Fru talman! Regeringens budget är politisk, skulle jag vilja påstå. Jag hoppas det; det vore väldigt märkligt om den inte var det. Jag tror att det är så vi vill fortsätta i vår demokrati - att regeringen lägger fram en politisk budget och det är tydligt vad som är regeringens politiska prioriteringar.

I mitt svar angående subventionerna tog jag fasta på ett av Socialdemokraternas investeringsstöd som inte har fungerat - som kommunerna inte har sökt och som alltså har varit ineffektivt och oönskat. Det var ett exempel som jag tog upp. Jag kan fråga Socialdemokraternas ledamot om det är er mening att detta är fel och att vi borde fortsätta med denna typ av subventioner, som kommunerna inte vill ha och inte söker och som därför inte betalas ut.

Er politik har prövats och misslyckats. I åtta år har vi haft denna typ av kortsiktiga lösningar, som inte löste de strukturella problemen på bostadsmarknaden. Det är därför vi nu tar oss an de grundläggande hindren och satsar på långsiktiga reformer som minskar byråkratin, stimulerar bostadsbyggandet och skapar en mer rättvis marknad. Är det Socialdemokraternas mening att vi borde återgå till ett system där regeringens bostadspolitik går ut på att betala ut åtskilliga hundratals miljoner kronor till byggherrar utan att det leder till fler bostäder?

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att vi har ungefär 20 000 lediga hyreslägenheter med tillträde i dag - inte i Stockholm men i övriga delar av vårt avlånga land. Dessutom ökar byggandet, enligt Boverket och SKR. I norra Sverige har särskilda satsningar gjorts som gör att bostadsbyggandet ökar. I stadsnära områden i större städer ökar byggandet av flerbostadshus. Och i mindre kommuner utanför storstadsregionerna ökar bostadsbyggandet. Detta ger större möjligheter att matcha efterfrågan på ett bättre sätt än tidigare. Vi behöver ta fasta också på det som inte är riktigt lika illa som det en gång var.

Jag vill också säga att det är absolut hjärtkrossande att det finns hemlösa barn i Sverige. I denna fråga har kommunerna ett mycket stort ansvar. Det vräkningsförebyggande arbetet är helt avgörande för att se till att ingen familj hamnar mellan stolarna.

När en barnfamilj befinner sig i riskzonen för vräkning sätts vår gemensamma välfärd på prov, och då blottas det vilka prioriteringar som har gjorts och vad som har valts bort. När man tittar på statistiken kan man se vilka kommuner som har vävt samman ett skyddsnät som fungerar och vilka som inte har gjort det.

Det är tydligt att det är värst i vår gemensamma hemstad Malmö, som i 94 av 100 år har styrts av Socialdemokraterna. Och det gäller inte bara Malmö. Absolut flest barn blir vräkta i socialdemokratiskt styrda kommuner. Detta är ett massivt problem, som dessutom blottar vilka kommuner som har valt bort välfärdens kärna i stället för att prioritera den.

Fru talman! Vi har här i debatten vid ett flertal tillfällen konstaterat kommunernas stora ansvar när det gäller bostäder. Detta hoppas jag att vi är överens om.

Vilka som styr i kommunerna spelar väldigt stor roll när det gäller hur många vräkningar av barnfamiljer som har skett. Förnekar civilutskottets ordförande detta? Statistiken är ju tydlig: I kommuner där Moderaterna styr är det betydligt färre barn som vräks än i kommuner där socialdemokrater eller vänsterpartister styr. Så ser statistiken ut. Ordföranden i utskottet har helt rätt i att det spelar roll vem som styr. Där moderater styr är det färre barn som vräks. Så ser historien ut, och så ser statistiken ut. Det är vår gemensamma erfarenhet från socialdemokratiskt styrda Malmö. Det är ingenting som jag eller regeringen hittar på.

Men regeringen tar denna problematik på mycket stort allvar, även i de kommuner där våra partier inte styr. Därför har vi gett Socialstyrelsen i uppdrag att se över hur det kan komma sig att fler och fler har vräkts de senaste åren. Vi hoppas att det inte bara är så att man väljer att vräka barnfamiljer i de kommuner där vänsterpartierna styr, utan att det finns bakomliggande orsaker som vi kan genomföra rikspolitik för att förändra. Så tänker vi ta ansvar för situationen.

Men att stödja olika typer av vänsterstyren runt om i landet som bara har haft en enda effekt när det kommer till vräkningar, nämligen att slå rekord i antalet vräkta barnfamiljer, är det alltså inte min rekommendation att Vänsterpartiet ska fortsätta att göra.

Vänsterpartiets representant står här och gormar över att regeringen inte tar sitt ansvar. Men ta lite ansvar själv, då! Sluta att stödja socialdemokratiska styren runt om i landet som vägrar ta ansvar för vårt gemensamma välfärdssystem! Det fungerar ju inte när barnfamiljer vräks. När ska det då fungera?

(Applåder)

Fru talman! Jag är inte så övertygad om att överord eller ett högt tonläge skapar fler bostäder, om jag ska vara ärlig.

Ledamoten talade om att det finns 20 000 lediga bostäder i Sverige. Men ledamoten måste då i samma andetag nämna det faktum att det saknas bostäder i lejonparten av Sveriges kommuner här och nu. Det ackumulerade underskottet när det gäller bostadsbyggandet fortsätter att öka.

Sedan finns det en annan del som jag tycker att Noria Manouchi borde ta upp. Centerpartiet tillhör inte förespråkarna av investeringsstöd sådant det såg ut. Men sanningen är att ingen vet om investeringsstödet är effektivt eller ineffektivt. Det finns inte tillräckligt med data och forskning bakom något påstående åt något håll. På så sätt har Jennie Nilsson rätt i att regeringen måste bestämma sig. Man kan inte säga två olika saker i samma dokument.

Sedan lyfter Noria Manouchi fram behovet av strukturella reformer. Jag älskar strukturreformer och tycker att man ska ägna sig åt sådant. Men var är förslagen till strukturreformer? När kommer de propositionerna till utskottet och till riksdagen? Noria Manouchi är ny i utskottet. Det har jag all respekt för, men samtidigt företräder hon ju det största partiet i regeringsställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Noria Manouchi representerar ändå Moderata samlingspartiet, som innehar statsministerposten. Även om man inte leder arbetet på det departement som hanterar bostadspolitiken har man ändå ett särskilt ansvar att se till att det man säger här i kammaren överensstämmer med verkligheten.

Sanningen är ju att utskottet och kammaren inte har sett röken av de förändringar som Noria Manouchi gör gällande har skett. Vi väntar med spänning på att faktiskt få se dessa reformer.

