Riksflödet
Logga in
Replikerade på Finansministern Elisabeth Svantesson ·

Mikael Damberg (S) om Statens budget 2026 - Rambeslutet

Mikael Damberg (S) svarade Finansministern Elisabeth Svantesson i en replik om Statens budget 2026 - Rambeslutet i debatten ”Protokoll 2025/26:39 Onsdagen den 26 november” den 26 nov 2025.

Finansministern Elisabeth SvantessonM· i en replikTack, ledamoten, för frågan! Jag är inte nöjd. Jag sa precis det i mitt anförande. Men jag ser att det vi gör fungerar. Det håller inte Mikael Damberg med om. Jag kan berätta vad jag menar. Länderna som nu befinner sig i…
Replikskiftet · 16 repliker

Herr talman! Finns det skäl att känna tillförsikt och framtidstro när man tittar ut över världen och ser alla oroliga områden och krig som pågår och hör det höga tonläge som ledare i världens länder har mot varandra, när vi dessutom befinner oss i en utdragen lågkonjunktur? Jag menar att det finns skäl att känna framtidstro.

Herr talman! Våra fyra partier, Tidöpartierna, tog över ett Sverige med en inflation på 10 procent, ett Sverige som låg som nummer 22 på EU:s tillväxtlista, ett Sverige där skjutningarna slog rekord, där barn blev förnedringsrånade och där barn mördade barn. Väljarna gav oss mandat att vända den utvecklingen.

När vi nu går in i mandatperiodens sista år är den höga inflationen bekämpad tack vare våra partiers ansvarstagande i de två första budgetarna, där vi inte var expansiva trots en dålig konjunktur. Och när vi nu går in i mandatperiodens sista år stiger reallönerna igen, och räntorna har sänkts. Skjutningarna, herr talman, har minskat år för år sedan vi tillträdde. När man nu tankar en full tank diesel är det ungefär 500 kronor billigare. Och, inte minst, nästa år väntas Sverige ha den sjätte högsta tillväxten i EU.

Jag menar att det finns skäl att ha framtidstro, för vi är på rätt väg nu. Men vi är inte framme.

Herr talman! Det är uppenbart att det spelar roll vem som styr. Regeringen och Sverigedemokraterna är överens om färdriktningen för Sverige. Vi är överens om vad som behöver göras, och vi gör det. Våra partier har också majoritet här i Sveriges riksdag, majoritet för de förslag som jag lade fram när jag överlämnade budgeten här för några veckor sedan och som riksdagen i dag ska fatta beslut om ramarna för. Vårt samarbete, vår sammanhållning och vår riksdagsmajoritet har tjänat Sverige väl.

Vi har haft tre turbulenta och skakiga år i omvärlden och i världsekonomin, och man behöver inte titta långt för att se att motsatsen faktiskt är ganska besvärande. Jag har fina kollegor som jag ofta träffar i Bryssel, mina finansministerkollegor i Europa och EU. Men jag ser alltid och möter nästan alltid ett nytt ansikte. Tyskland har sin tredje finansminister, och jag jobbar nu med den fjärde finansministern från Frankrike. Det är en mycket trevlig och bra person. Men allt detta, herr talman, är såklart utmanande i tider med oro och skakighet.

Det påminner också en hel del om förra mandatperioden här i Sverige. Regeringar föll. Statsministrar föll. I alla fall fick de avgå, om vi inte ska ta det bokstavligt. Det var politisk röra med försök till samarbeten, inte för Sveriges bästa utan för att få behålla makten till varje pris. Men det var då, och nu är nu.

I en svår tid tar Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och vi moderater nu ansvar för Sverige. Vi tar ansvar för det som de andra partierna före oss lämnade efter sig, och vi vänder nu utvecklingen steg för steg.

Herr talman! Omvärlden är som jag sa orolig, och osäkerheten finns fortfarande där. När viktiga handelspartner som till exempel Tyskland har nolltillväxt under flera år är det klart att det också påverkar oss. Vi inser att vi inte kan få någon större draghjälp från omvärlden.

Nyckeln till att bryta den lågkonjunktur som nu är utdragen handlar om att stärka inhemsk efterfrågan. Det kommer också den här budgeten att göra. Det kan vara bra att veta att den budget vi lägger fram, med 80 miljarder i satsningar och reformutrymme, kommer att bidra till just tillväxt. Den bedömningen gör den svenska regeringen och Finansdepartementet men också kommissionen.

