Amanda Lind (MP) svarade Jimmie Åkesson i en replik om Partiledardebatt i debatten ”Protokoll 2025/26:57 Onsdagen den 14 januari” den 14 jan 2026.
Jimmie ÅkessonSD· i sitt anförandeDet märks att vi räknar med att en hel del människor tittar på debatten på tv. Det är rätt så hög energi i debatten. Det är kul. Det är också ganska många i kammaren och mycket applåder. Det är också kul. Det märks också…Herr talman! Det märks att vi räknar med att en hel del människor tittar på debatten på tv. Det är rätt så hög energi i debatten. Det är kul. Det är också ganska många i kammaren och mycket applåder. Det är också kul. Det märks också att det är valår. Inte minst lovar Socialdemokraterna i opposition nu återigen guld och gröna skogar.
Magdalena Andersson sa i sitt första anförande: Nu är det vanligt folks tur. Jag håller med om det, herr talman. Det har jag tyckt länge. Det är därför som vi har sänkt skatten på jobb, och det är därför som vi har sänkt skatten på pensioner.
Det är därför vi har sänkt skatten på el. Det är därför vi har sänkt skatten på drivmedel. Vi har kraftigt reducerat den förhatliga reduktionsplikten så att vi nu har Europas näst lägsta bränslepriser. Det är bra för vanligt folk.
Vi sänker skatten på mat – vi halverar skatten på mat. Vi har tagit bort skatten på husvagnar. Vi har minskat skatten på danstillställningar. Vi har höjt taket i a-kassan. Vi har infört ett verkligt högkostnadsskydd för tandvården i ett första steg för dem som i år är 67 år eller äldre.
Vi låser in fler farliga människor, herr talman. Vi har minskat den asylrelaterade invandringen till den lägsta nivån på 40 år. Vi har stoppat invandring till låglöneyrken. Vi har gjort massor, herr talman, under dessa tre år.
Vi har gjort mycket som Socialdemokraterna inte ville göra, som Socialdemokraterna inte förmådde göra och som Socialdemokraterna inte vågade göra för vanligt folk under de åtta år som de hade chansen.
Nu får svenska folket välja om vi ska fortsätta i den här riktningen eller om vi ska gå tillbaka till det som Socialdemokraterna inte kommer att göra.
(Applåder)
I detta anförande instämde Clara Aranda, Mats Arkhem, Carita Boulwén, Chris Dahlqvist, Staffan Eklöf, Mattias Eriksson Falk, Yasmine Eriksson, Mikael Eskilandersson, Josef Fransson, Ann-Christine Frohm, Nima Gholam Ali Pour, Erik Hellsborn, Patrik Jönsson, Fredrik Lindahl, Linda Lindberg, Christian Lindefjärd, Angelica Lundberg, Thomas Morell, Daniel Persson, Charlotte Quensel, Patrick Reslow, Oscar Sjöstedt, Jimmy Ståhl, Johnny Svedin, Victoria Tiblom, Pia Trollehjelm, Martin Westmont, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD) samt Sara-Lena Bjälkö (-).
Herr talman! Inför förra valet lovade Jimmie Åkesson att vara garanten för välfärden, men nu ser vi hur skolan, sjukvården och äldreomsorgen kämpar. Personalen är så utbränd att Försäkringskassan larmar.
Sverigedemokraterna lovade också att inte försämra a-kassan, men nu är a-kassan försämrad samtidigt som 100 000 fler har blivit arbetslösa. Sverigedemokraterna lovade också att ta bort karensen för välfärdspersonal, men den är kvar.
Herr talman! Jimmie Åkesson är en bra debattör, men i den verkliga världen blir det inte verklighet av hans vallöften. Jimmie Åkesson bjöd in till den fråga som jag ställer återigen: Varför svek han sitt löfte om karensen till välfärdspersonalen? Det handlar om tusenlappar för dem.
(Applåder)
Herr talman! Att Sverigedemokraterna inte kan genomföra alla vallöften beror på att vi inte fick alla röster eller åtminstone drygt hälften. Jag konstaterar dock att vi kan genomföra fler av våra vallöften än Magdalena Andersson kan göra därför att vi samarbetar med regeringen.
