Amanda Lind

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Klyftorna har ökat under Ulf Kristerssons regering, vårdköerna är fortsatt långa och utsläppen ökar. Vi är på väg att missa samtliga klimatmål, och vi ligger sämre till i dag än i början av mandatperioden. Det här kommer Ulf Kristersson inte ifrån.

Klimatpolitiska rådet är tydligt: Mandatperiodens politik har varit otillräcklig. Man skriver att utrymmet att skjuta beslut på framtiden är uttömt. Regeringens strategi att skjuta viktiga politiska beslut på framtiden döms alltså ut av experterna.

Vårändringsbudgeten var regeringens absolut sista chans att leverera något på klimatområdet, men inte heller där ser vi att regeringen gör det som industrin har skrikit efter i flera år, nämligen levererar den tydlighet som krävs.

Kan man nu få ett rakt besked från statsministern: Kommer regeringen att hålla fast vid klimatmålen, även transportmålet till 2030, som vi var överens om i höstas?

Herr talman! Inför valet lovade statsministern att man skulle få ordning på Sverige, men det har regeringen misslyckats med. Klyftorna ökar, och vårdköerna är långa. Dessutom ökar klimatutsläppen, och Sverige är på väg att missa samtliga klimatmål.

På EU-nivå är utvecklingen också extremt oroväckande, för samtidigt som företag skriker sig hesa efter långsiktighet i politiken för att våga göra investeringar i ny teknik och omställning är Moderaternas partigrupp med och river upp just detta.

Även här i Sverige är regeringens klimatmisslyckande tydligt. Klimatpolitiska rådet slår i sin senaste rapport fast att regeringens politik har varit otillräcklig för att få ned utsläppen och för att göra den klimatomställning som Sverige så väl behöver och också har allt att vinna på. Stora utsläppare pausar nu sina planerade klimatinvesteringar, och detta har mycket att göra med extremt otydliga politiska besked.

I lördags svajade statsministern betänkligt om det så viktiga 2030-målet för transporter, ett mål som alla partier i Sveriges riksdag så sent som i höstas var överens om skulle ligga fast.

Mina frågor till statsministern är: Nu när statsministern kan sammanfatta mandatperioden, är statsministern nöjd med hur regeringens politik har bromsat upp industrins möjligheter och förutsättningar för omställning? Vad händer med 2030-målet? Kommer regeringen att hålla fast vid klimatmålen? Nu vill vi ha ett besked.

Herr talman! Jag ställer frågan igen till Simona Mohamsson: Vilka är det som säger att det är just kärnkraft som behövs för att vi ska klara elektrifieringen och våra klimatmål?

Det den här regeringen har lyckats med är att totalt bromsa elektrifieringen, som Simona Mohamssons parti och även andra partier i Tidöregeringen pekade på skulle vara det absolut viktigaste för att klara klimatet.

Försäljningen av elbilar minskade under Liberalernas tid i regering. Utbyggnaden av förnybar el och den baskraft som krävs tvärnitade. Nu pekar de på kärnkraft, som kanske kan vara på plats om 15–20 år, om vi har tur, till enorma kostnader för skattebetalarna. Var är satsningen på elektrifieringen här och nu? Var är ansvarstagandet för klimatomställningen?

Jag är så trött på att i debatt efter debatt få kärnkraft som svar. Det är helt oseriöst, inte minst från Liberalerna som faktiskt också har klimatministerposten.

(Applåder)

Herr talman! Med tanke på erfarenheterna från Ukraina har jag med all respekt svårt att se att kärnkraft skulle vara det som stärker svensk säkerhet. Med det sagt far också Simona Mohamsson med osanning. Jag skulle vilja se de myndighetsrapporter och de energiforskare och experter som pekar på att just kärnkraften är avgörande för svensk säkerhet framåt och för svensk energiförsörjning. Expert efter expert har ju tvärtom pekat på att det går att göra energiomställningen på annat sätt.

Satsningen på kärnkraft fördröjer klimatomställningen för att den tar så lång tid att få på plats. Investeringar i förnybart trängs ut. Kärnkraften kommer att bli extremt dyr för skattebetalarna – och den behövs inte, för det är fullt möjligt och billigare och går dessutom snabbare att bygga ut det förnybara i kombination med grön baskraft.

Är det några som är ideologiskt förblindade är det Liberalerna.

