Riksflödet
Logga in
Romina Pourmokhtari
Romina Pourmokhtari

Källa: Sveriges riksdag, öppna data.

Är det här du?Ta över profilen för att byta bild, skriva egna inlägg och koppla dina konton.Ta över profilen

Romina Pourmokhtari

Klimat- och miljöminister i övergångsregeringen · Liberalerna · 19 partikamrater i riksdagen
KontaktaAnförandenRöster
Dela
Dela
riksflodet.se/@romina.pourmokhtari
QR-kod till din sida
Spara QR-koden

Sedan 26 sep 2022 · jämfört med riksdagens snitt

0
Klimat- och näringslivsdepartementet tillsatte en utredning
3 sep 2026
Pågår

Miljöbalken och försvaret

En särskild utredare ska analysera om miljöbalkens regler ger ett tillräckligt utrymme för att beakta försvarets behov i fråga om den uppbyggnad av totalförsvaret som pågår i och med det försämrade säkerhetspolitiska läget och Sveriges Natomedlemskap.

Utreds · Klar senast 28 feb 2028
Tillsatt 3 sep 202612 % av tiden · 16 månader kvarSenast 28 feb 2028
Statsråd på departementetEbba Busch (KD), Romina Pourmokhtari (L)
Klimat- och näringslivsdepartementet tillsatte en utredning
3 sep 2026
Pågår

Främjande av industrins klimatomställning och konkurrenskraft

En särskild utredare ska föreslå åtgärder som främjar en långsiktig omställning av svensk industri till låga eller inga växthusgasutsläpp och som stärker konkurrenskraften.

Utreds · Klar senast 15 nov 2027
Tillsatt 3 sep 202615 % av tiden · 12 månader kvarSenast 15 nov 2027
Statsråd på departementetEbba Busch (KD), Romina Pourmokhtari (L)
Ställde en skriftlig fråga till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson · 14 aug 2026

Färdtjänstresenärers rätt att ta del av sänkta kollektivtrafikpriser

Skriftlig fråga 996
Regeringen har tillfälligt halverat priset på månadskort i kollektivtrafiken under ett halvår, från den 1 juli. Syftet har beskrivits som att ge hushållen ekonomisk lättnad i ett läge där många pressas av höga priser och ökade levnadskostnader. Att göra kollektivtrafiken billigare är i grunden välkommet. Höga biljettpriser gör det svårare för människor att ta sig till arbete, studier, fritidsaktiviteter och samhällsservice. Samtidigt väcker regeringens beslut flera frågor om framförhållning och rättvisa. Regionerna har ansvar för kollektivtrafiken och behöver ofta lång planeringstid för att anpassa trafik, kapacitet och biljett- och informationssystem. En prissänkning som införts med kort varsel har därför inneburit en hel del utmaningar och praktiska problem. Det är också anmärkningsvärt att de närmare villkoren för stödet till regionerna inte tycktes ha varit klara i god tid före införandet. Den mest problematiska delen av reformen är dock att färdtjänsten hamnat utanför, trots att färdtjänsten är en del av kollektivtrafiken. För många personer med funktionsnedsättning är färdtjänsten inte ett komplement till den ordinarie kollektivtrafiken utan den faktiska möjligheten att resa. Det handlar om att kunna ta sig till arbete, vård, föreningsliv, familj och vänner. Färdtjänsten är därmed avgörande för självständighet, delaktighet och jämlika levnadsvillkor. När regeringen presenterade en prissänkning som ett stöd till hushållen men inte säkerställde att färdtjänstresenärer omfattas uppstod en tydlig orättvisa. Personer som redan har begränsade resmöjligheter och i många fall en mer ansträngd ekonomi fick inte ta del av en reform som andra resenärer får ta del av. Det är oförenligt med ett funktionsrättsperspektiv och principen om att människor ska kunna delta i samhällslivet på lika villkor. Om syftet var att lindra hushållens kostnader och göra kollektivtrafiken mer tillgänglig borde regeringen också ha säkerställt att de resenärer som inte kan använda den ordinarie kollektivtrafiken inkluderas. Annars riskerar reformen att förstärka ojämlikheten mellan olika grupper av resenärer. Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson: Avser ministern att, inom sitt ansvarsområde, vidta åtgärder för att framledes säkerställa att även färdtjänstresenärer får en tillfällig prissänkning på lika villkor som övriga regelbundna pendlare och i så fall vilka?
Talade i kammaren · · Stockholms kommun

Svar på interpellation 2025/26:584 om genomförandet av EU:s ELV-förordning i Sverige

Fru talman! Jag tackar återigen ledamoten för möjligheten att debattera detta ämne. Låt mig väldigt konkret svara på de frågor som har ställts. Min bedömning när det gäller den första frågan är att den nya ELV-förordningen kommer att kunna tillgodose de svenska intressen vi har arbetat för och att Sverige genom de undantag vi har lyckats förhandla igenom kommer att kunna bibehålla det svenska rullande kulturarvet på ett tillfredsställande sätt.

När det gäller hur tillämpningen ska ske rättssäkert, enhetligt och förutsebart hänvisar jag till förvaltningslagen, som ställer sådana krav på våra myndigheter. Men regeringen måste självklart aktivt följa upp att förordningen tillämpas på ett lämpligt sätt.

De möjligheter till undantag regeringen har förhandlat fram ska implementeras med så liten administrativ börda som möjligt, och det är regeringens prioritering när ELV-förordningen ska tillämpas i Sverige. Vissa delar av förordningen är som sagt direkt gällande i svensk lag, vilket gör att det kommer att vara en snårig juridik kring detta.

Därför är det viktigt att regeringen visar ett stort engagemang, och jag hoppas att alla fantaster där ute har märkt av detta engagemang, inte minst i och med att vi lyckades förhandla fram dessa undantag.