Tyvärr har vi inte nått hela vägen fram när det gäller den här frågan. Det förtar inte det faktum att jag tycker att Magdalena Andersson har åtminstone delvis rätt när det gäller karensen. Det finns en orättvisa i detta, inte minst kopplat till vilka som kan jobba hemma eller inte jobba hemma. Det finns också en orättvisa om man skulle ta bort karensdagen, där de som stiger upp på morgonen trots att de kanske känner sig lite krassliga och faktiskt tar sig till jobbet inte får ut någonting av att göra det.
Det finns alltså en orättvisa åt båda håll. Jag är absolut beredd att diskutera olika åtgärder för att komma till rätta med den, men jag är inte beredd att utan någon som helst förhandling eller diskussion stödja ett förslag från Socialdemokraterna.
(Applåder)
Herr talman! Att ni inte vill stödja avskaffad karens har vi bevis på i riksdagen, för det har ni röstat nej till. Jimmie Åkesson säger att det finns en orättvisa, men då vill jag påpeka att personal i sjukvård och äldreomsorg inte får gå till jobbet om de känner sig förkylda. Den sortens orättvisa gäller alltså inte välfärdspersonalen, så det var ett ganska dåligt argument.
Det är uppenbart att detta inte var en av de frågor som Jimmie Åkesson prioriterade i förhandlingarna. Det var uppenbarligen viktigare att sänka skatten för sig själv med 6 000 kronor varje månad. Det var viktigare att sänka skatten för dem som är de största kapitalägarna, för dem som har stora kapitalinkomster och för de svenska bolagen. Det var det som var prioriteringen när Jimmie Åkesson skulle förhandla.
Detta är också ett viktigt besked till alla som nu har fått sänkt a-kassa, som inte har fått avskaffad karens och som har fått dyrare mediciner: Det är inte vanligt folk som är prioriteten när Jimmie Åkesson förhandlar.
(Applåder)
Herr talman! Jag konstaterar att det här inte heller var något som Magdalena Andersson prioriterade under de åtta år som hon hade en plats i regeringen.
(Applåder)
(MAGDALENA ANDERSSON (S): Jo, fel!)
Återigen: Det här är bara tomma löften från Socialdemokraterna. Man har i val efter val lovat hur mycket som helst som sedan aldrig blir av. Dels förmår man inte skapa stabilitet i ett regeringsunderlag så att man får igenom sin politik, dels handlar det om rent bondfångeri.
Magdalena Andersson pratar om hur viktigt det är att få bukt med arbetslösheten. På vilket sätt skapas det fler jobb om vi skickar en nota på 40 miljarder för avskaffad karens till dem som skapar arbeten? Låt oss diskutera frågan seriöst. Låt oss diskutera den på ett sätt som innebär att ni också finansierar det ni föreslår! Det gör ni inte, utan Magdalena Andersson skickar notan till Sveriges företag. Det är jag inte beredd att göra i det här läget.
(Applåder)
Herr talman! Under den tid som sverigedemokraten Jimmie Åkesson har stöttat regeringen har väntetiderna i vården ökat. Skolan går på knäna, och hushållen har det riktigt, riktigt tufft, men han har gett personer med ministerlöner och partiledarlöner 70 000 kronor i skattesänkningar per år. Tänk så mycket annat man hade kunnat göra med de pengarna!
Det handlar inte bara om det. Samtidigt som många jämför priser i matbutiken ger Sverigedemokraterna också välbärgade personer stora bidrag. Vi har tittat på det. Om en vanlig familj har ett tillräckligt stort kapital och är tillräckligt välbärgad kan man få bidrag på 50 000 kronor i månaden om man staplar dem på varandra.
Är det inte dags, Jimmie Åkesson, för ett bidragstak för rika? Ska verkligen elektriker och lagerarbetare arbeta för att väldigt rika personer ska få så stora bidrag? Ska inte dessa pengar hamna i egen ficka? Är det inte rimligt att vi inför ett bidragstak för rika?
(Applåder)
Herr talman! Jag hänger faktiskt inte med här, men jag kanske får en närmare förklaring sedan.
Min inställning är att jag tycker att det skulle vara bra om så många som möjligt som arbetar och gör rätt för sig fick behålla så mycket som möjligt av det de arbetar ihop, det vill säga att vi ska ha så låga skatter som möjligt, framför allt på arbete. Skatterna ska vara så låga att man vill arbeta och känner att det är meningsfullt att arbeta lite mer och kanske ta det där extrapasset utan att allting försvinner till Nooshi Dadgostars statskassa och så vidare. Det tycker jag är en bra utgångspunkt.
