Niels Paarup-Petersen (C) svarade Kristina Axén Olin i en replik om Utbildning och universitetsforskning i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.
Kristina Axén OlinM· i en replikDet var lite intressant. Förra mandatperioden fanns en utredning under Socialdemokraternas tid som just handlade om möjligheter att ha digitala utbildningar över huvud taget i ett antal ämnen. Vad jag minns var det bara…Fru talman! Nu har jag blivit skolad igen i att jag borde prata långsammare. Det är inte första gången, och det lär inte bli sista gången, men jag ska försöka ta till mig detta så att vi kanske kan se till att folk förstår vad jag säger. Det ansvaret ligger på mig.
Eftersom vi i Centerpartiet satsar mer på skolan än regeringen kan vi inte säga så mycket om det här, men vi har ett särskilt yttrande som jag hänvisar till, fru talman.
Det är ju så – och jag är jätteglad för att fler partier har börjat se detta – att runt 20 000 elever varje år missar att klara grundskolan. Det är först och främst i utanförskapsområden och i glesbygd. Det är jättetydligt.
Vi vet det här, och vi har generellt sett inte agerat på det tidigare. Vi från Centerpartiet har pratat om det ett bra tag nu. Vi har gjort särskilda program kopplat till det, och fler och fler partier tar upp det. Jag är glad för det, för detta är svensk skolas absolut största problem och kanske det svenska samhällets absolut största problem.
Oavsett om man är mest intresserad av arbetsmarknad, integration, skolpolitik, finanspolitik eller vad det nu kan vara så är grunden till att vi har utmaningar och problem att eleverna inte klarar skolan, för när du inte klarar skolan är det ju klart att du inte kommer i jobb.
Arbetslösheten är mer än fem gånger högre för dem som inte klarar skolan och som inte har en gymnasieutbildning än för dem som har det. Detta är verkligheten, så om man vill lösa arbetslösheten i Sverige ska man få eleverna att klara skolan. Man ser också att kriminaliteten är många gånger högre bland dem som inte klarar skolan, så om man vill lösa kriminaliteten här i Sverige måste man se till att eleverna klarar skolan.
Vi ser såklart att skattebetalningarna generellt sett är mycket lägre bland dem som inte klarar skolan. Detta är en ekonomisk belastning för samhället, för de tar emot övriga bidrag med skatter etcetera. Vill man att staten ska få mer pengar ska man alltså satsa på att få eleverna att klara sig igenom skolan. Detta är verkligheten.
Vad gör vi då? Ja, vi gör mycket, men vad gör regeringen? Den gör inte så mycket. Det är den stora utmaningen. Det har i dagsläget i praktiken inte kommit någonting från regeringen under hela mandatperioden som gör skillnad på kort sikt.
Jo, det kommer en tioårig grundskola – det är sant. År 2033 kanske de första eleverna kommer ut med det nya betygssystemet om Skolverket lär sig att bygga it-system, vilket jag är otroligt skeptisk till.
När det gäller den tioåriga grundskolan kommer de att komma ut ännu längre fram – är det 2038 eller någonting sådant de kommer ut? Det är så långa ledtider på den typen av insatser, och så lång tid kan vi inte vänta. Det är därför vi är väldigt tydliga med att vi behöver satsa på skolan nu. Vi behöver satsa på saker som faktiskt kan göra skillnad nu – också. Det betyder inte att man inte ska göra de långsiktiga grejerna. Det vill jag vara tydlig med.
Vissa saker regeringen gör är bra, men de hjälper inte på kort sikt. Vi pratar om att ytterligare 100 000 eller 200 000 elever lämnar skolan utan att ha en väg in på arbetsmarknaden eller mot att få ett yrke, och då är alla andra problem vi har i samhället olösta. Det hjälper inte. Man kan spärra in ännu en generation, men det kan inte vara det bästa svar vi har som samhälle.
Vad är det då vi behöver satsa på? Jo, vi behöver till exempel ha sektorsbidrag i stället för riktade statsbidrag, för de riktade statsbidragen går inte dit där pengarna behövs som mest. Den statistiken är jättetydlig.
Man kan fråga Skolverket, Skolinspektionen eller SCB vilka det är som tar del av pengarna. Det är de skolor som redan har det bäst och lättast och de kommuner som har det bäst och lättast som får den största delen av pengarna. Många av statsbidragen utnyttjas inte ens fullt ut, så gör ett sektorsbidrag som säkrar att pengarna går hela vägen ut dit där de behövs mest!
