Fredrik Malm (L) svarade Anders Ygeman i en replik om Utbildning och universitetsforskning i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.
Anders YgemanS· i en replikMan tar sig för pannan. Skälet till att Fredrik Malm har röstat emot varje förslag om att begränsa vinsterna skulle alltså vara att Socialdemokraterna inte hade tagit kontakt med Fredrik Malm. Sanningen är att…Fru talman! Låt mig börja med att sända mina tankar till offren – de som dödades, de som skadades – och till alla deras anhöriga för terrorattentatet i helgen i Bondi Beach i Sydney, Australien.
Jag tycker att det här visar, fru talman, hur otroligt viktigt det är att länder som Australien och Sverige, och alla demokratier runt om i världen, står upp för utsatta minoriteter och skyddar dem. För några månader sedan, i höstas, såg vi ytterligare en attack mot en synagoga i Manchester. Det var i samband med jom kippur, och attacken i helgen var riktad mot ett chanukkafirande i Australien.
Det är allas vårt ansvar som demokrater att stå upp för dem som är utsatta, oavsett om det är judar, somalier i Minneapolis eller någon annan grupp som stigmatiseras eller stämplas ut.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Vi har nu att debattera ett av statsbudgetens allra viktigaste områden, det som rör utbildning och forskning. Varför är då det här så viktigt? För mig som liberal är det viktigt för att vi aldrig kommer att kunna bygga ett liberalt samhälle om vi inte har medborgare som är utbildade. Vi behöver höja den allmänna grundnivån i samhället vad gäller kunskapsnivån och allmänbildningen. Våra barn och ungdomar måste få den fostran som man får i skolan. Vi behöver vässa vår spets, stärka vår excellens och stärka vår högre utbildning så att vi kan få fler Nobelpris i Sverige.
Svensk skola befinner sig i en utdragen kris, fru talman. Varje år lämnar mellan 15 000 och 20 000 barn grundskolan utan behörighet till gymnasieskolans nationella program. Den senaste Pisamätningen visar att var fjärde högstadieelev inte kan läsa ordentligt. Universiteten larmar om att nya studentkullar har allt svårare att ta till sig sin kurslitteratur.
Ordningsstörningar har blivit vardag i skolan. Anmälningar om hot och våld har ökat med över 150 procent på tio år. Enligt OECD har svensk skola nu sämst disciplin i Europa, och mobiltelefoner pekas också ut som en viktig orsak till detta.
Kunskapskrisen, fru talman, sammanfaller med allvarliga likvärdighetsproblem. Skillnader mellan elever med utrikesfödda respektive svenskfödda föräldrar är mycket stora. Sverige är fortfarande ett av de länder som är sämst på att kompensera för elevers bakgrund.
Detta är ett meritokratiskt sammanbrott. Det liberala samhällskontraktet bygger på att vilja, drivkraft och kompetens, inte bakgrund, ska avgöra framtiden. För detta är en fungerande kunskapsskola helt avgörande och varje människas språngbräda till att realisera sin potential.
Hur hamnade svensk skola här? På 90-talet genomfördes mycket stora förändringar i vårt skolväsen. Reform efter reform genomfördes utan tillräcklig hänsyn till långsiktiga konsekvenser. Kommunaliseringen slog sönder skolans likvärdighet, och finansieringen stjälptes över på 290 olika kommuner. Läraryrket tappade i status, och skolan blev svårare att styra.
Den socialdemokratiska besparingsåtgärden från 90-talet hemsöker oss än i dag, och det är ingen hemlighet att Liberalerna vill återförstatliga svensk skola. Friskolereformen genomfördes med goda intentioner men fick konsekvenser som inte förutsågs. Stora koncerner har etablerat sig på skolmarknaden. Betygsinflationen har ökat, och kommunala skolbudgetar har pressats. Friskolesystemet behöver helrenoveras.
Samtidigt har en konstruktivistisk, eller postmodern, kunskapssyn fått ett alltför stort genomslag. Kunskap har behandlats som relativ snarare än något som ska förmedlas systematiskt. Lärarens roll har förskjutits från kunskapsauktoritet till handledare, ofta på bekostnad av struktur, tydlighet och krav. När ansvar för kunskapsprogression flyttas från läraren till eleven för tidigt drabbas särskilt de barn som saknar stöd hemifrån. Det är ingen slump att detta har sammanfallit med växande kunskapsklyftor.
Sammantaget har kommunaliseringen, marknadsstyrningen och en ensidig pedagogisk idéutveckling skapat en perfekt storm, som det heter, av sjunkande resultat, försvagad lärarroll och ökande ordningsproblem.
