Fru talman! När den här regeringen tillträdde inleddes en ny fas i svensk klimatpolitik. Vi hörde här att Miljöpartiets Daniel Helldén nämnde att svenska folket vill att vi gör mer. Frågan är: Vad är mer? Vad är det klimatpolitiken ska bestå av?

Den här regeringen vet att vi inte har tid eller råd att slösa med vare sig skattepengar eller medborgarnas förtroende. Vi vet att dyra symbolåtgärder och onödigt regelkrångel aldrig kan rädda klimatet. Det behövs politik som ger resultat som är hållbara över tid.

Sedan jag tog mig an det här uppdraget har därför tre principer väglett regeringens klimatarbete: effektivitet, legitimitet och globalt ansvarstagande.

Klimatpolitiken måste vara effektiv genom att man lägger skattemedlen där det skapar additionell skillnad, inte i det som bara låter bra men saknar resultat när det gäller minskade utsläpp. Den måste vinna legitimitet. Sverige har saknat en rättvis omställning. Regeringen behöver avlasta och göra det lätt för hushåll och företag att ställa om. Och den måste vara global. Klimatförändringarna känner nämligen inga landsgränser, och en klimatpolitik som är protektionistisk sätter inte stopp för den globala uppvärmningen.

Låt mig ge några exempel på hur det här arbetet ser ut.

Sverige kommer på regeringens initiativ och efter riksdagens beslut att vara med från start när EU:s nya utsläppshandel ETS 2 införs år 2027. Alla sektorer omfattas, inklusive transporter. De båda utsläppshandelssystemen kommer därmed att sätta ett tydligt tak för i princip alla fossila utsläpp, och de låter samtidigt marknaden själv hitta de mest effektiva sätten att ställa om.

Vi genomför också en historisk satsning på återställandet av utdikade våtmarker, fru talman. Utdikade våtmarker orsakar lika mycket utsläpp som Sveriges personbilstrafik varje år. Tack vare den omvända auktionen har nu arbetet med att bygga en av världens största anläggningar för koldioxidinfångning också kommit igång i Sverige.

Men för att man ska lyckas nå klimatmål krävs det breda paletter som inte bara fasar ut det fossila utan också underlättar och skapar rätt förutsättningar för omställningen, som hela samhället genomgår. Fasar vi ut det fossila måste vi ersätta det med någonting annat, och här är vårt svar elektrifieringen. Därför satsar den här regeringen hårt på att förenkla tillståndsprocesser. Den lägger miljardbelopp på laddinfrastruktur över hela vårt avlånga land och möjliggör en kraftfull utbyggnad av alla fossilfria kraftslag: vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och solenergi.

Både företag och hushåll måste kunna lita på att elen finns dygnet runt och till priser de klarar av för att de faktiskt ska våga ta sig an elektrifieringen på allvar.

Vi snabbar på elektrifieringen av transportsektorn med träffsäkra stöd för tunga elfordon på vägarna. Vi höjer och breddar skrotningspremien, och vi höjer reduktionsplikten. Reduktionsplikten är en tillfällig lösning och en del av den breda paletten i Sveriges klimatpolitiska verktygslåda, men den tillåts inte längre utgöra hela svaret på transportsektorns omställning.

Klimatpolitiken måste också hålla över tid, fru talman. Då krävs det en acceptans för den politik som förs. Människor måste ha råd med sin vardag och kunna ta sig till jobbet och hämta barnen. Det måste fungera för att klimatpolitiken ska upplevas som legitim.

Klimatarbetet ska inte försämra människors fri- och rättigheter utan tvärtom stärka dem. Därför kommer vi nästa år att införa en elbilspremie för dem med sämre tillgång till kollektivtrafik, så att vi möjliggör omställningen oavsett var man bor.

Vi måste också arbeta globalt. Genom ökat klimatbistånd och handel hjälper vi utvecklingsländer att ställa om och anpassa sig till ett varmare klimat. Genom EU visar vi vägen genom Fit for 55, som lever upp till Parisavtalets villkor. Sverige är tack vare den här regeringen pionjär i att verkställa artikel 6 i Parisavtalet. Tillsammans pressar vi EU och de stora utsläpparna att ta sitt ansvar.

Fru talman! Sverige har en lång väg kvar. En hel del arbete kvarstår innan vi står vid de negativa utsläpp som efterfrågas när det gäller Sveriges klimatmål. Men vi går i rätt riktning. Vi har tagit viktiga steg i rätt riktning, och fler steg kommer att behöva tas under den här mandatperioden.

(Applåder)

Fru talman! Vi ska i dag debattera en rapport från en svensk myndighet som går under namnet Klimatpolitiska rådet. Vi får löpande rapporter från den här instansen.

Fru talman! Jag kan konstatera att rådet är kritiskt till den förda politiken och att vi har en del partier här i kammaren som jublar över detta och över möjligheten att opinionsbilda mot regeringen och Sverigedemokraterna. Vi ska dock i sammanhanget komma ihåg att samma instans har levererat ungefär samma typ av kritik mot varje sittande regering, som under rådets existens oftast varit rödgrön.

Vi kan samtidigt konstatera att utsläppen över tid har minskat. Faktum är att alla myndighetsrapporter också i dag visar att utsläppen kommer att minska till följd av politik på nationell och europeisk nivå.

Detta leder fram till två saker. Vi har en del klimatmål som jag vill mena är illa formulerade såväl på svensk som på europeisk nivå. Vi har samtidigt allmänna val i Sverige. Att som en repad lp-skiva upprepat drömma sig tillbaka till fornstora rödgröna år med världens högsta drivmedelspriser och föreslå kraftigt ökad reduktionsplikt är både taktlöst och demokratiskt tvivelaktigt.

Sverige är en demokrati. Vi har allmänna val där vi utser riksdagsledamöter som sedan diskuterar sig fram till en ny regering och agendan för denna regering. Senaste rapporten från SOM-institutet i Göteborg visar också på ytterst begränsat stöd för höjda drivmedelspriser.

