Totalt cirka 9 miljarder kronor ur statens budget för 2026 går till utgiftsområdet Näringsliv. Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas. Därmed sa riksdagen nej till alternativa budgetförslag i motioner.
Mest pengar, drygt 3,4 miljarder kronor, går till Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling. Knappt 813 miljoner kronor går till institutens strategiska kompetensmedel och knappt 620 miljoner kronor går till näringslivsutveckling. Pengar ska också gå till ytterligare 26 områden.
Riksdagen sa också ja till regeringens förslag om ekonomiska bemyndiganden.
Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 26 november 2025. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.
Totalt cirka 9 miljarder kronor ur statens budget för 2026 går till utgiftsområdet Näringsliv. Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas. Därmed sa riksdagen nej till alternativa budgetförslag i motioner.
Mest pengar, drygt 3,4 miljarder kronor, går till Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling. Knappt 813 miljoner kronor går till institutens strategiska kompetensmedel och knappt 620 miljoner kronor går till näringslivsutveckling. Pengar ska också gå till ytterligare 26 områden.
Riksdagen sa också ja till regeringens förslag om ekonomiska bemyndiganden.
Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 26 november 2025. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.
Cirka 54,2 miljarder kronor ur statens budget för 2026 går till utgiftsområdet Avgiften till Europeiska unionen. Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas.
Riksdagen sa också ja till regeringens förslag om ett ekonomiskt bemyndigande.
Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 26 november 2025. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.
Totalt cirka 35,8 miljarder kronor ur statens budget för 2026 går till utgiftsområdet Studiestöd. Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas. Därmed sa riksdagen nej till alternativa budgetförslag i motioner.
Mest pengar, cirka 19,8 miljarder kronor, går till studiemedel. Drygt 7,3 miljarder kronor går till omställningsstudiestöd och drygt 2,8 miljarder kronor går till statens utgifter för räntor på studielån. Pengar ska också gå till ytterligare fem områden. Riksdagen sa även ja till regeringens förslag om ekonomiska bemyndiganden.
Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 26 november 2025. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.
Riksdagen sa också ja till lagändringar inom området. Det handlar dels om rätt till studiestöd för personer som tvingats lämna Ukraina på grund av den ryska invasionen, dels om att avskaffa det så kallade studiestartsstödet. Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2026.
Fru talman! Regeringen och SD fortsätter den totala kursändringen för svenskt bistånd. Utrikesutskottets betänkande om utgiftsområde 7 bekräftar en inriktning som byter ut solidaritet mot egenintresse och fattigdomsbekämpning mot migrationspolitik. Det har också blivit tydligt under dagens debatt. Regeringen och SD gör biståndet till en migrationsbudget när det borde vara en framtidsinvestering. Detta är ett svek mot de mest utsatta i världen och mot Sveriges historiska roll som en ledande biståndsnation.
Fru talman! Regeringens främsta utrikespolitiska uppgift är, som den själv säger, stödet till Ukraina. Detta stöd är absolut nödvändigt och har Socialdemokraternas fulla stöd. Men frågan är: Vem betalar notan?
Regeringens val att minska den totala biståndsnivån samtidigt som stödet till Ukraina kraftigt ökas innebär att det är barnen i bland annat Afrika som får stå för notan. Konsekvensen är att det livsviktiga långsiktiga utvecklingsbiståndet drabbas. Det är inte bistånd om det tas från de fattiga för att ges till en annan utsatt.
Betänkandet konstaterar att det samlade biståndet från OECD-länderna minskade under 2024 och att just hälsosektorn och Afrika söder om Sahara påverkades mest. Detta är ett direkt resultat av att biståndsmedel flyttas, inte minst genom ökade avräkningar.
När Sverige drar ned på långsiktiga samarbeten i Afrika – som handlar om att bygga fungerande skolor, sjukhus och motståndskraft mot klimatförändringar – är det barnen som betalar det högsta priset.
Biståndet till utbildning, vacciner och insatser för att skydda barn från konflikter får inte kapas för att frigöra medel till annat. I regeringens reformagenda är barnperspektivet en bortglömd prioritet. Vi måste vara tydliga: Barn har rätt till liv, utveckling, skydd och delaktighet oavsett var i världen de bor.
Detta har en direkt koppling till vårt närområde. I Ukraina och områden som Nagorno-Karabach är barnen de första offren för krig och fördrivning. Stödet via EU och FN, som vi finansierar, bör vara öronmärkt för psykosocialt stöd, skolgång i kris och skydd mot trafficking.
Vi i utskottet välkomnar informationen vi fått om den fördjupade resultatredovisningen av biståndet till Ukraina, som ska komma våren 2026. Men detta måste ske utan att kannibalisera på det bistånd som behövs i andra kriser.
Fru talman! Sveriges bistånd ska vila på de fundamentala principerna om mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och barnperspektivet. Regeringens politik driver oss i en annan riktning.
Betänkandet konstaterar också att avräkningar för asylkostnader i Sverige uppgår till cirka 2,8 miljarder kronor för 2026. Socialdemokraterna accepterar OECD-Dacs regelverk, men vi är starkt kritiska till hur regeringen breddar och använder avräkningarna. Att kalla inhemska kostnader bistånd är att lura riksdagen och de fattigaste.
Prioriteringen att ”stärka synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken” riskerar att göra biståndet villkorat av mottagarlandets samarbetsvilja i migrationsfrågor. Biståndet är ett utvecklingsinstrument, inte ett påtryckningsmedel. Att man prioriterar ”fattigdomsbekämpning genom jobbskapande och handel” visar att kommersiella intressen premieras. Biståndet ska främja fattiga länders egen ekonomiska och demokratiska utveckling men inte på bekostnad av det akuta behovet av mänskliga rättigheter och krisinsatser.
Fru talman! Socialdemokraterna avstår från att yrka på det alternativa budgetförslaget, som ligger utanför den ram som riksdagen fastställt. I stället hänvisar vi till vårt särskilda yttrande i vår kommittémotion.
Vi socialdemokrater står dock fast vid vår övertygelse: Vi måste stegvis återgå till enprocentsmålet för biståndet för att möta de växande globala behoven. Biståndets mål ska vara att skapa bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck och ha en kompromisslös utgångspunkt i mänskliga rättigheter och det tydliga barnperspektivet.
Regeringen talar om en ny era för biståndet, men det vi ser är en historisk reträtt från solidariteten. Att skära ned biståndet, lura de fattigaste med fula avräkningar och låta barnen i Afrika betala för Sveriges inrikespolitik är inte att modernisera – det är att moraliskt förfalla.