Slutligen vill jag tacka ledamoten för goda debatter även i miljö- och jordbruksutskottet och hoppas att ledamoten får lite mer tid med sin familj nu när han inte längre kommer att vara ledamot. Stor tack för det arbete du har genomfört som ledamot!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Talade i kammaren · · Stockholms kommun

Svar på interpellation 2025/26:584 om genomförandet av EU:s ELV-förordning i Sverige

Fru talman! Det korta svaret är: Ja, sakkunskapen kommer att tas till vara. Jag tycker att vi från regeringens sida hade en väldigt god dialog med intresseorganisationer inför att förhandlingarna om den här förordningen började. Inte minst jag har haft stor nytta av den sakkunskap som intresseföreningarna har kunnat bidra med.

Jag har inte hänvisat till att regeringen inte ska lägga sig i enskilda ärenden som förklaring till att regeringen inte kan ge några absoluta besked nu. Skälet till att jag inte rakt ut kan säga hur vi avser att implementera undantagsmöjligheterna är att vi inte har beslutat hur vi ska utforma ett sådant undantagsförlopp. Det beror på att man måste vänta tills förordningen är publicerad innan man kan arbeta fram denna typ av kriterier.

Detta gör att jag tycker att den här debatten blir särskilt läglig, fru talman. Den kommer i ett skede då vi sitter och arbetar med utformningen av hur Transportstyrelsen ska kunna utfärda den här typen av undantag. Därför lyssnade jag noga på det ledamoten framförde om exempelvis hur man kan ta vara på den typ av information om status som redan dokumenteras av fordonsägare. Den typen av diskussion är väldigt läglig att ha just nu, för det är just där vi är i processen.

Det är inte så att detta handlar om enskilda ärenden och att jag inte kan uttala mig. Det är självklart regeringens ansvar att säkerställa att dessa undantag tillämpas och att vi i Sverige använder dem så att vi inte har en massa veteranbilar som klassas som uttjänta.

Vi ska använda de här undantagen. Anledningen till att jag har kämpat för att få dit undantagen är att Sverige ska kunna använda dem. Frågan är hur vi ser till att inte skapa ett byråkratiskt haveri, hur vi ser till att ha lätt administrativ börda och hur vi på olika sätt kan ta vara på information som redan är registrerad. Det hade som sagt varit väldigt trevligt att kunna annonsera rakt ut hur regeringen avser att göra, men eftersom regeringen ännu inte har fattat beslut om det kan jag inte ge några raka besked i dagsläget.

Det pågår ett aktivt arbete med detta. Vi har fått in möjligheter till undantag just därför att vi vill använda dem i Sverige.

Jag menar att det finns många exempel på frågor där man behöver vara väldigt tydlig gentemot myndigheterna när det gäller hur man avser att tillämpa exempelvis undantag. Jag ser det i vattenlagstiftningen, för att ta ett exempel, och jag skulle säga att ELV-förordningen är en förordning där vi från regeringens sida behöver vara tydliga med vad vi förväntar oss av myndigheten.

Det är väl ungefär där vi är i dag. Vi är helt överens om att vi behöver se till att hela den administrativa bördan inte landar hos fordonsägaren. Man behöver ju följa förordningen, och formuleringen i den är att den berörda myndigheten på fordonsägarens begäran ska utfärda ett intyg. Hur kan man använda den formuleringen för att underlätta så mycket som möjligt för svenska fordonsägare? Det kommer vi från regeringens sida att beakta när vi formulerar våra instruktioner till myndigheten.

Talade i kammaren · · Stockholms kommun

Svar på interpellation 2025/26:584 om genomförandet av EU:s ELV-förordning i Sverige

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för de snälla och uppmuntrande orden. Jag hann ta mig hem och se till att både barn och man var på gott humör samt äta lite middag med dem före den här debatten, så det gick alldeles utmärkt. Jag ser också väldigt mycket fram emot att få debattera ELV-förordningen igen eftersom det var ett tag sedan jag fick stå i kammaren och prata om detta arbete.

Till att börja med har vi, precis som ledamoten lyfter, en stor utmaning vad gäller tillämpningen av den här typen av förordning i vårt land. Vi har ett väldigt omfattande rullande kulturliv i Sverige. Vi har en fordonskultur som verkligen sticker ut, och jag skulle säga att det är en del av svensk kultur att se de veteranbilar som med jämna mellanrum radar upp sig på gatorna.

En viktig del för den svenska regeringen har varit att se till att man kan få ett sådant här undantag, det vill säga att vi inte på rak arm får en lagstiftning som direkt börjar gälla i Sverige där främst veteranbilar rakt av klassas som uttjänta fordon. Det hade varit en total katastrof för vår fordonskultur, och jag är väldigt stolt och glad över att regeringen har lyckats stoppa en sådan situation. Det betyder dock inte att faran är över, utan precis som ledamoten lyfter måste vi se över hur vi kan tillämpa en sådan här förordning på bästa möjliga sätt i vårt land.

Det allra främsta skulle väl jag säga är hur vi ser till att på ett effektivt sätt genomföra den här typen av undantag. Här är det ju rent formellt så att allt det nationella arbetet börjar med en förordningstillämpning först när förordningen är beslutad och publicerad, vilket inte har skett än. Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka, utan från regeringens sida behöver vi självklart vara väl förberedda på hur man på bästa sätt kan tillämpa en sådan här förordning.

Jag tar absolut med mig möjligheten att utnyttja uppgifter som redan finns. Det vi än så länge har kunnat identifiera i den här förordningen är att den berörda myndigheten på fordonsägarens begäran ska kunna utfärda intyg om att fordonet undantas.

Någonstans är det ändå ganska tydligt i förordningen att den berörda myndigheten blir ansvarig för att utfärda de här intygen. Då blir den största farhågan administrativ börda och ett långsamt arbete med att utfärda intygen. Därför anser jag att det är helt rätt att diskutera hur vi kan minska den administrativa bördan och se till att det här går så snabbt som möjligt och att det inte blir någon lång fördröjning som skapar problem för alla som äger ett sådant fordon och har ett sådant kulturellt intresse.

