Margareta Cederfelt

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr ålderspresident! Konsekvenserna finns. Det kommer att bli minskad handel, och det kommer att bli minskat samarbete. Det är helt motsatt det Kirgizistan önskar på alla nivåer i landet. Låt mig säga det.

Det är också någonting annat som jag skulle vilja lyfta fram. Ser inte Jacob Risberg risken att andra aktörer stärker sitt fäste i Uzbekistan om inte EU finns med och vad det kan medföra?

Silk Road har nämnts. Jag har inte fått en enda kommentar om vad det kan innebära för negativt. Jag har talat om säkerhetsfrågorna och Ryssland. Jacob Risberg har inte bemött detta med ett enda ord.

Jag har nämnt utbildningssamarbete som finns med Kirgizistan och Indien. Något jag inte nämnt tidigare, men som jag nämner nu, är att Turkiet också är aktivt och bygger ut ett samarbete.

Vad kan Europa göra för att länderna ska bli bättre och för att det ska bli bättre länder att leva i för deras medborgare? Det skulle jag vilja ha mer klarhet i.

Herr ålderspresident! Jag tackade för mig i talarstolen redan i förra veckan. Jag ska inte upprepa det. Jag vill ändå säga att det har varit väldigt roligt att få möjlighet att debattera Centralasien som sista ärende under mina 23 år i riksdagen.

Jag hoppas innerligt att debatten om Centralasien kommer att fortsätta här i kammaren med positiva förtecken så att vi kan utveckla vårt svenska samarbete, men med respekt för alla de fundamentala rättigheterna.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag skulle vilja fråga Jacob Risberg var han egentligen hittar allting om att det inte ska finnas några konsekvenser. Visst finns det med i avtalet och också i medvetenheten hos Kirgizistan. Ska man lyckas vända trenden gäller det att se till att samarbeta och uppfylla de kriterier som finns i avtalet.

Det handlar om att hitta en utveckling och att hitta andra samarbetspartner än de totalitära grannarna. Här har vi EU och vad EU kan erbjuda. Ser inte Jacob Risberg det positiva för utvecklingen i den riktning som Jacob Risberg säger sig vilja ha i att det kommer ett avtal till stånd?

Herr ålderspresident! Jag säger detta för att jag tycker att det är viktigt att vi ser det positiva i att det finns ett avtal som ska stödja demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det handlar inte om upprepning. Det handlar om att se till att få en belysning ur olika perspektiv av vad synsättet är på avtalet och dess framtid.

Herr ålderspresident! Ja, det blir konsekvenser i praktiken. Jag är helt övertygad om att även Jacob Risberg kommer ihåg korruptionshistorierna i Centralasien och att företag varit etablerade men dragit sig undan och inte velat vara med. Det här visar hur viktigt det är att ett land arbetar aktivt på alla nivåer för bättre ekonomi och för ordning och reda. Detta är precis vad avtalet handlar om: ordning och reda, demokrati och transparens.

Med tanke på den situation vi har i dag gällande konkurrens, bristande säkerhet och hot är jag övertygad om att utvecklingen kommer att bli positiv. Inom EU måste vi aktivt arbeta för att hitta nya samarbetspartner och nya handelspartner och för att andra länder ska få möjlighet att växa demokratiskt.

Herr ålderspresident! Låt mig nämna, vilket inte har gjorts här, att det finns en vilja hos länderna, i det här fallet Kirgizistan, till egen utveckling. Detta finns med. Kirgizistan har självt antagit utvecklingsmål som säger att landet ska finnas med i topp 60 när det gäller ekonomisk utveckling och respekt för medborgarna. I dag befinner sig landet långt ned. Av 160 länder är Kirgizistan på 117:e plats, men Kirgizistan har inte givit upp. Det tycker jag är ett bra tecken – inte att man befinner sig på 117:e plats utan att man arbetar för att landet ska lyckas.

Ska ett land lyckas långsiktigt gäller det att inte bara jobba med ekonomin – det är viktigt att notera. Det handlar också om mänskliga rättigheter, demokrati och ett inkluderande samhälle. Det är precis vad man fokuserar på i avtalet med dess 350 sidor. Kan inte Jacob Risberg se något positivt med detta? Jo, det har ju Jacob Risberg sagt, så den frågan behöver kanske inte upprepas. Men jag skulle gärna höra starkare ord från Jacob Risberg om att avtalet kan och kommer att bidra till ekonomisk och demokratisk utveckling i Kirgizistan.

