Herr talman! Regeringen har äntligen erkänt att friskolorna i Sverige är ekonomiskt överkompenserade. De får helt enkelt betalt för något som de inte gör. Det är exakt det som vi socialdemokrater länge har påpekat. Ändå gör inte SD-regeringen allt man kan för att stoppa överkompensationen. I stället har man bestämt att miljardrullningen till friskolorna ska fortsätta många år framöver. Det är ungefär lika dumt som att ha använt skattebetalarnas pengar till att betala bluffakturor från friskolorna i flera år i onödan.

Det är faktiskt helt otroligt oansvarigt gentemot dagens elever. De får inte tillbaka sin skolgång när deras skolor drabbas av nedskärningar. Det är oansvarigt gentemot skattebetalarna. Varför vill regeringen och SD skänka bort skattebetalarnas pengar till just friskoleägare på det sättet? Finns det andra grupper i samhället som regeringen också vill ska få ersättning för saker de inte gör? Eller beror slappheten mot just friskoleägarna på att regeringen och Sverigedemokraterna verkar ha nära band till just den gruppen?

Herr talman! Under åtta års tid när Socialdemokraterna hade regeringsmakten motverkade Liberalerna alla försök att förändra detta. Nu har Liberalerna dock erkänt att vi hela tiden hade rätt. Friskolorna är överkompenserade. Det finns färdiga förslag på utbildningsministerns bord som Liberalerna har röstat ned i Sveriges riksdag tillsammans med Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Men de förslagen kan läggas fram igen, så att vi får stopp på slöseriet, så att elever i de kommunala skolorna kan få fler lärare i stället för att friskoleägarna bjuds på gratisluncher.

Varför vill SD och regeringen inte ändra på detta så snabbt det bara går och förhindra att friskoleägarna får miljarder i utbetalningar, ersättningar för ett ansvar som regeringen själv säger att de inte har? Det är helt obegripligt.

Jag ger gärna ledamoten en chans till att förklara just detta. Annars återstår tyvärr bara de nära banden till friskoleägarna som enda rimliga förklaring.

Herr talman! Ledamoten Malm inledde sitt anförande med att berätta om Pisaresultaten, som vi alla dessvärre vet har sjunkit för svensk del. Ledamoten pratar om kunskapskollaps. Det är kanske ett lite väl starkt ord när vi ser att hela OECD backar, men det ser inte bra ut för svensk skola.

Vad som är intressantare att studera är kanske det som är lite mer finstilt om vilka orsakerna och de stora skillnaderna är. Vi har ingen likvärdig skola i Sverige. Det finns stora skillnader vad gäller socioekonomi och förutsättningar. Det finns stora skillnader mellan stad och land.

Ledamoten Malm säger att man jobbar mycket hårt inom Liberalerna för att få ordning på det här. Samtidigt meddelar Sveriges Kommuner och Regioner att man har ett underskott på 28 miljarder kronor för att bedriva skola, vård och omsorg. Centerpartiet ser den här verkligheten och lägger 7 miljarder kronor mer än regeringen. Jag undrar egentligen hur resonemangen har gått inne hos Liberalerna, i regeringen och ihop med SD. Ska vi satsa på svensk skola? Ska vi satsa på plastpåsar? Ska vi satsa på snus?

Skola efter skola läggs ned. Lärare efter lärare sägs upp. Värst är det i utsatta områden och ute på landsbygden. Varför hjälper inte Liberalerna svensk skola?

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag delar helt ledamoten Malms bedömning att man inte kan ge pengar till alla som ropar efter pengar. Politikens kanske viktigaste uppgift när det handlar om statens budget, särskilt i svåra tider, är att göra prioriteringar.

Svensk skola, som är grunden för alla människors start i livet, blöder pengar. Inflationen driver upp enorma kostnader för kommunerna. Pensionsåtagandena i kommunerna ökar. SKR säger att vi saknar 28 miljarder kronor. I det läget väljer regeringen och Liberalerna att inte prioritera skola och utbildning.

Frågan handlar om valet av prioriteringar. Varför är det viktigare med sänkt skatt på plastpåsar och snus än att vi satsar på svensk skola? Bygger det ett starkt samhälle? Bygger det individer som kan ta ansvar? Bygger det ett samhälle där vi i framtiden kan få skatteintäkter som kan täcka kommande generationers kostnader och välstånd?

Jag vill gärna ställa frågan en gång till. Hur kommer det sig att Liberalerna har valt en sådan prioritering? Det är ändå det som det handlar om. Vi kan inte ge allt till alla. Varför väljer man prioriteringen att inte stötta svensk skola så mycket som krävs?

(Applåder)

Herr talman! Fredrik Malm talar om vår tidigare utbildningsministers handhjärta. Nu har vi en utbildningsminister från Liberalerna. Tusen gånger hellre handhjärta från en utbildningsminister som förstår vad läraruppdraget är, som förstår vad skolans uppdrag är och som förstår att det här på riktigt är det viktigaste området i statens budget!

Det är väldigt fascinerande att debatten inleds med att detta är det viktigaste området. Det tycker jag med, och det hoppas jag att ni alla här tycker. Det tycker de andra om sina områden med, men de har fel. Frågan som uppstår är: Varför behandlar inte regeringen det här som det viktigaste området?

Kommunerna får inte de statsbidrag de behöver. Det är ett pillande. Man säger "från skärm till pärm", men det är väl snarare pekpinnar i stället för pengar som svensk skola råkar ut för.

Jag skulle vilja veta: När kommer pengarna som kommunerna behöver för att bedriva skola? Just nu är det barn och elever som är krockkudden i svensk ekonomi. Det är att prioritera fel, herr talman.

Nu händer det ingenting, har vi hört ganska många gånger under åtta år. Jag vill ändå glädjas åt sådana saker som att regeringen nu ser till att utredningen om läromedel behandlas. Den kom väl till någon annanstans i någon annan tid. Jag tror, nu när vi debatterar budgeten för 2024, att vi kan göra klokt i att stänga dörren bakåt och prata om 2024 och framtiden. Annars kommer vi inte att prata om de viktiga prioriteringarna.

Varför är inte skola och utbildning prioriterat på riktigt i statsbudgeten när Utbildningsdepartementet leds av Liberalerna?

Herr talman! Nu är det ofta som Fredrik Malm vill tala om Gustav Fridolin. Jag tar ett citat till från Gustav Fridolin: Lita aldrig på politiker som kommer med korta och enkla svar, för det stämmer inte.

Det finns inga enkla svar. Skolans finansiering är otroligt komplex. Vi säger att staten behöver ta ett större ansvar. Det är vi beredda att göra.

Nu diskuterar vi hela utbildningsområdet och även satsningarna på högre utbildning. Precis som många andra vet vi att ingenjörslandet Sverige är viktigt för oss, för vår framtid och de omvärldstrender som vi behöver hantera.

Också jag är glad för satsningarna på natur och teknik på lärosätena. Men vad är det gemensamma med Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping, Karolinska och flera lärosäten? Det är att den satsning som man gör på natur och teknik är mindre än den generella besparing som Liberalerna gör i täten för svensk utbildning på Utbildningsdepartementet på alla statliga verksamheter i Sverige. Det gäller alltså även lärosätena.

Vad är det för satsning? Det är egentligen att vilja ha en omprioritering. Då kan man väl säga det. Men det blir fånigt att säga att det är en satsning när det i själva verket är en besparing för lärosätena som helhet.

Det handlar om prioriteringar. Det är en budget vi talar om med prioriteringar. Flera partier här har valt att prioritera annorlunda än regeringen. Det visar att det går att prioritera annorlunda och att prioritera skola, utbildning och forskning som är grunden för kunskapsnationen Sverige.

Herr talman! Fredrik Malm är en väldigt rolig person. Det tror jag att alla i utbildningsutskottet kan hålla med om. Men vi kanske borde vara seriösa i den här debatten med tanke på att det handlar om landets framtid.

Jag vill vara seriös och säga att Fredrik Malm nog måste vara den politiker i Sveriges riksdag som när hans parti sitter i opposition och inte vid regeringsmakten skyller alla problem på Sveriges kommuner. När hans parti har styrt majoriteten av Sveriges kommuner tyckte han att allting var den socialdemokratiska regeringens fel.

I dag befinner han sig i regeringsställning och är ansvarig för att ha en extrem nedskärningspolitik just nu gentemot skolan och kommunerna. Lärarfacken, Sveriges Kommuner och Regioner, föräldrar och elevorganisationer har alla gått ut och sagt "Nu kommer vi inte att klara av det". Om regeringens budget går igenom blir det en slakt av den svenska skolan.

Fredrik Malm står här och talar om detta som om regeringen satsar på den svenska skolan. Vi vet att så inte är fallet. Fredrik Malms parti var med och styrde mer än 50 procent av landets kommuner under förra mandatperioden. I majoriteten av dessa kommuner skedde det nedskärningar.

Nu är Fredrik Malm ordförande för utbildningsutskottet i riksdagen, och hans parti är ansvarigt för Utbildningsdepartementet. Då sker det återigen enorma nedskärningar.

Vad är svaret, Fredrik Malm, så här innan jul när barn, föräldrar och lärare ska gå på julledighet med oro för vad som kommer att hända med svensk skola under nästa år? Vad är svaret till dessa hundratusentals människor runt om i landet, eller de miljontals, som påverkas av denna nedskärningspolitik?

Vad är Fredrik Malms svar? Varför är det så viktigt för Liberalerna att genomföra de största nedskärningarna på kommunerna på väldigt lång tid?

(Applåder)

Herr talman! Det stämmer; alla kan inte få allt. I Fredrik Malms, Liberalernas och den blåbruna regeringens värld kan dock skolkoncerner få exakt allt. Alla bolagsdirektörer kan få allt. Alla människor som befinner sig i den översta procenten i vårt samhälle vad gäller ekonomi ska få allt, för det har vårt samhälle tydligen råd med.

Men när det kommer till skolan finns det inte pengar. Pengar växer inte på träd, minsann. Det är det som är beskedet från Liberalerna när hundratusentals elever, föräldrar och lärare nu går på julledighet med oro över vad regeringen gör med den svenska skolan. Då är alltså svaret: Pengar växer inte på träd.

Det kanske man skulle ha tänkt på när man sänkte skatten för de rikaste. Det kanske man skulle ha tänkt på när man genomförde en politik där de rika skulle få socialism medan övriga skulle få ta konsekvenserna av den kapitalistiska politik som ni för.

Innan man bestämde sig för att leda ett land skulle man kanske ha funderat på att ha en plan för hur man ska leda ett land. Planen är tydlig just nu. Det finns en plan, och den handlar om att de som har det bra ska gynnas mest. De bolag som finns inom skolväsendet ska kunna fortsätta att plundra den svenska skolan på dess resurser. Det är det som är planen.

Jag har en fråga till, som inte bara handlar om ekonomi. Mitt i en ekonomisk situation som är fruktansvärd för den svenska skolan och där kunskapsresultaten sjunker väljer regeringen att fokusera på att göra lärare till angivare. Lärare ska gå runt i den svenska skolan och börja jaga elever som ser ut som jag, som mina kusinbarn eller som andra som har gått i den svenska skolan och inte alltid ens har haft uppehållstillstånd. Varför är detta prio ett att göra? Bortsett från att det är märkbart hur Liberalerna och Sverigedemokraterna har närmat sig varandra betydligt - hur kommer det sig att det här är prio i den svenska skolan? Är det här nästa steg?

Först handlade det om att mobiler skulle förbjudas. Det var otroligt viktigt för Liberalerna. Nu har man kommit närmare Sverigedemokraterna, så nu måste också barn som ser ut som jag jagas i den svenska skolan. Lärarna ska vara ansvariga för det i stället för att undervisa. Varför?

Herr talman! En bra och lärorik skolgång är både en rättighet för individen och den viktigaste investering samhället gör i en människa. Kunskap ger oss makt, både att forma vårt eget liv och att påverka samhället. En bra skola lägger grunden för framtida Nobelpris, innovativa industrier och nästa generations kompetenta lärare.