Sedan har vi också en välfärd som vi behöver förhålla oss till, och därför kan vi inte sänka skatter hur mycket som helst. Vi måste ha en rimlig balans, och jag tycker att vi har en rimlig balans.
Jag tycker generellt att vi borde ha ett bidragstak alldeles oavsett om man är rik eller fattig eller vad man nu är för någonting. Att hålla på och stapla en massa bidrag till människor känns bortkastat.
(Applåder)
Herr talman! Det handlar om detta: Om du har extremt många miljoner på kontot kan du få bidrag, och detta har den här regeringen infört i större utsträckning. Om du har en fastighet på Franska rivieran kan du, trots att du är miljardär och har väldigt stora inkomster och ett stort kapital, få städningen helt finansierad av vanliga arbetare. Om du är superrik och har en fastighet i Stockholms skärgård får du städningen skattefinansierad.
Då är frågan: Är det prioriterat att så rika personer ska få så stora bidrag när vi har så stora problem i Sverige? Vi har gängskjutningar. Vi har skolresultat som sjunker, och barnen får inte den hjälp och det stöd som de behöver. Så många människor jobbar och sliter men ska vara med och betala det här bidraget för de individer som får det. Är det inte rimligt att vi sätter ett tak på detta?
Herr talman! Det enda konkreta jag hörde från Nooshi Dadgostar var rutavdraget, och det har vi väl ett tak på. Eller har jag missat något?
(Applåder)
Med all respekt för Nooshi Dadgostar: Det skrämde mig lite när hon i sitt anförande tidigare sa att man ska ta tillbaka kontrollen. När vänsterextremister säger så brukar det inte sluta så väl.
Vi vet att Vänsterpartiet inte gillar miljardärer; det har framgått med all tydlighet den senaste tiden. Nooshi Dadgostar sa här att jobben inte har blivit fler på 25 år trots att miljardärerna har blivit fler.
Jag kan ge er en sakupplysning: De senaste 25 åren har antalet sysselsatta i Sverige ökat med ungefär 1 miljon personer. Rimligen borde det innebära att antalet jobb har ökat med ungefär 1 miljon. Om det sedan är miljardärernas förtjänst eller inte vet jag inte, men om man är miljardär för att man driver ett framgångsrikt företag har man också möjlighet att anställa människor så att människor kan arbeta och försörja sig och sin familj. Det tycker jag är ganska bra.
(Applåder)
(NOOSHI DADGOSTAR (V): Befolkningen har ökat.)
Herr talman! Jag vill inleda med ett citat: ”En alltför hög andel av besluten fattas idag av makthavare som saknar närhet till, och förståelse för, de medborgare, lokalsamhällen och verksamheter som berörs.” De orden kommer från Sverigedemokraternas landsbygdsprogram i valrörelsen 2022.
Trots dessa fina ord vill Sverigedemokraterna skrota ett viktigt kommunalt veto, det mot uranbrytning. Här på Helgeandsholmen är det långt till Oviken, där bördig jordbruksmark blir dagbrott och där Jämtlands viktigaste dricksvatten riskerar att förgiftas. Det är klart att lokalbefolkningen säger nej – och inte bara i Jämtland utan även på alla andra platser som hotas av uranbrytning.
Jag vill gärna ge Jimmie Åkesson, som ju är en av dessa makthavare, möjligheten att förklara varför han vill ta bort det kommunala vetot mot uranbrytning.
(Applåder)
Herr talman! Det har pratats mycket, även i den här debatten, om vikten av mer el, elektrifiering och så vidare. Det kan man vara för av lite olika skäl, men inte minst av klimatskäl är det viktigt att vi övergår till eldrift – och då med fossilfri el, i stället för fossila bränslen eller fossiltillverkad el. Då behöver vi också ha mineral som vi kan producera el med.
Vi tror väldigt starkt på planerbar kraftproduktion, det vill säga kärnkraft. Det är skälet till att vi behöver göra någonting för att möjliggöra en egen försörjning av viktiga bränslen.
Det betyder inte att inte kompensation ska finnas. Det måste det göra. Jag har alltid varit av uppfattningen att om vi tillgodogör oss olika typer av naturtillgångar i en del av landet ska man kompenseras för det. Det tycker jag är den viktiga diskussionen, snarare än den om ett veto.
(Applåder)
Herr talman! Jag håller med. Kärnkraft behövs. Uran kan vi importera från många ställen där man har brutit uran under lång tid.
