väldigt bra i svensk skola. I de internationella mätningarna kan vi exempelvis se att svenska elever som har svenska föräldrar klarar sig väldigt väl. Man ligger ganska högt i matematik; jag tror att man är bäst i världen utanför Östasien och Singapore. I naturvetenskapliga ämnen är man fjärde bäst i världen. Däremot har vi en stor elevgrupp som inte möter svenska språket och som inte har svenska föräldrar. De brister, och det har man låtit fortgå i flera år.

Lösningen är hela tiden densamma: Förbjud vinster och skjut till mer pengar! Innehållet säger man dock ganska lite om. Faktum är att oppositionen inte har någon politik för innehållet. Man vet inte vad man ska göra, för vad gör man den dagen då man har förbjudit vinsterna? Ja, det undrar vi också. Vad är det för politiska förslag man tänker ta till?

Tillskott av mer pengar är inte det som behövs. Anders Ygeman och jag hade en radiodebatt för en tid sedan, och hela den debatten handlade om att det var viktigt att skjuta till mer pengar. Mer pengar till skolan var universallösningen. Men i den rapport vi diskuterade stod det klart och tydligt att det inte var pengar som var problemet, utan det var annat. Det var elever som inte kom till skolan, elever som bråkade på lektionerna och oordning i klassrummen och på skolgårdarna. Det var ointresse för skolan hos somliga, och det var mobbning, mobiltelefoner och så vidare.

Det är de här sakerna vi måste få ordning på. Skolans främsta problem är att det är en otrygg situation i skolan, det vill säga att det på en del håll är oordning och oreda i klassrummen. Detta måste åtgärdas. När någon ställer frågan vad regeringen gör för att åstadkomma detta är svaret: Det görs mycket på detta område, för en gångs skull. Vi är vana vid att det tillsätts utredningar, att de kommer med förslag och att förslagen hamnar i en skrivbordslåda – det var ju typiskt för den förra regeringen – men nu gör vi någonting åt det här.

Vi ser till att införa fler akutskolor, något som till och med Socialdemokraterna tycker är bra. Man gör det i Göteborg, det vill säga bygger ut fler akutskolor. Vi ser också till att skärpa de disciplinära åtgärderna med avstängning och möjlighet att flytta elever, det vill säga ta bort dem från klassen. Vi måste också se till att det finns handlingsplaner för hur man agerar i kriser på skolorna. Vi måste se till att alla lärare vet vad de ska göra i de fall våld och hot förekommer på en skola, vilket har hänt.

Det här är viktiga saker. Den dagen vi får ordning och reda i klassrummen skapar vi förutsättningar för kunskap och lärande, och då ser vi också till att kunskapsresultaten lyfter även för den grupp som inte har svenska föräldrar. Till detta kommer också en fullständig satsning på svenska språket. Det är viktigt. Om man inte möter svenska språket hemma eller i skolan kan man inte heller tillgodogöra sig studierna fullt ut.

Vi går nu vidare med tydliga läroplaner. Det handlar om att ha en läroplan som inte fokuserar på flum utan där man är tydlig med att det är kognitionsbeteende och liknande som ska gälla. Kognitionsvetenskapen får stå i förgrunden, och flummet får stå i bakgrunden. Vi har också länge sagt att undervisningen måste bli mer klassisk. Vi måste ha mer faktakunskaper i tidig ålder för att de sedan ska kunna utvecklas och användas till analyser.

Detta gör vi nu genom de förslag som läggs fram kring en ny läroplan. I den här budgeten ser vi också till att påbörja arbetet med att förbereda för en ny läroplan, för det behövs verkligen. Den ska kännetecknas av en tydlig kunskapsinriktning och fokus på just faktakunskaper i tidiga år.

Vi måste arbeta väldigt hårt med att se till att fler blir lärare. Vi vet att arbetssituationen i skolorna i dag gör att många slutar. Många hoppar av utbildningen efter att ha varit ute på praktik, för det var inte det här de ville syssla med. De ville inte ut och vara ordningsvakter, utan de ville undervisa. Det är också någonting som präglar den här budgeten: satsningarna på läraryrket, och då inte bara på redskap för att hålla ordning utan även på fortbildning, på att stärka yrkets attraktivitet, på att stärka lärarutbildningen och så vidare.

Fru talman! Det här anförandet blev lite annorlunda än jag hade tänkt mig, men när man hör lögner, floskler och liknande i talarstolen och i replikskiften tycker jag att man måste reagera. Jag tycker att jag har all rätt att göra det, och därför blev det ett annat anförande än jag hade tänkt från början.

Avslutningsvis skulle jag vilja önska fru talmannen, talmanspresidiet, kammarkansliets personal samt mina utskottskollegor från både majoritet och opposition en riktigt god jul.

(Applåder)

Fru talman! Det finns ju ingen som står upp för kunskap och bildning som gillar detta. Jag vill dock vara tydlig med att man inte kan krossa en hel sektor bara för att man tar upp några dåliga exempel. Det är skillnaden mellan Isabell Mixters parti och vårt parti.

Vi ska agera väldigt kraftfullt i de här situationerna, och det spelar ingen roll om det är en fristående eller en kommunal skola. I slutändan ska man inte få bedriva verksamhet på den enheten om man inte sköter sig som man ska. Det kan jag stå för, och det står Sverigedemokraterna för.

Om man använder skolpengen till annat än det som den ska användas till eller om man totalt brister i de åtaganden man har – om det finns allvarliga kvalitetsbrister – ska man inte kunna ta ut vinst. Om bristerna inte avhjälps måste vi ifrågasätta om man ska få bedriva verksamheten framöver. Jag tycker inte det. Det finns exempel på aktörer som har misskött sig på en skola och sedan fått tillstånd att starta en annan. Det ska man inte kunna göra, utan där måste vi börja prata om näringsförbud.

Samma sak gäller en kommunal skola som missköter sig. Även där måste vi kunna gå in – all in – och göra allt för att se till att vi skyddar eleverna. Det är ändå det som det handlar om.

Jag hoppas att detta var ett tillräckligt bra svar för Isabell Mixter.

Fru talman! Om Isabell Mixter hade öppnat Tidöavtalet hade hon kunnat läsa exakt vad vi tänker göra åt de här sakerna.

Det kommer ett förslag till våren. Det har kommit ett första delbetänkande, och det kommer ett förslag om förbud mot vinstuttag vid allvarliga kvalitetsbrister. Det kommer också att finnas motsvarande regler när det gäller de kommunala skolorna. Där är det lite svårare, eftersom det inte finns några vinster att ta ut. Det kan dock finnas annat som man kan göra någonting åt. Det kan exempelvis vara en politisk ledning som inte sköter sig; det finns ju även sådana exempel.

Detta är på gång, och jag förstår inte varför man skulle hävda någonting annat. Det är ju inte så att någon har sagt att detta skulle skjutas upp eller att det inte skulle bli någonting av det. Sedan kanske det inte blir som Vänsterpartiet vill, för där är vi inte ideologiskt.

När man tar upp alla de här skolorna saknar jag alltid de goda exemplen. Hur är det med de bra ESS-skolorna, som faktiskt levererar? Glömmer man bort dem av en slump? Procivitasskolorna är alldeles fantastiska. Jag vet inte om Isabell Mixter har varit och besökt Academedia och tittat på exempelvis en Procivitasskola. De skolorna är jättepopulära och mycket bra. Det är mycket hög aktivitet, och det är höga krav och höga förväntningar på eleverna. De levererar väldigt bra resultat. Varför lyfts inte de fram i debatten? Det är väldigt märkligt. Jag tycker att det är konstigt.

Jag tycker att vi ska ge kritik åt dem som förtjänar det, men vi ska också sluta kritisera dem som inte förtjänar kritik. Det tycker jag är viktigt och hederligt.

Fru talman! Anders Ygeman och jag är inte överens på det sätt som han säger det. Det vi kan vara överens om är att vi inte ska slösa bort pengar till islamister. De ska inte få några pengar alls, och det måste vi se till att åtgärda.

Islamister har dock inte bara kommit hux flux efter 2022. Vi hade ju islamister som drev skolor också före 2022. Varför var inte Anders Ygeman lika intresserad av att diskutera dessa frågor före 2022? Jag vet att Anders Ygeman inte har rätt till replik, så vi får se det som en retorisk fråga. Det gäller inte bara Anders Ygeman, utan det gäller socialdemokratin som helhet.

Det var ju rasism att gå åt islamister och liknande. Att säga att de inte fick lov att driva skolor var rasism – det var fel. Så fort Sverigedemokraterna sa något var vi rasister. Det var så det lät.

Anders Ygemans parti vill inte ens diskutera sakfrågor med oss. Man har inte ens kommit dit. Om Socialdemokraterna hade velat diskutera dessa frågor med oss under förra mandatperioden hade vi säkert varit intresserade av att göra det. Men det ville de inte. Men nu vill de det eftersom de sitter i opposition, och i opposition behöver man inte ta ansvar.

Fru talman! Det var en Timssrapport som visade att elever med svenska föräldrar drar ifrån kunskapsmässigt. Det var alltså elever med svenskfödda föräldrar det handlade om, inte elever med utrikes födda föräldrar. Är man tredje generationens invandrare har man nog haft ganska god chans att prata svenska i hemmet, men det är inte de som avses i rapporten och inte dem man pekar på. Det handlar om svenskfödda föräldrar respektive utrikes födda föräldrar. Det är främst första generationens invandrare som är i fokus, och det är här insatser måste göras. Det vet vi sedan tidigare, så det är ingen nyhet.

Det är jätteviktigt med fler behöriga lärare, Niels, och jag uppskattar att den frågan tas upp. Jag har också tidigare sagt till dig att vi är helt eniga på denna punkt. Vi fortsätter nu att ge dem som inte är behöriga möjligheten att bli behöriga genom KPU-kurser, vilket jag tror är viktigt.

Den reformerade lärarutbildningen kommer att ge en period med färre utexaminerade lärare. Men i det långa loppet tror jag att det blir bra eftersom vi ökar läraryrkets attraktivitet och får ännu vassare studenter att välja att läsa till lärare. Detta tror jag är jätteviktigt. Att elevantalet sjunker framöver kanske kan kompensera för att vi under en tid får färre behöriga lärare. Det vet jag inte, men det är min gissning.

Tidöregeringen och Sverigedemokraterna gör alltså mycket på detta område.

