Mats Wiking

Skollagen (2010:800) ger i dag elever rätt till skolskjuts under vissa förutsättningar, men denna rätt är begränsad till resor mellan hemmet och skolan i anslutning till skoldagens början och slut. Samtidigt är fritidshemmet en integrerad del av skolväsendet och en förutsättning för många barn att kunna delta i utbildningen på jämlika villkor, inte minst när föräldrar arbetar eller studerar. I praktiken innebär dagens regelverk att många barn – trots lång och ibland trafikosäker väg – saknar möjlighet att ta sig hem från fritidshemmet. Ansvar och kostnader skjuts därmed över på familjerna. Utfallet blir ett lapptäcke där barns tillgång till skolskjuts från fritids avgörs av vilken kommun de råkar bo i, snarare än av deras faktiska behov. Detta väcker allvarliga frågor om likvärdighet, barns säkerhet och statens ansvar för att utbildningssystemet fungerar i hela landet. Att fritidshemmet formellt ingår i skolväsendet men i praktiken faller utanför rätten till skolskjuts framstår som inkonsekvent och orimligt. Mot denna bakgrund vill jag fråga utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson: Har ministern för avsikt att agera för att säkerställa en nationellt likvärdig och behovsstyrd rätt till skolskjuts även till och från fritidshem, så att barns säkerhet och familjernas möjligheter att arbeta inte längre avgörs av kommunala skillnader och i så fall hur?

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Motion till riksdagen 2025/26:4214 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:292 Skärpta villkor för friskolesektorn Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vinstuttag ur skolan ska förbjudas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska införas ett generellt förbud mot värdeöverföringar från skola och förskola och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att krav på återbetalning ska införas mot friskolor som bryter mot förbudet mot värdeöverföringar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående ska tillsätta en utredning som utreder ett verkligt vinstförbud i skola och förskola och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag som säkerställer att ekonomiska krav och tillståndsprövning inom friskolesektorn utformas så att idéburna aktörer och mindre huvudmän inte missgynnas i förhållande till stora skolkoncerner, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Socialdemokraterna prioriterar en stark välfärd och en bra skolgång för alla barn. Vinstjakten i skolan leder till nedskärningar på lärare, större klasser, sämre skolresultat och ökade klyftor. Stora skolkoncerners intressen tillåts gå före små barns rätt till likvärdig utbildning. Under mandatperioden har regeringen och Sverigedemokraterna misslyckats med att ta itu med systemfelen i skolan. Vinstjakten i skolan har tillåtits fortsätta och de vinstdrivande skolorna har expanderat. Samtidigt som fler elever än någonsin blivit utslagna från skolan har skolkoncernernas vinster och börskurser slagit nya rekord. Skolan har underfinansierats samtidigt som regeringen skrutit om historiska satsningar som inte finns i verkligheten. Andelen elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg är högre än någonsin. Därför är regeringens och Sverigedemokraternas skolmisslyckande totalt. Det är dags att ta skolan på allvar. Svensk skola behöver en ny riktning. Social­demokraterna vill ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan och säkerställa att skattebetalarnas pengar går till fler lärare, mindre klasser och bättre stöd till varje elev – inte till vinster. Därför vill vi förbjuda vinstuttagen ur skolan och förskolan, men också ta itu med avarterna av marknadsskolan. Så att skolbarnens rätt till utbildning alltid går före skolkoncerneras intresse av vinstjakt. Bakgrund Svensk skola är det enda landet i världen som tillåter ohämmad vinstjakt bland barn i den offentligt finanseriade skolan. Det innebär att flera miljarder av skolans resurser varje år läcker ut i vinst. En utredning från riksdagens utredningstjänst har visat att bara de största skolkoncernerna de senaste åren gjort flera miljarder i vinst. Det är bara toppen av ett isberg eftersom bara en bråkdel av alla vinstdrivande skolor räknas in. Forskningen och litteraturen är överens om att marknadsskolan leder till läckage av skattemedel, bristande likvärdighet och ökande klyftor. Proposition 2025/26:292 Skärpta villkor för friskolesektorn visar att regeringen och Sverigedemokraterna misslyckats med att ta itu med vinstjakten och avarterna av marknadsskolan. I grunden saknas viljan att ta itu med systemfelen i skolan. Ännu en gång har Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna valt att ställa sig på skolkoncernernas sida i stället för elevernas. Vinstjakt tillåts gå före barnens skolgång. Vinstjakten i svensk skola och förskola är ett allvarligt systemfel som leder till läckage av flera miljarder kronor, ökande klyftor och bristande jämlikhet. Resurser som det offentliga avsatt för lärare, elever och undervisning går i stället till vinst. I stället för fler lärare och mindre klasser leder vinstjakten till nedskärningar på lärare och att obehöriga lärare anställs framför behöriga. Lärare och elever får betala priset för marknadsskolan, medan skolägarna blir rikare och expanderar sina verksamheter. Tidöpartierna har en lång historia av att skydda skolkoncernernas intressen och att rösta ned förslag för att förbjuda vinsterna i skolan. När Moderaterna fick makten i början av 90-talet drev man, tillsammans med nuvarande Liberalerna, hastigt igenom en rad reformer som gjorde svensk skola till världens mest extrema. Svensk skola öppnades upp för vinstjakt. Redan 1992 var OECD starkt kritiskt till de planerade reformerna och varnade för att konsekvenserna av dem kunde innebära skolsegregation och minskad likvärdighet. Moderaterna och regeringen Bildt ignorerade detta och drev hastigt igenom förslagen ändå. Sedan dess har antalet vinstdrivande skolor ökat lavinartat, liksom omfattningen av läckaget från skolan. Mandatperioden 2014–2018 jobbade Tidöpartierna hårt för att vinstdrivande företag fortsatt skulle ha obegränsade möjligheter till vinstuttag i välfärden, däribland skolan. År 2018 röstade man ned ett förslag från den S-ledda regeringen som innebar att företag inom skola och omsorg, som finansieras av skattemedel, skulle tvingas gå med på en begränsning av vinst för att få tillstånd att bedriva sin verksamhet. Förra mandatperioden, 2018–2022, ägnade sig samma partier åt att stoppa alla förslag för att få bort vinstjakten och skolkoncernernas privilegier från skolan. Bland annat röstades S-regeringens propositioner om att förbjuda orättvisa och segregerande skolköer samt att ta bort överkompensationen till friskolor via skolpengen ned. Trots utfästelser, löften och en ny utredning av skolpengen, har Sverigedemokraterna och regeringen nu kastat ännu ett förslag om att stoppa överkompensationen av skolpeng till friskolor i papperskorgen. Resultatet är att läckaget av skattemedel fortsätter. Det är ett slöseri med skattepengar som ökar klyftorna i svensk skola. Regeringen och Sverigedemokraterna försöker med den aktuella propositionen ge sken av att man nu tar itu med vinstjakten, men det stämmer inte. Faktum är att regeringen i själva verket hindrat Vinstutredningen från att ens utreda verkliga vinst­förbud. I juli 2022 tillsatte S-regeringen vinstutredningen En skola utan vinstintresse (dir. 2022:102) som skulle redovisas senast den 29 februari 2024. Direktiven innehöll bl.a. uppdrag om att utreda och föreslå hur ett förbud mot vinstutdelning från enskilda huvudmän kan genomföras. När Tidöregeringen tillträdde stympade man Vinstutred­ningen och förbjöd utredaren att ens utreda ett fullständigt vinstförbud, detta genom de nya direktiv som beslutades den 7 juli 2023: Tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08, dir. 2023:109). På grund av detta saknas nu en samlad utredning om vilka olika vägar det finns för att införa ett vinstförbud i skolan. Regeringen och Sverigedemokraterna detaljstyrde i stället utredningen mot förslag som snarare gynnar de etablerade skolkoncernerna än hindrar vinstjakt. Mot bakgrund av detta föreslår Socialdemokraterna att regeringen omedelbart tillsätter en ny vinstutredning med uppdrag att utreda ett verkligt vinstförbud i skolan och förskolan. För vinstuttagen i skolan och förskolan måste förbjudas. Angående proposition 2025/26:292 Skärpta villkor för friskolesektorn Vi socialdemokrater är djupt kritiska till att regeringen stympade Vinstutredningen och förbjöd utredaren att ens utreda ett verkligt vinstförbud. Det har omöjliggjort införandet av ett vinstförbud under den här mandatperioden, vilket innebär att ytterligare flera miljarder kommer att läcka från skolan. Det är ett litet steg framåt att Tidöpartierna nu erkänt att marknadsskolan och vinstjakten är ett allvarligt problem i svensk skola, men det gör samtidigt deras misslyckande och svek desto större med tanke på att man inte vidtar några åtgärder som på ett verkningsfullt sätt kommer att ta itu med dessa problem. Regeringens förslag i propositionen är otillräckliga för att få bort vinstjakt och marknadsskolans avarter av en rad skäl. Verkligt