Fru talman! Rådet presenterar den här gången en fördjupning angående jordbrukspolitiken. Det välkomnar vi från Sverigedemokraternas sida, men när det kommer till innehållet häpnar man något. I en situation med säkerhetspolitiska utmaningar och låg marknadsandel i Sverige för svensk mat vill Klimatpolitiska rådet slå undan fötterna för lantbruket.

På något slags Sovjetmanér föreslår man att mjölkproduktionen och köttproduktionen ska dras ned kraftigt. På de ytor där man i dag odlar foder till djuren ska man i stället odla mat till människor, ungefär som om man spelar något dataspel där man kan byta färg på rutorna. Men det funkar inte riktigt så. Det går inte bara att börja odla spannmål i stället för vall. Det finns en stor vinst med att odla foder där det är bäst att odla foder, och så odlar man humanföda där det passar bäst. Odlingsförutsättningarna är helt enkelt olika.

Man vill samtidigt kraftigt höja kostnaderna för att driva jordbruk i Sverige. Dieselskatterna ska upp, och man vill införa nationella prissättningar på biologiska utsläpp.

Fru talman! Sveriges utsläpp av växthusgaser ökade under 2024. Klimatpolitiska rådet, som är regeringens eget expertorgan, konstaterar att nuvarande klimatpolitik inte räcker för att nå Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030. Regeringens klimatpolitik gör att Sverige numera är en stor utsläppare av växthusgaser. Det är en klimatpolitik som verkar gå ut på att säga en sak för att sedan göra tvärtom och skjuta den nödvändiga klimatomställningen på framtiden – i alla fall fram till nästa mandatperiod.

Men för varje år som vi dröjer med att sänka utsläppen ökar kostnaderna för att ta itu med problemen. Det här är inte bara en dålig klimatpolitik utan också samhällsekonomiskt oansvarigt. Det statsminister Kristersson och hans kompisar hellre gör är att berika de redan rikaste med stora skattesänkningar så att den rikaste 1 procenten i Sverige kan fortsätta att leva sina lyxliv och släppa ut enorma mängder mer växthusgaser än de flesta av oss andra.

Var är satsningarna på sol- och vindkraft? Var är satsningarna på en fungerande och billig kollektivtrafik i hela landet? Var är satsningarna på låg- och medelinkomsttagare så att de ska kunna ställa om på ett tryggt sätt i sin vardag, oavsett var i landet de bor?

Det här är saker som de flesta i Sveriges befolkning önskar sig. Det kan vi se i flera undersökningar som har gjorts nyligen. Det finns ett stort stöd för en kraftigare klimatpolitik, en politik där staten tar större ansvar till exempel genom att finansiera kollektivtrafik, energiförsörjning och anläggningar för återvinning.

På frågan vad som hindrar människor från att leva mer klimatmedvetet svarade hela åtta av tio i en undersökning från Naturvårdsverket att den största anledningen var att klimatvänliga alternativ ofta är dyrast. Det här tycker jag verkligen att regeringen borde ta sig en ordentlig funderare på. Vad är det egentligen som skapar acceptans hos befolkningen för klimatomställningen? Det verkar inte vara ökade utsläpp av växthusgaser, i alla fall.

Fru talman! För knappt två dygn sedan hade vi klimatdebatt i denna kammare. Nu är det dags igen. Jag funderade på om jag skulle klippa och klistra från mitt anförande i onsdags eftermiddag. Det har ju inte hunnit hända mycket på knappt två dygn. Dock ska den här debatten ha mer fokus på Klimatpolitiska rådets rapport.

Under debatten i onsdags försatt oppositionen inte chansen att peka på kritiken från Klimatpolitiska rådet. Det hade jag inte heller gjort om jag hade varit i opposition.

Jag läser i Klimatpolitiska rådets rapport från år 2020 att inget av målen i det klimatpolitiska ramverket kommer att nås med nuvarande förutsättningar och beslutad politik. Klimatredovisningen uppfyller inte klimatlagens krav, och därmed uppfyller inte handlingsplanen klimatlagens krav i detta avseende.

Det var alltså när vi hade en rödgrön regering med Miljöpartiet på klimatministerposten och Centerpartiet som stödjande sidekick. Det är partier som hade väldigt hög svansföring i klimatdebatten i onsdags. Jag skulle kunna säga mycket om det, men eftersom vi alla får kritik från Klimatpolitiska rådet borde vi kanske snarare gemensamt se framåt hur vi kan lösa utmaningarna med en gemensam politik som har så brett stöd som möjligt och som inte ändras vart fjärde år. Det skulle alla tjäna på, inte minst klimatet.

Fru talman! När klimatlagen antogs 2017 riktade riksdagen ett tillkännagivande till den dåvarande rödgröna regeringen om att ”klimatpolitiken ska vara långsiktigt effektiv och bedrivas så att minskade utsläpp av växthusgaser förenas med tillväxt”. Det är möjligt att partierna har ändrat sig. Det är länge sedan 2017. Men har man den inställningen till tillväxt kommer vi inte att kunna komma överens om vägen framåt. Kan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet peka på ett enda land som inte har tillväxt men som har en bra miljö- och klimatpolitik?

(Applåder)

Fru talman! Sveriges utsläpp har minskat med 38 procent sedan 1990 samtidigt som vår ekonomi nästan har fördubblats. Vi hörde från Socialdemokraternas Jytte Guteland att Sverige under den tidigare regeringen var etta i världen. Faktum är att med den här regeringens politik år 2023 är Sverige fortfarande etta i OECD, både per capita och per GDP. Vi har en stark ekonomi. Per person har vi extremt låga utsläpp. Det finns inga länder som kan tävla med Sverige i den kampen. Jag tycker alltså att det är väldigt intressant att man lyfter fram att Sverige tidigare var etta i världen men numera inte är det, när Sverige i själva verket är jättestarkt internationellt.

