Åsa Westlund (S) svarade Fredrik Malm i en replik om Utbildning och universitetsforskning i debatten ”Protokoll 2023/24:50 Fredagen den 15 december” den 15 dec 2023.
Fredrik MalmL· i en replikJag tackar Åsa Westlund för frågan. I grund och botten genomfördes tre stora reformer i svenskt skolväsen för 30 år sedan, och de påverkade svenskt skolväsen i grunden. Den första var kommunaliseringen, som…Herr talman! Nu har det alltså i denna sena timme blivit dags att diskutera det kanske viktigaste utgiftsområdet i hela statsbudgeten, nämligen det som handlar om utbildning och forskning.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och också klargöra att jag nu talar om Liberalernas politik för hela utgiftsområdet. En del partier har två talare som har delat upp det, men jag tar alltihop i detta anförande.
Herr talman! Vi som har följt debatten och rapporteringen om presentationen av den senaste Pisarapporten är alla mycket bekymrade, oavsett politiskt läger. Siffrorna är oerhört dystra. Svenska elever har gjort det största kunskapstappet i matematik och läsförståelse sedan Pisa började med sina mätningar. Det kan faktiskt inte beskrivas som något annat än en kunskapskollaps.
Just på grund av det dystra läge som svensk skola befinner sig i jobbar regeringen, med oss liberaler i spetsen, mycket hårt för att vända utvecklingen. Vi lägger om skolpolitiken till att fokusera mer på faktakunskap, givetvis särskilt i de unga åldrarna.
Alltför länge har Sveriges elever utsatts för experiment utan vetenskaplig förankring, där tanken ofta varit god men där resultaten har blivit förödande. Därför ska vi göra om skolans läroplan och lägga större vikt vid just faktakunskaper. Detta kommer att hjälpa alla elever, men särskilt de elever som behöver skolan mest.
Vi ser till att eleverna får ordentliga läroböcker och bryter med det okritiska förhållningssätt som den tidigare regeringen hade till digitala läromedel. Skärmar ska inte användas i undervisningen om det inte är pedagogiskt försvarbart. Totalt är 685 miljoner kronor avsatta för läroböcker innevarande år, och från och med nästa år, 2024, det vill säga om några veckor, beräknas drygt en halv miljard kronor avsättas per år framöver.
Utbildning och universitetsforskning
Vi går nu från skärm till pärm. Regeringen tydliggör också lärarens roll i klassrummet, för ordning och reda är en förutsättning för att kunna lära sig. Lärare ska veta att de har vårt och hela samhällets fulla stöd i ryggen när de upprätthåller ordning i sitt klassrum. Regeringen genomför nu reformer som gör det möjligt för lärare att upprätthålla nolltolerans mot kränkningar i klassrummet. Vi satsar också 165 miljoner kronor per år de kommande tre åren för att förbättra arbetsmiljön för lärare på utsatta skolor.
Riksdag och regering kommer framöver också att reformera skolan på systemnivå. Oseriösa aktörer som kanske har som främsta målsättning att tjäna snabba pengar har fått verka i skolan under alltför lång tid, men deras tid är nu över. Den enda acceptabla drivkraften för att driva skola i Sverige ska vara elevernas bästa.
Vi gör också om resursfördelningsmodellen och ska införa ett golv eller en riksnorm för skolpengen, som det kallas, som gör att kommuner inte längre kan nedprioritera skolan alltför mycket i sin budget.
Lärarutbildningarna ska hålla toppklass, herr talman. På lärarutbildningarna utbildas de som ska lära våra barn och ungdomar i framtiden. Därför måste kraven på utbildningarnas kvalitet och på studenterna vara höga. Bättre förberedda lärare trivs bättre i yrket och stannar därtill längre. En bra och attraktiv lärarutbildning som lockar duktiga personer till yrket är därför en förutsättning för en stark lärarförsörjning. Vi har tiotusentals lärare i Sverige som är utbildade lärare men som inte arbetar i yrket i dag.
För att den svenska skolan ska hålla hög kvalitet är det avgörande att de personer som antas till lärarutbildningarna har sådana förkunskaper och förmågor som behövs för att kunna genomföra utbildningen och bli skickliga lärare och förskollärare. Antagningskraven behöver därför höjas.