(Applåder)

Herr talman! Vi har de facto suttit alla partier i den här kammaren och diskuterat frågan om förstatligande av vården och brett landat i, dock inte med Kristdemokraterna, att det inte är en stor omorganisation svensk sjukvård behöver. Däremot finns det flera områden, till exempel ambulansflyg, helikopterverksamhet och vaccinationer, där vi bör samordna oss mer.

När man pratar med människor i sjukvården är det bristen på resurser som man återkommer till. Inte resurser för resursernas skull utan för att mer personal ska kunna anställas. Det är alltså tusentals sjuksköterskor som har lämnat yrket på grund av arbetsvillkoren och på grund av att det inte är tillräckligt attraktivt att jobba inom svensk sjukvård.

Kristdemokraterna är det parti som ansvarar för sjukvård i dag. Jag skulle vilja höra era åtaganden. Kommer ni att satsa på arbetsvillkoren inom sjukvården? Kommer man att få fler resurser? Kommer ni att agera för att Sollefteå sjukhus också kan värnas? Ni har möjligheten i regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Inom vissa områden är jag övertygad om att det behövs en tydligare och stärkt statlig styrning och statliga stöd för att kunna göra rätt prioriteringar. Till exempel har Miljöpartiet gått fram med stora satsningar på både vuxenpsykiatrin och barn- och ungdomspsykiatrin. Inom andra områden behövs det tydligare direktiv. Jag tycker också att den nationella vårdförmedlingen som det arbetas med nu är helt självklar. Det ska vi absolut gå vidare med.

Jag vill dock komma tillbaka till vad jag hör och som bedöms vara det absolut mest centrala för att vi ska kunna få fler vårdplatser och en bättre fungerande vård i hela landet. Det är personalen. Det är arbetsvillkoren. Det är att man får fler kollegor så att man faktiskt har en chans att öppna de här vårdplatserna för att kunna beta av köerna så att de som har de allra största behoven också får vården snabbast.

Det är där den här regeringen misslyckas. Det är för lite pengar till regionerna. Det är för lite satsningar på arbetsmiljön inom vården. Sjukskrivningarna ökar tyvärr inom välfärden. Fler sjuksköterskor behöver få en kollega så att de slipper bli sjukskrivna på det sätt som vi nu ser.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan konstatera att Centerpartiet måste läsa i kapp när det gäller både forskningen och Miljöpartiets politik.

Självklart ska vi kunna bruka svenska skogar! Självklart ska vi kunna kombinera möjligheten till arbetstillfällen i skogarna med en stärkt klimat- och miljönytta. Forskningen är tydlig: För att nå klimat- och miljömål måste naturhänsynen öka. Man behöver låta skogen växa längre innan den avverkas och också hugga ned färre träd. Det har också kommit en rapport som visar att skogens klimatupptag hade stärkts på grund av bland annat minskade avverkningar.

Det här måste vi göra på ett kontrollerat, smart och klokt sätt. Vi vet ju att jobben kommer att minska i de svenska skogarna även om vi fortsätter med status quo. Det är det vi ser när vi ser tillbaka. Landsbygden har utarmats på arbetstillfällen, och där behöver vi göra mer. Vi behöver stärka innovationskraften, stärka förädlingsförmågan och hitta nya sätt att bruka våra skogar som också ger jobb.

Som sagt, jag diskuterar gärna vidare de här förslagen, men jag tror att Centerpartiet behöver läsa på forskningen lite mer.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill passa på att hälsa Elisabeth Thand Ringqvist välkommen till partiledardebatten och ser fram emot att diskutera dessa och andra frågor med Elisabeth framöver!

När det gäller dagens skogsbruk finns det många utmaningar. Vi vet att det finns en försämrad artrikedom i våra skogar. Vi vet att skogen är så värdefull för att fånga upp koldioxid. Vi vet också att många, inte minst små och medelstora skogsägare, kämpar med lönsamheten. Vi vet också att det kan uppstå situationer som naturligtvis är helt oacceptabla.

Det är därför vi i Miljöpartiet de senaste åren har gått fram med många reformer för att öka valfriheten för skogsägare och stärka möjligheten till kompensation. Vi har gått fram med en artbonus som innebär att man ska få en kompensation om man hamnar i en situation där det finns värdefulla arter på ens mark.