På tal om strukturreformer vet vi att en skattereform skulle ha stor påverkan på de mekanismer som i allt väsentligt styr bostadsmarknadens funktionssätt. Men någon sådan finns inte på agendan. De förslag som allmännyttan för fram, till exempel moms på hyra, finns inte heller på agendan. Inte heller frågan om fri hyressättning, som Centerpartiet driver, finns på agendan. När det gäller strandskyddsfrågan, som Moderata samlingspartiet sköt ned och där vi har fått besked om att man kommer att lägga fram exakt samma förslag som tidigare, har det ännu inte lagts något på riksdagens bord två år efter att man fått makten att göra något.

Mot denna bakgrund frågar jag nu gruppledaren för Moderata samlingspartiet i civilutskottet: Noria Manouchi, vilka strukturreformer kan vi vänta oss att få behandla i civilutskottet de närmaste terminerna?

Fru talman! En fungerande bostadsmarknad är en förutsättning för att människor ska kunna flytta till jobb och utbildning, för att de ska kunna bilda familj och för att de ska kunna skilja sig. Den är också en viktig tillväxtmotor.

Den byggkris som vi nu ser tydligt och som får stora konsekvenser begränsar inte bara människors möjligheter att göra fria val, styra sina liv och göra det som är bäst för dem. Den hotar också jobb och tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Stockholms Handelskammare presenterade en rapport i våras som heter Notan för byggkrisen. I den skissar de på att notan kan bli så hög som hisnande 1 000 miljarder kronor för svensk ekonomi fram till 2030. Det är ett så stort tal att man knappt kan ta in det.

Finansinspektionen har meddelat att den bostadsbrist och den byggkris som vi nu är i riskerar att kosta svensk bnp ungefär 1 procent årligen. Det motsvarar 65 miljarder kronor årligen. Det är en betydligt lägre siffra, men det är fortfarande mer än ett helt budgetutrymme.

Det är pengar som skulle kunna och som borde användas till helt andra saker. De borde användas till att bygga Sverige starkare, till att stärka välfärden och till att rusta individer. De borde användas till mycket bättre saker än att bara slösas bort. De slösas bort för att det är en regering som inte tar byggkrisen och situationen på allvar. Man vill inte se eller förmår inte att se att man faktiskt är ansvarig för att hantera en kris av denna dignitet, med effekter av den här digniteten.

Inget av detta ser vi.

Vi har nu hört några talares anföranden. Vi har hört talare från Sverigedemokraterna och Moderaterna från regeringsunderlaget. De har haft anföranden och repliker. De har beskrivit hur de ser på bostadsmarknaden och framtiden i Sverige.

Jag kan bara konstatera att jag blir djupt bekymrad. Deras anföranden saknar framför allt stor insikt. De saknar vilja att i alla fall erkänna den problematik man ser. I stället talar man om att det nu vänder. Det är lite sant. Det faktum att räntorna och inflationen nu går ned i Sverige, liksom i stora delar av vår omvärld, gör givetvis att det finns förutsättningar för att det ska lätta lite på trycket, men det är från extremt låga nivåer.

Ingenting av det som vi har hört så här långt i debatten eller av det som man har presenterat kommer på ett riktigt sätt att möta de behov och de utmaningar vi har. Det handlar om att säkerställa att alla människor har tillgång till en bostad. Det handlar om att säkerställa att vi har förutsättningar för att få investeringar till nya industrier eller nya branscher, ny business, i Sverige. Det handlar om internationellt kapital och svenskt kapital.

När man gör sina värderingar om huruvida man ska eller inte ska satsa spelar en rad saker in - tillgång till kompetens, tillgång till energi, tillgång till bostäder och tillgång till infrastruktur. Det är kanske de fyra tyngst vägande bitarna.

Vi ser nu investerare som väljer bort Sverige som land, framför allt för att vi inte kan säkra att det kommer att finnas tillgång till bostäder. Självklart är det mycket allvarligt. Självklart borde det mana till eftertanke.

Jag bara hoppas att det företrädare för regeringspartierna och regeringsunderlaget ger uttryck för i denna talarstol i debatten i dag inte är överensstämmande med de diskussioner och de överväganden som man gör i andra forum. För i sådana fall kommer priset för människor och för Sverige att bli orimligt högt.

Jag kan givet denna bakgrund och denna oro konstatera att Socialdemokraterna har gjort helt andra bedömningar. Det handlar om hur situationen ser ut, hur allvarlig den är och vad som står på spel. Detta är givetvis kopplat till det vi föreslår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

I detta sammanhang, kopplat till budgeten, föreslår vi framför allt att det ska införas två nya åtgärder. De borde införas skyndsamt. De borde ha varit införda redan inför förra året, som senast.

Det första vi föreslår handlar om att det borde finnas en byggstimulans som är baserad på ett produktionsstöd. Det borde framför allt gå till de gröna industrietableringar som nu sker runt om i vårt land, för att säkerställa att de inte går om intet men också till studentbostäder. Vi satsar mycket i Sverige på att vi ska utbilda människor och på högre utbildning för att vi ska kunna möta kompetensbehovet. Det blir väldigt förfelande om inte människor kan flytta och ta de utbildningsplatser som erbjuds, på samma sätt som det blir förfelande om man inte kan flytta för att ta de jobb som nu ska växa fram av de nya industriinvesteringarna. Vår bedömning är att ett produktionsstöd kopplat till denna sektor är både angeläget och nödvändigt.

Det andra vi föreslår är att staten i detta läge ska gå in och dela risk. Vi föreslår att man ska införa statliga byggkrediter. Det vore rimligt i ett ekonomiskt läge där många vittnar om att de inte får kalkylen att gå ihop och där tillgången på kapital i sig är ett av de största hindren för att man ska få igång projekt. Då vore det rimligt att införa en helt ny åtgärd som handlar just om att man delar risken och att staten går in och tar topplånen. På så sätt kan man få ihop en bättre kalkyl och få spaden i backen för fler projekt.

Till detta konstaterar vi att den byggkris som vi nu ser har inneburit enormt stora varsel. Bara första halvåret i år, 2024, varslade över 1 500 byggbolag om konkurs. Det är dubbelt så många som under hela pandemin. Man kan jämföra med förra året, då siffran var 1 700 på totalen. Det motsvarar ungefär sex konkurser om dagen.

Bortsett från att det givetvis är djupt problematiskt att en massa byggbolag inte finns kvar och att en massa människor blir arbetslösa kan man konstatera något annat. Om man lärde sig något från 90-talskrisen var det detta: När krisen var över, när konjunkturen vände och när efterfrågan på personal och kompetens plötsligt blev stor fanns människor inte kvar. De hade lämnat byggbranschen för andra branscher.

Vi ser att detta också händer nu.

