Fredrik Malm (L) svarade Linus Sköld i en replik om Utbildning och universitetsforskning i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.
Linus SköldS· i sitt anförandeKunskap är det som bygger Sveriges välstånd. Att folk kan utbilda sig genom livet är viktigt både för samhället och för var och en. För oss socialdemokrater är det viktigt att Sveriges konkurrenskraft bygger på kunskap…Fru talman! Kunskap är det som bygger Sveriges välstånd. Att folk kan utbilda sig genom livet är viktigt både för samhället och för var och en.
För oss socialdemokrater är det viktigt att Sveriges konkurrenskraft bygger på kunskap och inte på kassa arbetsvillkor. Människors möjlighet att växa och utvecklas genom livet ska inte heller glömmas bort när man pratar om möjligheter till utbildning för vuxna.
Arbetsmarknadsläget är som om det vore kris i Sverige. Lågkonjunkturen är utdragen, och arbetslösheten närmar sig 10 procent av arbetskraften. Följaktligen är intresset för att studera högre än vad det varit på mycket länge. Folk är smarta – den som blir arbetslös använder såklart tiden i arbetslöshet till att stärka sin ställning på arbetsmarknaden så att möjligheterna att få ett jobb, och dessutom ett mer avancerat jobb än det man hade när arbetslösheten startade, ökar. I det här läget skär regeringen ned på utbildningsplatser för vuxna.
Året då Tidöavtalet tecknades avsatte staten 5,5 miljarder i stöd till kommunal vuxenutbildning. Förslaget som regeringen nu har lagt på riksdagens bord är att nästa år avsätta 3,7 miljarder. Det finns dessutom planer på fortsatta nedskärningar de därpå följande åren. Det gäller regionalt yrkesvux, det vill säga yrkesutbildningar på gymnasial nivå till yrken som undersköterska, kock, snickare eller processoperatör. Det gäller också kombinationsutbildningar i sfi, det vill säga möjligheten för vuxna att kombinera arbete eller praktik med studier i svenska språket.
Fru talman! Detta är på ett sätt bokslutet för den här regeringen, för detta är den sista budget som den här regeringen lägger.
Hur ser då bokslutet ut? För fjärde budgeten i rad minskar man medlen till vuxenutbildning. Man minskar dem dock inte riktigt så mycket som man planerade att göra i föregående års budget, och man kallar det därför en satsning. Som lök på den laxen har man varje år råkat minska anslaget mer än vad man ett halvår senare kommit på var lämpligt och därför lagt till lite grann i vårändringsbudgeten.
På så vis har vi fått en ständigt krympande och otroligt ryckig finansiering av den kommunala vuxenutbildningen under den här mandatperioden. Nu genomför regeringen förvisso en del välgörande förändringar av det här stödet så att kommunerna får bättre förutsättningar att använda det. Det är ju bra, men det kommer att bli färre platser på vux nästa år igen. Det är osmart.
En nyhet när det gäller det krympande antalet platser är att regeringen för första gången under mandatperioden tillstår att det kommer att bli färre platser som ett resultat av den förda politiken. Jag ogillar det sakliga förhållandet att vux krymper, men jag uppskattar ärligheten.
Detta för mig till högre utbildning, fru talman. Regeringens förändringar av finansieringen av den högre utbildningen liknar de förändringar man gör av finansieringen av vux. Man sänker beloppet och därmed antalet möjliga utbildningsplatser men höjer prislappen lite grann. Detta startade redan i budgeten för innevarande år, och vi kan redan nu se konsekvenserna av det.
Antalet platser minskar samtidigt som antalet sökande till högre utbildning slår rekord. Söktrycket till utbildningar som startar till våren är högre än någon gång sedan 2009, det vill säga under brinnande finanskris. Samtidigt har regeringens politik lett till att tusentals färre har antagits till högre utbildning till våren. Regeringen fortsätter i den riktningen i nästa års budget, som vi nu debatterar.
Denna inriktning för budgetpolitiken för högskolan lanserade regeringen 2024. Då hette det att regeringen skulle lägga om inriktningen på utbildningspolitiken. Det skulle bli färre kurser av hobbykaraktär och fler utbildningar som leder till jobb.