Men jag är också försvarare av landsbygdens självbestämmande. Jag växte upp vid Storsjön. När mina grannar i Jämtland säger nej till en urangruva är det inte för att de vet mindre än Jimmie Åkesson, tvärtom. Jag litar på miljöprövningen, men man vill få lokal rådighet över hus och hem nu, inte vänta i 25 år tills miljöprövningen är klar.
Nu görs människors tillgångar värdelösa, när SD vill tillåta uranbrytning och samtidigt underkänner människors rätt att vara med och bestämma.
Men detta handlar om mer än bara uranfrågan. Jag är lite less på politiker som behandlar dem som bor i Sveriges landsbygder som en gammal faster man hälsar på vart fjärde år och sedan glömmer bort när rösterna är räknade.
Jag ger Jimmie Åkesson en ny chans att förklara varför människor som berörs inte ska få vara med och bestämma.
(Applåder)
Herr talman! Jag tycker att människor ska få vara med och bestämma. Det finns dock andra sätt att bestämma på än genom ett kommunalt veto. Det fortsätter jag gärna att diskutera.
Jag tycker inte att argumentationen om att vi kan importera uran från andra delar av världen där man redan bryter uran håller. Det är inte bara Sverige som ska ha ny kärnkraft, utan det är stora delar av vår del av världen som ska bygga ny kärnkraft i väldigt stor omfattning. Då är det väl ganska orimligt att inte möjliggöra en egen försörjning av det som krävs för att kunna ha kärnkraft inte bara nu utan på lång sikt. Det är det som är skälet till detta.
Sedan är jag återigen väldigt mån om att det ska finnas möjlighet till kompensation där det kommer att brytas uran eller andra mineral som vi behöver för att ställa om, som det så vackert brukar heta i debatterna.
(Applåder)
Herr talman! Här vill jag haka på min partiledarkollega Elisabeth Thand Ringqvist, för i denna fråga står vi helt enade – tillsammans med kommuner, medborgare och företagare runt Storsjön och i andra bygder runt om i Sverige som nu hotas av uranbrytning och dessutom inte längre har möjlighet att säga nej.
Den 1 januari blev det tillåtet att bryta uran i Sverige. Förbudet hade funnits för att skydda människor runt om i vårt land från gift, från strålning och från kontaminerade marker. Samtidigt försvagades det kommunala vetot.
Vad betyder det här? Jo, i praktiken att en kommun kan tvingas ta emot gruvor som ödelägger skogs- och jordbruksmark, natur och friluftsliv och riskerar dricksvatten och människors hälsa – detta genom beslut som fattas långt bort, över huvudet på dem som får leva med konsekvenserna.
Herr talman! Vad säger Jimmie Åkesson till alla svenskar som oroar sig för sin hälsa och den plats de bor på?
(Applåder)
Herr talman! De miljöprövningar som sker försvinner ju inte för att det kommunala vetot försvagas. De finns naturligtvis kvar. Människors hälsa ska inte riskeras – det tror jag att alla här är överens om och att även Amanda Lind förstår.
Sedan är det nästan lite mysigt att höra Miljöpartiets plötsliga vurm för det kommunala självstyret och att människor som berörs och drabbas på olika sätt av beslut i den här församlingen ska ha möjlighet att säga stopp. Tyckte man det under asylkrisen 2015? Nej, det gjorde man inte.
(Applåder)
Vi har också det kommunala vetot kring vindkraft. Det finns en lång rad saker där jag menar att Miljöpartiet står på en annan sida.
Den här retoriken ekar ganska tomt. Miljöpartiet hatar kärnkraft, helt enkelt. Det gör inte vi. Vi tycker att kärnkraft är bra. Det är det vi behöver, och därför behöver vi vidta den här typen av åtgärder.
(Applåder)
Herr talman! Jag tycker att det är beklämmande att vifta bort oron hos människor runt Storsjön, i Nianfors, i Skövde och i Vilhelmina på det här sättet, liksom deras frustration över att inte längre få vara med och fatta de här besluten. Nu ska personer och politiker här i Stockholm fatta dessa beslut över deras huvuden.
Samtidigt handlar det ofta om brytning i alunskiffer med låg uranhalt och stora, dokumenterade risker för både hälsa, jordbruksmark och miljö. Dessutom tar den enorma arealer i anspråk.