Visserligen är siffrorna för Byggnads a-kassa större än vad de har varit på decennier. Den har ökat med 67 procent. GS vittnar också om massiva varsel. Trots detta tror jag att de flesta av oss som reser runt möter detta: Branschen känner en stor oro just nu för att detta är efterfrågad personal, som rekryteras till annan industri och som därmed försvinner och sannolikt aldrig kommer tillbaka.

Med tanke på den kompetensförlust som vi nu riskerar att se är det dubbelt anmärkningsvärt att regeringen dessutom avvecklar det energieffektiviseringsstöd som den förra regeringen fick på plats. Det är ett stöd som är bra för klimatet. Det är bra när det gäller att möta EU-direktiv och de EU-krav som kommer att finnas på att sektorn liksom ska klara av sina utsläpp. Genom att man inte möter det kravet riskerar man att lämpa över kostnaden för energieffektivisering enbart på individen eller möjligen på företaget.

Detta är också bra för jobben. Det här skulle innebära att man skulle kunna hålla igång arbetskraft på ett effektivt sätt i ett läge när det inte byggs något nytt. Då skulle man kunna renovera och energieffektivisera. Det skulle vara bra för jobben.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det hade också varit bra för vanliga hushålls plånböcker. I ett läge av kostnadskris när energikostnaden har blivit väldigt hög skulle det betyda någonting att kunna påverka sina egna energikostnader på ett positivt sätt för att bidra både till sig själv, till samhället och till klimatet. Därför är det så svårt att förstå regeringens prioritering.

Jag konstaterar samtidigt att det i regeringens budget den här gången finns ett förslag på ett stöd om just 140 miljoner kronor, något som jag också frågade Moderaternas bostadspolitiska talesperson om i replikskiftet tidigare men inte fick något svar på. Nu kommer alltså ett förslag om att satsa på bostadsbyggande kopplat till den gröna industrialiseringen i norr, och man aviserar 140 miljoner. Detta gör man i samband med budget.

Trots upprepade frågor till ministern och till andra ledamöter är det fortfarande helt oklart vad det här stödet ska användas till. Det kanske är bra, men om det ska börja gälla från årsskiftet är det ju på tiden att man börjar precisera vad det här är för någonting. Jag får väl utgå från att det inte är någonting som liknar de förslag som vi har och att det därmed inte heller liknar de förslag som exempelvis den särskilda utredaren tog fram på det här temat, eftersom att det egentligen är en variant på våra förslag.

Det här måste alltså vara någonting helt annat, för så sent som i den här debatten har ju både sverigedemokrater och moderater dömt ut både investeringsbidrag och subventioner. Man har också dömt ut, förutsätter jag, kreditgarantier. Så vad är då dessa stöd? Vem ska ta del av dem, och när får de besked?

Avslutningsvis vill jag säga att det här är en debatt som handlar om både bostads- och konsumentpolitik. För Socialdemokraternas del kommer Anna-Belle Strömberg så småningom i ett senare anförande att beskriva våra förslag på det konsumentpolitiska området.

Vår ram är större än regeringens, vilket innebär att vi inte kan reservera oss till förmån för våra egna förslag även om vi skulle vilja det. Vi kommer därför att välja att avstå i beslutet och i stället hänvisa till vårt särskilt yttrande som inlämnats i samband med ärendet.

Fru talman! Tack så mycket, Larry Söder, för att du uppskattar det engagemang som både jag och mitt parti känner för de här frågorna; det var ändå så jag uppfattade inledningen av svaret!

Jag kan konstatera att jag hör en liten bitterhet över att Kristdemokraterna kanske inte har fått sin vilja igenom i alla de delar som Kristdemokraterna skulle vilja, exempelvis kopplat till energieffektiviseringsstöd. Jag kan ha respekt för detta givet att det när man sitter i regering handlar om att förhandla till sig det utrymme som krävs för att man ska få sin budget genom riksdagen.

I opposition, däremot, har vi en annan uppgift. Då handlar det om att man som parti ska opponera på regeringens förslag, och det var bland annat det jag försökte göra i mitt anförande. Jag skulle kunna opponera på en rad saker till som jag tycker saknas i regeringens politik, men jag tänker att det kommer naturligt i andra sammanhang och i andra debatter här i kammaren. Vi har också att tydliggöra för väljarna vad det skulle betyda för väljarna om man röstade på just oss.

Med några få undantag är det så alla partier i Sveriges riksdag agerar, så också Kristdemokraterna. Man har lagt egna budgetar, och man har argumenterat för dem.

Det mest anmärkningsvärda, skulle jag vilja säga, kopplat till praxis och kutym och hur man liksom måste agera för att kunna vara en trovärdig regering och en trovärdig opposition är väl att vi nu ser partier som ingår i ett regeringsunderlag, till och med i regering, men som ändå inte vill ta ansvar för helheten. Man säger gärna att om vi hade fått som vi ville - x, y eller z - hade det varit mycket bättre, men nu har vi gjort en kompromiss.

Det är för mig ovanligt och även lite behändigt för regeringspartierna. Men det tillför inte så mycket.

Jag kan bara konstatera att om jag fick bestämma skulle det vara Socialdemokraternas budget som gällde, oavsett vem som står bakom den.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Jag kan väl börja med att bejaka och bekräfta att varje parti självklart ska kunna tala om vad man har kommit till bordet med. Men det är ovanligt att stå i en budgetdebatt och singla ut sin egen åsikt. Det var det som var min poäng. Det var modigt av ledamoten i det forumet, får jag väl säga.

När det gäller siffrorna och vad som egentligen skiljer i budget blir ju budgetutfallet på det året någonting slår igenom, vilket ledamoten mycket väl vet. Vårt förslag bygger på att man ger regeringen ett bemyndigande att dels öka på bemyndiganderamen med 3 miljarder för ett produktionsstöd till studentbostäder och orter med stora industrietableringar, dels uppdrar åt regeringen att upp lån i Riksgälden motsvarande 5,12 miljarder för byggkrediterna.

Det innebär att differensen inte är några hundra miljoner, som Larry Söder säger. Differensen är heller inte 8 ½ miljard, för det är ju fortfarande så att regeringen på en treårsperiod aviserar att man vill lägga 1 ½ miljard på någonting ytterst oklart.

Det finns ju fortfarande några företrädare kvar som inte har hållit sina anföranden, inte minst Larry Söder själv, så jag hoppas att vi ska få någon form av klarhet i vad det är man faktiskt avser med de här pengarna. Jag utesluter inte att det är någonting som jag kan ställa mig bakom - det måste ju vara något som bidrar till byggnation - men det är ytterst märkligt och anmärkningsvärt att man på flera månaders tid inte har lyckats precisera vad ens största satsning på det bostadspolitiska området faktiskt innehåller. Men jag ser fram emot att kanske få höra det i Larry Söders eller någon av de andra regeringsföreträdarnas anföranden.

