Boriana Åberg (M) om Statens budget 2026 - Rambeslutet

Herr talman! Politikens uppgift är att ge svar på frågor om hur vi ger varje människa möjlighet att ge liv åt sina innersta drömmar och sin innersta längtan. I en tid när gamla mönster bryts och nya skapas är detta särskilt viktigt.

Utmaningarna är sannerligen stora. Under den borgerliga regeringens styre har arbetslösheten tillåtits skena till rekordhöga nivåer. Sveriges tillväxt har varit bland de sämsta i Europa. Sjukvården är i kris, våra vägar och järnvägar är i dåligt skick, behovet att klara klimatomställningen är akut och ojämlikhet och utanförskap växer. Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde är oroligt.

Men verkligheten står uppenbarligen inte i fokus för Sverigedemokraterna och regeringen. Med iver och engagemang har man genomfört stora skattesänkningar, i huvudsak riktade till dem med de högsta inkomsterna och största förmögenheterna. Regeringen och Sverigedemokraterna har dessutom underfinansierat statsfinanserna med över 350 miljarder kronor under mandatperioden.

Herr talman! Dagens debatt om hur staten ska använda sina inkomster för 2026 är den sista för mandatperioden. Den är därmed också ett bokslut över den borgerliga regeringens och Sverigedemokraternas år vid makten.

Kontrasterna i svensk politik blir tydliga, särskilt i skillnaden mellan att försöka lösa varje samhällsproblem med en skattesänkning och att i stället stärka vår gemensamma välfärd och människors privatekonomi.

Regeringen och Sverigedemokraterna har ihärdigt avfärdat alla förslag om att förbättra skolan och om fler lärare. Man har avfärdat förslag om fler händer i vården och att stärka sjukvården. Man har avfärdat förslag om att bekämpa arbetslösheten och stimulera svensk tillväxt.

Nyrekryteringen till gängen har fått fortgå. Man har struntat i framtiden för byggbranschen och industrin, och man har underlåtit att stötta alla de människor som kämpar med att få ihop privatekonomin. Krisen har tillåtits slå igenom med full kraft, och det är de som ställer klockan varje dag, bygger vårt land och bär välfärden på sina axlar som fått ta den största smällen.

Herr talman! Tidigare i debatten framförde finansutskottets ordförande Riedl vilket Sverige regeringen fick ta över och ondgjorde sig över detta. Man kan också fokusera på vilket Sverige regeringen och Sverigedemokraterna vill se. Vem och vilka intressen de företräder blir särskilt tydligt när man tittar på skattesänkningarnas fördelning. I retoriken pratar den politiska högern om skattesänkningar för vanligt folk. I praktiken är det småsmulor man erbjuder för att dölja hur de som står längst upp på samhällsstegen får allra mest.

Regeringen och Sverigedemokraterna har sänkt skatten för sig själva med över 30 000 kronor per år, samtidigt som Sverige som enda land i Norden inte höjt barnbidraget och därtill skurit ned i bostadstillägget för de mest utsatta barnfamiljerna.

Välfärden har fått betala priset för kostnadskrisen med urholkade anslag och budgetar som inte går ihop, trots de många varningsropen från olika delar av landet. Samtidigt har man valt att inflationsskydda höginkomsttagares inkomster. Skattesänkningar med över 100 miljarder har prioriterats framför att skjuta till resurser till vård, skola och omsorg. Man har avskaffat avtrappningen av jobbskatteavdraget och det förhöjda grundavdraget, innebärande en skattesänkning exklusivt till dem som tjänar allra mest.

Herr talman! Susanna Alakoskis fantastiska bok Svinalängorna är på ett sätt en ganska liten berättelse men rymmer samtidigt väldigt mycket av Sveriges moderna historia. Romanen berättas genom Leenas ögon, från barndom till tidiga tonår. Leena älskar sina föräldrar och gör allt för att skydda dem – förklarar bort blåmärken, sopar igen spår och ljuger för vuxna. Alakoskis Svinalängorna blir en spegel av samhällsproblem vi fortfarande brottas med.

Rädda Barnens senaste barnfattigdomsrapport visar att cirka 276 000 barn, det vill säga ett av åtta, lever i ekonomisk utsatthet. Kronofogden och Bris visar att vart elfte barn växer upp i en skuldsatt familj – ofta med ökad risk för konflikt och våld i hemmet.

Här blir, herr talman, parallellen till Leenas värld brutalt tydlig, det vill säga trångbodda lägenheter, ständiga pengabekymmer och barn som märker att de inte är som andra.

I dag heter områdena andra saker, men vi ser liknande mönster, det vill säga lägre inkomster, högre arbetslöshet och större risk för ekonomisk utsatthet för barn. Parallellen till dagens Sverige är obekväm men tydlig. Fortfarande lever hundratusentals barn i ekonomisk och social utsatthet. Svinalängorna ger dem ett ansikte och gör det också svårt för oss andra att säga att vi inte visste.

Herr talman! Sverige står inför stora utmaningar, och när vi tidigare har stått inför stora utmaningar som har stressat både vår uthållighet och vår sammanhållning har det också visat sig att det är i sådana tider det avgörs vilket samhälle vi vill vara, om vi ställer upp för varandra eller om vi lämnar var och en åt sitt öde.

En politik som skapar hopp och erbjuder framtidstro måste bottna i verkligheten och se människors vardag, utgöra en klar idé om vilket samhälle vi vill bygga och erbjuda en tydlig riktning för hur det ska genomföras. Mindre klyftor i ett samhälle leder till en bättre sammanhållning och högre tillväxt. Detta resonemang är inte längre bara socialdemokratiskt sunt förnuft, utan många internationella institutioner som tidigare bekände sig till marknadsliberala teorier inser att sådan ekonomisk politik lyckas bäst.