Fru talman! Skolan måste tillbaka till grunderna. Lärare måste få vara lärare. Klassrummen ska präglas av respekt, struktur och studiero. Varje barn ska ges en reell chans att lyckas. Med denna skolbudget är Liberalerna fast beslutna att vända den negativa utveckling som vi har sett i svensk skola. Det är den största skolbudgeten i modern tid, både i löpande och fasta priser. Redan 2026 tillförs skolan 4,3 miljarder kronor mer. Totalt handlar det om 14 miljarder kronor över tre år.
Men detta handlar inte bara om pengar. Det handlar om en ny riktning. Vi genomför de största skolreformerna på 30 år. Vi reglerar lärares undervisningstid. Vi inför ett tydligare stödsystem för elever i behov av särskilt stöd. Vi städar upp i friskolesektorn. Vi reformerar läroplanerna. De ska bli tydligare och mer konkreta och lägga större vikt vid faktakunskaper och stabila grundkunskaper till gagn för alla elever men särskilt dem utan stöd hemifrån.
Fru talman! Barns vardag har förändrats snabbt. Skärmar har trängt undan böcker, och distraktioner har följt med in i klassrummen. Därför tar vi steget från skärm till pärm i svensk skola. Elever ska ha riktiga läroböcker och skönlitteratur. Under tre år har över 2 miljarder kronor satsats på detta. Alla skolor ska nu också ha bemannade skolbibliotek.
Vi inför dessutom ett nationellt mobilförbud. Pisa visar att svenska elever distraheras mer av digitala verktyg än OECD-genomsnittet. En mobilfri skola stärker både trygghet och studiero.
Otryggheten i skolan är ett växande problem. I alltför många klassrum är det så stökigt att undervisningen blir lidande. Det slår särskilt hårt mot elever från studiesvaga hem. Därför tillförs nu medel för att stärka tryggheten i skolmiljön.
Skolor får bättre möjligheter att anställa fler vuxna, arbeta med trygghetsteam och stärka elevhälsan. Det kan också bidra till fler speciallärare och mindre undervisningsgrupper. Tidigare har sådana lösningar ibland avfärdats som exkluderande. Men vi menar tvärtom: Att ge rätt stöd i rätt miljö är ofta det mest inkluderande man kan göra.
Otryggheten i skolan är ett växande problem och slår hårdast mot elever från hem där Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf inte trängs med varandra i bokhyllan. Därför stärks tryggheten genom en stärkt elevhälsa, trygghetsteam, fler vuxna i skolan och mindre undervisningsgrupper.
Läraren ska ha mandat att leda undervisningen. Därför stärker vi ordningsarbetet, bygger ut skolsociala team och intensifierar arbetet mot skolfrånvaro. Tidiga insatser i läs- och skrivinlärning prioriteras liksom en mer likvärdig förskola. Lärarna är skolans viktigaste resurs. Därför reglerar vi nu också undervisning och planeringstider. Lärare ska få tid att undervisa, förbereda och följa upp, inte dränkas i administration. En hållbar lärararbetsmiljö är avgörande för en stark kunskapsskola, fru talman.
Friskolesystemet, vilket jag har återkommit till många gånger tidigare, måste reformeras. Oseriösa aktörer, extremism och kortsiktiga vinstintressen hör inte hemma i svensk skola. Vi angriper också betygsinflationen genom ett nytt betygssystem och centralrättade nationella prov.
Forskning och innovation har gjort Sverige till en ledande kunskapsnation. Vi ligger i dag tvåa i världen i innovationsrankningar, och med Liberalerna i regeringen befäster vi den positionen genom historiska satsningar på forskning och innovation. Den nya forskningspolitiken stärker spjutspetsforskning, avancerad teknik och forskningsinfrastruktur. Sverige ska ligga i framkant inom områden som artificiell intelligens, klimat och teknik.
Den här budgeten sätter fokus på det mest grundläggande: att fler elever tidigt får de kunskaper som de behöver för att klara skolan och livet. Grunderna måste fungera i klassrummet och i skolsystemet. Det är avgörande för alla elever men särskilt för dem som behöver skolan mest.
Fru talman! Liberalerna finns till för att ge varje människa friheten och möjligheten att forma sitt liv, ta ansvar och förverkliga sina drömmar. Det visar vi i dag genom att lägga fram den största skolbudgeten någonsin och genomföra några av de mest omfattande strukturreformerna för svensk skola på 30 år. Skolan är varje barns chans till ett bättre liv, och därför kommer vi i Liberalerna alltid att sätta skolan först.
(Applåder)
Fru talman! Till att börja med vill jag verkligen tacka ledamoten för att du tar upp det fasansfulla dådet i Australien. Vi behöver stå upp mot terror och antisemitism i dag och alla andra dagar. Stort tack för det!
