Mikael Damberg (S) svarade Hans Eklind i en replik om Statens budget 2026 - Rambeslutet i debatten ”Protokoll 2025/26:39 Onsdagen den 26 november” den 26 nov 2025.
Hans EklindKD· i en replikDet finns en tonalitet hos ledamoten som både berör och upprör. Det som berör är den tydliga viljan att förändra samhället så att de som av olika skäl inte förmår själva får stöd och hjälp. Som kristdemokrat brukar jag…Fru talman! Nu har SD-regeringen lagt fram sin avskedsbudget, och deras facit har varit kostsamt för Sverige. Jag kommer att återkomma till det i mitt anförande, men först vill jag ge ett tydligt besked till svenska folket.
Nio av tio svenskar skulle tjäna på den socialdemokratiska budgeten, enligt riksdagens utredningstjänst. Den politik som den här regeringen för är inte bara orättvis – vi kan till och med kalla den omoralisk i vissa avseenden – utan har också visat sig skadlig för svensk ekonomi.
Lågkonjunkturen har förlängts som en konsekvens av finansministerns felprioriteringar och en feldoserad ekonomisk politik. Resultatet talar sitt tydliga språk. Tillväxten har legat i EU:s bottenliga. Sverige har presterat sämre än övriga Europa. Stora svenska företag lägger varsel och säger upp personal. Konkurserna är på rekordnivåer. Sedan regeringen tillträdde har nästan 30 000 företag gått i konkurs. Det här är ett enormt misslyckande för Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson.
Inte minst har SD-regeringen misslyckats med arbetslösheten. När arbetslösheten har minskat i Europa har den ökat i Sverige. Nu har Sverige EU:s tredje högsta arbetslöshet. Häromdagen kom SCB med nya mardrömssiffror. Över en halv miljon människor är arbetslösa. Fler personer saknar jobb i dag än under pandemin.
Arbetslösheten börjar nu ändra form och äta sig in i nya grupper. Allt fler unga människor börjar sitt yrkesliv i arbetslöshet. I september noterade Akademikernas akassa den högsta arbetslösheten bland sina medlemmar på 20 år.
Det här är inte bara statistik. Bakom siffran 9 procents arbetslöshet finns en halv miljon människoöden. Det handlar om personer som inte har råd att betala räkningarna, föräldrar som inte har råd att låta sina barn idrotta och vanligt folk som inte har råd att hämta ut sina mediciner.
Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson verkar inte förstå hur hårt arbetslösheten slår – framför allt mot de människor som vill ha ett jobb att gå till, som vill göra rätt för sig och som vill känna tryggheten i en egen inkomst.
Regeringen verkar inte heller förstå hur dyr arbetslösheten blir för Sverige. När regeringen lade fram sin första budget den här mandatperioden trodde de att vi skulle ha en arbetslöshet på 7,2 procent i år. Nu är den 9 procent. År efter år har regeringen missbedömt konjunkturen och underskattat situationen på arbetsmarknaden, en konsekvent underskattning som har stått Sverige dyrt.
SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har beräknat att skatteintäkterna till Sveriges kommuner och regioner hade varit 27 miljarder kronor högre i år om skatteunderlaget hade följt den historiska trenden. Nästa år lånar Sverige 167 miljarder kronor. Det är de största underskotten i Sverige sedan 90-talet. Klarar man inte jobben klarar man inte heller de offentliga finanserna. Det här verkar finansministern inte riktigt förstå.
Vi socialdemokrater vet vilket samhällsproblem massarbetslöshet är, och i vår budgetmotion föreslår vi åtgärder för att få människor i arbete.
Ingen ung ska inleda sitt yrkesliv i arbetslöshet. Därför föreslår vi bland annat satsningar på ungdomar, med ett jobbkontrakt för unga och ett körkortslyft så att unga människor lättare ska kunna få det där första jobbet. Vi vill stötta nyexaminerade studenter, bland annat genom ett traineeprogram. Vi vill ta fler initiativ tillsammans med näringslivet. Bara i veckan har vi sett hur många kommuner runt om i Sverige arbetar med SAO-jobb på ett framgångsrikt sätt för att få in fler unga människor på arbetsmarknaden tidigt men också motarbeta gängen.
Vi behöver fler jobbnära utbildningar, fler praktiska utbildningar och smartare arbetsmarknadspolitik. Inte minst behövs åtgärder för att stärka svenska språket och bryta utanförskapet på arbetsmarknaden.