Vi socialdemokrater står fast vid att Sverige ska leda världen i solidaritet – inte med svek. Vi vill se att biståndet återgår till sitt ursprungliga uppdrag och fokuserar på barnens rättigheter, på fattigdomsbekämpning och på mänskliga rättigheter.
Utrikesutskottet har granskat EU-kommissionens arbetsprogram för 2026. Utskottet och regeringen anser att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform för vår tids och vår kontinents stora frågor som handlar om kriget, kriminaliteten, klimatet och konkurrenskraften.
Utskottet delar kommissionens bedömning om att EU måste ta ett större ansvar för sitt försvar och sin säkerhet. Utskottet anser även att de enskilda medlemsstaterna behöver ta ett större ansvar för EU:s försvar. Mer behöver göras för att stärka den europeiska förmågan att möta kriser, konflikter och krig i Europas närområde.
EU ska ge ett orubbligt stöd till Ukraina, och utskottet anser att det är Europas enskilt viktigaste uppgift. Utskottet vill se ett ökat, starkt och långsiktigt stöd till Ukraina. Stödet ska omfatta politiska, militära, ekonomiska, humanitära och rättsliga aspekter. Utskottet anser att EU ska öka trycket på Ryssland. EU behöver öka takten i utfasningen av fossil energi från Ryssland. Utskottet stöder regeringens arbete för att frysta ryska tillgångar ska användas till stöd för Ukraina. Ryssland måste betala för den skada som de vållat Ukraina med sin fullskaliga invasion.
Utskottet anser att EU bör ta nästa steg när det gäller Ukrainas och Moldaviens EU-anslutningsprocesser.
Utskottet välkomnar kommissionens prioritet om att befolkningen i Gaza ska få tillräckligt med bistånd. Det är av yttersta vikt att införseln av humanitär nödhjälp, enligt regeringen och utskottet, fortsätter att öka. EU ska bidra till att stödja styrningen och reformeringen av den palestinska myndigheten och finansiera återuppbyggnaden. Utskottet understryker att Hamas inte kan utgöra en del av ett framtida styre i Gaza.
Riksdagen lade utskottets utlåtande till handlingarna, vilket innebär att ärendet avslutades.
Totalt cirka 122 miljarder kronor ur statens budget för 2026 går till utgiftsområdet Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 om hur pengarna ska fördelas inom utgiftsområdet. Därmed sa riksdagen nej till alternativa budgetförslag i motioner.
Mest pengar, cirka 54 miljarder kronor, går till aktivitets- och sjukersättning. Cirka 52 miljarder kronor går till sjukpenning och rehabilitering och drygt 11 miljarder kronor går till Försäkringskassan. Pengar ska också gå till ytterligare fem områden.
Riksdagen sa också ja till regeringens förslag om ett ekonomiskt bemyndigande.
Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 26 november 2025. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.
Riksdagen sa även ja till regeringens förslag om lagändringar. Regeringens förslag innebär att den ekonomiska tryggheten för medföljande till statligt anställda ska stärkas. Regeringens förslag gäller även utökade möjligheter till vilande sjuk- och aktivitetsersättning vid studier.
Lagändringarna ska börja gälla den 1 januari 2026 respektive den 1 juni 2026.
Riksdagen sa ja till ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård. Beslutet innebär att det nuvarande högkostnadsskyddet ska kompletteras med ett nytt stöd. Stödet kallas för särskild tandvårdsersättning och riktar sig i ett första steg till äldre.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om vilka patienter som kan vara berättigade till särskild tandvårdsersättning och om vilken tandvård som kan berättiga till särskild tandvårdsersättning.
Riksdagen sa ja till ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård. Beslutet innebär att det nuvarande högkostnadsskyddet ska kompletteras med ett nytt stöd. Stödet kallas för särskild tandvårdsersättning och riktar sig i ett första steg till äldre.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om vilka patienter som kan vara berättigade till särskild tandvårdsersättning och om vilken tandvård som kan berättiga till särskild tandvårdsersättning.
Riksdagen sa ja till ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård. Beslutet innebär att det nuvarande högkostnadsskyddet ska kompletteras med ett nytt stöd. Stödet kallas för särskild tandvårdsersättning och riktar sig i ett första steg till äldre.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om vilka patienter som kan vara berättigade till särskild tandvårdsersättning och om vilken tandvård som kan berättiga till särskild tandvårdsersättning.
Herr talman! Med tanke på Sveriges uttalade prioritering av barns rättigheter finns det stor oro över utvecklingen i svenskt bistånd. Sverige avvecklar ensidigt strategier i sju länder. Ytterligare åtta bilaterala strategier plus två regionala tematiska strategier löper ut vid årsskiftet utan besked om förnyelse. Samtidigt får strategier i länder som Sudan, Tanzania och Somalia upprepade kortsiktiga förlängningar. Denna osäkerhet skapar ett administrativt och verksamhetsmässigt vakuum.
Hur bedömer regeringen de långsiktiga konsekvenserna av denna osäkerhet för insatser riktade mot barns hälsa, utbildning och skydd i dessa länder? Och hur ser regeringen på den akuta säkerhetspolitiska risken att aktörer som Ryssland och Kina kommer att fylla tomrummet och därmed stärka sitt inflytande när Sverige drar sig tillbaka?
Herr talman! Jag noterar ministerns svar. Men det är faktiskt regeringen som har det politiska ansvaret att garantera en statlig service som är jämlik i hela landet. Ministerns agerande visar att man prioriterar uträknade besparingar framför människors trygghet och service. Det är ett svek mot hela Tranås. Att tvinga människor i Tranås att resa långa sträckor för att få grundläggande service är inte att bygga ett tryggt Sverige utan att öka utanförskapet. Det vill jag påminna ministern om.
Vem betalar då priset för regeringens nedskärningar? Jo, det är vår äldre befolkning, de som är beroende av personlig service och de som står längst bort från den digitala världen. För dem är servicekontoret inte bara ett ställe där man kan hämta ut ett kort utan en grundbult i den sociala tryggheten och i vardagsekonomin.
Ministern har inte kunnat ge ett rakt besked om varför regeringen försämrar servicen för just dessa individer i Tranås. Ni talar om undantag i Karlshamn, men vad säger ni till de människor i Jönköpings län som förlorade sin service i oktober förra året?
Vi behöver en stat som tar ansvar, står nära medborgarna och bygger trygghet, inte en stat som flyr från landsbygden. Jag förväntar mig ett tydligt svar om hur regeringen avser att återställa tryggheten för medborgarna i Tranås och norra Jönköpings län.