Vi satsar 3,3 miljarder kronor mer än regeringen. Men om regeringen bara orkade ändra sina riktade statsbidrag till sektorsbidrag skulle det göra mycket för att få ut mer pengar till skolorna där de behövs som mest – och de behöver såklart gå till de skolor som behöver pengarna som mest.
Fru talman! Det betyder att man behöver rikta pengarna till utanförskapsskolor och till glesbygd, som Centerpartiet gör. Men det gör man inte i dagsläget, och det betyder att glesbygdsskolornas och utanförskapsskolornas dåliga resultat fortsätter.
Vi behöver ge pengar till behöriga lärare så att de faktiskt kommer ut i skolorna, så att det blir fler behöriga lärare och så att de får betalt för att ha de svåraste uppgifterna. Vi behöver faktiskt se till att de huvudmän som inte anställer behöriga lärare också får mindre pengar. Då skulle alla förstå att man ska anställa de behöriga lärarna, för det är de som ger bäst resultat.
Oavsett om man tittar på stöket eller skolresultaten så är det behöriga lärare som är effektivt för att förbättra situationen. Ändå satsas inte en krona på det här från regeringens sida. I stället vill man få ut tusen färre behöriga lärare varje år. Det kommer inte att göra situationen bättre.
Jag hoppas att många av de reformer regeringen gör och som vi röstar för kan göra skillnad på lång sikt, få tillbaka många till läraryrket, öka attraktiviteten etcetera. Men i dagsläget är inte situationen sådan. Så länge man inte satsar på lärarna och ger dem mer i lön kommer det inte att hända, och regeringen har inte satsat på skolan. Jag vet att man gärna vill prata om en historisk satsning. Det är bara för att man räknar utifrån de redan etablerade sänkningar som man själv har genomfört. Det är inte riktiga satsningar. Om man jämför hur mycket pengar det var 2025 med hur mycket det blir 2026 ser man att regeringen har satsat mer på återvandringsbidraget än på skolan. Det räcker inte.
Det sades tidigare från Liberalernas sida att vi är emot reglerad arbetstid. Det är faktiskt inte sant. Jag tycker att det är synd att det kommer osanningar i talarstolen. Vi har sagt ja till det. Det ska jag vara otroligt tydlig med.
Det talades även om skeva incitament kopplade till fristående skolor. Ja, det finns skeva incitament. Det är därför vi föreslår att man inte ska få lika mycket betalt om man inte anställer behöriga lärare. Medan regeringen pratar om skeva incitament gör vi någonting åt dem. Man ska få betalt efter ansvar. Om man etablerar skolor där det är som svårast får man mer betalt. Anställer man behöriga lärare får man mer betalt.
Regeringen, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ger lika mycket pengar till varenda skola oavsett om de levererar eller inte och oavsett om de tar ansvar eller inte. Det borde alla partier ändra på. Vissa saker tar tid – det sa även Liberalerna i ett tidigare replikskifte – men vissa saker kan man också göra nu, nämligen styra pengarna. Man kan ändra den skeva incitamentsstrukturen i svensk skola med hjälp av budgeten. Det går att göra i vårändringsbudgeten om ni vill. Det är inte i morgon, men det är till våren i stället för 2038. Det är stor skillnad. Det här kan vi alltså lösa tillsammans om ni vill.
Allt handlar dock inte om strukturerna. Det handlar även om vad barnen lär sig i skolan. Vi ser att många som inte klarar sig finns i glesbygden. De behöver behöriga lärare. Vår satsning skulle göra jättestor skillnad. Vi vill betala 5 000 kronor extra för varenda behörig lärare som kommer dit. Regeringen har inget svar. Vi vill att samma sak ska gälla för utanförskapsskolorna.
Det handlar också om språket. Det har många partier förstått och kommit med olika typer av förslag om. Vi vill satsa på intensivsvenska för de elever som behöver det, för den som lär sig svenska kommer snabbare genom skolan. Det gäller till exempel de nyanlända som kommer hit som barn och inte har lärt sig svenska. De har svårare att lära sig matte. Dåliga mattekunskaper är den största orsaken till att elever inte blir godkända.