Fru talman! En starkt bidragande orsak till att tillväxten inte har tagit fart är att regeringen har låtit vanligt folk och svensk välfärd ta den ekonomiska smällen från kostnadskrisen, med effekten att hushållens konsumtion har tyngt bnp. Regeringen har misslyckats med att få fart på Sverige igen.
Det blir därför lite märkligt, herr ålderspresident, att höginkomsttagare återigen blir de stora vinnarna på SD:s budget 2026. Man har återigen råd att sänka skatten för dem som redan har mest, men man har inte råd att höja barnbidraget. Man har inte råd att ta bort det orättvisa karensavdraget, och man har inte råd att göra medicinen billigare. Det säger mycket om SD-regeringens politiska och ekonomiska prioriteringar.
Äldre med svag ekonomi får i dag välja mellan medicin och mat. Unga som går ut universitetet får vänta på att kunna få sitt första jobb. Ensamstående föräldrar tvingas vända på varenda krona för att få ihop vardagen.
I vårt budgetalternativ prioriterar vi vanligt folks ekonomi. Vi föreslår en rättvis skattesänkning för vanligt folk, som ger lika mycket som regeringens förslag. Vi tycker däremot inte att det är läge för ytterligare en skattesänkning för dem som tjänar över 67 000 kronor i månaden. De pengarna kan gå till viktigare saker.
De kan gå till att höja barn- och studiebidragen med 200 kronor. Det skulle ge en familj med två barn 5 000 kronor mer nästa år. Bara som en parentes kan jag nämna att den senaste gången barnbidraget höjdes var 2018 – som av en händelse av en socialdemokratisk regering. Sedan dess har kostnaderna för barnfamiljerna rusat, men Sverige är nu det enda land i Norden som inte har höjt barnbidraget under kostnadskrisen.
Vi vill höja bostadsbidraget för de mest utsatta barnfamiljerna. Detta försämrade regeringen nyligen kraftigt, vilket är helt obegripligt i det här väldigt allvarliga kostnadsläget. Vi vill göra medicinerna billigare. I vårt budgetalternativ prioriterar vi att svenska pensionärer ska ha råd att hämta ut sin medicin.
Vi föreslår att det orättvisa karensavdraget ska slopas. De som måste göra jobbet på jobbet ska inte längre straffas orimligt hårt ekonomiskt och bli av med tusenlappar för att de tvingas vara hemma när de är sjuka. Det finns alternativ i den ekonomiska politiken som gör skillnad för vanligt folk. Nio av tio svenskar vinner på det socialdemokratiska budgetförslaget.
Herr ålderspresident! Hela den här mandatperioden har regeringen satt kommuner och regioner på något av ett undantag. Detta innebär längre väntetider för patienterna, stökigare klassrum i skolan och att undersköterskor tvingas springa snabbare i äldreomsorgen.
I skolan och förskolan fortsätter skattepengar att läcka ut i vinst i stället för att gå till elevernas undervisning. Senast häromdagen fick vi återigen beskrivet för oss hur skolpengen har gått till porrklubbsbesök och islamistisk verksamhet. Det är ju helt orimligt! Man tycker att den här kammaren åtminstone skulle kunna vara överens om att skolpengen ska gå till eleverna i skolan.
Vi socialdemokrater har i budget efter budget prioriterat mer pengar till sjukvården och skolan. Vi vill dessutom införa en helt ny princip för välfärdens finansiering – en bottenplatta – genom att indexera de generella statsbidragen så att kommuner och regioner får långsiktiga förutsättningar att planera sin verksamhet och så att svenska folket faktiskt får den välfärd de förtjänar.
I den här budgeten föreslår vi vidare en miljardsatsning för att öka lärartätheten. Våra förslag hade kunnat innebära en till lärare i varje klassrum i årskurs 1. I den här budgeten föreslår vi ett språklyft i förskolan och mindre barngrupper. I den här budgeten föreslår vi att vi ska säga nej till regeringens nedskärning av förlossnings- och kvinnosjukvården på 600 miljoner kronor.
Vi gör också en miljardsatsning på äldreomsorgen. Fler kollegor innebär bättre arbetsförhållanden för dem som arbetar, men det ger också mer tid för alla dem som behöver hjälp.
Herr ålderspresident! Med den här regeringen har Sverige tyvärr färre företag, fler arbetslösa och fler som går på bidrag. SD-regeringens arbetslinje saknar arbeten. SD-regeringens tillväxtpolitik saknar tillväxt. Hur man än vrider och vänder på det har det här varit förlorade år för Sverige.