Fru talman! Jag tackar ministern för beskedet om Karlshamn. Men det bekräftar att regeringen saknar en grundläggande plan för statens närvaro.
Staten ska inte stänga servicekontor bara för att kortsiktigt spara pengar. I debatten här har det nog märkts att vi socialdemokrater står upp för en god statlig närvaro och service i hela landet.
Ministern måste se vad som händer när man drar ned på servicen. Servicekontoret i Tranås stängdes i slutet av 2024 på grund av nedskärningar som regeringen drev igenom. Jag har fått mig tillsänt en namninsamling med 562 namn, som visar hur besvikna invånarna i Jönköpings län är på regeringen. Jag tänker överlämna den till ministern efter debatten, om han accepterar att ta emot den.
Att stänga kontoret innebär att tiotusentals invånare i Tranås och omkringliggande kommuner förlorar möjligheten till det fysiska mötet med staten. Det finns de som inte kan sköta alla sina ärenden digitalt – äldre, sjuka och personer med funktionsnedsättning. Det är de som drabbas hårdast.
Ministern talar om effektivisering, men detta är en politik som ökar klyftorna och gör vardagen svårare för många. Staten har ett ansvar att ge alla, oavsett var de bor, tillgång till den hjälp de behöver från Försäkringskassan, Skatteverket eller Pensionsmyndigheten.
Fru talman! Jag vill ställa följande frågor till civilminister Erik Slottner: Hur motiverar regeringen att man drar in service i kommuner som Tranås? Hur säkerställer regeringen att de individer som är beroende av det fysiska mötet, de som inte kan använda digitala tjänster, fortsatt ska ha en rimlig tillgång till nödvändig statlig hjälp utan att tvingas resa långa sträckor?
I riksdagens betänkande 2024/25:UU14 Nordiskt samarbete inklusive Arktis föreslog utrikesutskottet ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motionsyrkanden från bland andra ledamöterna Morgan Johansson (S) och Peter Hultqvist (S) om att regeringen bör verka för att en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission tillsätts.
Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag, vilket debatterades och beslutades av en enig riksdag den 10 juni 2025. En sådan kommission skulle kunna stärka det nordiska samarbetet ytterligare och bidra till en gemensam analys av säkerhetsläget i vår region, särskilt mot bakgrund av den försämrade säkerhetspolitiska situationen i Europa.
Mot denna bakgrund vill jag fråga EU-minister Jessica Rosencrantz:
Vilka konkreta åtgärder har ministern vidtagit inom ramen för sitt tjänsteutövande för att verka för att en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission tillsätts, och hur ser tidsplanen ut för detta arbete?
Motion till riksdagen
2025/26:3623
av Morgan Johansson m.fl. (S)
Internationell samverkan
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en stark röst globalt och en aktiv internationell kraft och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges militära, ekonomiska och humanitära stöd till Ukraina ska fortsätta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska fortsätta att stödja de insatser som görs för att samla in bevis och bygga åtal mot de ryska förövarna och beslutsfattarna för att kunna ställa dem till svars för deras förbrytelser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sanktionerna mot Ryssland bör skärpas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder för att stoppa kringgående av sanktionerna och uppdra åt rättsvårdande myndigheter att prioritera ärenden som rör sanktionsbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste vidta åtgärder för att stoppa skuggflottan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hur ryska frysta tillgångar kan användas i återuppbyggnaden av Ukraina och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige och EU ska stärka handeln med Ukraina så att Ukraina i ökad utsträckning får tillgång till EU:s inre marknad, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Ukraina hör hemma i EU och Ukrainas väg mot EU-medlemskap bör klargöras och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en omedelbar vapenvila i kriget mellan Hamas och Israel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bosättarvåldet på Västbanken måste upphöra och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ockupationen av palestinsk mark och Israels folkrättsligt illegala bosättningspolitik omedelbart bör upphöra och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att aktivt stödja det internationella rättsväsendet och dess processer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska stödja det arbete som görs inom ramen för ICC, med ekonomiska resurser och personal, för att samla in bevis och utreda krigsbrott begångna av såväl Israel som Hamas i samband med kriget i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utländska journalister måste få omedelbart tillträde till Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ICJ behöver skynda på sin utredning om huruvida Israel begår folkmord i Gaza och komma med sitt utslag så fort som möjligt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en omedelbar vapenvila och att gisslan bör friges och mer nödhjälp släppas in i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att pausa EU:s associeringsavtal med Israel så länge landet inte följer ICJ:s utlåtanden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s sanktioner mot bosättarrörelsen måste utvidgas avsevärt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla varor från Israels illegala bosättningar bör stoppas från EU:s inre marknad och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska ta initiativ för att införa en nationell lagstiftning som förbjuder import av bosättarvaror till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omedelbart måste återuppta stödet till UNRWA och det palestinska civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de israelisk-palestinska fredssamtalen bör återupptas med siktet inställt på en tvåstatslösning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste öka sitt stöd till det demokratiska palestinska ledarskapet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vara pådrivande för ett engagemang i regionen Mellanöstern och Nordafrika för att säkerställa en fredlig och demokratisk utveckling samt mänskliga rättigheter för att förhindra krig och förtryck och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förhindra barnäktenskap och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sveriges Natomedlemskap och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i Nato ska driva på för ömsesidig kärnvapennedrustning, respekt för folkrätten och mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i Nato särskilt ska lyfta frågor om kvinnor, fred och säkerhet genom att driva en feministisk säkerhetspolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den samlade europeiska försvarsförmågan samt EU:s handlingsförmåga som säkerhetspolitisk aktör och förmåga att ta ansvar för unionens och närområdets säkerhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det krävs tydliga och konkreta utfästelser gällande stöd till Ukraina från EU och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU ska ta ansvar för att Ukraina får en styrkeposition i förhandlingarna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beslut ska kunna tas med kvalificerad majoritet i stället för enhällighet i vissa utrikespolitiska frågor, t.ex. sanktionsbeslut och frågor som rör mänskliga rättigheter, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att i EU införa en sanktionstrappa som gör att EU ytterst kan utesluta ett land som fullbordat en nedmontering av demokratin, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att grundlagsskydda aborträtten i hela EU genom att skriva in rätten till säker och trygg abort i EU:s rättighetsstadga och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en fortsatt utvidgning av EU måste göras på ett ansvarsfullt sätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en bred, aktiv och progressiv strategi för Afrika och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det nordiska samarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett permanent