Herr talman! Tack, Larry Söder, för ditt anförande!

Jag hade på förhand inte tänkt ta replik på Kristdemokraterna i den här debatten, men några saker i anförandet gjorde att jag ändå kände att jag ville använda denna möjlighet.

Larry Söder redogjorde för en satsning på Lantmäteriet. Socialdemokraterna står bakom denna satsning; den är angelägen. Att denna verksamhet fungerar är en viktig del i plan- och byggprocesserna. Jag måste ändå ställa en fråga givet det haveri vi nu har sett på Lantmäteriet kopplat till säkerhetsklassad information som man inte har haft kontroll på, vilket ledde till att man behövde nödstänga de digitala registren. Det är givetvis allvarligt i en säkerhetspolitisk kontext. Det är dock inte detta jag tänker fråga ledamoten om, för det hanteras kanske i första hand av ett annat utskott.

En konsekvens av de stängda registren blir att alla de investeringar och projekt som är på gång och som har koppling till infrastruktur, samhällsplanering och samhällsbyggnation nu stoppas. Detta är ju någonting som har pågått sedan i våras - sedan i april eller maj, när dessa register stoppades. Jag har hittills inte hört någonting om hur den ansvarige ministern, Andreas Carlson, har agerat för att säkerställa att detta kommer på plats. I samband med dragningar har man redogjort för att det behövs uppemot 100 tjänstemän för att hantera registren manuellt. Om det stämmer har vi enorma konsekvenser och kostnader framför oss om detta inte kommer på plats.

Min fråga till Larry Söder är om man mot bakgrund av detta, och utöver de satsningar man nu har gjort i budgeten, ser behov av att återkomma med ytterligare förslag och kanske en tilläggsbudget. Hur resonerar man?

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för svaret.

Jag har respekt för att det här är svårt. Min bild är att man behöver agera kortsiktigt för att lösa en akut situation här och nu. Jag menar att ansvarig minister har ansvar för att se till att detta sker.

Jag håller med Larry Söder om att det här innebär en ordentlig tankeställare när det gäller hur man långsiktigt säkerställer dessa register. Det ena kan dock inte utesluta det andra.

Jag har respekt för att ledamoten inte kan svara. Jag kan bara hoppas att ministern återkommer i närtid och talar om vilket ansvar man tar för att säkerställa att detta haveri inte får samhällsekonomiska konsekvenser utöver vad som är nödvändigt. Just nu är det bekymmersamt att vi inte får höra något.

I vårt förra replikskifte ställde jag en mer eller mindre retorisk fråga apropå att det inte ges några besked om den enskilt största satsningen i regeringens budget kopplat till detta. Det handlar om ett stöd på 140 miljoner kronor för 2025 som ska gå till att underlätta industrietableringar i norr och byggande av bostäder kopplat till dessa etableringar. Stödet ska totalt uppgå till 1,5 miljarder, tror jag, under en treårsperiod.

Jag välkomnar det - något sena - uppvaknandet vad gäller att det behövs politiska verktyg och politisk handlingskraft här. Jag kan ändå inte tycka annat än att det är mycket märkligt att det inte framgår vad detta stöd är. Givet hur debatten låter här i dag och hur den har låtit tidigare får jag väl utgå från att det inte handlar om vare sig investeringsstöd, produktionsstöd eller byggkrediter, för i debatten fortsätter man att säga att dessa förslag är dåliga. Då är detta alltså något annat. Men vad är det? Vem ska nyttja det? När kommer beskeden?

Herr talman! Min kollega Larry Söder lyfte fram att bostadsministerns senaste besök hos oss var väldigt långt. Ja, det stämmer. Men det var också länge sedan bostadsministern besökte oss. Och våra utskottssammanträden snittar på ungefär sju minuter per sammanträde, så med det som jämförelse blir det bara missvisande.

Min sverigedemokratiske kollega pratade om klagosång. Ja, jag tycker ärligt synd om mina Tidökollegors position i det här utskottet. Det har ändå gått två år, och reformerna och strukturreformerna och alla de andra fina orden lyser med sin frånvaro när det kommer till utskottsarbete och till våra förutsättningar att faktiskt bedriva politik - oppositionspolitik i det här fallet. Då förstår jag att mina kollegor tycker att det blir väldigt jobbigt när oppositionspartier ställer frågor om hur det går med de olika förslag som vi har efterfrågat.

Det är också sant att Centerpartiet har ungefär samma siffror som regeringen när det gäller det här utgiftsområdet. Alla seriösa partier har ju ungefär samma reformutrymme när det gäller budgeten som helhet. Då är det klart att om man inte är vänsterpartist och äger en sedelpress och kan strö pengar omkring sig, ja, då har man ungefär samma siffror att förhålla sig till. Det innebär inte att man inte kan disponera pengarna på lite olika sätt och ha lite olika förslag på hur man kommer till rätta med bostadspolitikens utmaningar. Men i dag är det framför allt ramarna och siffrorna som diskuteras. Själva förslagen i våra respektive kommittémotioner och sådant kommer att behandlas lite senare.

Jag vill också passa på att säga några ord om Lantmäteriet. Jag brukar sällan reagera på sådant som man ägnar sig åt på X. Man slår på varandra för det minsta. Men Lantmäteriets hantering av känsliga uppgifter var faktiskt jobbig att bevittna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag tycker inte att man ska skylla allt på ansvarigt statsråd, för någonstans har vi ju en ordning sedan Axel Oxenstierna där myndigheterna ska klara av att ta sitt ansvar. Där har uppenbarligen den före detta generaldirektören brustit allvarligt med den nonchalans som hon har visat i det här fallet. Vi hörde i förra replikskiftet om vilket stålbad som väntar oss och vilka konsekvenser det här får för ett redan problematiskt bostadsbyggande. Det tycker jag inte har fått den uppmärksamhet som det förtjänar.

Ja, Larry Söder, vi är väldigt glada att ni gillar Centerpartiets förslag när det gäller strandskyddet. Det känns faktiskt riktigt gott att höra en mörk decemberkväll som denna. Men från det till att få det här på riksdagens bord återstår en resa, och jag hoppas verkligen att vi snart kan debattera de här viktiga frågorna.

Jag kan också ge en liten pik till den moderata kollegan herr Beckman om raljerandet på sociala medier när samma förslag var uppe för behandling förra gången. Då röstade Moderaterna nej.

Att tillhöra ett litet parti i sammanhanget innebär också att man måste bevaka många olika frågor i utskottet. Vi har inte förmånen att vara ett flertal ledamöter som kan ta ansvar för olika delar.