Vår ekonomiska politik har gjort att Sverige har kunnat komma ut starkt också när det har varit tuffa och jobbiga tider. Jag tänker på pandemin, när Sverige var ett exempel på hur man snabbt tog sig ur en väldigt djup lågkonjunktur som slog mot hela världen. Skillnaden den här gången är att Sverige kommer ut sämre ur den här lågkonjunkturen. Det har tagit längre tid i Sverige att häva lågkonjunkturen, och vår lågkonjunktur blev djupare än övriga Europas utveckling. Det här måste ju stämma till viss eftertanke – för då kan man inte ha gjort allting rätt i den ekonomiska politiken.
Sett över fyra år kan man se att svensk ekonomi under Ulf Kristerssons mandatperiod kommer att ligga under potentiell bnp. Sverige underpresterar. Sett över fyra år har svensk ekonomi vuxit sämre än övriga Europas och gått miste om över 400 miljarder kronor i förlorad tillväxt. Det är enorma summor som har försvunnit. Detta innebär färre jobb, mindre pengar till välfärden och att det är svårare för vanligt folk att betala sina räkningar.
Herr ålderspresident! Jag menar att denna felriktade politik kommer att gå till historien som en period då Sverige misslyckades med den ekonomiska politiken och med att ge företag och industri de förutsättningar och den långsiktighet de efterfrågar.
Det finns en åtgärd som egentligen hela Sveriges näringsliv efterfrågar, och det är en blocköverskridande överenskommelse om energipolitik. Det är dock uppenbart att Sverigedemokraterna inte har tillåtit regeringen att göra en överenskommelse, och Ulf Kristersson har lagt sig platt.
Häromdagen läste jag att statsministern kallade en energiöverenskommelse för snömos. Smaka på det: snömos. Då har man inte riktigt förstått sin roll som statsminister i industrilandet Sverige. Så lite verkar svensk tillväxt och svenska industriinvesteringar betyda för statsministern.
Jag menar att regeringen saknar en plan för vad Sverige ska leva av i framtiden. Det här är särskilt allvarligt i den tid vi lever i, när förutsättningarna för säkerhet, välstånd och tillväxt skiftar snabbt. De geopolitiska spänningarna växer, protektionismen ökar och den industriella kartan ritas om. Det får stor påverkan, och det ställer krav på Sverige. Det kräver nya lösningar. Då måste vi vara i framkant av teknikutvecklingen. Det gynnar också vanligt folk. Men tyvärr underpresterar Sverige på den här punkten också.
Sverige behöver en tillväxtpolitik med utgångspunkt i våra styrkor och i insikten att ett produktivt näringsliv och en ambitiös välfärdspolitik hänger ihop. Vi vill se en svensk tillväxtpakt, där politik och näringsliv krokar arm och pekar ut riktningen.
Det behövs långsiktiga och strukturella tillväxtreformer. Detta genomsyrar också vårt budgetförslag. Vi föreslår en miljardsatsning i en svensk tillväxtpakt. Vi vill förstärka Industriklivet, vi vill driva fler investeringar till Sverige genom gröna krediter och vi vill stärka exportfrämjandet och satsa på underhåll av väg och järnväg. Vi vill få igång bostadsbyggandet, få fler i arbete och införa ett högkostnadsskydd för sjuklöner för små och medelstora företag.
När högerpartierna abdikerat från tillväxtpolitiken och saknar svar på vad vi ska leva av i framtiden tar vi ledarskapet och visar att Sverige kan vara ett land som leder utvecklingen framöver.
Herr ålderspresident! Den 13 september nästa år har svenska folket möjlighet att säga sitt om den ekonomiska politiken. Då finns chansen att rösta för en politik som på riktigt får igång tillväxten och som står på vanligt folks sida.
Därmed yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservationer och förslag till budget för 2026.
(Applåder)
Herr ålderspresident! Socialdemokraterna har i sin budget sagt att de satsar kraftigt på tillväxten. Det kan i och för sig ifrågasättas, kan jag tycka, men en sak som definitivt påverkar tillväxten är vår valuta. Liberalerna har under lång tid drivit på för att Sverige ska ta nästa steg in i EU:s ekonomiska kärna. Det här har jag och Mikael Damberg pratat om några gånger.
Nu har också Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet öppnat för att utreda frågan. Det betyder att det börjar finnas ett brett underlag i riksdagen för att åtminstone ta reda på vad som är bäst för Sveriges ekonomi, jobb och konkurrenskraft framåt.