I rapporterna är det tydligt att Sverige var etta i världen också under Tidöregeringen. Det borde man vara stolt över. Det gäller oavsett regering. Sanningen är att den tidigare regeringen inte heller var på väg att nå klimatmålen. Ungefär halvvägs till klimatmålet nettonoll 2045 bedömdes deras politik räcka. Vi hörde även i Kristdemokraternas anförande att inget av målen i det klimatpolitiska ramverket var på väg att nås, enligt Klimatpolitiska rådet, under den tidigare regeringens tid vid makten. Klimatredovisningen uppfyllde inte klimatlagens krav under den tidigare regeringens tid vid makten.

Det går att skönmåla i efterhand. Men det jag tycker är intressant, fru talman, är att det största partiet i oppositionsunderlaget, Socialdemokraterna, inte har några förslag som gör att vi når målen.

Man har exempelvis accepterat vår vårändringsbudget utan att komma med nya förslag. Hur ska vi kunna veta att man gör det man säger, till exempel levererar all den fossilfria el som näringslivet skriker efter för att våga byta ut det fossila mot det eldrivna? Utan en trovärdig energiplan, fru talman, finns ingen trovärdig klimatplan.

Jag hörde också att några partier framförde kritik mot regeringens internationella ansvarstagande i klimatarbetet. Enligt Världsbanken kan dock sådant internationellt samarbete som jag och regeringen har tagit initiativ till att generera besparingar på 250 miljarder dollar och trycka undan fem gigaton koldioxidekvivalenter. Enorma mängder koldioxidutsläpp kan minska när man använder samma starka kapital från rika länder till investeringar i utsläppsminskningar i länder som inte har de ekonomiska musklerna. Detta är också ett sätt att påbörja en förändring i länder som år efter år ökar sina utsläpp i stället för att minska dem.

Fru talman! Man kan vara kritisk till att Sverige växlar upp sitt internationella engagemang, ökar klimatbiståndet och engagerar sig i utsläppsminskningar genom utsläppshandel. Man kan vara kritisk till att Sverige inte har nått alla mål. Men vill man också vara ärlig inser man att frågan kräver att vi diskuterar innehåll, vilka förslag vi vill se och vilka politiska förslag väljarna sedan har förtroende för.

(Applåder)

Fru talman! Under den tidigare regeringen såg det ut så här:

transportmålet: F

klimatmålet till 2030: F

klimatmålet till 2045: F

klimatmålet LULUCF: F.

Det är det här jag försöker poängtera, Jytte Guteland.

Om det är någon som använder sig av pr-trick, stora ord och retorik är det du. Du har under hela denna debatt inte kunnat nämna ett enda konkret klimatpolitiskt förslag. Vilken klimatpolitik vill Socialdemokraterna se? Det vore bra att få veta så att vi kan debattera den med varandra. Vad är det du vill ha i stället för det vi gör?

Vi har satsningar på kärnkraft, förenklade tillståndsprocesser, en historisk investering i järnvägar, satsningar på att få ut tunga elfordon på marknaden, satsningar på utsläppshandel och ökat klimatbistånd gentemot det internationella.

Vi hade kunnat ha en debatt här om vilka alternativ som finns i stället för att stå och klandra varandra för olika klimatmål. Det hade varit en fin debatt att ge till väljarna. Med alternativ hade vi kunnat diskutera och väga argumenten, väga politiken och hitta en långsiktighet för Sverige.

Fru talman! Regeringens politik är den mest omfattande klimathandlingsplanen någonsin. Den innehåller över 50 nya förslag. Totalt är det 70. Den innefattar en satsning på kärnkraft. Vi har upprättat ett stöd för landbaserad vindkraft, där kommunerna får stöd för att bygga incitament, något som Socialdemokraterna misslyckades med.

Vi har startat ett stöd för tunga eldrivna fordon, lätta lastbilar och arbetsmaskiner för att sänka trösklarna för de industriföretag som vill ställa om men inte har musklerna. Vi har startat en bilskrotningspremie för att se till att de som kanske står och väger får en liten uppbackning och en skjuts av regeringen.

Vi har kraftigt förenklat tillståndsprocesserna genom många olika modeller. Bland annat arbetar vi med miljötillstånden både för havsbaserad vindkraft och generellt.

Vi har växlat upp det internationella arbetet genom att tillsätta en samordnare som åker runt och hittar samarbeten för Sverige så att vi minskar utsläpp på andra platser.

Men faktum kvarstår. Vi fick inte höra ett enda politiskt förslag här. Det är antingen regeringens politik eller sloganer – ingen politik, bara ord. Det är tråkigt. Det är svårt att debattera mot ingenting.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Fredholm, för en bra fråga! Det är en viktig ansats, för vi behöver vara här och diskutera hur klimatpolitiken kan bli bättre, vad vi håller med varandra om men också vad vi inte håller med varandra om.

Faktum är att om man tittar på vad som har hänt med utsläppen i Sverige under Tidöregeringen ser man att Sveriges utsläpp har minskat 2022, minskat 2023, ökat 2024, för att sedan bedömas minska 2025, 2026, 2027, 2028, 2029 och 2030, i enlighet med Tidöregeringens klimatpolitik. Det tycker jag är viktigt att påpeka.

Vill man diskutera skälet till att klimatpolitiken ser ut som den gör är svaret att utsläppen ska minska. Samtliga partier i Sveriges riksdag står nu bakom Sveriges klimatmål, tack vare den förhandling vi genomfört med exempelvis Sverigedemokraterna. Det tycker jag är positivt. Vi har en större enighet och en bredare ansats, men vi måste också se till att utsläppen fortsätter minska så som de gör, förutom vid den tillfälliga ökningen 2024 som berodde på bränslepriser.

Fru talman! Jag vill säga att jag verkligen håller med ledamoten om att det är problematiskt att utsläppen ökade 2024. Det är inte något vi är nöjda med – precis som jag utgår ifrån att de rödgröna inte är nöjda med att utsläppen ökade 2021. Enskilda år sker det ökningar. Varför sker de? I det här fallet handlade det om transportsektorns belastning, med en reduktionsplikt som man inte mäktar med när priserna går upp till de nivåer de var på.

