Martin Ådahl (C) om Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och Vårändringsbudget för 2026

Fru talman! Kära åhörare! Finansministern är uppenbarligen tillbaka här.

Jag börjar med att yrka bifall till alla våra reservationer. Jag vill också passa på, så här i slutet av en mandatperiod, att tacka våra kollegor och utskottskansliet.

Det borde vara ljusa tider för Sverige – en hoppets tid. Men det är arbetslöshet, utanförskap, utsläpp, underskott, utvisningar och en återhämtning som alltid väntar alldeles runt hörnet men som aldrig kommer.

Regeringen säger att man är för hårt arbetande svenskar, men 100 000 fler svenskar har blivit arbetslösa. Man säger att man ska sänka skatterna på arbete, men man har höjt arbetsgivaravgifterna. Man har knappt sänkt tillbaka till den tidigare nivån i slutet av perioden. Man säger att man står för tillväxt och är i toppen av tillväxten. Men bnp backade i början av året.

När någonting ändå till slut är fel är det aldrig regeringens fel. Det är oppositionens fel. Väldigt ofta är det invandrarnas fel.

Det är dags för en timeout för Tidö, en permanent timeout. Det här funkar inte. Nu måste Sverige hitta tillbaka till det vettiga och normala Sverige som vi känner igen. Där raderar vi självklart gängen och deras sanslösa våld. Vi tar tag i de ekonomiska problemen igen med en klok och långsiktig tillväxtpolitik, med växande småföretag. Där leder vi det teknologiska racet med startup-företag och utbildning. Där leder vi klimatomställningen, och våra företag skiner över världen igen. Det är också ett Sverige där människor uppmanas att bidra i stället för att dra. Det Sverige, fru talman, är inte Åkessons och – tyvärr – Kristerssons Sverige.

Inför valet 2022 sa Ulf Kristersson att Europas fjärde högsta arbetslöshet borde göra regeringen arbetslös. I dag har Sverige Europas tredje högsta arbetslöshet. Jag vet att Elisabeth Svantesson inte vill kalla det här för kris. Det varierar i och för sig lite från fall till fall, men Tidöregeringen kan inte blunda för krisen när en halv miljon människor står utan jobb. 8,7 procent är inte en bra arbetslöshetssiffra. Det är dubbelt så mycket som det är i många andra västländer och mycket högre än det är Tyskland, som just nämndes.

Familjer är i kris. Människor som kämpat och ändå förlorat jobbet är i kris, och allt fler fastnar tyvärr längre och längre utanför arbetsmarknaden. Vi har en mycket hög, för att inte säga rekordhög, långtidsarbetslöshet. Över 70 000 barn har sett att deras föräldrar har blivit arbetslösa under den här perioden.

Detta drabbar alla grupper. Jag tror att många som i dag lyfter sin studentmössa har hört äldre vänner, som bara några år tidigare lyfte sina studentmössor, berätta hur svårt det är att få jobb, hur lång tid det tar.

Akademikerarbetslösheten ökar. Ungdomsarbetslösheten ökar. Sluta skönmåla detta! Det går inte att förklara bort. Det går inte att siffertrixa bort. Folk känner av det direkt. Då går det inte heller att, som regeringen gör i fråga om den här budgeten, stå med armarna i kors.

65 kronor per arbetslös är inte ett adekvat svar på en arbetslöshetskris. Vi i Centerpartiet lägger i vårt alternativ 20 000 på arbetslösa – vi ska återkomma till det. Det här kostar dessutom just för statsfinanserna. Bara ökningen av arbetslösheten under Tidöregeringen har kostat statsfinanserna mer än 30 miljarder kronor. Skillnaden i förhållande till EU:s genomsnittliga arbetslöshet har fördubblats under den här regeringen. Det kostar oss allihop. Det kostar motsvarande 45 miljarder kronor – det handlar alltså om skillnaden i förhållande till EU. Detta motsvarar 100 000 lärare, undersköterskor och läkare. Det motsvarar faktiskt mer än 500 kronor i månaden för varje hushåll – i förlorad välfärd.