Fru talman! Jag uppskattar Patrick Reslows svar.

Är man andra generationens invandrare är man född i Sverige. Är man tredje generationens invandrare är ens föräldrar födda i Sverige. Det är ren matematik. De är alltså inkluderade i ”svenskfödda” i Timssrapportens resultat.

Vi är kanske eniga om att Sverige borde ha fler behöriga lärare, men som ledamoten själv är inne på kommer er politik att leda till färre. Det är den faktiska konsekvensen. Ni vet med säkerhet att de blir färre nu men hoppas att de blir fler på sikt. Men är det en nödvändighet att de blir färre? Det är den stora frågan.

Allt regeringen nu gör kommer att underminera förutsättningarna för att få en bra skola för dem som inte lyckas i dag. Det blir färre utbildade lärare, vilket betyder att de större städerna får lärare men inte landsbygden där man har störst problem. Man kan inte införa en akutskola i Pajala kommun för bara en elev. Men eftersom man inte gör den lösning regeringen vill se får man inga pengar. Sverigedemokraterna vill koncentrera lärarutbildningen till tre ställen, vilket betyder att landsbygden inte får några lärarutbildningar och därmed inga lärare. Statsbidragen ska vara riktade, vilket betyder att landsbygdsskolor och utanförskapsskolor inte får några statsbidrag, och så är det i praktiken redan. Inte ens böckerna kommer dit med dagens statsbidrag.

Varför hatar Tidöpartierna Sveriges landsbygdsskolor och utanförskapsskolor så mycket att de varken ska få behöriga lärare eller pengar in i kassan så att de kan ge de elever som har det svårast en bättre utbildning?

Fru talman! Jullovet väntar runt hörnet för landets skolelever. Förhoppningsvis väntar vila och härliga julklappar för barnen. Men många elever kommer att komma tillbaka till nästa termin med en stark känsla av misslyckande. Det finns niondeklassare som redan nu vet att de omöjligt kommer att få godkända betyg och att de därmed inte får gymnasiebehörighet.

Nästan 20 000 elever slås ut när de slutar årskurs 9 utan gymnasiebehörighet. Det är nära 16 procent av eleverna. Andelen elever som inte når målen i grundskolan har ökat med den här regeringen. Det är en katastrof. Vi vet att den som inte klarar grundskolan har mycket större risk att drabbas av arbetslöshet och utslagning senare i livet.

Skillnaderna över landet är stora. Glesbygdskommuner med låg utbildningsbakgrund har flest elever som inte når målen, och skillnaden mellan skolor i samma kommun kan vara stora. I en skola där många av elevernas föräldrar är välutbildade går det bättre för eleverna, men på skolor där många elever har föräldrar med kortare utbildningsbakgrund går det sämre för eleverna.

Det är något som är ruttet i svensk skola. Skillnaderna har ökat. I dag avgör din bakgrund mycket tydligt om du kommer att lyckas eller inte.

I den föregående debatten här i kammaren, integrationsdebatten, hävdade Moderaternas ledamot att det är möjligt att göra en klassresa i Sverige. Jag önskar verkligen att det var sant. Vi ser dock att det är allt svårare att göra en klassresa i Sverige. Det är oerhört cementerat, beroende på vilken bakgrund du har, om du kommer att klara av skolan eller inte. Vi har lämnat alltför många barn efter oss med dagens skolsystem. Det borgar tidigt för att de inte ska klara sig i livet.

Fru talman! Den här hösten har präglats av många utspel om skolan. Man kan nästan tro att regeringen, eller i alla fall Liberalerna, har haft något slags popcornmaskin i sin kammare. Många av utspelen har handlat om att skolans problem är att det saknas disciplinära åtgärder, som om svabbning av matsalen och kvarsittning skulle ge eleverna godkända betyg.

Det verkliga problemet i dag är att det ständigt skärs ned på skolan, som får allt mindre pengar för varje år som går. Regeringen väljer aktivt att prioritera andra saker än välfärden. Det är skattesänkningar för dem själva och de rika, och det är höjda rutbidrag. Lärarna och specialpedagogerna som jobbar i skolan och på fritidshemmen får jobba snabbare. De får fler elever att ta hand om och ett allt svårare uppdrag.

Det som behövs för att skolan ska fungera och för att alla elever ska få lyckas är långsiktig finansiering, inte pressmeddelandepengar. Regeringen säger att man gör historiskt stora satsningar på skolan. Det är verkligen att försöka sminka en gris. Under mandatperioden har regeringen nämligen aktivt valt att prioritera andra saker framför pengar till kommunerna för att de ens ska kunna upprätthålla samma nivå som föregående år.

År 2024 rapporterade Sveriges lärare att nedskärningarna i skolan var de värsta på 30 år. Nio av tio varnade för att de inte längre kunde ge eleverna den utbildning de har rätt till. År 2025 rapporterade skolledarna att sex av tio skolledare tvingats göra nedskärningar. Det är djupt allvarligt. Det är elevernas utbildning och framtid som regeringen sätter på spel.

Vi i Vänsterpartiet lägger i vårt budgetförslag 2,9 miljarder mer än regeringen till skolan. Utöver det lägger vi 8 miljarder mer än regeringen i generella statsbidrag till kommuner och regioner. Vi ser nämligen att det som behövs är verkliga pengar, inte prat.

Fru talman! Det räcker dock inte att förskolan och skolan får mer pengar. Det är mer än så som felar i svensk skola. Samtidigt som lärarna vittnar om ständiga nedskärningar och en ohållbar arbetssituation är det inte alla som är lika ledsna. Skolkoncernernas vinster växer. En av de största koncernerna, Academedia, gjorde en vinst på 821 miljoner förra året, och vd:n plockade ut en årsinkomst på 11 miljoner.

Marknadsskolan skapar djupa problem i svensk skola utöver att skattepengar försvinner iväg i vinst. Om man inte bryr sig om siffror, vilket några partier här i kammaren inte verkar tycka är så viktigt, kan jag berätta att det också leder till andra problem. Till exempel kan kommunerna inte planera sin verksamhet. De vet inte hur många elever som kommer att gå i den kommunala skolan. Ändå har de kvar kostnader för lokaler och lärare. Kommunerna måste dessutom ha beredskap för att kunna ta emot alla elever i en kommun, då de har utbudsansvaret.

Utöver det har friskolesystemet lett till att skolan har blivit alltmer segregerad. De elever som har föräldrar som gör aktiva val hamnar på en viss skola. Kvar på de kommunala skolorna står de elever som behöver mer stöd. Ändå räknas ett huvud som en påse pengar i det svenska skolsystemet. Det är totalt orimligt.

Den här regeringen har sagt att de ska göra en helrenovering av friskolesystemet. I verkligheten verkar det inte bli så mycket av det. Det verkar denna debatt i dag bekräfta. Än så länge har vi inte sett några förslag på bordet, och läser man i tidningen ser man att regeringen just nu verkar vara mycket oense om vilka förslag de ska gå vidare med.

Det är tydligt att vi behöver ett maktskifte nästa år. Vi behöver göra upp med marknadsskolan.

Fru talman! Alla som haft barn på förskolan har nog sett att arbetsmiljön där inte är hållbar. I oktober gjorde TV4 ett reportage där det vittnades om att våldet mellan barn på förskolorna ökar. En förskollärare, Ulrika, vittnade om ångestattacker på jobbet. Det som personalen på förskolorna lyfter fram som det stora problemet och anledningen till att det ser ut så här är resursbrister. På Ulrikas avdelning var det fyra personal på 23 barn.

Simona Mohamsson gick snabbt ut och sa att det behövs ett maxtak för barngrupperna i förskolan. Det har Vänsterpartiet drivit på för länge. I dag finns det bara riktlinjer för barngruppernas storlek. Vi menar att det behöver regleras i lag, i likhet med den norska modellen.

När regeringen går ut och säger att det ska bli ett maxtak i förskolan ekar det dock ganska tomt om de inte samtidigt tillför resurser till kommunerna för att faktiskt öka personaltätheten. Nu ser vi hur barnafödandet sjunker. Det är ett ypperligt tillfälle att faktiskt minska barngrupperna. I stället sägs personal upp i förskolorna runt om i kommunerna. Det är inte konstigt, i och med att kommunerna med regeringens statsbidrag inte får ihop sina budgetar.

Vänsterpartiet vill som sagt lagstifta om barngruppernas storlek och att det ska finansieras av staten. Vi avsätter i vår budget 500 miljoner till mer personal i förskolan och 250 miljoner till ett barnskötarlyft. Vi menar att ett sådant behövs, i likhet med det som finns inom äldreomsorgen, för att personalen ska vara så kompetent som möjligt att ta hand om våra barn.

Fru talman! Elevhälsan är en viktig del av skolan, särskilt eftersom vi vet att allt fler unga mår psykiskt dåligt. Vi avsätter därför 1 miljard för att förstärka och införa ett nyckeltal för elevhälsan. Vi vet att tillgången till elevhälsa i dag är alltför ojämlik mellan olika skolor. Det måste vi ändra på.

Regeringen har i sin budget också avsatt pengar för sänkt förskoleavgift. Vi har ett eget förslag på det området som omfattar både förskolan och fritidshemmen. Vi avsätter också medel för att öka personaltätheten på fritis. Det är verkligen nödvändigt. Kvaliteten på fritidshemmen har alltför länge fått stå i skuggan av annat. Det är hög tid för satsningar på fritidshemmen.

Fru talman! Då vårt budgetförslag är högre än regeringens kan jag inte yrka bifall till det. Jag hänvisar i stället till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Underbart att ledamoten Axén Olin har varit på Viktor Rydbergs gymnasium! Det är en bra skola – jag skulle själv ha varit där men fick ställa in, så jag ska besöka den en annan gång.

Som ledamoten korrekt säger är det mycket viktigt att man har bra lärare, att de stannar kvar etcetera. Det är ju lite lättare när man har en skola mitt i Stockholms centrum, mitt i en storstad. Det är lite lättare än när man har den ute på landsbygden.

I dagsläget är lärarna inte där ute på landsbygdsskolorna, och regeringen vill ha färre lärare. Man vill genomföra en förändring av lärarutbildningen som gör att det är tusen färre lärare varje år som kommer ut. Det betyder färre lärare.

Man kan titta på satsningen på böcker som nämndes. Landsbygdsskolorna får inte del av den, för de är små, så böckerna kommer inte dit.