Vad är det då för budget som riksdagen ska fatta beslut om i dag? Det är en budget för hårt arbetande människor som går till jobbet varje dag och som gör det de ska göra. De gör sin plikt. En del älskar sitt jobb. Andra går dit med lite ont i magen, men de gör sitt jobb. De är med och bidrar. Och de förväntar sig också att vi ska forma en politik där de kan få det som de behöver: ett rättvist samhälle, där de som arbetar också får lön för mödan.

Den här budgeten, herr talman, ger också pengar och mer i plånboken för hårt arbetande. Den gör det genom sänkt skatt. Den gör det genom sänkt matmoms. Den gör det för föräldrar som har barn på förskola genom sänkt förskoleavgift. Sammantaget kan en barnfamilj räkna med att nästa år ha ungefär 5 000 kronor mer varje månad jämfört med när vi tillträdde därför att vi sänker skatten.

Herr talman! Det handlar såklart inte bara om att bryta lågkonjunkturen. En annan otroligt viktig del i allt detta är att fler föräldrar ska kunna säga ja till sina barn i stället för att behöva säga nej när barnen frågar om man kan gå på bio eller ha en extra tacokväll i veckan. De hårt arbetande föräldrarna, studenterna, den som öppnar butiken på morgonen eller den förskollärare som stänger vid 18-tiden – alla de hårt arbetande människorna har vi för ögonen.

Herr talman! En annan viktig sak för våra fyra partier är att ge ekonomin förutsättningar att växa. Det finns saker som Sverige, som är ett handelsberoende land, inte kan påverka – exempelvis tillväxten i Tyskland. Men det finns mycket vi kan göra på kort och lång sikt.

Vi förbättrar steg för steg villkoren för företag och företagare. Fler ska kunna anställa fler. Vi sänker kostnaderna för att anställa unga. Vi sänker skatten för många av dem som driver fåmansbolag. Vi minskar den administrativa bördan. Allt det här påverkar tillväxten.

Vi inför nu också en bidragsreform som handlar om både moral och struktur, ett rättvist bidragssystem som gör att det alltid lönar sig för familjer som har många barn att faktiskt ta ett jobb och arbeta. Vi gör det för barnens skull, men vi gör det också för alla andra skattebetalares skull.

Herr talman! När människor växer, då växer Sverige. Det är vår målbild även när det gäller tillväxten. Jag har ända sedan jag fick det här jobbet talat om tillväxt. Många av er har hört mig flera gånger. Ni kanske tycker att ni har hört mig för många gånger; så kan det vara. Men här finns så mycket mer att göra. Jag är glad att så många partier nu talar om tillväxt, men det spelar också roll vilken politik man då för.

Vi vet och förstår att det bara är en växande ekonomi som kan bära och betala framtidens försvar, framtidens förskola, framtidens polislöner och framtidens undersköterskelöner. Därför jobbar vi på bred front med just ökad tillväxt. De stora infrastruktursatsningarna är enormt viktiga, liksom satsningen på energisystemet. Det vi gör steg för steg – nu sa jag bara några saker, för tiden rinner iväg – påverkar tillväxten på både kort och lång sikt.

Men det har hänt någonting, herr talman, sedan jag var här senast och lade budgeten på riksdagens bord. Det är att fyra andra partier har lagt fram sina skuggbudgetar.

Vad ska man säga? Jag har ju läst deras motioner och suttit här nu och lyssnat i ett par timmar. Jag hör inte så många visioner eller förslag som gör att Sverige ska bli bättre, att världens bästa land ska bli ännu bättre. I stället hör jag väldigt många som talar om hur dåligt Sverige är, och det förvånar mig.

Ni som känner mig vet att jag tycker om att säga som det är – att peka på problem och lösa dem. Men det här svartmålandet som jag hör just nu gynnar inte Sverige. Det är dessutom inte sant. Sverige har så många starka sidor och är ett sådant föredöme just nu för många.

När jag träffar mina kollegor är det som jag sa många som undrar hur i hela friden vi kan ha så låg statsskuld. De undrar hur vi gör med vår kapitalmarknad, som fungerar så väl. Jag får då berätta om ISK, och jag har fått en bild av min polska kollega som är så glad för att de nu har infört ISK i Polen. Det är bra för polackerna, som får avkastning på sina sparpengar, och det är bra för polska företag, som faktiskt får tillgång till kapital. Vi är med och bidrar tillsammans.