Vi ska komma ihåg att väldigt många skogsägare vill bidra mer till artrikedomen och klimatupptaget. Då måste vi i politiken ge de förutsättningarna, och jag diskuterar gärna dessa reformer med Elisabeth Thand Ringqvist.

(Applåder)

Herr talman! Under julhelgen mördades två kvinnor brutalt. Jag blir fruktansvärt frustrerad, ledsen och upprörd när jag tänker på detta och på alla kvinnor som före dem fallit offer för våldet. Vi behöver göra så mycket mer för att kvinnor i Sverige ska känna sig trygga.

I dag tar Miljöpartiet ett initiativ till att brett se över kriterierna för rättspsykiatrisk vård. Fler ska kunna dömas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning om de bedöms ha en allvarlig problematik och kan utgöra en fara. Det möjliggör vård, och det förhindrar att mycket farliga personer med hög återfallsrisk släpps ut.

Herr talman! Mäns våld mot kvinnor är en av de allvarligaste trygghetsfrågorna i vårt samhälle. Det kräver uthållighet, många insatser och en bred samsyn i riksdagen – över tid och över partigränser. Det ansvaret är det vår förbaskade skyldighet att ta.

Herr talman! Januari kallas för årets fattigaste månad. Med Ulf Kristersson som statsminister har den för många blivit ännu fattigare när de ekonomiska klyftorna ökat. Vi ser en massarbetslöshet alltmedan regeringen försvagar trygghetssystemen och prioriterar skattesänkningar för de rikaste framför välfärden.

Herr talman! Många i vårt land går runt med en oro. Det handlar om en kvinnas oro för att slås ihjäl av en man, en förälders oro för ekonomin eller för att barnen ska rekryteras in i gängkriminalitet och en familjs oro för att tvingas ut ur landet. Samtidigt finns oro för världsläget och för klimatet.

Herr talman! I Sverige bör alla barn och unga få växa upp med en framtidstro. Det går att byta kurs. Det går att få Sverige på rätt spår igen, men då krävs ett regeringsskifte. Med Miljöpartiet får Sverige tillbaka tron på framtiden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Camilla Hansén, Jan Riise och Ulrika Westerlund (alla MP).

Herr talman! Jag blir faktiskt beklämd när jag hör Ebba Busch prata.

Jag frågar alltså om människor som 35-årige Sam, som har fast jobb på ett äldre- och demensboende i Nyköping och som riskerar att skickas till Syrien efter tio år i Sverige. Jag frågar om en specialistsjuksköterska i Lund, i hemsjukvården, som från en dag till en annan nu ska utvisas med sin fru, som jobbar som sjuksköterska i Malmö. Från lilla Norsjö rapporteras om Sara, Farhood och deras son som gått runt och väntat på ett utvisningsbesked. Sara säger själv: Vi har gjort allt rätt. Vi har lärt oss svenska. Vi har jobbat, köpt hus och klarat oss själva. Det är dem jag frågar om, Ebba Busch.

Är Ebba Busch nöjd med de här utvisningarna? Är ni, nu när ni ser konsekvenserna av ett system som uppenbarligen är långtifrån perfekt, beredda att backa och beredda att göra det nu?

(Applåder)

Herr talman! De senaste månaderna har vi sett exempel på att människor som jobbar i omsorgen, sjukvården och välfärden nu utvisas på grund av regeringens migrationspolitik. Det handlar om människor som har jobb, som betalar skatt, som kan språket och som har kollegor och vänner och ofta barn födda i Sverige. De är integrerade. De behövs. Ändå skickas de ut.

Herr talman! Det här är inte en värdig politik. I en tid då välfärden skriker efter personal väljer regeringen en politik som gör att vi utvisar människor som behövs i vårt land. Det här slår inte bara sönder liv. Det skapar också otrygghet på arbetsplatser och i samhällen runt om i landet.

Miljöpartiet vill ha en migrationspolitik som är rättssäker, ordnad och human och som faktiskt fungerar för människor och för Sverige.

Herr talman! Jag lyssnade med intresse på det tidigare replikskiftet. Ebba Busch menar att man är beredd att ompröva om man ser negativa konsekvenser. Min fråga är då: Kommer Ebba Busch och regeringen att se över de här orättfärdiga konsekvenserna av den stränga lagstiftningen?