Man kan titta på satsningen på akutskolor. De kommer inte till landsbygden. Pajala kan inte starta en akutskola. Det är liksom inte sannolikt.

När ska regeringen börja satsa också på landsbygdsskolorna, som ser till att hela Sverige kan leva? Det gör man inte i verkligheten i dagsläget.

Återigen: Jag tycker att det är bra att vi bygger de här diskussionerna på fakta i grunden. Jag tror att ledamoten sa att de som nu har lämnat skolan började under Socialdemokraternas styre.

(KRISTINA AXÉN OLIN (M): Exakt.)

Exakt! Vi tar 2022, 2023 och 2024 och drar av tio år från dem. Vilka år var det? Det var 2012, 2013 och 2014. Vid skolstarterna då, vem var det som styrde? Det var ju Alliansen. Det kan man ändå säga. Alla de elever som hittills har gått ut, förutom i år, har alltså startat under Alliansen med Alliansens politik – och såklart den som varit tidigare. Det här är ju långsiktiga strukturer. Det är primärt Liberalernas politik som har styrt nästan hela tiden. Men de eleverna startade faktiskt inte under Socialdemokraterna. Det är de som går ut de kommande åren som startade under Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag ska förtydliga mig gällande de riktade statsbidragen. De söks ju väldigt sällan av små huvudmän och små skolor. Det vet vi. Det är väldigt tydligt. Alla statsbidrag söks i absolut största omfattning av stora skolor och stora kommuner.

Det är ju detta som är problemet: Tidö har ett extremt storstadsperspektiv i all sin politik på hela skolområdet, och det är ju för att det är Liberalerna som styr den. Det är så det ser ut. De har bara representation i storstäder, och det är så det nästan alltid ser ut.

Moderaterna har ibland haft lite samma struktur, och ibland är man lite bättre på att se hela landet. Vi vet dock att det är en utmaning för de flesta partier.

Vi är överens om en del här, nämligen att den vetenskapliga grunden ska vara basen. Jag skulle därför jättegärna vilja veta av Moderaternas talesperson i skolfrågor vad den vetenskapliga grunden är för att ta bort SVA, alltså svenska som andraspråk. Jag har inte sett att det finns vetenskapliga belägg för detta.

Jag vill också gärna veta vad den vetenskapliga grunden är för diskussionen om skoluniform och för att man vill ta bort elevinflytandet, för allt jag hört när jag pratat med dem som faktiskt kan skolvetenskap, pedagogisk vetenskap, kognitiv vetenskap etcetera visar på motsatsen. Jag utgår dock från att det finns tydliga vetenskapliga belägg för de här förslagen, så därför skulle jag uppskatta att få veta vilka dessa är.

Vi är överens om det här med att lärarna ska arbeta med det som de faktiskt vill. Det är också därför vi inte vill lägga oss i det som sker inne i klassrummet. Det är också därför vi inte tycker att politiken ska avgöra vilka metoder som ska användas, utan det ska professionen göra tillsammans med forskningen. Det ska inte tas beslut om detta i riksdagen eller av regeringen, såsom Tidöpartierna vill. Det ska beslutas av professionen och vetenskapen – inte i riksdagen.

Vi skulle aldrig komma på att inom vårdområdet definiera i riksdagen hur man ska operera eller vilka behandlingar man ska ge. Hur kan vi komma på att göra detta inom skolområdet? Det som underminerar lärarnas profession och rektorernas profession är att regeringarna är så otroligt pillfingriga gång på gång. Det är dags att dra sig tillbaka och låta professionen styra.

Fru talman! Nu har jag blivit skolad igen i att jag borde prata långsammare. Det är inte första gången, och det lär inte bli sista gången, men jag ska försöka ta till mig detta så att vi kanske kan se till att folk förstår vad jag säger. Det ansvaret ligger på mig.

Eftersom vi i Centerpartiet satsar mer på skolan än regeringen kan vi inte säga så mycket om det här, men vi har ett särskilt yttrande som jag hänvisar till, fru talman.

Det är ju så – och jag är jätteglad för att fler partier har börjat se detta – att runt 20 000 elever varje år missar att klara grundskolan. Det är först och främst i utanförskapsområden och i glesbygd. Det är jättetydligt.

Vi vet det här, och vi har generellt sett inte agerat på det tidigare. Vi från Centerpartiet har pratat om det ett bra tag nu. Vi har gjort särskilda program kopplat till det, och fler och fler partier tar upp det. Jag är glad för det, för detta är svensk skolas absolut största problem och kanske det svenska samhällets absolut största problem.

Oavsett om man är mest intresserad av arbetsmarknad, integration, skolpolitik, finanspolitik eller vad det nu kan vara så är grunden till att vi har utmaningar och problem att eleverna inte klarar skolan, för när du inte klarar skolan är det ju klart att du inte kommer i jobb.

Arbetslösheten är mer än fem gånger högre för dem som inte klarar skolan och som inte har en gymnasieutbildning än för dem som har det. Detta är verkligheten, så om man vill lösa arbetslösheten i Sverige ska man få eleverna att klara skolan. Man ser också att kriminaliteten är många gånger högre bland dem som inte klarar skolan, så om man vill lösa kriminaliteten här i Sverige måste man se till att eleverna klarar skolan.

Vi ser såklart att skattebetalningarna generellt sett är mycket lägre bland dem som inte klarar skolan. Detta är en ekonomisk belastning för samhället, för de tar emot övriga bidrag med skatter etcetera. Vill man att staten ska få mer pengar ska man alltså satsa på att få eleverna att klara sig igenom skolan. Detta är verkligheten.

Vad gör vi då? Ja, vi gör mycket, men vad gör regeringen? Den gör inte så mycket. Det är den stora utmaningen. Det har i dagsläget i praktiken inte kommit någonting från regeringen under hela mandatperioden som gör skillnad på kort sikt.

Jo, det kommer en tioårig grundskola – det är sant. År 2033 kanske de första eleverna kommer ut med det nya betygssystemet om Skolverket lär sig att bygga it-system, vilket jag är otroligt skeptisk till.

När det gäller den tioåriga grundskolan kommer de att komma ut ännu längre fram – är det 2038 eller någonting sådant de kommer ut? Det är så långa ledtider på den typen av insatser, och så lång tid kan vi inte vänta. Det är därför vi är väldigt tydliga med att vi behöver satsa på skolan nu. Vi behöver satsa på saker som faktiskt kan göra skillnad nu – också. Det betyder inte att man inte ska göra de långsiktiga grejerna. Det vill jag vara tydlig med.

Vissa saker regeringen gör är bra, men de hjälper inte på kort sikt. Vi pratar om att ytterligare 100 000 eller 200 000 elever lämnar skolan utan att ha en väg in på arbetsmarknaden eller mot att få ett yrke, och då är alla andra problem vi har i samhället olösta. Det hjälper inte. Man kan spärra in ännu en generation, men det kan inte vara det bästa svar vi har som samhälle.

Vad är det då vi behöver satsa på? Jo, vi behöver till exempel ha sektorsbidrag i stället för riktade statsbidrag, för de riktade statsbidragen går inte dit där pengarna behövs som mest. Den statistiken är jättetydlig.

Man kan fråga Skolverket, Skolinspektionen eller SCB vilka det är som tar del av pengarna. Det är de skolor som redan har det bäst och lättast och de kommuner som har det bäst och lättast som får den största delen av pengarna. Många av statsbidragen utnyttjas inte ens fullt ut, så gör ett sektorsbidrag som säkrar att pengarna går hela vägen ut dit där de behövs mest!

Vi satsar 3,3 miljarder kronor mer än regeringen. Men om regeringen bara orkade ändra sina riktade statsbidrag till sektorsbidrag skulle det göra mycket för att få ut mer pengar till skolorna där de behövs som mest – och de behöver såklart gå till de skolor som behöver pengarna som mest.

Fru talman! Det betyder att man behöver rikta pengarna till utanförskapsskolor och till glesbygd, som Centerpartiet gör. Men det gör man inte i dagsläget, och det betyder att glesbygdsskolornas och utanförskapsskolornas dåliga resultat fortsätter.

Vi behöver ge pengar till behöriga lärare så att de faktiskt kommer ut i skolorna, så att det blir fler behöriga lärare och så att de får betalt för att ha de svåraste uppgifterna. Vi behöver faktiskt se till att de huvudmän som inte anställer behöriga lärare också får mindre pengar. Då skulle alla förstå att man ska anställa de behöriga lärarna, för det är de som ger bäst resultat.

Oavsett om man tittar på stöket eller skolresultaten så är det behöriga lärare som är effektivt för att förbättra situationen. Ändå satsas inte en krona på det här från regeringens sida. I stället vill man få ut tusen färre behöriga lärare varje år. Det kommer inte att göra situationen bättre.

Jag hoppas att många av de reformer regeringen gör och som vi röstar för kan göra skillnad på lång sikt, få tillbaka många till läraryrket, öka attraktiviteten etcetera. Men i dagsläget är inte situationen sådan. Så länge man inte satsar på lärarna och ger dem mer i lön kommer det inte att hända, och regeringen har inte satsat på skolan. Jag vet att man gärna vill prata om en historisk satsning. Det är bara för att man räknar utifrån de redan etablerade sänkningar som man själv har genomfört. Det är inte riktiga satsningar. Om man jämför hur mycket pengar det var 2025 med hur mycket det blir 2026 ser man att regeringen har satsat mer på återvandringsbidraget än på skolan. Det räcker inte.

Det sades tidigare från Liberalernas sida att vi är emot reglerad arbetstid. Det är faktiskt inte sant. Jag tycker att det är synd att det kommer osanningar i talarstolen. Vi har sagt ja till det. Det ska jag vara otroligt tydlig med.

Det talades även om skeva incitament kopplade till fristående skolor. Ja, det finns skeva incitament. Det är därför vi föreslår att man inte ska få lika mycket betalt om man inte anställer behöriga lärare. Medan regeringen pratar om skeva incitament gör vi någonting åt dem. Man ska få betalt efter ansvar. Om man etablerar skolor där det är som svårast får man mer betalt. Anställer man behöriga lärare får man mer betalt.