Den här debatten handlar ju också om konsumentpolitik och budgetförutsättningarna för till exempel Konsumentverket. Även här har vi ungefär samma siffror, men vi gör en principiell omdisponering som är värd att uppmärksammas i det avseendet att Tidöpartierna drog in finansieringen för konsumentföreningarna förra gången. När någon bedriver korståg mot civilsamhället så som Sverigedemokraterna gör - vi har ju också folkbildningen och hela den diskussionen - är det klart att den här frågan får ett helt annat strålkastarljus på sig när man förstår vilken kontext det handlar om. Vi gör alltså en omdisponering. Vi vill gärna se till att civilsamhället får möjlighet att frodas.

Jag kan också säga att det har kommit en bra proposition när det gäller det konsumentpolitiska området, och det är jag väldigt glad för. Den handlar om överskuldsättning. Nu när jag har gett regeringen beröm kan jag också säga att man varit så illa tvungen. Med tanke på att det är EU-direktiv som varit på tapeten är det klart att halva kredden för den propositionen borde kanske någon annan få.

För att återgå till bostadspolitiken kan jag också nämna något om Centerpartiets olika förslag.

Friare hyressättning är en del. Jag påstår inte att friare hyressättning är lösningen på hela världens problem. Det är den inte. Den adresserar en liten del av den omfattande problematik som finns på hyresmarknaden. Vi föreslog därför i utskottet - förslaget sköts i sank av Tidöpartierna - att man ska tillsätta en stor kommission som adresserar de samlade problem som finns på bostadsmarknaden. Jag hävdar ju att när man plockar ut varje fråga var för sig blir det lätt politiska låsningar. Då hamnar vi i ett läge där ingen är beredd att ge och ta. Men tar man upp allt som en helhet kanske respektive parti är berett att rucka på sina positioner för att få en bättre helhet.

Min kollega Noria Manouchi pratade om vikten av strukturreformer. För Centerpartiet är det glasklart att på bostadspolitikens område behöver man genomföra ett stort antal strukturreformer. Men det är strukturreformer som kanske inte primärt hanteras av civilutskottet. Vi föreslog redan förra mandatperioden - det var en del av januariavtalet - en bred skattereform som skulle ta sikte på att adressera en hel del av de problem som vi ser på bostadspolitikens område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi ser med tillförsikt fram emot propositionen som rör det skärpta amorteringskravet. Det har kommit lite blandade signaler om vad regeringen är villig att göra med den utredningen. Sedan finns det här med nystartslån och möjligheter till finansiering. Det finns också utredningar på de olika departementen som man faktiskt kan damma av och skicka på remiss för att se till att det händer någonting på respektive område.

Med det vill jag tacka för ordet, herr talman.

Herr talman! Tack, Larry Söder! Nu får jag ytterligare några minuter i talarstolen.

Jag har faktiskt inte koll på Miljöpartiets totala budget, men Vänsterpartiets budget brukar jag titta på då och då eftersom den skiljer sig markant från alla andras. Det är klart att om man tänker sig ha en sedelpress och kan spendera pengar på allt möjligt får man inte ihop helheten på slutet. Jag hörde kollegan säga att om man summerade Vänsterpartiets förslag skulle Sverige ändå ha bland de lägre statsskulderna i EU. Men ledamoten glömde att berätta att de utgifterna bara gäller ett enskilt år. Om man räknar alla utgiftsökningar fram till 2032 skulle vi kunna hamna i ett Grekland 3.0 - och hoppa över 2.0.

När det kommer till hyressättningsfrågan är det klart att inte ens regeringspartierna får möjlighet att genomföra det man tycker vore en bra reform. Centerpartiet har varit väldigt öppna och tydliga med att vi är beredda att samarbeta med alla partier förutom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Vi har sträckt ut handen till Kristdemokraterna ett flertal gånger, men ni har avvisat den gång på gång. Jag tror alltså att det ligger ett lika stort ansvar på Larry Söder och Kristdemokraterna för att Sverige har hamnat i en situation där två ytterkantspartier kan ha lite för stort inflytande över politiken.

Herr talman! Jag minns mitt första möte med Centerpartiets riksdagsgrupp efter valet i september 2018. Vi var på en herrgård på Lidingö. Vi skulle presentera oss för varandra. Jag sa vid det mötet till Annie Lööf att över min döda kropp skulle rasister komma in i maktens korridorer i Rosenbad. Det är ett uttalande jag står för, stolt och rakryggat. Jag tycker inte att ett parti som fram till för inte särskilt länge sedan stod och heilade på svenska gator förtjänar att vara i mitt lag, där jag är beroende av dem två gånger per vecka för att få igenom min politik och jag dag in och dag ut måste dansa efter deras pipa.

Tillsammans är de tre regeringspartierna mindre än sossarna. Om ni inte skulle söka Sverigedemokraternas stöd skulle regeringens förslag falla vid varje enskild omröstning.

Jag säljer mig inte för tillträde till Rosenbad. Det gör jag inte. Jag tycker att Kristdemokraterna - ett parti som vi en gång i tiden hade ett valtekniskt samarbete med så att ni skulle kunna komma in i riksdagen - har gjort ett val som är helt fel för Sverige. Ni ger inflytande till ett parti som gör skillnad på sådana som mig, som råkar ha en annan hårfärg än Larry Söder, och andra. Jag tror att det är glasklart var vi står.

Herr talman! Ledamoten Karlson pratar om frågor som har hamnat lite i skymundan, och då tänkte jag passa på att lyfta upp en annan fråga som jag tycker har hamnat i skymundan i hela denna debatt.

Liberalerna ansvarar genom miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari för minskade klimatutsläpp och klimatarbete. Miljö- och klimatministern brukar prata om åtgärder från den breda paletten och att man inte ska lägga alla ägg i samma korg.

Vi vet att just bygg- och anläggningssektorn står för ungefär en femtedel av Sveriges klimatutsläpp och att utsläppen ökar i dag i stället för att minska. Enligt SCB ökade utsläppen inom sektorn med 28 procent under andra kvartalet 2024 jämfört med samma kvartal förra året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag vill därför fråga ledamoten Karlson: Är han nöjd med den budget som vi debatterar? Saknas inte vissa delar för att hjälpa till i arbetet med att minska miljö- och klimatpåverkan?

Herr talman! Jag vill understryka att vi debatterar utskottsområde 18 som handlar om bland annat bygg- och anläggningssektorn. Denna sektor i sig står för cirka en femtedel av Sveriges klimatutsläpp.

Byggindustrin vill jobba med att sänka sina klimatutsläpp. Fossilfritt Sverige har tillsammans med byggindustrin tagit fram en färdplan för att utsläppen från bygg- och anläggningssektorn ska minska med 50 procent till år 2030. Där finns det ganska många olika åtgärder, men det finns också ett antal rekommendationer till riksdag och regering.

Rekommendationerna handlar bland annat om energieffektivisering, cirkulärt byggande och gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan. Allt detta skulle kunna driva arbetet med att minska klimatutsläppen fram till år 2030.

