(Applåder)

Herr talman! Allra först vill jag säga att vi befinner oss i en turbulent tid. Sverige och Europa står inför väldigt stora utmaningar både i öst och i väst. Sveriges säkerhet och svenska nationella intressen är regeringens allra främsta prioritet. Därför rustar vi kraftigt upp vår egen försvarsmakt, och vi bygger ut vår försvarsindustri. Därför anländer nu i dag några officerare från den svenska försvarsmakten, på Danmarks förfrågan, till Grönland. De ingår i en grupp från flera allierade länder som ska förbereda den danska övningen Operation Arctic Endurance. Att stå upp för och samarbeta tätt med våra närmaste grannar och viktigaste allierade är en absolut prioritering för den svenska regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Med detta sagt vill jag i dag tala om ett av våra egna största samhällsproblem, nämligen mäns våld mot kvinnor. De förfärliga morden på två kvinnor i Boden och i Rönninge har berört hela vårt land djupt. Alla kan vi föreställa oss den förlamande skräcken och den outsägliga sorgen.

Många regeringar har pratat mycket om vikten av att stoppa mäns våld mot kvinnor. Trots det har sekretesshindren varit för många, straffen för låga och rekryteringen alldeles för stor av nya våldsverkare – för att skydden för kvinnorna har varit för svaga.

Vi gör nu det som borde ha gjorts för länge sedan, för att kvinnor ska våga vara ute, inte känna sig rädda och vara begränsade. Det handlar ytterst om rättvisa.

Nu genomför vi ett perspektivskifte från ett gammalt fokus på gärningsmannen till ett nytt fokus på brottsoffer och samhällsskydd. Därför skärpte vi den 1 januari reglerna för villkorlig frigivning från fängelsestraff. Därför inför vi nu ett helt nytt straff – säkerhetsförvaring – så att pedofiler, serievåldtäktsmän och män som mördar kvinnor kan låsas in på obestämd tid.

(Applåder)

De lagar som nu träder i kraft har vi jobbat med i flera år. Nu tar vi nästa steg genom en nollvision, och jag kommer personligen att leda ett särskilt ministerråd för kvinnofrid. I morgon fattar regeringen beslut om att upprepade grova våldtäkter ska kunna leda till livstids fängelse, även när livstid inte finns i straffskalan för det enskilda brottet.

Vi gör allt detta för att inga fler kvinnor ska mördas. Det handlar om våld i nära relation, överfallsvåld, hedersvåld och rena vansinnesdåd. Så får vi kraft i förändringen för kvinnofrid i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det dödliga gängvåldet har halverats sedan vi tillträdde. Antalet efterlysta grova brottslingar som grips utomlands har tvärtom fördubblats. Många fler grova brott klaras upp, och antalet poliser är fler än någonsin. Vi har inlett en historisk offensiv mot gängbrottsligheten med hårdare straff, bättre verktyg för polisen och stärkt förebyggande arbete. Mycket återstår, men vi är på väg att besegra den organiserade brottsligheten.

Herr talman! Sverige pressades länge hårt av den höga inflationen som den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig. Bara matpriserna steg med 18 procent 2022. Det har varit mycket tuffa år. Regeringen orkade föra en stram ekonomisk politik för att få ned inflationen, och nu ser vi resultaten. Det ljusnar i Sverige.

Svenska företag börjar satsa igen. Exporten ökar. Vi tar inte ut några segrar i förskott, men det är tydligt att fler och fler vågar tro på framtiden igen. Sverige beräknas i år ha Europas sjätte högsta tillväxt. Vi har gått från botten till toppen i tillväxtligan sedan vi tog över ansvaret. Ska vi samtidigt ha råd med viktiga investeringar i polis och försvar, rättsväsen och den gröna omställningen är en växande ekonomi absolut nödvändig. Regeringen driver därför en ekonomisk politik för hårt arbetande människor. Vi sänker nu skatten på arbete, på pension, på sparande och på el. Förskoleavgiften sänks och bostadsbidraget stärks. Allra störst förbättring får ensamstående föräldrar med låg lön. Det är också rättvist.

Om åtta månader ställs svenska folket inför ett vägval. Ska vi fortsätta på den inslagna vägen, eller ska Sverige vända tillbaka?

Herr talman! På min sida i politiken har vi både viljan och den bevisade förmågan att enas för att lösa stora problem. Vi har visat att vi får saker gjorda i svensk politik. Nu lägger Strängnäsöverenskommelsen grunden för vårt fortsatta samarbete. På vänstersidan vill de höja bidragen, höja skatterna och öka invandringen igen. Men det är receptet för mer av precis de problem som vi nu jobbar så hårt för att lösa.