Hur hanterar vi detta? Vi hanterar det, tror jag, genom att ha en genuint rättvis omställning framöver. Ta exempelvis en bilbonus där man lägger över 13 miljarder på att subventionera fabriksnya elbilar till folk som har råd med sådana. Detta slutar vi med, och så tar vi de medlen och lägger dem på en bilpremie riktad till folk som har ett visst avstånd till kollektivtrafik eller bor i glesbygd.

Den typen av politik, som är mer rättvis, tror jag är väldigt viktig för att klimatomställningen ska behålla sin legitimitet. Jag hoppas att detta är något som kommer att kunna hålla över tid.

Fru talman! Det finns många olika sätt att ställa om transportsektorn. Den här regeringen vill vara tydlig med att vi inte ensidigt kan luta oss mot en HVO-inblandning som innebär att vi köper upp biodrivmedel från hela världen – in med en tredjedel av hela världens utbud av HVO i de svenska biltankarna så har vi löst problemet. De brasilianska företag som säljer slaktrester och palmolja till våra HVO-drivmedel är ganska nöjda med det upplägget. Oljebolagen, som gör stora vinster på att sälja HVO till hutlösa priser i Sverige, är ganska nöjda med det upplägget. Men det är inte vi, fru talman.

Därför måste vi se till att hitta en bra balans med flera olika styrmedel, där reduktionsplikten utgör en liten del, elektrifieringstakten utgör en del och transporteffektivitet utgör ytterligare en del, och där vi på olika sätt bidrar till att öka elektrifieringstakten på ett stabilt sätt – inte genom ensidiga lösningar.

Fru talman! Jag tillhör ett parti som det skrattades åt när vi pratade om faran i att förlita sig så hårt på Rysslands energiförsörjning – när vi nämnde att Putin inte är någon att lita på och att vi inte skulle skapa ett beroende av Ryssland. När vi pratade om att det finns två problem med rysk gas – det ena är att den är rysk, och det andra är att det är gas – stod alla andra partiledare och fnissade åt de paranoida liberalerna, då folkpartisterna, som försökte varna för den situation vi är i nu.

Är lösningen på detta att försätta Sverige i ett läge där man förlitar sig helt på reduktionsplikt och, som Centerpartiets regeringsalternativ vill, höjer bränslepriserna? Det vi märker är ju att HVO-priset under den tidigare regeringen låg på cirka 32 kronor litern, när det var som värst. Är detta hållbart? Får man en bra inblandning då, eller är det kanske bättre nu när det ligger på ungefär 19 kronor litern? En konsekvens av det låga trycket är ju att HVO blir billigare och mer konkurrenskraftigt, och då kan vi blanda in mer.

Det gäller alltså att tänka lite ekonomiskt när man lugnt och sansat ställer om den här sektorn. Då kommer vi att kunna fasa ut den ryska gasen på allvar.

Fru talman! Återigen nämner ledamoten från Miljöpartiet att väljarna vill ha mer – absolut, men mer av vad? Mer av nedlagd kärnkraft till förmån för skyhöga elpriser som gör att man inte vågar elektrifiera från industrins sida? Mer av att inte få igenom ett stöd för vindkraften lokalt så att kommunerna känner sig trygga med att bygga landbaserad vindkraft? Mer av att höja bränslepriserna så pass mycket att människor inte har råd att få ihop sin vardag, så att vissa grupper i vårt avlånga land känner att de inte får vara inkluderade i klimatomställningen? Min vardag, mitt liv, ska förstöras till förmån för klimatomställning. I stället läggs över 13 miljarder på en bilbonus som går till dem som har råd att köpa fabriksnya bilar.

Nej, så jobbar inte Tidöregeringen. Vi kommer att se till att vi bygger kärnkraft i Sverige. Vi inför ett stöd för den landbaserade vindkraften. Och vi ser nu till att bygga upp en premie som riktar sig mot dem som faktiskt har ett behov av den – inte införa stora skattelättnader för folk som har råd med fabriksnya bilar. I stället öppnar vi upp för andrahandsmarknaden och riktar stöden till dem som faktiskt behöver dem.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är bra att det blir tydligt vilken skillnaden är mellan oppositionens och regeringens klimatpolitik – att vi faktiskt pratar om politik och klimatpolitiska förslag i stället för att prata om annat och använda retoriska sloganer.

Om man undrar var långsiktigheten är tycker jag att det är väldigt intressant att exempelvis Miljöpartiet, fru talman, har gjort en kovändning. Är det långsiktigt att de nu vill avskaffa reduktionsplikten efter 2027? Här finns en förändring i klimatpolitiken, och jag hoppas att den leder till lite mer stabilitet.

Jag hoppas att den leder till att vi ser till att använda bränslepriser och andra typer av styrmekanismer på ett mer ansvarsfullt sätt än tidigare, då man använde det ensidigt och på så vis förstörde det förtroende som fanns för klimatomställningen i Sverige. Numera är vi i ett polariserat läge där vi måste göra allt vi kan för att få fortsatt förtroende för klimatpolitiken, så att den får stöd av det demokratiska systemet och väljarnas förtroende i val.

Fru talman! Tack, Jytte Guteland, för anförandet! Inför debatten har jag försökt läsa vad Socialdemokraterna publicerar rörande sin klimatpolitik. Jag kan inte undgå att fästa mig vid ett dokument som man publicerade för något år sedan. Där skriver man att Socialdemokraterna har lagt fram en klimatpolitik som har förstärkt ojämlikhet i samhället. Socialdemokraterna har inte fört en politik som har hjälpt vanligt folk: Politiken har varit en morot för de rika och en piska för andra.

Fru talman! På det här sättet beskriver Socialdemokraterna själva den klimatpolitik de har fört. Det har till exempel handlat om tiotals miljarder till subventionerade bilar till storföretag och höginkomsttagare – bilar som sedan gick till Norge. Det har handlat om världens högsta dieselpriser.