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är beklämmande att vifta bort oron hos människor runt Storsjön, i Nianfors, i Skövde och i Vilhelmina på det här sättet, liksom deras frustration över att inte längre få vara med och fatta de här besluten. Nu ska personer och politiker här i Stockholm fatta dessa beslut över deras huvuden.

Samtidigt handlar det ofta om brytning i alunskiffer med låg uranhalt och stora, dokumenterade risker för både hälsa, jordbruksmark och miljö. Dessutom tar den enorma arealer i anspråk.

Jimmie Åkesson far också med osanning. Miljöpartiet står upp för det kommunala vetot i fråga om vindkraft. Men det är typiskt Jimmie Åkesson: Så fort narrativet inte passar hans berättelse byter han ämne. Då vill han prata om andra saker.

Jag menar att det är helt centralt att människor som bor där man riskerar att få en urangruva ska ha möjlighet att säga nej. För Miljöpartiet är det tydligt: Vi säger nej till uranbrytning och ja till lokalt självbestämmande. SD vill i stället köra över sina egna invånare.

Vilken sida står SD på? Det är inte landsbygdens.

(Applåder)

Herr talman! Här vill jag haka på min partiledarkollega Elisabeth Thand Ringqvist, för i denna fråga står vi helt enade – tillsammans med kommuner, medborgare och företagare runt Storsjön och i andra bygder runt om i Sverige som nu hotas av uranbrytning och dessutom inte längre har möjlighet att säga nej.

Den 1 januari blev det tillåtet att bryta uran i Sverige. Förbudet hade funnits för att skydda människor runt om i vårt land från gift, från strålning och från kontaminerade marker. Samtidigt försvagades det kommunala vetot.

Vad betyder det här? Jo, i praktiken att en kommun kan tvingas ta emot gruvor som ödelägger skogs- och jordbruksmark, natur och friluftsliv och riskerar dricksvatten och människors hälsa – detta genom beslut som fattas långt bort, över huvudet på dem som får leva med konsekvenserna.

Herr talman! Vad säger Jimmie Åkesson till alla svenskar som oroar sig för sin hälsa och den plats de bor på?

(Applåder)

Herr talman! Det är 2026. Jag tycker inte att det duger för ett reellt klimatledarskap att hänvisa till politik som drevs igenom för 30 år sedan eller politik som kanske får genomslag om 30 år. Då är det för sent.

Faktum kvarstår. Elektrifieringen har bromsat in. Inget Ulf Kristersson säger kan ändra på det. Ja, lågkonjunkturen har bidragit. Men det är också otvetydigt så att politiken haft en negativ påverkan. Det visar ju många bedömare. Det är klart att enorma subventioner av fossila drivmedel och borttaget elbilsstöd har påverkat.

Att regeringen nu inför en elbilsbonus är ingenting att skryta om eftersom EU i princip kräver det.

Sverige ligger långt efter både Norge och Danmark, som också har drabbats av lågkonjunkturen. Men i Danmark ligger andelen nyförsäljning av elbilar på 70 procent och i Norge på nästan 100 procent.

Utbyggnaden av vindkraft har tvärnitat.

Elektrifieringen var Ulf Kristerssons främsta klimatlöfte, men jag konstaterar att det har blivit hans största misslyckande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Camilla Hansén (MP) och Gustaf Lantz (S).

Herr talman! Elektrifieringen var Ulf Kristerssons främsta klimatlöfte, men det har blivit hans största misslyckande. Gång på gång har vi hört statsministern prata om elektrifieringen av transporter och industri som huvudstrategi för klimatomställningen. Men så här långt in i mandatperioden kan jag konstatera att det bara har varit just prat.

I praktiken har Ulf Kristersson bedrivit en antielektrifieringspolitik som gjort att utbyggnaden av elproduktion har tvärnitat. Industrin som efterfrågar mer el i närtid har tvingats skjuta sina investeringar på framtiden.

Kristersson har gjort rekordstora skattesänkningar på fossila drivmedel och slopat elbilsbonusen. Signalen till alla som har funderat på vilken bil man ska köpa har varit att fossilt blir billigare och elbilar dyrare.

Herr talman! Elektrifieringen har bromsat in. Min fråga till Kristersson är alltså om det här är ett ärligt misslyckande eller medvetet vilseledande.