Likaså behöver kvaliteten i ämneslärarutbildningen höjas. Det råder brist på forskarutbildad personal samtidigt som utbildningen ges vid många lärosäten. Tillgängliga lärarresurser behöver därför användas på ett effektivt sätt. För att höja kvaliteten och få ett bättre resursutnyttjande behöver därför samarbetet kring ämneslärarutbildningen öka.
Innehållet i lärarutbildningarna måste också reformeras. Lärarstudenternas kunskaper ska anpassas efter de behov och förutsättningar som råder i dag. Större fokus ska läggas på ämnes- och ämnesdidaktiska kunskaper, kognitionsvetenskap och praktisk metodik. Studenterna ska vara förberedda för läraryrket när de lämnar utbildningen.
Regeringen tillsatte i juli i år en utredning för att undersöka hur lärar- och förskollärarutbildningarna kan reformeras i syfte att höja utbildningarnas kvalitet och yrkenas status och attraktivitet.
Herr talman! I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen också flera satsningar på utbildning och forskning som ska stärka ingenjörslandet Sverige och möta de stora kompetensbehov som vi har alltjämt, har haft under en tid och kommer att ha också framöver. Bland annat föreslås en utbyggnad av civilingenjörsutbildningarna och en höjning av ersättningsbeloppen för utbildningar inom naturvetenskap och teknik.
Höjningen av ersättningsbeloppen för utbildningar inom just NT - natur- och teknikämnena - kan möjliggöra mer lärarledd tid och tillgång till utbildningsmiljöer som rustar studenterna för deras kommande arbetsliv. Kvalitetssatsningen omfattar 100 miljoner kronor för 2024, 200 miljoner kronor för 2025 och 305 miljoner kronor från och med år 2026, detta utöver den pris- och löneuppräkning som sker varje år av prislapparna.
Jag är stolt över att vi i Liberalerna har lyckats få igenom höjningen och att Sverige nu genomför detta. Det är första gången på 15 år som en regering höjer ersättningsbeloppen för utbildningar inom naturvetenskap och teknik, och det är verkligen på tiden.
Sverige är, och har länge varit, en framstående tekniknation. Vi behöver dock fler personer med gedigna kunskaper inom naturvetenskap, teknologi, ingenjörsvetenskap och matematik för att klara oss i en allt tuffare konkurrens med andra länder. Om vi inte kan adressera den kompetensbrist som finns kommer vi att bli omsprungna av länder som satsar stort på forskning och utveckling.
Riksdagen har satt upp ett tydligt mål. Sverige ska vara en av världens främsta kunskaps- och forskningsnationer. Sverige är sedan länge en internationellt framstående forskningsnation med stora satsningar på forskning och utveckling, och det är bra. Men det behövs fortsatta investeringar i forskning och innovation, inklusive kunskapsspridning och nyttiggörande, för att bygga ny kunskap och kompetens, skapa konkurrenskraft, tillväxt och välfärd samt attrahera och behålla nyckelkompetens i Sverige.
Låt mig sammanfatta, herr talman. Den här regeringen, med Liberalerna i spetsen, satsar mycket stort på skolan. Efter åratal av socialdemokratisk passivitet börjar vi nu betala tillbaka på den reformskuld som finns till svensk skola. Vi satsar på grunderna. Alla elever ska kunna läsa, skriva och räkna. Vi ska ha en lugn arbetsmiljö som präglas av ordning och reda. Vi satsar på högre utbildning och ser till att det enorma ingenjörsbehovet som finns på svensk arbetsmarknad täpps igen så att vi får fler ingenjörer ut på våra arbetsplatser. Man kan helt enkelt se att när det sitter liberaler på Utbildningsdepartementet, och det är en borgerlig regering, prioriteras skolan.
(Applåder)
Herr talman! Regeringen har äntligen erkänt att friskolorna i Sverige är ekonomiskt överkompenserade. De får helt enkelt betalt för något som de inte gör. Det är exakt det som vi socialdemokrater länge har påpekat. Ändå gör inte SD-regeringen allt man kan för att stoppa överkompensationen. I stället har man bestämt att miljardrullningen till friskolorna ska fortsätta många år framöver. Det är ungefär lika dumt som att ha använt skattebetalarnas pengar till att betala bluffakturor från friskolorna i flera år i onödan.