En bra skolgång skyddar såväl samhället som individen från framtida arbetslöshet, ohälsa och kriminalitet. Ett väl fungerande utbildningssystem är dessutom grunden för ett land som vill konkurrera med kunskap och kompetens. Om Sverige inte ska konkurrera med låga löner utan med nya idéer, innovationer, ny teknik och högt förädlingsvärde - då måste utbildningsväsendet vara högt prioriterat.

Tyvärr var det i stället nedskärningar på skola och utbildning som SD-regeringen prioriterade i sin första budget - inte för att de var nödda och tvungna, utan för att ha råd med stora skattesänkningar för dem som tjänar mest.

När budgeten presenterades skröt regeringen om rekordsatsningar på skolan. Men i själva verket skar den ned 2 miljarder på anslagen till skolan i fasta priser. Pengarna som staten ger till svensk skola i år räcker alltså till 3 000 lärartjänster färre än sista året med en socialdemokratisk regering.

I stället för att stå för sina egna nedskärningar har företrädare för regeringsunderlaget under året låtit kommunala företrädare och rektorer bära ansvaret för de nedskärningar regeringens politik tvingat fram. Kommunala företrädare har dessutom av regeringsunderlaget anklagats för att vara dåliga på att prioritera. Det skedde senast här nyss av ledamoten Fredrik Malm.

Det finns förstås kommuner som kan prioritera annorlunda. Men själva valde SD och regeringen att i fasta priser skära ned på skolan med motsvarande 3 000 lärartjänster för att i samma budget ha råd att sänka skatten för dem som tjänar mest med 12,5 miljarder. De som själva gör en sådan prioritering borde rodna av skam när de talar om att kommunerna är dåliga på att prioritera.

Herr talman! Vad gör då regeringen i årets förslag till budget? Täcker de upp för de nedskärningar som de har gjort hittills på den statliga finansieringen av skolan? Nej, tyvärr inte. Statsbidragen räcker även 2024 till mindre än vad de gjorde 2022.

Herr talman! Det går att prioritera sådant som bygger Sverige starkt även i tuffa tider. Därför prioriterar Socialdemokraterna utbildning högre än vad Sverigedemokraterna och regeringen gör även i nästa års budget.

Vi socialdemokrater vill lägga 1 850 000 000 mer på skola och utbildning, varav 1 miljard på barns och ungas utbildning. Det är jag stolt över. För svenska elever behöver få mer tid med sina lärare, lärarna behöver få fler kollegor och skolbiblioteken behöver fyllas med både böcker och utbildad personal.

Herr talman! Skolans pengar måste också användas mer kostnadseffektivt. Skolpengen överkompenserar friskolekoncerner för ansvar som bara kommuner har. Detta har nu till och med regeringen erkänt. Ändå fortsätter Sverigedemokraterna och regeringen överkompensationen till friskoleägarna med minst 2 miljarder om året. Skattepengar som ska gå till undervisning kan fortsätta att försvinna iväg till våffelstugor, strandtomter eller expansion i andra länder.

Regeringen och SD sviker alltså skolan på flera sätt: neddragningar i fasta priser sedan de tog över och en marknadsskola som dränerar skolan på resurser.

Regeringen hade kunnat stoppa flera miljarder från att läcka via skolpengen genom att agera, men i stället låter den vinstjakten fortgå. Notan betalas varje år av elever, lärare och skattebetalare. Den betalas av barn och unga som inte får den hjälp och det stöd att utvecklas som de enligt skollagen har rätt till. Den betalas av lärare som inte får rimliga arbetsvillkor och av skattebetalarna, som får se sina pengar slösas bort.

Herr talman! Flera undersökningar visar att klyftorna ökar och likvärdigheten minskar i svensk skola, så även den senaste Pisamätningen. Pandemin har dragit ned resultaten i alla länder, men vi vet också av andra undersökningar att Sverige sedan marknadsskolan infördes har fått en allt mindre likvärdig skola.

När skolor tillåts välja lönsamma elever ökar bristen på likvärdighet. För att stärka kunskapsresultaten och öka likvärdigheten i skolan måste marknadsskolan avskaffas och mer resurser gå dit där de behövs mest. Vi socialdemokrater föreslår därför att statsbidraget för kunskapsutveckling och likvärdighet stärks med ytterligare 700 miljoner kronor nästa år.

Vi vill också att statsbidraget riktas mer mot lägre årskurser. Stöd till de elever som har svårt med att läsa, skriva och räkna måste sätts in tidigare än i dag. Vi vill dessutom satsa mer än regeringen på att förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren i de mest socioekonomiskt utsatta områdena i Sverige.

Herr talman! Elever med utländsk bakgrund har lägre kunskapsresultat än barn med svenskfödda föräldrar. Bristande kunskaper i svenska språket försvårar inlärning och förståelse även i andra ämnen och senare årskurser. Insatser sätts in för sent, trots att vi har infört en läsa-skriva-räkna-garanti.

Det är därför viktigt att stärka det språkutvecklande arbetet redan i förskolan. Tyvärr har de barn som är i störst behov av träning och utveckling i svenska språket ofta sämst tillgång till språkträning under förskoletiden. Därför föreslår vi socialdemokrater en särskild satsning på just språkutveckling och höjd kvalitet i de 200 förskolor i landet som behöver det mest. Vi vill också införa språkkrav och ett språklyft för pedagogisk personal i förskolan.

Det finns också en ihållande skillnad mellan pojkars och flickors skolresultat. Därför borde Skolverket få ett tydligt uppdrag att föreslå åtgärder och arbeta för att stärka pojkars skolresultat utifrån den forskning och den beprövade erfarenhet som finns.

Det är också fler pojkar än flickor bland de tusentals unga som varje år stoppas från att läsa vidare på gymnasiet av betyget F. I stället förvisas de till en framtid som vi vet innebär högre psykisk ohälsa, stora svårigheter på arbetsmarknaden och hög risk att rekryteras av de kriminella gängen. Men regeringsunderlagets ideologiska skygglappar hindrar dem att se denna verklighet, och därför har de satt stopp för att ens utreda frågan om betyget F.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill också ge fler skolor stöd till anpassade skolmiljöer för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och se till att branschskolorna kan fortsätta att möta de kompetensbehov som finns inom små men för samhället helt avgörande yrken.

Herr talman! I budgeten för 2023 skar SD-regeringen ned 1 miljard på vuxenutbildning och yrkeshögskola. Det dröjde inte länge innan de insåg att det var lite dumt gjort och återförde en del av pengarna och kallade det för satsning. Faktum är dock att anslagen till vuxenutbildningen fortfarande ligger en halv miljard lägre än när regeringen tillträdde.

Vi socialdemokrater anslår i vår budget 500 miljoner mer än regeringen till vuxenutbildning. Regional yrkesvux och kombinationsutbildningar ska fortsätta att växa, men det är också viktigt att människor via komvux har goda chanser att läsa in betyg och kurser.

Yrkeshögskoleutbildningen behöver också fortsätta att byggas ut för att möta kompetensbehovet runt om i landet. Vi föreslår därför 250 miljoner mer än regeringen för detta. För att det ska bli möjligt för fler att utbilda sig oavsett var i landet man bor vill vi också utveckla fler lärcentrum.

Herr talman! Det är djupt olyckligt för Sverige som kunskapsnation att regeringen dels lägger för lite resurser på utbildning, dels låter läckaget av skattemedel till undervisning fortsätta på det här sättet. Eftersom vårt förslag till ramar i budgeten föll i rambeslutet hänvisar jag i dag bara till vårt särskilda yttrande. Bättre ekonomiska förutsättningar och bättre ekonomisk styrning hade dock kunnat höja utbildningsresultaten i vårt land.

Med socialdemokratisk politik hade skolan haft mer resurser, och alla skattepengar till skolan hade stannat i skolan. Fler vuxna hade haft möjlighet att studera, och fler företag hade kunnat växa eftersom de då hade hittat rätt personal att anställa.

(Applåder)

Herr talman! Det här är alltså en budgetdebatt. Ledamoten är upprörd över att vi pratar om budget. Vi borde prata om annat. Då är han på fel ställe.

Jag förstår i och för sig att Fredrik Malm inte vill prata om resurserna till svensk skola, för de har alltså minskat. Statens finansiella ansvar för svensk skola har minskat med Liberalerna. Jag antar att Liberalerna i valrörelsen inte stod och sa: Vi vill ha en statlig skola, men vi vill att staten ska minska finansieringen så att ni får säga upp lärare där ute. Men det är väl som partiledaren sa: Man sa en sak före valet, och sedan gjorde man någonting annat.

Den statliga finansieringen räcker i dag till mindre i svensk skola än vad den gjorde 2022. Och även om det kanske är en nyhet för Fredrik Malm består svensk skola till stor del av lärare. De vill ha en lön. Det tycker jag att de har rätt till. Det kostar pengar.

Lärarna är det viktigaste svensk skola har. I dag har svensk skola råd med 3 000 färre lärare med Fredrik Malms politik än när Fredrik Malm och hans regering tog över 2022.

Jag är fullt medveten om att alla inte kan kompenseras för kostnadsökningar. Men regeringen och Fredrik Malm valde att sänka skatten med 12 ½ miljard kronor för dem som tjänar mest i stället för att kompensera skolan för de kostnadsökningar som har skett. Det är ett val och en prioritering som Fredrik Malm får stå för.

Jag förstår att han inte vill bli påmind om detta, men det här är en budgetdebatt och jag påminner honom: Hur, Fredrik Malm, blir svensk skola bättre av att staten minskar sitt ansvar för finansieringen av svensk skola? Hur blir svensk skola bättre av 3 000 färre lärare som finansieras av staten med den här regeringen än med den socialdemokratiskt ledda regeringen 2022?

Herr talman! Jag lyssnade noga men hörde inte svaret på min fråga, som var på vilket sätt ledamoten anser att svensk skola blir bättre av att regeringens budgetproposition prioriterar att använda budgetutrymmet till skattesänkningar medan skolan i praktiken får mindre resurser än 2022. Jag uppfattade inte svaret på hur det stärker svensk skola. Det gör det inte.

I vår budget lägger vi mer pengar på att stötta alla skolor utifrån ett kunskapsutvecklings- och likvärdighetsbidrag. Vi har fler riktade satsningar på de mest utsatta skolorna, språkutveckling för utsatta förskolor, mer språkkrav för personalen och utbildning för förskolepersonal för att de ska kunna stötta barn med annan bakgrund att lära sig det svenska språket. Vi har fortsatt stöd till branschskolor, högre stöd via SPSM till elever med funktionsnedsättningar, mer pengar till komvux och yrkesvux och mer pengar till yrkeshögskolan.

Allt detta säger ni nej till. I stället använder ni ungefär samma belopp till att ta bort plastpåseskatten och införa lyx-rot. Det är er budgetprioritering. Jag skulle gärna vilja ställa frågan, men den blir såklart retorisk: Hur blir Sverige en starkare kunskapsnation av att man tar bort plastpåseskatten och inför lyx-rot i stället för att göra det som Socialdemokraterna föreslår i form av satsningar på svensk skola och utbildning?

Herr talman! Med all respekt - Anders Ådahl kan inte ha ansträngt sig jättemycket när han ställer en sådan fråga.

Socialdemokraterna vill ha kvar det fria skolvalet, men vi vill ha ett gemensamt skolval där alla elever väljer samtidigt, precis som man gör till universitet och högskolor. Då söker man de platser som finns. I ett sådant system ser vi att det ska finnas flera aktörer, men vi vill få bort vinstjakten i svensk skola. Vi vill att de som driver skola ska göra det av ett genuint intresse av att förbättra skolan för svenska elever och rusta dem med den största kunskapen som finns. Då måste vinstintresset bort från svensk skola.