Valet handlar ytterst om rättvisa. Ska Sverige vara ett land där ansträngning lönar sig och där brott straffar sig, eller ska Sverige göra en kraftig vänstersväng som tar oss tillbaka till precis de problem vi hade? Min sida av politiken, herr talman, söker nytt förtroende för en ökad trygghet, för en växande ekonomi, för ett land som präglas av tro på framtiden och tro på oss själva och vår egen förmåga att ta vårt eget öde i egna händer, för ett land som vi med stolthet kan lämna efter oss till kommande generationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ludvig Ceimertz, Gustaf Göthberg, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, David Josefsson, Mattias Karlsson i Luleå, Joanna Lewerentz, Marie Nicholson, Thomas Ragnarsson, Johanna Rantsi, Magnus Resare, Jesper Skalberg Karlsson, Maria Stockhaus, Helena Storckenfeldt, John Widegren och Viktor Wärnick (alla M).

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för de spontana applåderna.

Så här är det: För lite drygt tusen år sedan upptäckte vikingar en obebodd ö långt uppe i norr, väster om Island. En av de första och förmodligen också mest kända vikingar som bosatte sig där, Erik Röde, gav ön namnet Grönland. Erik Rödes son, Leif Eriksson, kom för övrigt sedan att upptäcka ytterligare en stor landmassa som tidigare hade varit okänd för oss européer, nämligen Nordamerika. Men det är en annan historia. Först några hundra år efter nordbornas kolonisering av Grönland valde inuitiska jägare och fiskare att bosätta sig där. Nordbor är således upptäckare av och ursprungsbefolkning på Grönland.

Det har hänt mycket på tusen år, herr talman, men Grönland är en del av Europa. Grönland är en del av Norden och i högsta grad en del av Danmark. Jag vill ha det sagt givet vad som just nu sker i vår omvärld.

Det finns också mycket att säga om den dramatiska utvecklingen i Iran. För stunden tänker jag hålla mig till några få ord. Må den islamistiska regimen som förtrycker sitt folk sedan över 40 år tillbaka falla! Må den falla snarast, och må den falla för evigt! Framför allt må blodbadet upphöra, och må de ansvariga dömas hårt! Men också: Må omvärlden lära sin läxa! Islamism är ingenting att dalta med. Islamism måste kvävas i sin linda varhelst i världen den visar sig, i Teheran såväl som i Rosengård, i Kabul såväl som i Gottsunda.

Herr talman! Med små, bestämda steg rör sig Sverige, kan vi konstatera, i en positiv riktning. Sverige är i dag jämfört med för några år sedan, före det senaste valet, ett åtminstone något bättre land att leva i för hårt arbetande svenskar. Du blir inte längre närmast ruinerad när du tankar bilen. Du får mer över i plånboken när du jobbar. Om några månader halverar vi skatten på mat. Många har nu dessutom möjlighet att göra det där besöket hos tandläkaren som de tidigare inte hade råd med. Det är med andra ord en bra politik som leder till bra saker och ger människor lite mer frihet i vardagen.

Vi har sett till att fler farliga människor sitter i fängelse och att de gör det under längre tid. Vi har tagit itu med straffrabatter och gjort upp med den vida omtalade saft-och-bulle-mentaliteten. Detta har vi gjort samtidigt som vi har markerat att det är offret och inte brottslingen som ska stå i första rummet. Det är med andra ord, herr talman, en bra politik som leder till bra saker och som ökar tryggheten.

Vi styr mot en mer kravbaserad integration. Vi uppvärderar det privilegium det är att inneha ett svenskt medborgarskap. Vi stärker gradvis vår gemenskap och vår sammanhållning i Sverige. Det är med andra ord, herr talman, en bra politik som leder till bra saker och som gör att Sverige blir lite mer svenskt för varje dag som går.

Detta är något som åtminstone jag är väldigt stolt över – stolt men såklart inte nöjd, för vi är inte i närheten av att vara klara. Det är ett faktum att vi fortfarande har farliga människor som går lösa på gator och torg och att det så kallade skuggsamhället och parallella samhällsstrukturer fortfarande är en realitet som en följd av decenniers ansvarslösa invandringspolitik. Det är ett faktum att den organiserade brottsligheten fortfarande skördar offer och äter sig in i samhällskroppen.

Men, herr talman, om några månader är det val, och då står svenska folket inför ett vägval. Ska vi fortsätta i den riktning som vi nu har påbörjat, eller ska vi backa tiden och gå tillbaka till det som gjorde vårt land så sårbart? Det är upp till svenska folket att avgöra det, herr talman.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Andersson, Pontus Andersson Garpvall, Tobias Andersson, Clara Aranda, Mats Arkhem, Bo Broman, Chris Dahlqvist, Staffan Eklöf, Matheus Enholm, Mattias Eriksson Falk, Yasmine Eriksson, Mikael Eskilandersson, Rashid Farivar, Runar Filper, Josef Fransson, Nima Gholam Ali Pour, Rasmus Giertz, Sara Gille, Roger Hedlund, Erik Hellsborn, Patrik Jönsson, Fredrik Lindahl, Linda Lindberg, Christian Lindefjärd, Angelica Lundberg, Adam Marttinen, Thomas Morell, Eric Palmqvist, David Perez, Daniel Persson, Charlotte Quensel, Patrick Reslow, Michael Rubbestad, Jessica Stegrud, Robert Stenkvist, Jimmy Ståhl, Johnny Svedin, Per Söderlund, Victoria Tiblom, Martin Westmont, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD).