Det är faktiskt helt otroligt oansvarigt gentemot dagens elever. De får inte tillbaka sin skolgång när deras skolor drabbas av nedskärningar. Det är oansvarigt gentemot skattebetalarna. Varför vill regeringen och SD skänka bort skattebetalarnas pengar till just friskoleägare på det sättet? Finns det andra grupper i samhället som regeringen också vill ska få ersättning för saker de inte gör? Eller beror slappheten mot just friskoleägarna på att regeringen och Sverigedemokraterna verkar ha nära band till just den gruppen?
Herr talman! Jag tackar Åsa Westlund för frågan.
I grund och botten genomfördes tre stora reformer i svenskt skolväsen för 30 år sedan, och de påverkade svenskt skolväsen i grunden.
Den första var kommunaliseringen, som Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet kommunisterna, som de hette på den tiden, drev igenom. Vi var emot detta, men det drevs igenom.
Den andra var friskolereformen några år senare, som den borgerliga regeringen sjösatte.
Den tredje var resursfördelningssystemet, det vill säga skolpengssystemet.
Det vi gör efter 30 år är att se över alla tre reformerna i grund och botten. Vi behöver stärka den statliga styrningen av skolan. Kommunaliseringen kommer att vara kvar än så länge. Vi ser över friskolesystemet i en stor friskoleutredning och även saker som påverkar friskolorna i tilläggsdirektiv till andra utredningar. Vi utreder nu frågan om en riksnorm för skolpengssystemet.
Det är absolut nödvändigt att göra detta, men inte för att knäcka ryggen på friskolorna, som en del på vänstersidan vill, utan för att få systemet att fungera, för att se till att de ekonomiska incitamenten är rimliga, och så vidare.
Dock har det nu varit åtta förlorade år. Det hände ingenting de senaste åtta åren. Att ändra just resurstilldelningen till skolorna och balansen mellan kommunala skolor och fristående skolor samt hur skolpengen räknas ut i olika modeller måste en utredning titta på. Det går inte att ändra finansieringsmodellen över en natt för det svenska skolväsendet. Det måste utredas, och sedan kommer frågan tillbaka till oss i riksdagen framöver.
Herr talman! Under åtta års tid när Socialdemokraterna hade regeringsmakten motverkade Liberalerna alla försök att förändra detta. Nu har Liberalerna dock erkänt att vi hela tiden hade rätt. Friskolorna är överkompenserade. Det finns färdiga förslag på utbildningsministerns bord som Liberalerna har röstat ned i Sveriges riksdag tillsammans med Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Men de förslagen kan läggas fram igen, så att vi får stopp på slöseriet, så att elever i de kommunala skolorna kan få fler lärare i stället för att friskoleägarna bjuds på gratisluncher.
Varför vill SD och regeringen inte ändra på detta så snabbt det bara går och förhindra att friskoleägarna får miljarder i utbetalningar, ersättningar för ett ansvar som regeringen själv säger att de inte har? Det är helt obegripligt.
Jag ger gärna ledamoten en chans till att förklara just detta. Annars återstår tyvärr bara de nära banden till friskoleägarna som enda rimliga förklaring.
Herr talman! Om Åsa Westlund lyssnade på mitt svar hörde hon att jag ju förklarade att vi nu ser över de tre stora förändringar som gjordes för 30 år sedan och som i grunden förändrat svenskt skolväsen, det vill säga kommunaliseringen, friskolereformen och skolpengssystemet. Allt detta ses över.
De tre delarna hör ihop. När man diskuterar finansiering av till exempel fristående skolor framgår det att skolpengen ser olika ut i våra 290 kommuner. Kommuner räknar olika och har olika sätt att förhålla sig till förvaltningskostnader och lokalkostnader. En friskola kan mycket väl vara överkompenserad på vissa platser, men det kan finnas friskolor som underkompenseras gentemot sin kommun. Det kan också finnas sådana exempel.
Följden av kommunaliseringen har blivit att man har fullständigt styckat upp finansieringen av svensk skola så att skolpengen i dag räknas ut på uppemot 150 olika sätt runt om i Sverige. Detta har varit ett dråpslag mot likvärdigheten i svensk skola. Kunskapsresultaten hänger ihop med den skola Socialdemokraterna lade grunden till, och det är detta bagage vi på något sätt måste hantera i den regering som finns nu.