Det är ju bra att det socialdemokratiska partiet ber om ursäkt för att man har fört en bedrövlig klimatpolitik. Men vad vill man göra i stället? Vilka är de stora förändringarna? Hur ska väljare kunna lita på att Socialdemokraterna inte tänker fortsätta att föra en dålig klimatpolitik?

Fru talman! Tack, Jytte Guteland, för svaret! Det var energiskt.

Den politik som Socialdemokraterna bedrev handlade alltså om morot för de rika och piska för vanligt folk. Samtidigt kritiserar Jytte Guteland regeringen och Sverigedemokraterna för att vi i budgetmotioner och i propositioner till riksdagen har tagit bort olika klimatreformer. Men det är ju just detta vi har tagit bort: Vi har tagit bort moroten för de rika och piskan för vanligt folk.

Vi fokuserar brett på fler laddplatser för bilar. Det har aldrig funnits fler än det finns i dag. Det är ett intensivt arbete för att råda bot på de problem som finns vad gäller tillståndsprocesserna. Det är ett arbete som det socialdemokratiska partiet aldrig tog itu med.

Samtidigt presenterar Socialdemokraterna något slags servettskiss för hur reduktionsplikten ska kunna höjas, och sedan vill man ha ett flytande golv som ska upp och ned på något sätt som inte beskrivs särskilt tydligt. Sedan ska man plöja ned pengar i svenska företag. Vad detta kommer att kosta och hur mycket högre bränslepriserna kommer att bli förklarar man inte. Kan inte Jytte Guteland göra det?

Fru talman! Bättre fly än illa fäkta, heter det, men här kommer ett antal anklagelser i hytt og vær.

Jag kan bara meddela Jytte Guteland att vi i alla fall i vårt parti har egna demokratiska processer. Så fort vi är klara i den här kammaren ska jag ska gå till Kristdemokraternas partifullmäktige i Andrakammarsalen, där vi ska fatta beslut om Kristdemokraternas politik. Vi styr över oss själva.

Jytte Guteland stod i talarstolen både i onsdags och i dag och sa att det aldrig har varit så dyrt att vara svensk. För tre år sedan, när Socialdemokraterna styrde, betalade vi 28 kronor litern för diesel. På 70-talet betalade man dubbelt så stor andel av lönen för mat som man gör i dag. Det var betydligt dyrare då än det är i dag. Ändå försöker Jytte Guteland hävda att vi far med osanning. Det är någon annan som står och fäktar med falska siffror.

Hur tänker sig Socialdemokraterna och Jytte Guteland att maten ska bli billigare med Socialdemokraternas vurm för att höja priserna än mer för våra lantbrukare? Ju mer vi höjer priserna för dem, desto dyrare blir maten. Det är en enkel ekvation.

Fru talman! Inflationen började ju stiga redan under det socialdemokratiska innehavet av statsministerposten. Det låter som att allt har hänt i och med att vi tog över. Det är inte sant.

Det vi har gjort är att ha en politik som bekämpar inflationen för att få ned inflationen så att vi ska kunna få lägre priser, få mer normala priser. Det är det vi har jobbat med, oavsett om det handlar om mat eller om det handlar om bränsle.

Klimatpolitiska rådet har sagt att acceptans och engagemang för klimatomställningen är den viktigaste faktorn för att skapa robust och långsiktig politik. Folkets engagemang för 28 kronor litern för diesel får du inte, Jytte Guteland. Där får du ingen acceptans från oss som bor på landsbygden. Möjligtvis accepterar man det om man bor inne i stan och har kollektivtrafik, men vi som är beroende av bilen gör inte det. Du hittar ingen acceptans från oss för 28 kronor litern.

Fru talman! Skälet till att jag tar upp kärnkraft och bränslepriser är att du inte kan svara på de frågorna. Ni som är det största partiet i Sveriges riksdag vägrar ge besked till väljarna om vad det är ni vill ersätta min klimatpolitik med. Det är därför jag ställer frågor om kärnkraft och bränslepriser. Det är för att du inte kan svara på den frågan, för att Socialdemokraterna vägrar ge besked och för att Socialdemokraterna använder sig av pr-knep och sloganer i stället för att ge svar på vad deras klimatpolitik de facto består av.

Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att oppositionen sedan dag ett haft ett så uppskruvat tonläge gentemot mig och den klimatpolitik vi lägger fram utan att kunna ge ett svar. Blir det nedlagd kärnkraft? Blir det höjda bränslepriser eller inte?

Varför kan inte Socialdemokraterna svara på denna fråga? Varför kan man inte ge ett besked till svenska folket? Varför skapar man en sådan instabilitet i klimatpolitiken och breddar den polarisering som sker och skapar en osäkerhet för näringslivet? Blir det höjda bränslepriser eller inte? Blir det nedlagd kärnkraft eller inte? Det kan inte Jytte Guteland svara på. Jag kan bara beklaga.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna igen om att använda ordet ledamot eller för- och efternamn och inte ordet du i talarstolen.)

Fru talman! Jag avslutade tidigare med att tala om demokrati och allmänna val. Jag tycker att vi ska lägga till frihet som ett viktigt begrepp.

Det kommer i dag ständigt påbud från Klimatpolitiska rådet, rödgröna och klimataktivister om att människor ska äta annorlunda och att man ska fokusera på annat i lantbruket. Europa och Sverige är tämligen unikt i det här sammanhanget. I andra delar av världen präglar detta inte debatten över huvud taget, utan det vi ser i folkrika länder är snarare att köttätandet ökar kraftigt. Det är inte överraskande. När människor får det bättre vill de äta godare saker.

Rådets förslag om att man ska äta annorlunda och fokusera på annat har två problem. Problem ett är att människor bör äta det de önskar utan att politiken gör det överjäkligt. Det handlar om en grundläggande syn på frihet. Problem två för de rödgröna partierna, aktivisterna och människorna i rådet är att vi inte befinner oss i Sovjet, Kina eller Nordkorea. Människor kommer inte att byta ut köttfärsen mot ärtor för att Klimatpolitiska rådet eller Livsmedelsverket säger detta.

