Linus Sköld (S) svarade Mathias Bengtsson i en replik om Utbildning och universitetsforskning i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.
Mathias BengtssonKD· i sitt anförandeDet finns väldigt mycket som är fantastiskt i den svenska skolan. Ibland kan man faktiskt tycka att svensk skola är betydligt bättre än samhällsdebatten ger sken av. Svenska elever ligger över OECD-snittet i både matte…Fru talman! Det finns väldigt mycket som är fantastiskt i den svenska skolan. Ibland kan man faktiskt tycka att svensk skola är betydligt bättre än samhällsdebatten ger sken av.
Svenska elever ligger över OECD-snittet i både matte och NO-ämnen. Om man bara skulle räkna elever med svenska som modersmål skulle Sverige vara bland de högst presterande länderna utanför Östasien. Vill man leta efter enskilda ljusa exempel är det väldigt lätt att prata om alla de lärare som varje dag hjälper elever att förstå världen, som tar sig tid att förklara en ekvation en gång till, som utmanar de elever som har lätt att lära och lyfter de elever som har tappat tron på sin egen förmåga.
Varje dag sker insatser i den svenska skolan över hela Sverige som blir avgörande för en enskild människa och formar framtiden för tusentals barn, men de får sällan rubriker. Det handlar om den skolpersonal som skapar en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter – en skola att längta till.
Men även om svensk skola är bättre än sitt rykte finns det brister som behöver hanteras och lösas. Som politiker och lagstiftare är det vår uppgift att göra det. Ska man prata om skolans utmaningar behöver man prata om ungas psykiska ohälsa.
Det finns en hel del forskning som visar att psykisk ohälsa och skolmisslyckande hänger ihop. Orsak och verkan går ofta åt båda hållen. Psykisk ohälsa leder till skolmisslyckanden, och skolmisslyckanden leder till psykisk ohälsa.
En stor undersökning förra året visade att 15 procent av Sveriges skolelever, motsvarande 110 000 barn, uppger att de mår dåligt just nu. Eleverna uppger själva att deras psykiska hälsa påverkar deras skolresultat. Det är ju inte särskilt svårt att förstå. Sömnsvårigheter, ångest och hög frånvaro ger naturligtvis utslag i kunskaperna och i betygen.
Här skulle jag vilja säga att man behöver skilja på olika former av psykisk ohälsa och kunna tala om detta med fler nyanser. Vissa former av psykisk ohälsa kräver professionell vård och behandling, men mycket kan faktiskt lindras med rätt stöd och förståelse.
Vi behöver öka kunskaperna om den psykiska ohälsan bland alla, skulle jag vilja säga, men inte minst hos våra barn och unga för att just skapa förståelse och motverka och förebygga. I skolan har vi möjlighet att skicka med barnen kunskap om psykisk hälsa som de kan ha nytta av hela livet, även om det inte kommer på provet.
Därför är vi kristdemokrater övertygade om att det är dags att sätta psykisk hälsa på schemat. Det ska tydligt in i läroplanen som ett obligatoriskt moment i ett antal timmar på både mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Det handlar om att eleverna får lära sig sätta ord på sina känslor, förstå varför man kan känna oro eller ångest och hur det kan hanteras. De får lära sig att hantera konflikter och kriser och att förstå att den där stressen som de kan känna inför ett prov inte är farlig. Och de får lära sig vad som påverkar den psykiska hälsan, inklusive både skärmtid och sociala medier.
I många länder har man detta på schemat sedan länge, och det finns stöd i forskning för att det fungerar. Barn mår bättre, och den psykiska ohälsan minskar. Det gör att möjligheterna att klara skolan ökar. Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar det till och med. Det är dags att det kommer på plats också i Sverige.
Fru talman! Elevhälsan är en annan viktig grej när det kommer till skolans arbete mot den psykiska ohälsan. Men tillgången till elevhälsan varierar rätt stort mellan olika skolor. Det behöver bli bättre och mer jämlikt.
Kristdemokraternas politik syftar till att rikta statsbidrag mot elevhälsan och att införa en elevhälsogaranti så att varje elev ska få rätt att komma i kontakt med elevhälsan inom rimlig tid. Vi vill också se rutinmässiga samtal med kurator. Precis som alla elever i dag har hälsokontroller hos skolsköterskan borde de också kunna ha det hos en skolkurator, så att man bättre kan upptäcka och förebygga psykisk ohälsa i ett tidigt skede.