(Applåder)

Herr talman! Det stormar i Tidöregeringens Sverige. Under julhelgen drabbades landet av flera kraftiga stormar. Fyra människor miste livet, och tiotusentals hushåll blev utan el i dagar, ibland veckor. Människor satt – några sitter fortfarande – i kyla och mörker. Skadorna på gårdar och skogar kommer att ta år att reparera.

Ändå gick det ganska obemärkt förbi. Det skrevs om trafik- och passagerarkaos. Men människors säkerhet och försörjning hamnade i skymundan samtidigt som debatten på ledarsidor handlade om snöröjningen i Stockholms innerstad. Det säger något om perspektivet i svensk debatt.

Skillnaden mellan att vänta på plogbilen och att sakna el, värme och möjlighet att ringa 112 är skillnaden mellan irritation och otrygghet. En sak blir tydlig: Om hela Sverige ska fungera kan landet inte styras från innerstaden.

Herr talman! I Tidöregeringens lite kylslagna Sverige ska mer makt flyttas till huvudstaden och Regeringskansliet. Jag förstår frestelsen. Det låter så enkelt. En fjärdedel av servicekontoren på landsbygden har lagts ned. Den lokala självbestämmanderätten ska minska, och all vård och skola ska centraliseras.

Men det är inte brist på statlig styrning som gör att man får vänta på en läkare. Det är inte avsaknaden av detaljerade direktiv som gör att elever lämnar skolan utan godkända betyg. Problemet är inte för lite centralisering. Problemet är för lite tillit till människor, till lokalsamhällen och till företag.

I Centerpartiets Sverige går vi i motsatt riktning. Vi bygger styrka underifrån. Vi ger tillbaka makt och pengar till lokalsamhällen. Vi lyssnar och försöker förstå hur förskola, skola och vårdcentral kan drivas lokalt.

Vi vet att utan landsbygden stannar Sverige. Men för att Sverige ska fungera krävs mer än fungerande system. Det krävs framtidstro. Och framtidstro börjar med jobb.

(Applåder)

Det blåser även kalla vindar på den svenska arbetsmarknaden. En halv miljon människor är arbetslösa. Bakom varje siffra finns en människa som väntar på att livet ska börja eller fortsätta. För det är inte bara personer som har bristande kunskaper i svenska som står utan jobb. Det är också nybakade akademiker och erfarna chefer i medelåldern.

Att gå från arbetslöshet till jobb förändrar precis allt för individen, för familjen och för samhället. Om vi bara kunde nå halva EU-snittet i arbetslöshet skulle statskassan ha ungefär 45 miljarder mer. Det motsvarar 55 000 sjuksköterskor eller lärare.

Majoriteten av alla nya jobb skapas i små och växande företag. Det är där unga får sina första jobb och långtidsarbetslösa får en ny chans. Men då måste politiken också göra sitt: sänka kostnaderna, minska krånglet och se till att företagen hittar rätt kompetens.

Herr talman! Jobben måste bli fler samtidigt som utsläppen går ned. Det finns ingen motsättning. Det är ganska många som säger att klimatet är dåligt för företagen och att ambitioner skulle bromsa tillväxt. Vi menar tvärtom.

Det verkliga hotet mot svensk konkurrenskraft är brist på visioner och brist på ambitioner. Är det någonting den här regeringen saknar är det klimatambitioner.

När vi gemensamt arbetar med ett tydligt mål, då händer någonting. Då frigörs innovationskraft. Då nästan överraskar vi oss själva med vad ett litet land kan åstadkomma när briljanta entreprenörer, stark industri och världsledande teknik drar åt samma håll.

Herr talman! När stormarna viner över vårt land påminner det oss om att Sverige måste fungera överallt och alltid. Det är inte ödet som avgör vår framtid utan våra val.

Vi i Centerpartiet väljer framtidstro. Våra vallöften är tydliga: Jobben ska bli fler, utsläppen ska ned och hela Sverige ska fungera.

(Applåder)

I detta anförande instämde Alireza Akhondi, Madeleine Atlas, Christofer Bergenblock, Daniel Bäckström, Martina Johansson, Mikael Larsson, Stina Larsson, Helena Lindahl, Rickard Nordin, Niels Paarup-Petersen, Anne-Li Sjölund, Helena Vilhelmsson och Anders Ådahl (alla C).