Vi är öppna för flera olika lösningar och har inte låst oss vid en enda. Det finns flera vägar att gå. Därför hade vi gärna sett att den utredning som vi tillsatte när vi hade regeringsmakten hade fått jobba färdigt och ta fram alternativ och olika handlingsvägar för att få bort vinstjakten ur svensk skola.

Vi tror tyvärr inte, med de erfarenheter vi har, att det går att kontrollera bort problemen med vinstdrivande skolor. Man måste förändra systemet på ett mer grundläggande sätt så att inga lycksökare ska befinna sig i svensk skolverksamhet.

Herr talman! Jag tror att ledamoten är ute efter en specifik lösning av den här frågan som i så fall hade behövt finnas med i en budget, men det finns ju olika sätt att gå till väga. Allt behöver inte finnas med i en budgetmotion. Vi är som sagt öppna för flera olika handlingsvägar. Det viktiga för oss är att få bort de negativa drivkrafterna.

Det finns många delar i detta som man behöver göra upp med. Det handlar om att reformera skolvalet så att skolor inte väljer lönsamma elever och att skolvalet blir gemensamt. Det handlar om en resurstilldelning där friskolor inte blir överkompenserade gentemot kommunala skolor. Man kanske kan dela på ansvaret för alla elever på ett bättre sätt. Det handlar inte om att ta bort det fria skolvalet utan om att hitta en lösning som får bort vinstintresset.

Jag återkommer gärna till den här debatten vid ett senare tillfälle, men det finns också som sagt många olika vägar som inte behöver synas i en budgetmotion.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att de två senaste läroplanerna har varit framtagna av borgerliga regeringar och att den socialdemokratiska regeringen inledde ett arbete och tog flera steg för att få bort flummet från läroplanerna och stärka kunskapskraven. Jag är glad att den nu sittande regeringen går vidare med det arbetet, för det behövs.

Jag tänker dock ställa en helt annan fråga till Patrick Reslow.

År 2018 startade en femårig försöksverksamhet med branschskolor. Syftet var bland annat att elever inom gymnasieskolans yrkesprogram och på komvux skulle kunna erbjudas undervisning i yrkesmoment som inte kan ges på den ordinarie skolan. Under försökstiden drabbades Sverige av en pandemi. Men på till exempel branschskolan för plåtslagare ledde försöket ändå till att antalet sökande gick upp med 30 procent.

Det här är alltså bristyrkesutbildningar, och samhället skriker verkligen efter utbildad personal för att klara viktiga samhällsuppgifter.

Ändå valde SD-regeringen när den tillträdde att lägga ned försöket. Vi socialdemokrater tyckte att det var fel, och det tycker vi fortfarande. Därför föreslår vi ett statsbidrag för detta även i år i vår budgetmotion.

Tycker inte Sverigedemokraterna att det behövs fler plåtslagare och fler eldistributionstekniker i Sverige? Eller varför lade Sverigedemokraterna ned stödet till de här väl fungerande branschskolorna?

Fru talman! Detta var faktiskt kvalificerat struntprat från Patrick Reslow. Men jag hörde ändå inte svaret på frågan. Varför tog Sverigedemokraterna och regeringen bort finansieringen från fullt fungerande branschskolor som gav elever möjlighet att utbilda sig till just plåtslagare och andra samhällsnödvändiga yrken?

På grund av Sverigedemokraternas beslut har många gymnasieelever nu inte fått denna möjlighet. Arbetsplatser har gått miste om kompetens. Kunnande och personal som har byggts upp på dessa branschskolor riskerar att skingras för vinden och bli omöjliga att få tillbaka.

En av de branschskolor som lyckades bra var den som utbildade eldistributionstekniker - ett viktigt yrke när Sverige nu ska ställa om och behöver mer elproduktion. Då behövs också ett fungerande elnät för den nya produktionen och de nya industrier som behöver elen.

Varför attackerar då Sverigedemokraterna denna möjlighet att trygga tillgången till just eldistributionstekniker? Varför lägga ned fullt fungerande yrkesutbildning för att förhoppningsvis, någon gång i framtiden, skapa något liknande, Patrick Reslow?

Fru talman, ledamöter och marknadsskoleföreträdare! Jag skulle vilja inleda mitt anförande med att sända en tanke till alla de barn i Gaza som i dag inte har möjlighet att gå i skolan. Jag skulle vilja sända en tanke till alla barn i Kurdistan, till alla skolflickor i Iran som skriker "zan, zendegi, azadi" och till alla barn runt om i världen som inte har den förmån vi har här.

Fru talman! Det hade varit trevligt om också skolmarknadsministern - eller jag menar skolministern - hade varit här, men jag noterar att vi återigen har en skolpolitisk debatt utan närvaro av något av de utbildningspolitiska statsråden. Detta tycker jag är beklagligt.

"Skyll inte ifrån dig när det är ditt fel, Edholm." Så skrev lärarfacket Sveriges lärare för ett par månader sedan. I artikeln skrev man vidare: "Lotta Edholm har på olika sätt försökt påskina att regeringen lägger extremt mycket på skolan. Det stämmer inte. Om man bara ser till det som tillfördes i budgeten finns det flera år under det senaste tio åren när större resurser tillförts. Därtill gör den höga inflationen att pengarna räcker till mindre nu än tidigare."

Det är en sak att svensk borgerlighet använder begrepp som kommunism och liknande så fort någon kritiserar regeringens dåliga skolpolitik. Men är Sveriges lärare också en kommunistisk organisation? undrar jag. Är Sveriges Kommuner och Regioner en kommunistisk organisation? Är alla Sveriges skolforskare kommunister? Nej, jag tror inte att de är det, och jag tror också att regeringen vet att de inte är det.

Fru talman! Vänsterpartiets samlade förslag när det gäller statens budget finns i vår partibudgetmotion. I den motionen har vi också lagt en ram för utgiftsområde 16, som jag är här för att prata om i dag. Men vi har också ett särskilt yttrande i utbildningsutskottet eftersom vi inte ställer oss bakom regeringens budgetramar.

Sverige står inför mycket stora samhällsutmaningar, inte minst när det gäller skolan. Barns och ungas psykiska hälsa har kraftigt försämrats under de senaste åren, och allt fler unga dras in i kriminalitet. Förskolan och skolan är helt centrala skyddsfaktorer när det gäller dessa problem, men det är avgörande att skolan får de resurser och förutsättningar som behövs.

Vänsterpartiet föreslår att de generella statsbidragen ökas kraftigt 2024, i takt med inflation, löner och befolkningstillväxt i olika grupper de kommande åren. Ökade generella statsbidrag till kommuner är också den plattform som krävs för att verksamheterna ska få arbetsro att skapa en långsiktigt trygg, demokratisk och jämlik utbildningssektor.

Det är till exempel viktigt att alla barn har möjlighet att gå i förskola, oavsett föräldrarnas ekonomi. Därför föreslår vi att ett fribelopp införs inom maxtaxan. Vi avsätter här 1,3 miljarder mer än i regeringens förslag.

Vi föreslår också att ett ökat fribelopp införs för fritidshemsavgiften. För detta ändamål avsätter vi 640 miljoner kronor mer än i regeringens förslag.

Vidare anser vi att barngrupperna i förskola och på fritidshem är för stora. Därför gör vi riktade satsningar på personalförstärkning på bland annat fritidshemmen, där behoven är som störst.

Vänsterpartiet föreslår egna satsningar på generellt stöd till kommunerna inom utgiftsområde 25 på motsvarande cirka 30 miljarder kronor, vilket också är ungefär den summa som bland annat SKR har sagt behövs för att bibehålla den nuvarande kvaliteten. De har pratat om att 28 miljarder kronor behövs för att behålla den nuvarande kvaliteten.

Det har i dag stått borgerliga företrädare här i talarstolen och pratat om att kunskapsresultaten har sjunkit i den svenska skolan. Är lösningen då att minska resurserna till den svenska skolan, som regeringen gör nu? Svaret från Vänsterpartiet och, vet jag, hela den samlade oppositionen är nej. Svaret är satsningar och att visa den svenska skolan och de som verkar inom den att vi anser att den är ett prioriterat område - det gör inte regeringen.

Fru talman! Nyligen presenterades resultaten av Pisamätningen, och jag måste säga att det inte var trevligt att se de svenska resultaten. Jag kan börja med att säga att jag inte är speciellt förtjust i det stora fokuset på enskilda mätningar och internationella jämförelser. Jag tycker inte att svensk skolpolitik ska utformas endast utifrån internationella mätningar. Men en sak är ändå tydlig: Ännu en internationell mätning visar att svensk skola håller på att bli alltmer ojämlik. Och detta oroar Vänsterpartiet och mig.

Tidigare har OECD påpekat detta vid ett flertal tillfällen. Såväl svenska som internationella forskare har också sagt exakt samma sak, nämligen att marknadssystemet trasar sönder det svenska skolsystemet och leder till mer segregation och ojämlikhet.

Samtidigt finns det en annan fråga som är kopplad till detta och också påverkar den svenska skolan negativt; jag pratade om den tidigare. Det handlar om de enorma nedskärningar som regeringen just nu genomför när det gäller kommunerna och skolorna.

I en tid när lärare och rektorer skriker efter mer resurser och anställda tvingas sägas upp, bland annat på grund av nedskärningar som borgerligheten införde i majoriteten av de kommuner där man var med och styrde under förra mandatperioden, känner sig regeringen nu tvungen - samma partier som styrde majoriteten av landets kommuner tidigare - att inleda en extrem nedskärningsbudget gentemot svensk skola.

Jag fick inget svar från Fredrik Malm, Liberalerna, ordförande för utbildningsutskottet och med i samma parti som skolmarknadsministern och utbildningsmarknadsministern, om varför det är så viktigt för denna regering att göra de största nedskärningarna gentemot svensk skola just nu när det är som svårast.

Sveriges Kommuner och Regioner har protesterat. Sveriges lärare protesterar och anordnar demonstrationer mot detta. Elever och föräldrar startar olika grupper och uppror mot nedskärningarna. Men skolministern säger att pengarna inte är det viktigaste.

Pengarna är alltså det viktigaste när det handlar om att höja lönen för riksdagsledamöter, skoldirektörer, ägare till friskolor som ska få komma undan från skatten och olika typer av människor i vårt samhälle som befinner sig i toppen, men pengarna är inte det viktigaste när det handlar om skola, vård och omsorg - det vill säga vår välfärd, kärnan i vårt samhälle.

När lärare står i skolorna och säger att de inte klarar av mer nedskärningar blir Fredrik Malms, Liberalernas och regeringens svar att pengar inte växer på träd. Men tydligen växer de på träd någonstans, och det är i regeringens skattesänkningar. Där växer de på träd. När Sverigedemokraterna ska bestämma att marknadsexperimentet med svensk skola ska fortsätta, då finns det hur mycket pengar som helst. När miljarder kronor av våra skattemedel ska försvinna från vårt land på grund av ett experiment som man har inspirerats till av en diktator som heter Pinochet, då finns det hur mycket pengar som helst, men inte när det kommer till att låta de anställda få lugn och ro i den svenska skolan.

När högern pratar om att vi behöver förändra skolsystemet ska vi komma ihåg att bland annat Liberalerna har varit med och tagit fram fyra av de senaste fem skollagarna och läroplanerna i det här landet. Det vill säga att regeringspartierna också är högst ansvariga för den skolpolitik som finns i dag och som vi debatterar. Att de låtsas som att de inte är det är beklagligt.

Fru talman! Det går inte att prata om den svenska skolan utan att prata om marknadiseringen. Därför kommer jag gång på gång, i anförande efter anförande och replik efter replik, att ta upp frågan om hur ett av världens mest korrupta skolsystem tar sönder den svenska skolan. Det leder till att resurser försvinner från vårt gemensamma skolsystem och skattesystem. Det leder till att lärare inte får möjligheten att hjälpa barn på det sätt de vill och kan och som de är utbildade till.

Det leder till att skolledare tvingas skära ned, mot sin vilja, för att Fredrik Malm inte har mer pengar till skolan. Men han har mer pengar till skattesänkningar. Sverigedemokraterna har inte mer pengar för skolan, men de har pengar för att hyra fängelser utomlands.