Ledamoten talade i sitt anförande en del om misslyckandet i systemet kring skolan. Regeringen har sagt att man under den här mandatperioden ska göra en helrenovering av friskolesystemet, och Skolpengsutredningen, som tillsattes för att komma till rätta med ojämlik finansiering av skolan över landet och även överkompensation av friskolorna, är klar.
I förra veckan kunde vi läsa i Dagens Samhälle att regeringen kastar Skolpengsutredningen i papperskorgen, detta enligt Moderaternas Josefin Malmqvist. Som av en händelse kom den här nyheten ut dagen efter att Almega gick ut och sa att den borde kastas i papperskorgen, eftersom den kommer att slå undan benen för friskolorna.
Lotta Edholm har däremot sagt i medierna att det inte stämmer att utredningen är skrotad. Min fråga till ledamoten är därför: Hur avser regeringspartierna att göra en helrenovering av friskolesystemet? Kommer ni att gå vidare med Skolpengsutredningen?
Fru talman! Frågan om friskolesystemet är intressant, för när friskolorna kom i början av 90-talet var vi många – inte just jag, men vi liberaler och många andra – som hade kämpat oerhört hårt för att få valfrihet för elever och föräldrar. Det var ingenting som Vänsterpartiet, som då hette VPK, var anhängare av. Det var inte heller Socialdemokraterna med flera. Man motarbetade frenetiskt möjligheten att ge valfrihet och möjligheter till andra pedagogiska alternativ för elever och föräldrar i Sverige.
Man fick kämpa oerhört mycket för denna reform. Den var väldigt viktig med tanke på hur rigid, byråkratisk och tungrodd svensk skola hade blivit. Den var framför allt konform och enhetlig på ett sätt som gick ut över elever som ville kunna välja ett annat alternativ. Det började egentligen med kampen för valfrihet också i förskolan.
Nu har det gått över 30 år sedan reformen infördes. Vi har sett en utveckling som eskalerat, i alla fall de senaste två årtiondena. Tidigare vänsterregeringar gjorde ingenting åt saken under åtta års tid. Vi ser en utveckling utan önskad mångfald i pedagogiken och med för många oseriösa aktörer i den här sektorn. Vi som är anhängare av denna valfrihet har ett jätteansvar att göra någonting åt detta. Det är det vi gör under den här mandatperioden. Jag hade önskat att det hade skett tidigare.
Ingen utredning är kastad i någon papperskorg över huvud taget. I Tidöavtalet är det mycket tydligt att vi är överens, alla fyra partier, om att den statliga styrningen av skolan behöver stärkas också på det finansiella området.
Fru talman! Det är ju bra och positivt att Liberalerna nu ser att det finns extrema avarter i aktiebolagens Skolsverige. Det handlar inte längre om valfrihet eller om olika sorters pedagogik. Friskolorna ägs till största delen av ett fåtal stora koncerner, som plockar ut mycket stora skattepengar ur vår välfärd. Det är fint att vi kan vara överens om att det inte längre tjänar Sveriges skola väl.
Ledamoten sa att tidigare vänsterregeringar inte har gjort någonting åt saken. Problemet är ju att det inte har funnits majoritet i Sveriges riksdag för detta. Ert parti, Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna har röstat nej till alla typer av förslag om att begränsa friskolornas möjlighet att göra vinstuttag, till exempel. Era partier får ta ansvar för att inget gjorts tidigare.
Det var ett mycket intressant svar från ledamoten att utredningen inte alls är kastad i papperskorgen. Jag ser verkligen fram emot att se den på riksdagens bord och att vi får votera om huruvida kommunerna ska få större ersättning för det utbudsansvar de har jämfört med friskolorna. Jag längtar till den dagen kommer då vi får propositionen på bordet och kan votera om den.
(Applåder)
Fru talman! Vänsterpartiet lyssnade nu på ungefär ena halvan av det jag sa och inte på andra halvan. Det jag säger handlar absolut om valfrihet, Isabell Mixter. Skillnaden är att ni vill knäcka ryggen på en hel sektor. Vi vill reformera och renovera systemet för att få rimliga, inte skeva, ekonomiska incitament för aktörerna i sektorn.
Det finns för många oseriösa aktörer i friskolesektorn, men det finns också väldigt många som är seriösa och duktiga. Vi vill värna dem. Vi vill värna valfriheten. Vi vill hitta ett sätt att långsiktigt garantera elevers och föräldrars möjlighet att styra över de här valen så att de kan göra viktiga val för framtiden.
Det oroar mig att om man inte gör någonting för att komma åt problemen i friskolesektorn finns risken, fru talman, att en framtida vänsterregering slaktar alltihop och att vi sedan är tillbaka på ruta noll. Då måste elever gå i den skola som ligger närmast, oavsett om de trivs där eller inte. Lärare som vill ha möjlighet att jobba i en annan verksamhet eller på ett annat sätt kommer inte att ha möjlighet att göra det. Då tappar vi all mångfald.