(Applåder)

Herr talman! Klimatkrisen är inte ett framtida hot. Den är här och nu. Det har jag stått och sagt i den här kammaren i debatt efter debatt. Men det verkar inte spela någon roll hur många gånger Ulf Kristersson kritiseras. Han kritiseras inte bara av mig utan också av EU, OECD och olika experter och forskare. Det verkar heller inte spela någon roll hur många extremväder som drabbar människor, företag och kommuner runt om i Sverige eller hur många jobbskapande industrisatsningar som skjuts på framtiden. Han viftar bort ansvaret och leder en regering som monterar ned klimatpolitiken bit för bit. Det här – vänner – är motsatsen till hur en ansvarstagande statsminister borde agera.

(Applåder)

Regeringen har aktivt höjt utsläppen, dragit undan mattan för de företag och kommuner som vill ställa om, skrotat styrmedel som fungerar, bromsat investeringar i förnybar energi och gjort det dyrare för både vanliga människor och företag att göra klimatsmarta val. Det här är ett historiskt misslyckande.

Medan andra länder har fritt spelrum att rusa fram i den gröna omställningen tvekar Sverige. Det är obegripligt, för sanningen är att vi har allt att vinna på att ställa om. Vi har kompetensen. Vi har industrin. Vi har forskningen. Vi har företagen som vill leda utvecklingen. Och det är här framtidens jobb skapas – i fossilfritt stål, i cirkulär ekonomi, i hållbara transporter. Men regeringen fortsätter att sticka huvudet i sanden, som om verkligheten skulle förändras för att de blundar för den. När regeringen sviker klimatpolitiken sviker de också svensk konkurrenskraft, människor som vill ha trygga jobb och unga som med rätta kräver att politiken tar ansvar för deras framtid.

Vänner! Vi kan välja att blunda, backa och bromsa som regeringen gör. Eller så kan vi välja att leda, investera, ta ansvar, ge unga framtidstro och satsa på Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Många dödas nu i Iran i vad som beskrivs som ett riktigt blodbad i folkets kamp mot den orättfärdiga regimen. Kina trappar upp. Ryssland för krig i vårt närområde. Och ett alltmer oberäkneligt USA inte bara hotar sina allierade och riktar in sig på Grönland utan lämnar också det internationella klimatsamarbetet.

Dagens Europa kläms mellan olika intressen. Det handlar om makt, land och naturresurser. Vad som nu behövs är internationellt ledarskap. Vi i Sverige ska göra vad vi kan. Vi brukade vara en stark röst i världen som fick plats i de viktiga rummen. Tyvärr har regeringens vacklande ledarskap försvagat den bilden av vårt land – med ett slaktat bistånd, minskat internationellt engagemang och mindre klimatledarskap. Men vi kan om vi vill. Det är dags att vi kavlar upp ärmarna igen.

(Applåder)

Herr talman! Klimatomställningen är nödvändig, rent av oundviklig. Och den måste ske rättvist. Just rättvisan saknas i svensk politik i dag. Vi ser ett Sverige som slits isär, med växande ekonomiska klyftor. Skillnaden mellan stad och land ökar. Sverige är i dag ett land där vart åttonde barn lever i fattigdom. Det är oanständigt.

Allt fler människor känner otrygghet. Kommer jag att kunna köpa ordentligt med mat till mina barn i slutet av månaden? Kommer jag att få ett jobb när mitt vikariat tar slut? Efter snart en mandatperiod med den här regeringen upplever alltför många att politiken inte längre är till för dem. Det måste vi vända.

Herr talman! För Miljöpartiet är det självklart. Klimatpolitiken måste gå hand i hand med en stark politik för rättvisa och jämlikhet.

(Applåder)

Herr talman! När vi satsar på klimatomställningen stärker vi svensk ekonomi och skapar jobb runt om i Sverige. Med billig kollektivtrafik och tåg som fungerar stärker vi både klimatarbetet och underlättar människors vardag. Med energieffektivisering sänker vi utsläppen och elräkningarna. Det är så vi bygger ett hållbart samhälle.

Herr talman! Miljöpartiet vet att omställningen kräver ett politiskt ledarskap som vågar tänka större. Jag kommer att fortsätta att säga som det är: Fortsatt fossilberoende är dyrt, farligt och ansvarslöst, och därför måste vi politiker se till att alternativen finns i stället för att lämpa över ansvaret på varje individ.

Miljöpartiet väljer ett Sverige som tar klimatkrisen på allvar, som håller ihop och som inte slits isär. Det är inte bara nödvändigt. Det är också möjligt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Leila Ali Elmi, Janine Alm Ericson, Mats Berglund, Camilla Hansén, Daniel Helldén, Annika Hirvonen, Rebecka Le Moine, Katarina Luhr, Emma Nohrén, Amanda Palmstierna, Jan Riise, Jacob Risberg, Nils Seye Larsen, Malte Tängmark Roos och Ulrika Westerlund (alla MP).