Det är viktigt att statusen, som ju ofta är dokumenterad, kan framgå för den berörda myndigheten på bästa möjliga sätt. Jag kan inte redogöra för exakt hur vi från regeringens sida vill att en sådan process ska se ut, eftersom vi inte beslutar om någonting sådant förrän förordningen är publicerad och färdig. Jag tar dock väldigt gärna en diskussion om hur vi kan se till att minska den administrativa bördan så mycket som möjligt.

Slutligen vill jag återigen nämna något som jag tog upp i mitt första svar. Vi har en lag i Sverige, förvaltningslagen, vars syfte är att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Det finns alltså sådana motivationer i vår lagstiftning i dag, och de är särskilt viktiga i det här sammanhanget.

Talade i kammaren · · Stockholms kommun

Svar på interpellation 2025/26:584 om genomförandet av EU:s ELV-förordning i Sverige

Fru talman! Rashid Farivar har ställt tre frågor till mig.

Han undrar vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att ELV-förordningen, det vill säga förordningen om cirkularitetskrav för fordonskonstruktion och hanteringen av uttjänta fordon, genomförs i Sverige på ett sätt som värnar Sveriges fordonskultur, det rullande kulturarvet och äganderätten.

Han undrar också hur jag avser att säkerställa att Transportstyrelsen och andra berörda myndigheter tillämpar förordningen rättssäkert, enhetligt och förutsebart så att fordonsägare inte riskerar att felaktigt få sina fordon klassade som uttjänta.

Slutligen undrar han vilka initiativ jag avser att ta för att de nationella möjligheter till undantag som ELV-förordningen medger – exempelvis för specialbyggda fordon, tävlingsfordon och andra fordon av särskilt kulturellt intresse – ska utnyttjas fullt ut vid genomförandet av förordningen i Sverige.

Som min vikarie Johan Britz svarade på den skriftliga fråga om genomförandet av ELV-förordningen som inkom i april i år blir den EU-förordning som har förhandlats fram direkt gällande i svensk rätt. Därför har Sveriges regering i förhandlingarna i EU:s ministerråd från start varit väldigt tydlig, utifrån den ståndpunkt som regeringen har förankrat med riksdagen om att fordonsägares intressen ska beaktas, med att förordningen inte får bli för ingripande eller begränsande när det gäller fordon av särskilt kulturellt intresse. Det här har varit en prioriterad fråga för Sverige under förhandlingarna.

Enligt överenskommelsen mellan ministerrådet och Europaparlamentet ska vad som anses vara av särskilt kulturellt intresse bedömas på nationell nivå. Ett fordon som på nationell nivå har bedömts vara av särskilt kulturellt intresse omfattas inte av kraven i förordningen. Regeringens ambition är att beakta fordonsägares intressen och att det står oförändrat. Mot den bakgrunden är det min bedömning att den nya EU-förordningen på ett tillfredsställande sätt kommer att kunna tillgodose de intressen vi har i Sverige.

Enligt förvaltningslagen ska all lagstiftning tillämpas på ett rättssäkert, enhetligt och förutsebart sätt av myndigheter. Av lagen framgår bland annat att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts, och det framgår också att myndighetsbeslut som regel är möjliga att överklaga och att den enskilde kan överklaga ett beslut som går en emot.

När det gäller möjligheten till nationella undantag undantas specialbyggda fordon, tävlingsfordon och andra fordon redan i förordningen om de anses ha ett särskilt kulturellt intresse i medlemsstaten.

Ställde en skriftlig fråga till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari · 3 aug 2026

Artskyddsreformen och Sveriges åtaganden enligt Kunming-Montreal-avtalet

Skriftlig fråga 982
Vid FN:s toppmöte om biologisk mångfald i Cali, Colombia, 2024 betonade miljöminister Romina Pourmokhtari Sveriges stöd för genomförandet av Kunming–Montreal-avtalet. Avtalet syftar bland annat till att stoppa förlusten av biologisk mångfald, hejda utrotning av arter och stärka skyddet av natur och livsmiljöer. Sverige har också uttalat stöd för ett förebyggande arbete där arter och ekosystem skyddas innan de når kritiska nivåer. I Sveriges strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster står det: ”Många arter är i behov av kraftfulla åtgärder för att bevara och utveckla deras livsmiljöer.” Regeringen har nu beslutat om en ny nationell fridlysningslista och ett nytt system för nationell fridlysning. Reformen innebär bland annat att listan över nationellt fridlysta arter minskar med 182 arter och att flera arter placeras i skyddskategorier där ett så kallat syftesundantag ska gälla för bland annat jord- och skogsbruk. Regeringen har samtidigt motiverat reformen med att det är de nu starkast hotade arterna som ska prioriteras. Många forskare och naturvårdsorganisationer har emellertid framhållit att biologisk mångfald bevaras mest effektivt genom förebyggande åtgärder och genom att skydda arters livsmiljöer innan arter blivit starkt eller akut hotade. Naturvårdsverket har också framhållit att knärot och mellanlummer är arter som hotas av habitatförlust kopplad till kalavverkning, snarare än plockning och insamling. Ändå väljer regeringen nu att tillåta kalavverkning där dessa växter finns, men skydda dem från insamling. Kalavverkning är en av de främsta faktorerna för utarmning av biologisk mångfald i Sverige. 349 är hotade på grund av kalavverkning. Samtidigt fortsätter kalavverkning av värdefull skog, och 670 000 hektar skog med oersättliga naturvärden riskerar att avverkas inom cirka 26 år om nuvarande takt fortsätter. Ett skydd för både arten i fråga och dess livsmiljö är avgörande för Sveriges arbete för att stoppa utarmningen av vår biologiska mångfald. Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari: Hur bedömer ministern att regeringens reform bidrar till att uppfylla Kunming–Montreal-avtalets mål 1 och 4 om att minska förlusten av biologiskt värdefulla livsmiljöer samt att genom förebyggande åtgärder minska utdöenderisken för hotade arter, och avser ministern vidta några åtgärder utifrån sin bedömning?
Klimat- och näringslivsdepartementet tillsatte en utredning
23 juli 2026
Pågår

Ekonomiska styrmedel för att motverka förorening av PFAS

En särskild utredare ska som en del av den nationella handlingsplanen för per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) utreda ekonomiska styrmedel som kan bidra till att fasa ut användningen av PFAS och minska spridningen av, och exponeringen för, PFAS.