Det här ska enligt rådet lösas genom att öka incitamenten till förändrade kostvanor – vilket måste handla om att göra konsumtionen av ”fel” livsmedel orimligt dyr. Livsmedelsverket är ju tämligen tydligt med att dess – mycket bristande – rådgivning vad gäller livsmedel inte kommer att påverka människor, för människor bryr sig inte om Livsmedelsverkets rådgivning.

De klimatradikala aktivisterna och de som jobbar på Klimatpolitiska rådet eller verkar i Centerpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet måste inse att svenskt lantbruk måste förhålla sig till marknaden och till människor som vistas i vårt land. Om bönderna ställer om odlandet så som rådet önskar kommer man att gå i konkurs, för man kommer att producera varor som inte efterfrågas. Vad kommer då att hända med svensk livsmedelsberedskap?

Fru talman! Jag vet inte hur många klimataktivister det finns i Klimatpolitiska rådet. Jag kan inte svara på det.

När det gäller diskussionen om människors kostvanor tycker jag personligen och mitt parti att människor ska äta mat som de föredrar att äta. Myndigheter kan tillhandahålla information om vad som är nyttigt och vad som är onyttigt och så vidare, och sedan får människor dra sina egna slutsatser. Vi ska inte styra detta genom politiken.

Jag tycker snarare att det vore intressant att höra från Vänsterpartiet hur man – om man fick bestämma – skulle vilja styra hur människor äter. Hur vill man styra att de ska äta mer växtprotein? När vi tittar på hur marknaden konsumerar livsmedel i dag tyder detta på att man sannolikt köper de livsmedel man vill köpa. Man köper inte de livsmedel man inte vill köpa. Hur önskar ledamoten förändra detta så att de köper livsmedel som Vänsterpartiet vill att de ska köpa?

Fru talman! Jag saknar fortfarande svaret. Människor ska alltså börja konsumera annan mat genom att det forskas fram mat som är mycket godare. Det har ju ändå funnits en ganska aktiv marknad under ganska många år – men helt plötsligt skulle biffen alltså inte föredras. Jag måste säga att det är väldigt tveksamt att detta skulle förändras dramatiskt. Det kommer definitivt att krävas politiska styrmedel om man ska kunna komma ens i närheten av det Livsmedelsverket och Klimatpolitiska rådet önskar.

Fru talman! Det kom även frågor kring kollektivtrafik. Från Sverigedemokraternas sida tycker vi att kollektivtrafiken är jätteviktig, framför allt i våra större städer. Vi välkomnar den infrastrukturproposition som kommit. Den innehåller historiskt kraftfulla satsningar på exempelvis tåg och järnväg, men även på vägnät.

Vi kan samtidigt konstatera att de allra flesta resorna i Sverige görs med personbil. Det handlar om flexibilitet och annat. Om vi sänker priset för kollektivtrafikresor väldigt långt under marknadspriset kommer det att bli orimligt dyrt.

Fru talman! Tack, klimatministern, för frågorna! Det är jättebra att vi kan fokusera lite på sakpolitik här i kammaren i dag.

Hur vi kan stärka just jordbruket när det kommer till utsläpp och annat är en jätteviktig fråga. Jag tror att det grundläggande är att stärka konkurrenskraften. Mer livskraftiga lantbruksföretag kommer att ha större motståndskraft och kommer också att kunna vidta de åtgärder som krävs. Det kommer att ske i kombination med stöd från myndigheter och vissa bidrag, vilket absolut är välkommet, men framför allt tror jag att vi behöver öka svensk livsmedelsproduktion och förbättra ekonomin i de lantbruksföretag vi har.

Här finns det en livsmedelsstrategi som Sverigedemokraterna och regeringen har enats om. Det har getts ett mycket viktigt uppdrag till Jordbruksverket som handlar om hur vi kan förtydliga målen, och det tror jag kommer att bli viktigt i det fortsatta arbetet.

Fru talman! Tack, klimatministern, för frågorna!

Det finns som sagt definitivt en stor oro. Vad händer om skörden blir dålig om det är torka? Hur ser kassan ut i företaget? Jag tror definitivt att resiliens hos företagarna är det absolut grundläggande, på samma sätt som jag tror att det bästa sättet att hantera klimatanpassningsåtgärder i fattiga länder är att länderna blir mindre fattiga så att de har råd att vidta de åtgärder som krävs.

Det långsiktiga arbetet handlar naturligtvis om att gå till problemets kärna, vilket är att människan påverkar klimatet. Det tråkiga här är att det tar lång tid. En åtgärd i dag får kanske effekt för klimatet om flera decennier, vilket innebär att det arbete vi gör i dag förhoppningsvis kan få något slags effekt för nästa generations lantbrukare. Det är alltså två arbeten som man måste bedriva parallellt – ett här och nu och ett långsiktigt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt för inlägget.

Jag tvivlar inte för ett ögonblick på att moderater och socialdemokrater kan enas om en ansvarsfull politik också när det gäller klimatet. Men vi har forskare världen över. Det handlar om tiotusentals forskare och rapporter från FN:s klimatpanel. Det handlar också om alla dessa råd – om EU:s klimatråd, vårt eget klimatråd och forskare som samlas och beskriver vad forskningen har kommit fram till. Det är oroande forskning vi kan ta del av. Det handlar om temperaturökningar som leder till att dagens femåringar kan räkna med att få uppleva obeskrivliga nivåer av hetta under sin livstid.

Samtidigt hörde vi när Storckenfeldt talade i talarstolen att hon översatte ”fair and balanced” i en pekpinne till Klimatpolitiska rådet. ”Fair and balanced” kommer från Fox News. Fox News tycker inte att forskare står på egna ben. Jag vill fråga vad Storckenfeldt menade med ”fair and balanced”.

Fru talman! Jag vill återge några röster om Moderaternas energipolitik, som Moderaterna så ofta lyfter fram.