Vi vill öppna för att skolor kan lära ut matte på andra språk under tiden barnet lär sig svenska, i den mån det finns förutsättningar. Det är inte ett krav på alla skolor, för det går inte för alla att leverera. Men det ska finnas en möjlighet att göra det. Det skulle kunna göra skillnad till exempel i städer som Malmö där man har stora utanförskapsområden.
Jag uppskattar att flera har varit inne på ett ökat fokus på att låta lärarna göra jobbet, men i verkligheten detaljstyr vi skolan i extrem utsträckning. Den här regeringen har gjort det mer än någon annan. Regeringen vill rent av att vi i riksdagens kammare ska besluta om undervisningsmetoder. Om vetenskapen kommer fram till nya undervisningsmetoder skulle riksdagen i så fall behöva ta ett nytt beslut innan lärare kan börja använda andra metoder. Det håller inte.
Vi är helt överens om att Fonomix är en bra metod, men vetenskap och vad som är rätt vetenskap ska verkligen inte beslutas i kammaren. Det ska bestämmas av professionen och forskningen. Det ska inte stå i läroplanerna. Det ska stå att det åligger professionen hur det ska göras.
Vi är helt överens om vad som är bra. Men det är inte vi i kammaren som ska besluta den typen av saker. Det måste vara professionens sak. Annars underminerar vi professionen ännu mer än vi redan gjort.
I dagsläget definieras skolpolitiken av Tidöpartierna tillsammans. Hittills har väldigt lite landat på riksdagens bord. Flera av de reformer som utlovas i Tidöavtalet vet vi redan nu inte blir av. Vi får höra att de kommer att bli av under våren, men i dagsläget är det färre som har blivit av än vi har fått veta inte ska bli av. Ett exempel är gemensamt skolval, som sades vara en av de avgörande sakerna för att rensa upp i friskolesystemet. Man skulle se till att det blir friare val av skola än i dag. Ett gemensamt antagningssystem där alla söker på lika villkor skulle öka valfriheten i Sverige. Men just det förslaget är borta. I stället ska vissa skolor få lov att behålla sina privilegier att välja ut elever. Det är inte rimligt.
I dagsläget är det så att inget annat område inom Tidö har så många punkter som har stoppats som skolan. Alla förslag som handlar om att få ordning i friskolesystemet har konstigt nog stoppats, men inga andra.
Det är nog dags för regeringen att leverera på Tidöavtalet, åtminstone på den här punkten, och börja betala efter ansvarstagande. Då kan vi faktiskt få ordning. Låt oss få en skolpolitik som inte bara är till för de större städerna utan fokuserar på de 20 000 eleverna och var de går. Då kan vi faktiskt göra svensk skola väldigt mycket bättre tillsammans.
Fru talman! Jag har hört otaliga anföranden tidigare där Niels Paarup-Petersen upprepar samma mantra om att regeringen detaljstyr medan Centerpartiet lyssnar på professionen och vill ge makten till den enskilda läraren hur man ska undervisa. Därför gick jag in på Centerpartiets hemsida och läste vad som står under rubriken it och skola. Där slår Centerpartiet fast att digitala hjälpmedel förbättrar skolresultat, att elever fortfarande lär sig läsa och skriva och att många kommuner har varit bra på att köpa in datorer. Jag skulle säga att datorinköp inte nödvändigtvis är bra, men de har ju gjorts i väldigt stor utsträckning.
Centerpartiet slår också fast att det är brist på digitala läromedel i skolan. Jag skulle inte säga att det är någon brist på digitala läromedel i svensk skola. Centerpartiet vill ge Skolverket ett uppdrag att öka andelen digitala läromedel i skolan.
Centerpartiet vill att det digitala lärandet ska genomsyra hela utbildningsväsendet, alltså från att barnen är ett år och kan börja förskolan ända upp till universitetsnivå. Man gör ingen som helst skillnad, fru talman, mellan åldrar. Man för inget resonemang om att barn som är ett, två, tre, fyra eller fem år har andra behov. Man tar ingen hänsyn till att det i dag finns en hel folkrörelse av föräldrar som försöker frigöra sina barn från det digitala beroendet.
Fru talman! Niels Paarup-Petersen säger att regeringen detaljstyr. Det händer att vi gör det. Vi styr, och ibland detaljstyr vi. Det gör alla regeringar, men vi gör det på vetenskaplig grund. Det Centerpartiet gör här är att gå in i en massiv detaljstyrning baserad på rena killgissningar, utan hänsyn till vad vetenskapen säger, trots de stora problem vi ser i dag med barns exponering för skärmar.