Utreds · Klar senast 30 nov 2027
Tillsatt 23 juli 202621 % av tiden · 13 månader kvarSenast 30 nov 2027
Statsråd på departementetEbba Busch (KD), Romina Pourmokhtari (L)
Ställde en skriftlig fråga till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari · 13 juli 2026

Teknikneutralitet och EU:s förbud mot nya personbilar med förbränningsmotor efter 2035

Skriftlig fråga 953
Europeiska unionens klimatpolitik bygger i stor utsträckning på målet att minska utsläppen av växthusgaser. Hur dessa mål ska uppnås är däremot en annan fråga. En grundläggande princip inom såväl miljöekonomi som innovationspolitik har länge varit att lagstiftningen bör vara teknikneutral. Politiken bör formulera vilka utsläppsminskningar som ska uppnås, medan forskning, ingenjörskonst och marknadens aktörer utvecklar de tekniska lösningarna. Beslutet att från 2035 i praktiken förbjuda nyregistrering av personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotor innebär ett avsteg från denna princip. I stället för att reglera utsläpp regleras valet av teknik. Därmed flyttas ansvaret för teknikutvecklingen från ingenjörer, forskare och företag till politiska beslutsfattare. Sedan beslutet fattades har de geopolitiska och industriella förutsättningarna förändrats påtagligt. Europas beroende av Kina för batterier, kritiska råmaterial och stora delar av leveranskedjan för elektrifierade fordon har blivit allt tydligare. Samtidigt har flera europeiska fordonstillverkare reviderat sina tidigare elektrifieringsstrategier till följd av svagare marknadsutveckling, höga investeringskostnader och ökad internationell konkurrens. Samtidigt fortsätter utvecklingen av alternativa lösningar för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Effektivare förbränningsmotorer, hybridteknik, hållbara biodrivmedel, syntetiska bränslen och andra drivlinor utvecklas parallellt. Den tekniska utvecklingen pekar mot att flera tekniker kan bidra till minskade utsläpp, beroende på användningsområde, energisystem och regionala förutsättningar. Ledande forskare inom förbränningsmotorteknik har också argumenterat för att klimatpolitiken bör fokusera på faktiska utsläpp snarare än att förbjuda enskilda tekniker. I boken Racing Toward Zero: The Untold Story of Driving Green, som finns tillgänglig för läsning i riksdagens bibliotek, visar professorerna Kelly Senecal och Felix Leach att elektrifiering utgör en viktig del av omställningen men inte ensamt kan lösa transportsektorns klimatutmaningar. Författarna argumenterar för ett teknikneutralt synsätt där olika tekniska lösningar tillåts konkurrera utifrån sin faktiska klimatprestanda. Denna utveckling aktualiserar en principiell fråga: Klimatpolitikens syfte bör vara att minska utsläppen – inte att politiskt utse vinnande och förlorande tekniker. När lagstiftningen låser fast marknaden vid en specifik teknik riskerar den att hämma innovation, minska konkurrensen och försvaga Europas industriella utveckling. Sverige har en lång tradition av världsledande fordonsindustri och avancerad drivlineutveckling. Företag i Sverige utvecklar fortfarande några av världens mest avancerade förbränningsmotorer och hybriddrivlinor. Ett teknikneutralt regelverk skulle ge dessa företag möjlighet att fortsätta bidra till utsläppsminskningar samtidigt som arbetstillfällen, investeringar och tekniskt kunnande bevaras. Trots den förändrade omvärldsbilden har regeringen vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för att EU:s ICE-förbud 2035 ska ligga fast och har tillsammans med flera andra medlemsstater motsatt sig ytterligare uppluckringar av regelverket. Vid Europeiska unionens miljöministermöte nyligen framhöll klimat- och miljöministern att Sverige fortsatt stöder 2035-förbudet och ser elektrifiering som den centrala vägen framåt. Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari: Avser ministern att inom EU verka för ett mer teknikneutralt regelverk där olika tekniska lösningar ges möjlighet att konkurrera om att uppnå klimatmålen utifrån sina faktiska utsläppsprestanda, och om inte, hur motiverar ministern att ett teknikspecifikt förbud mot nya personbilar med förbränningsmotor efter 2035 är en mer ändamålsenlig strategi?
Ställde en skriftlig fråga till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari · 13 juli 2026

Konkurrenskraft och EU:s förbud mot nya personbilar med förbränningsmotor efter 2035