Har det här varit en prioritet för Liberalerna i förhandlingen inför den här budgeten? Vilka åtgärder skulle ni vilja se att byggindustrin jobbar vidare med? Vill Liberalerna se att byggindustrin får någon typ av hjälp och stöd från Sveriges regering i det här arbetet?

Herr talman! Vi pratar i dag bland annat om husdrömmar - drömmen om ett hem. Sveriges nationella bygg- och bostadspolitik borde ligga på bordet hos civilutskottet, men det är inte direkt en tjock lunta som har hamnat hos oss i civilutskottet - i alla fall inte än. Varför tycker jag att det är ett problem?

Låt oss börja med Miljöpartiets bostadspolitik. Den handlar i stora drag om att vi ska öka möjligheterna för fler att bo på det sätt man vill genom hela livet. Man ska kunna flytta hemifrån när det är dags. Man ska inte behöva tacka nej till ett jobb eller studier för att man inte har någonstans att bo. Man ska kunna bo så att barnen får plats eller flytta till något bra när villan börjar kännas stor. Man ska helst kunna flytta till en plats där man kan känna sig hemma. Minimikravet är att alla ska ha någonstans att bo. Utan en fast plats i livet kan resten av livet bli ganska stökigt. Och vi är inte där i dag.

I Socialstyrelsens senaste kartläggning från 2023 fann man över 27 000 personer som saknar en egen stabil långsiktig boendelösning. Över 9 000 barn berördes av hemlösheten, och över 5 000 barn hade minst en förälder som var i akut eller tillfällig hemlöshet. Det är inte värdigt ett välfärdsland, och det är något som vi behöver lösa.

Även om vi skulle välja att titta bort från gruppen av hemlösa finns många andra problem på bostadsmarknaden att ta tag i. I många kommuner är bostadsköerna långa och byggtakten för låg, och på vissa platser är den helt obefintlig. Gapet mellan vad en nybyggd bostad kostar och vad man har råd att betala ökar. Bostäder som efterfrågas finns ibland inte att få tag på. Det finns i dag många trångbodda som skulle behöva bo större, och det finns många äldre som i stället skulle vilja bo i bättre anpassade bostäder i ett större socialt sammanhang. Sedan finns alla de med lägre inkomster, inte minst yngre, som har svårt att komma in på bostadsmarknaden över huvud taget.

Att jobba med bostadsförsörjningen i dag är utmanande men så oerhört viktigt. Om man inte har någonstans att bo blir livet stökigt i övrigt. Vi behöver göra kartläggningar och få fram bättre statistik över behoven. Vi behöver kommunala och nationella handlingsplaner, startlån, hyresgarantier, stöd för bosparande, stöd för byggande, stöd till myndigheter, tydliga regelverk - ja, en hel palett av åtgärder för att människor ska få tillgång till de bostäder som så väl behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Regeringen har nu lagt fram sin tredje och näst sista budget den här mandatperioden. Vad hittar vi där? Inte speciellt mycket, tyvärr - inte nu heller. Men det finns en sak jag skulle vilja berömma regeringen för, nämligen att man i år har släppt sitt totala motstånd mot att bidra till bostadsbyggande. Det gäller såklart de insatser till bostadsbyggande runt de växande industrikommunerna i norr som vi faktiskt kan hitta i budgeten. Det har stått klart länge att mindre kommuner med en rusande utbyggnadstakt inte på egen hand kan stå ensamma när hela samhällen växer ur sin kostym.

Redan förra året riktade Miljöpartiet ett större investeringsstöd för både bostadsbyggande och samhällsbyggande till kommuner som står i centrum av den gröna industriomställningen. Det gör vi även i år, och jag är glad över att regeringen i år har lyssnat på utredaren Peter Larsson och har plockat upp några förslag som finns i hans utredning. Det kommer att underlätta för fler kommuner framöver om man inte behöver stå ensam med ansvaret för ett enormt behov av nya investeringar som inte nödvändigtvis kommer kommunen till godo direkt.

Vi tror att det behövs ytterligare satsningar, och vi har därför utöver regeringens åtgärder fortsatt ett riktat investeringsstöd för grönt samhällsbygge tillsammans med ett allmänt investeringsstöd i vår budget. Det kan bidra till stadsutveckling och bostäder till lägre kostnader.

Regeringen har i den del som gäller budgetens uppföljning några svepande formuleringar om att det saknas evidens för att investeringsstödet har lett till ökat byggande. Dessutom är det tydligt att det tidigare investeringsstödet har lett till lägre hyror i de bostäder som har byggts. Det är något som är relevant i sammanhanget och som regeringen inte över huvud taget nämner.

Regeringen har också klämt in en rubrik om att byggsektorns klimatutsläpp är stora men att de minskar. Det gör de inte - inte med regeringens politik, vilket vi visste tydligt redan i början av 2023. Men tyvärr går påståendena hand i hand med regeringens nuvarande politik, där man inte behöver förhålla sig så mycket till vad som är sant eller inte.

Men om man vill se detta från den positiva sidan kan man glädjas åt att regeringen ser och medger att byggsektorn är en stor utsläppare. Men det är såklart tråkigare att man inte vill genomföra några större åtgärder för att minska sektorns klimatpåverkan när mer än en femtedel av Sveriges klimatutsläpp kommer från byggsektorn. Det finns också många förslag för minskade utsläpp på bordet. Det verkar som att regeringen saknar krisinsikt när det gäller klimatkrisen och bostadsbyggandet. Något annat framgår inte heller av regeringens budget.

När det gäller klimatutsläppen väntar vi bland annat på att regeringen ska gå vidare med Boverkets gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan och åtgärder för att öka det cirkulära byggandet. Men jag misstänker tyvärr att ingenting kommer att hända på området eftersom det inte verkar finnas något större intresse för klimatfrågan från bostadsministern eller regeringen och inte heller i civilutskottet.

Man fortsätter att sätta käppar i hjulet för alla åtgärder som skulle kunna gynna den gröna omställningen genom att exempelvis ta bort skattereduktionen för solel, den så kallade 60öringen, och inte heller nu återinföra något stöd för energieffektivisering i flerbostadshus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När det gäller energieffektivisering finns det flera beräkningar som visar att mer energi än vad Ringhals producerade under år 2020 kan frigöras bara genom energieffektiviserande åtgärder i bostäder och lokaler. Dessutom skulle de åtgärderna kunna skydda oss från höga elpriser under många vintrar framöver.

