Romina Pourmokhtari

Fru talman! Jag tackar återigen ledamoten för möjligheten att debattera detta ämne. Låt mig väldigt konkret svara på de frågor som har ställts. Min bedömning när det gäller den första frågan är att den nya ELV-förordningen kommer att kunna tillgodose de svenska intressen vi har arbetat för och att Sverige genom de undantag vi har lyckats förhandla igenom kommer att kunna bibehålla det svenska rullande kulturarvet på ett tillfredsställande sätt.

När det gäller hur tillämpningen ska ske rättssäkert, enhetligt och förutsebart hänvisar jag till förvaltningslagen, som ställer sådana krav på våra myndigheter. Men regeringen måste självklart aktivt följa upp att förordningen tillämpas på ett lämpligt sätt.

De möjligheter till undantag regeringen har förhandlat fram ska implementeras med så liten administrativ börda som möjligt, och det är regeringens prioritering när ELV-förordningen ska tillämpas i Sverige. Vissa delar av förordningen är som sagt direkt gällande i svensk lag, vilket gör att det kommer att vara en snårig juridik kring detta.

Därför är det viktigt att regeringen visar ett stort engagemang, och jag hoppas att alla fantaster där ute har märkt av detta engagemang, inte minst i och med att vi lyckades förhandla fram dessa undantag.

Slutligen vill jag tacka ledamoten för goda debatter även i miljö- och jordbruksutskottet och hoppas att ledamoten får lite mer tid med sin familj nu när han inte längre kommer att vara ledamot. Stor tack för det arbete du har genomfört som ledamot!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det korta svaret är: Ja, sakkunskapen kommer att tas till vara. Jag tycker att vi från regeringens sida hade en väldigt god dialog med intresseorganisationer inför att förhandlingarna om den här förordningen började. Inte minst jag har haft stor nytta av den sakkunskap som intresseföreningarna har kunnat bidra med.

Jag har inte hänvisat till att regeringen inte ska lägga sig i enskilda ärenden som förklaring till att regeringen inte kan ge några absoluta besked nu. Skälet till att jag inte rakt ut kan säga hur vi avser att implementera undantagsmöjligheterna är att vi inte har beslutat hur vi ska utforma ett sådant undantagsförlopp. Det beror på att man måste vänta tills förordningen är publicerad innan man kan arbeta fram denna typ av kriterier.

Detta gör att jag tycker att den här debatten blir särskilt läglig, fru talman. Den kommer i ett skede då vi sitter och arbetar med utformningen av hur Transportstyrelsen ska kunna utfärda den här typen av undantag. Därför lyssnade jag noga på det ledamoten framförde om exempelvis hur man kan ta vara på den typ av information om status som redan dokumenteras av fordonsägare. Den typen av diskussion är väldigt läglig att ha just nu, för det är just där vi är i processen.

Det är inte så att detta handlar om enskilda ärenden och att jag inte kan uttala mig. Det är självklart regeringens ansvar att säkerställa att dessa undantag tillämpas och att vi i Sverige använder dem så att vi inte har en massa veteranbilar som klassas som uttjänta.

Vi ska använda de här undantagen. Anledningen till att jag har kämpat för att få dit undantagen är att Sverige ska kunna använda dem. Frågan är hur vi ser till att inte skapa ett byråkratiskt haveri, hur vi ser till att ha lätt administrativ börda och hur vi på olika sätt kan ta vara på information som redan är registrerad. Det hade som sagt varit väldigt trevligt att kunna annonsera rakt ut hur regeringen avser att göra, men eftersom regeringen ännu inte har fattat beslut om det kan jag inte ge några raka besked i dagsläget.

Det pågår ett aktivt arbete med detta. Vi har fått in möjligheter till undantag just därför att vi vill använda dem i Sverige.

Jag menar att det finns många exempel på frågor där man behöver vara väldigt tydlig gentemot myndigheterna när det gäller hur man avser att tillämpa exempelvis undantag. Jag ser det i vattenlagstiftningen, för att ta ett exempel, och jag skulle säga att ELV-förordningen är en förordning där vi från regeringens sida behöver vara tydliga med vad vi förväntar oss av myndigheten.