transportministerråd i Nordiska ministerrådet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission bör tillsättas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Arktis är en viktig del av vårt närområde och att Sveriges engagemang för området bör öka och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett marint reservat i Arktis och förhindra olje- och gasutvinning i området och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stå upp för det multilaterala systemet och att Sverige ska fortsätta att vara en ansvarsfull och engagerad medlem av dessa organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste stå upp för den regelbaserade världsordningen och knyta tätare band och närmare kontakter med likasinnade länder även utanför EU och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU bör aktivera den s.k. blockerande stadgan för att motverka USA:s sanktioner mot ICC och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att FN utgör navet i det globala samarbetet för internationell fred och säkerhet och spelar en viktig roll för fred och säkerhet, folkrätten, mänskliga rättigheter och utveckling och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det internationella fredsfrämjande arbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anslaget till Sipri bör återställas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en internationell jämlikhetskommission inom FN-systemet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara ledande i Agenda 2030-arbetet och driva på Parisavtalets genomförande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på för höjda klimatambitioner i Sverige, EU och FN och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på arbetet för att säkerställa att fler kvinnor deltar i förhandlingsdelegationerna till klimattoppmötena och andra klimat- och miljösamarbeten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att storskalig miljöförstöring (ekocid) bör läggas till i Romstadgan och därmed erkännas som ett brott mot mänskligheten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vårt mål är en värld utan kärnvapen och att Sverige ska fortsätta arbetet med att åstadkomma konkreta steg för kärnvapennedrustning inom ramen för icke-spridningsfördraget (NPT) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vara pådrivande för att journalister, människorättsförsvarare, parlamentsledamöter och andra politiska fångar som har fängslats på orättfärdiga grunder omedelbart måste släppas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara pådrivande för att de svenska politiska fångarna Gui Minhai, Dawit Isaak och Ahmadreza Djalali omedelbart ska släppas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla och återinföra den feministiska utrikespolitiken och arbetet för alla kvinnors och flickors rättigheter inklusive SRHR och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det svenska kvinnliga medlingsnätverket ska återstartas och dess roll utvecklas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN ska verka för att könsapartheid ska klassas som ett brott mot mänskligheten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska permanenta den globala ambassadören mot människohandel, växla upp arbetet och utöka resurserna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka Sveriges internationella arbete för ökad jämställdhet genom att införa en ambassadör för global jämställdhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att all diskriminering, utnyttjande och exploatering av barn ska motarbetas och att åtgärder som rör barn ska ha sin utgångspunkt i barnkonventionen och den internationella humanitära rätten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vara pådrivande för att Moskvamekanismen även ska åberopas när hot mot hbtqi-personer anses vara överhängande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör inrätta ett särskilt sändebud för hbtqi-rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska fortsätta arbetet för att stärka OSSE:s roll som plattform för dialog, konfliktlösning och ansvarsutkrävande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en fri, hållbar och rättvis handel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att WTO måste stärkas och moderniseras för att kunna möta de utmaningar som det multilaterala handelssystemet står inför och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att fler strategiskt viktiga frihandelsavtal ingås, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att användningen av AI bör regleras globalt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara drivande i arbetet för en öppen, fri och säker digital framtid för alla och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om cyberhot och desinformation samt om att arbetet mot cyberhot och desinformation bör stärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja de demokratiska krafterna i Iran och att terrorlista det islamiska revolutionsgardet och tillkännager detta för regeringen.
En förändrad omvärld
Vi lever i en ny tid. Vid några tillfällen skiftar de politiska kontinentalplattorna. Rysslands fullskaliga och brutala invasion av Ukraina var ett sådant tillfälle. Den nya amerikanska administrationens tullkrig och förändrade inställning till europeisk säkerhet är ett annat. Så har vår omvärld förändrats i grunden.
I februari 2022 förändrades förutsättningarna för vår säkerhet och vår ekonomi för lång tid framöver. Ryssland inledde sitt invasionskrig mot Ukraina. Det var ett tydligt brott mot folkrätten och den regelbaserade världsordningen. Kriget fortsätter alltjämt att rasa och är det största hotet mot vår säkerhet. Ryssland lämnade den europeiska säkerhetsordningen, och därmed blev Europa en avsevärt farligare plats. Gränsen för vår säkerhet går vid den ukrainska fronten. Vi ska stå vid Ukrainas sida så länge det krävs och fortsätta att stödja Ukraina i kampen för sitt oberoende och sin självständighet.
Läget är mycket allvarligt i Mellanöstern – risken att en redan konfliktdrabbad region sjunker djupare ner i våld och oförsonlighet ökar, samtidigt som bomberna fortsätter att falla över Gaza. En omedelbar vapenvila och ett varaktigt slut på stridigheterna måste till. Den humanitära krisen förvärras ytterligare av att den israeliska regeringen vägrar att släppa in nödhjälp till Gaza. Israel använder svält som vapen. På Västbanken trakasseras och dödas palestinier av israeliska bosättare och planer på nya bosättningar har godkänts av den israeliska regeringen.
I Iran och Afghanistan fortsätter de religiösa regimernas förtryck av kvinnor och flickor.
Den amerikanska administrationens nya ekonomiska politik, som bygger på tullkrig och protektionism och vars säkerhetspolitik vänder sig bort från Europa och bort från samarbete, underminerar den världsordning som byggt stabilitet, säkerhet och välstånd under generationer.
Den kinesiska ledningen vill förändra den globala ordningen som styr världen och istället framhålla sitt ekonomiska och politiska system som ett alternativ till liberal demokrati i västvärldens tappning. Kina gör anspråk på Taiwan som en av sina provinser. Säkerhetsläget har försämrats och en del bedömare varnar för risken för en militär konflikt. I Kina ökar dessutom förtrycket av de som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. Det gäller uigurer och tibetaner, men också oppositionen i Hongkong.
Ryssland och Kina fortsätter att etablera sig i afrikanska och latinamerikanska länder och knyta dem närmare sig, med både handel och stöd, utan motkrav på mänskliga rättigheter och demokrati.
Vår omvärld har förändrats i grunden. Sedan andra världskrigets slut har vi byggt upp en ordning baserad på samarbete, internationell rätt och internationella institutioner. Det är en världsordning som trots sina brister har varit grunden för stabilitet och säkerhet. Men nu vacklar denna ordning, både säkerhetspolitiskt och ekonomiskt, och det föder en ny osäkerhet och en ny oförutsägbarhet.
De kommande åren riskerar vi att möta en värld som är allt mer oförutsägbar och allt mer osäker. Vi lever i ett tidevarv som kan komma att präglas av återkommande kriser, klimatkatastrofer och stora omvälvningar.