Fru talman! Det här måste vara en prioritet för nästa finansminister: jobben, jobben, jobben. Jag säger det igen: jobben, jobben, jobben.

Från och med september måste vi jobba med detta varje morgon, middag och kväll. Det handlar om vartenda litet kafé. Det är de som skapar de flesta jobben för ungdomar när de ska in på arbetsmarknaden. Det handlar om de små företagen. Det handlar om vartenda litet verkstadsföretag, varenda liten startup och varenda storindustri. Det handlar om dem som funderar på att anställa en till men som i dag inte är säkra på att de har råd att göra det. De ska veta att hjälpen är på väg från Centerpartiet.

Vi kommer att göra det möjligt för dig att växa som människa eller som företagare, så att du kan blomstra på din ort och så att du kan göra så att en person till får jobb.

När hundratusentals sådana företag gör detta slår vi arbetslösheten.

Ja, som nämndes i debatten är 40 procent av arbetsgivaravgiften ren skatt. Med ena handen straffbeskattar vi alltså när det gäller att anställa de människor som står utanför arbetsmarknaden. Med den andra ger vi dem bidrag. Det har bara blivit värre och värre under den här regeringen. Så här kan vi inte fortsätta.

För alla som tjänar upp till 40 000 kronor – och i synnerhet de som tjänar något mindre än det – ska vi sänka inkomstskatten så att det alltid och utan undantag lönar sig att gå från bidrag till jobb.

I detta riksdagshus ska den arbetslinje som tyvärr raserats av den här regeringen, som kallar sig borgerlig, återupprättas. Samtidigt ska många, många fler få chansen att komma in på utbildningar som leder till de många yrken där det råder en stor brist. Det är utbildningar på yrkesvux och yrkesgymnasiet och kanske framför allt kurser på universitet och högskola, nu när vi har ett sådant behov med tanke på AI och klimatomställningen.

Omställningsstudiestöd är ett ganska komplicerat namn för en fantastisk sak: att man kan studera mitt i livet. Detta ska vi förvandla till en mycket starkare kunskapsväxel, där alla kan växla upp och växla över till nya utbildningar. Det handlar om att ha skräddarsydda utbildningar för varje svensk. Det är bara så vi kan vinna.

Framför allt ska skolan skina som ett tempel i var bygd och var förort. Det ska inte vara som i dag: att vart femte, sjätte barn – tyvärr ofta killar och tyvärr ofta på småorter och i förorter – slås ut innan gymnasieutbildningen har fullbordats.

Man ska kunna gå vidare oavsett om man föredrar det teoretiska eller om man föredrar det praktiska. Vi måste också ha en skola där elevhälsan – där håller jag faktiskt med Kristdemokraterna – och bup snabbt tar hand om barn som mår dåligt. Det ska inte, som i dag, ta månader eller år att få hjälp. Vi ska ha uppsökande och hjälpande team, som i Finland. Det är många elever som nu går på sommarlov men som tyvärr har suttit hemma för att de inte klarat av att gå till skolan. Det handlar om att söka upp dem, hjälpa dem och ge dem stöd så att de kommer tillbaka. Vi accepterar inte att det här blir ett stort samhällsproblem.

Utbildning och bildning ska äntligen bygga vårt land igen, som det var med Alliansen och med januariavtalet. Centerpartiet kommer att prioritera sänkt skatt när det gäller arbete och småföretag och mycket större resurser till utbildning i hela landet.

Det måste bli ett slut på att folk ska dra i stället för att bidra. Det handlar om dem som arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig. Det handlar om våra arbetskamrater och deras barn. De som bidrar till vår välfärd och skapar förutsättningar för jobb ska inte utvisas ut vårt land – punkt slut.