Detta tycker jag är beklagligt. Sverige har gått från att vara en skolnation och en kunskapsnation till att bli ett land där de främsta företrädarna för regeringen inte ens är pålästa om vilken budget de själva har lagt fram i den här kammaren. Det hade jag förväntat mig från politiker i mitt hemland Iran, där de fått sin post genom att vara släkt med presidenten eller med någon annan, men inte i en demokrati som Sverige och inte i en kunskapsnation som Sverige.

Som utskottets viceordförande tog upp tidigare handlar det här om en enda sak, och det är att det finns kopplingar mellan politiska partier och företrädare i Sveriges riksdag och skolkoncernerna. Annars hade det inte funnits en enda anledning till att det här skolmarknadsexperimentet får fortsätta.

Vi har ju de facto ett system som inte ens finns i alla diktaturer, nämligen att en skolminister kommer direkt från skolmarknaden. Det är därför som jag genomgående i dag har pratat om skolmarknadsministern, för det är det vi lever med i dag.

För dem som lyssnar och inte ser detta kan jag säga att de borgerliga företrädarna verkar vara väldigt besvärade av mitt anförande just nu. Det gör också att jag vet att vi är på rätt väg när vi inom oppositionen tar upp frågan om skolmarknadiseringens misslyckande.

Vi kommer att se till att skapa en jämlik skola oavsett om den nuvarande regeringen vill det eller inte. Det märks i opinionssiffrorna, och det kommer att märkas på nästa valdag. Vi kommer att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över den svenska skolan, och vi kommer att se till att lärare, skolpersonal och elever får den uppskattning och respekt de förtjänar - man ska åtminstone ha skolpolitiker som är pålästa på det de håller på med och inte sitter här och skrattar när andra talar från talarstolen. Det kommer vi att se till.

(Applåder)

Fru talman! Många har redan sagt detta i dag. Men jag tänker upprepa det igen: Många skolor har under året behövt minska på personalen eftersom Sverigedemokraterna och regeringen valde att inte kompensera skolorna för kostnadsökningar. Det innebär tyvärr att mycket stödpersonal har försvunnit, och den personal som har blivit kvar har mycket svårare att räcka till.

Det har blivit svårare för skolorna att se till att till exempel elever som har svårt att lära sig läsa verkligen får det stöd och den lärartid som de behöver för att lära sig. Precis som Josefin Malmqvist själv sa i talarstolen är det mycket undervisningstid med skickliga lärare som gör skillnad i svensk skola.

Ändå valde alltså Sverigedemokraterna och regeringen, när den tillträdde, att i fasta priser skära ned på statens finansiering av svensk skola med motsvarande 3 000 lärare. Man kompenserade inte heller kommunerna på något annat sätt för de kostnadsökningar som varit. Och i den här budgeten väljer samma partier att inte täcka upp för de nedskärningar som man gjorde förra året, utan det statliga stödet till svensk skola är även 2024 lägre än vad det var 2022 i fasta priser.

Sverigedemokraterna och regeringen lägger helt enkelt för lite resurser på skolan. Man prioriterar annat. Man prioriterar avskaffad plastpåseskatt. Man prioriterar att sänka skatten för dem som har råd att renovera sina kök för 600 000 kronor mitt i kostnadskrisen.

Min fråga är helt enkelt: Hur blir svensk skola bättre av att det statliga stödet till barns och ungas utbildning räcker till färre lärare och mindre undervisningstid 2024 än vad det gjorde 2022?

Fru talman! Det är klart att Sverige kan införa en bankskatt på de övervinster som bankerna har gjort på svenska låntagare under den här krisen. Detta har flera andra europeiska länder redan gjort med gott resultat. Det är klart att vi också kan göra det om regeringen lägger manken till, men det vill man inte göra. Man vill i stället prioritera andra saker.

I vår budget lägger vi 1 miljard mer på barns och ungas utbildning, på skolan. Vi lägger nästan 1 miljard mer på yrkeshögskola, vuxenutbildning, yrkesvux och komvux. Det finansierar vi genom att inte säga ja till lyx-rot, alltså lägre skatt för dem som ska lyxrenovera sina kök. Det är ungefär 1 miljard - 1 miljard som skulle kunna läggas på skolan. Josefin Malmqvist får gärna ta tillfället i akt och ändra sig, prioritera om. Svensk skola är väl ändå viktigare än lyxrenovering av kök?

En halv miljard till avskaffad plastpåseskatt, eller en halv miljard till yrkeshögskolan eller yrkesvux? Jag väljer såklart utbildning, för det är detta som bygger Sverige starkt. Jag tror att det är detta vi behöver satsa på, även när tuffa tider råder. Vi behöver inte hjälpa människor som har råd att renovera sitt kök för 600 000 kronor.

Regeringen har sedan den tillträdde prioriterat skattesänkningar för dem som tjänar mest framför att säkra finansieringen av skola och välfärd genom kostnadskrisen. Hur rättfärdigar ledamoten Josefin Malmqvist detta för föräldrar, lärare och elever som nu står där med konsekvenserna? Och hur bygger denna prioritering, alltså skattesänkningar framför investeringar i utbildning och skola, Sverige som kunskapsnation starkare?

Fru talman! Ett mörker rör sig in över svensk skola och svensk högre utbildning och forskning. Svensk skola tappar mark. Den psykiska ohälsan ökar. Klyftorna ökar, både mellan dem som har det väl förspänt hemma och dem som har det svårare och mellan stad och landsbygd. Utslagningen ökar.

Svensk forskning dalar, och vi tappar toppositionen för innovationer. Allt färre svenskar väljer att doktorera. Från förskolan, genom grundskolan och gymnasiet till högre utbildning, forskning och innovation - över hela utbildningsväsendet rör sig ett mörker in. Ska vi rycka på axlarna åt detta, eller ska vi försöka göra något åt det?

Utbildning är grundstenen för vårt demokratiska och civiliserade samhälle. Den kunskap och de förmågor som förmedlas i skolan är helt avgörande, såväl för individens egen livsresa som för samhället i stort och Sveriges konkurrenskraft.

Med kunskap bygger vi förståelse - individer och kulturer emellan. Rädslor och hot byts mot nyfikenhet och inkludering. Med kunskap bygger vi det trygga samhället - det är fundamentet. Med kunskap bygger vi företag och exportsuccéer. Med kunskap bygger vi skatteintäkter som kan investeras i en ännu bättre skola och en stark välfärd i stort. Med kunskap bygger vi det moderna, välmående och öppna samhället.

Så när ett mörker rör sig in över det svenska utbildningsväsendet blir frågan: Ska vi rycka på axlarna åt detta, eller ska vi försöka göra något åt det?

Fru talman! Plastpåsar eller skola? Snus eller skola? Frågorna måste dessvärre ställas, då vi ser hur regeringens nedskärningspolitik gentemot kommunerna leder till uppsägningar av lärare och stängning av skolor, hur universitet och högskolor får dubbla myndighetsindragningar och hur studieförbund och folkhögskolor sätts på svältkost.

Ett mörker rör sig in över det svenska utbildningsväsendet. För Centerpartiet är svaret glasklart. Vi känner till utbildningens värde, och vi vet hur viktigt det är att satsa på skolan. Vi håller skola och utbildning mycket högt, och i vår budget väljer vi att prioritera skola och utbildning.

I vårt budgetförslag satsar vi mest av riksdagens åtta partier, både när det kommer till rena kronor och ören och när det kommer till andel av den totala utgiftssidan i statsbudgeten, alltså även inkluderat Vänsterpartiets respektive Miljöpartiets särskilt vidlyftiga utgiftssida.

Våra budgetsatsningar tar avstamp i en ny och genomarbetad skolpolitik med 58 förslag för att reformera svensk skola. Våra förslag är indelade i några olika områden som tillsammans skapar hög kvalitet och en mer jämlik skola.

Områden som vi lyfter fram i vårt skolprogram är: en bra start med fokus på språket, ett tydligt resursfördelningssystem, höga förväntningar, betyg att lita på, stöd till elever efter behov, utbildning som leder till jobb, valfrihet med rimlighet, stöd till små skolor och ett starkt pedagogiskt ledarskap med tillit till professionen. Lägg därtill ett pågående arbete för att stärka svensk högre utbildning och forskning så blir bilden klar: Centerpartiet prioriterar skola och utbildning.

När det kommer till statsbudgeten satsar vi i Centerpartiet alltså mest. På totalen satsar vi 7 miljarder mer än regeringen på skola och utbildning. Det är väldigt mycket, då området omsluter i runda tal 100 miljarder kronor.

Fru talman! Låt mig ge en ekonomisk bakgrund. Den ekonomiska krisen har lett till en allvarlig kris för den svenska välfärden, och inflationen ökar kommunernas och regionernas kostnader samtidigt som deras pensionsåtagande också ökas dramatiskt just till följd av inflationen.

År 2024 väntas regioner och kommuner gå med mycket stora underskott, tvingas säga upp personal och skära i omsorgen, vården och andra viktiga verksamheter. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner är det prognostiserade underskottet för 2024 hela 28 miljarder kronor, en totalsumma som dessutom döljer stora variationer i underskott för enskilda kommuner och regioner som drabbas särskilt hårt av inflationskrisen.

Regeringen möter med sina satsningar på kommunsektorn bara drygt hälften av dessa underskott i sin budget, vilket leder till att kommuner och regioner nu varnar för en fortsatt nedskärningsvåg under 2024. Inte minst gäller detta den svenska skolan.

Tusentals behöriga lärare och andra resurser sägs nu upp, ofta just den personal som ska möta elever med inlärningssvårigheter och social utsatthet. Hundratals skolor läggs nu ned, i regel de mindre skolorna på landsbygden, som skapar närhet, trygghet och arbetsro för närboende elever. I ett läge när den svenska skolan borde stå stark är den kraftigt försvagad. Det är en oroväckande utveckling vi ser när de samlade resurserna för utbildning skärs ned.

Fru talman! En aning dystert kan jag konstatera att regeringen totalt satsar mer på bidrag än på utbildning. Det är en ohållbar utveckling för Sverige som kunskapsnation, och jag kan inte se att detta är borgerlig ekonomisk politik. Vi behöver i stället möta den enorma kompetensbristen med en politik för skola och utbildning, inte med en politik för bidrag.

Centerpartiets plan är att steg för steg återupprätta Sverige som kunskapsnation, både på bredden och på toppen. Om Sverige ska förbli en stolt kunskapsnation måste därför utbildningen prioriteras. Den ekonomiska politiken måste syfta till att föra dem som är beroende av bidrag in i jobb och utbildning. Målet måste vara att i statsbudgeten satsa mer på utbildning än på bidrag och inte som i dag 100 miljarder mindre.

Alla delar av utbildningsväsendet - förskolan, skolan, den högre utbildningen, vidareutbildningen, yrkesvux, yrkeshögskolor och studieförbunden - är viktiga, och alla måste faktiskt stärkas.

Fru talman! Centerpartiet gör två större budgetdispositioner på svensk skola som sammantaget tillför skolan 16 miljarder kronor. Dels stoppar vi den akuta uppsägningsvågen och nedläggningsvågen i den svenska skolan genom att tillföra 5 miljarder kronor i ett särskilt sektorsstöd, dels avvisar vi riktade statsbidrag och omvandlar dessa till generella statsbidrag för att öka effekten för skolan. Det är den största skillnaden mot samtliga partier i riksdagen. Vi tror på ett decentraliserat samhälle med lokalt beslutsfattande och att kommuner och skolor är allra bäst på att avgöra hur resurser ska användas. Vi tror på professionen - på rektorer och på lärare.