Regeringen, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ger lika mycket pengar till varenda skola oavsett om de levererar eller inte och oavsett om de tar ansvar eller inte. Det borde alla partier ändra på. Vissa saker tar tid – det sa även Liberalerna i ett tidigare replikskifte – men vissa saker kan man också göra nu, nämligen styra pengarna. Man kan ändra den skeva incitamentsstrukturen i svensk skola med hjälp av budgeten. Det går att göra i vårändringsbudgeten om ni vill. Det är inte i morgon, men det är till våren i stället för 2038. Det är stor skillnad. Det här kan vi alltså lösa tillsammans om ni vill.

Allt handlar dock inte om strukturerna. Det handlar även om vad barnen lär sig i skolan. Vi ser att många som inte klarar sig finns i glesbygden. De behöver behöriga lärare. Vår satsning skulle göra jättestor skillnad. Vi vill betala 5 000 kronor extra för varenda behörig lärare som kommer dit. Regeringen har inget svar. Vi vill att samma sak ska gälla för utanförskapsskolorna.

Det handlar också om språket. Det har många partier förstått och kommit med olika typer av förslag om. Vi vill satsa på intensivsvenska för de elever som behöver det, för den som lär sig svenska kommer snabbare genom skolan. Det gäller till exempel de nyanlända som kommer hit som barn och inte har lärt sig svenska. De har svårare att lära sig matte. Dåliga mattekunskaper är den största orsaken till att elever inte blir godkända.

Vi vill öppna för att skolor kan lära ut matte på andra språk under tiden barnet lär sig svenska, i den mån det finns förutsättningar. Det är inte ett krav på alla skolor, för det går inte för alla att leverera. Men det ska finnas en möjlighet att göra det. Det skulle kunna göra skillnad till exempel i städer som Malmö där man har stora utanförskapsområden.

Jag uppskattar att flera har varit inne på ett ökat fokus på att låta lärarna göra jobbet, men i verkligheten detaljstyr vi skolan i extrem utsträckning. Den här regeringen har gjort det mer än någon annan. Regeringen vill rent av att vi i riksdagens kammare ska besluta om undervisningsmetoder. Om vetenskapen kommer fram till nya undervisningsmetoder skulle riksdagen i så fall behöva ta ett nytt beslut innan lärare kan börja använda andra metoder. Det håller inte.

Vi är helt överens om att Fonomix är en bra metod, men vetenskap och vad som är rätt vetenskap ska verkligen inte beslutas i kammaren. Det ska bestämmas av professionen och forskningen. Det ska inte stå i läroplanerna. Det ska stå att det åligger professionen hur det ska göras.

Vi är helt överens om vad som är bra. Men det är inte vi i kammaren som ska besluta den typen av saker. Det måste vara professionens sak. Annars underminerar vi professionen ännu mer än vi redan gjort.

I dagsläget definieras skolpolitiken av Tidöpartierna tillsammans. Hittills har väldigt lite landat på riksdagens bord. Flera av de reformer som utlovas i Tidöavtalet vet vi redan nu inte blir av. Vi får höra att de kommer att bli av under våren, men i dagsläget är det färre som har blivit av än vi har fått veta inte ska bli av. Ett exempel är gemensamt skolval, som sades vara en av de avgörande sakerna för att rensa upp i friskolesystemet. Man skulle se till att det blir friare val av skola än i dag. Ett gemensamt antagningssystem där alla söker på lika villkor skulle öka valfriheten i Sverige. Men just det förslaget är borta. I stället ska vissa skolor få lov att behålla sina privilegier att välja ut elever. Det är inte rimligt.

I dagsläget är det så att inget annat område inom Tidö har så många punkter som har stoppats som skolan. Alla förslag som handlar om att få ordning i friskolesystemet har konstigt nog stoppats, men inga andra.

Det är nog dags för regeringen att leverera på Tidöavtalet, åtminstone på den här punkten, och börja betala efter ansvarstagande. Då kan vi faktiskt få ordning. Låt oss få en skolpolitik som inte bara är till för de större städerna utan fokuserar på de 20 000 eleverna och var de går. Då kan vi faktiskt göra svensk skola väldigt mycket bättre tillsammans.

Fru talman! Det låter som om vi behöver se över våra hemsidor. Det håller vi faktiskt på med. Det är ett uppdrag som ligger på våra tjänstemän just nu.

Vi var de första som sa nej till krav på digitala läromedel i förskolan. Sedan följde ni efter, Fredrik Malm. Det var jättebra. Samtidigt är det viktigt att elever i alla åldrar får digital förståelse.

Liberalerna pratar ganska ofta om att det är viktigt att förstå alla faror med det digitala – mobiler och sådana saker. Vi tycker att det är bra att skolan lär ut sådant. Men digitala läromedel kan även förbättra resultaten.

Problemet uppstår när det blir som när personen som numera är Liberalernas minister för högre utbildning köpte in Ipadar och datorer till alla elever i Stockholm utan att ha en idé om användningen. Det var datorer; det var inte läromedel. Liberalerna behöver förstå skillnaden mellan det digitala och digitala läromedel. Det är två olika saker.

Massor av forskning visar att digitala läromedel, om du använder dem rätt, kan förbättra barnens resultat. Att tro att det bara är fysiska strukturer som kan öka kunskapen tycker jag är ganska naivt. Det betyder inte att vi ska säga vilka läromedel som ska köpas in. Det är det som är skillnaden. Vi tycker att man ska köpa de läromedel som funkar.

För mig är det fullständigt indifferent om läromedlet är digitalt eller fysiskt så länge det är bra – helst det bästa som finns. Det är det avgörande. Ni vill att man ska säga specifikt vilka som inte ska användas. Ni vill alla möjliga saker, bland annat bestämma vad man ska använda. Vi tycker att professionen ska avgöra det. Det ska jag vara jättetydlig med.

Det är underbart att Liberalerna lyfter fram vikten av vetenskaplig grund. Jag ställde frågan innan, men fick inga svar. Vad är den vetenskapliga grunden för skoluniformer? Vad är den vetenskapliga grunden för att minska elevinflytandet? Jag vill jättegärna veta det, för jag har inte kunnat hitta någon som har kunnat visa att värdet av minskat elevinflytande skulle bygga på vetenskaplig grund. Det är en av era största grejer.

Fru talman! Jag kan det säga igen, eftersom Fredrik Malm har en tendens att inte höra vad man säger när han får svar. Jag får väl ta det igen.

Vi var de första som sa att skärmkravet i förskolan skulle bort för att det inte fanns något vetenskapligt belägg för det. Det gick vi ut med före regeringen. Det är vi alltså helt överens om.

Men man kan inte tala om mobiltelefoner och Tiktok och samtidigt klumpa ihop sömnproblem och skeva skönhetsideal med läromedel inne i skolan. Det är två helt olika saker. Det är det som har varit problemet när Liberalerna har pratat om dessa grejer; man har lagt ihop alltihop.

Vi är helt överens om det finns en massa problem med sociala medier, Tiktok och sådant. Men det betyder inte att det inte finns lösningar för att få fler att lyckas med matte. Det handlar inte om en digital it-miljö eller om att ha en laptop, utan det handlar om vad som är på den.

Vi talar om digitala läromedel, och vi ska se till att veta vilka som är bra. Vi har länge sagt att Skolverket ska ha strukturer för att säkra att de läromedel som används är bra, både digitala och fysiska. Det är det vi har sagt. Det tycker jag är jätterimligt.

Om det står att vi vill öka digitala läromedel i alla klasser ska vi rätta till det; jag har det inte framför mig, så jag vet inte riktigt hur det står. Jag har redan ett uppdrag på gång att skriva om våra texter på hemsidan. Det är i alla fall inte detta vi tycker.

Vad vi tycker är att läromedel ska vara bra, och de kan många gånger vara digitala. Jättemånga digitala läromedel har de bästa förutsättningarna för att öka resultaten bland de elever som har det svårast. En massa elever har inte en chans att klara skolan om vi inte ger dem de bästa digitala läromedlen. Detta finns också och måste få plats. Det kan inte bara likställas med Tiktok klockan elva på kvällen i sängen. Det blir en absurd debatt om man jämställer de två sakerna.

Vi behöver en seriös debatt om dessa saker och lägga beslutet om vilka läromedel man ska använda på professionen och inte på politiker.

Fru talman! Jag har inte sett att det här finns i Tidöavtalet. Jag har inte sett förslag om nivåindelning på bordet. Finns det förslag som ligger där? Har någon annan sett det? Vilka förslag är det då vi ska stötta? Det är det som är problemet. Ni kan prata en massa om vad ni gärna vill göra, men ni lägger inga förslag. Ni har jättemånga saker som ni säger att ni ska göra och som ni inte har gjort. Sedan kommer plötsligt andra saker från sidan som ni frågar om vi kan stötta, men de finns ju inte på bordet.

I dagsläget är det möjligt för en lärare eller rektor att se till att en elev går om om det behövs. Man kan också dela in i små grupper, i halvklass etcetera. Men igen: Det är inte jag som ska bestämma det. Man kan behöva göra helt olika saker i en skola i Venjan än vad man behöver göra i Växjö. Det är två olika nivåer och två olika storlekar. Jag kan inte stå här i riksdagens kammare och säga: ”Nu ska ni dela upp klasserna” eller ”nu ska ni nivåindela”.

Det finns en massa klasser där ettan och tvåan går tillsammans. Det är också en verklighet i svensk skola. Jag ska inte sitta och definiera det. De har möjligheterna. Om det finns hinder i lagstiftningen för att göra nivåindelning kan vi absolut diskutera det. Men min uppfattning är inte att det behövs, för det görs på många ställen redan i dagsläget.

Jag uppskattar också att spetsutbildning har kommit upp på bordet. Det är jättebra. Inte heller den fungerar på landsbygden. Hur ska en elev från en liten ort som har 50 kilometer till det närmaste gymnasium ta del av en spetsutbildning? Det kan man inte. Det är återigen ett storstadsfenomen. Det här är en Tidöproblematik igen. Det är bara de som bor i storstad som har möjlighet att ta del av sådant.

Det finns ingen digital spetsutbildning över huvud taget. Vi har pratat med Skolverket om det och att det inte finns. Får man lov att göra en sådan? Det vet vi inte, är Skolverkets svar.

Tidöpartierna fokuserar på den problematik som finns i storstäder och de möjligheter som man kan ge till storstadsbarn. Men den som är begåvad men lantis får inte samma möjligheter som de som bor i stan, och det är orättfärdigt.