I Sverige ska svenska kollektivavtalsenliga löner gälla för alla, oavsett om man är född utomlands eller om man är född i Sverige. Det brukar kallas den svenska modellen. Det ska inte vara några egenpåhittade lönegolv från Svantesson, Forssell, Åkesson och andra i Tidöregeringen. Tonåringar som har vuxit upp i vårt land, som vill bygga vårt land och som drömmer på svenska ska inte utvisas av SD – punkt slut. Detta är dessutom en miljardkostnad som regeringen mörkar i sin budget, tvärtemot alla rimliga redovisningsprinciper. Man kastar ut en massa skattebetalare från vårt land. Ska vi satsa på jobben måste vi satsa på det gröna.

I våras satt plötsligt svenska hushåll som i ett skruvstäd med blicken fäst på Hormuzsundet och den där lilla rutan på bensinpumpen där priset rusade. Det var Trump, det var raketer från ayatollorna och priset hoppade upp och ned som en jojo. Regeringen hade intalat oss att bara vi fick billig diesel skulle allt lösa sig, i synnerhet på landsbygden – tills det inte gjorde det längre.

Danmark säljer dubbelt så många elbilar som Sverige. Danmark! Det är för katten Sverige som gör elbilar! Volvo tror att nästa år och året därefter är avgörande. Man har pantsatt fabriken för att kunna sälja världens bästa elbilar, och ändå säljs fler elbilar i Danmark. Nästan 80 procent av alla bilar i Danmark är laddbara medan det bara gäller 40 procent av alla nya bilar hittills i år i Sverige. Det finns alltså dubbelt så många laddbara bilar i Danmark som i Sverige.

Jag läste att regeringen hittills i år har delat ut 5 000 miljöbonusar till elbilar, laddhybrider och liknande, både nya och begagnade, precis som Centern har krävt. Men det är bara 5 000. Hur många nya elbilar omfattas av den danska elbilsförmånen som gör att fler vanliga människor väljer en miljöbil? 126 500 i fjol! Det är hundratusentals fler danskar som inte är beroende av Trump och Hormuzsundet medan miljontals svenskar fortfarande är det och behöver den ena livbojen efter den andra i stöd.

Jag fattar: Vi måste hjälpa folk. De måste kunna åka till jobbet och skjutsa barnen till skolan. Det måste fungera på landsbygden. Men vi kan inte bara fortsätta så här! Alla måste ha råd, som i Danmark – hvergang, som Niels Paarup-Petersen hade sagt.

Vi måste ur fossilberoendet, Svantesson! Hundratusentals svenska familjer varje år måste ur det! Det måste kosta så lite som 1 500 i månaden att leasa en ny eller begagnad elbil, och vi måste ha ellastbilar. Vi gör ju världens bästa ellastbilar. De är billigare, och de är bättre. Men vi satsar inte på dem på det sätt som kineserna gör med ordentlig laddning, ordentliga och bra bonusar och stöd till de företag som satsar grönt och vill köra grönt.

Det är lite sött att regeringen nu, knappt hundra dagar före valet, har upptäckt någonting som heter kollektivtrafik. Då kanske man till och med upptäcker att det även finns svenska elcyklar som folk kan åka med till jobbet.

Men det räcker faktiskt inte. Nästa mandatperiod, fru talman, ska svenskt näringsliv leda utvecklingen i världen igen. Det ska lysa som ett exempel på grön tillväxt, där vi stoppar klimatkatastrofen. Vi ska få mer grön energi, snabbare tillstånd och en grön hemmamarknad för vår industri. Vi ska göra breda uppgörelser – där sitter Hans Eklind från Kristdemokraterna – som Ebba Busch har erbjudit.

Det är dags för en timeout för Tidö nu! Det är dags för en vettig liberal mittenpolitik där jobben blir fler och utsläppen inte rusar utan går ned, där välfärden stärks i hela landet, där vi står för våra styrkor, småföretagandet och den gröna tillväxten.

Fru talman! Sverige kan mer!