(Applåder)

Herr talman! Ingen uppgift är lika viktig för den här regeringen som landets säkerhet och medborgarnas trygghet. I ett av världens mest jämställda länder ska en kvinna inte behöva frukta för sitt liv på väg hem på kvällen eller i sitt eget hem.

Därför bekämpar vi nu våldet mot kvinnor med precis samma kraft som vi bekämpar de kriminella gängen. Vi inför ett nytt straff – säkerhetsförvaring – som gör att pedofiler, serievåldtäktsmän och män som mördar kvinnor kan komma att aldrig mer släppas ut. Vi gör så att upprepade grova våldtäkter ska kunna leda till livstids fängelse, även när livstid inte finns i straffskalan för det enskilda brottet.

Om den här nya kriminalpolitiken borde vi kunna vara eniga. Men på vänstersidan vill de tvärtom avskaffa livstidsstraffet helt och hållet. När Magdalena Andersson satt i regering krävde vi just säkerhetsförvaring för riktigt farliga brottslingar. Då blev svaret från dåvarande justitieminister Morgan Johansson nej. Ingen var förvånad. Nu, i opposition, är det lätt att prata. Men det är när man regerar landet som förmågan att få någonting gjort prövas. Socialdemokraternas kriminalpolitik är ungefär som att luta sig mot ett duschdraperi.

Det spelar roll vem som regerar Sverige. Nu ändrar vi de lagar som den förra regeringen inte kunde, inte ville eller inte vågade ändra.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg, Marie-Louise Hänel Sandström, Thomas Ragnarsson, Johanna Rantsi och Oliver Rosengren (alla M).

Herr talman! Låt mig först kvittera att samtal för att skydda den svenska demokratin mot illegitim utländsk påverkan är extremt viktigt. Det finns ju skäl till att ni alla har en inbjudan till att i februari komma och träffa oss i regeringen och alla de myndigheter som arbetar med de frågorna, just för att impregnera vårt samhälle mot den sortens risker som vi har sett i andra demokratier. Vi tar detta på extremt stort allvar.

Jag brukar säga att jag värdesätter bred samling i allvarliga frågor, och jag menar det verkligen. Efter att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna bytt uppfattning i Natofrågan är vi nu sex av åtta partier som står samlade bakom en ny säkerhetspolitisk linje efter att den heliga neutraliteten har skrotats. Det är ingen liten sak. Det är inte heller en liten sak att halva det socialdemokratiska regeringsunderlaget inte står bakom den nya svenska säkerhetspolitiken.

Jag brukar påpeka att det är värdefullt att det är så många människor som nu vill stötta det svenska försvaret. Det vore bra om vi också kunde tjäna de pengar som gör att Sverige har råd med allt det som nu måste göras.

Herr talman! Som jag sa har vi gått från tillväxtbotten under er regering till tillväxttoppen under vår regering. Det är en bra början. Det räcker inte, men det är en bra början.

När det gäller kriminalpolitiken förstår jag nu att ni gärna vill ha en pakt med Moderaterna i tio år för att vi ska hjälpa er undan ert eget tänkta regeringsunderlag. Tack men nej tack!

(Applåder)

Menar ni allvar är ni varmt välkomna att ansluta som ett kvalificerat och ganska stort stödparti – helt okej. Jag vill ha samling i de stora frågorna, inte rädda er från er själva.

Om ni vill ha vår hjälp att höja skatter så att ni slipper göra det själva är svaret detsamma: Tack men nej tack! Vi har visat att vi kan prioritera i statens budget och fördubbla försvarsanslagen så här långt. Nu gör vi en historisk satsning, i början med lånade pengar, som vi sedan ska växa in i. Att hjälpa er att höja skatten kommer vi inte att göra.

(Applåder)

Herr talman! En lögn blir inte sannare för att den upprepas gång på gång. Jag tror att det är fjärde gången vi har det här replikskiftet.

Moderaterna har inga sådana förslag om att införa det du kallar för marknadshyror med fri hyressättning hur som helst så att människor kastas ut från sina bostäder. Svaret är nej.

Däremot finns det en annan poäng i det du säger. Det är alldeles riktigt att hyrorna har höjts. På samma sätt har människor som bor i bostadsrättsföreningar fått se sina bolåneräntor stiga. Allt detta stavas inflation – den höga inflation som steg till tvåsiffriga tal under den regering som Vänsterpartiet så starkt stöttade, hyllade och ville vara med i och nu kräver att få vara med i om olyckan skulle vara framme. Det försämrade alla svenskars ekonomi.