Herr ålderspresident! Ärendet vi nu debatterar är utrikesutskottets betänkande UU23 Avtal om fördjupat partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kirgizistan, å andra sidan.

Herr ålderspresident! Det finns många likheter mellan Kirgizistan och Uzbekistan men också stora skiljaktigheter, precis som det gör mellan de nordiska länderna. Varje land är unikt. Likheterna är att Kirgizistan har varit en del av Sovjet, att Kirgizistan blev självständigt 1991 när Sovjet föll samman men också att det är ett land med demokratiskt underskott och bristande respekt för mänskliga rättigheter och civilsamhället. Det är ett land som fortfarande är medlem i flera ryssbaserade organisationer, precis de som jag nämnde i mitt tidigare anförande. Och det är ett land där Kina bygger sin Silk Road eller Belt and Road – vilket man vill använda.

Men det är också ett land där det, precis som i Uzbekistan, finns framtidstro. Det är ett land där människorna, medborgarna, vill ha ekonomisk utveckling, demokrati och ett fungerande civilsamhälle. Det är också något jag har fått höra under alla år jag har besökt Kirgizistan.

Jag tror därför mycket på det avtal som vi nu debatterar. Jag tror att det kommer att bidra till ökad säkerhet och ökad trygghet men också till ekonomisk tillväxt och större respekt för mänskliga rättigheter.

Kirgizistan är det land i Centralasien som har kommit längst när det gäller demokrati. Det är ett land som har haft och till viss del fortfarande har stora problem med terrorism. Om jag minns rätt fanns det runt tidigt 2000-tal inte ett fungerande parlament eller en fungerande regering. Men en dam, Roza Otunbayeva, trädde fram och tog på sig rollen som president. Hon gjorde något så ovanligt men viktigt som att se till att det blev ett val, och hon steg av när det fanns en vinnare. Det har därefter varit flera val där valresultatet har respekterats. Det är inte alltid det sker, men i Kirgizistan har valresultatet respekterats. Det har blivit skifte av majoritet.

Det kan tyckas vara en liten fråga, och det kan tyckas vara självklart. Men det är det inte. Det är absolut inte självklart, herr ålderspresident.

Jag tror därför att ett fördjupat handelsavtal kan leda till ett väldigt bra resultat, speciellt eftersom det finns en vilja på alla nivåer i samhället att utveckla de internationella kontakterna och relationerna med väst. I Kirgizistan har jag nämligen hört exakt samma argument som i Uzbekistan och i övriga centralasiatiska länder: Vi behöver handel och samarbete med EU, med väst. Varför vänder ni oss ryggen?

Jag ser att det här avtalet är välkommet. Det är även välkommet från EU, eftersom det kan ge oss möjlighet att utveckla vår handel, få tillgång till tillväxt och även påverka en del av världen där vi inte är aktiva sedan tidigare.

Om EU kan få större inflytande ser jag också möjligheter att begränsa en kinesisk framfart. Det är något som vi sällan diskuterar här i kammaren, men jag ser den frågan som viktig. Jag ser det som centralt att vi aktivt arbetar med alla instrument som finns.

Jag ser det också som viktigt att det är just ett avtal, att det inte handlar om ett medlemskap. Det är viktigt att göra distinktionen mellan ett medlemskap och ett avtal om samarbete och handel.

Herr ålderspresident! I mitt förra anförande glömde jag att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Därför hoppas jag att det accepteras att jag självklart yrkar bifall till förslagen i både detta betänkande, UU23, och betänkande UU22. Jag ber om ursäkt. Jag var så ivrig att få lov att debattera om två centralasiatiska länder att det föll bort.

Låt mig nämna en annan fråga, som Miljöpartiet ofta debatterar: miljö. Centralasiatiska länder som både Uzbekistan och Kirgizistan lider av omfattande vattenbrist, omfattande erosion och svårigheter för jordbruket att utvecklas. Genom detta avtal finns det möjligheter att jobba för att vattentillgången ska kunna bli bättre genom annan användning och genom utveckling.

