Statsrådet Romina Pourmokhtari (L) om Särskild debatt med anledning av Klimatpolitiska rådets rapport och Sveriges klimatpolitik

Fru talman! Sveriges utsläpp har minskat med 38 procent sedan 1990 samtidigt som vår ekonomi nästan har fördubblats. Vi hörde från Socialdemokraternas Jytte Guteland att Sverige under den tidigare regeringen var etta i världen. Faktum är att med den här regeringens politik år 2023 är Sverige fortfarande etta i OECD, både per capita och per GDP. Vi har en stark ekonomi. Per person har vi extremt låga utsläpp. Det finns inga länder som kan tävla med Sverige i den kampen. Jag tycker alltså att det är väldigt intressant att man lyfter fram att Sverige tidigare var etta i världen men numera inte är det, när Sverige i själva verket är jättestarkt internationellt.

I rapporterna är det tydligt att Sverige var etta i världen också under Tidöregeringen. Det borde man vara stolt över. Det gäller oavsett regering. Sanningen är att den tidigare regeringen inte heller var på väg att nå klimatmålen. Ungefär halvvägs till klimatmålet nettonoll 2045 bedömdes deras politik räcka. Vi hörde även i Kristdemokraternas anförande att inget av målen i det klimatpolitiska ramverket var på väg att nås, enligt Klimatpolitiska rådet, under den tidigare regeringens tid vid makten. Klimatredovisningen uppfyllde inte klimatlagens krav under den tidigare regeringens tid vid makten.

Det går att skönmåla i efterhand. Men det jag tycker är intressant, fru talman, är att det största partiet i oppositionsunderlaget, Socialdemokraterna, inte har några förslag som gör att vi når målen.

Man har exempelvis accepterat vår vårändringsbudget utan att komma med nya förslag. Hur ska vi kunna veta att man gör det man säger, till exempel levererar all den fossilfria el som näringslivet skriker efter för att våga byta ut det fossila mot det eldrivna? Utan en trovärdig energiplan, fru talman, finns ingen trovärdig klimatplan.

Jag hörde också att några partier framförde kritik mot regeringens internationella ansvarstagande i klimatarbetet. Enligt Världsbanken kan dock sådant internationellt samarbete som jag och regeringen har tagit initiativ till att generera besparingar på 250 miljarder dollar och trycka undan fem gigaton koldioxidekvivalenter. Enorma mängder koldioxidutsläpp kan minska när man använder samma starka kapital från rika länder till investeringar i utsläppsminskningar i länder som inte har de ekonomiska musklerna. Detta är också ett sätt att påbörja en förändring i länder som år efter år ökar sina utsläpp i stället för att minska dem.

Fru talman! Man kan vara kritisk till att Sverige växlar upp sitt internationella engagemang, ökar klimatbiståndet och engagerar sig i utsläppsminskningar genom utsläppshandel. Man kan vara kritisk till att Sverige inte har nått alla mål. Men vill man också vara ärlig inser man att frågan kräver att vi diskuterar innehåll, vilka förslag vi vill se och vilka politiska förslag väljarna sedan har förtroende för.

(Applåder)

Fru talman! Under den tidigare regeringen såg det ut så här:

transportmålet: F

klimatmålet till 2030: F

klimatmålet till 2045: F

klimatmålet LULUCF: F.

Det är det här jag försöker poängtera, Jytte Guteland.

Om det är någon som använder sig av pr-trick, stora ord och retorik är det du. Du har under hela denna debatt inte kunnat nämna ett enda konkret klimatpolitiskt förslag. Vilken klimatpolitik vill Socialdemokraterna se? Det vore bra att få veta så att vi kan debattera den med varandra. Vad är det du vill ha i stället för det vi gör?

Vi har satsningar på kärnkraft, förenklade tillståndsprocesser, en historisk investering i järnvägar, satsningar på att få ut tunga elfordon på marknaden, satsningar på utsläppshandel och ökat klimatbistånd gentemot det internationella.

Vi hade kunnat ha en debatt här om vilka alternativ som finns i stället för att stå och klandra varandra för olika klimatmål. Det hade varit en fin debatt att ge till väljarna. Med alternativ hade vi kunnat diskutera och väga argumenten, väga politiken och hitta en långsiktighet för Sverige.

Fru talman! Regeringens politik är den mest omfattande klimathandlingsplanen någonsin. Den innehåller över 50 nya förslag. Totalt är det 70. Den innefattar en satsning på kärnkraft. Vi har upprättat ett stöd för landbaserad vindkraft, där kommunerna får stöd för att bygga incitament, något som Socialdemokraterna misslyckades med.

Vi har startat ett stöd för tunga eldrivna fordon, lätta lastbilar och arbetsmaskiner för att sänka trösklarna för de industriföretag som vill ställa om men inte har musklerna. Vi har startat en bilskrotningspremie för att se till att de som kanske står och väger får en liten uppbackning och en skjuts av regeringen.

Vi har kraftigt förenklat tillståndsprocesserna genom många olika modeller. Bland annat arbetar vi med miljötillstånden både för havsbaserad vindkraft och generellt.

Vi har växlat upp det internationella arbetet genom att tillsätta en samordnare som åker runt och hittar samarbeten för Sverige så att vi minskar utsläpp på andra platser.