(Applåder)

(Applåder)

Herr talman! Klimatkrisen är inte ett framtida hot. Den är här och nu. Det har jag stått och sagt i den här kammaren i debatt efter debatt. Men det verkar inte spela någon roll hur många gånger Ulf Kristersson kritiseras. Han kritiseras inte bara av mig utan också av EU, OECD och olika experter och forskare. Det verkar heller inte spela någon roll hur många extremväder som drabbar människor, företag och kommuner runt om i Sverige eller hur många jobbskapande industrisatsningar som skjuts på framtiden. Han viftar bort ansvaret och leder en regering som monterar ned klimatpolitiken bit för bit. Det här – vänner – är motsatsen till hur en ansvarstagande statsminister borde agera.

(Applåder)

Regeringen har aktivt höjt utsläppen, dragit undan mattan för de företag och kommuner som vill ställa om, skrotat styrmedel som fungerar, bromsat investeringar i förnybar energi och gjort det dyrare för både vanliga människor och företag att göra klimatsmarta val. Det här är ett historiskt misslyckande.

Medan andra länder har fritt spelrum att rusa fram i den gröna omställningen tvekar Sverige. Det är obegripligt, för sanningen är att vi har allt att vinna på att ställa om. Vi har kompetensen. Vi har industrin. Vi har forskningen. Vi har företagen som vill leda utvecklingen. Och det är här framtidens jobb skapas – i fossilfritt stål, i cirkulär ekonomi, i hållbara transporter. Men regeringen fortsätter att sticka huvudet i sanden, som om verkligheten skulle förändras för att de blundar för den. När regeringen sviker klimatpolitiken sviker de också svensk konkurrenskraft, människor som vill ha trygga jobb och unga som med rätta kräver att politiken tar ansvar för deras framtid.

Vänner! Vi kan välja att blunda, backa och bromsa som regeringen gör. Eller så kan vi välja att leda, investera, ta ansvar, ge unga framtidstro och satsa på Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Många dödas nu i Iran i vad som beskrivs som ett riktigt blodbad i folkets kamp mot den orättfärdiga regimen. Kina trappar upp. Ryssland för krig i vårt närområde. Och ett alltmer oberäkneligt USA inte bara hotar sina allierade och riktar in sig på Grönland utan lämnar också det internationella klimatsamarbetet.

Dagens Europa kläms mellan olika intressen. Det handlar om makt, land och naturresurser. Vad som nu behövs är internationellt ledarskap. Vi i Sverige ska göra vad vi kan. Vi brukade vara en stark röst i världen som fick plats i de viktiga rummen. Tyvärr har regeringens vacklande ledarskap försvagat den bilden av vårt land – med ett slaktat bistånd, minskat internationellt engagemang och mindre klimatledarskap. Men vi kan om vi vill. Det är dags att vi kavlar upp ärmarna igen.

(Applåder)

Herr talman! Klimatomställningen är nödvändig, rent av oundviklig. Och den måste ske rättvist. Just rättvisan saknas i svensk politik i dag. Vi ser ett Sverige som slits isär, med växande ekonomiska klyftor. Skillnaden mellan stad och land ökar. Sverige är i dag ett land där vart åttonde barn lever i fattigdom. Det är oanständigt.

Allt fler människor känner otrygghet. Kommer jag att kunna köpa ordentligt med mat till mina barn i slutet av månaden? Kommer jag att få ett jobb när mitt vikariat tar slut? Efter snart en mandatperiod med den här regeringen upplever alltför många att politiken inte längre är till för dem. Det måste vi vända.

Herr talman! För Miljöpartiet är det självklart. Klimatpolitiken måste gå hand i hand med en stark politik för rättvisa och jämlikhet.

(Applåder)

Herr talman! När vi satsar på klimatomställningen stärker vi svensk ekonomi och skapar jobb runt om i Sverige. Med billig kollektivtrafik och tåg som fungerar stärker vi både klimatarbetet och underlättar människors vardag. Med energieffektivisering sänker vi utsläppen och elräkningarna. Det är så vi bygger ett hållbart samhälle.

Herr talman! Miljöpartiet vet att omställningen kräver ett politiskt ledarskap som vågar tänka större. Jag kommer att fortsätta att säga som det är: Fortsatt fossilberoende är dyrt, farligt och ansvarslöst, och därför måste vi politiker se till att alternativen finns i stället för att lämpa över ansvaret på varje individ.