Fru talman! Det låter som om vi behöver se över våra hemsidor. Det håller vi faktiskt på med. Det är ett uppdrag som ligger på våra tjänstemän just nu.
Vi var de första som sa nej till krav på digitala läromedel i förskolan. Sedan följde ni efter, Fredrik Malm. Det var jättebra. Samtidigt är det viktigt att elever i alla åldrar får digital förståelse.
Liberalerna pratar ganska ofta om att det är viktigt att förstå alla faror med det digitala – mobiler och sådana saker. Vi tycker att det är bra att skolan lär ut sådant. Men digitala läromedel kan även förbättra resultaten.
Problemet uppstår när det blir som när personen som numera är Liberalernas minister för högre utbildning köpte in Ipadar och datorer till alla elever i Stockholm utan att ha en idé om användningen. Det var datorer; det var inte läromedel. Liberalerna behöver förstå skillnaden mellan det digitala och digitala läromedel. Det är två olika saker.
Massor av forskning visar att digitala läromedel, om du använder dem rätt, kan förbättra barnens resultat. Att tro att det bara är fysiska strukturer som kan öka kunskapen tycker jag är ganska naivt. Det betyder inte att vi ska säga vilka läromedel som ska köpas in. Det är det som är skillnaden. Vi tycker att man ska köpa de läromedel som funkar.
För mig är det fullständigt indifferent om läromedlet är digitalt eller fysiskt så länge det är bra – helst det bästa som finns. Det är det avgörande. Ni vill att man ska säga specifikt vilka som inte ska användas. Ni vill alla möjliga saker, bland annat bestämma vad man ska använda. Vi tycker att professionen ska avgöra det. Det ska jag vara jättetydlig med.
Det är underbart att Liberalerna lyfter fram vikten av vetenskaplig grund. Jag ställde frågan innan, men fick inga svar. Vad är den vetenskapliga grunden för skoluniformer? Vad är den vetenskapliga grunden för att minska elevinflytandet? Jag vill jättegärna veta det, för jag har inte kunnat hitta någon som har kunnat visa att värdet av minskat elevinflytande skulle bygga på vetenskaplig grund. Det är en av era största grejer.
Fru talman! Jag noterar att Centerpartiet försöker ta ett litet steg tillbaka och säga: Jomen om det används på rätt sätt kan vi tänka oss det. På er hemsida säger ni att ni vill ge Skolverket ett uppdrag att öka de digitala läromedlen i skolan, Niels Paarup-Petersen. Men samtidigt säger Centerpartiets företrädare här i talarstolen att det är upp till lärarna och skolorna att bestämma och att det här ska decentraliseras. Det går inte ihop.
Faktum är att Centerpartiet har dragits in i en yra över att alla, ned till yngsta pojke och flicka, ska exponeras för skärm. Men forskningen är mycket tydlig. Sverige har några av de främsta forskarna i världen inom kognitionsforskning, hjärnforskning och neuroforskning på inte minst Karolinska institutet men även på andra håll. De visar mycket tydligt att det har varit skadligt för många barn.
Vi ser att koncentrationssvårigheterna ökar. Den psykiska ohälsan ökar. Fler barn diagnostiseras med adhd och annat till följd av en extremt omfattande skärmanvändning i väldigt unga år. Vi ser problem med sömn, skeva ideal bland inte minst flickor, mobbning och mycket annat.
En tjej eller kille som är 15, 17 eller 18 år ska såklart kunna ha en laptop i skolan i undervisningen. Det är inte konstigt alls. Och det ska såklart finnas en digital it-miljö på varje skola. Men det är inte det här som Centerpartiet säger.
Centerpartiet säger att vi genom hela skolsystemet ska ha mer digitala hjälpmedel och digitala läromedel. Ni slår till och med fast att man lär sig att läsa och skriva bättre. Forskningen säger snarare tvärtom. Vi skriver in nu i läroplanen att man ska lära sig genom ljudning, men Centerpartiet vill att man lär sig genom en Ipad. Det är skillnaden. Vi styr på vetenskaplig grund. Centerpartiet styr på killgissningar i de här frågorna.
Fru talman! Jag kan det säga igen, eftersom Fredrik Malm har en tendens att inte höra vad man säger när han får svar. Jag får väl ta det igen.