Herr talman! Åsa Westlund säger att den här regeringen inte vill göra detta fortast möjligt. Jo, det vill vi. Vi vill verkligen göra detta fortast möjligt. En stor del av Tidöavtalets skolavsnitt handlar precis om detta. Vi vill ha rimliga villkor. Vi tycker att elever och föräldrar ska kunna välja skola; en kommunal skola eller en fristående skola. Men det ska inte vara vilda västern i Skolsverige, utan vi ska ha rimliga regler och rimliga ekonomiska incitament. Det är det som banar vägen för att höja resultaten i de internationella mätningarna framöver.
(Applåder)
Herr talman! Ledamoten Malm inledde sitt anförande med att berätta om Pisaresultaten, som vi alla dessvärre vet har sjunkit för svensk del. Ledamoten pratar om kunskapskollaps. Det är kanske ett lite väl starkt ord när vi ser att hela OECD backar, men det ser inte bra ut för svensk skola.
Vad som är intressantare att studera är kanske det som är lite mer finstilt om vilka orsakerna och de stora skillnaderna är. Vi har ingen likvärdig skola i Sverige. Det finns stora skillnader vad gäller socioekonomi och förutsättningar. Det finns stora skillnader mellan stad och land.
Ledamoten Malm säger att man jobbar mycket hårt inom Liberalerna för att få ordning på det här. Samtidigt meddelar Sveriges Kommuner och Regioner att man har ett underskott på 28 miljarder kronor för att bedriva skola, vård och omsorg. Centerpartiet ser den här verkligheten och lägger 7 miljarder kronor mer än regeringen. Jag undrar egentligen hur resonemangen har gått inne hos Liberalerna, i regeringen och ihop med SD. Ska vi satsa på svensk skola? Ska vi satsa på plastpåsar? Ska vi satsa på snus?
Skola efter skola läggs ned. Lärare efter lärare sägs upp. Värst är det i utsatta områden och ute på landsbygden. Varför hjälper inte Liberalerna svensk skola?
Herr talman! Vi hade här i går en debatt som rörde studiestödet. Då kom det krav - varför har inte Centrala studiestödsnämnden, CSN, fått precis så mycket pengar som de äskat av regeringen? Jag har lyssnat på debatter tidigare här i dag, och jag har lyssnat på flera andra budgetdebatter. På snart sagt alla utgiftsområden kommer den frågan upp. Naturvårdsverket har äskat det här, Energimyndigheten har äskat det där, någon annan myndigheten har äskat något annat - varför får de inte det de har äskat?
Vad händer då om vi tar alla olika äskanden från alla olika håll i samhällsekonomin och plussar ihop dem? Jag kan säga att jag vet en hel del om Centerpartiets ekonomiska politik, herr talman. Jag tror att de skattehöjningar som skulle krävas för att tillgodose alla olika önskemål från alla håll och därav följande skatteprofil på Centerpartiets politik skulle bli väldigt svår att förena med inte minst de bidragssänkningar på 100 miljarder som partiledaren Demirok nyligen aviserade.
SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, bedömer att behovet är 28 miljarder. De har dock inte sagt att de kräver 28 miljarder av staten; det finns många kommuner som har byggt upp överskott, särskilt under pandemiåren till följd av pandemirelaterat stöd och så vidare.
Men det är klart att det är tufft. Jag medger det. Vi måste vara ödmjuka inför den situation vi har. Vi har en hög inflation. Vi har också en arbetsmarknad som nu viker nedåt. Vi har självklart en tuff situation för våra kommuner och regioner och alla oerhört viktiga verksamheter i välfärden samt även för enskilda individer och därtill för statskassan. Vi kommer att behöva hjälpas åt. Regeringen ökar nu statsbidragen till kommunerna med 10 miljarder. Det tycker jag är en rimlig avvägning.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag delar helt ledamoten Malms bedömning att man inte kan ge pengar till alla som ropar efter pengar. Politikens kanske viktigaste uppgift när det handlar om statens budget, särskilt i svåra tider, är att göra prioriteringar.