Det är väl ungefär där vi är i dag. Vi är helt överens om att vi behöver se till att hela den administrativa bördan inte landar hos fordonsägaren. Man behöver ju följa förordningen, och formuleringen i den är att den berörda myndigheten på fordonsägarens begäran ska utfärda ett intyg. Hur kan man använda den formuleringen för att underlätta så mycket som möjligt för svenska fordonsägare? Det kommer vi från regeringens sida att beakta när vi formulerar våra instruktioner till myndigheten.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för de snälla och uppmuntrande orden. Jag hann ta mig hem och se till att både barn och man var på gott humör samt äta lite middag med dem före den här debatten, så det gick alldeles utmärkt. Jag ser också väldigt mycket fram emot att få debattera ELV-förordningen igen eftersom det var ett tag sedan jag fick stå i kammaren och prata om detta arbete.

Till att börja med har vi, precis som ledamoten lyfter, en stor utmaning vad gäller tillämpningen av den här typen av förordning i vårt land. Vi har ett väldigt omfattande rullande kulturliv i Sverige. Vi har en fordonskultur som verkligen sticker ut, och jag skulle säga att det är en del av svensk kultur att se de veteranbilar som med jämna mellanrum radar upp sig på gatorna.

En viktig del för den svenska regeringen har varit att se till att man kan få ett sådant här undantag, det vill säga att vi inte på rak arm får en lagstiftning som direkt börjar gälla i Sverige där främst veteranbilar rakt av klassas som uttjänta fordon. Det hade varit en total katastrof för vår fordonskultur, och jag är väldigt stolt och glad över att regeringen har lyckats stoppa en sådan situation. Det betyder dock inte att faran är över, utan precis som ledamoten lyfter måste vi se över hur vi kan tillämpa en sådan här förordning på bästa möjliga sätt i vårt land.

Det allra främsta skulle väl jag säga är hur vi ser till att på ett effektivt sätt genomföra den här typen av undantag. Här är det ju rent formellt så att allt det nationella arbetet börjar med en förordningstillämpning först när förordningen är beslutad och publicerad, vilket inte har skett än. Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka, utan från regeringens sida behöver vi självklart vara väl förberedda på hur man på bästa sätt kan tillämpa en sådan här förordning.

Jag tar absolut med mig möjligheten att utnyttja uppgifter som redan finns. Det vi än så länge har kunnat identifiera i den här förordningen är att den berörda myndigheten på fordonsägarens begäran ska kunna utfärda intyg om att fordonet undantas.

Någonstans är det ändå ganska tydligt i förordningen att den berörda myndigheten blir ansvarig för att utfärda de här intygen. Då blir den största farhågan administrativ börda och ett långsamt arbete med att utfärda intygen. Därför anser jag att det är helt rätt att diskutera hur vi kan minska den administrativa bördan och se till att det här går så snabbt som möjligt och att det inte blir någon lång fördröjning som skapar problem för alla som äger ett sådant fordon och har ett sådant kulturellt intresse.

Det är viktigt att statusen, som ju ofta är dokumenterad, kan framgå för den berörda myndigheten på bästa möjliga sätt. Jag kan inte redogöra för exakt hur vi från regeringens sida vill att en sådan process ska se ut, eftersom vi inte beslutar om någonting sådant förrän förordningen är publicerad och färdig. Jag tar dock väldigt gärna en diskussion om hur vi kan se till att minska den administrativa bördan så mycket som möjligt.

Slutligen vill jag återigen nämna något som jag tog upp i mitt första svar. Vi har en lag i Sverige, förvaltningslagen, vars syfte är att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Det finns alltså sådana motivationer i vår lagstiftning i dag, och de är särskilt viktiga i det här sammanhanget.

Fru talman! Rashid Farivar har ställt tre frågor till mig.

Han undrar vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att ELV-förordningen, det vill säga förordningen om cirkularitetskrav för fordonskonstruktion och hanteringen av uttjänta fordon, genomförs i Sverige på ett sätt som värnar Sveriges fordonskultur, det rullande kulturarvet och äganderätten.

Han undrar också hur jag avser att säkerställa att Transportstyrelsen och andra berörda myndigheter tillämpar förordningen rättssäkert, enhetligt och förutsebart så att fordonsägare inte riskerar att felaktigt få sina fordon klassade som uttjänta.

Slutligen undrar han vilka initiativ jag avser att ta för att de nationella möjligheter till undantag som ELV-förordningen medger – exempelvis för specialbyggda fordon, tävlingsfordon och andra fordon av särskilt kulturellt intresse – ska utnyttjas fullt ut vid genomförandet av förordningen i Sverige.