Miljöpartiet väljer ett Sverige som tar klimatkrisen på allvar, som håller ihop och som inte slits isär. Det är inte bara nödvändigt. Det är också möjligt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Leila Ali Elmi, Janine Alm Ericson, Mats Berglund, Camilla Hansén, Daniel Helldén, Annika Hirvonen, Rebecka Le Moine, Katarina Luhr, Emma Nohrén, Amanda Palmstierna, Jan Riise, Jacob Risberg, Nils Seye Larsen, Malte Tängmark Roos och Ulrika Westerlund (alla MP).

Fru talman! Det här blir lite magstarkt, eftersom det var bland annat Liberalerna som blockerade olika typer av vinstbegränsningar som vi gick fram med när vi satt i regering senast.

De förslag som Liberalerna nu har lagt fram och som man påstår ska komma till rätta med vinsterna i skolan handlar bland annat om en tillfällig vinstbegränsning de första åren med ett nystartat bolag. Förslaget säger ingenting om att det går att göra vinst sedan. Det påverkar heller inte alla de gigantiska koncerner som redan i dag skär guld med täljkniv på den svenska skolmarknaden.

Min fråga till Simona Mohamsson blir: Skulle Simona Mohamsson vilja ta bort marknadsskolan helt, det vill säga förbjuda vinstuttag i den svenska skolan? I så fall tycker jag att det är dags att vara tydlig med det. Vill Liberalerna inte det tycker jag att det är dags att vara tydlig även med det.

Det Liberalerna håller på med just nu är falsk marknadsföring. Den politik ni kommer att föra på Tidösidan kommer inte att komma till rätta med problemen med den svenska marknadsskolan, Simona Mohamsson.

(Applåder)

Fru talman! Skandalerna duggar tätt i den svenska marknadsskolan. Det är pengar som kommer från det allmänna som hamnar i ägarnas fickor och går till inköp av Porschar samtidigt som man ransonerar barnens smör på mackan.

Allt det här har vi känt till i rätt många år. Men åtgärderna har tyvärr varit svåra att genomföra. Liberalerna och Centerpartiet blockerade den typen av insatser under tiden med januariavtalet. Nu lyfter regeringen och Liberalerna, framför allt, att man ska ta itu med marknadsskolan och göra en helrenovering. Men allvarligt talat: De förslag som läggs fram är mest lite ytligt mäklarfix.

Min fråga till Simona Mohamsson är: Hur kommer man med de förslag som regeringen planerar att lägga fram att komma till rätta med att aktieägare kan plocka ut pengar som borde gå till barnen?

Fru talman! Det är överord från Simona Mohamsson. När marknadsskolan infördes i Sverige på 90-talet satt Miljöpartiet inte ens i regering. Det gjorde Folkpartiet. Varje gång som läroplanerna har reviderats har Folkpartiet hållit i pennan.

Under den tid då jag själv satt i regering jobbade vi tillsammans hårt för att få lagen om bemannade skolbibliotek på plats. Det jag befarar nu är att kommunerna, med den åtstramningspolitik för kommunerna som Liberalerna legitimerar i Tidösamarbetet, inte kommer att få möjligheter att anställa utbildad personal och de skolbibliotekarier som krävs för att guida barnen in i läsandet.

Dessutom vill Liberalerna fortfarande att det ska finnas en möjlighet för aktieägare att plocka ut vinst ur svenska skolan. Det stärker inte barnens lärande.

Fru talman! Jag misstror inte Simona Mohamssons engagemang för att barnen i Sverige ska ha en bra förskolegång och skolgång. Det vill jag också.

Diskussionen om digitaliseringen i skolan tenderar att bli väldigt populistisk. Självklart ska inte barn sitta med Babblarna i förskolan. Självklart ska man inte hålla på med sociala medier i grundskolan. Men Simona Mohamsson vet precis som jag att det här redan i dag är någonting som personalen i skolan kan hantera.

Det svensk skola i dag behöver är en kraftsatsning, så att vi kan få fler i skolan och förskolan som har tid med barnen och att sätta sig och läsa med dem. Vi behöver fler böcker i förskolan. Det är ett arbete som vi i Miljöpartiet drog igång när vi satt i regering. Det handlar om att se till att det finns personal i skolan så att vi kan uppfylla den läsa-skriva-räkna-garanti som vi i Miljöpartiet drev igenom när vi satt på Utbildningsdepartementet. Det är konkreta insatser som stärker skolan i grunden. De svaren saknar Liberalerna.

(Applåder)