Fru talman! Till att börja med vill jag tacka Kristina Axén Olin för bra frågor och en bra diskussion.

Utmaningen är just det här när regeringen säger: Om ni gör på det här sättet, till exempel inför små undervisningsgrupper, kan ni få pengar. Om ni gör på ett annat sätt för att lösa utmaningen får ni inga pengar. Det är denna detaljstyrning jag pratade om tidigare.

De riktade statsbidragen går till väldigt specifika saker. Det gör att vi får en sämre skola där det bara är de stora skolorna som ofta är i större städer, eller i varje fall i städer, som får möjligheten att få pengarna.

Du har en sammansatt klass med ettor och tvåor, och så får du veta att du ska göra små undervisningsgrupper för att kunna hantera dina problem. Du har en lärare. Hur ska du göra det? Det går inte.

Det betyder att de inte får mer pengar. De kan inte få stöd till sina utmaningar, eftersom de inte gör som Liberalerna fått för sig att man ska lösa problemen utifrån deras storstadsperspektiv.

Det är problemet med detaljregleringen. Det handlar inte bara om regler, utan det handlar också om hur pengarna fördelas. Det är därför som vi säger att man ska ha sektorsbidrag. Skolan i Venjan kommer att behöva pengar till andra saker än vad skolan i Växjö behöver.

Då måste fördelningen av pengarna göras utifrån deras behov och inte enligt vad Liberalerna vaknar upp på morgonen och känner för här i Stockholm. Det är olika saker. Det är jätteviktigt att förstå den skillnaden.

Jag kommer delvis ihåg hur det var. Jag har också sagt att man ska ha digitala möjligheter i glesbygd. Om det var under januariavtalet kan det ha varit så att vi var tvungna att rösta för någonting som Liberalerna var för. De har ju sagt nej till alla digitala grejer.

Mitt eget favoritexempel är franska 2 eller franska 1 i Dalarna. Alla småkommuner i Dalarna gick ihop. Det gjorde att två elever från Malung-Sälen som ville läsa franska, och som aldrig hade fått en chans till det, eftersom det inte fanns någon behörig lärare, kunde få franska 2 med en lärare i Paris. Det var bara för att det var digitalt.

Den som säger att allt digitalt är kasst har verkligen inte förstått hur man kan sprida kunskap i en modern värld.

Fru talman! Det är väldigt bra frågor från Patrick Reslow. Jag vill gärna höra vilka egna förslag ni har för att stärka landsbygdsskolorna i nästa replikrunda. Jag har inte sett så många av dem.

Att professionen bestämmer innebär inte att du inte kan styra. Det är den första delen. Till exempel styrs vården helt av professionen. Att professionen bestämmer betyder inte att den enskilda läraren i det enskilda klassrummet bestämmer allting själv. Det betyder att det inte är vi politiker som definierar vad som är korrekt sätt att göra saker på.

Det är vetenskap, rektorer och lärare som tillsammans kommer fram till vad som är den bästa metoden. Ljudning är en sådan metod. Men det ska inte bestämmas i en lag i riksdagen. Vi skulle aldrig få för oss att skriva: Nu ska du använda den här typen av metod för att ta bort en materia i vården. Det är motsvarigheten.

Det ska vara vetenskapligt baserat i allt väsentligt. Det är skillnaden. I dag har vi en skola där nästan alla partier hellre vill att vi politiker ska gå in och bestämma i lag vad som är vetenskapligt.

Vi måste ha strukturer som gör att man ska göra det som är vetenskapligt belagt. Men det är inte vi politiker som ska skriva det i en lag. Myndigheter tillsammans med professionen ska se till att det finns strukturer för att det blir så. Det är vad jag vill ha.

Det betyder inte att man inte ska kunna säga att ljudning är det rätta. Vi kan väl vara ärliga. Varken du eller jag är expert på pedagogisk teknik. Det är därför vi är här och inte i ett klassrum. Överlag är vi inte experter. Vi är experter på att fördela pengar och skriva lag, men inte på att undervisa eller vad det nu kan vara.

Därför ska det inte ligga på oss att bestämma den enskilda metoden i lag. Däremot ska vi se till att det finns strukturer genom myndigheter etcetera för att säkra att det som utövas är vetenskapligt belagt. Det var bara det jag ville säga. Jag hoppas att det var tydligt.

Fru talman! Det är lätt hänt, fru talman, att det blir så. Vi gör vårt bästa i kammaren.

Jag förstår hur Niels Paarup-Petersen menar. Men man pekar starkt på att vi har problem med inlärning av läsning. Vi har stora elevgrupper som har problem med att läsa. Det får stora konsekvenser senare i livet.

Då tror jag att det är viktigt att man sätter detta på pränt och säger: Det här är en vetenskapligt beprövad metod som fungerar. Det har fungerat tidigare, och det har fungerat i de länder där man har haft det. Det är ett väldigt enkelt sätt att lära sig läsa på.

Jag tror att det är värt att man gör det, och jag tycker att det ska vara lika i hela landet. Annars är risken att vi får andra lösningar som inte leder till något resultat. Då har vi också elever som drabbas för att de bor i fel kommun. Jag tycker själv att det skulle vara allvarligt.

Det är bättre att ha detaljstyrning där det krävs detaljstyrning. Sedan ska jag vara den första att skriva under på att man inte ska ha detaljstyrning på precis allt, utan professionen måste också kunna ha fria ramar för sin undervisning. Så måste det vara. Men i vissa frågor är det viktigt att ha detaljstyrning.

Jag tänker ta upp en annan sak. Ledamoten sa att det är flera reformer som inte kommer till stånd. Det är inte riktigt rätt. Vi har en del utredningar som har fått förlängd tid. Vi räknar med att de kommer till hösten. Det har kommit delbetänkanden som kommer att leda fram till ett lagförslag, men i andra delar blir det inte förrän till hösten.

Det är inte så hemskt många reformer som står i Tidöavtalet som inte kommer till stånd. Det är kanske två.

Fru talman! Det finns väldigt mycket som är fantastiskt i den svenska skolan. Ibland kan man faktiskt tycka att svensk skola är betydligt bättre än samhällsdebatten ger sken av.

Svenska elever ligger över OECD-snittet i både matte och NO-ämnen. Om man bara skulle räkna elever med svenska som modersmål skulle Sverige vara bland de högst presterande länderna utanför Östasien. Vill man leta efter enskilda ljusa exempel är det väldigt lätt att prata om alla de lärare som varje dag hjälper elever att förstå världen, som tar sig tid att förklara en ekvation en gång till, som utmanar de elever som har lätt att lära och lyfter de elever som har tappat tron på sin egen förmåga.

Varje dag sker insatser i den svenska skolan över hela Sverige som blir avgörande för en enskild människa och formar framtiden för tusentals barn, men de får sällan rubriker. Det handlar om den skolpersonal som skapar en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter – en skola att längta till.

Men även om svensk skola är bättre än sitt rykte finns det brister som behöver hanteras och lösas. Som politiker och lagstiftare är det vår uppgift att göra det. Ska man prata om skolans utmaningar behöver man prata om ungas psykiska ohälsa.

Det finns en hel del forskning som visar att psykisk ohälsa och skolmisslyckande hänger ihop. Orsak och verkan går ofta åt båda hållen. Psykisk ohälsa leder till skolmisslyckanden, och skolmisslyckanden leder till psykisk ohälsa.

En stor undersökning förra året visade att 15 procent av Sveriges skolelever, motsvarande 110 000 barn, uppger att de mår dåligt just nu. Eleverna uppger själva att deras psykiska hälsa påverkar deras skolresultat. Det är ju inte särskilt svårt att förstå. Sömnsvårigheter, ångest och hög frånvaro ger naturligtvis utslag i kunskaperna och i betygen.

Här skulle jag vilja säga att man behöver skilja på olika former av psykisk ohälsa och kunna tala om detta med fler nyanser. Vissa former av psykisk ohälsa kräver professionell vård och behandling, men mycket kan faktiskt lindras med rätt stöd och förståelse.

Vi behöver öka kunskaperna om den psykiska ohälsan bland alla, skulle jag vilja säga, men inte minst hos våra barn och unga för att just skapa förståelse och motverka och förebygga. I skolan har vi möjlighet att skicka med barnen kunskap om psykisk hälsa som de kan ha nytta av hela livet, även om det inte kommer på provet.

Därför är vi kristdemokrater övertygade om att det är dags att sätta psykisk hälsa på schemat. Det ska tydligt in i läroplanen som ett obligatoriskt moment i ett antal timmar på både mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Det handlar om att eleverna får lära sig sätta ord på sina känslor, förstå varför man kan känna oro eller ångest och hur det kan hanteras. De får lära sig att hantera konflikter och kriser och att förstå att den där stressen som de kan känna inför ett prov inte är farlig. Och de får lära sig vad som påverkar den psykiska hälsan, inklusive både skärmtid och sociala medier.

I många länder har man detta på schemat sedan länge, och det finns stöd i forskning för att det fungerar. Barn mår bättre, och den psykiska ohälsan minskar. Det gör att möjligheterna att klara skolan ökar. Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar det till och med. Det är dags att det kommer på plats också i Sverige.

Fru talman! Elevhälsan är en annan viktig grej när det kommer till skolans arbete mot den psykiska ohälsan. Men tillgången till elevhälsan varierar rätt stort mellan olika skolor. Det behöver bli bättre och mer jämlikt.

Kristdemokraternas politik syftar till att rikta statsbidrag mot elevhälsan och att införa en elevhälsogaranti så att varje elev ska få rätt att komma i kontakt med elevhälsan inom rimlig tid. Vi vill också se rutinmässiga samtal med kurator. Precis som alla elever i dag har hälsokontroller hos skolsköterskan borde de också kunna ha det hos en skolkurator, så att man bättre kan upptäcka och förebygga psykisk ohälsa i ett tidigt skede.

Fru talman! Jag skulle också vilja lyfta fram en särskild form av psykisk ohälsa, en funktionsnedsättning som gör barn och unga extra sårbara för allt som stör och bryter rutiner, nämligen adhd. Vi har en prognos som säger att med dagens utveckling kommer 15 procent av alla pojkar i en nära framtid att ha en adhd-diagnos. Det finns många förklaringar till detta: ökad kunskap i samhället och hos professionen men också möjlig diagnosglidning. Men det finns också en del andra förklaringar som lyfts fram. En är att skolan har drivit på detta. Utan att det egentligen finns något stöd för det kräver skolan ofta en diagnos för att ge barnen den hjälp som de behöver. En annan förklaring är att kunskapsmålen har varit flummiga och orealistiska.

