Katarina Luhr (MP) om Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Nu är det alltså budgetdebatt för civilutskottet. Vi debatterar utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik.

Debatten ska genomföras i två rundor, där det kommer att fokuseras mer på konsumentpolitiken i den andra rundan. Jag kommer således nu att fokusera mitt anförande på bostäder och samhällsplanering. Vi återkommer till konsumentpolitiken; den är inte bortglömd.

Fru talman! Sverige befinner sig i ett läge där vi har fastnat i att tala om en bostadskris men sällan om de verkliga drömmar och önskningar som svenska folket har. Många unga och även äldre längtar efter ett eget hem som de kan kalla sitt, ett hus med en tomt där barnen kan leka och där man kan känna trygghet och stabilitet.

Enligt flera undersökningar från bland annat SCB och Boverket vill en stor andel svenskar helst bo i ägt boende. Det handlar inte om en liten grupp, utan det är en bred majoritet av det svenska folket. Det är definitivt mer än hälften av befolkningen - mätningarna visar snarast på två tredjedelar eller mer. Människor vill äga sitt hem, bygga sin framtid på en stadig grund och känna att de förvaltar och utvecklar något bestående, inte bara för sig själva utan även för kommande generationer.

Men i dag är verkligheten en annan. Ofta är det svårt och dyrt att köpa ett hus. Tomtpriser och byggkostnader har galopperat, samtidigt som administrativa hinder och långa tillståndsprocesser gör steget till ägt boende onödigt högt. Många tvingas stanna kvar i lägenheter fast de egentligen skulle vilja flytta till hus. Resultatet blir en låsning i hela bostadskedjan. De som önskar ett eget hus är fast i en lägenhet, och de unga, nyanlända eller studenter som skulle vilja ha ett förstahandskontrakt ser hur köerna blir allt längre.

Alla förlorar på detta. Ett samhälle där människor inte kan bo så som de önskar är ett samhälle som inte fullt ut tar vara på sina möjligheter.

Vi kan välja vilken väg vi vill ta framöver. Sverige kan antingen fortsätta att ha en bostadsmarknad fylld av onödiga hinder och exploderande priser - eller så kan vi välja att ta en annan riktning.

Vi i regeringsunderlaget har fokuserat på att snabba upp, förenkla och möjliggöra för ett mycket effektivare byggande, där långa ledtider kan kortas och där mark kan frigöras. Antalet åtgärder totalt som är tänkta att på olika sätt underlätta för den som vill bygga bostäder är historiskt sett stort och begränsas inte till vår del av budgeten.

Förändrade skatteregler ger mer pengar till hushållen att lägga på sitt boende, sänkt skatt på ISK-konto ger utökade möjligheter att spara till framtida boende och när strandskyddet snart förändras blir det lättare att hitta mark att bygga på. Detta är bara några exempel.

Fru talman! Ett förslag som ligger mig lite varmare om hjärtat än övriga är ändå Sverigehuset. Sverigehuset ger oss helt nya möjligheter. Detta är förhoppningsvis startskottet för något helt nytt på den svenska byggmarknaden och kan komma att bli lika omvälvande som det var när bilar började byggas på löpande band. Det bygger på en enkel idé: typgodkända hustyper som redan på förhand uppfyller samtliga krav. Genom att använda mallar och standarder kan vi förkorta projekteringstiden, sänka kostnaderna och göra det enklare för fler att förverkliga sin dröm om ett eget boende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När vi skapar förutsättningar för fler att köpa hus frigörs också lägenheter. De som i dag bor i en lägenhet men drömmer om ett hus kan ta steget och därmed lämna den lediga lägenheten till den som tar sina första steg in på bostadsmarknaden. Detta är en flyttkedja som skulle gynna alla.

Låt oss titta på andra länder för att förstå hur kraftfullt detta initiativ faktiskt kan vara. I bland annat Nederländerna och USA har standardiserade bygglösningar bidragit till lägre kostnader och snabbare byggtakt, vilket har gjort att fler familjer har råd med hus i stadens utkant eller på landsbygden. När dessa familjer flyttar från sina lägenheter frigörs också bostäder för andra, vilket skapar en rörlighet som hela marknaden tjänar på.

Även i Japan har man sett hur förhandsgodkända husmodeller förenklar processen för småhusbyggande. Familjer får snabbare tillgång till just den bostadstyp de önskar, och denna rörelse sätter fart på byggkedjan. När fler köper hus flyttar de från lägenheter, som i sin tur blir lediga för dem som vill in på marknaden. Resultaten blir en balanserad bostadstrappa där alla kan klättra i takt med livets skiften.