vinstförbud saknas i propositionen och ska införas snarast Regeringens proposition föreslår inget verkligt vinstförbud, bara begräsningar i vissa fall. Detta innebär att vinstjakten blir kvar och att det i praktiken fortsatt kommer att vara möjligt att använda skolans resurser till annat än skolverksamhet, som lyxbilar, våffelstugor eller utdelningar. Vinstdrivande skolor kommer även fortsättningsvis att kunna använda skolans resurser för att expandera genom uppköp och nyetableringar. Vinstfesten fortsätter. Regeringens förslag innebär därför inte det systemskifte som krävs för att säkerställa att skattebetalarnas pengar används till elevernas utbildning. Svenska skattepengar ska gå till barnens utbildning, inte till skolägarnas vinster. Resurserna behövs för fler lärare, mindre undervisningsgrupper, en stärkt elevhälsa och bättre stöd till de elever som behöver det mest. Socialdemokraterna föreslår i stället att vinstförbud ur skolan och förskolan införs det ska införas ett generellt förbud mot värdeöverföringar inom skola och förskola som innebär att lagstiftningen ändras så att skolans pengar ska stanna i skolan – detta är en åtgärd för att stoppa vinstjakt som skulle kunna genomföras snabbt krav på återbetalning ska införas mot friskolor som bryter mot det generella förbudet mot värdeöverföringar. Regeringens förslag gynnar etablerade skolkoncerner och driver skolmarknaden mot ett oligopol Förslagen i propositionen gynnar redan etablerade skolkoncerner, vilket gör att regeringen i praktiken cementerar skolmarknaden och driver på bildandet av ett oligopol. Redan etablerade skolkoncerner berörs inte av tillfälliga begränsningar och får fortsätta slussa skolpeng till andra kommuner och länder. Det blir dessutom svårare för nya konkurrenter och idéburna skolor att uppfylla förslagen på skärpta regler för ekonomiska krav på huvudmän. Skolverket har i sitt remissvar till SOU 2025:123 pekat på att förslag i utredningen som ingår i propositionen riskerar att leda till att redan etablerade koncerner och större aktörer kan komma att ta fler marknadsandelar på skolmarknaden, att skolmarknaden i framtiden därför kan komma att bestå av ett mindre antal större skolkoncerner. Kapitalstarka skolkoncerner som byggt upp stora tillgångar under flera år av vinstjakt får fördelar medan mindre huvudmän och idéburna aktörer får svårare att etablera sig och utveckla sina verksamheter. Regeringens förslag driver därmed skolmarknaden mot ökad konsolidering och ett oligopol av skolkoncerner snarare än att vinstjakt motverkas. Kommunerna har det yttersta ansvaret för att alla barn och elever erbjuds en utbildning av god kvalitet. Trots detta har kommunerna i dag begränsade möjligheter att påverka etableringen av nya fristående skolor, även när etableringen får betydande konsekvenser för den lokala skolorganisationen. När elevunderlaget splittras mellan fler huvudmän som dessutom har goda möjligheter att styra urvalet, kan det leda till ökade kostnader, sämre planeringsförutsättningar och ökad skolsegregation. Kommunerna bör därför ges rätt att motsätta sig etableringar eller utökningar av fristående skolor när dessa riskerar att få betydande negativa konsekvenser för skolväsendet lokalt. Socialdemokraterna föreslår i stället att regeringen återkommer med förslag som säkerställer att ekonomiska krav och tillståndsprövning inom friskolesektorn utformas så att idéburna aktörer och mindre huvudmän inte missgynnas i förhållande till stora skolkoncerner ett kommunalt veto vid friskoleetableringar ska införas. Regeringens förslag leder till ökad byråkrati utan att stoppa vinstjakten Regeringens ovilja att införa verkliga vinstförbud leder till att man i stället drivs till att föreslå en växande och kostsam kontrollbyråkrati. Det leder till ökade kostnader på myndigheter och runtom i Skolsverige. Administrationen kring vinstjakten ökar därmed utan att vinstjakten och läckaget från skolan stoppas. Riksdagen ska därför tillkännage för regeringen att införandet av vinstförbud i skolan också är ett förslag som möjliggör minskad byråkrati och uppföljning. Ökad insyn krävs fortfarande i friskolor När skolverksamhet finansieras med offentliga medel måste det vara möjligt att granska hur resurserna används. Här är införandet av särredovisning ett steg framåt som vi socialdemokrater krävt länge och som regeringen och Sverigedemokraterna motverkat. Ytterligare åtgärder behövs dock för att säkerställa transparens och motverka att skattemedel används på ett sätt som inte kommer eleverna till del. Skattebetalare, elever och vårdnadshavare ska kunna känna förtroende för att de resurser som avsätts till skolan också används för skolans verksamhet. Socialdemokraterna anser att offentlighetsprincipen bör omfatta hela den offentligt finansierade skolverksamheten, inklusive ekonomiska förhållanden. Här har regeringens proposition om offentlighetsprincipen misslyckats med att ta itu med hela problemet. Skolverksamhet klassas fortfarande som affärshemligheter bortom det allmännas insyn, trots att det handlar om skattefinansierad verksamhet. Socialdemokraterna föreslår att regeringen återkommer med förslag till riksdagen som åtgärdar detta. Regeringen tar inte itu med marknadsskolans avarter, vilket gynnar vinstdrivande skolor och ökar läckaget från skola och förskola Regeringen och Sverigedemokraterna har under mandatperioden inte bara misslyckats med att införa ett verkligt vinstförbud i skolan, utan försvarat en rad avarter som leder till ökad vinstjakt på marknadsskolan. Överkompensationen till fristående skolor via skolpengen läcker flera miljarder varje år, vilket två offentliga utredningar visat. Utöver att Tidöpartierna röstade ned en proposition som S-regeringen lade fram för att stoppa detta 2022 har regeringen och Sverigedemokraterna under mandatperioden kastat ännu ett förslag i papperskorgen. Trots återkommande utfästelser om att stoppa överkompen­sationen via skolpengen har regeringen inte gjort någonting åt problemet, vilket gör att läckaget och slöseriet med skattepengar fortsätter och gynnar vinstdrivande skolor på bekostnad av kommunala skolor. Regeringen har inte heller, trots utfästelser och skrivningar i Tidöavtalet, vidtagit några åtgärder mot de orättvisa kösystemen som möjliggör för skolkoncerner att välja elever som anses lönsamma. Dagens skolval är varken fritt eller rättvist. Friskolornas orättvisa köer stänger ute elever och begränsar valfriheten för många föräldrar. Insynen brister och fusket är utbrett. År 2022 röstade Tidöpartierna ned S-regeringens proposition om ett rättvist skolval och under denna mandatperiod har regeringen och Sverigedemokraterna ignorerat problemet. Socialdemokraterna menar att elever ska kunna välja skola, men att skolkoncerner inte ska kunna välja ut elever de anser lönsamma. Vi socialdemokrater kräver att överkompensationen till friskolor stoppas och att ett gemensamt skolval utan fuskköer införs. Även det är åtgärder som är avgörande för att säkerställa att skolans resurser går till skolan och inte läcker ut i vinst. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)

Under de senaste 15 åren har rymdens betydelse för samhället ökat kraftigt. I dag är många samhällsfunktioner beroende av data från satelliter, och kriget i Ukraina har tydligt visat att rymdinfrastruktur är helt avgörande även i kris och krig. Det är därför välkommet med de satsningar regeringen gjort på nya nationella rymdprogram och på Försvarsmaktens ökade ambitioner. Samtidigt är det oroande att Sverige är ett av endast tre medlemsländer i ESA (Europeiska rymdorganisationen) som minskat sin insats. Det rimmar illa med Sveriges ambitioner som rymdnation. Vid ESA:s ministermöte i november 2025 beslutades om en rekordökning av ESA:s budget med 31 procent. Nästan alla medlemsländer höjde sina bidrag kraftigt. Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien satsar stort, och Polen och Kanada gör mycket kraftiga ökningar. Sverige hör alltså till undantagen när man minskar sin insats. Rymdstyrelsen begärde därför inför perioden 2026–2028 en betydande ökning av sitt anslag för att stärka Sveriges ESA-deltagande. Regeringen beviljade100 miljoner kronor, vilket tyvärr var otillräckligt för att ens behålla tidigare nivå. Följden blev att Sveriges andel i ESA:s frivilliga program sjönk till rekordlåga nivåer, vilket lett till att Sverige fallit till plats 17 och ligger efter våra nordiska grannländer. Detta är bekymmersamt. ESA är nyckeln till Europas stora rymdprogram och tillgången till EU:s upphandlingar. Utan aktivt deltagande riskerar svenska företag att stängas ute, medan vi löper risken att andra länder snabbt tar över Sveriges positioner. Sverige riskerar att förlora inflytande, affärer och en roll i framtidens rymd- och försvarsinfrastruktur. Jag vill därför fråga gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm: Hur ser ministern och regeringen på att vi är ett av endast tre av ESA:s 23 medlemsländer som minskat sin insats till ESA och att vi nu ligger långt under vår bni-andel och efter våra nordiska grannländer, och avser ministern att vidta några åtgärder med anledning av detta? Vad vill ministern och regeringen göra för att stärka svensk rymdindustris position i Europa?