Fru talman! Jag skulle också vilja lyfta fram en särskild form av psykisk ohälsa, en funktionsnedsättning som gör barn och unga extra sårbara för allt som stör och bryter rutiner, nämligen adhd. Vi har en prognos som säger att med dagens utveckling kommer 15 procent av alla pojkar i en nära framtid att ha en adhd-diagnos. Det finns många förklaringar till detta: ökad kunskap i samhället och hos professionen men också möjlig diagnosglidning. Men det finns också en del andra förklaringar som lyfts fram. En är att skolan har drivit på detta. Utan att det egentligen finns något stöd för det kräver skolan ofta en diagnos för att ge barnen den hjälp som de behöver. En annan förklaring är att kunskapsmålen har varit flummiga och orealistiska.
Men skolan har också fått det svårare att hantera de här eleverna. I en enkät sa nästan alla lärare att elevernas uthållighet har försämrats på ett oroväckande sätt bara de senaste åren. Lärarna menar att den starkast bidragande orsaken till det är alla snabba kickar som eleverna är vana att få i den digitala världen.
Som en lärare skriver: ”I dag konkurrerar svensk skola med sociala medier, och vi förlorar kampen.” En annan skriver: ”Majoriteten av eleverna har ett koncentrationsspann på 2–3 minuter.”
Flera problem som vi ser runt omkring oss som skapar svårigheter för eleverna i skolan börjar och slutar med skärmen. Det som barn och unga behöver för att kunna må bra – som sömn, rörelse, rekreation och relationer – får stryka på foten. I stället sitter de där fastklistrade timme efter timme med skärmen i handen, med det ändlösa skrollandet rakt ut i meningslösheten.
Det går att koppla psykisk ohälsa, bristande koncentrationsförmåga och sämre kunskapsresultat till just skärmarna. Dagens elever har i princip all världens underhållning inom armlängds avstånd, och bara en av fem gör sina läxor utan digital distraktion.
En utmaning för skolan i dagens skärmsamhälle är att få barnen att lyfta blicken och lära sig grunderna. Skolan måste vara en kraft som står upp i kampen mot Tiktokhjärnan och dess krav på snabba kickar och underhållning. Skolan måste ha fokus på att lära eleverna att räkna, skriva och orka läsa längre texter utan snabba kickar och utan genvägar – lite tråkigt tragglande, helt enkelt.
Därför ser regeringen nu till att alla elever från förskoleklass till årskurs 9 får en mobilfri skolgång. Mobilförbudet ska också gälla på både raster och fritis. Varje morgon kommer alla skolor i hela landet att samla in elevernas mobiler och ha dem i förvar under dagen.
Under lång tid har det i skolan rått en digitaliseringsiver, där allt digitalt i modernitetens namn, helt oavsett innehåll, har ansetts vara bra. Den tiden är förbi. Den digitala övertron i skolan har nått vägs ände. Nu ska skolan tillbaka till grunderna.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Mathias Bengtsson för ett utmärkt anförande och talmanspresidiet för sockret, två väldigt viktiga saker.
Detta med psykisk ohälsa är något som jag vet att herr Bengtsson gång på gång lyfter och är väldigt fokuserad på. Jag uppskattar det mycket. Vi har tidigare diskuterat att vi behöver ändra vårt betygssystem och konsekvenserna av det. Jag är rädd för att det kommer att ta väldigt lång tid innan vi har kommit vidare, med tanke på de förslag som ligger och Skolverkets oförmåga att bygga it-system.
Vi är helt överens om att psykisk hälsa och hur man bygger ett sunt jag ska in i skolans undervisning. Vi har också lagt förslag om de delarna.
När det kommer till betygssystemet är det viktigt att vi gör saker också innan systemet ändras.
Då vill jag gärna fråga: Är Mathias Bengtsson redo att till exempel i dag se till att människor kan komma in på yrkesprogrammen på sitt genomsnittliga betyg? Hälften av dem som i dag inte får lov att komma in har godkänt i genomsnitt. De kan alltså ta emot kunskap. Med det nya betygssystemet hade de fått komma in. Ni tycker att de ska in. Det är regeringens politik att de ska kunna komma in. Men de får inte komma in i dag. De ska vänta i tio år. Varför?