Skriftlig fråga 952
Europeiska unionens klimatpolitik bygger i stor utsträckning på målet att minska utsläppen av växthusgaser. Hur dessa mål ska uppnås är däremot en annan fråga. En grundläggande princip inom såväl miljöekonomi som innovationspolitik har länge varit att lagstiftningen bör vara teknikneutral. Politiken bör formulera vilka utsläppsminskningar som ska uppnås, medan forskning, ingenjörskonst och marknadens aktörer utvecklar de tekniska lösningarna. Beslutet att från 2035 i praktiken förbjuda nyregistrering av personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotor innebär ett avsteg från denna princip. I stället för att reglera utsläpp regleras valet av teknik. Därmed flyttas ansvaret för teknikutvecklingen från ingenjörer, forskare och företag till politiska beslutsfattare. Sedan beslutet fattades har de geopolitiska och industriella förutsättningarna förändrats påtagligt. Europas beroende av Kina för batterier, kritiska råmaterial och stora delar av leveranskedjan för elektrifierade fordon har blivit allt tydligare. Samtidigt har flera europeiska fordonstillverkare reviderat sina tidigare elektrifieringsstrategier till följd av svagare marknadsutveckling, höga investeringskostnader och ökad internationell konkurrens. Samtidigt fortsätter utvecklingen av alternativa lösningar för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Effektivare förbränningsmotorer, hybridteknik, hållbara biodrivmedel, syntetiska bränslen och andra drivlinor utvecklas parallellt. Den tekniska utvecklingen pekar mot att flera tekniker kan bidra till minskade utsläpp, beroende på användningsområde, energisystem och regionala förutsättningar. Ledande forskare inom förbränningsmotorteknik har också argumenterat för att klimatpolitiken bör fokusera på faktiska utsläpp snarare än att förbjuda enskilda tekniker. I boken Racing Toward Zero: The Untold Story of Driving Green, som finns tillgänglig för läsning i riksdagens bibliotek, visar professorerna Kelly Senecal och Felix Leach att elektrifiering utgör en viktig del av omställningen men inte ensamt kan lösa transportsektorns klimatutmaningar. Författarna argumenterar för ett teknikneutralt synsätt där olika tekniska lösningar tillåts konkurrera utifrån sin faktiska klimatprestanda. Denna utveckling aktualiserar en principiell fråga: Klimatpolitikens syfte bör vara att minska utsläppen – inte att politiskt utse vinnande och förlorande tekniker. När lagstiftningen låser fast marknaden vid en specifik teknik riskerar den att hämma innovation, minska konkurrensen och försvaga Europas industriella utveckling. Sverige har en lång tradition av världsledande fordonsindustri och avancerad drivlineutveckling. Företag i Sverige utvecklar fortfarande några av världens mest avancerade förbränningsmotorer och hybriddrivlinor. Ett teknikneutralt regelverk skulle ge dessa företag möjlighet att fortsätta bidra till utsläppsminskningar samtidigt som arbetstillfällen, investeringar och tekniskt kunnande bevaras. Trots den förändrade omvärldsbilden har regeringen vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för att EU:s ICE-förbud 2035 ska ligga fast och har tillsammans med flera andra medlemsstater motsatt sig ytterligare uppluckringar av regelverket. Vid Europeiska unionens miljöministermöte nyligen framhöll klimat- och miljöministern att Sverige fortsatt stöder 2035-förbudet och ser elektrifiering som den centrala vägen framåt. Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari: Hur bedömer ministern att ett bibehållet förbud mot försäljning av nya personbilar med förbränningsmotor efter 2035 påverkar Sveriges och Europas konkurrenskraft, industrisysselsättning och strategiska beroende av kinesiska leveranskedjor för batterier och kritiska råmaterial, och hur avser ministern att agera utifrån sin bedömning?
Ställde en skriftlig fråga till EU-minister Jessica Rosencrantz · 13 juli 2026

Teknikneutralitet och regeringens linje om EU:s förbud mot nya personbilar med förbränningsmotorer efter 2035

Skriftlig fråga 950
Europeiska unionens inre marknad har under lång tid byggt på principerna om fri konkurrens, teknisk innovation och teknikneutral lagstiftning. En grundläggande utgångspunkt har varit att politiken formulerar samhällsmål, medan företag, forskare och ingenjörer utvecklar de tekniska lösningar som mest effektivt uppfyller dessa mål. Denna ordning har bidragit till Europas industriella utveckling och internationella konkurrenskraft. Teknikneutralitet är därför inte endast ett politiskt ideal utan också en viktig princip för en väl fungerande inre marknad. När lagstiftningen i stället börjar gynna eller förbjuda enskilda tekniska lösningar förändras statens roll. Politiken går då från att sätta upp mål till att styra innovationsprocessen och utse vinnare och förlorare mellan konkurrerande tekniska lösningar. EU:s beslut att från och med år 2035 i praktiken förbjuda nyregistrering av nya personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotorer är ett tydligt exempel på ett sådant teknikstyrande regelverk. I stället för att reglera utsläppsnivåer reglerar lagstiftningen vilken drivlineteknik som får finnas på marknaden. Därmed begränsas möjligheterna för olika tekniska lösningar att konkurrera om samma utsläppsmål. Inom innovationsforskningen finns ett omfattande stöd för att konkurrens mellan alternativa tekniska lösningar stimulerar innovation, produktivitet och teknikutveckling. Historiskt har tekniska genombrott sällan varit resultatet av att lagstiftaren på förhand pekat ut en vinnande teknik. Tvärtom har teknikutveckling drivits av konkurrens, gradvisa förbättringar och marknadens efterfrågan. När staten låser fast marknaden vid en specifik teknisk lösning finns en risk för så kallad regulatorisk inlåsning, där investeringar i allt större utsträckning styrs av politiska beslut snarare än av tekniska framsteg och förändrade marknadsförutsättningar. Sedan EU fattade beslutet om 2035 ICE ban har de geopolitiska, säkerhetspolitiska och industriella förutsättningarna förändrats kraftigt. Europas fordonsindustri befinner sig i en djup strukturell kris samtidigt som unionens strategiska beroende av kinesiska leveranskedjor för batterier, kritiska råmaterial och komponenter har blivit allt tydligare. Flera europeiska fordonstillverkare har reviderat sina tidigare elektrifieringsstrategier och efterfrågat större teknikneutralitet i den europeiska lagstiftningen. Även Moderaternas partigrupp i Europaparlamentet, Europeiska folkpartiet (EPP), har öppnat för att ompröva eller avskaffa förbudet mot nyregistrering av personbilar med förbränningsmotorer efter 2035. Trots denna utveckling har den svenska moderatledda regeringen valt en annan linje. I flera intervjuer har EU-ministern tydligt försvarat 2035-förbudet mot försäljning av nya personbilar med förbränningsmotorer och motsatt sig såväl en översyn av förbudet som de lättnader som EU-kommissionen föreslagit för den europeiska fordonsindustrin. Som motiv har regeringen och ministern främst hänvisat till att vissa företag redan har anpassat sina investeringar till gällande regelverk och därför behöver långsiktiga spelregler. Ett företags investeringsbeslut utgör emellertid inte i sig ett vetenskapligt, innovationspolitiskt eller samhällsekonomiskt argument för att ett regelverk är optimalt. God regleringspraxis bör i stället utgå från analyser av vilka styrmedel som långsiktigt ger bäst förutsättningar för utsläppsminskningar, innovation, konkurrenskraft, försörjningstrygghet och ekonomisk utveckling. Därmed väcks också frågan om varför regeringen driver en annan linje än Moderaternas egen partigrupp i Europaparlamentet. Om det finns ett vetenskapligt och analytiskt underlag som motiverar regeringens ställningstagande vore det angeläget att detta redovisas öppet. Om ett sådant underlag saknas finns skäl att ifrågasätta om regeringens hållning i första hand bygger på vetenskapliga analyser eller på enskilda företags tidigare investeringsbeslut. Frågan är av stor betydelse, inte bara för den svenska fordonsindustrin utan också för EU:s långsiktiga konkurrenskraft och strategiska självständighet och för förtroendet för en teknikneutral inre marknad. Mot denna bakgrund vill jag fråga EU-minister Jessica Rosencrantz: Anser ministern att regeringens linje om ett teknikspecifikt förbud mot nya bilar med förbränningsmotor efter 2035 är förenlig med principen om teknikneutralitet, som under lång tid har varit en grundläggande utgångspunkt för EU:s inre marknad, konkurrenspolitik och innovationsstrategi, och om inte, hur avser ministern att agera för att stärka teknikneutraliteten i EU:s regelverk i denna fråga?
Ställde en skriftlig fråga till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari · 13 juli 2026