Under de senaste 15 åren har rymdens betydelse för samhället ökat kraftigt. I dag är många samhällsfunktioner beroende av data från satelliter, och kriget i Ukraina har tydligt visat att rymdinfrastruktur är helt avgörande även i kris och krig. Jag välkomnar de satsningar regeringen har gjort på nya nationella rymdprogram och på Försvarsmaktens ökade ambitioner. Samtidigt är det oroande att Sverige är ett av endast tre medlemsländer i ESA (Europeiska rymdorganisationen) som minskat sin insats. Det rimmar illa med Sveriges ambitioner som rymdnation. Vid ESA:s ministermöte i november 2025 beslutades om en rekordökning av ESA:s budget med 31 procent. Nästan alla medlemsländer höjde sina bidrag kraftigt. Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien satsar stort, och Polen och Kanada gör mycket kraftiga ökningar. Sverige hör alltså till undantagen när man minskar sin insats. Rymdstyrelsen begärde därför inför perioden 2026–2028 en betydande ökning av sitt anslag för att stärka Sveriges ESA-deltagande. Regeringen beviljade 100 miljoner kronor, vilket tyvärr var otillräckligt för att ens behålla tidigare nivå. Följden blev att Sveriges andel i ESA:s frivilliga program sjönk till rekordlåga nivåer, vilket har lett till att Sverige fallit till plats 17 och ligger efter våra nordiska grannländer. Detta är bekymmersamt. ESA är nyckeln till Europas stora rymdprogram och tillgången till EU:s upphandlingar. Utan aktivt deltagande riskerar svenska företag att stängas ute, medan andra länder snabbt tar över Sveriges positioner. Sverige riskerar att förlora inflytande, affärer och en roll i framtidens rymd- och försvarsinfrastruktur. Jag vill därför ställa följande frågor till gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm: Hur ser ministern och Sveriges regering på att vi är ett av endast tre av ESA:s 23 medlemsländer som har minskat sin insats till ESA och på att vi nu ligger långt under vår bni-andel och efter våra nordiska grannländer, och avser ministern att vidta några åtgärder med anledning av detta? Vad vill ministern och regeringen göra för att stärka svensk rymdindustris position i Europa?

Motion till riksdagen 2025/26:4025 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:197 Ett likvärdigt betygssystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att det nya betygssystemet inte leder till fortsatt utslagning från skolan och att regeringen ska återkomma med en samlad plan för hur betygssystemet ska samordnas med behörighetsregler och övergångar till gymnasiet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska följa upp att det nya betygssystemet inte leder till att de nationella provens ökade betydelse leder till försämrad undervisning när ökat fokus läggs på att förbereda elever för att prestera på prov och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att processen för kalibrering av betyg behöver förenklas och ses över före införandet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att genomförandet av digitala nationella prov är robust och fungerande innan systemet införs fullt ut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska utreda och återkomma med förslag om hur det nya betygssystemet ska anpassas till komvux, med hänsyn till vuxenutbildningens särskilda förutsättningar, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att följa genomförandet av betygssystemet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen gick till val på att ta tag i problemen i svensk skola. Men i stället för att reno­vera ett skolsystem som präglas av växande ojämlikhet har mandatperioden blivit fyra förlorade år för svensk sola. Samtidigt som klassrum är överfulla, lärare pressas och elever inte får det stöd de behöver har regeringen prioriterat skattesänkningar för hög­inkomsttagare i stället för investeringar i skolan. Löftena om att ta itu med marknadsskolan har inte infriats. Vinstjakten tillåts fortsätta, samtidigt som det som utlovades blivit utredningar som redan samlar damm. Under tiden fortsätter resurser att läcka från skolan och skillnaderna mellan elever att öka. Svensk skola behöver en ny riktning. Socialdemokraterna vill ta tillbaka kontrollen över skolan. Skolans pengar ska gå till fler lärare, mindre klasser och bättre stöd till varje elev – inte till vinster. Alla barn ska mötas av höga förväntningar och få den hjälp de behöver för att lyckas. Läraren ska vara klassrummets självklara chef. För att det ska vara möjligt måste läraren också ges rätt förutsättningar, med tid, arbetsro och stöd i sitt uppdrag. Socialdemokraterna vill ha ett rättvist och pålitligt betygssystem som varken bidrar till utslagning från skolan eller korrumperas av vinstjakt och betygsfiffel. Här är dagens betygssystem ett historiskt misslyckande som många skolelever har tvingats att betala dyrt för genom åren. 1994 infördes en gräns för godkänt. 2011 drev den moderatledda regeringen med Jan Björklund i spetsen igenom det underkända betygssteget F som bi­dragit till massutslagning av unga mellan grundskolan och gymnasiet. Man antog att elever skulle bli sporrade av prestationskraven, men i dag vittnar både lärare och forskning om att dagens betygssystem snarare leder till att många elever tappar motivation och ger upp. I kombination med att Moderaterna och Liberalerna i början av 90-talet också släppte lös vinstjakten i svensk skola blev konsekvenserna allvarliga. Betygen blev en valuta på skolmarknaden som skolkoncerner kunde använda för att locka till sig elever. Betygsinfla­tionen tilltog, och tilliten till betygssystemet urholkades. Att regeringen nu går fram med ett nytt betygssystem, där betyget F avskaffas och åtgärder föreslås mot betygsinflation, är i grunden ett steg i rätt riktning. Men reformen riskerar att missa målet eftersom den inte tar itu med de grundläggande problemen i skol­systemet. Vi socialdemokrater menar att betygssystemet måste ses som en del av hela skol­systemet. Hur betyg sätts påverkas av hur skolan i övrigt är organiserad. Så länge vinstjakten, kösystemen och överkompensationen till friskolor består kommer också driv­krafterna bakom betygsinflationen att finnas kvar. I stället riskerar reformen att lägga ett större ansvar på elever och lärare genom fler prov, ökad kontroll och ett mer komplext system. Mer undervisningstid kan komma att gå åt till att förbereda för prov, samtidigt som lärarnas professionella helhetsbedömningar riskerar att trängas undan. Flera remissinstanser har också pekat på dessa risker. Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd varnar för att systemet kan bli svårt att förstå och att nationella prov får en alltför avgörande roll, vilket riskerar att öka stressen i en redan pressad skolsituation. Sveriges Lärare lyfter att problemen med likvärdighet i betygssättningen hänger samman med marknadsskolan och att delar av förslaget riskerar att uppfattas som orättvisa. Vi delar uppfattningen att betygsinflationen måste motverkas. Men de åtgärder som nu föreslås riskerar att skapa nya problem. Processen för kalibrering behöver vara enkel, transparent och möjlig att tillämpa i praktiken utan att skapa ökad administration eller otydlighet. Lärarens samlade bedömning bygger på ett brett underlag över tid och fångar fler dimensioner av elevernas kunskaper än enskilda prov. Om lärarens betygssättning får minskat genomslag till förmån för standardiserade prov riskerar det inte bara att försämra bedömningens kvalitet, utan också att undergräva lärarens roll och auktoritet i klassrummet. Det finns också en tydlig risk att nationella prov får en så styrande roll att under­visningen anpassas efter proven. Det kan leda till ökad stress och att viktiga delar av kunskapsuppdraget trängs undan. Det är därför nödvändigt att följa upp hur provens betydelse påverkar undervisningen och elevernas arbetsmiljö. I takt med att avarterna på marknadskolan avskaffas ser vi dock att delar av det föreslagna betygssystemet kommer att kunna justeras; det kan exempelvis handla om att justera processen för kalibrering och i vilken grad nationella prov styr meritvärden i takt med att betygsinflationen av strukturella skäl minskar. Vi socialdemokrater välkomnar att regeringen efter en lång tids förnekelse av problemet är beredda att avskaffa betyget F som spärrgräns till gymnasiet. Här krävs dock mer för att säkerställa att utslagningen mellan grundskolan och gymnasiet inte består, om än i mindre skala. Här krävs att det nya betygssystemet samordnas med rimliga behörighets­regler till gymnasiala utbildningar. I grunden vill vi socialdemokrater se att gymnasiet blir obligatoriskt och att skolplikten förlängs. Den exakta utformningen av detta och hur det samverkar med behörighetsregler till olika utbildningar behöver utredas vidare. Den föreslagna betygsreformen bygger i hög grad på att digitala och centralt rättade nationella prov fungerar i praktiken. Här har regeringen uppvisat betydande brister. Införandet av digitala nationella prov har präglats av återkommande