Vi var de första som sa att skärmkravet i förskolan skulle bort för att det inte fanns något vetenskapligt belägg för det. Det gick vi ut med före regeringen. Det är vi alltså helt överens om.
Men man kan inte tala om mobiltelefoner och Tiktok och samtidigt klumpa ihop sömnproblem och skeva skönhetsideal med läromedel inne i skolan. Det är två helt olika saker. Det är det som har varit problemet när Liberalerna har pratat om dessa grejer; man har lagt ihop alltihop.
Vi är helt överens om det finns en massa problem med sociala medier, Tiktok och sådant. Men det betyder inte att det inte finns lösningar för att få fler att lyckas med matte. Det handlar inte om en digital it-miljö eller om att ha en laptop, utan det handlar om vad som är på den.
Vi talar om digitala läromedel, och vi ska se till att veta vilka som är bra. Vi har länge sagt att Skolverket ska ha strukturer för att säkra att de läromedel som används är bra, både digitala och fysiska. Det är det vi har sagt. Det tycker jag är jätterimligt.
Om det står att vi vill öka digitala läromedel i alla klasser ska vi rätta till det; jag har det inte framför mig, så jag vet inte riktigt hur det står. Jag har redan ett uppdrag på gång att skriva om våra texter på hemsidan. Det är i alla fall inte detta vi tycker.
Vad vi tycker är att läromedel ska vara bra, och de kan många gånger vara digitala. Jättemånga digitala läromedel har de bästa förutsättningarna för att öka resultaten bland de elever som har det svårast. En massa elever har inte en chans att klara skolan om vi inte ger dem de bästa digitala läromedlen. Detta finns också och måste få plats. Det kan inte bara likställas med Tiktok klockan elva på kvällen i sängen. Det blir en absurd debatt om man jämställer de två sakerna.
Vi behöver en seriös debatt om dessa saker och lägga beslutet om vilka läromedel man ska använda på professionen och inte på politiker.
Fru talman! Som jag nämnde finns det i en klass sju åtta barn som inte talar svenska, tre som har neuropsykiatriska diagnoser och två som är särskilt begåvade, enligt statistiken om man tar ett snitt. Regeringen har gjort några saker när det gäller detta. Vi har till exempel permanentat spetsutbildningarna, som har varit på försök hur länge som helst. Vi har också fattat beslut här i kammaren om en proposition om att det ska vara lättare att läsa i snabbare takt och på en högre nivå.
I dag finns det möjlighet för skolorna att dela in i olika former av grupperingar. Man kan i mycket större utsträckning till exempel fatta beslut om att låta barn gå om en klass om de inte klarar årskurs 9. Då kanske fler skulle klara nian. Man kan för den delen också gå om mycket tidigare. Man kan fatta beslut om att låta elever hoppa över ett år, men alla dessa system används väldigt dåligt. Man skulle egentligen kunna läsa en universitetskurs när man går på mellanstadiet om skolorna var lite mer flexibla.
I lärarkollegiet vill en så stor andel som 70 procent införa allmän och särskild kurs igen i matte, svenska och engelska. Det har jag full respekt för och tycker likadant.
Är Centerpartiet berett att stödja idéerna om att göra fler nivågrupperingar och svårighetsgrader i skolan? Det är ju vad professionen önskar. En del skolor gör så lite i smyg och vid sidan om. Kommer Centerpartiet att stödja dessa förslag?
Fru talman! Jag har inte sett att det här finns i Tidöavtalet. Jag har inte sett förslag om nivåindelning på bordet. Finns det förslag som ligger där? Har någon annan sett det? Vilka förslag är det då vi ska stötta? Det är det som är problemet. Ni kan prata en massa om vad ni gärna vill göra, men ni lägger inga förslag. Ni har jättemånga saker som ni säger att ni ska göra och som ni inte har gjort. Sedan kommer plötsligt andra saker från sidan som ni frågar om vi kan stötta, men de finns ju inte på bordet.
I dagsläget är det möjligt för en lärare eller rektor att se till att en elev går om om det behövs. Man kan också dela in i små grupper, i halvklass etcetera. Men igen: Det är inte jag som ska bestämma det. Man kan behöva göra helt olika saker i en skola i Venjan än vad man behöver göra i Växjö. Det är två olika nivåer och två olika storlekar. Jag kan inte stå här i riksdagens kammare och säga: ”Nu ska ni dela upp klasserna” eller ”nu ska ni nivåindela”.