Vänsterpartiet har alltid varit för enfald. Vänsterpartiet har aldrig varit för mångfald. Vi är för mångfald, men vi är också för ordning och reda. Det ska inte vara high chaparral och vilda västern i den här sektorn. Därför finns det en mycket stor skillnad, fru talman, mellan Liberalerna och Vänsterpartiet. Liberalerna vill genomföra reformer för att få rimliga villkor och ordning och reda i systemet, medan Vänsterpartiet inte vill ha det här systemet över huvud taget. Det är den stora skillnaden mellan våra partier.
Fru talman! Fredrik Malm inledde sitt anförande med att tala om en långvarig kris i svensk skola. Det är bara att hålla med – och det är Liberalernas kris. Inget annat parti har haft lika stort ansvar för svensk skola under många, många år som Liberalerna. Det är de som har satt de flesta budgetarna. Det är de som har styrt läroplanerna. Det är de som har haft ministerposterna. De var ansvariga för skolfrågorna, januariavtalet etcetera. Även nu har de skolministerposten. Det är så det ser ut.
Det kan vara fint att prata om att man vill förstatliga skolan, men vi vet att det inte är sant. Liberalerna vill ju bara ta hand om de kommunala skolorna. Alla de fristående ska vara kvar. Man löser alltså inte utmaningen med att det är för många huvudmän, om det nu är det man vill komma åt. Det enda sättet som det skulle göra saken bättre vore om man sa att de fristående skolorna per definition är bättre än de kommunala, men då säger man samtidigt att alla de fristående skolorna ska stängas på grund av att de kommunala är bättre. Det hänger inte ihop.
Det hade varit fint om det var sant att Liberalerna satsar på skolan, men det är det inte. Ökningen från 2025 till 2026 i regeringens budget är större på återvandring än på skolan. Det är det man satsar på. För att få det att låta som om man ger mer till skolan tar man med de besparingar man gjort tidigare och räknar sedan bort dem. Sedan lägger man till att man ger 1 miljard till förskolan – som förskolan redan har. Det är ju inte pengar man ger till skolan. Det är bara pengar man ger till föräldrarna. Förskolan får inte mer pengar över huvud taget. Det är bara hittepå.
I praktiken är ökningen av budgeten från 2025 till 2026 omkring en halv miljard. Det är ungefär det ni kommer med av nya pengar. Det gör skillnad där ute på golvet. Det här är inte den största skolreformen på 30 år. Det har aldrig varit mindre på bordet. Det har aldrig varit så lite!
Jag ska avsluta min replik med en liten gåta: Vad är det som ger både bättre ordning och bättre skolresultat men som regeringen inte alls satsar på?
Fru talman! Centerpartiets matematik är intressant. Niels Paarup-Petersen talade om återvandringsbidraget, men det hör ju inte till den här debatten utan till den förra. Niels Paarup-Petersen är nog kvar i den eftersom han deltog i den. Hans sätt att räkna bygger på att det blir väldigt många människor som utnyttjar detta återvandringsbidrag. Det är jag inte så säker på.
Fru talman! Centerpartiet säger att den stora krisen i svensk skola beror på Liberalerna för att vi har haft ministerposter. Jag skulle säga att orsaken snarare är att man genomförde en kommunalisering av svensk skola för 35 år sedan, som Centerpartiet var för och Liberalerna emot. Det har inneburit att centerpartistiska kommunalråd – som faktiskt varit fler än de liberala under rätt lång tid – har haft ansvar för svensk skola och misskött det ansvaret. Det är en av orsakerna.
En annan orsak är att kommunaliseringen som drivits genom och sköljt över Skolsverige i hög grad har varit driven av skolförvaltningars närmast kommersiella symbios med olika techaktörer, inspirationsföreläsare och andra som tutat i människor att allt ska digitaliseras i svensk skola.
Ett annat stort problem som bidragit till kunskapstappet i svensk skola är bristen på ordning och reda. Det har varit för mycket flum, helt enkelt. Vårt parti har försökt i årtionden att ta itu med flummet och få mer av ordning och reda i skolan. Jag hade önskat att Centerpartiet varit en partner i det arbetet. Jag har aldrig riktigt uppfattat att partiet är särskilt engagerat i detta, utan man har en mañana, mañana-inställning till svensk skolpolitik och svensk skolutveckling.
Det finns alltså en rad olika orsaker. Det kan vi förstås träta om, men det är viktigare att göra någonting åt detta – och det gör regeringen.