Regeringens ståndpunkt om EU:s förbud mot nya personbilar med förbränningsmotor efter 2035 och grunden för denna

Skriftlig fråga 949
Europeiska unionens klimatpolitik bygger i stor utsträckning på målet att minska utsläppen av växthusgaser. Hur dessa mål ska uppnås är däremot en annan fråga. En grundläggande princip inom såväl miljöekonomi som innovationspolitik har länge varit att lagstiftningen bör vara teknikneutral. Politiken bör formulera vilka utsläppsminskningar som ska uppnås, medan forskning, ingenjörskonst och marknadens aktörer utvecklar de tekniska lösningarna. Beslutet att från 2035 i praktiken förbjuda nyregistrering av personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotor innebär ett avsteg från denna princip. I stället för att reglera utsläpp regleras valet av teknik. Därmed flyttas ansvaret för teknikutvecklingen från ingenjörer, forskare och företag till politiska beslutsfattare. Sedan beslutet fattades har de geopolitiska och industriella förutsättningarna förändrats påtagligt. Europas beroende av Kina för batterier, kritiska råmaterial och stora delar av leveranskedjan för elektrifierade fordon har blivit allt tydligare. Samtidigt har flera europeiska fordonstillverkare reviderat sina tidigare elektrifieringsstrategier till följd av svagare marknadsutveckling, höga investeringskostnader och ökad internationell konkurrens. Samtidigt fortsätter utvecklingen av alternativa lösningar för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Effektivare förbränningsmotorer, hybridteknik, hållbara biodrivmedel, syntetiska bränslen och andra drivlinor utvecklas parallellt. Den tekniska utvecklingen pekar mot att flera tekniker kan bidra till minskade utsläpp, beroende på användningsområde, energisystem och regionala förutsättningar. Ledande forskare inom förbränningsmotorteknik har också argumenterat för att klimatpolitiken bör fokusera på faktiska utsläpp snarare än att förbjuda enskilda tekniker. I boken Racing Toward Zero: The Untold Story of Driving Green, som finns tillgänglig för läsning i riksdagens bibliotek, visar professorerna Kelly Senecal och Felix Leach att elektrifiering utgör en viktig del av omställningen men inte ensam kan lösa transportsektorns klimatutmaningar. Författarna argumenterar för ett teknikneutralt synsätt där olika tekniska lösningar tillåts konkurrera utifrån sin faktiska klimatprestanda. Denna utveckling aktualiserar en principiell fråga: Klimatpolitikens syfte bör vara att minska utsläppen – inte att politiskt utse vinnande och förlorande tekniker. När lagstiftningen låser fast marknaden vid en specifik teknik riskerar den att hämma innovation, minska konkurrensen och försvaga Europas industriella utveckling. Sverige har en lång tradition av världsledande fordonsindustri och avancerad drivlineutveckling. Företag i Sverige utvecklar fortfarande några av världens mest avancerade förbränningsmotorer och hybriddrivlinor. Ett teknikneutralt regelverk skulle ge dessa företag möjlighet att fortsätta bidra till utsläppsminskningar samtidigt som arbetstillfällen, investeringar och tekniskt kunnande bevaras. Trots den förändrade omvärldsbilden har regeringen vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för att EU:s 2035 ICE ban ska ligga fast och har tillsammans med flera andra medlemsstater motsatt sig ytterligare uppluckringar av regelverket. Vid Europeiska unionens miljöministermöte nyligen framhöll klimat- och miljöministern att Sverige fortsatt stöder 2035-förbudet och ser elektrifiering som den centrala vägen framåt. Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari Vad är ministerns och regeringens aktuella ståndpunkt beträffande EU:s teknikspecifika förbud mot nyregistrering av personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotor efter 2035, och vilket vetenskapligt och analytiskt underlag ligger till grund för ministerns och regeringens ståndpunkt i frågan?
Ställde en skriftlig fråga till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari · 8 juli 2026