tekniska problem, inställda prov och omfattande kritik från professionen. Regeringen har till slut tvingats att skjuta upp införandet efter att systemet inte fungerat som avsett, trots långvarigt utvecklingsarbete. Här ser vi socialdemokrater betydande risker som inte får underskattas. När centrala delar av betygssystemet görs beroende av en infrastruktur som inte är till­förlitlig riskerar hela reformens legitimitet att undergrävas. Det är därför nödvändigt att säkerställa att systemen är stabila och rättssäkra innan de ges en avgörande roll i betygs­sättningen. En viktig fråga som inte tillräckligt behandlas är hur betygssystemet ska fungera inom komvux. Vuxenutbildningen har andra förutsättningar än gymnasieskolan, med kontinu­erlig antagning, individuell studietakt och en mycket heterogen elevgrupp. Flera remissinstanser, däribland Vuxenutbildning i Samverkan, har pekat på att förslagen riskerar att fungera sämre i denna kontext. Särskilt problematiskt är att meritvärderingen i hög grad ska bygga på nationella slutprov. Det riskerar att tränga undan lärarens bedöm­ning, minska motivationen och missgynna vuxna studerande. Förslaget om att genomföra slutprov vid samma tidpunkter som i gymnasieskolan riskerar dessutom att minska flexibiliteten, skapa väntetider och fungera som en flaskhals i utbildningar som är avgörande för kompetensförsörjningen. Vi vill också påpeka att det är olyckligt att regeringen valde att genomföra reformen utan bred parlamentarisk förankring. Ett betygssystem behöver vara långsiktigt stabilt. Utan bred politisk förankring riskerar systemet att förlora i både kvalitet och legitimitet. En parlamentarisk kommitté bör därför nu tillsättas för att följa genomförandet av betygssystemet. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4024 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:191 Offentlighetsprincipen med lättnadsregler för enskilda mindre huvudmän i skolväsendet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att offentlighetsprincipen ska omfatta samtliga enskilda huvudmän i skolväsendet utan alltför generösa undantag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de föreslagna lättnaderna för enskilda huvudmän bör begränsas så att de inte omfattar medelstora huvudmän, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fristående anordnare inom komvux ska omfattas av offentlighetsprincipen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att offentlighetsprincipen bör tillämpas fullt ut, utan undantag för affärshemligheter, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen gick till val på att ta tag i problemen i svensk skola. Men i stället för att renovera ett skolsystem som präglas av växande ojämlikhet har mandatperioden blivit fyra förlorade år för svensk skola. Samtidigt som klassrum är överfulla, lärare pressas och elever inte får det stöd de behöver har regeringen prioriterat skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för investeringar i skolan. Löftena om att ta itu med marknadsskolan har inte infriats. Vinstjakten tillåts fortsätta, samtidigt som det som utlovades blivit utredningar som redan samlar damm. Under tiden fortsätter resurser att läcka från skolan och skillnaderna mellan elever att öka. Svensk skola behöver en ny riktning. Socialdemokraterna vill ta tillbaka kontrollen över skolan. Skolans pengar ska gå till fler lärare, mindre klasser och bättre stöd till varje elev, inte till vinster. Alla barn ska mötas av höga förväntningar och få den hjälp de behöver för att lyckas. Läraren ska vara klassrummets självklara chef. För att det ska vara möjligt måste läraren också ges rätt förutsättningar, med tid, arbetsro och stöd i sitt uppdrag. Regeringens proposition innebär att offentlighetsprincipen införs hos enskilda huvudmän i skolväsendet. Det är i grunden ett steg i rätt riktning. Offentligt finansierad verksamhet ska präglas av öppenhet och insyn, oavsett driftsform. Men förslaget är otillräckligt. De undantag och lättnader som föreslås är alltför generöst utformade och riskerar att urholka reformens syfte. När även relativt stora huvudmän omfattas av lättnader innebär det att en betydande del av verksamheten fortsatt kan undantas från insyn. Det finns i dag tydliga problem med bristande transparens i delar av friskolesektorn. Flera aktörer vittnar om en tystnadskultur där problem inte lyfts, samtidigt som konkurrensen om skolpengen skapar incitament att visa upp en tillrättalagd bild av verksamheten. Offentlighetsprincipen är ett av de mest effektiva verktygen vi har för att motverka detta och säkerställa att missförhållanden kan granskas. Mot den bakgrunden är det problematiskt att affärs- och driftsförhållanden i stor utsträckning fortsatt kan hållas hemliga. Det innebär att centrala frågor om hur skatte­medel används inte fullt ut blir tillgängliga för allmänheten. I praktiken riskerar barns rätt till en bra utbildning att fortsatt vägas mot bolagens intresse av sekretess. I dag saknas dessutom i många fall tillräcklig insyn i hur skattemedel används inom friskolekoncerner. Det gäller inte minst i fråga om hur resurser flyttas mellan skolor och hur vinster uppstår. Utan krav på redovisning på skolenhetsnivå blir det svårt att granska överkompensation och pengaläckage ur skolan. Offentlighetsprincipen är därför inte bara en fråga om insyn, utan en förutsättning för att kunna säkerställa att resurser används rätt och att alla elever ges likvärdiga förutsättningar. Vidare är det anmärkningsvärt att fristående anordnare inom komvux inte omfattas av förslaget. Även vuxenutbildning finansieras med offentliga medel och bör omfattas av samma krav på insyn och transparens. Regeringen har under lång tid lovat att öka insynen i friskolesektorn. Det som nu presenteras är dock en halvmesyr. I stället för en tydlig och konsekvent offentlighets­princip väljer regeringen en modell med undantag och lättnader som riskerar att skapa kryphål. För att på allvar stärka förtroendet för skolan krävs en mer genomgripande politik. Offentligt finansierad utbildning ska ha öppna böcker, resurser ska kunna följas på skolnivå och vinstintresset ska inte tillåtas att stå i vägen för transparens och kvalitet. Sammantaget är det positivt att offentlighetsprincipen nu föreslås införas, men reformen behöver skärpas. Offentligt finansierad utbildning ska präglas av full insyn – inte av undantag som riskerar att dölja hur skattemedel används. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4023 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör finansiera reformen på ett ansvarsfullt sätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att regeringen genomför reformen på ett sätt som inte leder till större barngrupper och högre andel obehöriga lärare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att regleringen av undervisningsuppdraget genomförs i nära dialog med arbetsmarknadens parter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen särskilt ska analysera och beakta konsekvenserna för små kommuner, landsbygdskommuner och huvudmän med stora kompetensförsörjningsutmaningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med en uppföljning av hur regleringen påverkar lärarnas arbetsmiljö, undervisningens kvalitet och tillgången till behöriga lärare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minskade dokumentationskrav inte får leda till sämre möjligheter att tidigt upptäcka elevers stödbehov eller till försämrad information till elever och vårdnadshavare och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen gick till val på att ta tag i problemen i svensk skola. Men i stället för att renovera ett skolsystem som präglas av växande ojämlikhet har mandatperioden blivit fyra förlorade år för svensk skola. Samtidigt som klassrum är överfulla, lärare pressas och elever inte får det stöd de behöver har regeringen prioriterat skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för investeringar i skolan. Löftena om att ta itu med marknadsskolan har inte infriats. Vinstjakten tillåts fortsätta, samtidigt som det som utlovades blivit utredningar som redan samlar damm. Under tiden fortsätter resurser att läcka från skolan och skillnaderna mellan elever att öka. Svensk skola behöver en ny riktning. Socialdemokraterna vill ta tillbaka kontrollen över skolan. Skolans pengar ska gå till fler lärare, mindre klasser och bättre stöd till varje elev, inte till vinster. Alla barn ska mötas av höga förväntningar och få den hjälp de behöver för att lyckas. Läraren ska vara klassrummets självklara chef. För att det ska vara möjligt måste läraren också ges rätt förutsättningar, med tid, arbetsro och stöd i sitt uppdrag. Socialdemokraterna vill förbättra lärares och förskollärares arbetsmiljö och minska de administrativa krav som tar tid från undervisningen. Det är i grunden positivt att tydliggöra undervisningsuppdraget och att skapa bättre förutsättningar för undervisning, planering och uppföljning. Propositionen tar fasta på ett