Vi ser nu resultatet. Det blev inte så. Det blev bara färre utbildningsplatser, oavsett om de leder till jobb eller inte. Som exempel kan nämnas att tre sjuksköterskeutbildningar läggs ned till våren, trots att antalet förstahandssökande till sjuksköterskeprogrammet har ökat med 18 procent sedan förra året. Det är väl svårt att påstå att sjuksköterskeprogrammet skulle vara en utbildning av hobbykaraktär.
Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att människor har möjlighet att utbilda sig, både för deras egen skull och för kompetensförsörjningens skull. Detta är också anledningen till att vi vill att högre utbildning ska finnas tillgänglig i hela landet. Helst ska du kunna plugga där du bor. Det är därför vi satsar pengar på både högre utbildning och lärcentrum i hela landet. Folk bor i hela landet, och således behövs det högskoleutbildad arbetskraft i hela landet.
Vi vill också ha starka forskningsmiljöer i hela landet, dels för att högre utbildning i hela landet kräver forskning i hela landet, dels för att forskning samspelar med det omgivande samhället och bygger tillväxtkluster tillsammans med företag och människor i närheten.
Regeringens ambition är däremot att samla såväl forskning som högre utbildning till ett fåtal platser i landet och göra det möjligt för allt färre människor att utbilda sig. Det är en sorts omvänd konjunkturpolitik som kommer att vara dålig både för enskilda, för företag och andra arbetsgivare och för forskningen och forskningens kvalitet.
Fru talman! Jag kan inte avsluta detta anförande utan att nämna slakten av studentorganisationernas medel. Regeringen kapar studentorganisationernas anslag med mer än en tredjedel. Studentorganisationerna, alltså studentkårerna, organiserar studenter, ordnar studiesociala aktiviteter och bevakar och medverkar i utbildningarnas utveckling och studenters förutsättningar att studera. Regeringen föreslår att anslaget, som infördes när kårobligatoriet avskaffades, minskas från 55 miljoner till 35 miljoner. Vi socialdemokrater avvisar med kraft denna nedskärning.
Fru talman! Dags för bokslut. Vi har i varje budget under hela mandatperioden avsatt mer än Sverigedemokraterna och regeringen till akademi, yrkeshögskola och vuxenutbildning – detta för att vi tycker att det är viktigt att människor kan utbilda, bilda och förkovra sig, för att vi förstår hur man möter konjunkturnedgångar med budgetförslag och för att vi tycker att det är viktigt att inte bygga landets konkurrenskraft på låga löner och sopiga arbetsvillkor utan på kunskap och kompetens.
(Applåder)
Fru talman! Jag lyssnade på Linus Skölds anförande och noterade Socialdemokraternas ställningstagande i en central fråga, nämligen hur våra lärosäten ska drivas. Ända sedan Folkpartiets dagar har vi liberaler tillsammans med de andra borgerliga partierna drivit på för att se över om myndighetsformen är lämplig för våra lärosäten eftersom vi ser nödvändigheten av en fri akademi i Sverige. Detta har blivit alltmer akut, inte minst med tanke på det vi ser från Trumpadministrationen i USA. Om Ivy League-lärosätena i USA varit myndigheter gissar jag att de inte hade funnits kvar med tanke på vad nuvarande presidentadministration i så fall hade kunnat göra.
Fru talman! Sverige har fri forskning inskriven i sin grundlag, och nu pågår en utredning om hur den akademiska friheten ska stärkas; betänkandet kommer i sommar. Om vi verkligen har för avsikt att stärka den akademiska friheten och de fria akademierna är det helt nödvändigt att också se över lärosätenas driftsform.
Finland gick denna väg för 15 år sedan, och där ser man tydligt att när majoriteten av lärosätena är sina egna juridiskt offentligrättsliga inrättningar har de en starkare autonomi. De kan besluta om egna akademiska strukturer, ingå avtal, friare äga egendom och så vidare.
Nu är det Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som blockerar detta i Sveriges riksdag. Varför, Linus Sköld?
Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för frågan. Det ska bli mig ett nöja att reda ut varför stiftelseformen för landets lärosäten inte är svaret på den fråga lärosätena ställer.