När vi bevittnar dålig arbetsmiljö inom vården eller för lite undervisning och stöd i skolan, måste vi koppla ihop det med den förda ekonomiska politiken. Skatt är undersköterskan på boendet, frukosten på förskolan och barnmorskan som förlöser våra barn. Skatt är höftledsoperationer, nationella prov och skolskjuts. Skatt är tåg, buss och kollektivtrafik. Så hänger det nämligen ihop: skatt för gemensam finansiering av gemensam välfärd.

Herr talman! Vi bad riksdagens utredningstjänst att räkna på skillnaderna mellan det socialdemokratiska budgetalternativet och regeringens och Sverigedemokraternas budget. Faktum är att nio av tio svenskar tjänar på en socialdemokratisk politik. Vi menar att Sverige inte kommer att stärkas av att de som redan har mest får ännu mer på bekostnad av vanligt folk. Därför föreslår vi till exempel att avtrappningen i jobbskatteavdraget, som slopades i samband med beslutet om statens budget för något år sedan, återinförs, samtidigt som de med normala inkomster får en skattesänkning.

Vi välkomnar ett enklare och mer lättförståeligt regelverk för delägare i fåmansbolag, men vi ser också en ökad risk för att förslaget öppnar för ökad inkomstomvandling. Därför bör en sådan förenkling genomföras på ett offentligfinansiellt neutralt sätt.

En tredje beskattningsnivå för dem med störst kapitalinnehav på investeringssparkonton bör införas eftersom de med mycket stora kapital på dessa konton gynnas oproportionerligt mycket i regeringens förslag.

En tillfällig skatt på bankernas räntenetto, det vill säga den vinst som uppstår när ränteintäkterna överstiger räntekostnaderna, bör införas. För att bidra till den långsiktiga uthålligheten av försvarsutbyggnaden föreslår vi därutöver en utredning av en beredskapsskatt. Vi vill se skärpta regler mot aggressiv skatteplanering och skatteflykt, och vi måste se till att skattepengar som ska gå till barnen i skolan faktiskt stannar där – och inte försvinner i utdelning till aktieägare.

Herr talman! Denna mycket enkla, vackra och kanske begåvade socialdemokratiska tanke bygger på föreställningen om att ge varje människa möjlighet att ge liv åt sina innersta drömmar och längtan. Det kräver en ansvarsfull ekonomisk politik, som ger människor förutsättningar att göra livet bättre för att slippa ge upp stora delar av sitt liv för att ta hand om närstående som behöver välfärdstjänster på en marknad där man inte har råd att köpa tjänsten.

Den generella välfärden, våra gemensamma angelägenheter såsom vård, skola och omsorg samt utbildning, är central för människors möjligheter i livet. Livschanserna blir nämligen mindre när de inte finns. Den skyddar mot faror utifrån, den skapar frihet från nöd och den ökar tryggheten och därmed känslan av frihet. Så ger vi varje människa möjlighet att ge liv åt sina innersta drömmar och längtan.

Med detta yrkar jag att riksdagen fattar beslut om en inriktning av skattepolitiken som överensstämmer med Socialdemokraternas förslag att riksdagen bör bifalla Socialdemokraternas reservationer i finansutskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Att den moderata ledamoten Åberg inte förstår sambandet mellan skatt och den generella välfärden förklarar kanske varför ledamoten är moderat. Vi tror att den generella välfärden ger människor möjlighet att få ett bättre liv. Man behöver inte köpa tjänsterna på en marknad där man är beroende av den egna ekonomiska ställningen, vilka tillgångar eller vilken lön man har. Den är till för alla, och den ska fördelas efter behov.

Den generella välfärden gör människor fria, och den bryter oss loss från osäkerheter och otrygghet. Därför tycker vi att vi ska ha ett rättvist skatteuttag, att man ska bidra efter förmåga och att välfärden ska fördelas efter behov. Däri ligger liknelsen med Svinalängorna. Om ledamoten inte har läst boken, gör det. Då får du kanske en bättre förståelse för kopplingen mellan skatt och välfärd.

Vad gäller frågan om bankvinster ska man vara noga med att inte gå till bankernas försvar. Bankerna har i den kostnadskris vi har genomlevt de senaste åren tagit chansen att öka räntenettot och tjäna pengar, ohemult mycket pengar, på vanligt folks ekonomi. Det tycker vi är orimligt. Det räntenetto som har uppstått måste minska.

Förslaget är alltså i första hand att se till att den skillnaden minskar. Och om räntenettot minskar behöver bankerna inte heller vara bekymrade över att betala så mycket i bankskatt.

Fru talman! Detta tårdrypande inlägg om omsorgen om människors bostadsdrömmar är inte ett försvar av vanligt folk. Vi ser nu i riksdagens kammare hur Moderaterna i all väsentlighet ställer sig på bankernas och inte vanliga löntagares sida. Man försvarar de ohemula vinster som bankerna gör i en kostnadskris, att de tar chansen att skinna bolånetagare med högre räntor samtidigt som de inte är beredda att betala ut ränta på det sparkapital som löntagarna har satt in på samma bank. Där kommer Socialdemokraterna aldrig att hamna.

Bostadsdrömmar ska förverkligas. Människors bostadsresor och drömmar om att kunna köpa sitt eget boende bygger på att bankerna är beredda att låna ut till rättvisa och rimliga räntesatser. Det gör de inte i dag.

En konstruktion av den bankskatt som vi nu föreslår skulle minska det räntenettot. Om man inte försvarar vår konstruktion ställer man sig på bankernas sida. Där är skillnaden i den svenska politiska debatten tydlig mellan höger och vänster och mellan moderater och socialdemokrater.

(Applåder)