Miljöpartiet tar pengar från vår gröna investeringsbudget och investerar 5,6 miljarder årligen för att minska energianvändningen i både bostäder och lokaler och bidra med 60 procent av kostnaden för energieffektivisering. Utöver detta lägger vi in ett nytt stöd för renoveringsåtgärder. Det kan handla om åtgärder som behöver utföras tillsammans med energieffektivisering just för att förhindra att människor i ekonomiskt utsatta områden ska drabbas av stora hyreshöjningar.

Vi tycker också att staten på ett bättre sätt ska stötta kommunerna i arbetet med klimatanpassning i den redan byggda miljön. Vi vet att Sverige på ett mycket bättre sätt behöver stå redo för klimatförändringar, och det har även 2023 och 2024 visat oss tydligt. Vi behöver se till att alla kommuner kan stå förberedda för både stora regnmängder och längre värmeböljor. Inte heller här tycker vi att staten kan lämna kommunerna helt i sticket.

För att kommunerna ska kunna söka pengar för klimatanpassningsåtgärder i den fysiska miljön lägger vi 523 miljoner på olika typer av sådana åtgärder. Vi lägger också 300 miljoner på stadsgrönska. Vi anser dessutom, till skillnad från regeringen, att stadsarkitekten behöver en budget för sitt arbete och lägger tillbaka 10 miljoner för detta.

Avslutningsvis behöver vi en skarpare konsumentpolitik. Att skära ned på de organisationer som jobbar för att underlätta för alla oss konsumenter är bara att skapa nya problem. Överskuldsättningen, inte minst från konsumtion, ökar, och alla vi som sitter här i dag vet att konsumentmarknaden bara blir mer och mer snårig och svårnavigerad. Vi behöver mer stöd och hjälp som konsumenter, inte mindre.

Sveriges Konsumenter och Konsumentverket behöver få fortsätta sitt arbete. Svanen behöver fortsätta jobba med sin miljömärkning. Arbetet med skuld- och konsumentrådgivning behöver stärkas och utökas.

När det gäller både konsumentfrågor och bostadsfrågor finns utredningar och förslag på bordet. Vi har upprepade gånger sett hur förslagen slaktats och separerats, och de kommer lite pö om pö, om de ens dyker upp. Det skulle till exempel vara intressant att veta vilket parti det är som blockerar hyresgarantierna för barnfamiljer eller kanske startlånen för förstagångsköpare på bostadsmarknaden.

Nu har jag lyft några av våra satsningar på området. Mer än halva mandatperioden har gått, och med tanke på de stora utmaningar som vi står inför på många områden hoppas jag verkligen att regeringen, som den påstår, sätter fart för att försöka göra skillnad. Då räcker inte den här budgeten.

Herr talman! Miljöpartiet har ingen sedelpress, men vi lånar pengar. Vi lånar 100 miljarder, inte bara till civilutskottet utan för att kunna investera i framtiden och i kommande generationer. Vi gör detta för att de kommande generationerna ska slippa ta de lån som vi tar i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Därför satsar vi mer pengar än regeringen i vår budget, vilket gör att jag inte kan reservera mig mot regeringens budget. Jag vill därför hänvisa till Miljöpartiets särskilda yttrande i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag konstaterar två saker här. I sitt första anförande nämnde ledamoten sitt engagemang för frågor gällande kemikalier och plast, som han hade jobbat med i sitt förra utskott. Det är det ena. Det andra är att han nu nämner att pengarna går till Arn, för där behöver man mer pengar för att hantera de ökande ärendena. Men Arn har inte samma verksamhet som de civila organisationerna. Arn sysslar med reklamation och tvister. Det gör inte civilorganisationerna.

Sveriges Konsumenter har dragit igång två projekt som heter Mitt kemikaliesmarta hem och Plastkampen. Sveriges Konsumenter deltar som experter i statliga utredningar. De besvarar remisser. De deltar i hearings. De sitter i råd och bidrar till skärpt lagstiftning. De är en aktiv medlem i den europeiska konsumentorganisationen och samverkar med övriga konsumentorganisationer, inte minst inom Norden. De bedriver konsumentrådgivning och information i olika medier. De äger tidningen Råd och rön. Vi talar absolut inte om samma verksamhet som Arn bedriver.

Gjordes någon konsekvensanalys innan man tog beslutet att avveckla stödet? Om ja, vad sa analysen då, och om nej, varför gjorde man ingen sådan? Eller är det så att ledamoten vet att det finns andra aktörer som förväntas fylla det tomrum som Sveriges Konsumenter lämnar efter sig?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Utgiftsområde 18 rymmer utöver samhällsplanering och bostadsförsörjning också konsumentpolitik. Det är ett politikområde som ökar i betydelse när Sveriges konsumenter har det mycket tuffare än på länge. Det handlar om högre boendekostnader, högre energikostnader, höga matpriser, mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade tjänster, en global marknad som breder ut sig, sms-lån som ökar och pensionärer som luras av bedragare samt bluffakturor och vilseledande reklam.

Listan på utmaningar kan göras lång, så behöver vi en stark och tydlig konsumentpolitik. Vi välkomnar den nya målsättningen med tydliga regler för näringsidkare, ett starkt konsumentskydd och en hållbar konsumtion.

Herr talman! Vi socialdemokrater har i vår budget prioriterat två viktiga åtgärder för att stärka konsumenternas ställning.

För det första avvisar vi regeringens föreslagna neddragning eller avveckling och återställer anslaget till konsumentorganisationerna till 2023 års nivå på 15 miljoner kronor.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå det tvära kastet från regeringen, som 2023 gick ut med extra stöd till aktörer i civilsamhället. Det var 1 miljon extra till organisationer för ekonomiskt utsatta konsumenter. Regeringen uttryckte då att man ville öka stödet till aktörer i civilsamhället som på olika sätt främjar konsumenters intressen. Ett halvår senare, i budgetpropositionen, var budskapet från regeringen det rakt motsatta: Dessa organisationer behövs inte alls. Vad är meningen?

2024 halverades anslaget jämfört med tidigare år, till 7 miljoner kronor. För 2025 minskar det till 1,5 miljoner kronor i en något oklar restpost, och från och med 2026 är det helt avvecklat. Den självklara frågan blir förstås: Vad var det som hände på så kort tid, och vad motiverar en så radikal omläggning - att ett behov av ökat stöd plötsligt omvandlas till inget behov alls? Nu försöker dessa organisationer att överleva för att vara konsumenternas röst och för att kunna påverka politiken.

Herr talman! Konsumentorganisationerna bedriver förebyggande arbete direkt mot den breda allmänheten genom oberoende granskningar och folkbildningsinsatser. EU-kommissionen understryker också vikten av att nationella konsumentorganisationer deltar i framtagandet av ny lagstiftning.

Sveriges Konsumenter är den organisation som EU-kommissionen anger som samarbetspart i Sverige. Sveriges Konsumenter är en stark konsumentröst som har påverkat lagar om reklamationsrätt, överskuldsättning, kemikalier, hållbarhet och produktsäkerhet.