Dessa våra dispositioner på 16 miljarder går till insatser för att stärka kunskapsutvecklingen och likvärdigheten i hela landet. Det innebär fler lärare, specialpedagoger och böcker i Sveriges klassrum. Det innebär också ett nytt fokus på landsbygden i statens satsningar på skolan. Medel viktas från socioekonomiska faktorer och kommuners gleshet. På så sätt ger vi pengar till både skolor med större behov och landsbygdskommuner som drabbas hårdast av nedskärningsvågen. För många mindre kommuner innebär detta att man kan behålla de fem tio lärare som på marginalen ofta gör skillnaden. För stora kommuner kan det faktiskt handla om hundratalet fler lärare.

Fru talman! Vi behöver stärka yrkeshögskolan. Yrkeshögskolan är en av våra mest framgångsrika studieformer. Studieplatserna är efterfrågade såväl av studenterna som av företagen som tar emot de vidareutbildade studenterna. Det är faktiskt en succéhistoria. Ändå har yrkeshögskolan inte byggts ut i takt med behoven, och en för låg andel av yrkeshögskolans resurser är permanenta.

Centerpartiet anser att regeringens satsning måste fördubblas och att en stor andel av resurserna ska permanentas för att öka långsiktigheten. Omställningsstudiestödet, som kan sägas vara en del av Centerpartiets LAS-reformer, gör att vi i Sverige kan ha ett mer dynamiskt och flexibelt arbetsliv där karriärer kan bytas mitt i livet. Det är inte minst värdefullt när arbetsmarknaden allt snabbare byter skepnad. Vad AI-utvecklingen kan leda till kan vi bara gissa. Omställningsstudiestödet är liksom yrkeshögskolan en succé som behöver byggas ut.

Fru talman! Sverige är ett välfärdsland som bygger sitt välstånd på förmågan att ta fram produkter och tjänster med stort kunskapsinnehåll. Själva grunden för den förmågan är hög kvalitet i vår högre utbildning och i vår forskning. Sverige behöver fler som utbildar sig, fler fria högskolor och fler utbildningar som är relevanta för arbetsmarknaden. Forskningskvaliteten måste stärkas och ackompanjeras av ett högklassigt innovationssystem där forskningens idéer går från labb till global marknad.

Oavsett var du bor i landet är det viktigt att det finns möjlighet till högre utbildning. Tillgång till högre utbildning av god kvalitet ökar människors möjligheter till jobb och trygghet samtidigt som det gynnar näringslivet och vår gemensamma välfärd.

Men utvecklingen är dessvärre oroande. Kvaliteten på svensk forskning ser ut att dala. Det är en tidig signal om att kvaliteten på våra produkter och tjänster riskerar att dala med tiden, vilket vore förödande för vår välfärd.

Vi i Centerpartiet avvisar regeringens förslag om att till produktivitetsavdraget på våra högskolor och universitet addera generella besparingar om 243 miljoner kronor. Det är inte tid för att skära ned i den högre utbildningen och forskningen. Regeringens dubbla nedskärningar riskerar faktiskt kvaliteten i svensk forskning. För en både relevant och högkvalitativ forskning krävs det att två perspektiv beaktas, dels fria förutsättningar för forskare att själva definiera forskningsproblem och metoder, dels en lyhördhet för samhällets behov på korta och långa tidshorisonter. Vi anser att båda perspektiven måste vägleda oss och hur vi organiserar och finansierar det svenska forskningslandskapet.

Fru talman! Centerpartiet vill rädda studieförbunden från svältdöden. Regeringen har kraftigt försämrat förutsättningarna för folkbildningen. Inom de närmaste tre åren sker en sammantagen minskning på nästan en tredjedel av studieförbundens totala budget. Trots att regeringen försöker framställa det som att man satsar på folkhögskolorna minskades finansieringen med 500 miljoner förra året, och årets anslagsökning med 100 miljoner innebär alltså ett nettominus över två år på 400 miljoner kronor.

Folkbildningen är en helt avgörande resurs som når många av dem som står långt från arbetsmarknaden, och den välkomnar alla oberoende av ålder, bakgrund eller funktionsförmåga. I många landsortsområden är folkbildningen dessutom den enda kulturaktören som kan bredda perspektiven.

Studieförbunden har exempelvis spelat en avgörande roll för de många ukrainare som kom till Sverige efter Rysslands invasion. Det var här de tog sina första steg för att lära sig svenska genom kurser för nyanlända, samtidigt som de på plats förvärvade kunskap om det samhälle de har kommit till. Centerpartiet verkar för att varje krona till studieförbunden ska användas effektivt, och vi avvisar i vår budget nedmonteringen av folkbildningen.

Fru talman! Ett mörker har rört sig in över svensk skola och utbildning, men med liberala och decentralistiska reformer som utgår från lokala förutsättningar kan vi skapa en skola för livsresor för alla barn. Det ska vara en förskola och skola där vi ställer krav, ser varje individ och skapar en stabil och trygg miljö som våra barn och unga mår bra i. Skolan ska finnas för alla och se alla oavsett eventuella funktionsnedsättningar, socioekonomisk bakgrund, kön eller ursprung. Talanger över hela landet ska ges spetsmöjligheter, och de med svårigheter ska inkluderas och ges stöd. Det är så vi lägger grunden för Sverige som kunskapsnation, och det är så vi möjliggör varje unges livsresa. Det är i skolan det börjar.

Fru talman! Centerpartiet prioriterar skola och utbildning.

Fru talman! Jag tror att ledamoten delvis har missuppfattat. Centerpartiet gör två stora dispositioner. Det är bland annat ett nytt sektorsbidrag som ska hjälpa att jämna ut skillnader mellan stad och landsbygd. Det är ett nytt sätt att beräkna hur pengar ska fördelas så att små skolor i särskilt glesbebyggda områden ska få mer pengar. På så vis kan de behålla lärare och skolor och överleva i denna svåra tid av inflation när kommunerna har så förfärligt ont om pengar. Vågen av dålig ekonomi för kommunerna har tyvärr drabbat de allra minsta och glesbebyggda kommunerna värst. Där anser Centerpartiet, som är ett landsbygdsparti, att vi behöver göra mest.

Den andra delen är att vi avvisar direkta statsbidrag och omvandlar dem till generella bidrag. Det gör vi eftersom vi inte tror att politikerna i Stockholm är bäst på att peka ut vad en kommun eller skolhuvudman ska använda pengarna till. I något fall kan behovet vara störst av att förstärka skolbibliotek. I något annat fall kan behovet av en elevassistent eller liknande vara större.

Vi gör två satsningar som båda två syftar till att öka kvaliteten och likvärdigheten i svensk skola.

Fru talman! Låt mig först få tacka ledamoten Malmqvist för att hon lyfter den viktiga frågan om yrkeshögskolan. Jag tror att skillnaderna mellan Moderaternas syn på det här och Centerpartiets syn är ganska liten, om jag ska vara ärlig. Jag delar faktiskt också bilden att en succéhistoria ska byggas ut med viss varsamhet. Det håller jag med om. Centerpartiet anser dock att behovet är så stort av att folk ute i arbetslivet ska kunna ställa om och att yrkeshögskolan har varit så framgångsrik att takten kan vara en aning snabbare än vad regeringen förespråkar. Man kan alltid diskutera vilket tempo som är bäst.

En del yrkesutbildningar som i dag finns på högskolor och universitet kan man faktiskt fundera på att i framtiden ha på ett annat ställe. Jag skulle vilja svara så här på frågan från Moderaterna: Är det så att regeringen är intresserad av att inleda samtal med Centerpartiet och lyssna på våra tankar är ni varmt välkomna. Vår dörr är öppen för den typen av samtal. Det vore väldigt fint om två borgerliga partier kunde diskutera de här viktiga frågorna.

Fru talman! Jag tackar återigen för frågan. Låt mig lägga ut texten en aning om varför vi lägger fram ett sådant här förslag om att ta bort behörighetskravet. Som det är nu när vi står här är det 15 procent av våra ungdomar, våra killar och tjejer, som inte blir godkända i skolan utan får stämpeln: Du är underkänd. Du är värdelös. Du är inte önskad av samhället.

Samhället tackar alltså nej till 15 procent av våra ungdomar. På andra sidan har vi parallellsamhället med gängen, som står och säger: Välkomna hit i stället! Om du inte kan läsa vidare på gymnasiet - välkommen till oss! Ta ett uppdrag hos oss! Du kanske kommer att få den här guldhalskedjan om ett tag.

Vi är nu i en akut situation. Vi måste göra något här och nu. Vårt förslag utgör ingen optimal lösning. Vad vi i stället borde göra är att reformera betygssystemet. Betygssteget F, underkänt, skapar en otrolig psykisk ohälsa och försätter lärare i extrema dilemman. Vi borde göra om betygssystemet och se över betyget E, så att många fler kan bli godkända. Vårt förslag nu är en akut åtgärd i en situation som är bedrövlig för jättemånga killar och tjejer.

Fru talman! Jag har både pärm och skärm, så jag är redo för mitt anförande sedan.

Jag vill tala om hur regeringen för debatten om kunskap och digitalisering, Mathias Bengtsson. När man bokat plats på Aftonbladets debattsida helgen efter att man visste att Pisaundersökningen skulle presenteras trodde jag ändå att man skulle ha någonting att komma med som rörde viktiga utbildningsreformer. Ni kom med en artikel som handlar om skärmförbud i skolan.

Det är jätteviktigt. Skärmarna påverkar våra liv. Det gäller både vuxna och barn, vill jag säga till alla i rummet. Men detta ska handla om barnens kunskapsutveckling. I förskolan ska man använda digitala lärverktyg när det är lämpligt. Det är ingen som tvingar på någon någonting. Det finns otroligt skickliga pedagoger som jobbar med digitala lärverktyg i förskolan. Det är rekommenderat att besöka dem.

Den här debatten blir snarare ett hån mot pedagogerna som jobbar i förskolan. Det handlar om att politiker hellre ger pekpinnar om hur saker och ting ska utföras i detalj i klassrum och på förskolor i stället för att ge förutsättningar. Utbildning ska bedrivas på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Sedan var det detta med vad som ska prägla lärandet i våra skolor: hederligt tråkigt tragglande. Det låter ju jättekul. Ett av bekymren enligt Pisaundersökningen är svenska elevers dåliga motivation.

Skolan är en del av samhället. Den behöver pengar och inte pekpinnar. Förklara hur ni egentligen ser på digitaliseringen.

Fru talman! De flesta skolor har inte mobiler på dagarna, särskilt inte för yngre barn. På högstadiet brukar det kunna vara så att man lämnar ifrån sig mobilen i ett mobilhotell när lektionen börjar och tar den när man går ut igen.

Den stora delen av regeringspartiernas artikel handlar om vad som händer på fritiden. Det är därför anpassningen till ett digitaliserat liv är något som är viktigt för både vuxna och barn. Barnen lever ju det liv som föräldrarna lever.

Jag är inte säker på att staten ska gå in och detaljreglera bara därför att en utveckling slingrar sig fram på olika vägar och något går för långt. Jag tycker att staten ska ge rejäla förutsättningar för skolan att utföra sitt uppdrag. Det handlar om kompetensutveckling och tillräckligt med resurser för att ha tillräckligt många lärare som har tid med sina elever.

Det finns inget styrdokument eller något annat där man säger att barn inte ska läsa böcker eller skriva för hand. Däremot finns det många partier som gärna vill dra ned på de ämnen där man övar på just dessa förmågor.

Sedan har vi det här med Pisa. Ett av resultaten visade att elever som använder upp till en timme med digitala läromedel i matematik har ett bättre kunskapsresultat i matematik. Det kommer aldrig att finnas en regering som har koll på det senaste på forskningsfronten om vad lärare ska göra i klassrummet. Detta är en tendens som dyker upp när vi har borgerliga regeringar; då går skolpolitiken från att ge förutsättningar till att detaljstyra, ibland var läraren ska stå i klassrummet.

Hur ska man se på resultaten i matematik i relation till digitala lärverktyg?

Fru talman, ledamöter och åhörare! På spåret har precis börjat; vi får se vad folk väljer.