Är Sverige perfekt? Absolut inte – då vore ingen av oss här. Men Sverige är bra, och vi gör det ännu bättre.

Jag måste också nämna Socialdemokraterna. Ni försöker ju inte ens. Jag har hunnit se många socialdemokrater springa runt och filma i riksdagens korridorer och prata om karensavdrag i stället för att faktiskt finansiera saker och ting i budgeten.

När man läser budgeten ser man att det är ett budgethål på 50 miljarder på tre år. Man kan skratta om man vill, Mikael Damberg, men det är sant. Ni vill till exempel höja biståndet, men det finns ju inte med. Det är en ganska stor kostnad, så att säga. Ni vill ha mer arbetsmarknadsutbildningar och yrkesutbildningar men tänker att det ändå ska finansieras precis enligt ram.

Det var såklart bara några exempel. När det gäller alla de skatter som ska höjas tänker jag att Socialdemokraterna säger att de inte ska gå till val på höjda skatter, men de har väldigt många höjda skatter i sin budgetmotion, herr talman. Det där är både slarvigt och ansvarslöst.

Nu nämnde jag bara Socialdemokraterna, men det är fyra partier, och det enda man är överens om i en svår tid är att höja biståndet och öka invandringen. Men det vill man inte prata så högt om. Det är ungefär som att socialdemokrater inte vill prata om höjda skatter.

Min tid har snart runnit ut – i talarstolen alltså, inte någon annanstans. Varje dag när jag går till jobbet har jag en ledstjärna, och det är att jag tänker att Sverige ska bli bättre i morgon i jämförelse med i dag. Det tror jag är allas vår ledstjärna. Det är jag inte ensam om. Jag ser att vi har så goda förutsättningar nu framöver. Vi har statsfinanser i världsklass och mycket låg statsskuld. Vi har en stabil politisk majoritet – både vad gäller Tidöavtalet och i andra breda och viktiga frågor – som har brett stöd tillsammans.

Sverige har väldigt många bra dagar framöver. Vi gör allt vi kan för att fler människor – mammor och pappor, studenter och seniorer – ska kunna känna framtidstro. Vi tar ansvar. Vi gör det med glädje, och vi skyller faktiskt inte på andra. Vi tar ansvar, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Finansministern har pratat mycket om hårt arbetande familjer och personer, men sanningen är ju att det är mer än 100 000 färre hårt arbetande personer nu än när finansministern tillträdde. Detta är inte något svartmålande, som det beskrevs som, utan det är ju bara statistik. Medan resten av världen har haft en stabil eller fallande arbetslöshet har vi haft en ökande.

Jag förstår faktiskt inte varför finansministern i detta krisläge för den svenska arbetsmarknaden ägnar så mycket av sina presskonferenser och sina presentationer åt att prata om oppositionen och inte om lösningar för arbetslösheten. I stället får vi olika former av SD-retorik om att det är invandringens fel, men som vi har nämnt här flera gånger har andra länder haft invandring men ändå klarat att ha låg arbetslöshet.

Ett knappt år före valet ser vi fortfarande inte att prognoserna för arbetslösheten är på väg ned. Min enkla fråga till finansministern är: När Centerpartiet lägger så många kraftfulla förslag för att småföretagen ska kunna få tillbaka jobben och för att vi ska kunna stärka utbildningen, varför lägger den här regeringen som pratar så mycket om tillväxt och arbetslöshet inte fram konkreta förslag? Det är ni som är ansvariga. Var finns innehållet?

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för frågan! Det är en mycket relevant frågeställning som jag ägnar mycket tid åt. Det är definitivt med de arbetslösa i fokus som vi lägger den här budgeten, till exempel. Vi vet ju att lågkonjunkturen till allra största del beror på låg inhemsk efterfrågan – det säger alla bedömare. Efter att vi såg en uppgång precis innan Trump hade tillträtt har väldigt många blivit försiktiga. Att bryta lågkonjunkturen gör ju också att efterfrågan och många jobb kommer tillbaka – men Martin Ådahl är ju inne på ett annat område. Det handlar ju också om de långtidsarbetslösa.