Det handlar om våra pengar, vår hälsa och vår integritet. Därför är Sveriges Konsumenters europeiska arbete och medlemskap i den europeiska konsumentrörelsen så viktiga. Men från och med nästa år står svenska konsumenters representation på spel, då regeringen har strypt stödet.

Herr talman! För det andra lägger vi fokus på konsumentvägledning i alla kommuner. Nedläggningen av konsumentvägledningarna går nu i en rasande fart. När Konsumentverkets rådgivning startade 2015 fanns det konsumentvägledare i 270 av landets 290 kommuner. I dagsläget är det endast 161 kommuner som erbjuder konsumentvägledning, i varierande grad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Den kommunala konsumentvägledningen utgör ett viktigt komplement till Konsumentverket och fungerar som ett skydd och ett stöd till de mest utsatta konsumentgrupperna. Det är framför allt en demokrati- och rättighetsfråga att ha tillgång till en kommunal konsumentvägledare. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor för att man ska kunna få stöd.

Vi socialdemokrater föreslår ett nytt anslag på 85 miljoner för att öka incitamenten för hållbar konsumtion. Kommunerna kan se till att detta blir verklighet genom att ha en egen konsumentvägledning, köpa tjänsten, gå samman över kommungränserna eller hitta en annan fungerande modell.

Vi kan påminna oss om att misslyckade köp av varor och tjänster kostar konsumenterna 50 miljarder kronor årligen. Att människor gör dåliga affärer och hamnar i skuldfällor slår hårt inte bara mot de enskilda utan även mot deras anhöriga och mot samhället.

Om vi vill förebygga överskuldsättning, öka incitamenten för hållbar konsumtion och stå på utsatta konsumenters sida mot oseriösa företag finns det bara en väg att gå: Alla konsumenter måste ha tillgång till en väl fungerande vägledning i sin närhet.

Herr talman! Vi välkomnar att regeringen mot bakgrund av tillkännagivandet gett Konsumentverket i uppdrag att stärka och utveckla stödet till den kommunala konsumentvägledningen, exempelvis via mellankommunala samarbeten, i syfte att fler ska ha tillgång till kommunal vägledning.

I uppdraget ingår att kartlägga samverkan mellan kommuner och att sprida kunskap om och goda exempel på kommunala samarbeten. Konsumentverket ska också stödja samverkan mellan kommunal konsumentvägledning och budget- och skuldrådgivning, analysera förutsättningarna för samverkan med andra lokala aktörer, såsom företag och de statliga servicekontoren, samt analysera i vilken utsträckning kommunal konsumentvägledning bidrar till mer kompletta anmälningar till Arn. Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2025.

Detta välkomnar vi. Men vi är lite oroliga för att fler kommunala konsumentvägledare ska ha hunnit lägga ned redan innan utredningen är klar samt för att regeringen vill dra ned på Statens servicecenters budget med 150 miljoner de kommande tre åren. Konsekvenserna av detta är att man antingen lägger ned servicekontor eller drar ned på öppettiderna, vilket kommer att inverka negativt på möjligheten att samverka med den kommunala konsumentvägledningen.

Avslutningsvis, herr talman! Då våra ramar är större än regeringens på utgiftsområdet och vår budget ska ses som en helhet kommer vi att avstå från att delta i beslutet. Vi har i stället lämnat ett särskilt yttrande.

Herr talman! Tack, Lars Beckman, för frågan!

Lars Beckman tar upp frågor om oseriöst och trovärdigt agerande. Är vi trovärdiga som parti?

Då funderar jag lite grann på Lars Beckmans egen trovärdighet. Jag tänker till exempel på när Sverigedemokraterna ertappades med att bedriva en skattefinansierad trollfabrik och att vräka ut hot och hat. Jag tänker också på när Gunnar Strömmer försökte kringgå öppenhet i partifinansieringen och tipsade om en möjlig donator som man kan runda reglerna med. Vad gjorde man då? Jo, han fick en ministerpost.

Vad gör man när Jimmie Åkesson bjuder in gängkriminella till både bröllop och egna fester? Man gör i stort sett ingenting. Jo, man anklagar de granskande journalisterna för att vara en del av en gigantisk påverkansoperation, och man meddelar högt och ljudligt att man tänker fortsätta bedriva trollfabriken som vanligt. Man tycker att det är helt okej med en halvdagsutbildning. Sedan byter man skrivbord med varandra.

Är det trovärdigt? Är det seriöst? Det är mina frågor tillbaka till Lars Beckman.

Herr talman! Det är inte lätt att vara konsument i dagens Sverige. De senaste åren har präglats av snabba prisökningar på basvaror som el, mat och boende, och de svenska hushållen befinner sig i ett minst sagt pressat läge. När kostnaderna för boende och mat har ökat mer än lönerna för både arbetare och tjänstemän har allt fler fått svårt att klara sin försörjning. Det visar inte minst det ökade antalet vräkningar, liksom att allt fler hushåll är fast i destruktiva skuldspiraler.

Det borde vara politikens ansvar att ta oss ur denna kris, men i stället för att ta itu med dessa samhällsproblem väljer regeringen att prioritera skattesänkningar för de allra rikaste. Nästa år får exempelvis statsministern cirka 4 000 kronor i sänkt skatt varje månad. Vi andra får nöja oss med 3 kronor billigare plastpåsar. Det är inte vad jag kallar en ansvarsfull politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Vänsterpartiets budget är raka motsatsen till regeringens. Vi föreslår investeringar som tar oss ur krisen. Det är en politik som rustar upp järnvägen, bygger bostäder och utvecklar, inte avvecklar, den svenska skolan och sjukvården. Det är en politik som både skapar jobb och tar oss mot ett grönare och mer hållbart samhälle.

I vår budget gör vi vårt yttersta för att slå vakt om konsumenterna. Vi tillför bland annat 50 miljoner kronor mer än regeringen till Konsumentverket, vilket är pengar som ska gå till att säkerställa att alla människor har tillgång till god konsumentvägledning. Vi ser också vikten av ett civilsamhälle med en stark konsumentrörelse, och därför ökar vi det ekonomiska stödet till konsumentorganisationerna med hela 18 miljoner kronor - pengar som vi vet kommer att göra nytta i deras ovärderliga arbete.

Jag kan bara beklaga att regeringen i dessa tider, när allt fler hushåll har det ekonomiskt tufft och antalet bedrägerier ökar, inte ser behovet av en stark svensk konsumentrörelse. Det är onekligen mycket vi behöver ta tag i efter valet 2026, när vi tillträder i regeringsställning.

Med det sagt ser jag vår budget som en helhet och har därför inget yrkande här i dag. Jag står dock självklart bakom vårt särskilda yttrande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 december.)