I en orolig omvärld är det inte oviktigt vilken ekonomisk gemenskap vi tillhör. Det handlar om säkerhet, investeringar i Sverige – som Mikael Damberg säger att han vill värna – och förutsägbarhet för svenska företag, som också är en väldigt viktig del i deras förutsättningar för tillväxt.
Min fråga till ledamoten Damberg är om Socialdemokraterna är beredda att vara med i en ny utredning om euron eller om ledamoten tycker att Sverige långsiktigt ska stå vid sidan av EU:s ekonomiska kärna? För en gångs skull kan jag kanske få ett tydligt svar av ledamoten Damberg.
Herr ålderspresident! Tack, Cecilia Rönn, för ännu en fråga om euron! Det är inte första gången vi diskuterar den i de här sammanhangen. Jag kan förstå att frågan ställs, eftersom det verkar vara väldigt svårt att få gehör för dessa tankar i Tidösamarbetet.
Jag noterade att Sverigedemokraterna på sina landsdagar var tydliga med att det inte ska bli någon öppning vad gäller euron. Frågan om hur man vill göra med euron kommer alltså till oss i stället för till era samarbetspartner. Det är en ganska intressant reflektion.
Jag tillhör ett parti som var för euron, men vi respekterade också folkomröstningen. Vi välkomnar alla underlag som belyser frågan på nya sätt. Jag förstår att det är utredningar på gång. Lars Calmfors har lett ett stort arbete med många professorer. Det kommer att ge argument både för och emot och fördjupad kunskap om euron och Sveriges förhållande till Europa.
Det konkreta svaret på frågan här och nu är att vi ser andra saker som otroligt mycket viktigare för Sveriges tillväxt, nämligen en konjunkturpolitik som stöttar hushållen, en tillväxtpolitik som är långsiktig och ger stabila förutsättningar för investeringar, den energiöverenskommelse näringslivet efterfrågar, utbildningssatsningar som gör att människor kan ta de jobb som växer fram och investeringar – inte minst i underhåll av järnväg.
Det handlar också om en tillväxtpakt där vi faktiskt jobbar ihop för att driva teknikutvecklingen på viktiga områden och se till att inte minst de stora industrietableringar som kan komma till Sverige fastnar i Sverige och inte hamnar i andra länder på grund av att regeringen tvekar om vart Sverige är på väg i klimatpolitiken.
Det finns jättemycket att göra för att driva tillväxt och få fler människor i arbete. Euron är en viktig fråga, men den står inte högst upp på min dagordning över frågor som driver tillväxt i Sverige i dag.
(Applåder)
Herr ålderspresident! Jag tänkte passa på att fråga ledamoten om en annan sak, nämligen skolan. Regeringen med Liberalerna i spetsen satsar stort på skolan i budgeten. Det beskrev Damberg att han också hade velat göra om han fått bestämma. Men faktum kvarstår: Skolpengen skiljer med upp till 70 000 kronor per elev beroende på vilken kommun man bor i.
Regeringen gör stora satsningar för att komma till rätta med det här så gott det går. Bland annat har regeringen aviserat införandet av reglerad undervisningstid för att lärare ska hinna vara lärare och få bättre arbetsmiljö. Det görs även många andra saker för att rätta till problemen i svensk skola. Men det är kommunaliseringen av skolan som har lett till det vi ser i dag: ett postnummerlotteri med stora skillnader i resurser, otydligt ansvar och en likvärdighet som urholkas. Skolan är till syvende och sist ett kommunalt ansvar. Den allra största andelen av skolans budget läggs i kommunerna.
Lärare och rektorer vittnar om pressad arbetsmiljö och sämre förutsättningar att undervisa. Den läskris vi har i Sverige i dag talar sitt tydliga språk.
Vi kan lappa och laga med fler statliga regleringar, men vi borde laga grundproblemet och förstatliga skolan igen. Det driver Liberalerna på för eftersom vi vill säkra likvärdigheten, skapa tydlighet och ta ansvar för att kunskap alltid ska sättas i främsta rummet oavsett var man bor.
Min fråga till ledamoten är: Är det inte dags att Socialdemokraterna erkänner att kommunaliseringen var en väldigt dålig idé för svensk skola och i förlängningen för Sverige och Sveriges konkurrenskraft och tillväxt? Kan de tänka sig att vara med i arbetet för en statlig, likvärdig skola där alla elever får samma chans?