Svensk skola, som är grunden för alla människors start i livet, blöder pengar. Inflationen driver upp enorma kostnader för kommunerna. Pensionsåtagandena i kommunerna ökar. SKR säger att vi saknar 28 miljarder kronor. I det läget väljer regeringen och Liberalerna att inte prioritera skola och utbildning.
Frågan handlar om valet av prioriteringar. Varför är det viktigare med sänkt skatt på plastpåsar och snus än att vi satsar på svensk skola? Bygger det ett starkt samhälle? Bygger det individer som kan ta ansvar? Bygger det ett samhälle där vi i framtiden kan få skatteintäkter som kan täcka kommande generationers kostnader och välstånd?
Jag vill gärna ställa frågan en gång till. Hur kommer det sig att Liberalerna har valt en sådan prioritering? Det är ändå det som det handlar om. Vi kan inte ge allt till alla. Varför väljer man prioriteringen att inte stötta svensk skola så mycket som krävs?
(Applåder)
Herr talman! Vi gör mycket stora satsningar på svensk skola nu. En del av de satsningarna sker genom riktade statsbidrag, eftersom kommuner ibland prioriterar annat än skolan - i ganska många fall dessvärre. Utöver de 10 miljarder jag nu talade om att regeringen lägger på kommunerna är det ytterligare 6 miljarder i riktade statsbidrag. Vi kommer väl i stort sett upp i samma budgetallokeringar som Centerpartiet gör.
Men summan kvarstår ju. Vi står inför jättelika utmaningar i svenskt skolväsen. Vi har utmaningar i form av att kunskapsresultaten faller. Vi har utmaningar i form av de socioekonomiska utmaningar vi står inför, precis som ledamoten Anders Ådahl nämnde. Vi har en stor grupp ungdomar som inte har svenska som modersmål, eller rent av har föräldrar som ännu inte lärt sig svenska, och har behov av extra stöd. Vi har bostadsområden med stora sociala utmaningar; på många håll får skolan ett jättestort kompensatoriskt stöd, men ändå är förutsättningarna svåra. Det är klart att vi har jätteutmaningar, även i den högre utbildningen när det gäller att vässa svensk forskning och excellens och mycket annat.
Under de senaste åtta åren är det inte mycket mer än Gustav Fridolins handhjärta som har hänt, om jag ska vara uppriktig. Det beklagar jag. Lite längre tillbaka i tiden borde vänsterinriktade regeringar - men även borgerliga regeringar, skulle jag säga - mer kontinuerligt ha följt upp de tre stora reformer som genomfördes i slutet av 80-talet och början av 90-talet och som jag nämnt i tidigare inlägg.
Herr talman! Fredrik Malm talar om vår tidigare utbildningsministers handhjärta. Nu har vi en utbildningsminister från Liberalerna. Tusen gånger hellre handhjärta från en utbildningsminister som förstår vad läraruppdraget är, som förstår vad skolans uppdrag är och som förstår att det här på riktigt är det viktigaste området i statens budget!
Det är väldigt fascinerande att debatten inleds med att detta är det viktigaste området. Det tycker jag med, och det hoppas jag att ni alla här tycker. Det tycker de andra om sina områden med, men de har fel. Frågan som uppstår är: Varför behandlar inte regeringen det här som det viktigaste området?
Kommunerna får inte de statsbidrag de behöver. Det är ett pillande. Man säger "från skärm till pärm", men det är väl snarare pekpinnar i stället för pengar som svensk skola råkar ut för.
Jag skulle vilja veta: När kommer pengarna som kommunerna behöver för att bedriva skola? Just nu är det barn och elever som är krockkudden i svensk ekonomi. Det är att prioritera fel, herr talman.
Nu händer det ingenting, har vi hört ganska många gånger under åtta år. Jag vill ändå glädjas åt sådana saker som att regeringen nu ser till att utredningen om läromedel behandlas. Den kom väl till någon annanstans i någon annan tid. Jag tror, nu när vi debatterar budgeten för 2024, att vi kan göra klokt i att stänga dörren bakåt och prata om 2024 och framtiden. Annars kommer vi inte att prata om de viktiga prioriteringarna.
Varför är inte skola och utbildning prioriterat på riktigt i statsbudgeten när Utbildningsdepartementet leds av Liberalerna?