Stoppa miljardsubventionerna till kärnkraft, skriver Institutet för Näringslivsforskning och Timbro. De kallar Moderaternas projekt planekonomiskt.

PM Nilsson, den tidigare statssekreteraren, dömer ut hela satsningen på ny kärnkraft i Sverige. Han säger att prislappen blir sinnessjukt hög och att tidsplanen är helt orealistisk.

Mikael Odenberg, tidigare moderat försvarsminister och generaldirektör för Svenska kraftnät, kallar ert beslut att stoppa 13 vindkraftsparker för närmast katastrofalt och säger att det tangerar självskadebeteende. Det är ett näringspolitiskt och energipolitiskt haveri och betyder ingenting försvarspolitiskt, säger han.

Hur menar du, Helena Storckenfeldt, att er politik på de här områdena präglas av ordning och reda, kostnadseffektivitet och arbete för konkurrenskraft?

Fru talman! Det är de rikaste som släpper ut mest växthusgaser, och det är de rikaste som behöver betala. Enligt min mening är det bara mer vänsterpolitik som kan lösa klimatkrisen. Sverige kan rivstarta klimatomställningen och göra det på ett sätt som bygger ett mer rättvist Sverige, som skapar jobb och rikedom och som ser till att vanligt folk får det bättre.

Med en jämlik fördelning av resurser kan minskad resursanvändning kombineras med en högre materiell standard för alla.

Omställningen till ett hållbart samhälle måste få störst konsekvenser för dem som har störst klimatpåverkan och tar mest resurser i anspråk.

Sverige behöver klimatinvestera i infrastruktur, va-nät, energieffektiva bostäder, stärkt elnät och kraftigt utbyggd förnybar energi.

Vi föreslår en Sverigebiljett för all regional kollektivtrafik, som ska kosta max 450 kronor i månaden och gälla över hela landet.

Vi föreslår att subventioner till klimatskadlig verksamhet avvecklas och att pengarna i stället läggs på att stödja omställning och gröna investeringar.

När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och land, samtidigt som utsläppen minskas.

Det här är bra politik för klimatet och för vanligt folk. Sverige kan bättre.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska börja med att påpeka att de statliga subventionerna till ny kärnkraft inte kommer att kosta staten tusentals miljarder. Det är ett helt absurt påstående. Låt detta vara nedtecknat.

Fru talman! Centerpartiets nya partiledare har aviserat att partiet vill höja klimatmålen. Men hur ska man kunna göra det? Man kritiserar oss för att vi sänkte reduktionsplikten och bränslepriserna. Betyder det att man själv vill höja reduktionsplikten, likt det Miljöpartiet föreslog i går och menade att oppositionen kommer att kunna enas kring? Eller menar man kanske LULUCF-målet för skog- och markupptag? Just nu är underskottet 63–71 miljoner ton, och det skulle krävas avverkningsstopp i ett år för att nå det nuvarande målet – ett mål Centerpartiet eventuellt vill höja.

Vad har Centerpartiet för besked att ge till svenska väljare? Blir det höjt mål för skog eller för transporter med Centerpartiet vid rodret?

Fru talman! Jag förstår att ledamoten Nordin vill höja rösten för att distrahera oss från det faktum att han inte kan svara på frågan. Vill man höja klimatmålen för skogen? Och ska vi ha avverkningsstopp i en vecka och sedan kanske avverkningsstopp i flera månader därför att Centerpartiet vill höja klimatmålet för skog och mark? Eller är det transportsektorns klimatmål som man vill höja? Eller kan det vara så att Centerpartiet bara säger att man vill höja klimatmål utan att förklara vad det är man menar, för att vinna billiga poäng hos väljarna och vilseleda genom att säga att man har högre klimatambitioner än andra?

Faktum är att den politik som man har nu och den budget som Centerpartiet har lagt fram inte når några klimatmål. Det har vi räknat på. Man missar faktiskt fler klimatmål än alla andra partier i Sveriges riksdag.

Jag undrar vad det innebär att Centerpartiet vill höja klimatmål. Jag förstår att du vill ha biogas, Rickard Nordin, men vad innebär det? Vilket mål vill ni höja? Vill ni höja för transporterna eller för skogen?

Fru talman! I årets rapport kan vi läsa: ”Skärpt reduktionsplikt och högre skatter på fossila drivmedel är de åtgärder som kan bidra till störst utsläppsminskningar på kort sikt. Insatserna kan kombineras med fördelningspolitiska åtgärder som fördelar vinster och kostnader och skyddar utsatta grupper.”

Samtidigt har Klimatpolitiska rådet tidigare varnat för att alltför ensidigt förlita sig på reduktionsplikten. Riksrevisionen har pekat på att reduktionsplikten både var ogenomförbar på längre sikt och riskerade att leda till ökade utsläpp i andra delar av världen.

Vad vill rådet egentligen? Det som dock är klart, vilket vi hörde senast i 30 minuter i går kväll, är att Miljöpartiet vill höja priserna på bränsle rejält genom att höja reduktionsplikten, samtidigt som man som kompensation vill ge flera andra typer av stöd. Dock har Miljöpartiet ihop med Vänsterpartiet av någon anledning otroligt mycket mer pengar att spendera än vad vi andra sex partier har.

I delen om jordbruket kan vi läsa att rådet föreslår åtgärder såsom minskad produktion av utsläppsintensiva animalier och beskogning av jordbruksmark. Detta visar återigen hur svårt det är att förhålla sig till råden när man inte behöver ha det helikopterperspektiv som vi politiker behöver ha.

Vi ska alltså minska produktionen av mjölk och nötkött för att odla grödor direkt för humankonsumtion på de arealer som frigörs när färre idisslare behöver foder. För att citera en ledartext i Nya Wermlands-Tidningen: ”Att tro att det bara är att ställa om från vall som korna äter till spannmål är en önskedröm.”