Det finns en massa klasser där ettan och tvåan går tillsammans. Det är också en verklighet i svensk skola. Jag ska inte sitta och definiera det. De har möjligheterna. Om det finns hinder i lagstiftningen för att göra nivåindelning kan vi absolut diskutera det. Men min uppfattning är inte att det behövs, för det görs på många ställen redan i dagsläget.
Jag uppskattar också att spetsutbildning har kommit upp på bordet. Det är jättebra. Inte heller den fungerar på landsbygden. Hur ska en elev från en liten ort som har 50 kilometer till det närmaste gymnasium ta del av en spetsutbildning? Det kan man inte. Det är återigen ett storstadsfenomen. Det här är en Tidöproblematik igen. Det är bara de som bor i storstad som har möjlighet att ta del av sådant.
Det finns ingen digital spetsutbildning över huvud taget. Vi har pratat med Skolverket om det och att det inte finns. Får man lov att göra en sådan? Det vet vi inte, är Skolverkets svar.
Tidöpartierna fokuserar på den problematik som finns i storstäder och de möjligheter som man kan ge till storstadsbarn. Men den som är begåvad men lantis får inte samma möjligheter som de som bor i stan, och det är orättfärdigt.
Fru talman! Det var lite intressant. Förra mandatperioden fanns en utredning under Socialdemokraternas tid som just handlade om möjligheter att ha digitala utbildningar över huvud taget i ett antal ämnen. Vad jag minns var det bara vi moderater som tyckte att det var en bra idé att i större utsträckning kunna använda digital utbildning i glesbygd. Men man kanske ska ta upp den igen? Möjligen vore det ett sätt, fru talman, att lösa detta för just skolor i glesbygd. Det kanske inte skulle bli lika bra, men det vore ändå en ersättning.
Vi från Tidöpartierna har nu bland annat infört en möjlighet även för kulturskolan att bedriva olika former av undervisning digitalt. Det är samma sak där. Om man spelar cello eller något mer ovanligt instrument och bor i glesbygd kan det vara svårt att hitta en lärare. Då kan en digital kulturskola vara en möjlighet. Det har i alla fall hittills visat sig vara fantastiskt lyckat. Det finns nog skäl för att utöka det.
Fru talman! Det var glädjande att Centerpartiet åtminstone ställer sig bakom att skolorna och professionen själv ska få välja att ha nivågrupperingar, resursskolor och allt det som är mycket efterlängtat från lärarkåren för att få en bättre undervisningssituation i klassrummet. Det tackar jag för.
Fru talman! Till att börja med vill jag tacka Kristina Axén Olin för bra frågor och en bra diskussion.
Utmaningen är just det här när regeringen säger: Om ni gör på det här sättet, till exempel inför små undervisningsgrupper, kan ni få pengar. Om ni gör på ett annat sätt för att lösa utmaningen får ni inga pengar. Det är denna detaljstyrning jag pratade om tidigare.
De riktade statsbidragen går till väldigt specifika saker. Det gör att vi får en sämre skola där det bara är de stora skolorna som ofta är i större städer, eller i varje fall i städer, som får möjligheten att få pengarna.
Du har en sammansatt klass med ettor och tvåor, och så får du veta att du ska göra små undervisningsgrupper för att kunna hantera dina problem. Du har en lärare. Hur ska du göra det? Det går inte.
Det betyder att de inte får mer pengar. De kan inte få stöd till sina utmaningar, eftersom de inte gör som Liberalerna fått för sig att man ska lösa problemen utifrån deras storstadsperspektiv.
Det är problemet med detaljregleringen. Det handlar inte bara om regler, utan det handlar också om hur pengarna fördelas. Det är därför som vi säger att man ska ha sektorsbidrag. Skolan i Venjan kommer att behöva pengar till andra saker än vad skolan i Växjö behöver.
Då måste fördelningen av pengarna göras utifrån deras behov och inte enligt vad Liberalerna vaknar upp på morgonen och känner för här i Stockholm. Det är olika saker. Det är jätteviktigt att förstå den skillnaden.
Jag kommer delvis ihåg hur det var. Jag har också sagt att man ska ha digitala möjligheter i glesbygd. Om det var under januariavtalet kan det ha varit så att vi var tvungna att rösta för någonting som Liberalerna var för. De har ju sagt nej till alla digitala grejer.