Herr talman! Det enkla svaret är att vi har en kommunaliserad skola i Sverige. Det innebär att vi i Sverige inte har en skola som finansieras via staten. Anledningen till att vi ändå ger så pass mycket som uppemot en femtedel av skolans finansiering via staten är att kommunerna har brustit i sitt ansvar, vilket hela tiden har ökat trycket på att staten ska gå in och göra satsningar. Det kan vara förstelärarreformer, riktade statsbidrag för läroböcker och så vidare. Jag hade uppriktigt sagt önskat att vi haft en kommunaliserad skola som fungerade. Då skulle ju kommunerna ta det ansvaret.
Kommunen har den största delen av finansieringen av skolan. Det är kommunerna som finansierar lejonparten av den. Det gör de genom att ta in skatt och andra saker. Men tyvärr är det många kommuner som anser att det finns andra uppgifter än skolan som man anser är viktigare och prioriterar inte detta.
Vi har från Liberalernas sida år efter år i årtionden argumenterat för att den centrala nivån måste ta ett starkare grepp om styrningen och även finansieringen av den svenska skolan. Vi har gjort det för att vi har sett problemen.
Vi har velat gå längst av alla och sagt att det är lika bra att återförstatliga finansieringsansvaret för svensk skola. Det anser inte Miljöpartiet. Miljöpartiet vill ha skolan så som den är i dag. Men man tycker inte att kommunerna ska behöva ta ansvar för det som kommunerna har ansvar för.
Då går man och skyller det på mig. De neddragningar som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gör i Stockholms stad just nu är inte Fredrik Malms och regeringens fel. Det är styret i Stockholms stad som inte prioriterar skolan, och sedan skyller man det på regeringen. Det är en obegriplig hållning att göra på det sättet.
Avslutningsvis: Pekpinnar är faktiskt ingenting negativt. En skola med ordning och reda, och lugn och ro, är någonting som är väldigt viktigt och positivt.
Herr talman! Nu är det ofta som Fredrik Malm vill tala om Gustav Fridolin. Jag tar ett citat till från Gustav Fridolin: Lita aldrig på politiker som kommer med korta och enkla svar, för det stämmer inte.
Det finns inga enkla svar. Skolans finansiering är otroligt komplex. Vi säger att staten behöver ta ett större ansvar. Det är vi beredda att göra.
Nu diskuterar vi hela utbildningsområdet och även satsningarna på högre utbildning. Precis som många andra vet vi att ingenjörslandet Sverige är viktigt för oss, för vår framtid och de omvärldstrender som vi behöver hantera.
Också jag är glad för satsningarna på natur och teknik på lärosätena. Men vad är det gemensamma med Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping, Karolinska och flera lärosäten? Det är att den satsning som man gör på natur och teknik är mindre än den generella besparing som Liberalerna gör i täten för svensk utbildning på Utbildningsdepartementet på alla statliga verksamheter i Sverige. Det gäller alltså även lärosätena.
Vad är det för satsning? Det är egentligen att vilja ha en omprioritering. Då kan man väl säga det. Men det blir fånigt att säga att det är en satsning när det i själva verket är en besparing för lärosätena som helhet.
Det handlar om prioriteringar. Det är en budget vi talar om med prioriteringar. Flera partier här har valt att prioritera annorlunda än regeringen. Det visar att det går att prioritera annorlunda och att prioritera skola, utbildning och forskning som är grunden för kunskapsnationen Sverige.
Herr talman! Jag har i grunden en väldigt positiv bild av Gustav Fridolin som nu har apostroferats två gånger av min miljöpartistiska kollega och bara en gång av mig. Nu är det 2-2 där.
Vi går nu vidare med de två delbetänkanden som Gustav Fridolin har lämnat till regeringen när det gäller skolbiblioteken och läromedel. Jag hade önskat att det regeringsunderlag som Gustav Fridolin själv företrädde som minister skulle omhändertagit hans utredningar, men det gör nu den här regeringen.
Vi ser ju hur viktigt detta är. Vi kan ha böcker ute i någon korridor på någon liten hylla. Det är inte samma sak som ett bemannat skolbibliotek med en utbildad skolbibliotekarie som också hjälper eleverna med andra saker som är väldigt viktiga för att kunna navigera i den värld vi har i dag. Det gäller till exempel hur man kan söka digitalt efter saker och ting, att inte falla för desinformation på internet och sådana saker.