Jimmie Åkesson far också med osanning. Miljöpartiet står upp för det kommunala vetot i fråga om vindkraft. Men det är typiskt Jimmie Åkesson: Så fort narrativet inte passar hans berättelse byter han ämne. Då vill han prata om andra saker.
Jag menar att det är helt centralt att människor som bor där man riskerar att få en urangruva ska ha möjlighet att säga nej. För Miljöpartiet är det tydligt: Vi säger nej till uranbrytning och ja till lokalt självbestämmande. SD vill i stället köra över sina egna invånare.
Vilken sida står SD på? Det är inte landsbygdens.
(Applåder)
Herr talman! Det behövs el på landsbygden också, inte bara i stora städer. Det behövs arbetstillfällen på landsbygd och i glesbygd också. Mineralutvinning och mineralbrytning kan bidra till fler arbetstillfällen som kan se till att glesbygd och landsbygd inte avfolkas, och så vidare.
Jag vill nog ändå hävda att en gruvvänlig och kärnkraftsvänlig politik i hög grad är en politik för Sveriges landsbygd, inte tvärtom som Amanda Lind påstår. Det är det ena.
Sedan gäller det att ha saker sorterade. Om man inte vill ha kärnkraft förstår jag att man är emot uranbrytning. Jag förstår också att det inte finns någon anledning att bryta uran om det inte är ekonomiskt lönsamt eller om det är jättefarligt för människors hälsa och för miljön. Då ska man naturligtvis inte göra det. Jag har ingen annan uppfattning än Amanda Lind när det gäller det. Men att möjligheten ska finnas är självklart för mig.
(Applåder)
Herr talman! Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om att invandringen varit för hög. Jag är villig att erkänna att Jimmie Åkesson har haft en poäng. En alldeles för hög invandring i kombination med en kravlös integration har lett till att vi har 170 000 barn som i dag växer upp i utanförskap.
Jag undrar om Jimmie Åkesson är villig att erkänna att Liberalerna också har en poäng, nämligen att osäkerheten i vår omvärld visar varför ett fördjupat europeiskt samarbete vore bra för Sverige.
Herr talman! Det europeiska samarbetet fördjupas successivt i takt med att vi förhåller oss till den omvärld som Simona Mohamsson själv beskriver.
Sedan vet vi att när liberaler pratar om fördjupat europeiskt samarbete är det mer av centralstyrning från Bryssel, mer av likriktning och mer av federalism som avses. Det är något annat. Då är det inte bara ett fördjupat samarbete, utan då går vi mot utvecklingen att vi får ett slags europeisk federation med en hög grad av federala lagar, rätt att ta ut skatt och annat som Liberalerna vill ha. Det är jag inte beredd att stötta.
Däremot är det uppenbart att vi i Europa behöver samla oss. Ska vi givet omvärldsläget upprätthålla en regelbaserad världsordning måste vi kunna mäta oss i styrka och makt med andra i världen som vill oss illa, och självklart behöver vi göra det tillsammans.
Herr talman! När vi hade partiledardebatt i kammaren i höstas sa Jimmie Åkessons vikarie att det militära samarbetet för Europas frihet måste fördjupas. Det lät folkpartistiskt. Men frågan är hur det ska göras om man konstant har en rädsla för att samarbetet ska centraliseras och att fördjupning är ett problem.
Liberalerna har föreslagit att EU ska utvecklas till en försvarsunion, där man bland annat har ett gemensamt cyberförsvar och en drönarmur. Delar Sverigedemokraterna Liberalernas analys i att EU bör bli en försvarsunion?
Herr talman! Nej, det gör vi absolut inte. EU ska inte vara en försvarsunion, utan EU är i grunden en handelsunion för att främja handel. Det står vi bakom. Att EU ska vara en försvarsunion får Liberalerna driva på egen hand.
Vi har fördjupat det försvarsmässiga Europa de senaste åren. Både Sverige och Finland har gått med i Nato. Det är väl i högsta grad en fördjupning av samarbetet, inte minst utifrån vårt perspektiv. Vi har övergett neutralitetspolitiken till förmån för den nya ordningen. Den bejakar jag. Jag vet att även Liberalerna gör det. Låt oss hålla samarbetet där. Låt oss inte bygga ett Europas förenta stater med egen militär makt, utan låt oss i stället skilja på det som är det militära och det som är det övriga europeiska samarbetet, som i grunden bygger på att vi ska främja handel med varandra.
(Applåder)