Det finns också möjligheter att stoppa erosionen, som är ett omfattande problem. Jag vet att det är ett problem som EU och FN arbetar med. Det gör också en organisation som vi inte är bekanta med här i Sverige men som finns i många muslimska länder: Aga Khan Foundation.

Detta visar hur många olika aktörer som är involverade när det gäller utveckling och säkerhet i Centralasien. Det är dags att också EU tar större plats och inte bara har ett missionskontor.

Herr ålderspresident! Jacob Risberg nämnde inledningsvis att avtalet är på mer än 300 sidor. Det är ungefär 350 sidor långt, och precis de frågor som Jacob Risberg nämner finns med på de sidorna. Det ser jag som en garanti för att frågorna kommer att behandlas.

Låt mig dock säga att jag tycker att just grannländerna är väldigt oroväckande. De försöker på olika sätt infiltrera, påverka och tynga ned. De försöker skapa rädslor. Detta sker samtidigt som även länder vid sidan om försöker dominera handel, råvarutillgångar och infrastruktur. Det gäller inte minst Nya Sidenvägen och vad den kommer att innebära; vi har sett i Afrika vad kinesiska satsningar har inneburit där, och jag kan inte se att det kommer att innebära något annat i Uzbekistan.

Här kan EU dock bidra konstruktivt genom att se till att det blir andra kanaler för utveckling och betoning på demokrati, vilket inte finns med i samarbetena med de icke demokratiska länderna. Jag tror på framtiden, jag tror på EU:s inflytande och jag tror på Uzbekistan. Det hoppas jag att Jacob Risberg också gör.

Herr ålderspresident! Ja, jag fick precis höra: ”Det är väldigt vad de pratar!” Jajamensan! Det är nämligen inte ofta vi får möjlighet att debattera Centralasien här, och det är viktiga länder.

Låt mig säga att precis de argument som Jacob Risberg anförde för att man inte ska teckna den typ av handelsavtal som vi har framför oss går att använda för att hävda motsatsen. Om Jacob Risberg lyssnar på vad jag säger: Det här handlar om att utveckla såväl samarbete, demokrati, mänskliga rättigheter och civilsamhälle som handelsfrågor, ekonomisk utveckling och säkerhet. Allihop är viktiga frågor i dagens samhälle.

Jag nämnde tidigare ett antal organisationer som Uzbekistan är med i. Uzbekistan är med i en organisation som Sverige var med i innan vi blev medlem i Nato, nämligen Partnerskap för fred. Det är en annan organisation som jobbar för trygghet och säkerhet men där även de demokratiska frågorna finns med.

Det jag har nämnt får Jacob Risberg gärna utveckla och svara på. Hur ska ett land kunna utveckla sin demokrati och sitt oberoende av diktaturer om demokratiska länder inte visar en vilja till samarbete och ekonomisk utveckling? Det är ju faktiskt det som har varit frågan och realiteten för Uzbekistan när vi från väst har stängt dörren.

Det kan inte minst synas i hur ofta Uzbekistan har funnits med på dagordningen och i debatterna här i riksdagen. Under mina tre mandatperioder i utrikesutskottet har Uzbekistan aldrig förekommit, och det tycker jag är skandal. Jag hoppas därför att det kan bli fler debatter framöver.

Herr ålderspresident! Det finns tydliga svar i avtalet på precis de frågor som Jacob Risberg lyfter. Det står att det handlar om mänskliga rättigheter, om civilsamhället och om demokratifrågor, och det handlar om ekonomisk utveckling i landet och om säkerhet och trygghet. Det finns många frågor som ingår och som besvaras i det här avtalet. Jag rekommenderar Jacob Risberg att läsa avtalet och att fortsätta att följa upp hur utvecklingen i Uzbekistan går.

Det här handlar ju inte om ett medlemskap i EU. Det här handlar inte ens om att komma närmare det, utan det handlar om att utveckla handeln. Detta är någonting oerhört positivt, speciellt eftersom EU också behöver utveckla sin handel.