I Tyskland har standardiserade metoder och effektivare planering bidragit till att minska byggkostnader och ge hushållen valfrihet. Människor kan oftare välja att köpa hus eftersom trösklarna inte är lika höga. Detta leder till att landets bostadsmarknad blir rörligare, mer anpassningsbar och bättre rustad för förändring. De unga och de äldre, familjer och ensamstående kan alla hitta sin plats i denna kedja. På så sätt tar man en sorts förvaltarskap över bostadsmarknaden där politik, näringsliv och hushåll samarbetar för att skapa stabilitet och valfrihet över tid.

Att tala om förvaltarskap är för oss viktigt. Det handlar inte bara om att bygga hus för stunden utan om att bygga något större och någonting som är mer långsiktigt. Vi har ärvt vårt land av våra förfäder, och vi lånar det av våra barn och barnbarn. Som goda förvaltare ska vi inte överlämna en bostadsmarknad i kaos med skyhöga priser, utan vi ska överlämna en miljö där det finns reella möjligheter att äga sitt boende, sätta rötter och känna trygghet.

Genom Sverigehuset kan vi sänka kostnaderna, pressa ned onödig byråkrati och skapa en marknad där det är lättare att bygga och bo i hus. När fler kan äga sin bostad stärks banden mellan individ, familj och plats. Det skapar stolthet, ansvarskänsla och en vilja att vårda och utveckla det vi faktiskt har. Denna förvaltarskapsanda är kärnan i Sverigehuset.

Vi tar inspiration från andra länder, men vi formar lösningen efter våra egna förutsättningar. Genom standardiserade hustyper kan vi enklare bygga hus som håller över tid, där kostnaden inte skenar iväg och där husets kvalitet är väl beprövad. Samtidigt är utformningen och arkitekturen klassiskt svensk och bygger på igenkännande och svensk tradition.

Det blir lättare för familjer att planera för framtiden. De kan köpa ett hus, slå ned sina bopålar och veta att de investerar i något bestående. När de gör det frigör vi alltså lägenheter för andra, och kedjan börjar löpa. Det är så vi skapar rörelse och liv på vår bostadsmarknad. Vi ska inte underskatta kraften i detta. När fler får chansen att äga sin bostad ökar också tryggheten i samhället. Människor bygger upp kapital, känner ansvar för sin närmiljö och stärker banden till sin hemort.

Detta är inte bara en teknisk lösning utan en social och kulturell förändring. Det är en process där vi ser till att våra barn och barnbarn en dag kan gå in i vuxenlivet med goda förutsättningar att skaffa sig ett eget hem. Det är att lämna efter oss ett starkare Sverige än det vi själva ärvde - ett Sverige där bostadsmarknaden inte är en låst dörr utan en öppen trappa. Varje steg i den trappan blir lättare att ta när Sverigehuset omsätts i praktiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Genom att införa Sverigehuset fullt ut kan vi underlätta för den majoritet av det svenska folket som helst vill bo i ägt boende. Vi kan sänka kostnaderna, korta byggtider och frigöra lediga lägenheter åt dem som i dag står utanför. Vi kan skapa ett rörligare och rättvisare system där människor får större möjligheter att förverkliga sina drömmar.

Vi kan göra detta som ansvarsfulla förvaltare av vårt land, med blicken riktad mot kommande generationer. Det är ett steg mot ett Sverige där det är lättare för familjer att planera sin framtid och där stabilitet och trygghet är en självklar del av vår vardag. Sverigehuset är inte bara en teknisk eller ekonomisk idé; det är en del av något större - en vision om ett Sverige som tar sitt förvaltarskap på allvar och där vi lämnar ett bättre arv till våra barn och barnbarn.

Jag yrkar bifall till förslaget och avslag på motionerna.

Fru talman! Till att börja med vill jag hävda att jag definitivt har blivit felciterad och att jag blir ännu mer felciterad när Malcolm Momodou Jallow återger mina ord här. Det jag sa i en intervju var att vi kan prata om alla frågor inom Tidösamarbetet. Därmed var ingen särskild fråga utpekad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag kan säga att vi inte har ändrat vår syn på fri hyressättning i nyproduktion. Vi har inte heller för avsikt att ändra oss när det gäller fri hyressättning. Vi pratar inom Tidöpartierna, men den frågan finns vad jag vet inte på bordet - inte på min nivå, i alla fall, och jag kan inte tänka mig att den finns på någon annan heller.

Vår inställning när det gäller fri hyressättning i nyproduktion är att det skulle skapa en tvådelad bostadsmarknad där de som har råd att betala högre hyror får tillgång till nya, moderna bostäder medan andra tvingas tränga ihop sig i äldre bostäder och ha en sämre standard. Det skulle driva på segregationen inte bara mellan områden utan även inom städerna, och det skulle inte ge den trygghet och den typ av områden som vi ser framför oss.