Det är uppenbart att Sverige i dessa oroande tider måste vara en stark röst globalt och samarbeta med andra. Vi beklagar därför att den svenska regeringen istället valt att ta flera steg tillbaka och dra sig undan från den globala scenen. Svensk utrikespolitik har blivit passiv och provinsiell, istället för aktiv och internationell. En sådan utrikespolitik leder till isolering och förlust av möjligheter till samarbete med andra länder.
Vi har våra allierade i Nato och vi har EU. Sverige ska ha en aktiv Europapolitik och EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena. EU har en viktig roll för att trygga vår säkerhet. EU ska vara världens starkaste röst för en regelbaserad världsordning, för frihandel, för att stötta Ukraina, för fred i Mellanöstern och för att ta ett större ansvar för försvaret av vårt Europa. I kampen om en ny världsordning är det avgörande att Sverige och övriga EU kan verka för värden som mänskliga rättigheter, demokrati, frihet och hållbar ekonomisk utveckling och samtidigt fortsätta arbetet för att möta klimatutmaningen. Det är avgörande att EU håller ihop, fördjupar samarbeten med likasinnade partners och ökar samarbetet med det globala syd.
Vårt mål om att skapa mer trygghet och säkerhet gäller även utanför vårt lands gränser. En av de mest strategiskt viktiga frågorna för Sverige idag är att värna och stärka de institutioner och regler som utgör vår regelbaserade internationella världsordning. Sverige har traditionellt haft en stark utrikespolitisk röst och stor legitimitet i många internationella frågor. Sverige ska åter vara en ledande röst för fred, frihet och solidaritet.
Världen är mer sammanlänkad än någonsin tidigare, vilket innebär att händelser och beslut i ett land kan få direkta eller indirekta konsekvenser för andra delar av världen. Därför är den snäva utrikespolitik som regeringen nu för djupt problematisk.
Fortsatt starkt stöd till Ukraina
I Ukraina fortsätter Rysslands folkrättsvidriga invasionskrig. Kriget är nu inne på sitt fjärde år. Efter USA:s nyckfulla besked om stödet till Ukraina, efter att ledande amerikanska företrädare har spridit narrativ som speglar den ryska världsbilden och efter att Trump har rullat ut röda mattan för Putin har det blivit skrämmande tydligt att Sverige och Europa måste växla upp ytterligare. Kriget handlar inte bara om Ukrainas frihet och demokrati, utan om hela Europas framtid och säkerhet. Därför ska vårt stöd till Ukraina bli starkare och det ska vara uthålligt. Vi ska stå vid Ukrainas sida så länge det krävs.
Rysslands aggression är ett flagrant brott mot folkrätten och bryter mot den europeiska säkerhetsordningen. Den ryska regimens brutala grymheter har inte undgått någon. Civila som mördas, hela städer som bombas sönder, missiler riktade mot barn på flykt, massgravar, tortyr, sexuella övergrepp och även storskalig miljöförstöring (ekocid) ingår i den ryska krigföringen. Dessa krigsförbrytelser får inte gå ostraffade. Sverige ska fortsätta att stödja de insatser som görs av EU och den Internationella brottsmålsdomstolen för att samla in bevis och bygga åtal mot de ryska förövarna och beslutsfattarna. Sanktionerna mot Ryssland och ryska beslutsfattare och oligarker ska utvidgas.
Sedan 2014 har Ryssland lämnat den europeiska säkerhetsordningen. Men långt tidigare har Ryssland gång på gång visat att landet är ett hot mot det demokratiska Europa. Det finns ingenting i Rysslands agerande som tyder på att det kommer att förändras inom överskådlig tid. Det här handlar inte bara om geopolitik, utan om en djup värderingskonflikt mellan demokrati och auktoritärt styre. Rysslands påverkansaktiviteter i till exempel Georgien och Moldavien och på Balkan är omfattande och systematiska. Det är en del av en bredare strategi för att stärka det ryska inflytandet i dessa regioner, förhindra demokratisk utveckling och främja den ryska geopolitiska agendan. Genom att destabilisera samhällen och exploatera känsliga nationella, religiösa, etniska och andra identitetsfrågor kan Ryssland förhindra deras integration i västliga strukturer som EU och Nato och därmed bevara en buffertzon mot vad Moskva uppfattar som västlig expansion.
Sverige och EU kommer att leva under ett latent hot om militär konflikt under mycket lång tid framöver. Det kräver bland annat en höjd militär tröskel för rysk aggression och en höjd beredskap för alla typer av långsiktiga samhällshot som påverkansoperationer, hybridkrigföring och sabotage. Det finns ett brett stöd för fortsatt utveckling av det svenska försvaret, senast uttryckt i Försvarsberedningens slutrapport från våren 2024.
Sveriges stöd, militärt, ekonomiskt och humanitärt, till Ukraina inleddes omedelbart efter Rysslands anfall. Det finns en bred enighet om att det ska pågå så länge det behövs.
Vi stöder den arbetsgrupp inom EU som jobbar med hur ryska frysta tillgångar kan användas i återuppbyggnaden av Ukraina. EU-beslut om detta måste fattas så fort som möjligt.
Vi socialdemokrater vill att Sverige och EU stärker handeln med Ukraina så att Ukraina i ökad utsträckning får tillgång till EU:s inre marknad och kan öka sin handel mot Europa. På det sättet kan stora intäkter komma Ukraina till del. Vi vill att såväl svenska som europeiska företag ges goda förutsättningar för att delta i Ukrainas uppbyggnad.
Det ekonomiska trycket på Ryssland måste upprätthållas och Putins krigskassa strypas. Det kräver krafttag för att stoppa kringgåendet av EU:s sanktioner mot Ryssland. Regeringen behöver agera omgående för att dessa kringgåenden ska upptäckas tidigare, förhindras oftare och straffas hårdare. I övriga europeiska länder har myndigheter och polis framgångsrikt stoppat försök till smuggling av vapen och industriprodukter till Ryssland. Sverige utmärker sig som ett av få länder där inte ett enda åtal ännu väckts för brott mot sanktionsbestämmelserna. Regeringen bör samla ansvariga myndigheter samt representanter för näringsliv och transportnäring för att gemensamt öka insatserna för att upprätthålla sanktionerna. Varje sanktionsbrott är ett stöd till Rysslands illegala krig mot Ukraina.