Som min vikarie Johan Britz svarade på den skriftliga fråga om genomförandet av ELV-förordningen som inkom i april i år blir den EU-förordning som har förhandlats fram direkt gällande i svensk rätt. Därför har Sveriges regering i förhandlingarna i EU:s ministerråd från start varit väldigt tydlig, utifrån den ståndpunkt som regeringen har förankrat med riksdagen om att fordonsägares intressen ska beaktas, med att förordningen inte får bli för ingripande eller begränsande när det gäller fordon av särskilt kulturellt intresse. Det här har varit en prioriterad fråga för Sverige under förhandlingarna.

Enligt överenskommelsen mellan ministerrådet och Europaparlamentet ska vad som anses vara av särskilt kulturellt intresse bedömas på nationell nivå. Ett fordon som på nationell nivå har bedömts vara av särskilt kulturellt intresse omfattas inte av kraven i förordningen. Regeringens ambition är att beakta fordonsägares intressen och att det står oförändrat. Mot den bakgrunden är det min bedömning att den nya EU-förordningen på ett tillfredsställande sätt kommer att kunna tillgodose de intressen vi har i Sverige.

Enligt förvaltningslagen ska all lagstiftning tillämpas på ett rättssäkert, enhetligt och förutsebart sätt av myndigheter. Av lagen framgår bland annat att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts, och det framgår också att myndighetsbeslut som regel är möjliga att överklaga och att den enskilde kan överklaga ett beslut som går en emot.

När det gäller möjligheten till nationella undantag undantas specialbyggda fordon, tävlingsfordon och andra fordon redan i förordningen om de anses ha ett särskilt kulturellt intresse i medlemsstaten.

Fru talman! Det blir lite bittert att göra ett avslutande inlägg där jag måste kritisera ledamoten för hennes syn på svenska mark- och skogsägare som personer som vill förstöra naturen.

De som äger skog och mark i Sverige är väldigt många olika personer. Jämfört med förhållandena i andra länder äger man ofta en mycket mindre mängd areal, och man är väldigt mån om att ta hand om den på ett ansvarsfullt sätt.

Vänsterpartiet talar i samma vända om att vi ska fasa ut all fossil plast, alla förpackningar och allting som använder sig av kol, olja och gas som grund och ersätta det med något annat. Vad ska det ersättas med om inte pappers- och massaprodukter? Någonstans finns det en logik här som man måste ta hänsyn till.

I Sverige har vi ett väldigt sunt sätt att förhålla oss till den skog och mark som vi har. Vi exploaterar den inte på det sätt som man gör i andra länder, såsom i Kanada eller Brasilien, utan vi har ett ansvarsfullt brukande som leder till att vi har växande skogar som ökar i volym. Vi ser till att förse hela Europa med rena förpackningar och rena produkter som man kan använda. Det tycker jag är en väldigt bra sak, och jag vänder mig emot bilden av att man vill förstöra naturen när man äger skog och brukar den.

Ledamoten lyfter fram att det visserligen är bra att vi satsar på våtmarker men menar att inte ens det är tillräckligt. Men det har faktiskt aldrig i svensk historia satsats så mycket på våtmarker som med oss i regeringsställning. Under förra mandatperioden satsade det underlag som Vänsterpartiet ingick i lika mycket som vi har gjort i en enskild budget på våtmarker. Det blir lite svårt med trovärdigheten när vi har satsat två och en halv gånger så mycket som man gjorde under förra mandatperioden, totalt nästan 1,8 miljarder, för att återställa våtmarker.

Mer ska göras, och jag ser fram emot att debattera det vidare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag får helt enkelt inse att ledamoten inte vill diskutera den nya typen av satsningar som regeringen är väldigt investerad i. Det har exempelvis aldrig någonsin i svensk historia satsats så mycket på att återställa våtmarker som under den här regeringen.

Regeringen har lagt fram en havsmiljöproposition som tar avstamp just i ramverket som jag var med och förhandlade fram, Kunming–Montreal-ramverket. Den innehåller ett mål om att skydda just 30 procent av våra hav och vatten med 10 procent strikt skydd, precis i enlighet med ramverket.

I stället vill ledamoten strikt fokusera på skydd. Det går jättebra. Vi kan absolut tala om behoven av naturreservat, nationalparker och olika typer av landbaserade skydd. Regeringen satsar nu exempelvis 500 miljoner kronor ytterligare per år 2023–2026 för just skydd av värdefull natur.

Det handlar framför allt om att ge ersättning till olika markägare som har värdefull skog med höga naturvärden så att den kan skyddas som naturreservat. Det är en viktig del av det arbete som sker.

Fru talman! Jag märker att ledamoten i sina frågor har tagit avstamp i rapporten. Där beskrivs det att det är särskilt oroande för Sverige eftersom Sverige ingår i det boreala barrskogsbältet.