Välkomna till årets viktigaste budgetdebatt! Jag förstår att alla andra utskott också tror att de har den viktigaste budgetdebatten, och det är väl bra. Men precis allting i samhället blir bättre när förskolor, skolor och universitet levererar bra och likvärdig utbildning och viktig forskning i världsklass.

Miljöpartiet har en helhetssyn på utbildning och forskning som en del av det livslånga lärandet i en föränderlig omvärld. Vår samtid präglas av ett antal stora, globala megatrender. Det påverkar hur vi behöver organisera vårt system för utbildning och forskning för att stärka Sveriges position.

Bland det som kallas globala megatrender brukar nämnas klimatförändringarna, globaliseringen, digitaliseringen och den tekniska utvecklingen, urbaniseringen och demografiska förändringar. Dagens barn, elever och studenter är världsmedborgare och makthavare som har förmågan att vara del av det hållbara samhällsbygget i ljuset av de här globala megatrenderna. Dessa trender kommer att påverka dem och vårt samhälle under hela deras liv.

Svensk skola ska vara en skola för alla, och Miljöpartiet menar att staten ska ta ett större ansvar för en likvärdig skola med en stark kunskapsutveckling. Sambandet mellan skolmisslyckanden, fattigdom, utanförskap och kriminalitet är starkt och väl belagt i forskningen. Staten måste fortsätta att rikta resurser för att öka likvärdigheten i förskolan, skolan och fritidshemmet över hela landet.

Det är en otjänst för hela samhället när det sparas in på barn och elever, och vi vet att det händer just nu i kommun efter kommun. I går frågade jag finansminister Elisabeth Svantesson när skolan ska få den statliga finansiering som man behöver för att kunna ge eleverna den utbildning de har rätt till. Jag fick inget riktigt svar på frågan. Jag fick veta att man inte kan investera i skolan för att det driver inflationen, men det var ingenting jag hade frågat om. Dessutom investerar vi i skolan, och det går alldeles utmärkt. Man kan göra samhällsinvesteringar som inte är inflationsdrivande.

Miljöpartiet vill att staten ska ta ansvar för att skolor i hela landet ska ha tillräckliga resurser och föreslår därför att det som numera heter statsbidrag för stärkt kunskapsutveckling ska fyllas på. Det rör sig om 1 ½ miljard mer än vad regeringen prioriterar. Jag säger "det som numera heter" därför att det här är ett statsbidrag som inrättades under Miljöpartiets tid på Utbildningsdepartementet. Men nu har regeringen strukit delen om stärkt likvärdighet. Det är naturligtvis någonting som för oss är grunden för hur vi ska finansiera skolan.

Skolans syfte ska alltid vara utbildning, aldrig vinst. Det måste bli stopp för marknadsskolan eftersom den driver segregation och ökar ojämlikheten mellan skolor. Ett rättvist skolval måste skapas för att motverka de här effekterna.

Nu har Liberalerna tillsatt en utredning som ska göra det lite krångligare att plocka ut pengar från svensk skola. Men det räcker inte. Lärare är inte servicepersonal, elever är inte pengapåsar och föräldrar är inte kunder. Marknadsskolan sliter isär svensk skola.

Förskolan är grunden i utbildningssystemet och har en viktig roll i att kompensera för skillnader i barns uppväxtvillkor. Grupperna är för stora, och pedagogerna är för få. Det likvärdighetsbidrag som finns för grundskolan som jag pratade om förut vill vi ska finnas även för förskolan. Det här ska ges till alla förskolor men fördelas utifrån nyckeltal. Detta skulle göra skillnad för många barn, förskollärare, pedagoger och kommuner i deras vardag.

En god utbildning är avgörande för att skapa förutsättningar och se till att alla får chansen till självförverkligande och självständighet. Utbildning och bildning spelar därför en väldigt viktig roll i att skapa förutsättningarna för individens frihet. Via skolan ska barn och ungdomar få viljan och redskapen att lära, kritiskt granska och utvecklas genom hela livet.

I skolan ska varje barn lära sig att läsa, skriva, räkna, skapa, delta i samhällsdiskussionen, samarbeta och umgås med andra och känna makten att kunna påverka sin egen livssituation. Skolan ska vara en plats där man får bra förutsättningar för lärande.

Som en del i vår budget finns finansieringen för både frukost och lunch i grundskolan och gymnasiet kostnadsfritt för eleverna. Det här betyder att vi behöver bygga ut elevhälsan. Vi behöver stärka skolbiblioteken. Det ska finnas bemannade skolbibliotek med utbildade skolbibliotekarier på varje skola.

Jag är glad att regeringen, precis som utskottsordföranden påpekade i replikskiftet tidigare, går vidare med de utredningar som tillsattes när Miljöpartiet satt i regeringen och som nu hanteras av riksdagen.

Men för en riktigt bra skola krävs det också att skickliga lärare har tillräckligt med tid med sina elever. För att det ska hända behöver fler drömma om att bli lärare. Läraryrket måste gå från ett riskyrke för sjukskrivning till ett friskyrke.

Jag vill återigen påminna om att det inte finns något annat yrke som fler studenter utbildar sig till på landets högskolor. Det är klart att det är viktigt med en attraktiv lärarutbildning. Det är det, och den ska vara bra. Men om inte yrket i sig är någonting som man längtar efter är det heller inte en utbildning som man söker till. Läraryrket behöver få vara det drömyrke det förtjänar att vara.

Även betyg har berörts i den här debatten. Miljöpartiet vill inte att vi ska ha ett F-betyg som fungerar som det gör i dag. Det slår ut elever, och vi behöver ha ett betygssystem som stärker lärandet. Det absurda med dagens betygssystem är att vi vet att betyg kan vara bra och motiverande för dem som redan är duktiga, men för dem som inte är så duktiga i skolan är effekten den motsatta. Det tycker jag är ett fruktansvärt sätt att administrera fördelningen av platser till högre utbildning, till exempel. Detta är ett betygssystem som leder till ohälsa, och vi behöver göra om det.

Jag vill också säga några ord om högre utbildning och forskning. Högre utbildning och forskning i ett land som Sverige är någonting som lägger grunden för ett livslångt lärande. Vår ställning som kunskapsnation bygger på en välutbildad befolkning och på forskning av hög kvalitet. Den samhällsomvandling som nu krävs för att bromsa och hantera klimatförändringarna utgör fortfarande en delvis oöverblickbar utmaning, och här har högre utbildning och forskning en nyckelroll att spela för att möjliggöra omställningen till ett hållbart samhälle.

Kunskap bidrar till förståelse för omvärlden, oavsett om den är av kommersiellt intresse eller inte. Därför behöver även humaniora, konst och tvärvetenskapliga ämnen stärkas och utvecklas i samklang med att man stärker teknik, natur och samhällsvetenskapliga utbildningar. Grundforskning och forskningsfinansiering som inte är öronmärkt är nödvändiga förutsättningar för framtida kommersiella genombrott och för framtida framgångsrik spetsforskning.

Just nu pågår en orimlig urholkning av lärosätenas finansiering genom produktivitetsavdraget. Effekten blir färre undervisningstimmar för studenterna och att lärare och forskare tydligen ska prestera mer undervisning av toppkvalitet och fler forskningsresultat som ska hämta hem Nobelpris till Sverige på kortare tid. Det är inte riktigt så en forskningsprocess går till.

Här vill jag också nämna de satsningar som görs på natur och teknik. Våra största lärosäten får alltså en satsning, som regeringen gärna pratar om, på natur och teknik. Men man väljer att osthyvla, att göra ett generellt avdrag på all statlig verksamhet. Det gör att för våra största lärosäten är regeringens generella avdrag större än satsningen man gör på natur och teknik. Jag tycker faktiskt att det är ganska pinsamt.

Jag vill också lyfta en fråga från min egen valkrets som påverkar läkarutbildningen åtminstone i Mellansverige, men som ni vet är läkarutbildningarna nödvändiga för kompetensförsörjningen av läkare och för klinisk forskning i hela landet. Det är självklart att alla lärosäten och regioner som har verksamhetsförlagd utbildning och klinisk forskning inom läkarvetenskapen ska ha likadana förutsättningar. Men nu är det inte så. Bara Örebro universitet av alla lärosäten som har läkarutbildning har halv ersättning i det som kallas ALF-medel. Jag tycker att det är en orättvisa som borde vara ganska enkel att rätta till.

Fru talman! Vårt uppdrag som folkvalda är att bygga ett socialt hållbart samhälle. Det är målet. Verktyget debatterar vi här i dag: ekonomin. Här är det vi i Miljöpartiet som kliver fram och tar ansvar för att den hållbara omställningen ska kunna levereras genom att ge ett alternativ till statsbudget som klarar av att prioritera välfärden, som vi har pratat om en del i den här debatten. Vi gör det genom att låna pengar för investeringar i den hållbara omställningen.

Vår budget är fullt ut finansierad. De här lånen gäller nödvändiga investeringar i en hållbar och rättvis omställning.

Ekonomernas analyser nu säger att man tycker att reformutrymmet kan vara större än det regeringen har och att politiken måste våga se framåt. Man menar att det finansministern kallar ansvarstagande är att vara snål. I länder med låg statsskuld och tillväxtproblematik, som Sverige, kan man hantera en expansiv finanspolitik. Vi menar att det är en nödvändig prioritering för att vi ska kunna nå målet om ett socialt hållbart samhälle inom planetens gränser.

Fru talman! Miljöpartiet deltar inte i beslutet om statsbudgeten. Jag hänvisar till mitt särskilda yttrande.

Fru talman! Fredrik Malms referenser bakåt i tiden går hela tiden längre och längre tillbaka. Vi är här för en budgetdebatt om 2024.

Jag plockar upp en del ur citatet Fredrik Malm läste upp. Andreas Schleicher saknar ett klassrumsklimat han tror att Sverige hade förr när lärarna var vägledande och peppande, enligt vad Fredrik Malm läste upp.

Jag tror att det är så här: När skickliga lärare har tillräckligt med tid med sina elever hinner man bygga relationer och vara vägledande och peppande. Jag tror att det är jätteviktigt. Detta är någonting som måste ske i klassrummet, i relationerna med eleverna.

Regeringens förslag om ordning och reda bemöttes väldigt kraftfullt av elevrörelsen, som betonar vikten av att bygga positiva relationer mellan vuxna och barn i skolan. Man oroar sig för om elevinflytandet, som ju är lagstadgat, verkligen tas på allvar.

Jag tycker att det här är viktiga aspekter av att skapa klassrum med bra lärmiljö. De som ska göra jobbet är rektorerna och framför allt lärarna som står i klassrummen. Se till att det finns tillräckligt många lärare i skolorna! Se till att klasserna inte är för stora! Då kommer lärarna att kunna göra ett mycket bättre jobb.

Av regeringens artikel om mobilförbudet framgick det att åtta av tio grundskolor inte har mobiler på dagarna. Det framgick också att ett stort problem var tiden som tillbringas med mobiler. I skolor som har bra resultat finns det ett samband med att skolan har en hälsoprofil. Det är viktigare än mobilförbud.

Fru talman! Vi vill bygga en riktig kunskapsskola. Det är kunskaper som är i fokus. Det handlar inte om att bocka av på checklistor, skriva avtal och rabbla svar. Jag beskrev lite av vår kunskapssyn i anförandet.

Ingen vill ha en stökig skola. Försök inte klistra på mig den etiketten, Fredrik Malm! Jag vill heller inte att ledamoten klistrar på Sveriges elever att de med Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf som trängs i bokhyllorna på något sätt skulle vara ordningsammare än elever som inte har de förutsättningarna.

Vi har ett fritt skolval i Sverige, och det ska vi ha. Man ska kunna välja skola utifrån vad barnen behöver och vad föräldrarna har för synpunkter. Alla skolor ska vara bra skolor. Lärandet ska stå i fokus. Lärandet sker i klassrummet och ska vara utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vi har ett betygssystem som skadar dem som lär sig sämre. Jag tycker att det är ett hån. Betyg är inte en motiverande faktor eller kunskapshöjande för dem som redan har det svårt i skolan. Det är det för dem som har det bra och som kanske har mycket Moberg och Lagerlöf i bokhyllorna. Jag vet inte. Elever är ju olika.