Vi har tidigare haft handelsavtalet med Indien uppe för godkännande, och det är oerhört positivt. Jag ser det här som ett annat viktigt avtal, för vi i Europa kan inte stänga dörren mot omvärlden om vi vill fortsätta att vara en världsdel som är med och driver utvecklingen och som är med och ser till att våra värdegrunder återfinns på andra platser på jorden. Om vi vill se till att andra människor får en växande ekonomi, har möjlighet att engagera sig i civilsamhället och vet att det är demokrati och respekt för mänskliga rättigheter som råder måste vi också samarbeta med dem. Vi kan inte stänga dörren och lämna fritt spelrum för totalitära grannländer, för då kan vi vara säkra på att demokratin inte går framåt utan tvärtom tar ytterligare steg tillbaka.

Herr ålderspresident! Jag tackar Jacob Risberg för frågorna. Jag skulle vilja säga precis det jag sa i mitt anförande: Det finns sedan många år tillbaka en EU-mission som jobbar med mänskliga rättigheter, och det finns en OSSE-mission som jobbar med detsamma. Det finns också ett FN-kontor som jobbar med dessa frågor.

I Uzbekistan finns det en vilja till utveckling. Detta visades inte minst genom den valobservation som OSSE genomförde 2019. Jag var själv på plats, och jag måste säga att det var som att stiga tillbaka ett antal år, men den vilja som fanns till utveckling kommer jag alltid att bära med mig.

År 2021 var det dags för presidentval. Jag var på plats då också och kunde konstatera att det även i det sammanhanget skedde en utveckling, även om den var långsammare än vad vi hade hoppats på inom OSSE. År 2024 var det val igen. Jag var inte på plats då, men jag har läst utlåtandet, och även där talas det om en utveckling – men en mycket långsam sådan.

Jag hoppas att det avtal som EU nu förhoppningsvis ser till att få på plats kan bidra till utveckling, för det man ofta har anfört från Uzbekistan – oavsett om det är från högsta politiska nivå eller från de lokala handlarna – handlar om varför vi har vänt dem ryggen. De undrar varför de ska vara hänvisade enbart till sina totalitära grannar. De säger: Vi vill samarbeta, och vi vill handla med EU.

Förhoppningsvis kan det faktiskt bli en ändring!

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att säga att jag är riktigt glad över att få möjlighet att debattera ett ärende som handlar om handelsavtal tecknade via EU, för det är inte ofta vi debatterar dessa avtal i Sveriges riksdag. Jag är en stor vän av Centralasien, och jag tycker därför det är viktigt att vi för en gångs skull debatterar inte bara avtalet utan också centralasiatiska länder och att de kommer upp på dagordningen här i Sveriges riksdag.

Ärendet vi debatterar, utrikesutskottets betänkande UU22 Avtal om fördjupat partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, handlar precis som rubriken säger om ett samarbete mellan EU och dess medlemsstater samt Republiken Uzbekistan.

Förhandlingarna kring detta avtal inleddes redan 2018 och avslutades 2022. Det undertecknades av EU den 24 oktober 2025. Det som nu återstår är att samtliga medlemsstater ska signera avtalet. Det är en viktig process, som handlar om att avtalet faller inom medlemsstaternas kompetensområde. Därför behöver också medlemsstaterna signera, för det handlar om att tillämpa medlemsstaternas konstitutionella förfarande.

Låt mig säga att jag är väldigt glad över att avtalet som sådant kommer till stånd. Det handlar om att främja politisk dialog, främja handel och främja investeringar. Det handlar om att stärka inte bara Uzbekistan utan också ekonomisk utveckling i EU. Det handlar om marknadsekonomi och att utveckla etableringsfrihet. Det handlar framför allt om Uzbekistan men också om tjänster, handel och kapitalrörelser och sist men inte minst om regional säkerhet.

Centralasiens länder har alla varit delar av Sovjetunionen. När Sovjetunionen föll samman blev de centralasiatiska staterna självständiga, och de har sedan dess kämpat på för självständighet. Men låt mig stryka under att alla dessa länder på sätt och vis fortfarande är knutna till Ryssland genom medlemskap i ett flertal Rysslandsbaserade organisationer. Det gäller också Uzbekistan.

Det handlar om försvar och militärt samarbete inom CSTO. Det handlar om ekonomiskt samarbete inom Eurasian Economic Union. Det handlar om CIS, Oberoende staters samvälde, det vill säga före detta sovjetstater. Men Uzbekistan är också medlem i Shanghai Co-operation Organisation, en Kinabaserad organisation där även Ryssland är medlem.