reellt problem i svensk skola: att alltför mycket av lärarnas tid under lång tid har trängts undan av dokumentation, administration och otydlighet om kärnuppdraget. Att renodla läraruppdraget är därför en rimlig ambition. Socialdemokraterna anser att propositionen innehåller delar som går i rätt riktning, men att det finns en rad frågetecken kring om regeringen verkligen kommer att genomföra reformen på ett ansvarsfullt sätt. Vi kräver att reformen nu genomförs och finansieras på ett ansvarsfullt sätt. Reformen riskerar annars att leda till större klasser och fler obehöriga lärare, vilket skulle motverka syftet med att förbättra lärares arbetsmiljö. Vi är också kritiska till att reformen inte föregåtts av vare sig tillräcklig dialog med arbetsmarknadens parter, vilket är brukligt inom den svenska modellen, eller parlamen­tarisk förankring med riksdagens partier. Det innebär att reformen sannolikt utformats på ett svagare sätt än vad som annars vore möjligt och att riskerna för problem igenom­förandet ökar. Reformen måste nu följas upp med fokus på både arbetsmiljö och kvalitet. Propositionens utformning leder till flera frågor. Regeringen föreslår att undervisningsuppdraget ska regleras i skollagen och att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om omfattningen av tiden för de olika delarna av uppdraget. Det innebär att staten går in i ett område som ligger nära arbetsmarknadens parters ansvar. I propositionen framgår också att remissinstanser har efterfrågat klargöranden om hur regleringen förhåller sig till annan arbetstid, såsom förtroendearbetstid, och vem som i praktiken ska besluta om tidsfördelningen. Här är det uppenbart att reformen, i linje med svenska modellen, borde ha utformats i närmre dialog med parterna än vad som nu skett. För Socialdemokraterna är det centralt att förbättringar av lärarnas arbetsvillkor sker med respekt för den svenska modellen. Propositionen föreslår att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter kring tidsintervall och andra väsentliga uppgifter för genomförandet av reformen. Det innebär att det kommer att vila ett tungt ansvar på regeringen att reformen genomförs på ett ansvarsfullt sätt. Det är fortsatt oklart om regeringen kommer att använda sig av de föreslagna tidsintervallen i utredningen Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkets attraktivitet (SOU 2025:26). Det är också oklart vad andra reformer som exempelvis stödundervisning kommer att få för effekt på lärares undervisningstid, samt hur de särskilda skäl som regeringen diskuterar i propositionen kommer att få för slutgiltig effekt på det framtida behovet av lärare. Vi socialdemo­krater förutsätter att regeringen nu förvaltar det ansvar som riksdagen ger och att reformen genomförs på ett sätt som inte leder till större barngrupper och en högre andel obehöriga lärare. Det finns anledning till oro över att regeringen underfinansierar reformen. Tidö­regeringen har sedan den tillträdde gjort en rad utfästelser om historiska satsningar som visat sig vara falska. Det som i budgeten för 2023 hävdades vara den största satsningen på 30 år var i verkligheten en nedskärning på 2 miljarder. Av propositionen framgår dessutom att regleringen kan kräva fler anställda lärare och att vissa huvudmän ser betydande bemanningsutmaningar. Detta riskerar att slå särskilt hårt mot kommuner med svag ekonomi, mot glesbygdskommuner och mot skolhuvudmän som redan i dag har svårt att rekrytera behöriga lärare. Vi socialdemokrater kräver att regeringen genomför reformen på ett ansvarsfullt sätt och inte genom nedskärningar på anslagen till skolan. Syftet med reformen riskerar annars att vändas till sin motsats och leda till ökad lärarbrist och nedskärningar. En sådan utveckling skulle direkt motverka reformens syfte och riskera att försämra både undervisningens kvalitet och elevernas och lärarnas arbetsmiljö. Om reformen dessutom finansieras med nedskärningar på andra anslag inom skolan är risken överhängande att resurser flyttas från de skolor och elever som har allra störst behov av stöd. Socialdemokraterna ser ett behov av att reformen följs upp noggrant och kontinuer­ligt. Regeringen anger också själv att regleringen behöver följas upp för att säkerställa att den får avsedd effekt. Det vore ett steg på vägen. Men uppföljningen bör vara bredare än så. Den bör inte bara mäta om mer tid frigörs, utan också om tiden faktiskt används till bättre undervisning, om arbetsmiljön för­bättras, om elevernas kunskapsutveckling stärks och hur det påverkar andra faktorer som klasstorlekar och andel behöriga lärare. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att minska onödig dokumentation i skolan. Propositionen föreslår bl.a. att information om barnets eller elevens utveckling ska ges vid tillfällen som personalen bestämmer, att utvecklingssamtal ska hållas minst en gång per läsår i stället för en gång per termin och att de skriftliga planerna ska fokusera på elevers kunskapsutveckling. Det kan frigöra tid. Men genomförandet måste ske med urskiljning. Skolan måste fortsatt ha goda möjligheter att i tid identifiera elever som behöver stöd, och vårdnadshavare måste få relevant och tillräcklig information om barnets utveckling. För om relationen mellan skola och hem försvagas alltför mycket finns risken att det drabbar elevernas kunskapsutveckling negativt. En minskning av administrationen får inte innebära att kontakten mellan skola och hem försvagas eller att tidiga signaler om kunskapstapp och stödbehov missas. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4022 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:194 Nya läroplaner – för en stark kunskapsskola Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck även fortsättningsvis ska framgå av de inledande delarna av läroplanerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undervisningens icke-konfessionella karaktär uttryckligen ska framgå av de inledande delarna av läroplanerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att föreskrifter och kursplaner ska utformas så att politisk detaljstyrning av undervisningsmetoder undviks och att skrivningar om undervisningsstrategier därför ska hållas övergripande och professionsrespekterande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att elevinflytandet, i enlighet med skollagens bestämmelser, ska värnas i framtagandet av föreskrifter och i de nya läroplanerna, samtidigt som det är läraren som leder och planerar undervisningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Regeringen gick till val på att ta tag i problemen i svensk skola. Men i stället för att renovera ett skolsystem som präglas av växande ojämlikhet har mandatperioden blivit fyra förlorade år för svensk skola. Samtidigt som klassrum är överfulla, lärare pressas och elever inte får det stöd de behöver har regeringen prioriterat skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för investeringar i skolan. Löftena om att ta itu med marknadsskolan har inte infriats. Vinstjakten tillåts fortsätta, samtidigt som det som utlovades blivit utredningar som redan samlar damm. Under tiden fortsätter resurser att läcka från skolan och skillnaderna mellan elever att öka. Svensk skola behöver en ny riktning. Socialdemokraterna vill ta tillbaka kontrollen över skolan. Skolans pengar ska gå till fler lärare, mindre klasser och bättre stöd till varje elev, inte till vinster. Alla barn ska mötas av höga förväntningar och få den hjälp de behöver för att lyckas. Läraren ska vara klassrummets självklara chef. För att det ska vara möjligt måste läraren också ges rätt förutsättningar, med tid, arbetsro och stöd i sitt uppdrag. Regeringens proposition innehåller delar som är välkomna. Det är positivt att kunskapsuppdraget förtydligas, att lärarens ansvar för undervisningen slås fast tydligare och att fokus i betygsättningen flyttas från ett alltför mekaniskt avprickande av kriterier till elevens faktiska tillgodogörande av kunskap. Det är också glädjande att samman­tagen bedömning ska kunna användas för hela betygsskalan, eftersom det kan ge en mer rättvisande och professionell bedömning av elevers kunskaper, särskilt för elever med ojämna kunskapsprofiler. Det finns dock delar av propositionen som tyvärr försvagar den svenska skolans breda samhällsuppdrag. Regeringen anger att kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck inte längre bör finnas i läroplanernas inledande delar utan i stället tas om hand i relevanta kursplaner. Regeringen motiverar detta med att de inledande delarna bör renodlas och prioritera det mest centrala. Flera remissinstanser har dock invänt mot detta och pekat på värdet av att området också finns kvar som ett ämnesövergripande ansvar. Trots remissinstansernas kritik väljer regeringen tydligt att markera i propositionen att de ska plockas bort. För Socialdemokraterna är det djupt problematiskt och förvånande. Frågor om sexualitet, samtycke, relationer och hedersrelaterat våld och förtryck är inte