Jag tror att Martin Ådahls parti är ett av de få här inne som inte på något sätt gör en koppling mellan att det kommer väldigt många människor från andra länder samtidigt och att detta kan försvåra integrationen, särskilt om man inte har så bra integrationspolitik.

Vad vi gör är att införa en bidragsreform. Aktivitetskrav är nästan en av de viktigaste sakerna där. När man är en invandrad kvinna eller en svenskfödd man som är hemma år efter år och ingen frågar efter en eller ställer några krav – så man behöver inte vara aktiv – då passiviseras man.

Under så många år har människor gömts och glömts i statistiken av olika regeringar. Det tänker jag inte fortsätta med. Det är därför vi har en bidragsreform med aktivitetskrav, det är därför vi sänker skatten på arbete och det är därför vi sänker arbetsgivaravgifterna för unga, bland annat. Man kan göra listan mycket längre.

Jag vet inte om Martin Ådahl inte vet vad vi har i våra budgetar eller om han inte vill se, men många av de saker vi gör är faktiskt det som kommer att leda till både ökad efterfrågan och fler i arbete.

Herr talman! Jag noterar återigen att allting handlar om invandringen. Jag har med kraft drivit att regeringen ska ha en mycket kraftfullare integrationspolitik med praktisk jobbsvenska. Vi är väldigt mycket för aktivitetskraven, och vi är tacksamma för att regeringen återinför den jobbstimulans i försörjningsstödet som ett tag skulle bort.

Jag har inga problem med allt det där. Jag delar helt målbilden. Det enda vi inte förstår är varför ni har höjt skatterna för småföretagen – och först bara drar tillbaka dem tillfälligt nu – och att ni i övrigt inte har några stora åtgärder som gör att vi kan vända utvecklingen.

Vart har alla de principer och idéer som de liberala krafterna, småföretagarkrafterna och så kallat borgerliga regeringar i Sverige en gång stod för tagit vägen? Se på resultatet!

Finansministern sa, kanske freudianskt, att tiden rinner ut. Ja, det gör den! Det här var den sista budgeten. Arbetslösheten har bara stigit och stigit, och tillväxten har inte kommit. Detta skiljer Sverige från resten av världen. Blott Sverige denna svenska Tidöarbetslöshet har. Det är ju inget annat land i världen som har den utvecklingen och den här speciella Tidölågkonjunkturen.

Tiden är ute. Det är dags att välja nya samarbetspartner. Det är dags att välja en ny politik. Det är dags att tänka om. Det här var en återvändsgränd. Låt oss gå tillbaka till en riktig tillväxt- och jobbpolitik och finna nytt sällskap för finansministern och för svensk ekonomisk politik.

Herr talman! Är växa-stöd borgerlig politik? Är bättre 3:12-regler och sänkt skatt för fåmansbolag borgerlig politik? Är sänkta drivmedelspriser borgerlig politik? Det är det uppenbarligen inte, enligt Centerpartiet. Är sänkt arbetsgivaravgift för unga borgerlig politik? Listan kan göras lång.

Vi måste också komma ihåg att Sverige och många andra länder i Europa befinner sig i en otroligt svår tid. Arbetslösheten är hög. Vi knäcker nu lågkonjunkturen. Det kommer att vända, om det inte sker stora, omvälvande saker runt om i världen.

Herr talman! Martin Ådahl talade om att minska arbetslösheten, men jag kan säga att inte en enda person av dem som varit arbetslösa de senaste åren har blivit behjälpt av det kaos som Martin Ådahl personligen skapade i Arbetsförmedlingen. De undrar: Var är Arbetsförmedlingen? När får jag träffa några arbetsförmedlare? Nu sitter det en skylt på många ställen där det står ”Stängd av Martin Ådahl och Centerpartiet”.

(Applåder)

Herr talman! Jag lyssnade till finansministerns anförande. Jag förstår att hon gärna vill berätta om hur Sverigedemokraterna och regeringspartierna gjort allting rätt under de här åren. Det är dock lite svårare att begripa varför resultaten då har uteblivit. Om man har gjort allting rätt, varför står vi då ekonomiskt och stampar i Sverige?