Jag vill här understryka att Uzbekistan har erkänt Ukrainas självständighet och territoriella integritet. Jag ser det som oerhört stort att en före detta sovjetisk delstat, numera en självständig stat, kan och vågar erkänna Ukrainas självständighet. Det är stort och oerhört viktigt.

Låt mig även understryka vad jag har hört många gånger när jag har varit i Centralasien, inklusive Uzbekistan: ”Ni säger att vi ska bli mer demokratiska. Ni säger att vi ska utveckla vår självständighet. Ni säger att vi ska utveckla respekt för mänskliga rättigheter. Men vad gör ni för oss?” Det är vad jag ofta har fått höra. ”Varför vill ni inte utveckla er handel med oss? Varför vill ni inte utveckla ert samarbete med oss? Vi är fortfarande beroende av Ryssland. Vi är fortfarande beroende av Kina.” Här kan EU ha stor och avgörande betydelse, herr ålderspresident, och jag ser fram emot utökad handel.

Låt mig dock säga att EU:s närvaro i Uzbekistan är långtifrån ny. Där finns en EU-mission sedan många år tillbaka. Uzbekistan är också medlem i OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Det finns en OSSE-mission på plats i landet som jobbar med utvecklingsfrågor, demokratifrågor och mänskliga rättigheter. Det finns ett FN-kontor i landet.

Jag tror mycket på avtalet mellan EU och Uzbekistan, för med handel och utbyte finns det stora möjligheter för EU att också påverka demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i Uzbekistan i positiv riktning.

Det jag noterade när jag senast besökte Uzbekistan var glädjande nog att tillväxten där går framåt. Medan vi har väldigt låg tillväxt här i Sverige kan jag konstatera att tillväxten i Uzbekistan under senare år har legat på någonstans mellan 6 och 7 procent per år.

Uzbekistan har även ett utvecklat samarbete inte bara med Ryssland och Kina utan också med andra länder i regionen, vilket gör att det finns satsningar på it och teknologisk utveckling.

Vi ska inte tro att det bara är EU som jobbar för utveckling, herr ålderspresident. Det gör även andra länder. USA finns på plats och jobbar för utveckling och säkerhet. Men även Indien är engagerat i Uzbekistan, inte minst genom det samarbete som finns kring utbildningsfrågor.

Det här visar, tycker jag, att EU och dess medlemsstater behöver vara med. Vi kan och ska arbeta aktivt för mänskliga rättigheter, demokrati och ekonomisk utveckling, särskilt när det finns en efterfrågan hos Uzbekistan.

Slutligen vill jag säga, herr ålderspresident, att den kinesiska Belt and Road eller Nya Sidenvägen går rakt genom Centralasien. Jag tycker att det skulle vara väldigt olyckligt om Europa inte kan arbeta aktivt för att se till att sätta Europa och dess medlemsländer på kartan i samarbetet för Uzbekistans utveckling. Vi kan inte lämna Uzbekistan ensamt.

Fru talman! Min fråga går till utrikesminister Maria Malmer Stenergard.

Den senaste tiden har det spekulerats i om EU ska förhandla med Ryssland om fred i Ukraina och i vem som i så fall ska sitta med vid förhandlingsbordet. Samtidigt kan vi se att Rysslands aggression mot Ukraina tilltar i omfattning och styrka. Man utför bestialiska attacker, inte minst mot Kiev, som dagligen utsätts för bombningar.

Jag undrar därför vilken roll utrikesministern anser att EU bör spela i den fortsatta processen för att få till en rättvis och hållbar fred i Ukraina. Jag talar om en fred som visar respekt för Ukrainas integritet, som gärna får komma snarast och som respekteras av Ryssland.

Herr talman! Det är slående hur vi tre från delegationen har en gemensam uppfattning när det handlar om vikten av det parlamentariska arbetet internationellt. Jag vill passa på att framhålla att jag önskar att de parlamentariska delegationer som riksdagen är medlem i – det handlar om ett stort antal internationella organisationer – kan få ett större genomslag i riksdagen och i Sverige. Jag säger detta därför att det arbete som vi gör i de internationella parlamentariska delegationerna har betydelse, speciellt i orostider som dessa. Jag vet att herr talmannen har gjort mycket för att förbättra dialogen, men jag är övertygad om att mer behövs.