Samma sak är det när det gäller läromedlen. Vi har nu lagt mycket stora belopp, nästan 700 miljoner i år och en halv miljard de kommande åren, på läromedel. Där finns också saker i Gustav Fridolins utredning om vi nu går vidare med. Det handlar om olika typer av regelverk och hur hårt man ska definiera vad läromedel är och sådana saker för att verkligen säkra kvaliteten för detta. Det är oerhört viktigt.
I den grundläggande frågan ser vi de sjunkande kunskapsresultaten. De hänger också ihop med en brist på ordning och reda på många skolor. Vi behöver verkligen återupprätta lugn och ro i svensk skola. Där har Miljöpartiet aldrig varit dem man vill hålla i handen i det arbetet.
Herr talman! Fredrik Malm är en väldigt rolig person. Det tror jag att alla i utbildningsutskottet kan hålla med om. Men vi kanske borde vara seriösa i den här debatten med tanke på att det handlar om landets framtid.
Jag vill vara seriös och säga att Fredrik Malm nog måste vara den politiker i Sveriges riksdag som när hans parti sitter i opposition och inte vid regeringsmakten skyller alla problem på Sveriges kommuner. När hans parti har styrt majoriteten av Sveriges kommuner tyckte han att allting var den socialdemokratiska regeringens fel.
I dag befinner han sig i regeringsställning och är ansvarig för att ha en extrem nedskärningspolitik just nu gentemot skolan och kommunerna. Lärarfacken, Sveriges Kommuner och Regioner, föräldrar och elevorganisationer har alla gått ut och sagt "Nu kommer vi inte att klara av det". Om regeringens budget går igenom blir det en slakt av den svenska skolan.
Fredrik Malm står här och talar om detta som om regeringen satsar på den svenska skolan. Vi vet att så inte är fallet. Fredrik Malms parti var med och styrde mer än 50 procent av landets kommuner under förra mandatperioden. I majoriteten av dessa kommuner skedde det nedskärningar.
Nu är Fredrik Malm ordförande för utbildningsutskottet i riksdagen, och hans parti är ansvarigt för Utbildningsdepartementet. Då sker det återigen enorma nedskärningar.
Vad är svaret, Fredrik Malm, så här innan jul när barn, föräldrar och lärare ska gå på julledighet med oro för vad som kommer att hända med svensk skola under nästa år? Vad är svaret till dessa hundratusentals människor runt om i landet, eller de miljontals, som påverkas av denna nedskärningspolitik?
Vad är Fredrik Malms svar? Varför är det så viktigt för Liberalerna att genomföra de största nedskärningarna på kommunerna på väldigt lång tid?
(Applåder)
Herr talman! Det pågår inte en slakt av svensk skola. Det är mycket ohederligt, oärligt och felaktigt att påstå det. Sverige är möjligen det land i OECD som lägger högst andel av sin bnp på skolan.
I den budget vi hade att ta ställning till här förra hösten - nu har jag inte kollat siffrorna exakt i år - hade våra utgiftsområden som vi nu debatterar den största andelen av den svenska statsbudgeten på flera årtionden. Det pågår inte en slakt av svensk skola.
Det vi däremot har sett är kunskapskollaps av svenska elevers kunskapsresultat. Det är väldigt märkligt att våra barn och ungdomar presterar så dåligt när vi i Sverige har så omfattande satsningar på välfärd och på skola som vi har.
Allting handlar inte enbart om omfördelning när regeringen tittar på det. Det tror Vänsterpartiet. Det handlar också om andra saker. Det handlar om vilken pedagogik man använder, hur elever lär sig i skolan och hur väl utbildade lärarna är och så vidare.
Vi kommer nu att reformera svenskt skolväsen egentligen över hela linjen på en rad olika områden med de utredningar som vi har satt igång. Det handlar särskilt om de tre stora reformer som genomfördes för 30 år sedan.
Herr talman! Man diskuterar ofta resurser här i kammaren. Jag ska berätta en hemlighet för Daniel Riazat. Pengar växer inte på träd. I Vänsterpartiets och socialisternas värld är det så. Då bryr man sig inte så mycket om människor jobbar eller inte jobbar och så vidare.