Bruksvärdeshyrorna är grunden för ett mer jämlikt samhälle där människor med olika inkomster kan bo i samma områden, och det stärker gemenskapen och samhällsstrukturen att vi inte har en uppdelning mellan rika områden och fattiga områden - vilket vi skulle få om vi införde fri hyressättning i nyproduktion och fick hus byggda med helt fri hyressättning. De skulle bli betydligt dyrare att bo i, och endast en liten andel av Sveriges befolkning skulle ha råd att bo där.

Det vi däremot gärna skulle se är att man på något sätt lyckas få fram fler billiga lägenheter, men när det handlar om att få fram billiga lägenheter tror vi ju mer på flyttkedjor till ägt boende - bland annat genom det jag framhöll här, det vill säga att bygga Sverigehus och liknande. Då kan man få fler boenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Jag har roat mig med att göra ett antal jämförelser mellan de nordiska länderna. Jag kan inte se att det skulle vara till fördel för oss i Sverige att börja kopiera våra grannländers system - egentligen inte på något håll.

Jag ser inte de fördelar som påstås finnas med att göra som i Finland. Där lägger man 29 procent av sin inkomst på boende medan vi i Sverige lägger strax över 21 procent av vår inkomst på boende. Jag ser i stället att vi i Sverige har en stor fördel i att vi inte behöver lägga de enorma summor som den finska staten lägger på bostadsbidrag eftersom vi har haft en rimligare hyresutveckling.

Problemet på bostadsmarknaden är ju inte att hyrorna är för låga utan att det byggs för få bostäder. Fri hyressättning i nyproduktion löser inte bostadsbristen utan gör bara att de nybyggda bostäderna blir dyrare och mindre tillgängliga för dem som verkligen behöver dem.

Det vi ser i dag är att en stor del av befolkningen som inte har så höga inkomster faktiskt efterfrågar boende. Bruksvärdeshyran har visat sig vara en stabil grund för att skapa långsiktigt hållbara bostadsområden, medan fri hyressättning riskerar att skapa en marknad där enbart de med de högsta inkomsterna får tillgång till nya bostäder.

Jag ser inte att detta är någonting som Sverigedemokraterna skulle vilja se eller ställa sig bakom. Tvärtom tycker jag att det svenska systemet ofta får alltför mycket kritik i jämförelse med hur det faktiskt ser ut i andra länder. Vi har inte större akut bostadslöshet än vad något annat land har. Problemet i Sverige är att man räknar in en massa bostadslösa som egentligen har bostäder, för man räknar dem som vi har i sociala kontrakt som bostadslösa. Jag tycker att detta är fel, men det är så det ser ut när man jämför siffrorna. Därför ser det ut som att Sverige har väldigt många fler bostadslösa än vad övriga europeiska länder har.

Fru talman! Jag menar att bristen på hyresrätter grundar sig mycket i att vi har en bostadsmarknad som inte är anpassad till var befolkningen egentligen vill bo. Väldigt många - uppemot 30 procent av hushållen - bor i hyresrätter, vilket är jättemycket mer än i till exempel Norge. Ändå har vi större brist än till exempel Norge, vilket beror på att Norge har betydligt mer ägt boende. Då väljer man det ägda boendet, egentligen av anledningar som att den norska staten har subventionerat det ägda boendet för att fler ska få möjlighet att äga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När vi har så många i befolkningen som faktiskt vill äga sitt boende tycker jag att vi ska vara tydliga med att vi vill stödja människor så att de kan förverkliga sin dröm om att äga sitt boende.

Det hyrda boendet har sin plats, särskilt för den yngre delen av befolkningen men även för den äldre delen. Allteftersom den äldre delen av befolkningen blir äldre kommer givetvis fler i denna grupp att behöva hyrt boende.

Jag fick en fråga om hur jag ser på att kommunerna kan garantera hyran för barnfamiljer. Kommunerna har ju ansvar för att se till att det finns boende - en kommun kan inte strunta i att en familj är på väg att hamna på gatan. Om en barnfamilj är på väg att bli vräkt är det till och med så att kommunen, via socialtjänsten, har en handlingsmöjlighet om man kontaktar kommunen, vilket man ska göra innan man vräker en barnfamilj.

Jag vill definitivt påpeka att jag står upp för kommunernas självbestämmande, men jag ser inga problem med att en kommun går in och stöder en barnfamilj om det behövs.

Fru talman! Jag skulle inte tolka det som att det är Sverigedemokraterna som har satt käppar i hjulet för att gå fram med detta förslag.