Finansministern gjorde en retorisk jämförelse. Hon har träffat europeiska kollegor som undrar hur vi kan ha så starka statsfinanser. Men man har inte starka statsfinanser om man går med underskott varje år. Man räknar med 167 miljarder i underskott igen. Sverige kommer för fjärde gången med en högerregering att ha en situation där arbetslösheten rusat och underskotten ökat. Det är inte så man bygger starka statsfinanser över tid.

Man borde kanske fundera lite över om det var rätt att inte stötta vanliga familjer på ett tydligare sätt under lågkonjunkturen. Nu visar det sig att nio av tio personer i Sverige skulle få mer pengar i plånboken med den socialdemokratiska budgeten än med regeringens budget för nästa år. Det spelar roll om man vill ta sig ur lågkonjunkturen.

Jämförelsen med Europa är större än så. Hur kan det komma sig att Sverige har haft lägre tillväxt än våra europeiska grannar? Varför har vi haft en svagare utveckling jämfört med både Europa och Sveriges egen historiska utveckling av bnp och tillväxt? Den frågan borde finansministern ställa sig. Hur kan finansministern vara nöjd med en utveckling där Sverige underpresterat och vi nu har 100 000 fler arbetslösa i vårt land?

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag är inte nöjd. Jag sa precis det i mitt anförande. Men jag ser att det vi gör fungerar. Det håller inte Mikael Damberg med om. Jag kan berätta vad jag menar.

Länderna som nu befinner sig i EU har olika utgångslägen. Sverige är mycket exportberoende och beroende av vad som händer i omvärlden. Svenska hushåll är väldigt räntekänsliga – det vet Mikael Damberg mycket väl, hoppas jag. Det var därför det var viktigt att bekämpa inflationen. Vi gjorde det med två återhållsamma budgetar, trots dålig konjunktur.

Nu låtsas Mikael Damberg att man ska vara expansiv i högkonjunktur. Det är ni socialdemokrater också i budgeten – men vi glömmer det. Här och nu behöver man få igång efterfrågan hos svenska hushåll. Det är precis det vi gör med den här budgeten. Ingen av oss vet exakt hur varje svenskt hushåll kommer att reagera, men jag vill göra allt jag kan för att de ska få framtidstro och hopp.

Herr talman! Det är lite svårt att ta Mikael Damberg på orden. Våra fyra budgetar med sänkta drivmedelspriser och skatter och annat har gjort stor skillnad i en svår tid. Men i budgeten som Socialdemokraterna har lagt fram och som riksdagen ska rösta om i dag finns det ett hål på 50 miljarder – på tal om ansvarslöshet eller slarv. Det bör man veta. Man bör också veta att allt man gör behöver finansieras. Skulle vi finansiera 50 miljarder i budgethål handlar det om en skattehöjning för hårt arbetande människor på 2 000 kronor i månaden. Jag tycker att det är oseriös politik.

När jag var i opposition var jag väldigt noga med att lägga fram politik som gick att genomföra. Våra budgetar vann rätt så ofta. Det var bra för många svenskar. Men Socialdemokraternas slarv och ansvarslöshet tillsammans med sina tre kompisar skapar ingen stabilitet, ingen tillväxt och faktiskt inte heller någon framtidstro, tror jag.

(Applåder)

Herr talman! Det känns som om finansministern och Moderaterna blir mer desperata ju närmare valet kommer. De hittar på en fantasibudget för 2028 och försöker hitta på underskott.

Vi kan väl titta på de underskott som finansministern är ansvarig för under nästa år? Det handlar om 167 miljarder i skattesänkningar på lånade pengar. Vår budget är starkare än regeringens budget nästa år.

Pudelns kärna är att finansministern inte förstår att hennes egen konjunkturpolitik under de här åren har försatt Sverige i ett läge där lågkonjunkturen blivit längre än den behövt vara och att man hela tiden underskattade risken för arbetslöshet. Man tog inte tillväxtfrågorna på allvar.

Den fördelningsprofil man haft i sina budgetar då man sänkt skatten återkommande för folk med höga inkomster har inte dragit upp konsumtionen i Sverige. Finansministern sa det ju själv förra året; hon visste inte vad hon skulle göra av de 3 000 kronor hon skulle få i skattesänkning. Men en ensamstående morsa eller pensionär som har svårt att betala medicinen vet att deras pengar går till konsumtion. Det hade gjort större skillnad. Det är därför det är viktigt att säga att vår budget för nästa år gör det bättre för nio av tio svenskar.