Ett ytterligare verktyg för att minska den ryska krigskassan är att strypa Rysslands intäkter från export av fossila bränslen. Här måste fler åtgärder tas för att stoppa skuggflottan. Regeringen måste i EU driva på för fortsatta riktade åtgärder mot fartyg i skuggflottan, men också mot de möjliggörare och nätverk som omger skuggflottan – även i tredje länder.
Ukraina hör hemma i EU och Ukrainas väg mot EU-medlemskap bör klargöras. Det kan ta många år innan EU-förhandlingarna är färdiga och det finns åtskilliga knäckfrågor och kriterier som Ukraina måste uppfylla. Men det långsiktiga målet måste vara klart: EU-medlemskap. Ukraina ska stöttas i uppbyggnad och reformarbete efter landets behov och prioriteringar på vägen mot EU-integration.
Hamas terrorattack och kriget i Gaza
Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023 innebar att över tusen israeler, de flesta civila, dödades på en enda dag och över hundra togs som gisslan. Attacken var ett grovt brott mot folkrätten och vi fördömer den.
Israels svar blev intensiva bombanfall mot Gazaremsan i syfte att en gång för alla krossa Hamas. Kriget har nu pågått i snart två år och beräknades i augusti 2025 ha krävt över 65 000 palestinska liv, de flesta kvinnor och barn.
Konsekvenserna för Gazas befolkning är oerhörda. Situationen har beskrivits som helvetet på jorden. Miljontals människor har många gånger tvingats på flykt och stora delar av Gaza har lagts i ruiner. En hel generation barn traumatiseras för livet.
FN-stödda IPC slog i augusti 2025 fast att den högsta nivån av svält råder i Gaza stad. Det innebär att människor dör av svält och av mycket allvarlig undernäring – och allra värst drabbas barn och spädbarn. Detta är en direkt följd av att Israel inte släpper in tillräckligt med nödhjälp i Gaza. Israel använder svält som vapen.
Samtidigt som kriget rasar i Gaza har våldsamma attacker från bosättare ökat på Västbanken. Varje dag kommer nya rapporter om olivträd som har skövlats, boskap som har stulits, bilar som har brunnit eller skott som har avlossats mot obeväpnade civila. Hundratals palestinier har dödats. Vi kräver att bosättarvåldet på Västbanken upphör.
Samtidigt fortsätter Israels regering att planera nya illegala bosättningar. I mitten av augusti presenterades ett projekt för att annektera området E1 på Västbanken. Det bryter mot internationell lag. Den planerade israeliska bebyggelsen på palestinsk mark innebär att Västbanken klyvs i två delar. E1-området är det enda återstående markreservatet som förbinder de tre stora palestinska städerna på Västbanken: Ramallah, östra Jerusalem och Betlehem. Utöver att slå sönder alla förhoppningar om en palestinsk stat ska de nya bosättningarna byggas där tiotusentals palestinier redan bor. Planerna har fördömts av hela arabvärlden, liksom av EU, Storbritannien och många andra länder. Internationella domstolen (ICJ) har redan tidigare fastslagit att Israels bosättarpolitik och agerande på de ockuperade områdena strider mot folkrätten. Vi kräver att ockupationen av palestinsk mark och Israels folkrättsligt illegala bosättningspolitik omedelbart upphör.
Det initiala internationella stödet för Israel efter den 7 oktober har i allt högre grad övergått i skarp kritik. Den långvariga krigföringen, med det höga antalet civila dödsoffer och den enorma förstörelsen, har fördömts världen över. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har begärt att Israels premiärminister Netanyahu och f.d. försvarsminister Gallant ska gripas, liksom Hamas ledare, för krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Sverige måste aktivt stödja internationella rättsliga institutioner som ICC och ICJ och deras rättsprocesser för att motverka straffrihet gentemot alla aktörer i konflikten och säkra fullt tillträde för alla undersökande kommissioner, faktainsamlingsmissioner och alla undersökande organ mandaterade av FN. Vi vill att regeringen, på samma sätt som Sverige har haft åklagare på plats i ICC för att hjälpa till med att utreda misstankar om krigsförbrytelser i Ukraina, stöttar ICC ekonomiskt och med personal i form av sekonderade åklagare för att utreda misstankar om krigsbrott i Israel och Palestina. För detta ändamål avsätter vi 10 miljoner i budgeten för 2026.
Uppemot 200 palestinska journalister har dödats av israelisk militär sedan krigets början, enligt Reportrar utan gränser. Utländska journalister måste omedelbart få tillträde till Gaza. Det handlar om att kunna dokumentera och rapportera om krigsbrott från den israeliska sidan, men också om att kunna granska Hamas agerande. Vi anser att ICJ behöver skynda på sin utredning om ifall Israel begår folkmord i Gaza. Vi uppmanar domstolen att komma med sitt utslag så fort som möjligt.
Den svenska regeringen har länge varit passiv och intagit en otydlig linje. Först efter långvariga påtryckningar har de bytt ståndpunkt om EU:s handelsavtal med Israel, men regeringens splittring är uppenbar. Vice statsminister Ebba Busch har i uttalanden försökt undergräva regeringens linje, vilket har väckt internationell uppmärksamhet och riskerar att försvaga Sveriges trovärdighet.
Vi socialdemokrater kräver en omedelbar vapenvila, att gisslan friges och att mer nödhjälp släpps in i Gaza. Vi kräver att EU fryser associationsavtalet med Israel så länge landet inte följer ICJ:s utlåtanden. Vi kräver också att EU:s sanktioner mot bosättarrörelsen utvidgas avsevärt och att alla varor från illegala bosättningar stoppas från EU:s inre marknad. Vi vill att regeringen tar initiativ till en nationell lagstiftning för att förbjuda import av bosättarvaror till Sverige. Sverige måste dessutom återuppta stödet till UNRWA och till det palestinska civilsamhället.
Vi ser med stor oro på utvecklingen i hela Mellanöstern och Nordafrika. Flera stater i Israels och Palestinas närhet riskerar att dras in i konflikten. Risken för ytterligare eskalation är stor.
Sverige ska verka för långsiktig fred mellan Israel och Palestina och en tvåstatslösning, där Israel och Palestina kan leva som två självständiga demokratiska stater med internationellt erkända gränser. Vi vill att de israelisk-palestinska fredssamtalen återupptas med siktet inställt på en tvåstatslösning.
Vi ska stärka stödet till Palestina och det demokratiska palestinska ledarskapet och vara med och stötta en demokratisk utveckling samt delta i återuppbyggnaden av Gaza. Sverige måste öka sitt stöd till det palestinska självstyret. Hamas är en islamistisk terrororganisation som enligt vår uppfattning inte ska spela någon framtida roll i styret av Palestina. Också av den anledningen behöver den palestinska myndigheten stärkas.