Det är viktigt att lyfta fram några aspekter. Exempelvis är uppvärmningen kraftigare. I rapporten lyfter man fram boreala skogar i Ryssland och Kanada. Situationen är likartad, men hoten ser inte likadana ut.

Exempelvis har man en mer omfattande exploateringstakt i Kanada än vad vi har i Sverige. De har en större permafrostavsmältning som också påverkar. De har också en uppvärmning som är kraftigare, eftersom uppvärmningen på höga latituder är snabbare än det globala snittet. Det finns lite sådana aspekter att ta hänsyn till.

Vi behöver självklart stärka resiliensen också i svenska skogar. Vi behöver på olika sätt utveckla hur vi gör det. Personligen kan jag tycka att det har varit ett stort problem när skogsägare i Sverige som tar hand om sin skog endast möts av ett avverkningsförbud när det dyker upp större miljö- och naturvärden, en större naturrikedom och känsliga arter som har ett skydd enligt EU-lagstiftning.

Det kanske inte är ett så bra incitament om vi vill att alla markägare i Sverige ska se till att ha en stark biologisk mångfald och stärka naturvärdena i sin skog. Därför har regeringen gått fram med ersättning till skogsägarna även när det är på grund av exempelvis art- och habitatdirektivet eller annat som de inte kan avverka. På så sätt blir det positivt när man exempelvis får ett stopp på avverkningsbeslut.

Vi måste på olika sätt se till att stärka de skogsägare som skyddar sin skog som har höga naturvärden. Det gäller att se till att det blir någonting positivt både ekonomiskt och generellt så att man inte ser miljölagarna som ett hot. I Sverige ägs väldigt mycket av vår skog av privata markägare och näringsidkare av olika slag.

Det finns många frågor att arbeta med när det kommer till skydd av natur. Det handlar såklart om att satsa på att bilda nya naturreservat och sköta de naturreservat man har. Men det handlar också om att bygga förtroende för hur vi arbetar i Sverige och Europa, nämligen att man får ersättning när man får ett avverkningsstopp av miljöskäl.

Fru talman! Andrea Andersson Tay väljer att kritisera regeringen för att vi enligt henne är för sena med vårt arbete. Men Sverige rapporterade in nationella mål före partsmötet 2024. Det var den tidsplan som rådde, helt i enlighet med de beslut som fattades på partsmötet 2022. Man uppmanades att rapportera in mål om uppdateringen av ens nationella strategi, det vi kallar för NBSAP, inte var klar. Jag vet inte om Vänsterpartiet föredrar att man hafsar ihop en plan för biologisk mångfald som man rapporterar in snabbare än alla andra länder och att den sedan är svagare i innehållet. Så väljer vi inte att arbeta. Jag som liberal tycker att det är viktigt att vi levererar en bra plan. Vi ska absolut hålla oss till tidsramarna, vilket vi också har gjort.

Den plan som vi nu har lagt fram bygger på en parlamentarisk utredning. Jag tycker att det är väldigt bra, fru talman, när alla partier i hela Sveriges riksdag kan vara med och arbeta fram de mer långsiktiga, stora dokumenten, som den nationella planen för biologisk mångfald, artrikedom och miljö. När vi har en bredare grupp av partier som har tittat på vilka behov som finns i Sverige och plockat fram ett underlag blir det också ett mer robust dokument som regeringen sedan kan lägga fram. Det kan hålla över tid och ha ett större stöd i hela vårt land. Eftersom den parlamentariska utredningen behövde komma med sitt förslag till svensk strategi behövde vi invänta det betänkandet. När vi sedan fick det var vi tvungna att remittera det. Efter det har vi arbetat väldigt snabbt.

De mål som vi har rapporterat spänner över 13 olika utgiftsområden. Självklart är utgifterna inom klimat, miljö och natur störst. Men det finns också många mål som spänner över andra ansvarsområden och andra delar av det arbete som sker från regeringens sida.

Fru talman! Ledamoten nämner att jag var på plats och ställde mig bakom det här ramverket. Jag skulle vilja lyfta in att jag inte bara var på plats. Jag förhandlade fram det här ramverket. Jag satt många timmar med kollegor från många olika länder och kämpade för att ramverket skulle ha hög ambition och för att fler länder skulle ta mer ansvar för inte minst vad som händer i havs- och vattenområden, där vi har ett särskilt engagemang från svensk sida.

Vi såg också till att förhandla väldigt hårt kring rapporteringen för att se till att alla länder är så pass transparenta och öppna som de kan vara med vilket läge som råder i deras olika länder. Jag skulle säga att demokratiska länder har kommit en mycket längre bit med att rapportera det faktiska läget för den biologiska mångfalden.