Om man ska få igång konsumtionen på allvar måste man stötta vanligt folks hushållsekonomi och inte fortsätta att sänka skatten för folk som tjänar över 67 000 kronor i månaden. Det är en felaktig prioritering i ett läge där Sverige måste ut ur lågkonjunkturen. Sverige måste börja jobba igen.

(Applåder)

Herr talman! Man kan säga en sak och göra en annan. Så är det ofta med några av de partier som just nu är i opposition. Jag tar ansvar för det läge som är nu. Det gör jag genom att stärka hushållens ekonomi. Tre år i rad har vi stärkt hushållens ekonomi. Det är löntagarnas tur; det har jag sagt många gånger. Garantipensionärer, studenter och andra har fått höjda ersättningar i och med indexeringen för att möta inflationen.

Det är lite märkligt när det bara pratas om Socialdemokraternas förslag om barnbidrag. Det är på något sätt där den stora skiljelinjen går, utifrån Mikael Dambergs perspektiv. Jag tänker att man absolut kan föreslå det, men det är inte självklart att riksdagens ledamöter och de som har barn i den åldern blir hjälpta av det heller. Det är ett sätt att jobba. Vi har i stället valt att sänka skatten.

Mikael Damberg vet, och jag hoppas att ni här inne i riksdagens sal vet, att vi ger mest till dem som tjänar minst. Det är den fördelningsprofil vi har. Sedan kan Mikael Damberg, Ida Gabrielsson och andra säga någonting annat hur många gånger som helst. Det blir inte mer sant för det.

Herr talman! Jag kan inte och kommer inte att släppa taget om slarv. Man kan inte påstå sig vara regeringsduglig eller påstå att man står på hårt arbetande människors sida när man i grund och botten, när man får makten, alltid höjer skatten. Den budget som Socialdemokraterna har lagt fram leder till högre skatter på arbete och företag. Det går inte att komma undan.

Slutligen lär det bli en intressant diskussion om underskott. Vad jag vet har inga partier här lagt fram överskott fyra år i rad i lågkonjunktur. Det vore inte skolboksexemplet, som Magdalena Andersson skulle säga. Men ni har ändå gjort så, delvis, i den här budgeten, vilket var väldigt förvånande.

Som konsumentupplysning kan jag nämna att en del av de underskott vi har beror på stora stöd till Ukraina och satsningar på försvaret. Det vet jag att vi är överens om.

(Applåder)

Herr talman! Vi vet ju att hela världen står inför en omställning. I andra europeiska länder tävlar man om att attrahera investeringar i framtidens klimatsmarta teknologier, men vår regering ägnar sig i stället åt en politik och retorik som går stick i stäv med den gröna omställningen. Regeringen sänder signaler till omvärlden om att Sverige egentligen inte är så intresserat av att ställa om industrin. Det skadar naturligtvis investeringsviljan och går ut över framtidens jobb.

Eftersom vi har debatterat många gånger vet jag att finansministern faktiskt ser klimatförändringarna och vet att de är på riktigt, även om jag inte hörde så mycket om detta i hennes anförande. Jag skulle vilja fråga varför vår moderata finansminister låter Sverigedemokraterna sätta kursen för den gröna omställningens framtid.

Herr talman! Jag tackar Janine Alm Ericson för frågan.

Många bedömare anser att Sverige just nu är ett av de länder i Europa som generellt är mest attraktiva för investeringar. Det handlar både om gröna investeringar och om andra investeringar. Vi är på väg att bli en safe haven när det finns många och stora osäkerheter runt om. Det handlar om politisk och ekonomisk stabilitet och om statliga finanser i världsklass, men det handlar också om att vi leder innovationsligor och har många kluster med väldigt framsynta och enormt duktiga företagare och entreprenörer.

Vi ska fortsätta att attrahera investeringar och göra Sverige ännu mer öppet för dem. Det gäller både gröna investeringar och andra. Jag tror att ledamoten med gröna investeringar menade vissa specifika investeringar. Hon får gärna förklara, men jag tror att vi förstår varandra. Det är väl helt uppenbart att Sverige ska fortsätta att vara ett sådant land. Sverige är det och ska bli det ännu mer.

Jag ser inte riktigt motsättningen här. Är det så att Janine Alm Ericson menar att vi borde lägga mer pengar på Industriklivet och Klimatklivet? Är det detta som är lösningen? Det handlar ju om ganska mycket pengar. Jag vill gärna förstå.