Nu har vi bekämpat inflationen. Nu är inflationen nere på målet igen. Då finns det förutsättningar för människor att få bra egen ekonomi också.

(Applåder)

Herr talman! Vänsterpartiet och ibland Socialdemokraterna har försökt skrämmas med det de kallar marknadshyror de senaste tre fyra – eller fem – decennierna. Det har alltid varit lika fel. Det är fel nu också. De gör det för att de vill dölja ett annat misslyckande. Under den förra regeringens tid steg inflationen så till den grad att alla människors boendekostnader stack rakt i höjden. Det gällde såväl hyrorna, för att allting blev dyrare, som bolåneräntorna, för att inflationen krävde det. Allt detta var ett kapitalt ekonomiskt misslyckande.

Vi har ägnat tre år åt att bekämpa de skador vänstern vållade i svensk ekonomi. Nu finns det ett enda gemensamt svar till vänster: Höj skatten! För helt vanliga människor med helt vanliga inkomster ska de höja skatten – ovanpå de kostnader som ökat sedan tidigare. Det är en hänsynslös bostadspolitik och en hänsynslös ekonomisk politik. Vi kommer att stoppa den.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag passa på att hälsa Elisabeth Thand Ringqvist välkommen också till det här formatet. Välkommen till din första partiledardebatt! Jag ser fram emot bra samtal när vi tycker lika och bra debatter när vi tycker olika. Jag har haft skäl att träffa dig regelbundet sedan du var ordförande för Svenska Riskkapitalföreningen.

Om arbetslösheten vill jag säga två saker. Det ena är strukturell arbetslöshet. Det är den som är riktigt allvarlig i Sverige och långvarigt djupt problematisk. Den handlar i första hand om människor som inte har svenska som modersmål, inte har utbildning, inte har språket och aldrig har jobbat i Sverige. Den beror i grund och botten på någonting som Centerpartiet borde fundera över, nämligen att invandringen var alldeles för hög under alldeles för lång tid. Det har vi nu lagt om.

Den andra arbetslösheten är också allvarlig, men den är konjunkturell. Därför har det varit otroligt viktigt för oss att bekämpa inflationen, få ned räntorna, få ökad framtidstro i svenskt näringsliv och få igång hjulen igen. Vi ser tecken på det nu.

Jag är inte nöjd med det här. Men ljusningen vi ser nu är mycket bättre än den mörka tid vi lägger bakom oss.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår inte varför Miljöpartiet, som ärligt och uppriktigt har varit för miljöpolitik under väldigt många år, så systematiskt förtalar svensk miljö- och klimatpolitik utomlands. Vi har ju världens bästa grundläggande energi- och klimatpolitik. Vi har världens renaste elsystem tack vare vattenkraften, annan förnybar kraft och kärnkraften.

Vi har en pågående elektrifiering och dessutom bättre möjligheter än många andra europeiska länder att göra det när vi nu bygger ut kärnkraften. Vi har skogen, som min regering värnar mot EU-byråkrater som tycker att den ska hjälpa andra länder att slippa ställa om. Vi har bland världens bästa förutsättningar för en riktigt bra klimatpolitik, och den talar Miljöpartiet alltid illa om.

När det gäller elektrifiering är det klart att den går långsammare i lågkonjunktur. Det är så i hela Europa. Elektrifieringen pågår. Företagen vill det. Konsumenterna vill det. Låt oss ge alla konsumenter förutsättningar för elektrifiering!

(Applåder)

Herr talman! För att citera Magdalena Andersson själv: Var det där ett ja eller ett nej?

Frågan om karensen får Magdalena Andersson jättegärna ställa till mig när det är hennes tur att replikera på det jag säger. Men nu ställde jag en väldigt konkret fråga, och jag är egentligen inte särskilt intresserad av Socialdemokraternas egna förslag, som de har hittat på i opposition, om Sverigebränsle och vad det nu är för olika konstruktioner de hittar på. Det jag är intresserad av är hur de ska navigera i den politiska verkligheten när de ska bygga sin regering, som de vill bilda, på andra partier som vill höja bränslepriserna i Sverige.

Kan Magdalena Andersson lova att de, även om det blir en socialdemokratiskt ledd regering efter nästa val, ändå kommer att garantera fortsatt låga bränslepriser, naturligtvis inte beroende på världsmarknadspriset utan beroende på reduktionsplikt, skatter och annat? Det är ingen svår fråga att svara ja eller nej på.

(Applåder)

Herr talman! Jag och Magdalena Andersson har några saker gemensamt. För det första är vi båda kritiska till den låga tillväxten och den rekordhöga arbetslösheten. För det andra läste vi båda på Handelshögskolan i Stockholm. Det var många år sedan, men de mest grundläggande ekonomiska principerna står sig nog ännu. Det är företag som skapar jobb, tillväxt och resurser för vår gemensamma välfärd. Företagen är lösningen på Sveriges arbetslöshetskris.