Ingen vill ha ett kaosklassrum, men vi kan heller inte ha en svartvit debatt. Tror vi att ett kaosklassrum styrs bäst från Utbildningsdepartementet eller av lärare som har rätt förutsättningar att göra sitt arbete? Jag vill att lärarna ska kunna leda Sveriges kunskapsskola.

Fru talman! Det handlar om att kunskap och lärande ska vara i fokus. På ett seminarium om betyg nyligen berättade en forskare att när man pratar med finska och svenska elever om kunskap i skolan är skillnaden mellan dem att de svenska eleverna kan prata om detaljer som krävs för att nå nästa betyg eller ett högt betyg. Om kunskap kan de inte prata på samma sätt. Finska elever pratar mer om vilken kunskap man behöver för att kunna göra vissa saker och vilken kunskap som behövs i livet. Det är skillnaden. Kunskapen är i fokus.

Vi har ett bedömningssystem som slår ut 15 procent av Sveriges elever. Om det skulle vara framgångsrikt skulle ju de som får ett F i sexan vara mycket fler än de som får ett F i nian. Men så är det inte. Det är alltså uppenbarligen fel verktyg.

Att ha ett betygssystem som stöder kunskapsutveckling är ingenting som motsäger att man har höga förväntningar. Det finns forskning om det sedan 50-talet, om vi nu ändå ska gå långt tillbaka i historien. Höga förväntningar är viktigt.

Det finns också några saker till som är viktiga. Vet ni att något av det viktigaste är att det ska vara roligt att gå i skolan? Det är motiverande att få ägna sig åt saker som man är intresserad av, och lärarna ska ha förutsättningar att vägleda sina elever till det.

Fru talman! Jag pratar om att vi ska ha en kunskapsskola. Det är kunskaperna som är i fokus. Det bästa sättet att ha motivation för att lära sig svåra saker är att man tycker att det är roligt, att man är motiverad.

Om flumskolan är en kunskapsskola där eleverna lär sig mycket, då älskar jag flumskolan. Då vill jag gärna ha tillbaka den, för jag tycker att barn och elever ska lära sig mycket och att det är kunskapen som ska vara i fokus.

Vi kan mäta en del kunskap; det kan vi. Men betygen är ju en skärva av den kunskap som barn och elever tillägnar sig i förskolan och skolan. Man kan alltså mäta kunskaper. Vi har valt att ha ett betygssystem som inte främjar kunskapsutveckling. Jag vill att vi har ett betygssystem som främjar kunskapsutveckling, som gör att lärarna kan göra ett bättre jobb, som stimulerar barnen i deras inlärningsprocess. Nu har vi någonting annat. Vi har något som skadar svenska barn.

Vi tappar 15-20 procent som inte går vidare till gymnasiet. Vi tappar också en ungefär lika stor andel som inte klarar gymnasiet och inte kan gå vidare till högskolan om de vill. Då tappar vi väldigt mycket.

Jag vill ha en skola där man får med sig kunskaper man behöver i livet och där man också kan fylla på med de kunskaper man behöver under hela livet.

Jag tror att Miljöpartiets syn på en stark kunskapsnation, som Sverige är och som vi vill att Sverige ska fortsätta vara, skiljer sig väldigt mycket från hur Sverigedemokraterna vill se att Sverige som kunskapsnation ska utvecklas. Jag är helt okej med det. Jag vet vad jag och Miljöpartiet vill. Det är kunskapen och eleven och lärarna som är i centrum.

Fru talman! Sverige har varit och är fortfarande en framstående innova-tions- och forskningsnation. Många utvecklingsfrågor har lösts av svenska forskare. Men vi har många utmaningar framför oss. Hoten mot Sverige och Europa har kommit nära, med krig och klimat- och miljöhot. Dagens och morgondagens hot kräver kunskap, kompetens och innovationer.

Sverige ska därför, såväl nationellt som internationellt, värna forskningens frihet och främja öppen vetenskap. Detta är särskilt viktigt i en tid av faktaresistens och hot mot forskare. Auktoritära politiker har, där de fått makten, ofta fört en politik som minskat forskningens oberoende och till och med tvingat universitet att stänga eller flytta sin verksamhet. Den svenska regeringen bör tydligt markera mot sådana tendenser.

Fru talman! Påtryckningar, hot och hat mot forskare slår inte bara mot forskarna själva utan mot hela den kunskapsgrund som behövs för en fri debatt och kloka beslut. Vi socialdemokrater står bakom att forskare fritt ska kunna välja forskningsämne och forskningsmetod. Detta är grundläggande för forskningens kvalitet och för en fungerande demokrati.

Fru talman! Ett annat sätt att stärka forskningens frihet är att ge forskarna tryggare anställningar. Visstidsanställningarna behöver minska och jämställdheten förbättras. Förekomsten av staplingar av tidsbegränsade anställningar behöver också ses över. Detta är viktigt ur ett jämställdhets- och arbetsmiljöperspektiv.

Vi socialdemokrater vill fortsätta investera långsiktigt i forskningen. Under den förra mandatperioden genomförde den då socialdemokratiskt ledda regeringen en nivåhöjning av de statliga medlen till forskning med 3,75 miljarder under perioden 2021-2024. Detta har stärkt Sverige i den internationella konkurrensen.

Fru talman! För att Sverige ska fortsätta hålla en stark position som forskar- och utbildningsnation krävs just långsiktighet och att politiska beslut sker med insyn och öppenhet. Här påbörjade regeringen tyvärr mandatperioden på sämsta tänkbara sätt. Utan vare sig diskussion, förankring eller framförhållning kortade man förordningstiden för lärosätenas styrelser. Hela forskarvärlden togs på sängen, och den signal som gick fram var att ingen sitter säker. Beslutet och det sätt det fattades på har varit ett hårt slag mot både den akademiska friheten och regeringens trovärdighet.

Fru talman! Sommaren 2023 kom nästa ingrepp. Regeringen gjorde plötsligt och utan förvarning en kraftig nedskärning på utvecklingsforskningen. Redan utlysta forskningspengar drogs tillbaka utan respekt för alla de arbetstimmar som redan lagts ned i ansökningsprocessen, av både svenska och utländska forskare. Detta skadade tyvärr tilltron till staten som forskningsfinansiär. Nedskärningen på utvecklingsforskning underminerar också Sveriges position som biståndsnation och skapar ytterligare oro för att regeringen agerar kortsiktigt och utan förankring.

Nu står vi mitt i arbetet med att ta fram en forskningsproposition, fru talman, och här har regeringen mycket att bevisa. Vi socialdemokrater förutsätter att regeringen kommer att ha en mer öppen och samarbetsvillig process än vad man tidigare visat sig förmögen till.

Fru talman! När det gäller rymdfrågor har Sverige tack vare sitt geografiska läge, sitt tekniska och vetenskapliga kunnande och redan existerande infrastruktur en unik möjlighet att tillhöra de ledande länderna på rymdområdet. Vi har genom samarbete inom Europa och med andra länder bland annat utvecklat satelliter som kan övervaka till exempel säkerhet och klimatförändringar, vara till hjälp vid rymdforskning och navigation och bidra till att förbättra jordbruk och skogsbruk.

Sverige behöver dock ta fram en ny rymdlag för att få en modern och hållbar reglering av rymdverksamheten. Arbetet med en ny rymdlag inleddes under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Regeringen bör skyndsamt lämna ett sådant förslag till riksdagen.

Fru talman! Allt fler väljer möjligheten att studera på universitet och högskola - det är något vi kan vara stolta över. Sverige har också framgångsrikt låtit högskolor och universitet växa, och sedan 90-talet har antalet studenter fördubblats. Jag tror att vi i år hade en ökning på 4 procent efter en tidigare nedgång under några år.

Vår socialdemokratiska vision har alltid varit att högre utbildning ska vara tillgänglig i hela landet. Det finns fortfarande vita fläckar där människor saknar högre utbildning.

Fru talman! Det handlar inte nödvändigtvis om att inrätta nya lärosäten utan i stället om att utveckla fler sätt att erbjuda högre utbildning och kompetenshöjande insatser där människor bor. Alla kan inte flytta till en högskoleort.

Redan i dag finns flera framgångsrika exempel på detta, som Campus Västervik och Campus Skellefteå. Där pågår ett långt utvecklat samarbete med flera högskolor, där man tillsammans genomför distansutbildning och platsförlagda utbildningar i olika bristyrken.

Vi socialdemokrater vill att lärcentrum och campus fortsätter att utvecklas och blir tillgängliga för fler runt om i landet, och vi lägger 50 miljoner på detta i vårt budgetförslag.

Även om regeringen nu, ett år för sent, har förstått att det är viktigt att stötta vuxnas utbildning under en lågkonjunktur är det en bra bit kvar innan man är tillbaka på den ekonomiska nivå som vi var på under socialdemokratiskt styre. Även här inledde man nämligen mandatperioden med nedskärningar på utbildning. Vuxenutbildningen skars ned med över 1 miljard. När det gäller högre utbildning gjordes en liten besparing på ungefär 80 miljoner.

Fru talman! Även om regeringen nu återför en del medel och skryter om satsningar finns den utbildningsskuld som man skapade i budgeten för 2023 faktiskt kvar. Detta berättar man inte. Anslaget för vuxnas utbildning 2024 är fortfarande närmare en halv miljard lägre än när den här regeringen tillträdde.

Fru talman! Regeringen riskerar nu också att öka klyftorna inom den högre utbildningen och forskningen och mellan stad och land. Samtidigt som man detaljstyr resurser mot större lärosäten och enskilda satsningar glöms andra behov bort eller ignoreras. Satsningar i norra Sverige, där den gröna omställningen nu intensifieras, verkar utebli.

Fru talman! Att regeringen inte satsar tillräckligt på vuxnas utbildning är uppenbart. Konsekvensen blir att färre klarar utbildningarna och kan ta de där viktiga jobben - detta samtidigt som det finns ett stort behov av färdigutbildade studenter som kan ta jobben som civilingenjör, dataprogrammerare, sjuksköterska eller lärare. Vi socialdemokrater anser därför, fru talman, att det ska ske en översyn av högskolornas resurstilldelningssystem - för att säkra utbildning av hög kvalitet och dimensionering som är anpassad till marknadens behov.

I våra dialoger med lärosätena hör vi att de inte oroas över att de har för mycket pengar. De oroas i stället över att basanslagen inte räknas upp och att antalet undervisningstimmar i veckan tenderar att minska.

Slutligen, fru talman, ser vi socialdemokrater också ett behov av att utveckla studenthälsan. Vi ser att fler studenter i dag lider av psykisk ohälsa, vilket påverkar dem negativt under studietiden och även senare i livet. Samtidigt är studenthälsans uppdrag enligt högskoleförordningen väldigt svårtolkat, vilket går ut över studenternas mående och studieresultat.

En undersökning visar att sju av tio studenter inte vet vart de ska vända sig om de mår dåligt. Det är tyvärr också stora skillnader mellan lärosätena när det gäller den förebyggande vård som erbjuds. Detta innebär att det är ojämlikt. En student ska kunna förvänta sig samma stöd och vård oavsett var han eller hon studerar, men så är det inte i dag.

Vidare håller vi med Sveriges förenade studentkårer om att det är mycket olämpligt att regeringen föreslår nedskärningar inom Erasmusprogrammet, som möjliggör utbyte mellan tusentals studenter inom ramen för EU-ländernas arbete för att främja studentmobilitet och interkulturellt utbyte inom unionen.

Jag ställer mig bakom vårt särskilda yttrande och tackar för mig.

(Applåder)

Fru talman! Ur mitt perspektiv blir det inte mycket bättre av att man gör generella neddragningar i hela den statliga sektorn. Det påverkar verkligen lärosätena. Det påverkar också skolväsendet eftersom skolmyndigheterna drabbas.