Att Chalmers var en stiftelse skyddade dem inte från politiska påhopp när de inrättade DEI-kontor i våras, för Patrick Reslow och Richard Jomshof gick ut i pressen och sa att Chalmers inte borde få statlig finansiering. Det som leder till akademisk ofrihet är politiker som inte respekterar gränsdragningen mellan den politiska nivån och vetenskapens och utbildningens frihet. Patrick Reslow har demonstrerat för alla att stiftelseformen inte skyddar Chalmers.
Stiftelseformen skyddar inte heller Chalmers eller Jönköping University från de mycket tajtare bundna forskningsmedel regeringen gör sig skyldig till. Varenda tillkommande krona i forskningspropositionen går antingen till politiskt prioriterade uppdrag eller utlyses i konkurrens mellan lärosätena. Detta är alltså Fredrik Malms sätt att kringskära den akademiska friheten för lärosätena, och så kommer det att vara så länge Fredrik Malm och Patrick Reslow får bestämma.
Så länge det är Liberalerna och Sverigedemokraterna som får bestämma är det under dessa villkor landets lärosäten verkar, och då spelar det ingen roll vilken associationsform det är.
Jag säger inte att Sverige har den perfekta organisationen av lärosätena. Om det finns problem som behöver lösas kan vi göra det. Men det kommer inte att vara ett skydd mot politisk styrning så länge medlen är offentliga.
Fru talman! Lärosätena själva vill detta. Det blir mycket tydligt när man talar med rektorer för lärosäten i Sverige. Inte minst rektorn vid Stockholms universitet har skrivit att han välkomnar detta och menar att det är väldigt viktigt för att lärosätena på både kort och lång sikt ska garanteras autonomi. Vi vet ju inte hur de politiska vindarna kommer att blåsa.
Det är lätt att stå i riksdagens talarstol och hänvisa till en enda ledamots X-flöde, och det spelar ingen roll om Chalmers är en myndighet eller en stiftelse om en riksdagsledamot skriver något på X. Men hade Harvard, Brown, Princeton och Yale varit myndigheter hade en amerikansk president genom en enkel order och ett senatsbeslut kunnat lägga ned dessa myndigheter. De hade då inte funnits alls i dag. Skälet till att de finns kvar är att de har en alternativ finansiering.
Det viktiga med fria lärosäten är att de på olika sätt kan bygga upp en robusthet i sina organisationer och att autonomin gör dem fria från de olika politiska vindar som kan blåsa.
Socialdemokraternas uppfattning är att det bästa sättet att trygga den akademiska friheten är att politisera våra lärosäten, lägga en våt filt över dem på det sätt som sker nu och inte friare låta dem ingå avtal, investera i exempelvis fastigheter, bygga upp annat kapital och ta in privat kapital. Men andra länder går i den riktningen eller gjorde det för flera hundra år sedan. Sveriges modell är ganska unik.
Det är problematiskt att Socialdemokraterna tar så lätt på den akademiska friheten.
Fru talman! Fredrik Malm missar i sitt resonemang att det inte var stiftelseformen som skyddade Harvard i USA. Trump gjorde precis det Fredrik Malm sa, det vill säga såg till att inga offentliga medel kunde betalas ut till Harvard genom att ge en order till utbetalningsmyndigheten, trots att det fanns en budget beslutad av kongressen. Han använde sin makt för att kringskära kongressen. Men det som gav Harvard motståndskraft var dess finansiering.
Om vi i Sverige ska följa denna finansieringsmodell gör vi oss beroende av filantroper och terminsavgifter. Det vill inte jag, och det tror jag inte att Fredrik Malm heller vill. Inte vill Fredrik Malm finansiera högre utbildning med terminsavgifter.
Den jämförelsen haltar alltså ordentligt.
Det här handlar inte om enskilda ledamöters inlägg på X. Vi har tidigare i dagens debatt hört den sverigedemokratiska ledamoten anse sig vara bättre på att bedöma forskares metoder och resultat än vad Nobelkommittén är. Sverigedemokraterna drar sig aldrig för att säga vilken forskning som är bra respektive dålig, och att låta Fredrik Malm göra högskolesektorn till nästa marknadsmisslyckande kommer inte att rädda högskolesektorn från det.
(Applåder)