Det betänkande vi debatterar nu handlar om verksamheten under 2025. Någonstans önskar jag att den verksamhet som bedrivs i delegationernas regi inte ska behöva vänta ett helt år – i vissa fall – innan den blir officiell och når riksdagens ledamöter så att vi kan ha ett samtal och en debatt här i riksdagen.

Detta kan vara något för kommande talmanspresidium, kommande delegationspresidium och riksdagsstyrelsen att diskutera vidare, för om vi ska lyckas ännu bättre än i dag på den internationella arenan behöver vi ett större engagemang och ett större genomslag.

IPU grundades 1889 och är världens äldsta parlamentariska organisation. Tillika är den världens geografiskt största parlamentariska organisation, med 183 medlemsländer från alla världsdelar. Detta är otroligt, för det ger en möjlighet till dialog och till att mötas parlamentariker emellan och diskutera och debattera både gemensamma och icke gemensamma frågor.

Efter mina 23 år i riksdagen är jag än mer övertygad om att om vi i Sverige ska leva i välstånd och i en fungerande demokrati måste vi också ha större internationellt engagemang på den parlamentariska nivån. Det är regeringarna som styr, men vi parlamentariker kan göra mycket.

Låt mig också säga några ord om det arbete delegationen har gjort och gör. Vi samarbetar bland annat i den nordiska kretsen. Vi träffas innan generalförsamlingarna och gör också studiebesök tillsammans i samband med FN-hearingen. Detta är oerhört viktigt, för det gör att vi kan driva en gemensam linje och få genomslag och att vi kan stödja varandras kandidaturer. Det gör oss också mer uppdaterade om vad som händer.

Tack vare det svenska engagemanget har vi också fått till stånd ett formaliserat NB8-format. Det innebär att vid församlingarna träffas de nordiska och baltiska delegationerna också inom IPU, vilket behövs i dessa orostider.

Vi har också under senare år träffat den ukrainska delegationen, och jag ser det som viktigt. Vi måste fortsätta att stödja Ukraina, för det är ett samarbetsland, ett europeiskt land och ett land som ligger oss nära i hjärtat, själen och rent geografiskt. Därför måste vi ta kontakt varhelst vi träffar ukrainare.

Under 2025 genomfördes två generalförsamlingar, en i Tasjkent i Uzbekistan och en i Genève i Schweiz. Vice talman Julia Kronlid var med i Uzbekistan, och det hela var väldigt givande.

Vad lärde jag mig då om Uzbekistan? Jo, att det är ett land med god ekonomisk tillväxt på 6–7 procent per år, vilket är högre än tillväxten i EU. Jag hoppas att svenska universitet, svensk forskning och svenskt näringsliv kan hitta till Uzbekistan, för tänk vad det skulle vara bra om vi kunde berika varandra!

Vad som också slog mig när jag var i Uzbekistan är att it-verksamheten där ligger fantastiskt långt fram. Det visar att teknisk utveckling inte sker bara i Europa och USA utan på andra håll i världen.

I generalförsamlingen i Tasjkent behandlades en resolution om hur krig påverkar hållbarheten negativt. Detta var ett samarbete mellan Sverige och Ukraina, som här alltså gjorde gemensam sak.

Under den 151:a generalförsamlingen i Genève behandlade församlingen en resolution om Rysslands illegala kidnappning och bortförande av ukrainska barn. Den bifölls av församlingen.

Vi hade också ett särskilt brådskande ärende, som inte var förberett innan men behandlades av församlingen på initiativ av Polen, Sverige, Chile, Thailand och Nederländerna. Det var alltså stor geografisk spännvidd på initiativtagarna. Ärendet handlade om gränsöverskridande organiserad brottslighet, cyberhot och hybridhot mot demokrati och mänskliga rättigheter. Detta kom till stånd för att Thailand och Chile liksom vi i norra Europa upplever detta genom hotbilden från Ryssland. Värt att notera är att detta akuta ärende, som det kallas, godkändes av församlingen med tre fjärdedels majoritet.

Rysslands illegala krig mot Ukraina tas upp vid varenda församling, och jag vill göra ett medskick till kommande delegationer: Fortsätt att hamra på! Det har den nuvarande delegationen gjort, och Ryssland ska inte komma undan.