Vi vill att EU gör om sitt interimsavtal med Palestina från 1997 till ett permanent associationsavtal. Det skulle skapa förutsättningar för mer långsiktiga relationer mellan EU och Palestina genom finansiellt stöd, starkare handelsrelationer och en mer strukturerad politisk dialog.
För oss socialdemokrater är det självklart att Sverige ska ta en aktiv roll i Mellanöstern. Sverige har erkänt staten Palestina. Vi fördömer Israels illegala bosättarpolitik, ockupationen av palestinskt territorium och den israeliska regeringens krigsbrott mot den palestinska civilbefolkningen. Vi fördömer också det våld som utövas av terrororganisationer som Hamas. När konfliktnivån i Mellanöstern höjs ska Sverige vara med och verka för avspänning och dialog i regionen.
Sverige i Nato
Nato är Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena. Sedan den 7 mars 2024 är Sverige fullvärdig medlem i Nato och omfattas av de ömsesidiga försvarsgarantier som följer av artikel 5 i nordatlantiska fördraget.
Natomedlemskapet gör Sverige säkrare och Nato starkare. Det har stor betydelse för det nordiska försvarssamarbetet. Alla EU-länder och nordiska länder runt Östersjön är nu bundna av samma ömsesidiga och trovärdiga försvarsgaranti. Våra länders samlade försvarsförmåga och möjligheter att samarbeta nära har ökat.
Sverige deltar i de säkerhets- och försvarspolitiska diskussionerna och beslutsfattandet inom Nato och har större möjligheter till inflytande i frågor av central betydelse för europeisk och transatlantisk säkerhet och kan direkt bidra i utvecklingen av Nato som säkerhets- och försvarspolitisk aktör.
Vi har länge drivit frågan om att det inte ska vara tillåtet att placera kärnvapen eller permanenta Natobaser på svenskt territorium. Den ståndpunkten står vi fast vid. Vi värnar Ottawafördraget, som förbjuder användningen av truppminor. Sverige ska verka för ömsesidig kärnvapennedrustning. Världen behöver färre kärnvapen, inte fler.
I Nato ska Sverige också verka för ovillkorlig respekt för folkrätten och för grundläggande mänskliga rättigheter.
Sverige har en stark ställning inom Nato när det kommer till jämställdhetsarbetet. Redan innan Sverige ansökte om medlemskap i Nato fick det nordiska gendercentret i Kungsängen en central roll i Natos genderarbete. Vi vill se en högre andel kvinnor i de militära förbanden och fler kvinnor på ledande och strategiska positioner. Kvinnor ska delta i Natos arbete med fredsprocesser, statsbyggnad och militära insatser på samma nivå som män. Vi socialdemokrater stödjer alliansens arbete för jämställdhet, med utgångspunkt i agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Fokus ligger på att ta itu med ojämställdhet genom att integrera genusperspektiv i alliansens tre kärnuppgifter: avskräckning och försvar, krisförebyggande och krishantering samt gemensam säkerhet. Sverige ska driva en feministisk säkerhetspolitisk linje i Nato.
Samarbetet inom EU är avgörande för Sverige
EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena. I en orolig omvärld står medlemsländerna starkare tillsammans. Med kriget i Ukraina och osäkerheten kring den amerikanska administrationens varierande positionsförflyttningar står Europa inför det allvarligaste läget sedan andra världskriget. Det kräver ett EU som visar vägen och står upp för en regelbaserad världsordning.
Nu måste Europa kliva fram och göra mer för att stötta Ukraina. EU ska ta ansvar för att Ukraina får en styrkeposition i förhandlingarna. Det är bra att EU ser till att Ukraina är med vid bordet. Nu krävs tydliga och konkreta utfästelser gällande stöd till Ukraina från EU.
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik ska stärkas i syfte att försvara EU:s intressen och värden globalt. För att göra EU till en starkare säkerhetspolitisk aktör vill vi att beslut ska kunna tas med kvalificerad majoritet istället för enhällighet i vissa utrikespolitiska frågor, till exempel sanktionsbeslut och frågor som rör mänskliga rättigheter. Genom att vetot för sanktionsbeslut tas bort kan inget enskilt medlemsland stoppa sanktioner mot Ryssland.
Genom en stark svensk röst i EU stärker vi Sveriges inflytande internationellt. Vi ska fortsätta att bygga ett allt närmare samarbete inom EU, liksom med våra nordiska och baltiska grannar. EU ska fortsätta att utveckla relationerna till, och de ömsesidiga samarbetena med, Europas grannländer. EU ska utveckla relationerna till länderna i såväl Afrika som Asien och Latinamerika.
Europa måste långsiktigt ta större ansvar för sin egen säkerhet. EU måste samla sig och använda sin gemensamma styrka. Därför är det avgörande att stärka den samlade europeiska försvarsförmågan samt EU:s handlingsförmåga som säkerhetspolitisk aktör och förmåga att ta ansvar för unionens och närområdets säkerhet. Genom att stärka EU:s arbete för cybersäkerhet stärks förmågan att agera mot desinformation, valpåverkan och hybridhot. För EU-medlemmar som också är allierade i Nato utgör Natomedlemskapet grunden för det kollektiva försvaret, och samarbetet mellan EU och Nato bör intensifieras.
Vi står upp för EU:s solidaritetsklausul. EU ska fortsätta att vara en trovärdig säkerhetspolitisk aktör som tar ansvar för sin egen säkerhet och samtidigt agerar globalt med partners utifrån en bredd av civila och militära verktyg.
EU är en union för demokratier och samarbetet bygger på gemensamma värderingar. Därför vill vi säkerställa att alla EU:s medlemsstater är väl fungerande demokratier som bekämpar korruption och möjliggör ansvarsutkrävande i fria och demokratiska val. Kraven på demokrati, stabil ekonomi, fackliga rättigheter och korruptionsbekämpning ska vara strikta, för både befintliga och nya medlemsstater. För att demokratisäkra Europa vill vi socialdemokrater att det ska bli lättare att hålla inne medel för länder som underminerar demokratiska värden, införa en tydlig sanktionstrappa där EU successivt kan stänga av medlemsstater från andra fördelar med EU-medlemskapet och ytterst göra det möjligt att utesluta ett land som fullbordat en nedmontering av demokratin. För att säkra aborträtten vill vi grundlagsskydda aborträtten i hela EU genom att skriva in rätten till säker och trygg abort i EU:s rättighetsstadga.