Detta betyder att det är jättemånga barn som går ut utan att få en chans. De mår i stor omfattning dåligt för att de vet att de inte får en chans. Det är därför Sverige sticker ut med på de här siffrorna jämfört med alla andra länder. Vi slår ut 16 procent. De andra slår ut 3–5 procent. Det är det som gör att vi sticker ut.
Är Kristdemokraterna redo att ta i hand på att göra någonting lite snabbare än om tio år, typ?
Fru talman! Tack, Niels Paarup-Petersen, för frågorna!
Vi har debatterat de här frågorna ett flertal gånger, kopplat till den utslagning vi ser i svensk skola. Många som gått klart grundskolan har inte fått de kunskaper som man behöver för att komma vidare in på gymnasiet. I grunden är problemet att de får för lite kunskaper under de första nio tio åren, i grundskolan.
Sedan ser jag och regeringen också att man skulle behöva ha vägar vidare för dem som inte uppnår de kunskaper som i dag krävs för att komma in på de nationella gymnasieprogrammen. Vi jobbar med att få fram ett, så att säga, tredje spår på gymnasiet, där man lättare kan komma in. Det skulle vara fokus på lärlingsutbildning, praktik och yrkeskunskaper, så att säga.
Vad har vi att göra i väntan på det? Jag skulle säga att alla de satsningar som regeringen gör och som vi redan har gjort för att höja kunskaperna i grundskolan hjälper de elever som går i skolan i dag och som går i skolan i morgon så att de får mer kunskap och kan komma in på gymnasiet.
Vi har varit inne på fysiska läroböcker. Jag nämnde i mitt anförande att det ska vara fysiska läroböcker i stället för digitaliseringsivern, som inte har varit bra för svenska elevers kunskaper och som kanske har slagit allra hårdast mot de elever som har det kämpigt att nå upp till godkändnivån. Vi vrider om kursen från Centerpartiets ogenomtänkta digitaliseringspolitik – ska man säga så? – till en skolpolitik som går tillbaka till grunderna, fysiska läroböcker, där eleverna får traggla tråkigt läsande i stället för att få de snabba kickarna. Det kommer att bidra till en bättre psykisk hälsa.
Fru talman! Det är inte jag som har varit utbildningsminister. Det är inte jag som har gjort det som till exempel Edholm har gjort, nämligen köpt in en massa digitala enheter till alla barn utan att veta vad man ska använda dem till. Det är i praktiken Liberalerna som har gjort det, inte jag. Jag tror inte riktigt att det är Centerpartiets grej. Det som vi säger är att man ska använda de metoder som funkar bäst, oavsett om de är fysiska eller digitala, och att professionen vet detta bättre än du och jag.
Vi är helt överens om att man ska ha mer kunskaper i skolan, men regeringen vill faktiskt sänka kraven när det gäller att komma vidare till gymnasiet. Det är liksom den officiella politiken från regeringen. Man vill ha ett nytt betygssystem som gör att fler kan gå vidare med lägre kunskaper än i dag. Det är det man faktiskt säger.
Många av dem som i dag inte får lov att gå vidare ska kunna gå vidare med det nya betygssystemet. Det är en av själva idéerna i detta. Man ska inte kunna slås ut av ett enskilt ämne, som matte, som 80 procent gör i dag. Det är regeringens officiella politik. Det är bara det att ni vill vänta i tio år med att genomföra det. Jag föreslår att vi gör det snabbare. Jag förstår inte varför ni inte vill det när ni tycker att det är rätt. Det är egentligen det som är den basala frågan.
Vi gillar Dalarna båda två. Jag sa i anförandet att glesbygdsskolorna drabbas väldigt hårt av Tidöregeringens politik i dagsläget. De riktade statsbidragen, till böcker till exempel, som ledamoten var inne på, fru talman, går inte i särskilt stor omfattning till de små skolorna.
Heter skolan Bäsna i Gagnef? Det finns säkert en sådan skola som inte har tagit emot detta, eftersom det är för besvärligt att söka och för dyrt i förhållande till vad man får ut av det. Det handlar också om akutskolor. Kommer Gagnef att bygga en akutskola? Är det ett svar som Gagnef kan använda, att man ska bygga en akutskola? Jag vill jättegärna höra om det. Gång på gång är det nämligen så att pengarna inte går till glesbygd. Förslagen från Tidöregeringen bygger på storstadstänk, och jag vet att ditt hjärta slår någon annanstans.