Den som vill veta mer om IPU:s arbete under 2025 kan läsa delegationens redogörelse eller besök IPU:s hemsida.

Slutligen vill jag tacka vice ordförande Serkan Köse, som jag har samarbetet mycket med när vi har tagit fram planer för delegationens arbete. Jag vill också rikta ett varmt tack till hela delegationen för ett fantastiskt gott samarbete. Vi har stått enade i de viktiga internationella frågorna och försvarat Sveriges värdegrund och demokratin och att vi ska ha en världsordning som baseras på regler och inte på den starkes rätt.

Jag vill också rikta ett varmt tack till RIK, framför allt till delegationssekreterare Björn Sondén och biträdande delegationssekreterare Ralph Hermansson. De är två fantastiska personer som tänjer på gränserna för vad de kan åstadkomma för att delegationen ska kunna göra ett bra arbete. Jag hoppas att deras insatser erkänns också inom Riksdagsförvaltningen.

Herr talman! Detta är förmodligen mitt sista anförande i Sveriges riksdag efter 23 år som ledamot. Jag måste säga att det känns fantastiskt bra eftersom den svenska IPU-delegationen har gjort så mycket och hela tiden hållit fanan högt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)

Fru talman! Min fråga går till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Under den senaste tiden har jag varit på besök hos ett stort antal omsorgsboenden i Stockholms stad. Det som är slående är att väntetiden är lång i Stockholms stad, som styrs av Socialdemokraterna. Det jag har uppfattat är också att väntetiden har ökat under de senaste två tre åren, det vill säga lika länge som Socialdemokraterna har styrt.

Jag undrar vad äldre- och socialförsäkringsministern vill göra för att alla äldre ska ha bättre möjlighet att flytta till ett omsorgsboende när de behöver göra det i stället för att behöva vänta tills de inte längre är fysiskt benägna att flytta.

Herr talman! Ja, det är positivt att Sverige står bakom Ukraina och att vi gemensamt här i Sveriges riksdag står bakom Ukraina. När det gäller Sverige som samhälle, landets medborgare, civilsamhället, institutionerna och försvaret finns det ett massivt stöd för Ukraina. Men precis som statsministern har sagt gör detta också att regeringen fokuserar på vårt närområde. När det nu handlar om krig och det handlar om konflikter världen över måste vi kunna ha säkerhet i vår del av världen också.

Låt mig dock säga att Sverige inte lämnar resten av världen därhän, utan 0,7 procent av bnp går till bistånd, och Sverige är ett av länderna i topp tio när det handlar om att betala till FN relaterat till bnp. Sverige ger näst mest i världen till Gaza – 555 miljoner – och endast Förenade Arabemiraten ger mer. Jag tycker att detta visar att Sverige är engagerat i omvärlden och att Sverige arbetar för fred och säkerhet.

När det sedan gäller Västsahara stöder Sverige säkerhetsrådsresolutionen därför att en femtioårig konflikt måste få en lösning. Det förtjänar Västsaharas befolkning. Men det gäller ju också att bevaka att det blir en lösning som parterna är överens om, och det är något som Sverige arbetar för.

Herr talman! Jag reagerade på att Johan Büser i sitt anförande antydde att regeringen inte tar del och tar ansvar när världen befinner sig i en svår situation. Låt mig påminna om att Sverige ger bistånd i enlighet med FN:s nivå på 0,7 procent. Sverige ligger därutöver i topp tio bland länder när det handlar om bidrag till FN relaterat till bnp. Detta tycker jag är fantastiskt. Det visar att Sverige är engagerat – men det går naturligtvis inte att vara engagerad överallt.

Herr talman! Jag vill fråga ledamoten Johan Büser om han tycker att det är bra att Sverige prioriterar Ukraina, att Sverige står upp för Ukraina och att Sverige avser att stå upp för Ukraina så länge det behövs. Det medför dock att det inte går att vara överallt. I det svåra läge världen nu befinner sig i prioriterar Sveriges regering Sveriges närmiljö, och där finns Ukraina.