Men faktum kvarstår. Vi fick inte höra ett enda politiskt förslag här. Det är antingen regeringens politik eller sloganer – ingen politik, bara ord. Det är tråkigt. Det är svårt att debattera mot ingenting.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Fredholm, för en bra fråga! Det är en viktig ansats, för vi behöver vara här och diskutera hur klimatpolitiken kan bli bättre, vad vi håller med varandra om men också vad vi inte håller med varandra om.

Faktum är att om man tittar på vad som har hänt med utsläppen i Sverige under Tidöregeringen ser man att Sveriges utsläpp har minskat 2022, minskat 2023, ökat 2024, för att sedan bedömas minska 2025, 2026, 2027, 2028, 2029 och 2030, i enlighet med Tidöregeringens klimatpolitik. Det tycker jag är viktigt att påpeka.

Vill man diskutera skälet till att klimatpolitiken ser ut som den gör är svaret att utsläppen ska minska. Samtliga partier i Sveriges riksdag står nu bakom Sveriges klimatmål, tack vare den förhandling vi genomfört med exempelvis Sverigedemokraterna. Det tycker jag är positivt. Vi har en större enighet och en bredare ansats, men vi måste också se till att utsläppen fortsätter minska så som de gör, förutom vid den tillfälliga ökningen 2024 som berodde på bränslepriser.

Fru talman! Jag vill säga att jag verkligen håller med ledamoten om att det är problematiskt att utsläppen ökade 2024. Det är inte något vi är nöjda med – precis som jag utgår ifrån att de rödgröna inte är nöjda med att utsläppen ökade 2021. Enskilda år sker det ökningar. Varför sker de? I det här fallet handlade det om transportsektorns belastning, med en reduktionsplikt som man inte mäktar med när priserna går upp till de nivåer de var på.

Hur hanterar vi detta? Vi hanterar det, tror jag, genom att ha en genuint rättvis omställning framöver. Ta exempelvis en bilbonus där man lägger över 13 miljarder på att subventionera fabriksnya elbilar till folk som har råd med sådana. Detta slutar vi med, och så tar vi de medlen och lägger dem på en bilpremie riktad till folk som har ett visst avstånd till kollektivtrafik eller bor i glesbygd.

Den typen av politik, som är mer rättvis, tror jag är väldigt viktig för att klimatomställningen ska behålla sin legitimitet. Jag hoppas att detta är något som kommer att kunna hålla över tid.

Fru talman! Det finns många olika sätt att ställa om transportsektorn. Den här regeringen vill vara tydlig med att vi inte ensidigt kan luta oss mot en HVO-inblandning som innebär att vi köper upp biodrivmedel från hela världen – in med en tredjedel av hela världens utbud av HVO i de svenska biltankarna så har vi löst problemet. De brasilianska företag som säljer slaktrester och palmolja till våra HVO-drivmedel är ganska nöjda med det upplägget. Oljebolagen, som gör stora vinster på att sälja HVO till hutlösa priser i Sverige, är ganska nöjda med det upplägget. Men det är inte vi, fru talman.

Därför måste vi se till att hitta en bra balans med flera olika styrmedel, där reduktionsplikten utgör en liten del, elektrifieringstakten utgör en del och transporteffektivitet utgör ytterligare en del, och där vi på olika sätt bidrar till att öka elektrifieringstakten på ett stabilt sätt – inte genom ensidiga lösningar.

Fru talman! Återigen nämner ledamoten från Miljöpartiet att väljarna vill ha mer – absolut, men mer av vad? Mer av nedlagd kärnkraft till förmån för skyhöga elpriser som gör att man inte vågar elektrifiera från industrins sida? Mer av att inte få igenom ett stöd för vindkraften lokalt så att kommunerna känner sig trygga med att bygga landbaserad vindkraft? Mer av att höja bränslepriserna så pass mycket att människor inte har råd att få ihop sin vardag, så att vissa grupper i vårt avlånga land känner att de inte får vara inkluderade i klimatomställningen? Min vardag, mitt liv, ska förstöras till förmån för klimatomställning. I stället läggs över 13 miljarder på en bilbonus som går till dem som har råd att köpa fabriksnya bilar.

Nej, så jobbar inte Tidöregeringen. Vi kommer att se till att vi bygger kärnkraft i Sverige. Vi inför ett stöd för den landbaserade vindkraften. Och vi ser nu till att bygga upp en premie som riktar sig mot dem som faktiskt har ett behov av den – inte införa stora skattelättnader för folk som har råd med fabriksnya bilar. I stället öppnar vi upp för andrahandsmarknaden och riktar stöden till dem som faktiskt behöver dem.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är bra att det blir tydligt vilken skillnaden är mellan oppositionens och regeringens klimatpolitik – att vi faktiskt pratar om politik och klimatpolitiska förslag i stället för att prata om annat och använda retoriska sloganer.

Om man undrar var långsiktigheten är tycker jag att det är väldigt intressant att exempelvis Miljöpartiet, fru talman, har gjort en kovändning. Är det långsiktigt att de nu vill avskaffa reduktionsplikten efter 2027? Här finns en förändring i klimatpolitiken, och jag hoppas att den leder till lite mer stabilitet.

Jag hoppas att den leder till att vi ser till att använda bränslepriser och andra typer av styrmekanismer på ett mer ansvarsfullt sätt än tidigare, då man använde det ensidigt och på så vis förstörde det förtroende som fanns för klimatomställningen i Sverige. Numera är vi i ett polariserat läge där vi måste göra allt vi kan för att få fortsatt förtroende för klimatpolitiken, så att den får stöd av det demokratiska systemet och väljarnas förtroende i val.