Vi måste ha en ekonomi som fungerar, och med det inflationstryck och andra problem som vi nu har därtill innebär det att alla inte kommer att få allt de ber om. Vi är inte i den situationen i Sverige, utan vi måste vara realistiska också ekonomiskt.
Herr talman! Det stämmer; alla kan inte få allt. I Fredrik Malms, Liberalernas och den blåbruna regeringens värld kan dock skolkoncerner få exakt allt. Alla bolagsdirektörer kan få allt. Alla människor som befinner sig i den översta procenten i vårt samhälle vad gäller ekonomi ska få allt, för det har vårt samhälle tydligen råd med.
Men när det kommer till skolan finns det inte pengar. Pengar växer inte på träd, minsann. Det är det som är beskedet från Liberalerna när hundratusentals elever, föräldrar och lärare nu går på julledighet med oro över vad regeringen gör med den svenska skolan. Då är alltså svaret: Pengar växer inte på träd.
Det kanske man skulle ha tänkt på när man sänkte skatten för de rikaste. Det kanske man skulle ha tänkt på när man genomförde en politik där de rika skulle få socialism medan övriga skulle få ta konsekvenserna av den kapitalistiska politik som ni för.
Innan man bestämde sig för att leda ett land skulle man kanske ha funderat på att ha en plan för hur man ska leda ett land. Planen är tydlig just nu. Det finns en plan, och den handlar om att de som har det bra ska gynnas mest. De bolag som finns inom skolväsendet ska kunna fortsätta att plundra den svenska skolan på dess resurser. Det är det som är planen.
Jag har en fråga till, som inte bara handlar om ekonomi. Mitt i en ekonomisk situation som är fruktansvärd för den svenska skolan och där kunskapsresultaten sjunker väljer regeringen att fokusera på att göra lärare till angivare. Lärare ska gå runt i den svenska skolan och börja jaga elever som ser ut som jag, som mina kusinbarn eller som andra som har gått i den svenska skolan och inte alltid ens har haft uppehållstillstånd. Varför är detta prio ett att göra? Bortsett från att det är märkbart hur Liberalerna och Sverigedemokraterna har närmat sig varandra betydligt - hur kommer det sig att det här är prio i den svenska skolan? Är det här nästa steg?
Först handlade det om att mobiler skulle förbjudas. Det var otroligt viktigt för Liberalerna. Nu har man kommit närmare Sverigedemokraterna, så nu måste också barn som ser ut som jag jagas i den svenska skolan. Lärarna ska vara ansvariga för det i stället för att undervisa. Varför?
Herr talman! Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, men jag kan ta det här med att pengar inte växer på träd. Om man lyssnade på mig i mitt förra inlägg hörde man att det inte var ett budskap riktat till elever och föräldrar där ute; det var ett budskap specifikt riktat till Daniel Riazat. Det är Daniel Riazat som har problem med finansieringen.
Vanliga människor där ute vet mycket väl att pengar inte växer på träd. De har en rätt tuff tillvaro just nu, delvis på grund av vikande arbetsmarknad, till stor del på grund av Rysslands folkmordskampanj i Ukraina och till följd av inflation och mycket annat.
Därtill blir jag lite fundersam, herr talman, när Daniel Riazat säger att alla lärare ska springa runt och jaga personer som har utländskt utseende i skolan. Jag tror att många lärare inte riktigt känner igen sig i att de ska börja jaga människor med en annan hudfärg.
När det gäller frågan om informationsplikten är det tydligt i direktiven att utredaren ska titta på undantag för just lärare och även personer i sjukvården. Inte heller där blev det så mycket rätt, herr talman, i Daniel Riazats resonemang.
Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det var Daniel Riazats parti tillsammans med Socialdemokraterna som i Sverige drev igenom den kommunalisering som innebär att det nu till åtta tiondelar är Sveriges kommuner som finansierar skolan.
Det betyder att den kritik Daniel Riazat riktar mot mig borde han rikta mot sina egna partikamrater, inte minst i den här kommunen. I Stockholms stad skär man ned på skolan, och det är S-V-MP-styret som gör det. Det gör att vi har en massa barn och ungdomar särskilt i de utsatta områdena, till exempel i förorterna, och i många andra kommuner runt om i Sverige med rödgröna styren som är väldigt oroade för vad som händer med deras skola.
(Applåder)