enbart ämnesstoff. De hör också till skolans demokratiska, förebyggande och värdegrunds­skapande uppdrag. Att helt flytta dem från läroplanernas inledande delar riskerar att försvaga helhetsperspektivet och minska tydligheten i skolans ansvar. Det görs även i ett läge där frågor om sexualitet, relationer och hedersrelaterat våld och förtryck aktivt behöver stärkas, inte tonas ned. Därför anser vi att kommande föreskrifter ska innehålla skrivningar gällande sexualitet, samtycke, relationer och hedersrelaterat våld och förtryck i de inledande delarna av läroplanen. Detsamma gäller undervisningens icke-konfessionella karaktär. Regeringen skriver uttryckligen att det behöver analyseras vidare om det uttryckligen bör stå kvar att undervisningen ska vara icke-konfessionell. Det visar att frågan ännu inte är tillräckligt säkrad i reformen. För Socialdemokraterna bör detta inte lämnas öppet. Den icke-konfessionella undervisningen är en grundbult i den svenska skolan och måste tydligt framgå i de inledande delarna av läroplanerna. Propositionen innehåller även förslag om att kursplanerna ska innehålla undervis­nings­strategier, definierade som ämnesspecifika strategier för hur undervisningen ska bedrivas. Regeringen anger samtidigt att det är lärarna som bestämmer valet av specifika under­visningsmetoder inom ramen för dessa strategier. Det är en viktig avgränsning, men den behöver hållas fast med stor tydlighet. Annars finns en uppenbar risk för politisk detalj­styrning av didaktiska frågor som i stället bör avgöras av professionen utifrån veten­skaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är också viktigt att belysa riskerna med en alltför långtgående detaljstyrning i föreskriften gällande läroplan. För när politiken går in och väljer att skriva in specifika vetenskapliga metoder gör det att det blir politiska beslut att även bestämma när det finns andra vetenskapliga rön som eventuellt är mer lämpliga. Socialdemokraterna delar uppfattningen att läraren ska leda och planera undervis­ningen. Men detta får inte ställas i motsättning till elevinflytande. Propositionen hänvisar själv till att elevers rätt till inflytande, samråd och information regleras i skollagen 4 kap. 9–11, 13 och 14 §§, samtidigt som regeringen bedömer att mer ”balanserade” skrivningar om elevinflytande är positiva. Just därför bör riksdagen markera att fram­tagandet av föreskrifter och läroplaner måste ske med respekt för dessa bestämmelser. Ett starkt elevinflytande över utbildningen på övergripande nivå står inte i strid med lärarledd undervisning; tvärtom kan det stärka ansvarstagande, delaktighet och skolans demokratiska uppdrag. Det är också positivt att regeringen vill gå ifrån ett system där godkäntgränsen varit konstruerad på ett sätt som lett till utslagning och där fokus i hög grad legat på att ”uppfylla” varje kriterium. En sammantagen bedömning kan ge en mer rättvis och pedagogiskt rimlig betygssättning. Men propositionen visar också att remissinstanser har lyft en relevant oro: hur ska moment som i dag är obligatoriska, t.ex. simkunnighet, hanteras när sammantagen bedömning införs fullt ut? Regeringen redovisar själv denna fråga i propositionen. Därför bör reformen följas upp särskilt så att barns simkunnighet eller andra centrala säkerhetsrelaterade kunskaper inte försvagas i praktiken. Vi socialdemokrater anser också att det då läroplanens upplägg reformeras är viktigt att följa reformen noga. Särskilt måste uppföljningen beakta konsekvenserna för likvärdighet, lärarnas arbetsmiljö och elevers kunskapsutveckling. När viktiga delar nu föreslås tas bort och delar av läroplaner och kursplaner får nya formuleringar måste det utvärderas så att det inte innebär försämringar gällande likvärdighet, lärares arbetsmiljö och elevernas kunskapsutveckling. Sammanfattningsvis är propositionens kunskapsfokus i flera delar välkommet. Men regeringen går inte hela vägen. På några avgörande punkter riskerar reformen att bli en halvmesyr: värdegrundsuppdraget försvagas, den icke-konfessionella undervisningen lämnas otillräckligt säkrad, elevinflytandet riskerar att trängas tillbaka och vissa centrala kunskapsmoment riskerar att falla mellan stolarna när betygssystemet görs om. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4021 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:198 Bättre förutsättningar för yrkesutbildning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att entreprenad i yrkesutbildningen ska begränsas, regleras och kontrolleras tydligare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att branschskolor ska utvecklas i nära samverkan med arbetsmarknadens parter i respektive bransch och att dessa bör ges inflytande över vilka utbildningar som ska startas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att yrkesprov ska tas fram i nära samverkan med arbetsmarknadens parter i respektive bransch och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införandet av yrkesprov ska vara frivilligt och ske stegvis och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen vill stärka yrkesutbildningen och förbättra kopplingen mellan skola och arbetsliv. Det är i grunden bra. Sverige behöver fler yrkesutbildade och utbildningarna måste fungera i verkligheten och leda till jobb. Men flera av förslagen väcker frågor. Risken är att man går för fort fram på bekostnad av kvalitet och likvärdighet. Yrkesutbildningen måste hålla hög kvalitet över hela landet. För Socialdemokraterna är yrkesutbildningen en central del av hela utbildnings­systemet. Fler unga ska välja yrkesprogram och känna att de leder till riktiga jobb, vidare studier och utveckling i arbetslivet. Det kräver hög kvalitet, tydliga kunskapskrav och en stark koppling till arbetsmarknadens parter och andra relevanta aktörer i arbetslivet – men också att utbildningarna är likvärdiga och håller en god nivå oavsett var i landet de ges. En central del i propositionen är att det ska bli lättare att lägga ut yrkesutbildning på entreprenad. Här menar vi att regeringen går för långt. Entreprenad kan fungera i vissa fall, till exempel där det är svårt att ordna utbildning lokalt. Men om det används för brett och som ett självändamål finns en risk att utbildningen splittras och att kvaliteten varierar mer mellan olika elever och skolor. Det är varken bra för elever och arbets­givare. Därför behövs striktare och tydligare ramar och bättre uppföljning och kontroll. Socialdemokraterna anser att branschskolor är ett bättre namn än yrkesutbildning på entreprenad eftersom det är ett vedertaget begrepp. När det gäller yrkesprov finns det mycket som är positivt. Det är bra att stärka kopplingen mellan yrkesutbildningen och det praktiska arbetslivet. LO betonar i sitt remissvar att det ska vara frivilligt för branscherna att införa yrkesprov och att de ska utformas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter i respektive bransch via Skolverkets nationella programråd. Svenskt Näringsliv vill att arbetslivet ska ha stort inflytande över hur proven utformas. Vi menar att reformen måste vara förankrad hos arbetsmarknadens parter, både hos fack och arbetsgivare. Arbetsgivare och arbetstagare har ett gemensamt intresse av att yrkesutbildningarna är utformade och gångbara inom respektive bransch. Yrkesprov kan vara ett bra verktyg, men de måste utformas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter i respektive bransch och införas stegvis. Det ser olika ut i olika yrken, och det måste få ta tid att göra rätt. Samtidigt är det viktigt att yrkesutbildningen inte reduceras till enbart arbetsmarknadens kortsiktiga behov. Skolan har ett bredare uppdrag – att ge elever kunskaper, utvecklingsmöjligheter och trygghet i sin yrkesroll över tid. Det kräver utbildningar som är hållbara och som ger eleverna möjlighet att växa i sitt yrke, inte bara matchas mot dagens bristyrken. En annan avgörande fråga är likvärdigheten. Alla elever ska ha tillgång till en bra yrkesutbildning, oavsett var de bor. När entreprenad och nya system införs behöver det ställas höga krav på staten att följa upp och säkra kvaliteten i hela landet och inte minst att det finns författningsrättsliga möjligheter för staten att utkräva ansvar av entreprenadaktörer. Sammantaget finns delar i propositionen som går i rätt riktning, men vissa delar behöver ses över. Yrkesutbildningen ska utvecklas tillsammans med arbetsmarknadens parter och andra relevanta aktörer i arbetslivet – men med tydlig statlig styrning, stark kvalitet och fokus på att alla elever ska få en bra utbildning. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4019 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:195 Förbättrat stöd i skolan Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bestämmelsen i skollagens syftesparagraf om att elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt ska kvarstå i sin nuvarande form, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska säkerställa att förändringarna i regelverket åtföljs av tillräcklig finansiering och resurser, så att stödet till elever kan förbättras i praktiken och inte stannar vid administrativa förändringar, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffandet av garantin för tidiga stödinsatser och extra anpassningar ska följas noga, så att elevers behov av stöd fortsatt kan identifieras och tillgodoses i tid, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformerna ska följas upp med fokus på elevers faktiska tillgång till stöd samt att huvudmän ges förutsättningar att säkerställa tillräcklig lärartäthet och specialpedagogisk kompetens, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska utreda och återkomma med förslag om stärkt individuellt stöd inom komvux och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen gick till val på att ta tag i problemen i svensk skola. Men i stället för att renovera ett skolsystem som präglas av växande ojämlikhet har mandatperioden blivit fyra förlorade år för svensk skola. Samtidigt som klassrum är överfulla, lärare pressas och elever inte får det stöd de behöver har regeringen prioriterat skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för investeringar i skolan. Löftena om att ta itu med marknadsskolan har inte infriats. Vinstjakten tillåts fortsätta, samtidigt som det som utlovades blivit utredningar som redan samlar damm. Under tiden fortsätter resurser att läcka från skolan och skillnaderna mellan elever att öka. Svensk skola behöver en ny riktning. Socialdemokraterna vill ta tillbaka kontrollen över skolan. Skolans pengar ska gå till fler lärare, mindre klasser och bättre stöd till varje elev – inte till vinster. Alla barn ska mötas av höga förväntningar och få den hjälp de behöver för att lyckas. Läraren ska vara klassrummets självklara chef. För att det ska vara möjligt måste läraren också ges rätt förutsättningar, med tid, arbetsro och stöd i sitt uppdrag. Regeringens proposition syftar till att förbättra stödet till elever i skolan. Ambitionen att fler elever ska få stöd i tid är viktig. Men för många elever, inte minst elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är problemet i dag inte brist på system, utan brist på resurser, kompetens och kontinuitet. Elever som behöver stöd möter i dag ofta en skola där tiden inte räcker till, där elev­hälsan är underbemannad och där lärare saknar förutsättningar att anpassa undervisningen. För elever med NPF kan rätt stöd i rätt tid vara helt avgörande. När stödet brister riskerar konsekvenserna att bli allvarliga – ökade kunskapsluckor, psykisk ohälsa, skolfrånvaro och i förlängningen att elever helt tappar fästet i skolan. Det är därför avgörande att skolan har tillräckliga resurser och rätt kompetens. Fler speciallärare och specialpedagoger, en utbyggd elevhälsa och bättre möjligheter till anpassade lärmiljöer är centrala delar för att alla elever ska kunna lyckas. För vissa elever krävs också mer omfattande och specialiserade insatser, till exempel i resursskolor. Att avskaffa garantin för tidiga stödinsatser och extra anpassningar innebär inte att elevernas behov av stöd försvinner. Det är därför viktigt att förändringen följs noggrant. Samtidigt finns en risk att förändringen sker för snabbt och utan tillräcklig analys av konsekvenserna. Tidiga och flexibla insatser är ofta avgörande för att elever ska klara sin skolgång, och det behöver säkerställas att elevers behov fortsatt kan identifieras och mötas i tid även i ett nytt system. De föreslagna standardiserade testerna kan vara ett komplement, men de kan inte ersätta lärarens professionella bedömning eller det löpande arbetet i klassrummet. Det finns en risk att fokus flyttas från undervisning och relationer till mätning och administration. Det finns också en tydlig risk att man byter en byråkrati mot en annan. Nya system för tester, uppföljning och dokumentation kräver tid och resurser och riskerar att ta kraft från undervisningen i stället för att stärka den. Det finns också en risk att förändringarna leder till ökad utsortering av elever, till exem­pel genom fler placeringar i mindre undervisningsgrupper, i stället för att undervisningen anpassas inom den ordinarie verksamheten. Om reformen inte följs av ökade resurser riskerar den att förstärka skillnader snarare än minska dem. Att bestämmelsen i skollagens syftesparagraf om att elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt föreslås tas bort är problematiskt. Den är en grundläggande princip för en jämlik kunskapsskola och bör ligga fast. Propositionen innehåller delar som går i rätt riktning, till exempel tidigare utredning av behov av särskilt stöd. Men utan fler lärare, stärkt elevhälsa och ökad tillgång till specialpedagogisk kompetens riskerar dessa ambitioner att inte få genomslag i praktiken. Många av förändringarna handlar i grunden om att ersätta ett system med ett annat, medan verkligheten i klassrummen riskerar att förbli densamma om inte resurserna ökar. Det behövs också bättre förutsättningar för elever med omfattande behov av stöd, till exempel genom fler resursskolor och mer specialiserade insatser. Skolan måste kunna möta alla elever – inte bara de som passar in i en standardmodell. En särskilt viktig fråga gäller komvux. I dag är detta den enda skolform där elever saknar en tydlig rätt till stöd. Det är inte rimligt. Möjligheten att utbilda sig senare i livet är avgörande – inte minst för dem som tidigare inte fått det stöd de behövt i skolan. Sammantaget riskerar reformen att stanna vid förändringar i regelverk. Utan tillräcklig finansiering och förstärkningar i verksamheten finns en uppenbar risk att förbättrat stöd till elever blir en teoretisk möjlighet snarare än en verklig förändring. För att verkligen förbättra stödet i skolan krävs ett tydligt fokus på resurser, kompetens och elevernas faktiska behov. Alla elever ska få rätt stöd i rätt tid – inte i teorin, utan i praktiken. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4018 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:193 Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att akutskolor på entreprenad inte bör införas, då det riskerar att leda till ökad utsortering av elever och till att resurser förs bort från elevernas undervisning till privata aktörer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förväntansdokument inte bör införas, då det riskerar att öka administrationen och detaljstyrningen i skolan utan att tydligt bidra till ökad studiero eller förbättrade kunskapsresultat, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen gick till val på att ta tag i problemen i svensk skola. Men i stället för att renovera ett skolsystem som präglas av växande ojämlikhet har mandatperioden blivit fyra förlorade år för svensk skola. Samtidigt som klassrum är överfulla, lärare pressas och elever inte får det stöd de behöver har regeringen prioriterat skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för investeringar i skolan. Löftena om att ta itu med marknadsskolan har inte infriats. Vinstjakten tillåts fortsätta, samtidigt som det som utlovades blivit utredningar som redan samlar damm. Under tiden fortsätter resurser att läcka från skolan och skillnaderna mellan elever att öka. Svensk skola behöver en ny riktning. Socialdemokraterna vill ta tillbaka kontrollen över skolan. Skolans pengar ska gå till fler lärare, mindre klasser och bättre stöd till varje elev – inte till vinster. Alla barn ska mötas av höga förväntningar och få den hjälp de behöver för att lyckas. Läraren ska vara klassrummets självklara chef. För att det ska vara möjligt måste läraren också ges rätt förutsättningar, med tid, arbetsro och stöd i sitt uppdrag. Vi behöver förbättra tryggheten och studieron i skolan. En fungerande skolmiljö där elever kan känna sig trygga och fokusera på lärandet är en grundförutsättning för kunskapsresultat. Vi socialdemokrater tog under förra mandatperioden viktiga steg för att stärka trygg­heten och studieron i skolan. Genom lagändringar tydliggjordes att skolpersonal ska kunna vidta omedelbara och tillfälliga åtgärder, för att säkerställa trygghet och studiero. Det blev enklare att besluta om avstängning och tillfällig placering, och ett mobilförbud infördes som huvudregel under lektionstid. Vi behöver fortsätta detta arbete. Skolan ska präglas av lugn och ro, vara mobilfri och ha nolltolerans mot trakasserier, kränkande behandling och mobbning. Lärare och rektorer ska ha tydliga befogenheter att upprätthålla ordning, och elever som utgör en fara för andra ska kunna hanteras på ett sätt som värnar tryggheten för alla. Samtidigt är det viktigt att konstatera att flera av de förslag som nu presenteras i huvud­sak innebär justeringar av befogenheter som skolans personal redan har. Att exempelvis utöka möjligheterna till avstängning eller minska dokumentationskrav kan i vissa fall vara motiverat, men det förändrar inte i grunden förutsättningarna i klassrummet. Elever som behöver stöd möter i dag ofta en skola där tiden inte räcker