Jag skulle också vilja fråga hur ledamoten ser på konflikten med Västsahara och Marocko och att man måste finna en lösning på den. Säkerhetsrådet har äntligen fattat ett beslut om en resolution, och Sverige stöder den. Vi talar om att vi vill ha ett starkt FN och att vi vill att det ska finnas en ordning. FN:s säkerhetsråd har nu tagit fram en resolution i syfte att nå fred, och Sverige stöder denna så långt det går.

Herr talman! Först vill jag säga att Sverige lever upp till FN:s nivåer för bistånd. 0,7 procent av bnp är mycket pengar. Sverige är också bland de tio länder som ligger i topp när det gäller bidrag till FN, relaterat till vår bnp.

Sverige ger näst mest av världens länder till Gaza. Och Sverige stöder Ukraina. Precis som statsministern har sagt måste vi tänka på vår närmiljö. Det handlar om ett krig i ett annat europeiskt land och ett krig som hotar också vår existens. Vi måste arbeta för fred och frihet i vår region.

Vi måste också ansvara för skattebetalarnas pengar, och det gör vi. Men vi ger bistånd, och vi ger mycket i bistånd – ett bistånd som ska leda till en självständig ekonomi.

Jag är glad att utrikesministern åkte till Kina. Precis som utrikesministern sa handlar det om att föra en dialog, och det är vad som gjordes när det gäller Gui Minhai, som vi alla vill ska bli fri. Jag vet att det både från tidigare regering liksom från nuvarande regering har pågått och pågår arbete på olika vägar för att få Gui Minhai fri. Utrikesministerns besök var ett led i det. Alla vägar måste prövas.

Fru talman! Håkan Svenneling nämnde Kina, som utan tvekan är ett land som inte respekterar folkrätten eller andra länder. Kina har visat sig aggressiva när det handlar om inte bara Taiwan utan också om Japan och Nepal och om uigurer och tibetaner. Det handlar faktiskt också om Kinas agerande i övriga världen. Jag tänker inte minst på Belt and Road och Silk Road.

För mig visar detta hur viktigt det är att arbeta för länders självständighet och för att deras ekonomier byggs upp. Länder behöver klara av att både sköta sin ekonomi och satsa på infrastruktur, så att människor kan äta sig mätta, barn kan gå i skolan och så vidare. För mig är en ordnad marknadsekonomi lösningen för att gå framåt här.

Jag hoppas att Håkan Svenneling instämmer i vikten av att andra länder kan bygga sig starka och självständiga och att biståndet ska hjälpa till att bygga självständiga länder, inte bidragsberoende länder. Om länder inte kan stå starka lämnas fältet öppet för länder som Kina, som missbrukar sin makt och andra länder.

Fru talman! En 50-årig konflikt kanske kan få en lösning genom FN:s säkerhetsråds resolution. Jag hoppas innerligt att så kan bli fallet, men självklart är vägen fram till en fredlig lösning lång och snårig. Annars hade det inte funnits en 50-årig konflikt bakom.

Jag förstår, och jag stöder, att Sveriges regering stöder FN:s säkerhetsresolution. Det är ett seriöst försök att bringa fred till regionen och att stödja det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Det är viktigt att understryka.

Fru talman! Jag återvänder här till Gaza och terrororganisationen Hamas. Vi har debatterat den flera gånger, Jacob Risberg; det är helt korrekt. Men jag har aldrig hört Jacob Risberg uttala sig om Hamas. Anser Jacob Risberg att Hamas är en terrororganisation eller ej? Jag ställer frågan igen, och jag har ställt den förr, men inte lika explicit. Jag kan inte låta bli att ställa frågan igen.

Den förfärliga, långvariga konflikten om Västsahara har pågått i mer än 50 år. Nu har FN:s säkerhetsråd äntligen antagit en resolution, vilken Sverige ställer sig bakom. Resolutionen handlar om det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Regeringen har därför uttryckt stöd för Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för att uppnå en lösning som är förenlig med FN-stadgan, som är ömsesidigt accepterad av parterna och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.

Det här är viktigt, men det är inte detsamma som självständighet. Vi talar om självbestämmande även i många andra sammanhang. Inom folkrätten finns det inte explicit uttalad självständighet, men det finns explicit uttalat självbestämmande. Det är det frågan handlar om, det vill säga ett självbestämmande som respekteras. Det har inte gjorts under de senaste 50 åren, och det är där vi har den långvariga konflikten.