Vi underlättar för investeringar genom expertskatt, FoU-avdrag och mycket annat som den tidigare regeringen inte gjorde. I grund och botten är Sverige ett land att investera i, och många gör också det.

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Den gröna omställningen är ju lite av ett begrepp. Det handlar om att vi investerar i framtidens teknologier, som sänker utsläppen och fortfarande kan ge den ekonomiska utveckling som vi ser är nödvändig. Vi är överens om att vi måste komma framåt för att sänka arbetslösheten och få bättre konkurrenskraft för Sverige. Det var det jag menade.

Det finns tyvärr mycket som talar emot att Sverige vill fortsätta att ligga i framkant här. Vi ser att många sverigedemokrater – främst – uttalar sig väldigt negativt. De tror inte ens att klimatförändringarna finns. De tror inte att vi kommer att ha en fullskalig klimatkris över oss om vi inte vidtar åtgärder mot detta. Jag ser tyvärr inga moderater som säger emot, speciellt inte finansministern.

Dessutom har vi nu haft kriser för de stora omställningsföretag som vi ändå har i Sverige. Den här regeringen har haft en väldigt svag stöttning. Moderaterna vill till exempel avskaffa de gröna kreditgarantierna, vilket naturligtvis inte skulle förbättra dessa företags möjligheter att ställa om. Nivåerna på Industriklivet kan man alltid diskutera, men här pratar jag om den större bilden. Jag hoppas verkligen att finansministern kan lämna ett svar som låter lite mer betryggande än att hon inte riktigt vet vad jag menar med den gröna omställningen.

Herr talman! Jag förstår vad ledamoten menar med den gröna omställningen. Jag vill gärna vidga begreppet när det gäller stöttning, men vi släpper det. Jag förstår vad ledamoten menar.

Sverige ska vara – och är – ett land som många fler vill investera i, både inom den gröna omställningen och inom andra sektorer. Det kan gälla investeringar i tjänstesektorn från andra länder. Det kan handla om väldigt många olika typer av företag som ska komma hit. Vi ska underlätta för det, och det gör vi hela tiden.

Den gröna omställningen är stark i Sverige, och den kommer att fortsätta vara det. Vi ska dock komma ihåg att det inte bara är Sverige som just nu brottas med detta. Pengar har inte varit gratis de senaste åren. Investeringarna har blivit väldigt mycket dyrare än vad man räknade med. Det har funnits enormt mycket privat kapital, ibland även statligt, men det har inte räckt till. Det har handlat såväl om efterfrågan som om kostnader. Det har varit väldigt dyrt att bygga fabriker och göra nyinvesteringar, vilket man inte räknade med för fem eller tio år sedan. Detta har alltså sina naturliga förklaringar.

I den budget vi lade på riksdagens bord för några veckor sedan kan man se att regeringen gör mycket för att fortsätta stötta omställningen och de företag som vill investera här. När det gäller kärnkraften är en av huvudorsakerna naturligtvis att vi ska fortsätta ha ren el, men det handlar också om att möjliggöra omställning.

Herr talman! När man lyssnar på regeringen, Sverigedemokraterna och finansministern hör man mycket tal om oro för hur vi som nu är i opposition ska kunna regera tillsammans. Jag kan ge Elisabeth Svantesson rätt i att detta självklart är en förutsättning för att man ska kunna styra ett land, men i grund och botten handlar det om mer. Det handlar om vad man tillsammans gör för Sverige, särskilt när man har fått till det. Detta måste vara mer intressant än hur en oppositionsgruppering ska kunna få till det ihop.

Det är självklart sant att man kommer att få välja utifrån principer. Vi har hört att Centerpartiet menar att regeringen och Sverigedemokraterna har en högernationalistisk och auktoritär agenda. Då får man bestämma sig för om man tycker att det är värre med höjda barnbidrag och stärkt akassa. Det utgår jag från att Centerpartiet kommer att meddela före valet.

Om man fokuserar på de principer ni arbetar utifrån nu, Elisabeth Svantesson, är det då inte dags att fundera över om det är rätt att i alla lägen prioritera principen att de som har mest ska få ännu mer? Sjukvården och välfärden har fått 10 miljarder mindre under perioden. Arbetslösheten har skjutit i höjden. Tillväxten är i botten. Vanliga barnfamiljer har inte råd att köpa både julklapp och julmat. Är det inte dags att omvärdera den principen?