Fru talman! Vi är helt överens om att man ska göra något, och det är därför man undrar varför regeringen inte gör det. Det har inte kommit något på riksdagens bord över huvud taget. Det finns några utredningar som eventuellt någon gång blir något. Vi får se. Det enda vi vet är att massor av de saker som står i Tidöavtalet och som Liberalerna fick för att sälja sin själ inte blir av. Det är det enda vi med säkerhet vet i dagsläget. Sedan kanske det kommer något. Vi hoppas det.
Vad ska man egentligen göra? Fredrik Malm talar om mañana. Varenda sak som regeringen föreslår ligger 5–10 år i framtiden. Det blir ytterligare 100 000–200 000 elever som går ut ur svensk skolan innan något av förslagen har någon som helst effekt. Då säger vi: Låt oss satsa på behöriga lärare nu! Låt oss öppna upp yrkesprogrammen så att man kan komma in där på ett bestået genomsnitt från grundskolan. Det skulle göra skillnad nu. Det är mañana i betydelsen att vi gör det i morgon, inte om 10–15 år. Om vi gör det i morgon och inte om 10 år tar jag gärna mañana. Det är så det ser ut i verkligheten.
Vi satsar på behöriga lärare. Vi vill ge mer pengar till dem som anställer behöriga lärare, och vi vill utbilda fler behöriga lärare. Vi vill se till att de behöriga lärarna får pengar i fickan för att ta sig an de skolor som har det svårast. Vi vet att det är det som gör skillnad. Det finns inget annat som har så tydligt vetenskapligt stöd och får effekt på både ordning och resultat som när man har behöriga lärare.
Men regeringen satsar inte en spänn. Det enda svar som regeringen har när det gäller behöriga lärare är att utbilda 1 000 färre per år. Hur ska det göra svensk skola bättre att ha färre behöriga lärare? Det förstår jag inte. Det är ingenting som kommer att göra svensk skola bättre. Vi kommer att ha kvar de här 20 000 varje år.
Tidöregeringen har som sagt svenskt rekord i utslagning av elever. Det har aldrig funnits en mandatperiod när så många elever inte har klarat skolan som den här. Det är så det blir när man inte lyssnar på professionen. Man ser inte till att det finns lärare på golvet, utan pratar bara om långsiktiga utredningar och jamsar bara med i alla möjliga saker som inte gör någon faktisk skillnad. Liberalerna hade bråttom inför sin kongress och skrek ut nya förslag varje dag. Det är så det blir. Det gör ingen skillnad.
Fru talman! Det finns en väsentlig skillnad mellan Fredrik Malm och Niels Paarup-Petersen. Niels Paarup-Petersen är en tvättäkta populist i debatter som dessa. Han försöker nämligen tuta i dem som lyssnar att man kan genomföra saker och ting dagen därpå. Det är bara att klubba någonting. Klubbar man någonting blir alla lärarbehöriga, säger Niels Paarup-Petersen.
Nej, det enda vi praktiskt taget kan klubba nu som direkt blir verklighet är att reglera lärarnas undervisningstid. Det kommer att kunna göras ganska snabbt. Det är en ren budgetfråga. Men det råkar Niels Paarup-Petersen och hans parti vara emot. Det gillar nämligen inte deras kommunpolitiker eftersom de är i klorna på Sveriges Kommuner och Regioner.
Sedan säger Niels Paarup-Petersen, fru talman, att Liberalerna inte gör någonting. Va? En mandatperiod sträcker sig över en cykel, vilket innebär att vi först måste skriva regleringsbrev, och enligt svensk lagstiftning har vi ett utredningskrav. Det hoppades jag att Centerpartiet var medvetna om. Det betyder att saker och ting behöver utredas och sedan remitteras. Därefter blir det lagrådsremiss, proposition och så vidare. Det innebär att det kommer en rad olika förslag till våren.
Det har också kommit en rad förslag redan tidigare. Vi får tioårig grundskola i Sverige. Vi reformerar elevhälsan. Vi tar bort en massa administration för lärare och skolledare. Vi får nya läroplaner i Sverige. Vi får ett nytt betygssystem, språkförskola och yrkesskola. Vi får akutskolor för elever som inte kan vara i skolan på grund av att de är för våldsamma. Vi genomför stora reformer av friskolesystemet. Allt detta hade såklart behövt göras tidigare, men tyvärr gjorde inte den tidigare regeringen särskilt mycket.
Det enda jag minns från när exempelvis Gustav Fridolin var skolminister var handhjärtat. Något annat minns jag faktiskt inte, och därefter skedde inte heller särskilt mycket.
Nu genomför vi politik. Det ser jag fram emot. Det kommer att bli bra, och det är nödvändigt för svenskt skolväsen.