Herr ålderspresident! Jag kan bara konstatera att staten inte riktigt har tagit ansvar för skolan under kostnadskrisen. Det är därför många kommuner har suttit med stora besparingar och svåra överväganden. Det har inte bevisats att Liberalerna genom staten har värnat skolan genom kostnadskrisen. Men det är en annan diskussion.
Jag tror att det är viktigt att ge kommunerna långsiktiga förutsättningar. Jag tycker att staten ska ta större ansvar för likvärdigheten i Sverige. Jag tycker att vi ska ha en bottenplatta för välfärdens finansiering, så att kommunerna kan planera.
Det krävs också riktade satsningar på skolan för ökad likvärdighet. I vår budget föreslår vi en miljardsatsning på de minsta barnen så att de får tid och stöd av lärare och pedagoger att tidigt lära sig läsa och skriva. Det kan skapa mer trygghet och studiero i klassrummen. Jag tror att sådana insatser är viktiga.
Herr ålderspresident! Liberalerna har problem här. Vi ser ju att marknadsskolan håller på att slita sönder det svenska skolsystemet och att miljarder läcker ut ur skolan i stället för att hamna i klassrummet. Liberalerna har ingen möjlighet att få igenom sin politik med det samarbete man i dag bedriver, för det här gänget kommer inte att stoppa vinsterna i välfärden. Det blir bara snömos – för att låna ett ord från statsministern – när Liberalerna säger att de vill stoppa vinsterna i skolan. Tidögänget kommer inte att göra det.
Vill man göra någonting åt systemfelen i svensk skola – låt oss göra det! Låt oss stoppa vinsterna i skolan och se till att pengarna hamnar hos lärarna och eleverna! Det skulle göra väldigt mycket för likvärdigheten och för den långsiktiga finansieringen av svensk skola.
(Applåder)
Herr ålderspresident! Det finns en tonalitet hos ledamoten som både berör och upprör.
Det som berör är den tydliga viljan att förändra samhället så att de som av olika skäl inte förmår själva får stöd och hjälp. Som kristdemokrat brukar jag säga att det handlar om att göra livet lite lättare att leva för andra.
Det som upprör är att ledamoten tydligen tänker att tillväxten tog slut när den nya regeringen kom, att arbetslösheten uppstod i september 2022 och att sprängningar, skjutningar och alltihop är någonting som har kommit med den nya regeringen. Det Sverige vi tog över lämnade en hel del övrigt att önska, och det har vi varit tvungna att rätta till. Det var bara några exempel som jag tänker kan tjäna som en relief när väljarna ska bedöma om socialdemokratin verkligen har förmåga att leverera det samhälle Mikael Damberg beskriver.
Det som däremot förenar Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är vårt fokus på att få till en fungerande och bra hälso- och sjukvård. Mot bakgrund av det vill jag ställa en fråga till Mikael Damberg. Varför avvisar ni stimulansmedlen till prestationsbundna insatser, som regeringen föreslår i budgeten? Jag skulle vilja få en förklaring till det.
Herr ålderspresident! Jag börjar med att svara på den konkreta frågan. Vi omvandlar dem till ännu större personalsatsningar, för det är den politik som krävs för att korta köer och se till att sjukvården klarar de utmaningar den står inför. Vi lägger alltså mer pengar på det som är syftet med stimulanspengarna. Tidigare utvärderingar har visat att de ger ganska kortsiktiga resultat, och risken är att de inte heller kommer till alla de regioner som har stora utmaningar och behöver göra mer för att korta köer och jobba långsiktigt med hälso- och sjukvården. Vi toppar upp de här pengarna med ännu mer personalpengar eftersom vi vet att det är den stora begränsningen för att sjukvården ska kunna utvecklas framöver.
Jag kan också konstatera att det finns ett antal stora regioner runt om i Sverige där vi ser en ganska positiv utveckling. Både Västra Götaland och Stockholmsregionen har minskande köer, trots att regeringen inte har klarat av att hålla sjukvården med statsbidrag genom kostnadskrisen. Det har varit tuffa år, men det ser ut som om en del av de stora regionerna ändå klarar att jobba igenom det här med egna resurser och få ned köerna.
Jag tror att man måste inse att Sverige ser väldigt olika ut och att utmaningarna är stora i vissa delar av landet. Där måste man se att en del av de prestationsbaserade systemen inte riktigt har funkat och vara beredd att pröva olika vägar framåt. Men jag uppskattar ändå tonaliteten i frågan, för den är viktig.