Fru talman! Det finns många olika vinklar på det här arbetet. Det är självklart att det arbete som sker med skyddande av värdefull natur genom att vi bildar naturreservat är en viktig del. Men jag tycker också att det är viktigt att nämna att det finns ett arbete som man kan utveckla. Bildandet av naturreservat och nationalparker hör till det som pågått länge. Sedan finns det arbeten där vi verkligen ligger efter och kraftigt behöver komma i kapp.

Jag syftar inte minst på arbetet med att skydda våra havs- och vattenmiljöer. Det är ett arbete som har halkat efter och där Sverige inte har varit tillräckligt bra. Vi har inte tagit ansvar för den väldigt oroväckande situation vi har i våra hav och vatten. Därför tycker jag att det är väldigt bra att Sveriges regering har lagt fram en ny havsmiljöproposition där det bland annat ingår att minst 30 procent av alla inlandsvattenområden och kust och havsområden ska bevaras och förvaltas senast år 2030. Det finns också ett 10-procentigt krav på särskilt starkt skydd, helt i enlighet med det nya ramverk som jag var med och förhandlade fram.

Fru talman! Andrea Andersson Tay har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att hantera de risker för ekosystemkollaps som beskrivs i den rapport som har publicerats av brittiska Department for Environment, Food & Rural Affairs. Vidare har hon frågat varför jag inte verkat för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt Kunming–Montreal-ramverket, EU:s strategi för biologisk mångfald och naturrestaureringsförordningen. Slutligen har hon också frågat mig om jag avser att verka för införandet av ett naturpolitiskt ramverk, i likhet med det klimatpolitiska ramverket.

År 2019 presenterade FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES, den första övergripande rapporten om tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystemtjänster. Situationen beskrevs som allvarlig. Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning, och många ekosystem förändras i snabb takt. Kunming–Montreal-ramverket, ett nytt globalt ramverk som förhandlades fram 2022, har som övergripande målsättning att hejda och vända den förlusten.

Sverige är part till FN:s konvention om biologisk mångfald och hade en central roll i arbetet med att ta fram Kunming–Montreal-ramverket. I samband med att världens länder enades om ramverket fattades även beslut om att parterna skulle uppdatera sina strategier för biologisk mångfald och ekosystemtjänster och anpassa sina planer till de nya målen i ramverket.

Regeringen beslutade därför den 5 februari om en ny svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I strategin beskriver regeringen arbetet för att nå målen i Kunming–Montreal-ramverket. Därigenom bidrar också Sverige till att nå målsättningarna inom EU:s strategi för biologisk mångfald till 2030.

Regeringen har gjort flera satsningar för att skydda och restaurera ekosystem. Ett exempel är våra historiskt höga satsningar på att återväta utdikade våtmarker och på att minska koldioxidutsläpp och främja biologisk mångfald, vilket också sker genom det arbetet. Riksdagen har även beslutat om regeringens havsmiljöproposition, den första sedan 2009. Där ingår ett ökat skydd av marina områden, minskad övergödning och ett hållbart fiske. Målet är att säkerställa att minst 30 procent av alla inlandsvattenområden och kust- och havsområden bevaras och förvaltas effektivt senast år 2030.

Till följd av kraven i EU:s naturrestaureringsförordning om att upprätta en nationell restaureringsplan har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket ta fram ett förslag till en sådan plan. Naturvårdsverket ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet den 27 februari 2026. Därefter behöver underlaget beredas av regeringen innan ett utkast till plan kan lämnas till kommissionen. Det ska ske senast september 2026.

Regeringen gör år 2026 även satsningar på att möjliggöra implementering av naturrestaureringsförordningen. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har bland annat fått medel för att skala upp arbetet med miljöövervakning, inklusive övervakning av tillståndet för pollinatörer.

Sedan 1999 har Sverige ett miljömålssystem som i dag består av ett generationsmål och 16 olika miljökvalitetsmål som har beslutats av riksdagen. Systemet inkluderar ett flertal etappmål. Regeringen beslutade den 5 februari om ett nytt etappmål om vilda pollinatörer samt uppdaterade etappmålet om stadsgrönska. Miljömålen följs upp på regelbunden basis, inte minst genom vår årliga budgetproposition till riksdagen. Genom miljömålssystemet tillsammans med våra internationella åtaganden har vi i dag ett robust system för styrning, målsättning och regelbunden uppföljning av regeringens miljöarbete.