(Applåder)
Fru talman! Man kan onekligen fångas av vad Gustav Fridolin har åstadkommit. Det enda var tydligen ett handhjärta. Men han inrättade även Skolkommissionen, som ligger till grund för en hel del av de förslag som har genomförts, till exempel utredningen om bemannade skolbibliotek, som Liberalerna har fört i hamn under denna mandatperiod. Några saker till kan Fredrik Malm säkert komma ihåg, om han anstränger sig lite.
Fredrik Malm sa i sitt anförande att svensk skola befinner sig i en utdragen kris. Man kan naturligtvis gå tillbaka och göra en historisk analys och prata om hur det var för 30 år sedan och vem som gjorde vad. Det har vi gjort många gånger under mandatperioden. Men i Sverige är det regeringen som styr riket. Nu handlar det därför om vad regeringen gjorde förra året eller har gjort i år. Framför allt handlar det om vad regeringen ska göra framöver. Vi vet ingenting men hoppas på saker. Det ligger en rad utredningar på regeringens bord som vi inte har sett bli verklighet än.
För att lägga grunden till en kunskapsskola duger det inte med historielektioner. Vi behöver veta vad som behöver göras nu och vad man gör som ger effekt i skolan nu. Det kan handla om finansiering eller om olika snabba åtgärder, det vill säga inte en lärarutbildning som man tror ska revolutionera svensk skola. De första studenterna skulle i så fall gå ut 2033.
Vad kommer att bli bättre redan nästa år så länge Liberalerna styr över svensk skola, vilket åtminstone blir till strax efter sommarlovet?
Fru talman! Jag skulle kunna svara med några konkreta saker direkt. Det vore väldigt bra om Sveriges kommuner blev bättre på att söka de statsbidrag som finns. Det gäller oavsett vilken färg kommunen har: röda, blå eller gröna. Något annat som borde göras är att man i alla skolor i Sverige per omgående fasar ut mobiltelefoner så att man får helt mobilfria skoldagar. Det vore väldigt bra. En tredje bra sak vore om Skolinspektionen fick skärpta befogenheter.
Det är också väldigt viktigt att alla kommuner, regioner och länsstyrelser liksom Skolverket sammantaget tittar på frågan om civil beredskap, krisberedskap, totalförsvar och så vidare, och inventerar. De borde se till att skolan har en tydligare krisberedskap om de orostider vi ser runt omkring oss nu i högre grad också når Sverige. På skolor måste man operativt se över hur man kan förstärka säkerheten här och nu, med tanke på det som hände på Risbergska och på ett antal andra dåd vi har haft.
Det har anslagits pengar, och vi har också snabbutrett detta. Vi kommer att behöva skärpa säkerheten kring svenska skolor, men det finns säkerligen en hel del man kan göra här och nu.
Det finns också mycket annat. Det som är avgörande är dock att de skolor som ägnar sig åt en pedagogik som inte är framgångsrik och inte lär eleverna tillräckliga kunskaper bör förändra sin pedagogik. Det ska vara lärarledd undervisning, strukturerad i klassmiljö där läraren är en auktoritet i klassrummet och där man inte fasar ut läxor och säger att eleverna får göra lite vad de vill. Strukturerad undervisning med höga krav och höga förväntningar är vägen framåt för svensk skola.
Fru talman! Det är skillnad på höga krav och höga förväntningar. Höga krav när man inte har tillräckliga resurser för att hantera kraven leder till ohälsa. Jag vet inte om det leder till en kunskapsskola. Däremot har höga förväntningar en positiv effekt.
På vilket sätt skolsäkerhet och beredskap ska öka kunskapsresultaten i svensk skola låter jag vara osagt. Mobilfritt – det är de flesta skolorna redan i dag. Det här klarar skolorna av. Söka statsbidrag, talade Fredrik Malm om. Regeringens insats för att höja kunskapsnivån i svensk skola ska alltså vara att kommunerna ska bli bättre på att söka statsbidrag.
Det är väl inte riktigt det som höjer kvaliteten. Jag tänker att det är sådant som att bedriva utbildning på vetenskaplig grund och med beprövad erfarenhet. Här finns det lagstöd för att göra det. Vad gör regeringen för att skolorna på riktigt ska kunna arbeta utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?
Man kan också fundera på samma tema, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Riksrevisionens rapport säger att det inte finns tillräckligt stöd från myndigheterna. Simona Mohamsson och jag hade en debatt under frågestunden i förra veckan om skollagens ställning när det gäller svenska språket i skolan och rätten till modersmål. Där angavs som ett skäl till att det inte satsades tillräckligt mycket på svenska språket att det inte står i skollagen att språklagen gäller i skolan. Det gör den. Den gäller i hela det offentliga Sverige.
Vad är det som behövs? Är det att regeringen håller alla i handen för att de ska följa den lagstiftning som finns? Det tror inte jag. Verksamheterna ska ha förutsättningar att följa lagstiftning, forskning och beprövad erfarenhet. Vad gör då regeringen för att skolor ska få de förutsättningarna här och nu?