Det blir ju lätt så att vi politiskt säger: Vad gjorde ni? Vad gjorde vi? Jag har tittat på tillväxten från Fredrik Reinfeldts dagar fram till nu och på de olika mandatperioderna. Trots pandemin under våra år vid regeringsmakten – den var väldigt utmanande, inte minst för ekonomin – presterade svensk ekonomi över potentiell bnp. Så är inte fallet nu. Sverige underpresterar grovt och är bland de sämsta i hela Europa. Det måste kunna utvärderas politiskt.
(Applåder)
Herr ålderspresident! Svensk hälso- och sjukvård håller hög medicinsk kvalitet. Oavsett vad man jämför med ligger vi i topp internationellt sett. Jag hoppas att alla politiker är väldigt stolta över personalen.
Samtidigt vet vi att det finns patienter som har väntat olagligt länge på att få den vård som de ska ha enligt den vårdgaranti vi har. Den här regeringen har gjort en hel del prestationsbundna satsningar. Att det inte skulle fungera stämmer faktiskt inte med verkligheten. Verkligheten är att den här regeringen under detta år – och nu har hela året inte ens gått – har satsat på tre olika varianter: grå starr, höftled och framfall. Det rör sig om prestationsbundna medel för att öka antalet operationer. Vi ser redan nu att vårdköerna till just de här tre har minskat. Det stämmer alltså inte att detta inte fungerar.
Nu har regeringen tillsatt totalt 6,6 miljarder för att korta vårdköerna. Det är konkreta satsningar. Vi tillsätter en nationell samordnare för detta.
När vi tog över makten i september 2022 hade 163 000 personer väntat olagligt länge. Med rullande siffror har vi nu räknat fram ett medelvärde. I dagsläget är det drygt 150 000 människor som har väntat för länge. Det är fortfarande för många, men vårdköerna kortas i detta nu – utvecklingen går åt rätt håll.
Vi har börjat vända utvecklingen, och jag hoppas att vi får förnyat förtroende i valet i september så att vi kan fortsätta det här arbetet. Under socialdemokratin förlängs vårdköerna, men när kristdemokrater sitter på Socialdepartementet kortas de – ännu en gång.
Herr ålderspresident! Vi hade en stor vårdskuld, inte minst efter pandemin. Personalen fick slita enormt hårt under pandemin, och politiker från alla läger sa att man skulle applådera de vårdanställda. Därför blev sveket mot sjukvården ännu större när regeringen valde att inte kompensera regionerna för de enorma kostnadsökningar som uppstod under pandemin. Vi fick sparprogram i varenda sjukvårdsregion, i princip, under ett antal år när kostnadskrisen slog som hårdast mot Sverige.
Jag tycker att det var en felaktig prioritering. Jag förstår inte logiken i att det skulle ha drivit inflation att man behöll vårdpersonal och såg till att sjukvården kunde prestera under kostnadskrisen. Jag är inte av den uppfattningen.
Man får göra andra prioriteringar i den ekonomiska politiken så att det hänger ihop. Man får finansiera mer av sina åtgärder så att man klarar av det. Jag är kritisk mot att regeringen hanterade detta dåligt.
Däremot tycker jag att det är bra att vi för en diskussion om sjukvårdens utmaningar. Köerna är definitivt en av dessa utmaningar. Jag är glad att två av de största regionerna i Sverige – Västra Götaland och Stockholmsregionen, som styrs av socialdemokratiska regionpolitiker – just nu ser ganska kraftiga minskningar av köerna. Det beror på att man har prioriterat detta. Man kommer också att fortsätta prioritera det. Det är vårdpersonalen som måste arbeta på ett nytt sätt, ta nya pass, göra om schemaläggningen och kanske organisera om verksamheten.
Återigen: Dessa frågor är viktiga både för oss och, vad jag förstår, för Kristdemokraterna, men sjukvårdsregionerna behöver långsiktiga besked om finansieringen. Jag tror att man måste inse att sjukvården ser väldigt olika ut över landet. Det finns sjukvårdsregioner som just nu inte har en utveckling där köerna kortas snabbt. Man har i stället knappt råd att betala lönerna.
Om vi inte ser denna utmaning i sjukvårdssystemet i dag tror jag inte att vi på nationell nivå kommer att kunna utveckla sjukvården med kvalitet, ha bra villkor för personalen och ha en likvärdig sjukvård för alla människor i hela vårt land.
(Applåder)