EU:s metanregler

Skriftlig fråga 946
Metan är efter koldioxid den viktigaste växthusgasen och har en betydligt högre uppvärmningseffekt per utsläppt mängd under de första decennierna efter utsläppet. Att minska metanutsläppen betraktas därför som en av de mest effektiva åtgärderna för att bromsa den globala uppvärmningen på kort sikt. EU har beslutat om nya regler för att minska metanutsläpp från olje-, gas- och kolsektorn, inklusive krav på importerade fossila bränslen. Samtidigt rapporteras att elva EU-länder, däribland Sverige, har begärt att reglernas införande ska skjutas upp med hänvisning till energiförsörjningen, och medier har rapporterat om ett omfattande påverkansarbete från olje- och gasindustrin för att försvaga eller fördröja regelverket. Å andra sidan har bland annat amerikanska demokrater uppmanat EU att stå fast. Sverige har i dag en mycket begränsad användning av fossil naturgas jämfört med många andra EU-länder. Därför framstår det som oklart varför Sverige ansluter sig till kraven på en uppskjutning av regler som syftar till att minska utsläppen av en av de mest potenta växthusgaserna. Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari: Vilka skäl ligger bakom ministerns och regeringens stöd för att skjuta upp EU:s metanregler?
Ställde en interpellation till EU-minister Jessica Rosencrantz · 3 juli 2026

EU:s förbud mot nya personbilar med förbränningsmotorer efter 2035

Interpellation 589
Europeiska unionens inre marknad har under lång tid byggt på principerna om fri konkurrens, teknisk innovation och teknikneutral lagstiftning. En grundläggande utgångspunkt har varit att politiken formulerar samhällsmål, medan företag, forskare och ingenjörer utvecklar de tekniska lösningar som mest effektivt uppfyller dessa mål. Denna ordning har bidragit till Europas industriella utveckling och internationella konkurrenskraft. Teknikneutralitet är därför inte endast ett politiskt ideal utan också en viktig princip för en väl fungerande inre marknad. När lagstiftningen i stället börjar gynna eller förbjuda enskilda tekniska lösningar förändras statens roll. Politiken går då från att sätta upp mål till att styra innovationsprocessen och utse vinnare och förlorare mellan konkurrerande tekniska lösningar. EU:s beslut att från och med år 2035 i praktiken förbjuda nyregistrering av nya personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotorer är ett tydligt exempel på ett sådant teknikstyrande regelverk. I stället för att reglera utsläppsnivåer reglerar lagstiftningen vilken drivlineteknik som får finnas på marknaden. Därmed begränsas möjligheterna för olika tekniska lösningar att konkurrera om samma utsläppsmål. Inom innovationsforskningen finns ett omfattande stöd för att konkurrens mellan alternativa tekniska lösningar stimulerar innovation, produktivitet och teknikutveckling. Historiskt har tekniska genombrott sällan varit resultatet av att lagstiftaren på förhand pekat ut en vinnande teknik. Tvärtom har teknikutveckling drivits av konkurrens, gradvisa förbättringar och marknadens efterfrågan. När staten låser fast marknaden vid en specifik teknisk lösning finns en risk för så kallad regulatorisk inlåsning, där investeringar i allt större utsträckning styrs av politiska beslut snarare än av tekniska framsteg och förändrade marknadsförutsättningar. Sedan EU fattade beslutet om 2035 ICE ban har de geopolitiska, säkerhetspolitiska och industriella förutsättningarna förändrats kraftigt. Europas fordonsindustri befinner sig i en djup strukturell kris samtidigt som unionens strategiska beroende av kinesiska leveranskedjor för batterier, kritiska råmaterial och komponenter har blivit allt tydligare. Flera europeiska fordonstillverkare har reviderat sina tidigare elektrifieringsstrategier och efterfrågat större teknikneutralitet i den europeiska lagstiftningen. Även Moderaternas partigrupp i Europaparlamentet, Europeiska folkpartiet (EPP), har öppnat för att ompröva eller avskaffa förbudet mot nyregistrering av personbilar med förbränningsmotorer efter 2035. Trots denna utveckling har den svenska moderatledda regeringen valt en annan linje. I flera intervjuer har EU-ministern tydligt försvarat 2035-förbudet mot försäljning av nya personbilar med förbränningsmotorer och motsatt sig såväl en översyn av förbudet som de lättnader som EU-kommissionen föreslagit för den europeiska fordonsindustrin. Som motiv har regeringen och ministern främst hänvisat till att vissa företag redan har anpassat sina investeringar till gällande regelverk och därför behöver långsiktiga spelregler. Ett företags investeringsbeslut utgör emellertid inte i sig ett vetenskapligt, innovationspolitiskt eller samhällsekonomiskt argument för att ett regelverk är optimalt. God regleringspraxis bör i stället utgå från analyser av vilka styrmedel som långsiktigt ger bäst förutsättningar för utsläppsminskningar, innovation, konkurrenskraft, försörjningstrygghet och ekonomisk utveckling. Därmed väcks också frågan om varför regeringen driver en annan linje än Moderaternas egen partigrupp i Europaparlamentet. Om det finns ett vetenskapligt och analytiskt underlag som motiverar regeringens ställningstagande vore det angeläget att detta redovisas öppet. Om ett sådant underlag saknas finns skäl att ifrågasätta om regeringens hållning i första hand bygger på vetenskapliga analyser eller på enskilda företags tidigare investeringsbeslut. Frågan är av stor betydelse, inte bara för den svenska fordonsindustrin utan också för EU:s långsiktiga konkurrenskraft och strategiska självständighet och för förtroendet för en teknikneutral inre marknad. Mot denna bakgrund vill jag fråga EU-minister Jessica Rosencrantz: Vilka överväganden ligger bakom att regeringens linje när det gäller EU:s förbud mot nyregistrering av personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotorer efter 2035? Vilket vetenskapligt och analytiskt underlag ligger till grund för regeringens stöd till EU:s teknikspecifika förbud? Anser ministern att regeringens linje är förenlig med principen om teknikneutralitet, som under lång tid har varit en grundläggande utgångspunkt för EU:s inre marknad, konkurrenspolitik och innovationsstrategi, och om inte, hur avser ministern att agera?
Ställde en interpellation till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari · 2 juli 2026