Mitt eget favoritexempel är franska 2 eller franska 1 i Dalarna. Alla småkommuner i Dalarna gick ihop. Det gjorde att två elever från Malung-Sälen som ville läsa franska, och som aldrig hade fått en chans till det, eftersom det inte fanns någon behörig lärare, kunde få franska 2 med en lärare i Paris. Det var bara för att det var digitalt.
Den som säger att allt digitalt är kasst har verkligen inte förstått hur man kan sprida kunskap i en modern värld.
Fru talman! Låt mig börja där det förra replikskiftet avslutades, med digital undervisning. Också jag tror att det behövs framför allt i glesbygdsskolor. Vi ser ett stort problem, inte minst i dag när vi ser hur glesbygdsskolor ofta är de som får stryka på foten först, läggas ned och liknande.
Det är vi väldigt bekymrade över i Sverigedemokraterna. Vi har också våra egna förslag för att stödja glesbygdsskolorna som vi hoppas ska kunna bli verklighet under nästa mandatperiod.
När det gäller detaljstyrning och liknande är det lite svårt om professionen ska bestämma. Någonstans har vi ett problem med likvärdigheten i svensk skola. Jag hör till ett parti som vill ha ett statligt huvudmannaskap. Då handlar det ganska mycket om att man ska ge direktiv om hur saker ska se ut.
Sedan är det klart att inom de ramarna kan man göra saker olika. Men i viss utsträckning måste det ibland vara så att det för att få likvärdighet krävs en viss typ av likriktning.
Det är viktigt att man i viss utsträckning detaljstyr vissa saker. Det gäller exempelvis om vi ser ett problem generellt på skolorna med att kunna läsa. Där är ljudinlärning ett viktigt redskap. Vetenskapen är också överens om att det är ett viktigt sätt. Man har drivit detta i läroplansdiskussionerna.
Varför ska man då inte ha det överallt? Varför skulle en kommun någonstans kunna säga ”Det tycker vi inte riktigt om, utan vi gör någonting annat”? Sedan kanske man inte får något resultat, och då är vi kvar i olikvärdigheten igen.
Min fråga till Niels Paarup-Petersen är: Hur ser han på likvärdigheten som ett problem i detta sammanhang?
Fru talman! Det är väldigt bra frågor från Patrick Reslow. Jag vill gärna höra vilka egna förslag ni har för att stärka landsbygdsskolorna i nästa replikrunda. Jag har inte sett så många av dem.
Att professionen bestämmer innebär inte att du inte kan styra. Det är den första delen. Till exempel styrs vården helt av professionen. Att professionen bestämmer betyder inte att den enskilda läraren i det enskilda klassrummet bestämmer allting själv. Det betyder att det inte är vi politiker som definierar vad som är korrekt sätt att göra saker på.
Det är vetenskap, rektorer och lärare som tillsammans kommer fram till vad som är den bästa metoden. Ljudning är en sådan metod. Men det ska inte bestämmas i en lag i riksdagen. Vi skulle aldrig få för oss att skriva: Nu ska du använda den här typen av metod för att ta bort en materia i vården. Det är motsvarigheten.
Det ska vara vetenskapligt baserat i allt väsentligt. Det är skillnaden. I dag har vi en skola där nästan alla partier hellre vill att vi politiker ska gå in och bestämma i lag vad som är vetenskapligt.
Vi måste ha strukturer som gör att man ska göra det som är vetenskapligt belagt. Men det är inte vi politiker som ska skriva det i en lag. Myndigheter tillsammans med professionen ska se till att det finns strukturer för att det blir så. Det är vad jag vill ha.
Det betyder inte att man inte ska kunna säga att ljudning är det rätta. Vi kan väl vara ärliga. Varken du eller jag är expert på pedagogisk teknik. Det är därför vi är här och inte i ett klassrum. Överlag är vi inte experter. Vi är experter på att fördela pengar och skriva lag, men inte på att undervisa eller vad det nu kan vara.
Därför ska det inte ligga på oss att bestämma den enskilda metoden i lag. Däremot ska vi se till att det finns strukturer genom myndigheter etcetera för att säkra att det som utövas är vetenskapligt belagt. Det var bara det jag ville säga. Jag hoppas att det var tydligt.