Herr talman! Om Nooshi Dadgostar skulle bli finansminister tror jag att det skulle innebära problem för Sverige. Jag tror också att ni på andra sidan, Ida Gabrielsson, skulle ha svårt att enas om en klok politik som ökar tillväxten på sikt och gör att våra barn och barnbarn får en ännu starkare skola, att våra äldre får bättre boende och så vidare. Det bekymrar mig, men vi släpper det.

Vad gör då våra fyra partier tillsammans för människor? Vi sänker nu matmomsen och förskoleavgiften. Vi kommer att införa ett tandvårdsstöd för seniorer. Vi har också höjt bostadsbidraget – taket där hade inte höjts sedan 1997. Det har inte Vänsterpartiet gjort.

Listan på vad vi gör för människor som har tajt ekonomi och för hårt arbetande människor, som har fått stå tillbaka under en tid med hög inflation, kan göras väldigt lång. Det här gör nytta på riktigt, och vi är helt överens. Vi sitter till och med tillsammans och kan se varandra i ögonen. Vi vet att det vi gör faktiskt gör skillnad.

Jag kan till exempel nämna drivmedelspriserna. Ni kanske tycker att jag tjatar, men om man på riktigt vet hur tajt många har det vet man också att det faktum att det är 500 kronor billigare att tanka bilen spelar roll för dem som är beroende av sin bil.

(Applåder)

Herr talman! Vi hör många gånger att man har ärvt en kris och att detta härliga samarbete inte kan ha åstadkommit omläggningen eftersom det var så illa som det var. Jag håller med om att det är mycket dåligt för ett land om regeringen inte kan få igenom sin budget, men här går det inte ihop eftersom det var er budget som gick igenom i slutet av förra mandatperioden. Moderaterna har alltså haft lång tid på sig att påverka den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Nu har vi en av de lägsta tillväxterna i Europa och 100 000 fler arbetslösa. Trots att man har åstadkommit detta genom att inte agera i en lågkonjunktur, inte investera och inte se till att vanliga familjer får mer pengar i plånboken sänker man ersättningen för dem som man har försatt i arbetslöshet.

Visst finns det bra saker, och dessa är Vänsterpartiet också för. Vi har föreslagit sänkt skatt för alla som tjänar under 50 000. Men er starka princip att konstant gynna och omfördela till den lilla grupp som tjänar över 67 000 kronor i månaden har minskat tillväxten och gjort att sjukvården inte kan värnas och skyddas. Det går 10 miljarder mindre i reala medel till personal och patienter i välfärden. Är det värt det? Vore det inte rätt att omvärdera denna princip och se till att det blir fler jobb, mer pengar i plånboken och en stark välfärd?

Herr talman! Jag har inte den principen. Den styrande principen är att det är hög beskattning på arbete i Sverige och att den kan sänkas så att fler människor som jobbar och sliter kan få behålla lite mer. Ida Gabrielsson kanske minns att vi lät bli att höja brytpunkten och såg till att alla fick en skattesänkning. Men det kommer inte att spela någon roll vad jag säger, för Ida Gabrielsson och en del andra har bestämt sig för hur saker är.

Men låt mig berätta hur någonting är: När Vänsterpartiet får chansen att styra, till exempel i Stockholm, skyndar man sig att höja skatten. Man måste höja skatten om man har ett problem och vill finansiera något. Det betyder att hårt arbetande låginkomsttagare i denna och andra regioner faktiskt har fått mindre pengar i plånboken eftersom Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har höjt skatten. Det är ändå viktigt att berätta hur saker är. Det är ju skillnad på att ha mer eller mindre i plånboken.

Avslutningsvis har jag en intressant upplysning. Jag får ibland frågan vad Spanien och Polen gör eftersom de har så bra tillväxt. Jag önskar att jag kunde svara att det enbart beror på deras fantastiska produktivitet och många arbetade timmar, men en stor anledning är att de har olika stöd, bland annat från EU:s coronafond och socialfond. Det är okej, för det finns fattiga områden där. Men kom ihåg att Sverige kommer att ha en hög tillväxt de närmaste åren på grund av en bra budget och väldigt bra svenska företag.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.