Fru talman! Camilla Hansén ställde en fråga till mig om jag kunde räkna upp lite saker som skolor eller kommuner skulle kunna göra precis här och nu. Då tänkte jag att jag inte skulle rabbla upp allt som står i Tidöavtalet och som det kommer att bli propositioner, som kommer att införas under året och som därefter kan behöva en implementeringstid. Det vore lite oseriöst.
Jag tog mig an frågan på det seriösa maner som präglar mig som politiker genom att faktiskt svara på frågan som Camilla Hansén ställde. Jag rabblade upp tio saker som man skulle kunna göra här och nu. Då säger Camilla Hansén: Det har ingen vetenskaplig grund. Vad gör ni för att stärka den vetenskapliga grunden i skolan?
Fru talman! Sanningen är den att när Miljöpartiet hade ansvar för skolpolitiken i Sverige gick man steg för steg ifrån att skolan ska bygga på vetenskaplig grund. Man gick så långt att man ville introducera digitala devices, digitala enheter, för barn från ett års ålder i skolan.
Det var helt i strid med kognitionsforskningen och våra världsledande hjärnforskare på Karolinska institutet. Man skrev in i det i läroplanen för förskolan. Det har vi nu tagit bort. Det är rätt steg att ta i vetenskaplig riktning.
I de nya läroplanerna kommer det tydligt att framgå att det är phonics som gäller för att knäcka läskoden, det vill säga att man ljudar fram till att knäcka läskoden. Då kritiserar Camilla Hansén och Miljöpartiet det och tycker att vi i stället lägger oss i professionen.
Det är lite svårt att veta hur Miljöpartiet ska ha det. Å ena sidan säger man att vi måste lyssna på vetenskapen. När vi sedan gör det säger man å andra sidan att vi detaljstyr och inte låter professionen bestämma själv. Man kan inte ha kakan och samtidigt äta upp den – i slutänden blir det ingenting av detta.
Nu har vi bestämt oss för en inriktning som är helt nödvändig för att lyfta svensk skola. Ingen skulle vara gladare än jag om även Miljöpartiet fick kroka arm och vara en del av den resan framåt.
Fru talman! Jag vill börja med att instämma i allt det Fredrik Malm sa om terrordådet på Bondi Beach, varenda stavelse. Sedan blir det lite svårare.
Enligt Fredrik Malm kunde inte följderna av friskolereformen förutses. Det räcker med att läsa reservationerna när beslutet fattades. Lena Hjelm-Wallén förutsåg alldeles utmärkt överkompensationen. Ni ville kanske inte se det. Ni blundade för det. Men de var förutsedda, och de fanns där. Det var bara att läsa och ta till sig.
Malm påstod senare att tidigare regeringar, det vill säga den regering som jag satt i, inte gjorde någonting och inte lade fram några förslag för att stoppa vinsterna i friskolan. Det är en ren lögn. Vi lade förslag på riksdagens bord. Fredrik Malm röstade emot de förslagen, vartenda ett. Det är precis som ni röstat emot varje initiativ till att begränsa vinsterna.
Nu vet vi hur det ser ut. Enligt riksdagens utredningstjänst har över 19 miljarder kronor de senaste åren lämnat klassrummen och gått till jaktslott och Porschebilar. Nu säger sig Fredrik Malm också se den här utvecklingen. Han säger att han vill göra någonting åt det. Det är bra så. Jag välkomnar det.
Jag har en fråga till Fredrik Malm. Var är förslagen? Varför lägger inte Tidöregeringen efter 82 procent av sitt maktinnehav fram förslag på riksdagens bord? Kanske ännu viktigare är: När det ligger förslag på riksdagens bord, varför röstar Fredrik Malm och Liberalerna mot de förslagen gång på gång på gång?
Om man inte lägger fram förslag i riksdagen, om man inte röstar för förslag i riksdagen, blir man ingenting mer än en tankesmedja. Då kanske man heller inte behöver sitta kvar i riksdagen.
(Applåder)
Fru talman! Det var inte så på 90-talet när man införde friskolereformen att man riktigt förutsåg hur reformen skulle utvecklas. Det har också att göra med att reformen inte riktigt har omhändertagits och hanterats på ett sätt som jag tycker att man i efterhand kan se hade varit rimligt att man hade gjort.
Fru talman! Jag ska inte ta gift på det, men jag tror att Anders Ygeman har fel i sak när han säger att den överkompensation det talas om gällde från början. Jag tror att friskolorna hade 75 procent av skolpengen i början. Sedan lade Socialdemokraterna fram förslag om att den skulle upp till 100 procent.