Men skolan har också fått det svårare att hantera de här eleverna. I en enkät sa nästan alla lärare att elevernas uthållighet har försämrats på ett oroväckande sätt bara de senaste åren. Lärarna menar att den starkast bidragande orsaken till det är alla snabba kickar som eleverna är vana att få i den digitala världen.

Som en lärare skriver: ”I dag konkurrerar svensk skola med sociala medier, och vi förlorar kampen.” En annan skriver: ”Majoriteten av eleverna har ett koncentrationsspann på 2–3 minuter.”

Flera problem som vi ser runt omkring oss som skapar svårigheter för eleverna i skolan börjar och slutar med skärmen. Det som barn och unga behöver för att kunna må bra – som sömn, rörelse, rekreation och relationer – får stryka på foten. I stället sitter de där fastklistrade timme efter timme med skärmen i handen, med det ändlösa skrollandet rakt ut i meningslösheten.

Det går att koppla psykisk ohälsa, bristande koncentrationsförmåga och sämre kunskapsresultat till just skärmarna. Dagens elever har i princip all världens underhållning inom armlängds avstånd, och bara en av fem gör sina läxor utan digital distraktion.

En utmaning för skolan i dagens skärmsamhälle är att få barnen att lyfta blicken och lära sig grunderna. Skolan måste vara en kraft som står upp i kampen mot Tiktokhjärnan och dess krav på snabba kickar och underhållning. Skolan måste ha fokus på att lära eleverna att räkna, skriva och orka läsa längre texter utan snabba kickar och utan genvägar – lite tråkigt tragglande, helt enkelt.

Därför ser regeringen nu till att alla elever från förskoleklass till årskurs 9 får en mobilfri skolgång. Mobilförbudet ska också gälla på både raster och fritis. Varje morgon kommer alla skolor i hela landet att samla in elevernas mobiler och ha dem i förvar under dagen.

Under lång tid har det i skolan rått en digitaliseringsiver, där allt digitalt i modernitetens namn, helt oavsett innehåll, har ansetts vara bra. Den tiden är förbi. Den digitala övertron i skolan har nått vägs ände. Nu ska skolan tillbaka till grunderna.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Niels Paarup-Petersen, för frågorna!

Vi har debatterat de här frågorna ett flertal gånger, kopplat till den utslagning vi ser i svensk skola. Många som gått klart grundskolan har inte fått de kunskaper som man behöver för att komma vidare in på gymnasiet. I grunden är problemet att de får för lite kunskaper under de första nio tio åren, i grundskolan.

Sedan ser jag och regeringen också att man skulle behöva ha vägar vidare för dem som inte uppnår de kunskaper som i dag krävs för att komma in på de nationella gymnasieprogrammen. Vi jobbar med att få fram ett, så att säga, tredje spår på gymnasiet, där man lättare kan komma in. Det skulle vara fokus på lärlingsutbildning, praktik och yrkeskunskaper, så att säga.

Vad har vi att göra i väntan på det? Jag skulle säga att alla de satsningar som regeringen gör och som vi redan har gjort för att höja kunskaperna i grundskolan hjälper de elever som går i skolan i dag och som går i skolan i morgon så att de får mer kunskap och kan komma in på gymnasiet.

Vi har varit inne på fysiska läroböcker. Jag nämnde i mitt anförande att det ska vara fysiska läroböcker i stället för digitaliseringsivern, som inte har varit bra för svenska elevers kunskaper och som kanske har slagit allra hårdast mot de elever som har det kämpigt att nå upp till godkändnivån. Vi vrider om kursen från Centerpartiets ogenomtänkta digitaliseringspolitik – ska man säga så? – till en skolpolitik som går tillbaka till grunderna, fysiska läroböcker, där eleverna får traggla tråkigt läsande i stället för att få de snabba kickarna. Det kommer att bidra till en bättre psykisk hälsa.

Fru talman! Jag tar en fråga i taget. Jag skulle inte beskriva regeringens politik för gymnasiet och betygssystemet på det sätt som ledamoten väljer att göra. Jag skulle snarare beskriva det som att regeringen väljer att bredda gymnasiet, så att fler får ett alternativ och en linje som passar dem, i stället för att sänka kraven.

Om man skulle göra så som ledamoten Niels Paarup-Petersen föreslår – liksom helt ta bort godkändgränsen i dag – är risken att elever skulle komma in på de nationella gymnasieprogrammen som inte klarar dem och som då skulle slås ut ytterligare en gång eller slås ut senare. Då är det bättre att de fångas upp redan efter årskurs 9, skulle jag säga.

När det kommer till glesbygdsskolor gör regeringen stora satsningar på alla Sveriges skolor. Men man ska komma ihåg att om skolor ska kunna finnas på glesbygden måste någon vilja bo där, så att säga. Problemet under förra mandatperioden, när Centerpartiet var med och styrde, var att glesbygden gick på knäna. Alla vi som bodde långt ifrån storstäderna drabbades oerhört hårt av höga bränslepriser, en infrastruktur som inte fungerade och en rovdjurspolitik som var ogenomtänkt. Det var anledningen till att Centerpartiet fullständigt rasade ihop på landsbygden. I Dalarna halverades väljarstödet för att väljarna helt enkelt inte gillade landsbygdspolitiken.

När det kommer till skolorna är det alltid en balansgång mellan riktade statsbidrag och generella statsbidrag, men nog kommer de små kommunerna åt de riktade statsbidragen för fysiska böcker. Jag var faktiskt i Los skola i Ljusdals kommun, i Hälsingland. Den ligger väl någonstans mitt emellan Sveg, Ljusdal och Orsa. Det är en mycket liten skola, mitt ute på landsbygden. Nog fick de del av bidragen. De hade köpt in böcker som de annars inte hade fått.

Jag köper inte det narrativ som Centerpartiet försöker måla upp. Tvärtom är det den här regeringen som äntligen står upp för landsbygden.

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Linus Sköld, för frågan!

Det är mycket riktigt att Kristdemokraterna driver den här frågan. Kristdemokraterna har sett på forskningen. Vi har sett problematiken ute i skolorna. Och vi ser att man med psykisk hälsa på schemat nog skulle kunna komma till rätta med en del av den här problematiken. Precis som Världshälsoorganisationen till exempel pekar på skulle detta kunna hjälpa barn och unga att få verktyg för att kunna hantera den psykiska hälsan.

Frågan om läroplanen bereds i Regeringskansliet men inte i den bemärkelsen att den ligger i en byrålåda utan i den bemärkelsen att den inte är helt färdigförhandlad. Vi får se, så att säga, vad den landar i. Men Kristdemokraternas besked är att vi driver den här frågan.

Jag skulle också kunna tänka mig flera sätt att få in ett sådant här arbete på skolorna. Skolorna kan göra detta redan i dag inom befintlig läroplan. Alla socialdemokratiska kommuner kan till exempel införa lokala varianter av det här på alla skolor som de ansvarar för. Skolverket skulle kunna ta fram nationella riktlinjer för det, även om det inte hamnar i just den nya läroplanen.

Mina motfrågor till Socialdemokraterna blir varför Socialdemokraterna inte gjorde något när de själva hade ansvar för Utbildningsdepartementet och hur det ser ut i de socialdemokratiska kommunerna. Varför driver inte alla socialdemokratiska kommunpolitiker igenom detta i sina kommunala skolor?

Fru talman! Linus Skölds problem är att när Socialdemokraterna var ansvariga för den svenska skolan föll elever mellan stolarna i överlämningen mellan elevhälsan och regionens barn- och ungdomspsykiatri – elever som behövde så mycket hjälp att elevhälsan inte kunde hantera det utan ville lämna över till barn- och ungdomspsykiatrin. Det var de elever som behövde absolut mest hjälp som föll mellan stolarna. De som riskerade att fara mest illa fick inte den hjälp de behövde eftersom Linus Sköld och Socialdemokraterna inte kunde hantera den samordningsproblematik som finns mellan de kommunala skolorna och regionens barn- och ungdomspsykiatri.

Därför driver Kristdemokraterna att samma huvudman som är ansvarig för elevhälsan också borde vara ansvarig för barn- och ungdomspsykiatrin.

Men Linus Sköld har ett problem till. När Socialdemokraterna var ansvariga för Utbildningsdepartementet ökade den psykiska ohälsan i skolan. Otryggheten ökade i skolan. Mobbningen ökade i skolan. Socialdemokraterna lyfte inte ett finger för att komma till rätta med det. Skolornas trygghetsarbete minskade, mobbningen ökade, otryggheten ökade och kunskapsresultaten sjönk. Det rådde tyvärr arbetsro på Utbildningsdepartementet i stället för arbetsro i de svenska klassrum som hade behövt det.

Nu har vi äntligen en regering som tar tag i detta. Vi har äntligen en regering som löser skolans problem. Det är enkelt att i opposition rikta kritik om att saker och ting borde göras annorlunda och snabbare, men i så fall borde man ha levererat det när man själv kunde styra.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar högskola och forskning, och jag börjar med att yrka bifall till regeringens proposition gällande den här delen av budgeten.

Den totala summan för universitet och högskolor under utgiftsområde 16 är nästan 57 miljarder kronor. Den totala summan för vårt utbildningssystem ligger på cirka 8 procent av bnp. Det är en ganska hög siffra, men den har faktiskt minskat de senaste åren – år 2020 låg den på 8,4 procent. Det är viktigt att komma ihåg att siffran är direkt beroende av vår totala bnp.

Jag gick också lite utanför budgettabellerna och såg att anslaget till FOI i princip fördubblats sedan år 2000. Jag fick fram siffran 48 miljarder kronor för 2025.

Enligt Chat GPT, som tragglat igenom alla tabeller och adderat summorna, ökar pengarna till forskning med totalt 627 miljoner kronor jämfört med föregående år. Det är väl inte en kvalitetssäkrad uppgift, fru talman, men jag satt och lekte lite.

Som vanligt har vi aldrig anslagit lika mycket pengar till ändamålen utbildning och forskning. Jag kan inte se någon direkt minskning av någon post förutom när det gäller Vetenskapsrådet, som fick en liten minskning av sin budget därför att regeringen på grund av inflationen och kronans minskade värde måste lägga mer på internationella åtaganden. Kronans värde har dock gått upp igen.