till, där elev­hälsan är underbemannad och där lärare saknar förutsättningar att anpassa undervisningen. För elever med NPF kan rätt stöd i rätt tid vara helt avgörande. När stödet brister riskerar konsekvenserna att bli allvarliga – ökade kunskapsluckor, psykisk ohälsa, skolfrånvaro och i förlängningen att elever helt tappar fästet i skolan. För många elever, inte minst elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är rätt stöd och fungerande lärmiljöer avgörande. När stödet brister riskerar det att bidra till sämre skolresultat, skolfrånvaro och psykisk ohälsa. Det är därför avgörande att skolan har tillräckliga resurser och rätt kompetens. Fler speciallärare och specialpedagoger, en utbyggd elevhälsa och bättre möjligheter till anpassade lärmiljöer är centrala delar för att alla elever ska kunna lyckas. Vi motsätter oss förslaget om att akutskolor ska kunna drivas på entreprenad. Det riskerar att förstärka marknadsskolans misslyckanden och leda till ökad utsortering och en skola där ansvaret för elever med större behov förskjuts bort från huvudmännen. I stället för att stärka den gemensamma skolan öppnar regeringen för att lägga ut nya delar av verksamheten på entreprenad. Resurser som borde gå till elevernas stöd och undervisning kan i stället hamna som vinster och aktieutdelningar hos privata skolkoncerner. När det gäller kravet på förväntansdokument ser vi snarare en risk att detta ytterligare ökar administrationen och detaljstyrningen i skolan utan att bidra till bättre studiero eller kunskapsresultat. Lärare behöver mer tid för undervisning och relationsskapande, inte fler dokument att hantera. Sammantaget finns en risk att regeringens förslag i huvudsak leder till nya admini­strativa strukturer, snarare än verkliga förbättringar i klassrummet. För att skapa trygghet och studiero krävs i stället mer personal och mindre klasser samt att resurserna används där de gör störst nytta, i undervisningen. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3970 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av skr. 2025/26:166 Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta en myndighet ta huvudansvaret för systematisk sammanställning av forskning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) i uppdrag att fokusera på kunskapsstöd i stället för forskningskommunikation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge en lämplig aktör i uppdrag att utveckla metoder för att dokumentera, värdera och sammanställa beprövad erfarenhet inom skolan och tillkännager detta för regeringen. Motivering Undervisningen i svensk skola ska enligt skollagen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta är en grundläggande princip för att säkerställa hög kvalitet i undervisningen och goda förutsättningar för elevers lärande. I skrivelse 2025/26:166 redovisar regeringen sin syn på Riksrevisionens granskning av skolmyndigheternas arbete med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Granskningen visar att statens arbete i flera delar är otillräckligt samordnat och att det saknas tydliga strukturer för hur forskning och professionell erfarenhet systematiskt ska tas till vara i skolans praktik. Regeringen konstaterar i skrivelsen att det saknas både metod och struktur på nationell nivå för att systematiskt samla in, pröva och dokumentera beprövad erfarenhet. Sam­tidigt anser regeringen att Riksrevisionens rapport kan anses slutbehandlad. Socialdemokraterna menar att detta är en otillräcklig hantering av de brister som granskningen har identifierat. Skrivelsen innehåller i huvudsak redovisningar av pågående processer och möjliga framtida överväganden, men få konkreta besked om hur problemen ska åtgärdas. För att undervisningen i praktiken ska vila på vetenskaplig grund krävs ett mer sammanhållet statligt ansvar för att systematiskt sammanställa och tillgängliggöra forskning som är relevant för skolans verksamhet. I dag finns ett stort antal aktörer som producerar eller kommunicerar forskning och kunskapsunderlag, men ansvaret är splittrat och saknar tydlig samordning. Regeringen bör därför ge en myndighet ett tydligt huvudansvar för att systematiskt sammanställa forskning, även på uppdrag av andra skolmyndigheter. Vidare behöver skolmyndigheternas uppdrag tydliggöras. Myndigheter som Statens skolverk och Specialpedagogiska skolmyndigheten spelar en viktig roll i att stödja huvudmän och lärare i deras arbete. Deras fokus bör i första hand vara att ta fram och tillhandahålla kunskapsstöd som är direkt användbara i skolans praktik, snarare än att bedriva bred forskningskommunikation. Ett tydligare fokus på kunskapsstöd kan bidra till att forskningsresultat omsätts i undervisning och pedagogisk praktik. En annan central fråga gäller arbetet med beprövad erfarenhet. Riksrevisionens granskning visar att det i dag saknas nationella strukturer för hur professionens erfarenheter ska dokumenteras, värderas och sammanställas. Detta innebär att viktig kunskap från skolans praktik riskerar att gå förlorad eller inte tas till vara på ett syste­matiskt sätt. För att stärka läraryrkets professionalitet och bidra till en kunskapsbaserad utveckling av undervisningen bör därför en lämplig aktör få i uppdrag att utveckla metoder för att dokumentera, värdera och sammanställa beprövad erfarenhet i skol­väsendet. Sammantaget visar Riksrevisionens granskning att arbetet med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet behöver stärkas. Regeringens skrivelse ger dock inte till­räckliga besked om hur de identifierade bristerna ska åtgärdas. För att säkerställa att undervisningen i svensk skola i praktiken vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet krävs ett mer systematiskt och samordnat arbete på nationell nivå. Reger­ingen bör därför återkomma med tydligare åtgärder i enlighet med vad som anförs i denna motion. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3969 av Anders Ygeman m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:174 Utökade registerkontroller i skolväsendet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontrollerna i belastningsregistret behöver stärkas i enlighet med motionen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Förskolan och skolan ska vara trygga platser för barn och elever. Personal som arbetar i skolväsendet har ett särskilt ansvar eftersom de dagligen möter barn och unga och där­med har ett stort förtroendeuppdrag. Det är därför av största vikt att systemet för register­kontroller och andra skyddsmekanismer fungerar effektivt och ger ett starkt skydd mot våld, övergrepp och annan olämplig påverkan. Regeringens proposition innehåller flera viktiga förslag för att stärka skyddet för barn och elever. Det gäller bl.a. att registerkontrollen utökas till att även omfatta vissa uppgifter i misstankeregistret, att registerutdrag inte ska vara äldre än sex månader när de visas upp samt att registerkontroll ska göras även inom den kommunala vuxen­utbildningen. Dessa förändringar kan bidra till ett starkare skydd för elever och en mer ändamålsenlig kontroll av personer som arbetar i skolan. Socialdemokraterna välkomnar därför i huvudsak regeringens förslag. Samtidigt finns det skäl att ytterligare stärka regelverket för att säkerställa att personer som visat sig olämpliga att arbeta med barn och unga inte kan fortsätta arbeta i skolan. Granskningar från Riksrevisionen har visat att dagens system inte alltid fångar upp eller hanterar olämpliga lärare tillräckligt väl. Det förekommer att lärare som visat sig olämp­liga kan fortsätta arbeta i andra skolor eftersom allvarliga händelser inte rapporteras vidare mellan huvudmän eller tillsynsmyndigheter. I dag arbetar dessutom många obehöriga lärare i skolan, och det är viktigt att tillsyns­myndigheten har möjlighet att ta del av uppgifter även om dessa fall. Vi behöver minska risken för att personer som visat sig olämpliga kan fortsätta arbeta i andra skolor utan att den nya arbetsgivaren känner till tidigare missförhållanden. Det finns också skäl att ytterligare stärka registerkontroller av lärare och förskol­lärare. I dag gör Skolverket ingen registerkontroll i samband med att lärarlegitimation utfärdas. Det innebär att en person kan få legitimation utan att uppgifter i belastnings­registret prövas i den processen. Samtidigt är arbetsgivarens skyldighet att begära ut­drag ur belastningsregistret begränsad till nyanställningar. För att säkerställa att inga lärare som gjort sig skyldiga till allvarliga brott arbetar i skolan bör kontrollerna i belastningsregistret stärkas ytterligare. Genom att utveckla registerkontrollerna kan skyddet för barn och elever i skolan förbättras ytterligare. Regeringens förslag är ett steg i rätt riktning, men det finns skäl att skärpa regelverket i dessa delar för att säkerställa att systemet fungerar fullt ut. Anders Ygeman (S) Linus Sköld (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Mats Wiking (S) Rose-Marie Carlsson (S) Robert Olesen (S) Niklas Sigvardsson (S)