Därför blir jag så förbryllad över att hon vill se mer av den politik som fört oss hit. De senaste åren har regeringen nämligen gjort det dyrare för företagen, och Socialdemokraterna har hängt på. Men när man äntligen sänker skatten på att anställa unga, om än för lite och bara tillfälligt, säger Magdalena Andersson nej till den sänkningen i sin budget.

Om arbetslöshetskrisen är viktig, hur vill Magdalena Andersson säkerställa att småföretagen kan anställa?

(Applåder)

Herr talman! Vår regering har gjort mer för kvinnors hälsa än de regeringar som Magdalena Andersson har suttit i. De socialdemokratiska insatser som gjordes under hela åtta år når inte upp till det som har åstadkommits under de senaste tre åren. Vi har exempelvis, utöver det som Ulf Kristersson nyss nämnde, stärkt vården för sådant som främst drabbar flickor och kvinnor.

För det första har vi tagit fram en nationell förlossningsplan för att minska de regionala skillnaderna. För det andra får vi äntligen, för första gången på allvar, nationella riktlinjer för vad man ska kunna vänta sig av klimakterievården. För det tredje har vi en satsning om 1 miljard för att bland annat öka antalet operationer av framfall, där köerna varit mycket långa. Antalet kvinnor som väntat olagligt länge på den sortens operation har nu minskat med drygt 60 procent. Varför vill Socialdemokraterna avsluta denna satsning? Det är väl knappast feministisk politik.

(Applåder)

Herr talman! Jag hoppas att de som sitter på läktaren och de som lyssnar där hemma hör, och alla de kvinnor i Sverige som är gravida och undrar: Kommer det att finnas en tillgänglig barnmorska när det är dags för mig att föda? Det krävdes en borgerlig regering för att det skulle komma på plats nationella riktlinjer för vad man ska förvänta sig av förlossningsvården.

Alla vi som likt jag har gått in i förklimakteriet och alla de som är i klimakteriet vet hur havererad och underprioriterad den vården har varit. Det krävdes en borgerlig regering för att man skulle ta kvinnors hälsa på allvar.

Nu svarar den så kallade oppositionsledaren inte ens på frågan om varför man vill ta bort de riktade pengarna som har haft bevisad effekt på den sortens problem som bara drabbar kvinnor.

(Applåder)

Jag tycker att det är ett uselt svar vi får från Magdalena Andersson i dag. Det är framför allt ett icke-svar. Det är raljant om något så viktigt som kvinnors väl och hälsa. Det är något som vi vet är avgörande för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, för pensioner och för vår möjlighet att behandlas lika som män.

(Applåder)

Herr talman! Det märks att vi räknar med att en hel del människor tittar på debatten på tv. Det är rätt så hög energi i debatten. Det är kul. Det är också ganska många i kammaren och mycket applåder. Det är också kul. Det märks också att det är valår. Inte minst lovar Socialdemokraterna i opposition nu återigen guld och gröna skogar.

Magdalena Andersson sa i sitt första anförande: Nu är det vanligt folks tur. Jag håller med om det, herr talman. Det har jag tyckt länge. Det är därför som vi har sänkt skatten på jobb, och det är därför som vi har sänkt skatten på pensioner.

Det är därför vi har sänkt skatten på el. Det är därför vi har sänkt skatten på drivmedel. Vi har kraftigt reducerat den förhatliga reduktionsplikten så att vi nu har Europas näst lägsta bränslepriser. Det är bra för vanligt folk.

Vi sänker skatten på mat – vi halverar skatten på mat. Vi har tagit bort skatten på husvagnar. Vi har minskat skatten på danstillställningar. Vi har höjt taket i a-kassan. Vi har infört ett verkligt högkostnadsskydd för tandvården i ett första steg för dem som i år är 67 år eller äldre.

Vi låser in fler farliga människor, herr talman. Vi har minskat den asylrelaterade invandringen till den lägsta nivån på 40 år. Vi har stoppat invandring till låglöneyrken. Vi har gjort massor, herr talman, under dessa tre år.

Vi har gjort mycket som Socialdemokraterna inte ville göra, som Socialdemokraterna inte förmådde göra och som Socialdemokraterna inte vågade göra för vanligt folk under de åtta år som de hade chansen.

Nu får svenska folket välja om vi ska fortsätta i den här riktningen eller om vi ska gå tillbaka till det som Socialdemokraterna inte kommer att göra.