Det var nog så att man i början av reformen hade en lite annan attityd från lagstiftarens sida till elevavgifter som var väldigt låga, det vill säga ringa elevavgifter. När man sedan förbjöd det, vilket såklart var väldigt bra, skedde det en uppjustering av skolpengen för friskolorna.
Fru talman! I tidigare replikskiften har man också varit inne på detta. Man talar om att under förra mandatperioden var man så bekymrad från vänstersidan för att man inte hade någon majoritet.
Fru talman! Så är det inte. Politik är dynamiskt. Vill man nå en majoritet kan man också skaffa sig en majoritet. Centerpartiet och Liberalerna var en del av januariavtalet och budgetförhandlade med regeringen.
Socialdemokratiska ministrar hade kunnat kontakta Centerpartiet och Liberalerna. Man ville inte tala med Sverigedemokraterna, men man hade kunnat tala också med Moderaterna och Kristdemokraterna och kunnat lösa ut en del av de här frågorna.
Det gäller inte minst frågan om att till exempel reglera systemet med köer, där alla partier ville gå i den riktningen. Men Socialdemokraterna var inte intresserade av att göra hantverket.
Regeringen lade fram propositioner som närmast liknade pamfletter. Den fick inte stöd för detta därför att de inte höll den kvalitet som var rimlig för oss för att kunna bifalla dem.
Fru talman! Man tar sig för pannan. Skälet till att Fredrik Malm har röstat emot varje förslag om att begränsa vinsterna skulle alltså vara att Socialdemokraterna inte hade tagit kontakt med Fredrik Malm.
Sanningen är att Liberalerna ställde som krav för att samarbeta med Socialdemokraterna att vi inte skulle begränsa vinsterna. När vi kom ur den tvångströjan som Liberalerna satte på samarbetet lade vi fram förslag på riksdagens bord. Vad gör Fredrik Malm då? Han röstar emot förslagen.
Fru talman! Alla dessa Liberalernas åtgärder är Socialdemokraternas fel. Hade vi inte bara lagt fram förslag på riksdagens bord så hade inte Liberalerna varit emot det. Det är ett löjets skimmer över det.
Fru talman! Notera en liten detalj till. Jag ställde två frågor till Fredrik Malm. Varför har regeringen efter 82 procent av sitt maktinnehav inte lagt fram förslag på riksdagens bord? Varför röstade inte Fredrik Malm för de förslag som har legat på riksdagens bord utan röstade mot?
I ett tidigare replikskifte var Fredrik Malm väldigt mån om att säga vilken seriös politiker han var som svarade på frågorna. Nu lyser svaren med sin frånvaro. Är det kanske för att svaren skaver? Fredrik Malm har gång på gång röstat emot förslagen. Liberalerna har fattat beslut på stämman men röstat emot förslagen i riksdagen.
Trots fyra år av liberalt regeringsinnehav, i samarbete med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna, kommer inte ett enda förslag som i verkligheten begränsar vinsten och vinstuttaget att läggas på riksdagens bord. Fredrik Malm menar att det är Socialdemokraternas fel.
(Applåder)
Fru talman! Jag kan upplysa Anders Ygeman om att den här kammaren består av 349 mandat. Det är inte 349 plakat utan 349 mandat. Om Socialdemokraterna har ungefär 100 av mandaten kan de inte förvänta sig att få stöd av 175 när de lägger fram förslag som de inte förankrar eller diskuterar med andra i förväg.
Nu har vi en regering som får igenom sin politik för att den har majoritet här i kammaren. Det är för att vi pratar med varandra och reder ut olika frågor. Det innebär att vi från Liberalernas sida ganska ofta får göra kompromisser givet vår storlek. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna får också kompromissa. Men totalt sett är vi överens om inriktningen för Sverige.
Vi pratar med varandra, vi förankrar våra förslag, vi förhandlar om dem och vi lägger fram dem för riksdagen. Och vi får igenom våra förslag.
Problemet för Socialdemokraterna är att man förväntar sig att andra partier liksom i defaultläge ska trycka ja när Socialdemokraterna lägger fram ett förslag. Så fungerar inte riktigt demokratin.
När det gällde regleringen av friskolorna hade Socialdemokraterna under förra mandatperioden idéer om olika sociala experiment och om hur antagningssystemet skulle se ut som hade fått helt orimliga konsekvenser. Man hade också en idé som gick ut på att totalförbjuda möjligheten att göra en intresseanmälan till en skola i förväg. Trots att det fanns stöd från alla åtta partier för att reglera detta och göra det mer restriktivt valde Socialdemokraterna att inte lyssna. Anders Ygeman hade en majoritet här, 349 mot 0, och lyckades ändå inte få igenom sin proposition. Det är snudd på världsrekord, skulle jag vilja säga.
(Applåder)