Dessutom, hur går beskogning av jordbruksmark ihop med att vi samtidigt behöver odla betydligt mer om vi ska få tillräckligt med mat när vi ska äta mindre kött? Naturbetesmarker är otroligt viktiga ur ett biologiskt mångfaldsperspektiv. Ska de planteras igen?

Vi i politiken måste göra avvägningar. Vi tar gärna emot råd och förslag, men då är det bra om de också är genomförbara i praktiken. Är det så att Klimatpolitiska rådet har fel uppdrag?

(Applåder)

Fru talman! Precis som jag sa tidigare, även i mitt anförande, ska vi som politiker ha ett helikopterperspektiv. Vi måste ta alla hänsyn. Det är det vi gör när vi lägger fram propositioner och skrivelser för denna kammare, och det var precis vad landsbygdsminister Kullgren gjorde när han lade fram livsmedelsstrategin.

Det är ett helhetsgrepp för att det ska funka överallt så att det inte blir som det blev med kvotplikten. Då lade vi alla ägg i samma korg, och så visade det sig att botten i korgen inte höll. Vi kan inte hamna där igen. Vi måste, inte minst med tanke på omvärldsläget i dag, se till att vi producerar så mycket mat som möjligt i Sverige, och då måste vi se till att det är lönsamt att producera mat här. Vi måste se till att svenska bönder verkligen har konkurrenskraft. Det är otroligt viktigt med tanke på det skarpa omvärldsläge som vi lever med.

Ett helikopterperspektiv ska vi politiker alltid ha när vi tar beslut.

Fru talman! Ja, de går i rakt motsatt riktning, för vi lever inte i något slags ideologiskt fluff-fluff. Vi lever i verkligheten.

Vi vill ställa om på riktigt. Ska vi ställa om på riktigt måste vi tränga bort det fossila. Om vi inte ska använda oss av produkter från skogen – vad ska vi då använda oss av i stället? Där är Miljöpartiet svaret skyldig.

Miljöpartiets syn på skogen innebär ingen omställning, fru talman. Den innebär att vi ska krypa tillbaka in i grottan. Det tror jag inte att det finns acceptans för hos någon, mer än möjligtvis vissa miljöpartister.

Fru talman! Vi har aldrig någonsin avverkat mer än tillväxten i Sverige. Vi har dubbelt så mycket skog nu som vi hade för hundra år sedan. Vi har avverkat fyra gånger så mycket som tillväxten, och vi har ändå mer skog.

Sedan ska skogen skötas. Det är helt rätt, för det är då vi får tillväxt. Och det gör våra skogsägare bäst efter eget huvud, inte när staten pekar med hela handen.

Fru talman! Inte heller jag kan låta bli att påpeka att antingen har man en mjölkkartong som är gjord av papp i Sverige, där svenskt skogsbruk kan bidra, eller så har man glas. Kanske Daniel Helldén vill ha det som i södra Europa, där man skjutsar glasflaskor fram och tillbaka på fossildrivna lastbilar med hög bränslekonsumtion eller använder fossil plast, alltså oljeplast.

Så här blir det när Miljöpartiet inte kan välja mellan miljö och klimat och sätter logiken för miljön framför logiken för klimatet.

Det hände också med kärnkraften. Man ställde logiken för miljön framför logiken för klimatet, som kräver kärnkraft för att få ihop elsystemet så att man kan fasa ut oljan. I stället lades kärnkraften ned, och Karlshamnsoljeverket gick varmare än någonsin på grund av Miljöpartiets politik.

Fru talman! Det jag undrar över är Miljöpartiets vändning i fråga om reduktionsplikten. Kan man förklara långsiktigheten i att man nu vill avskaffa reduktionsplikten efter 2027?

Fru talman! Låt mig börja med att gratulera Miljöpartiet till att ha kommit till samma insikt som Liberalerna haft hela tiden, nämligen att det inte är en skyhög reduktionsplikt som kommer att rädda transportsektorns omställning utan att det är utsläppshandel, samarbete och EU som är svaret på hur Sverige ska minska sina utsläpp från transportsektorn.

Det vi ser är inte det Daniel Helldén sa i talarstolen. Det vi ser är exempelvis att både elbilar och laddhybrider enligt Mobility Sweden har ökat under årets tre första månader medan andelen bensinbilar har minskat i försäljningen i Sverige. Vi ser också en fantastisk utveckling med fler laddhybridlastbilar och eldrivna lastbilar på vägarna sedan 2024. Det är inte rätt att allting går i fel riktning och att elektrifieringen raseras.

Den långsiktiga frågan är denna: Om vi ska ha elektrifiering, om vi ska få bort de fossila bränslena och om vi ska få bort oljan ur plastförpackningarna behöver något komma in som ersättning. Det behövs kärnkraft, och det behövs ett livskraftigt skogsbruk. Det behövs också en insikt om att man inte kan utesluta tekniker för att en magkänsla – och kanske lite en hippiekvarleva – sänker entusiasmen inför tekniken.

Fru talman! Jag ska endast påpeka att med den här regeringen har Sveriges utsläpp minskat år 2022 och år 2023. De har ökat 2024 för att sedan bedömas minska igen 2025 och 2026. Det är detsamma som under den tidigare regeringen när utsläppen ökade år 2021.

Under den här mandatperioden har vi haft ett år då utsläppen ökade, och det är inte bra. Det ska vi motverka. Och vi ska motverka detta genom att fortsätta att ha ny politik, som inte bara bygger på att höja bränslepriser och luta sig tillbaka. Vi kommer inte att bygga klimatpolitik på en daterad bild av modern energi, såsom havsbaserad vindkraft och kärnkraft.

Vi kommer att behöva fler politiska förslag, och det politiska samtalet kommer att fortsätta. Men det som är viktigt att ha med sig är att Sverige ligger längst fram inte bara i EU utan också i OECD-länderna. Sverige är det land som ligger längst fram i att sänka utsläppen, och vi ska fortsätta att göra det inte minst genom att den klimatpolitiska debatten i Sverige ska fortsätta.

Den särskilda debatten var härmed avslutad.