Det är faktiskt möjligt för kommunerna att gå in och stödja barnfamiljer. Det är också viktigt att kommunerna har möjlighet att själva styra över hur de gör detta, för det finns olika lösningar i olika kommuner. Vissa kommuner arbetar väldigt hårt med sociala kontrakt, medan andra kommuner arbetar hårdare med Bostad först och liknande.

Enligt den lagstiftning som redan finns måste Kronofogdemyndigheten kontakta kommunen innan en barnfamilj vräks. Syftet med detta är att undvika runtflyttning av barnfamiljer. Det kan dock inte vara så att den som har barn aldrig kan bli vräkt och därför kan strunta i att betala hyran; detta skulle inte heller vara en bra lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag tycker nog att vi ska lita på att kommunerna tar sitt bostadsansvar. Det är också de som hanterar skolgång och så vidare för barnen. Om barn lever i misär är det kommunerna som går in och omhändertar dessa barn.

Sverigedemokraterna har ju gjort väldigt mycket via sin barndomsgaranti, som partiet har haft sedan 2017. Den är en del i att skydda barn från att råka illa ut. Det handlar ju inte bara om boendet utan även om mycket mer runt omkring barn, och det gäller att hela samhället tar ansvar. Mycket av detta ligger dock på kommunnivå, och då gäller det kommunala självstyret.

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för frågan! Jag svarar jättegärna på frågor om Sverigehuset.

Anledningen till att vi vill gå ifrån det system man har i Sverige där tusentals olika handläggare i 290 kommuner sitter och prövar samma hus är att det helt enkelt blir betydligt mer effektivt.

Oftast är den här prövningen överdriven och till stora delar onödig. Jag kan ta som exempel mitt eget hus som jag byggde en gång i tiden i Örkelljunga kommun. Det var ett basic A-hus jag byggde, och det byggdes ett likadant ett par månader innan. Ändå skulle jag komma in med exakt samma ritningar. Jag skulle komma in med exakt samma ansökningar på allting trots att det fanns ett annat hus byggt som var identiskt. Det var ett typiskt kataloghus. Jag kunde aldrig riktigt förstå poängen med att samma kommun på i princip samma område ska sitta och pröva samma sak en gång till för ett precis likadant hus och ta betalt för varje sak en gång till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi vet ju nu när vi har tittat på vad det kostar att bygga att det är många kostnader som ändå tillkommer. Men jämfört med andra länder och hur de har lyckats få ned priset genom att införa olika former av typgodkända hus skulle det översatt till svenska förhållanden och Sverigehuset röra sig om någonstans mellan 350 000 och 700 000 per hus som man skulle kunna dra ned kostnaderna med. Det blir billigare att bygga därför att man helt enkelt får mindre spill och så vidare när man gör samma husmodell flera gånger men också därför att man inte behöver ett fullständigt bygglov på samma sätt. Det blir mer en fråga om en utsättning av huset och en anmälningsavgift.

Fru talman! Jag har ju hört den här klagosången från Alireza Akhondi tidigare om att det inte händer någonting och inte görs någonting.

Jag tror att de flesta som man pratar med utanför det här rummet snarare är förvånade över hur många olika saker som regeringen faktiskt jobbar på och hur mycket vi faktiskt redan på olika sätt har genomfört - till exempel sänkt skatt på ISK-konton, som förhoppningsvis ger mer pengar till byggande. Visst, man ska spara ihop dem först. Men vi har haft fokus på det här med mark, tid och pengar. Det vill säga att vi ska tillse att det finns mark att bygga på, tillse att tiden inte är för lång och tillse att det finns pengar att bygga för.

Jag tycker att regeringen har lyckats väldigt bra i den delen, och jag ser att Centerpartiet har lagt fram ett budgetförslag som är i det närmaste identiskt med regeringens. Det skiljer 10 miljoner i förslaget, så det får närmast ses som en flört med Tidöpartierna - särskilt med tanke på att det inte finns något annat oppositionsparti som ligger närmare regeringen än Centerpartiet.

Om jag var Alireza Akhondi skulle jag vara mer orolig för hur jag ska få ihop ett samarbete med oppositionen än för hur Sverigehuset ska bli billigare. Men det finns bra uträkningar som han kan söka upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Sedan handlar det inte bara om bygglovskostnader. Det handlar om konkurrens. Det handlar om att man kan bygga på ett annat sätt. Det handlar om att den som bygger vet om att det här kommer att gå att bygga och att byggföretag kan göra hundratals hus som ser likadana ut. Då blir det billigare. Det har vi sett i andra länder, som jag sa i mitt anförande. Jag vill hänvisa till de länder som jag redan har nämnt.