EU:s förbud mot nya personbilar med förbränningsmotor efter 2035

Interpellation 588
Europeiska unionens klimatpolitik bygger i stor utsträckning på målet att minska utsläppen av växthusgaser. Hur dessa mål ska uppnås är däremot en annan fråga. En grundläggande princip inom såväl miljöekonomi som innovationspolitik har länge varit att lagstiftningen bör vara teknikneutral. Politiken bör formulera vilka utsläppsminskningar som ska uppnås, medan forskning, ingenjörskonst och marknadens aktörer utvecklar de tekniska lösningarna. Beslutet att från 2035 i praktiken förbjuda nyregistrering av personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotor innebär ett avsteg från denna princip. I stället för att reglera utsläpp regleras valet av teknik. Därmed flyttas ansvaret för teknikutvecklingen från ingenjörer, forskare och företag till politiska beslutsfattare. Sedan beslutet fattades har de geopolitiska och industriella förutsättningarna förändrats påtagligt. Europas beroende av Kina för batterier, kritiska råmaterial och stora delar av leveranskedjan för elektrifierade fordon har blivit allt tydligare. Samtidigt har flera europeiska fordonstillverkare reviderat sina tidigare elektrifieringsstrategier till följd av svagare marknadsutveckling, höga investeringskostnader och ökad internationell konkurrens. Samtidigt fortsätter utvecklingen av alternativa lösningar för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Effektivare förbränningsmotorer, hybridteknik, hållbara biodrivmedel, syntetiska bränslen och andra drivlinor utvecklas parallellt. Den tekniska utvecklingen pekar mot att flera tekniker kan bidra till minskade utsläpp, beroende på användningsområde, energisystem och regionala förutsättningar. Ledande forskare inom förbränningsmotorteknik har också argumenterat för att klimatpolitiken bör fokusera på faktiska utsläpp snarare än att förbjuda enskilda tekniker. I boken Racing Toward Zero: The Untold Story of Driving Green, som finns tillgänglig för läsning i riksdagens bibliotek, visar professorerna Kelly Senecal och Felix Leach att elektrifiering utgör en viktig del av omställningen men inte ensam kan lösa transportsektorns klimatutmaningar. Författarna argumenterar för ett teknikneutralt synsätt där olika tekniska lösningar tillåts konkurrera utifrån sin faktiska klimatprestanda. Denna utveckling aktualiserar en principiell fråga: Klimatpolitikens syfte bör vara att minska utsläppen – inte att politiskt utse vinnande och förlorande tekniker. När lagstiftningen låser fast marknaden vid en specifik teknik riskerar den att hämma innovation, minska konkurrensen och försvaga Europas industriella utveckling. Sverige har en lång tradition av världsledande fordonsindustri och avancerad drivlineutveckling. Företag i Sverige utvecklar fortfarande några av världens mest avancerade förbränningsmotorer och hybriddrivlinor. Ett teknikneutralt regelverk skulle ge dessa företag möjlighet att fortsätta bidra till utsläppsminskningar samtidigt som arbetstillfällen, investeringar och tekniskt kunnande bevaras. Trots den förändrade omvärldsbilden har regeringen vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för att EU:s 2035 ICE-ban ska ligga fast och har tillsammans med flera andra medlemsstater motsatt sig ytterligare uppluckringar av regelverket. Vid Europeiska unionens miljöministermöte nyligen framhöll klimat- och miljöministern att Sverige fortsatt stöder 2035-förbudet och ser elektrifiering som den centrala vägen framåt. Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari : Vad är regeringens aktuella ståndpunkt beträffande EU:s teknikspecifika förbud mot nyregistrering av personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotor efter 2035? Vilket vetenskapligt och analytiskt underlag ligger till grund för regeringens stöd till EU:s teknikspecifika förbud? Hur bedömer ministern att ett bibehållet förbud påverkar Sveriges och Europas konkurrenskraft, industrisysselsättning och strategiska beroende av kinesiska leveranskedjor för batterier och kritiska råmaterial, och hur avser ministern att agera utifrån sin bedömning? Är ministern beredd att inom EU verka för ett teknikneutralt regelverk där utsläppsminskningar står i centrum, snarare än ett politiskt fastställt val av drivlineteknik?
Uppdrag
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    28 sep 2026 - 23 sep 2030 · Anders Ekegren 2025-02-24 - 2026-09-28, Martin Melin 2026-09-28 - 2026-09-28, Elin Hjelmestam 2026-09-29 - 2030-09-23
  • KN - Klimat- och miljöminister
    9 sep 2025 - 31 dec 2026 · Klimat- och näringslivsdepartementet
  • KN - Klimat- och miljöminister
    8 sep 2025 - 9 sep 2025 · Klimat- och näringslivsdepartementet
  • KN - Statsråd
    28 juni 2025 - 7 sep 2025 · Klimat- och näringslivsdepartementet
  • KN - Statsråd
    1 april 2025 - 27 juni 2025 · Klimat- och näringslivsdepartementet
  • KN - Statsråd
    10 sep 2024 - 31 mars 2025 · Klimat- och näringslivsdepartementet
  • KN - Statsråd
    1 jan 2023 - 10 sep 2024 · Klimat- och näringslivsdepartementet
  • Moderaterna - Klimat- och miljöminister
    18 okt 2022 - 31 dec 2022 · Miljödepartementet
  • KN - Statsråd
    18 okt 2022 - 18 okt 2022 · Klimat- och näringslivsdepartementet
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    18 okt 2022 - 28 sep 2026 · Carl B Hamilton 2022-10-18 - 2023-08-22, Martin Melin 2023-08-22 - 2025-02-23, Anders Ekegren 2025-02-24 - 2026-09-28
  • Konstitutionsutskottet - Suppleant
    12 okt 2022 - 18 okt 2022 · Konstitutionsutskottet
  • Trafikutskottet - Suppleant
    12 okt 2022 - 18 okt 2022 · Trafikutskottet
  • Miljö- och jordbruksutskottet - Ledamot
    4 okt 2022 - 18 okt 2022 · Miljö- och jordbruksutskottet
  • Civilutskottet - Suppleant
    4 okt 2022 - 18 okt 2022 · Civilutskottet
  • EU-nämnden - Ledamot
    4 okt 2022 - 18 okt 2022 · EU-nämnden
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    26 sep 2022 - 18 okt 2022