På sidan 141 i budgeten, fru talman, skriver regeringen att den ska premiera excellens. Det är på tiden. Regeringar av alla kulörer har fokuserat för mycket på enbart pengar och anslagens storlek; vad vi får pengarna har man inte alltid varit särskilt intresserad av.

På sidan 135 i budgeten beskriver regeringen hur den har gjort satsningar genom att höja ersättningar till flera utbildningar och därigenom ge utrymme för mer lärarledd tid. Det här är något vi i SD länge har tjatat om, och det är en mycket bra och välbehövlig satsning.

Jag såg i ett tv-inslag förra månaden att en del som har gått på universitetet vidareutbildar sig inom yrkeshögskolan. Det om något är en signal om att vi behöver vässa våra utbildningar och samtidigt inte låta det gå inflation i teoretiska utbildningar.

Vi har också frågan om lärosätenas självständighet, som ju hänger samman med detta. Vi politiker ska värna lärosätenas oberoende. Det är en oerhört viktig uppgift. Men den är inte förbehållslös; det har den aldrig varit och kommer aldrig att vara. Alla regeringar har alltid lagt sig i vad lärosätena gör med sina pengar. Vi har anslagstak och riktade anslag, vi har speciella satsningar etcetera.

Det har varit helt rätt av alla regeringar, för det är skattepengar det handlar om. Hur ska regeringen till exempel kunna satsa på excellens, som det står i budgeten, om den inte har något inflytande alls? Det gäller även alla andra mål som vi alla tycker om att höra om – vi vill bara inte sätta det i samband med lärosätenas oberoende.

Vi vill också att Sverige ska hävda sig internationellt. På sidan 232 i budgeten skriver regeringen: ”Sverige ska fortsatt vara en ledande forskningsnation.” Ja, men vi vill också att vårt näringsliv ska växa och utvecklas med nya innovationer, bara för att ta ett exempel, och här måste regeringen såklart driva sin ambition.

Inom ramarna är dock högskolorna självklart självbestämmande. Det har de alltid varit och kommer alltid att vara, oavsett regering. Det vet alla.

Sedan ska vi skilja på lärosätenas oberoende och de enskilda medarbetarnas oberoende. Jag tänker då på både forskare, lärare och studenter. Jag har märkt en tendens, fru talman, att vi sverigedemokrater tänker mer på de enskilda medarbetarnas frihet medan andra partier mer premierar styrelsernas makt. Återigen: Det är inte samma sak.

I den här kontexten vill jag också nämna att migrationsminister Johan Forssell gav Stockholms universitet i uppdrag att utforma ett medborgarskapsprov. Universitetet vägrade, i alla fall sist jag hörde något om det. Forssell replikerade att universitetet faktiskt är en statlig myndighet och ska utföra uppdraget, men universitetet fortsätter att vägra. Vi har alltså ett lärosäte, till allra största delen skattefinansierat, som bara sätter sig i sandlådan.

För att vara tydlig här: Det är snickare, rörmokare och asfaltsskyfflare som betalar in den skatt som går till att driva de här lärosätena, till hela samhällets fromma. Men lärosätena vill sitta i sin sandlåda och säga: ”Nej, bestämmer själv! Kan själv!” Kliv ur sandlådan, tack! Och att göra om driftsformen till stiftelser är som sagt inte aktuellt och kommer heller aldrig att bli det.

I allt övrigt ska våra lärosäten dock självklart vara autonoma och självbestämmande – fattas bara annat.

Tyvärr såg jag inget anslag till en ny forskningsisbrytare i årets budget. Det stod några rader om behovet av en ny forskningsisbrytare, men det kom inget beslut med tillhörande anslag. Polarforskningssekretariatet fick därför avbryta sin upphandling. Det här är inte bra. Andra länder kan allokera all tillgänglig varvskapacitet för den här typen av enorma isbrytare, fru talman, och då kommer vi sist i kön. Man kan tycka att detta är ett särintresse, men forskningsisbrytare har gett oss i Sverige ett renommé världen över som vida överstiger det som den så kallade gröna omställningen gett oss.

Framför allt lever vi i en orolig värld där stormakterna försöker att roffa åt sig allt de kan, också i polarområdena. I det här läget måste vi ha politiker som har helhetssyn och som visar ryggrad och mod. Vi kan inte överlåta beslut som detta till ängsliga teknokrater.

Jag hade också gärna sett ett extra riktat anslag till försvarsforskning, gärna i forskningspropositionen. Det finns få områden där vi är bland de bästa i världen. Varför inte satsa på de områdena?

Yrkesutbildningarna har fått ett extra anslag på 117 miljoner kronor. De ska tydligen öka med 10 procent på tre år, vilket är bra. Fler behöver gå yrkesutbildningar, och något färre ska nog läsa på universitet – för samhällets bästa och näringslivets behov.

Jag vill rikta en ödmjuk uppmaning: Vi borde alla hjälpas åt att uppvärdera praktiska yrken och ta gemensamt ansvar. Kalla det gärna en tioårspakt.

Till sist, fru talman, tycker jag att det kan nämnas här att Konstfack, enligt revisionen, har slarvat med insatser för deltagande i Horisont Europa. Hur svårt kan det vara att göra upp en plan för deltagande i Horisont Europa? Vi betalar enorma summor till det programmet. Gör en plan för Horisont Europa i stället för att måla om rummet Vita havet, är mitt ödmjuka förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnade på Linus Skölds anförande och noterade Socialdemokraternas ställningstagande i en central fråga, nämligen hur våra lärosäten ska drivas. Ända sedan Folkpartiets dagar har vi liberaler tillsammans med de andra borgerliga partierna drivit på för att se över om myndighetsformen är lämplig för våra lärosäten eftersom vi ser nödvändigheten av en fri akademi i Sverige. Detta har blivit alltmer akut, inte minst med tanke på det vi ser från Trumpadministrationen i USA. Om Ivy League-lärosätena i USA varit myndigheter gissar jag att de inte hade funnits kvar med tanke på vad nuvarande presidentadministration i så fall hade kunnat göra.

Fru talman! Sverige har fri forskning inskriven i sin grundlag, och nu pågår en utredning om hur den akademiska friheten ska stärkas; betänkandet kommer i sommar. Om vi verkligen har för avsikt att stärka den akademiska friheten och de fria akademierna är det helt nödvändigt att också se över lärosätenas driftsform.

Finland gick denna väg för 15 år sedan, och där ser man tydligt att när majoriteten av lärosätena är sina egna juridiskt offentligrättsliga inrättningar har de en starkare autonomi. De kan besluta om egna akademiska strukturer, ingå avtal, friare äga egendom och så vidare.

Nu är det Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som blockerar detta i Sveriges riksdag. Varför, Linus Sköld?

Fru talman! Lärosätena själva vill detta. Det blir mycket tydligt när man talar med rektorer för lärosäten i Sverige. Inte minst rektorn vid Stockholms universitet har skrivit att han välkomnar detta och menar att det är väldigt viktigt för att lärosätena på både kort och lång sikt ska garanteras autonomi. Vi vet ju inte hur de politiska vindarna kommer att blåsa.

Det är lätt att stå i riksdagens talarstol och hänvisa till en enda ledamots X-flöde, och det spelar ingen roll om Chalmers är en myndighet eller en stiftelse om en riksdagsledamot skriver något på X. Men hade Harvard, Brown, Princeton och Yale varit myndigheter hade en amerikansk president genom en enkel order och ett senatsbeslut kunnat lägga ned dessa myndigheter. De hade då inte funnits alls i dag. Skälet till att de finns kvar är att de har en alternativ finansiering.

Det viktiga med fria lärosäten är att de på olika sätt kan bygga upp en robusthet i sina organisationer och att autonomin gör dem fria från de olika politiska vindar som kan blåsa.

Socialdemokraternas uppfattning är att det bästa sättet att trygga den akademiska friheten är att politisera våra lärosäten, lägga en våt filt över dem på det sätt som sker nu och inte friare låta dem ingå avtal, investera i exempelvis fastigheter, bygga upp annat kapital och ta in privat kapital. Men andra länder går i den riktningen eller gjorde det för flera hundra år sedan. Sveriges modell är ganska unik.

Det är problematiskt att Socialdemokraterna tar så lätt på den akademiska friheten.

Fru talman! Vi debatterar i dag hur Sverige ska rusta för framtiden. Det viktigaste rustningsprojektet finns i skolorna, på högskolorna och i vuxenutbildningarna.

Just nu står allt fler människor utan arbete. Vi har en rekordstor arbetslöshet. Många som länge har slitit för att försörja sig hamnar i arbetslöshet när ekonomin bromsar in. Samtidigt lämnar unga grundskolan med ofullständiga betyg eller med endast grundskole- eller gymnasieutbildning och möter en arbetsmarknad där de inte får jobb, och de kan inte flytta hemifrån eller påbörja ett självständigt vuxenliv.

Samtidigt skriker välfärden efter arbetskraft – i vården, i skolan, i äldreomsorgen och i det sociala arbetet. Ett enormt glapp har uppstått mellan människor som vill arbeta och arbetsplatser som desperat behöver personal. När gapet växer växer också den sociala utsattheten. Långtidsarbetslösheten riskerar att bita sig fast. Företag och välfärdsverksamheter får svårt att rekrytera. Regionerna och kommunerna tvingas lappa och laga. Det är en utveckling som Sverige inte har råd med.

Fru talman! Det är dags att använda utbildningssystemet som bryggan som förenar dessa två världar: kompetensbehovet i välfärden och människors rätt till utbildning och egen försörjning.

Vänsterpartiet vill se ett Sverige där utbildning bär välfärden. Människor ska kunna gå från arbetslöshet till utbildning och hela vägen till trygga jobb. Varje region och kommun ska kunna bemanna sin sjukvård, sina skolor och sina omsorgsverksamheter. Politiken ska inte lämna människor att klara sig själva utan bygga vägar in till arbetsmarknaden. Därför satsar vi i Vänsterpartiet på utbildning som lösning. Vi ser det inte som en kostnad eller belastning.

Sverige kommer att sakna tusentals vårdanställda inom bara några år. För att trygga vårdens kompetensförsörjning bygger vi ut läkarutbildningen med 500 platser och sjuksköterskeutbildningen med 1 000 platser fram till 2030. För detta avsätter vi 208 miljoner kronor 2026.