Hur man än vänder och vrider på det är det en prioritering av pengar. Regeringen slår på stort med en satsning på natur och teknik. Men man drar bort pengar någon annanstans, och de syns inte riktigt.

När det gäller en så här stor budget svarar naturligtvis en statlig myndighet sina uppdragsgivare: Detta kommer vi att lösa.

Men lösningen kommer ju att drabba någonstans. Man kommer att göra neddragningar någonstans för att man ska kunna utföra uppdraget som handlar om natur- och tekniksatsningarna.

Jag tycker att det är mycket ärligare av en regering att säga rakt ut: Det här vill vi ha mer av, och det här vill vi ha mindre av. Vi ska väl i och för sig vara tacksamma över att ni låter lärosätena sköta detta själva, kom jag på nu.

Ledamoten har mest hört positivt från lärosätena om en neddragning. Jag vet inte. Det kanske ledamoten har. Jag hör från de lärosäten som jag pratar med att det är ett bekymmer, för de upplever att de är underfinansierade. De får inte en uppräknad ersättning när det gäller pris och löner. Och sedan drar man av lite till.

Jag förstår helt enkelt inte varför man gör den prioriteringen när man säger sig vilja göra satsningar. Det är för mig obegripligt. Jag tycker att man skulle ha låtit bli att osthyvla. Som jag sa i gårdagens debatt: Jag tycker att osthyvling är för lata politiker som inte orkar göra viktiga prioriteringar.

Fru talman! Det blev lite sent i dag, en fredagskväll. Men det är viktiga frågor.

Det finns mycket vackra och viktiga grunder som utbildningen i Sverige har stått på. Dels har den varit tillgänglig ekonomiskt, det vill säga du betalar inte för utbildningen eftersom vi ser det som ett gemensamt ansvar, dels finns det flera vägar om du vill studera på högskola eller universitet. Detta är viktiga komponenter när det gäller att vara en kunskapsnation och driva utvecklingen framåt.

Men nu har vi en regering som motarbetar både demokratin och kunskapsnationen. Vi behöver en sammanhållande politik, en politik som gynnar alla. Det handlar om att faktiskt satsa på utbildning snarare än på en politik som kommer att hämma folks aktiva deltagande i samhället och folks frihet och som kommer att öka de sociala och ekonomiska skillnaderna i samhället. Jag tänker till exempel på visitationszoner, på vräkning av familjer och på de familjer som nu kanske förlorar sin inkomst på grund av regeringens nedskärningar.

Jag kommer från ett område i Stockholm, Skärholmen, där vi behövt få upp antalet barn som går i förskolan. Det är stor skillnad på barn som har gått i förskolan och barn som inte har gått i förskolan när de kliver in i grundskolan den första lektionsdagen. Den skillnaden följer vissa barn under hela barn- och ungdomstiden.

Men i ett samhälle där man hellre pekar på individen försöker man inte hitta kollektiva lösningar. En kollektiv lösning skulle till exempel kunna vara att kommunerna får resurser för att kunna ha olika former av förskolor och kunna öppna upp förskolan för dessa barn.

I Skärholmen valde vi att öppna en introduktionsförskola så att barn som var för stora för öppna förskolan kunde gå en introduktion tillsammans med sina föräldrar. Medan barnen tog sina första steg in i den pedagogiska verksamheten kunde föräldrarna få samhällsinformation och lära sig svenska.

Det var en väldigt lyckad satsning. Antalet barn som började gå i förskolan ökade markant redan efter ett år, och förtroendet för samhället blev bättre. Sådana satsningar går dock inte att genomföra när man har nedskärningsbudgetar. Där finns inte utrymme att skapa nya verksamheter, eller för den delen utöka verksamheter. Den långsiktiga konsekvensen blir att fler barn når skolåldern utan att ha varit delaktiga i pedagogiska verksamheter. Det blir större skillnad mellan barn, helt enkelt.

Att ha en likvärdig och tillgänglig förskola och grundskola är A och O för att skapa en kunskapsnation. Det leder också till tryggare och mer inkluderande samhällen. Här har marknadsskolan haft en otroligt negativ effekt. Det är häpnadsväckande att man fortfarande insisterar på att behålla den.

Ledamöter! En likvärdig skola av hög kvalitet skulle få fler unga att plugga vidare. Vi skulle inte behöva lappa ihop utbildningssystemet så mycket som vi tvingas till i dag. Fler skulle nå den kunskapsnivå som krävs för att studera en mängd yrken som vi behöver i vårt samhälle.

Vi skulle kanske inte heller ha de stora skillnader som finns i dag mellan fattigas och rikas barn, där barn från ekonomiskt eftersatta områden inte når gymnasiebehörighet. Vi skulle ge barn och ungdomar hopp och möjlighet att forma sin framtid oberoende av bakgrund, var de bor eller tidigare val i livet.

Tyvärr händer det saker här i Sverige som gör att det blir svårare att nå upp till den mångfald och kvalitet man skulle förvänta sig av en kunskapsnation. Nu drabbas kommuner och regioner liksom folkbildning och högre utbildning av nedskärningar.

Om vi ska bli en världsledande kunskapsnation ska förutsättningarna för detta vara reella. Vi har tagit ett steg bakåt i den utvecklingen, och vi går inte alls mot att vara en världsledande kunskapsnation. Detta är orättvist mot de unga, men det är också hämmande för Sveriges framtid.

Nej, vi behöver stärka upp från förskola till universitet. Kunskap och utbildning är en rättighet och ska inte vara en handelsvara. När det gäller högre utbildning lägger vi från Vänsterpartiet fram ett antal förslag för att bredda möjligheterna och säkra rätten till utbildning.

Det nuvarande resursfördelningssystemet gör att utbildningarna får en finansiering som styrs av en prislapp och olika utbildningar får olika anslag. Vi från Vänsterpartiet menar att dessa prislappar bör ses över och att hela finansieringssystemet behöver göras om så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar av kostnader. Vi föreslår därför en höjning av ersättningen per helårsstudent till lärosätena. Den totala siffran blir 324 miljoner kronor mer än vad regeringen har.

Nedskärningarna inom högre utbildning sker också genom besparingskrav. Vi har en löneomräkningsmodell som gång på gång kräver effektivisering genom besparingar, och i år drar regeringen också till med en generell besparing på 0,5 procent, vilket kommer att få långtgående konsekvenser.

Det finns också behov av att förändra Akademiska Hus hyressättningsmodell, som annars äter upp universitetens och högskolornas budgetar. Dessa byggnader har ju endast ett ändamål, och det är utbildning. Därför kan de inte konkurrensutsättas på det sätt som sker i dag.

Summan av kardemumman är att studenter kommer att få en sämre arbetsmiljö och färre lärarledda timmar och att anställningarna inom den akademiska världen kommer att förbli osäkra. Studenterna kommer att få mindre inflytande. Vi har redan ett par exempel.

Ett exempel från i år är att KTH kommer att lägga ned hela KTH Kista. Detta är en sorg för akademiker, studenter och lokalsamhälle. De förlorar närheten till it-sektorn, och eleverna får nu mindre utrymme trots att de ska bli fler.

Sanningen är att ny kunskap skapas genom forskning. Ofta pratar man om att vi är ett innovationssamhälle och att vi ska leda vår utveckling framåt genom innovation, men då behöver vi faktiskt satsa på forskning och utveckla vår kunskap. Genom att göra detta utvecklar vi ekonomin, skapar arbetstillfällen, förbättrar välfärden och skapar ett ekologiskt och socialt samhälle.

Forskningen behöver stå nära utbildningen eftersom den leder till utveckling och förstärker kvaliteten hos dem båda. Därför behöver vi ökat stöd till forskning. Vi från Vänsterpartiet föreslår höjda basanslag, och i vår budget för 2024 har vi avsatt 500 miljoner kronor för detta ändamål utöver det som regeringen har anslagit.

Det finns andra delar som oroar mig angående universitet och högskola. Förutom att regeringen drar ned ekonomin för bland annat studentföreningarna har vi sett att regeringen mer och mer vill ha kontroll över vad den högre utbildningen gör och inte gör.

Den icke sammanhållande politiken sätter också sin prägel på hur och om folk vågar forma sin omgivning. Nedskärningen när det gäller studentföreningarna innebär en försvagning av studenters inflytande, och lärare som inte har trygga anställningar vågar kanske inte utforma kurser utifrån fakta utan oroar sig över att omvärldssituationen ska dra ned dem.

I lite över två månader har vi sett hur Israel har svarat på en terroristattack genom ett folkmord. Detta är något som påverkar många studenter och lärare ute i landet. Jag har fått meddelanden från både studenter och akademiker som med bestörtning har sett hur det demokratiska utrymmet har minskat vid universiteten.

I ett fritt och demokratiskt samhälle ska studenter och akademiker kunna uttrycka sig fritt. Egentligen har det varit så historiskt. Ofta är det universitetsstudenter som driver den demokratiska utvecklingen framåt. Vi har sett detta i Iran, och vi såg det i diktaturens Chile. Exemplen på förändringar av samhället är många.

Att lärosäten då försöker hämma studenters och akademikers uttryck under pågående folkmord är verkligen negativt. Därför vill jag passa på att rikta ett tack till er som är studenter och akademiker vid bland annat Chalmers, Borås universitet, Stockholms universitet, Södertörns högskola och många fler som har protesterat angående detta. Det ni gör är en del av den press som gjorde att den svenska regeringen i FN valde att rösta ja till ett eldupphör. Och den kampen, kära ni, måste fortsätta tills vi ser ett fritt Palestina.

Fru talman! Det är flera saker jag blir lite förvånad över. Först och främst: Att poängtera att studenter som har lila hår inte har kunskaper nog att fatta beslut är ett arrogant sätt att se på våra studenter. Det är verkligen sorgligt att höra en riksdagsledamot uttala sig så om våra universitetsstudenter.

Nej, det här är ingen komplicerad fråga. Det har dött över 10 000 barn i Palestina. Det är över 10 000 barn som har bombats. Vi har bevisen. Det finns flera journalister i Gaza som har rapporterat med bild efter bild av de mördade barnen. Det är ingen komplicerad fråga, utan det här är en fråga som handlar om mänskliga rättigheter och hur man genomför internationell rätt.

Studenter har alltid varit en viktig stomme för hur vi utvecklar samhället framåt, vilka demokratiska pelare vi ska ha och vilka värderingar vi ska följa. Studenterna måste därför få visa sin avsky när sådana här saker händer.

Det här är en långvarig konflikt, och jag hoppas verkligen att den får ett slut snart så att det palestinska folket får leva i frihet och barnen där får växa upp och gå i skolan, precis som svenska barn gör.

Fru talman! Jag noterar att ledamoten Robert Stenkvist är expert på vad Gazas folk känner och tycker, vilket är märkligt med tanke på situationen. Och jag antar att du inte har varit där och pratat med folk.

Apropå kraven på rektorerna. Vi har en situation i närtid där många rektorer uttalade sig om ett krig, nämligen Ukraina. Jag förväntar mig att om man uttalar sig medmänskligt om ett folk kan man också uttala sig medmänskligt om ett annat folk.

I den här stunden har över 10 000 barn mördats i Gaza. Vi vet fortfarande inte hur många fler. Det är siffror som har kommit från bland annat Israel. Det här är en allvarlig situation där regeringen tog över 60 dagar på sig att ens yttra ordet eldupphör. Det är klart att det är oroväckande. Det är i synnerhet oroväckande för en ung person i dag som pluggar vid ett universitet och ser att samhället går mot ett mer auktoritärt tänkande, som är negativt för mänskliga rättigheter.

Jag anser att det är positivt att studenterna vågar göra detta - trots klimatet. Det har varit ett hårt klimat i Sverige under ganska lång tid. Dels ändrar vi lagar, vilket gör vårt samhälle mindre demokratiskt, dels drar vi ned på ekonomin, vilket gör att folk inte känner sig helt och hållet trygga i vad de gör.