(Applåder)

I detta anförande instämde Clara Aranda, Mats Arkhem, Carita Boulwén, Chris Dahlqvist, Staffan Eklöf, Mattias Eriksson Falk, Yasmine Eriksson, Mikael Eskilandersson, Josef Fransson, Ann-Christine Frohm, Nima Gholam Ali Pour, Erik Hellsborn, Patrik Jönsson, Fredrik Lindahl, Linda Lindberg, Christian Lindefjärd, Angelica Lundberg, Thomas Morell, Daniel Persson, Charlotte Quensel, Patrick Reslow, Oscar Sjöstedt, Jimmy Ståhl, Johnny Svedin, Victoria Tiblom, Pia Trollehjelm, Martin Westmont, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD) samt Sara-Lena Bjälkö (-).

Herr talman! Att Sverigedemokraterna inte kan genomföra alla vallöften beror på att vi inte fick alla röster eller åtminstone drygt hälften. Jag konstaterar dock att vi kan genomföra fler av våra vallöften än Magdalena Andersson kan göra därför att vi samarbetar med regeringen.

Tyvärr har vi inte nått hela vägen fram när det gäller den här frågan. Det förtar inte det faktum att jag tycker att Magdalena Andersson har åtminstone delvis rätt när det gäller karensen. Det finns en orättvisa i detta, inte minst kopplat till vilka som kan jobba hemma eller inte jobba hemma. Det finns också en orättvisa om man skulle ta bort karensdagen, där de som stiger upp på morgonen trots att de kanske känner sig lite krassliga och faktiskt tar sig till jobbet inte får ut någonting av att göra det.

Det finns alltså en orättvisa åt båda håll. Jag är absolut beredd att diskutera olika åtgärder för att komma till rätta med den, men jag är inte beredd att utan någon som helst förhandling eller diskussion stödja ett förslag från Socialdemokraterna.

(Applåder)

Herr talman! Jag konstaterar att det här inte heller var något som Magdalena Andersson prioriterade under de åtta år som hon hade en plats i regeringen.

(Applåder)

(MAGDALENA ANDERSSON (S): Jo, fel!)

Återigen: Det här är bara tomma löften från Socialdemokraterna. Man har i val efter val lovat hur mycket som helst som sedan aldrig blir av. Dels förmår man inte skapa stabilitet i ett regeringsunderlag så att man får igenom sin politik, dels handlar det om rent bondfångeri.

Magdalena Andersson pratar om hur viktigt det är att få bukt med arbetslösheten. På vilket sätt skapas det fler jobb om vi skickar en nota på 40 miljarder för avskaffad karens till dem som skapar arbeten? Låt oss diskutera frågan seriöst. Låt oss diskutera den på ett sätt som innebär att ni också finansierar det ni föreslår! Det gör ni inte, utan Magdalena Andersson skickar notan till Sveriges företag. Det är jag inte beredd att göra i det här läget.

(Applåder)

Herr talman! Jag hänger faktiskt inte med här, men jag kanske får en närmare förklaring sedan.

Min inställning är att jag tycker att det skulle vara bra om så många som möjligt som arbetar och gör rätt för sig fick behålla så mycket som möjligt av det de arbetar ihop, det vill säga att vi ska ha så låga skatter som möjligt, framför allt på arbete. Skatterna ska vara så låga att man vill arbeta och känner att det är meningsfullt att arbeta lite mer och kanske ta det där extrapasset utan att allting försvinner till Nooshi Dadgostars statskassa och så vidare. Det tycker jag är en bra utgångspunkt.

Sedan har vi också en välfärd som vi behöver förhålla oss till, och därför kan vi inte sänka skatter hur mycket som helst. Vi måste ha en rimlig balans, och jag tycker att vi har en rimlig balans.

Jag tycker generellt att vi borde ha ett bidragstak alldeles oavsett om man är rik eller fattig eller vad man nu är för någonting. Att hålla på och stapla en massa bidrag till människor känns bortkastat.

(Applåder)

Herr talman! Det enda konkreta jag hörde från Nooshi Dadgostar var rutavdraget, och det har vi väl ett tak på. Eller har jag missat något?

(Applåder)

Med all respekt för Nooshi Dadgostar: Det skrämde mig lite när hon i sitt anförande tidigare sa att man ska ta tillbaka kontrollen. När vänsterextremister säger så brukar det inte sluta så väl.

Vi vet att Vänsterpartiet inte gillar miljardärer; det har framgått med all tydlighet den senaste tiden. Nooshi Dadgostar sa här att jobben inte har blivit fler på 25 år trots att miljardärerna har blivit fler.

Jag kan ge er en sakupplysning: De senaste 25 åren har antalet sysselsatta i Sverige ökat med ungefär 1 miljon personer. Rimligen borde det innebära att antalet jobb har ökat med ungefär 1 miljon. Om det sedan är miljardärernas förtjänst eller inte vet jag inte, men om man är miljardär för att man driver ett framgångsrikt företag har man också möjlighet att anställa människor så att människor kan arbeta och försörja sig och sin familj. Det tycker jag är ganska bra.

(Applåder)

(NOOSHI DADGOSTAR (V): Befolkningen har ökat.)