För att fler ska ha råd att studera satsar vi 300 miljoner kronor på kurslitteratur för vuxenstuderande. Det är 300 miljoner mer än regeringen. Det är en avgörande jämlikhetsreform. Ingen ska tvingas avstå från att studera till undersköterska, barnskötare eller elevassistent för att man inte har råd med böckerna.

För att högskolan ska vara tillgänglig för alla satsar vi 10 miljoner kronor på att göra högskoleprovet tillgängligt för personer med funktionsnedsättningar och ytterligare 10 miljoner för att undvika avgiftshöjningar. Det blir totalt 20 miljoner kronor för att säkerställa breddad rekrytering i praktiken, inte bara i teorin.

Fru talman! Människor som står utanför arbetsmarknaden behöver en trygg och tydlig väg in i utbildning. I Vänsterpartiets budget är det en prioritering. Vi vill se ett system som verkligen matchar arbetslösa med de yrken där bristerna är som störst: i välfärden på landsbygden och i kommuner och regioner som år efter år skriker efter personal.

Vi vet att utbildning fungerar. Vi vet att när människor får möjlighet att utbilda sig tar de den. Vi vet också att varje investerad krona i utbildning betalar sig många gånger om genom att människor får en egen försörjning och genom att vårdcentraler, skolor och äldreboenden äntligen kan bemannas.

Fru talman! Slutligen: Det här är inte utgifter. Det är investeringar i Sveriges framtid – i Kiruna, i Ånge, i Olofström och i våra storstäder, förorter och landsbygder. Det är investeringar i unga som behöver en andra chans, i vuxna som vill växla spår och i välfärdens hjältar, både dagens och morgondagens. Vi investerar i människor. Vi utbildar för framtiden och för välfärden över hela landet.

(Applåder)

Fru talman! Sverige halkar efter som forskningsnation, och den nu liggande forsknings- och innovationspropositionen kommer inte att ändra på det eftersom den inte innehåller några reformer.

Centerpartiet konstaterar att vi har låst in oss i ett statligt finansieringssystem som hämmar kreativitet och nyfikenhet. För att Sverige åter ska bli en ledande forskningsnation krävs nytt kapital och nya omständigheter.

Vi i Centerpartiet vill flytta makt och resurser från staten till lärosätena, både till lärosätenas ledningar och till forskarna. Svenska lärosäten är ovanligt beroende av externa anslag, inte minst genom höga krav på medfinansiering.

Fru talman! Vi vill se två större förändringar som syftar till att ge lärosätena ett större eget strategiskt utrymme. Dels vill vi att den privata sektorn ska kunna ge avdragsgilla gåvor och bidrag till universitet och högskolor, dels vill vi slopa medfinansieringskrav på statlig finansiering.

Den globala konkurrensen om forskningsinvesteringar ökar, och teknologiska framsteg sker i snabb takt. Internationellt har donationer spelat en avgörande roll för att bygga världsledande universitet och attrahera investeringar och talanger. Sverige har ännu inte tagit vara på denna möjlighet, vilket vi nu ser försvaga vår konkurrenskraft.

Centerpartiet vill se fler källor till finansiering genom att tillåta avdragsrätt för villkorslösa donationer till våra lärosäten. Universitet utan eget kapital kan inte agera särskilt strategiskt. Det är en svår brist i det svenska systemet. Svenska lärosäten är som sagt ovanligt beroende av externa anslag, inte minst genom höga krav på medfinansiering. De här kraven riskerar att tränga undan mindre forskningsområden och binda upp universitetens resurser samtidigt som framgångsrika forskare missgynnas ekonomiskt. Det skapar sålunda en paradoxal situation där universiteten blir beroende av statlig finansiering samtidigt som universitetens statliga anslag tvingas gå till statens krav på medfinansiering.

Fru talman! Bryggan mellan universitet och näringsliv behöver stärkas. Med dagens skatteregler hindras företag från att donera till svenska universitet.

Sverige ligger långt efter jämförbara OECD-länder när det gäller skatteincitament för donationer till forskning. I USA är donationer fullt avdragsgilla, vilket har gjort det möjligt för universitet som Harvard och Stanford att bygga upp enorma privata finansieringsbaser. Dessa interna ekonomiska muskler skapar ett betydande oberoende från knäppgökar i Vita huset. Storbritannien har Gift Aid-systemet, som gör donationer skattemässigt fördelaktiga, och Nederländerna erbjuder till och med extra avdrag för donationer till forskning. Resultatet i dessa länder är starka forskningsmiljöer och en levande donationskultur. Sverige däremot har en svag donationskultur och små privata forskningsfonder. Det är en direkt följd av våra begränsande skatteregler.

Fru talman! Universitetens universella styrka ligger i deras förmåga att bedriva långsiktig fri forskning, oberoende forskning, fri från politisk och annan styrning. Detta kräver både institutionell och finansiell självständighet. Vi hörde nyss kombattanterna från Socialdemokraterna och Liberalerna i ett replikskifte där den ene hävdade den finansiella friheten och den andre hävdade den organisatoriska friheten. Centerpartiet hävdar båda. Hur som helst kräver detta ett stort kapital som lärosätena själva kan styra över, och vi menar att donationer kan ge lärosätena möjlighet att ta strategiska kliv framåt.

Myndighetskapitalet, det överskott som uppstår när universiteten inte hinner använda sina tilldelade medel, räcker bara några månader om statens pengakran skulle strypas. Det ekonomiska oberoendet för svenska lärosäten är närmast obefintligt. Det är illavarslande, inte minst när politiska vindar av olika slag i allt högre grad både vill och kan styra universiteten. Högre lärosäten är liksom inte bara startmotorn i den moderna ekonomin utan också navet av kritiskt tänkande och en grundpelare i vår demokrati.

Fru talman! Utredningen SOU 2024:90 föreslog en skattereduktion men med låga beloppstak och begränsade mottagarkategorier. Flera remissinstanser, bland annat Karolinska institutet, har kritiserat det här förslaget och pekat på att en avdragsrätt är betydligt mer effektiv för att attrahera större donationer. Om Sverige vill locka betydande bidrag från företag och privatpersoner krävs ett kraftfullt och förutsägbart incitament.

Det nuvarande politiska fokuset ligger på att stimulera företagens egen forskning och utveckling. Det är en styrka för Sverige med företagens starka egna forskning och utveckling, men det är också en ensidig strategi som missar potentialen i att stärka vad som kan ske på fria universitet med externa donationer.

Centerpartiet vet att svensk innovation behöver tydliga incitament, vilket skapas genom nya skatteregler som är fördelaktiga så att näringslivet vågar satsa på forskning och utveckling.

Fru talman! Donationer till universiteten behöver vara avdragsgilla, och de behöver vara villkorslösa. En högre finansiell autonomi hos universiteten är grunden till den fria tanken och till innovation och företagande med global spets. Sverige behöver ett nytt sätt att finansiera och organisera våra lärosäten för att utvecklas som välfärdsnation. Ett viktigt steg anser vi är att skapa starka incitament för donationer och en finansieringsmodell som belönar framgångsrik forskning i stället för att låsa in den i styrda kanaler.

Fru talman! Jag ska pröva att vara en lite oslipad politiker och säga: Nej, det tror jag inte att vi kan göra.

Poängen som jag för fram här är att vi vill se mer oberoende lärosäten. Då menar vi att det finns två saker som gör lärosätena beroende. Det ena är hur man får pengar. Det andra är hur fri man står från politiken och egentligen också näringslivet rent organisatoriskt. Vi vill hävda att vi måste arbeta med båda de två instrumenten.

När det gäller finansiering är svenska lärosäten otroligt beroende av statlig finansiering. Vi menar att den proposition som låg till grund för beslutet i forsknings- och innovationspropositionen har missat hur pengar styr vad lärosätena ska ägna sig åt.

Jag har viss erfarenhet från en av de här två stiftelsehögskolorna. Där har man ett eget kapital som man fick vid stiftelsebildningen. Det egna kapitalet gör att just det lärosätets ledning har en möjlighet att agera strategiskt på ett helt annat sätt än vad de statliga högskolorna har.

Vi menar att om man möjliggjorde både en ökad donationsmöjlighet, så att man kan bygga upp ett eget internt kapital och dessutom slopa det här medfinansieringskravet, skulle det vara möjligt även med dagens organisationsform för våra förvaltningsmyndigheter – alltså alla andra högskolor och universitet – att agera mer strategiskt och satsa på vissa specifika forskningsområden mer än andra.

Det kan man inte i dag. Det finns ingen möjlighet för rektorerna på någon förvaltningsmyndighet att agera strategiskt. Det vill vi ändra på.

Fru talman! Jag tycker att Stenkvist är inne på en oerhört väsentlig fråga, för det här är inte enkelt. Låt oss göra det alldeles klart att det på universiteten och högskolorna inte ska vara någon lekstuga alls. Det ska vara en fullständigt seriös och resultatinriktad verksamhet.

Erfarenheten visar att de universitet som är de allra bästa i hela världen också är de universitet som har mest frihet. Det är där universitetsledningarna får chansen att driva strategiska områden – om det nu är kvantdatorer eller life science-forskning.

När de har chansen att själva agera strategiskt kan de locka de bästa forskarna att få vara i friare miljöer där man fritt får pröva tankar snarare än att politiker som Robert Stenkvist eller Anders Ådahl står och bestämmer att forskare nu ska jobba med just det här och att vi nu satsar pengar på det här. Det är helt enkelt så att det med den här friheten man ger lärosätena blir som minst lekstuga.

Jag håller fullständigt med Stenkvist om att vi politiker måste se till, för alla våra skattebetalares skull, att den frihet vi i så fall ger ska mötas av en lika stor dos ansvar. Det är faktiskt inte särskilt enkelt att göra det. Vi står till svars inför skattebetalarna. Jag håller fullständigt med Stenkvist om det.

Det blir en stor uppgift att hitta en modell där den frihet som man ger lärosätena möts upp av ett lika stort ansvar och att det blir någon form av uppföljning där detta verkligen händer. Jag kan säga helt frankt att det inte är någon enkel uppgift, men om vi klarar den kommer Sveriges forskningsresultat att skjuta i höjden, och det är det vi vill åstadkomma.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 december.)