Fru talman! Jag tar en fråga i taget. Jag skulle inte beskriva regeringens politik för gymnasiet och betygssystemet på det sätt som ledamoten väljer att göra. Jag skulle snarare beskriva det som att regeringen väljer att bredda gymnasiet, så att fler får ett alternativ och en linje som passar dem, i stället för att sänka kraven.
Om man skulle göra så som ledamoten Niels Paarup-Petersen föreslår – liksom helt ta bort godkändgränsen i dag – är risken att elever skulle komma in på de nationella gymnasieprogrammen som inte klarar dem och som då skulle slås ut ytterligare en gång eller slås ut senare. Då är det bättre att de fångas upp redan efter årskurs 9, skulle jag säga.
När det kommer till glesbygdsskolor gör regeringen stora satsningar på alla Sveriges skolor. Men man ska komma ihåg att om skolor ska kunna finnas på glesbygden måste någon vilja bo där, så att säga. Problemet under förra mandatperioden, när Centerpartiet var med och styrde, var att glesbygden gick på knäna. Alla vi som bodde långt ifrån storstäderna drabbades oerhört hårt av höga bränslepriser, en infrastruktur som inte fungerade och en rovdjurspolitik som var ogenomtänkt. Det var anledningen till att Centerpartiet fullständigt rasade ihop på landsbygden. I Dalarna halverades väljarstödet för att väljarna helt enkelt inte gillade landsbygdspolitiken.
När det kommer till skolorna är det alltid en balansgång mellan riktade statsbidrag och generella statsbidrag, men nog kommer de små kommunerna åt de riktade statsbidragen för fysiska böcker. Jag var faktiskt i Los skola i Ljusdals kommun, i Hälsingland. Den ligger väl någonstans mitt emellan Sveg, Ljusdal och Orsa. Det är en mycket liten skola, mitt ute på landsbygden. Nog fick de del av bidragen. De hade köpt in böcker som de annars inte hade fått.
Jag köper inte det narrativ som Centerpartiet försöker måla upp. Tvärtom är det den här regeringen som äntligen står upp för landsbygden.
(Applåder)
Fru talman! Ledamotens passionerade anförande om vikten av psykisk hälsa på schemat fångade min uppmärksamhet. Det finns nämligen tunga instanser som har skrivit under ett upprop om att införa psykisk hälsa på schemat. Det är tunga instanser som Unicef, som ledamoten nämnde, men också professionsförbunden, elevhälsan, elevorganisationerna, Bris och RFSL och en lång rad civilsamhällesorganisationer som tycker att detta är en prioriterad åtgärd för att främja psykisk hälsa.
Det verkar finnas ganska god evidens för att man kan främja psykisk hälsa genom att lära sig hur psykisk hälsa fungerar.
Jag interpellerade socialministern om detta för ganska precis två år sedan. Den 18 december 2023 ställde jag frågan om socialministern kunde överväga att utreda huruvida man bör införa möjligheten till psykisk hälsa på schemat i skolan. Svaret jag då fick var att frågan bereds i Regeringskansliet. Nu låter det på Mathias Bengtsson som att frågan är färdigberedd och att vi är redo att införa psykisk hälsa på schemat.
Min första fråga till Mathias Bengtsson är: På vilket sätt ska Mathias Bengtsson se till att det nya läroplansförslaget leder till att vi får psykisk hälsa på schemat?
Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Linus Sköld, för frågan!
Det är mycket riktigt att Kristdemokraterna driver den här frågan. Kristdemokraterna har sett på forskningen. Vi har sett problematiken ute i skolorna. Och vi ser att man med psykisk hälsa på schemat nog skulle kunna komma till rätta med en del av den här problematiken. Precis som Världshälsoorganisationen till exempel pekar på skulle detta kunna hjälpa barn och unga att få verktyg för att kunna hantera den psykiska hälsan.
Frågan om läroplanen bereds i Regeringskansliet men inte i den bemärkelsen att den ligger i en byrålåda utan i den bemärkelsen att den inte är helt färdigförhandlad. Vi får se, så att säga, vad den landar i. Men Kristdemokraternas besked är att vi driver den här frågan.
Jag skulle också kunna tänka mig flera sätt att få in ett sådant här arbete på skolorna. Skolorna kan göra detta redan i dag inom befintlig läroplan. Alla socialdemokratiska kommuner kan till exempel införa lokala varianter av det här på alla skolor som de ansvarar för. Skolverket skulle kunna ta fram nationella riktlinjer för det, även om det inte hamnar i just den nya läroplanen.
Mina motfrågor till Socialdemokraterna blir varför Socialdemokraterna inte gjorde något när de själva hade ansvar för Utbildningsdepartementet och hur det ser ut i de socialdemokratiska kommunerna. Varför driver inte alla socialdemokratiska kommunpolitiker igenom detta i sina kommunala skolor?
Fru talman! Tidigare i denna debatt har friskolornas vinster debatterats ymnigt. Mathias Bengtsson har nu samma problem som Simona Mohamsson har, nämligen att han säger saker som han inte har täckning för.
Om man företräder ett regeringsparti kommer den som lyssnar på en att tro att man företräder regeringens politik. Simona Mohamsson säger: Vi ska avskaffa aktiebolag i skolan. Vi ska förbjuda vinster i skolan. Liberalernas partiledare tillika skolminister säger detta publikt. Men hon kan inte stå för det när vi debatterar saken här i kammaren eftersom den politiken inte omfattas av Tidöavtalet.
Mathias Bengtsson har precis samma problem. Han står i talarstolen och talar sig varm för att införa psykisk hälsa på schemat. Men det omfattas inte av Tidöavtalet, så han kan inte göra några utfästelser om att det kommer att bli verklighet – trots att han företräder partiet som sitter på socialministerposten. Det är oseriöst att bete sig på det här sättet.
Mathias Bengtsson har ett problem till, nämligen att Kristdemokraterna sedan länge även driver att skilja elevhälsan från skolan. Elevhälsan har ett uppdrag som förebyggande och hälsofrämjande och skulle vara djupt involverade i den undervisning om psykisk hälsa som skulle ske på schemat, men den personalen vill Mathias Bengtsson flytta till regionerna. Sedan vill han lägga ned regionerna och flytta sjukvården till staten, så förmodligen vill han förstatliga skolsköterskor och kuratorer. Det kommer inte att gynna psykisk hälsa på schemat. Det kommer inte heller att gynna elevers psykiska hälsa eller skolans hälsofrämjande uppdrag att göra på det viset.
Som tur är omfattas dock inte heller den punkten av Tidöavtalet, så det kommer inte att bli något av den flytten.
Detta är Mathias Bengtssons problem. Han kan inte göra utfästelser som han inte har täckning för i regeringen.
Fru talman! Linus Skölds problem är att när Socialdemokraterna var ansvariga för den svenska skolan föll elever mellan stolarna i överlämningen mellan elevhälsan och regionens barn- och ungdomspsykiatri – elever som behövde så mycket hjälp att elevhälsan inte kunde hantera det utan ville lämna över till barn- och ungdomspsykiatrin. Det var de elever som behövde absolut mest hjälp som föll mellan stolarna. De som riskerade att fara mest illa fick inte den hjälp de behövde eftersom Linus Sköld och Socialdemokraterna inte kunde hantera den samordningsproblematik som finns mellan de kommunala skolorna och regionens barn- och ungdomspsykiatri.
Därför driver Kristdemokraterna att samma huvudman som är ansvarig för elevhälsan också borde vara ansvarig för barn- och ungdomspsykiatrin.
Men Linus Sköld har ett problem till. När Socialdemokraterna var ansvariga för Utbildningsdepartementet ökade den psykiska ohälsan i skolan. Otryggheten ökade i skolan. Mobbningen ökade i skolan. Socialdemokraterna lyfte inte ett finger för att komma till rätta med det. Skolornas trygghetsarbete minskade, mobbningen ökade, otryggheten ökade och kunskapsresultaten sjönk. Det rådde tyvärr arbetsro på Utbildningsdepartementet i stället för arbetsro i de svenska klassrum som hade behövt det.
Nu har vi äntligen en regering som tar tag i detta. Vi har äntligen en regering som löser skolans problem. Det är enkelt att i opposition rikta kritik om att saker och ting borde göras annorlunda och snabbare, men i så fall borde man ha levererat det när man själv kunde styra.
(Applåder)