En fortsatt utvidgning av EU måste göras på ett ansvarsfullt sätt. Innan länderna kan bli fullvärdiga medlemmar i EU måste de leva upp till de krav som kommer till uttryck i Köpenhamnskriterierna. Det är också viktigt att värna fungerande arbetsmarknader och fackliga rättigheter, och att gränsöverskridande brottslighet bekämpas. Vi ska fortsätta att stödja kandidatländerna i det reformarbetet. Att nödvändiga reformer kommer på plats är viktigt för både ansökarländerna själva och för EU:s fortsatta funktionalitet. En gradvis anslutning, där kandidatländerna stegvis får tillträde till delar av EU-samarbetet, är en bra ansats.
Det ryska invasionskriget i Ukraina ledde till att Ukraina ansökte om medlemskap i EU. Att Ukraina, Moldavien och länderna på Västra Balkan kan bli medlemmar i EU är viktigt för Europas säkerhet.
En framtida utvidgning av EU kommer att ställa stora krav på att unionen reformeras. Beslutsregler kommer att behöva ses över, och stora politikområden såsom jordbrukspolitiken, sammanhållningspolitiken och EU:s budget kommer att behöva förändras för att unionen ska kunna fungera effektivt. Samtidigt är det viktigt att kostnaderna hålls nere. Dessa förändringar kommer troligtvis att leda till ett EU-samarbete som ser annorlunda ut framöver.
En europeisk och svensk bred, aktiv och progressiv strategi för Afrikas länder
Sverige behöver en ny Afrikastrategi. Afrika är en kontinent med enorm potential – med en ung befolkning, stora naturtillgångar, ekonomisk utveckling, kultur och innovation. Men det är också en kontinent där valet mellan demokrati och auktoritärt styre kommer att få globala konsekvenser. Att utveckla en progressiv strategi för Afrika handlar därför inte bara om solidaritet, utan också om Sveriges och Europas egen framtida säkerhet och stabilitet.
Det är ett allvarligt misstag och en grov felbedömning av regeringen att sänka biståndet till och dra sig undan från Afrika. Afrika är en kontinent där framtidens globala utveckling avgörs – och där kampen mellan demokrati och diktatur pågår i realtid. Sedan många år bedriver Ryssland och Kina en mycket aktiv Afrikapolitik för att säkra naturtillgångar och bygga politiskt stöd, utan motkrav på demokrati eller mänskliga rättigheter. När Sverige och andra demokratier drar sig tillbaka fylls tomrummet snabbt av auktoritära aktörer.
Afrika är hårt drabbat av en rad kriser. Kriget i Sudan har utvecklats till världens största interna flyktingkris, där över 10 miljoner människor tvingats på flykt och miljontals lever på svältgränsen. Massakrer, etniska rensningar och systematiskt sexuellt våld rapporteras samtidigt som det humanitära tillträdet är starkt begränsat. I östra Kongo pågår en av världens mest bortglömda humanitära katastrofer. Hundratusentals människor är på flykt undan väpnade grupper, sexuellt våld används systematiskt som vapen, och övergreppen mot civilbefolkningen är fruktansvärda. Situationen i både Sudan och Kongo visar tydligt varför Sverige inte har råd att lämna Afrika i sticket.
Klimatförändringarna slår hårt mot Afrika, som trots minimala utsläpp drabbas av torka, översvämningar och livsmedelskriser. Partnerskap kring förnybar energi, klimatanpassning och grön teknik gynnar både Afrika och Europa.
En förnyad Afrikapolitik måste vara bred och långsiktig. Den ska inte enbart handla om migration, som regeringen ofta reducerar Afrikafrågorna till, utan också om bistånd, handel, politiska relationer, jämställdhet, klimat- och miljösamarbete, kulturellt utbyte och stöd till civilsamhälle och demokratiska rörelser. Utvecklingsnivån skiljer sig stort mellan länderna och mellan stad och landsbygd, och därför krävs en flexibel politik som ser skillnaderna och bygger på uthållighet.
Vi socialdemokrater menar att Sverige ska vara en aktiv, trovärdig partner till länder i Afrika – som bygger långsiktiga relationer, stärker demokratin, försvarar mänskliga rättigheter och bidrar till att mildra humanitära katastrofer.
Nordiskt samarbete, Östersjöregionen och Arktis
Det nordiska samarbetet ska prioriteras och stärkas ytterligare. Nordiska rådet och ministerrådet ska vara en mobiliserande kraft för fördjupat samarbete. Visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region ska fortsätta att vägleda samarbetet och skapa ett mervärde för Nordens invånare. Det ska vara enkelt att bo och arbeta i hela Norden och arbetet med att riva fler gränshinder ska vara prioriterat. Det nordiska kultursamarbetet är en viktig del i den gemenskap som binder samman de nordiska länderna.
Vi vill verka inom EU:s Östersjöstrategi för att länka samman regionen, rädda havsmiljön och öka välståndet. Demokratiska och välmående grannländer är en förutsättning för säkerhet i vårt närområde.
Vi ser ett starkt behov av att fördjupa det nordiska samarbetet kring infrastruktur och transporter. Ett permanent transportministerråd i Nordiska ministerrådet skulle ge oss ett effektivt verktyg för att koordinera investeringar med grön profil, stärka regionens konkurrenskraft och knyta våra länder närmare varandra. Detta är en nödvändig anpassning till dagens utmaningar och en viktig del i att förverkliga visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region.
I det säkerhetspolitiska läge vi befinner oss i finns det anledning att fördjupa det nordiska samarbetet ytterligare. Vi föreslår att en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission tillsätts med förankring i samtliga nordiska parlament. Detta ger oss en mer effektiv planering och koordinering av försvarsresurserna inom hela Norden. Vi förväntar oss att regeringen skyndsamt agerar i enlighet med riksdagens tillkännagivande om förslaget.
Arktis utgör en viktig del av vårt närområde, med en ökad strategisk och ekonomisk betydelse. Arktis påverkas kraftigt av klimatförändringarna, vilket medför allvarliga konsekvenser för både naturen och de människor som bor där. Vi vill att Sverige ska ta en ledande roll i att säkerställa att utvecklingen i Arktis sker på ett hållbart och fredligt sätt. Fokus ska vara på människorna, freden, klimatet samt respekten för folkrätten.
Många länder har ökade politiska, militära och ekonomiska intressen i regionen, vilket medfört att Arktis fått en ökad säkerhets- och försvarspolitisk betydelse. Sverige är ett av de åtta arktiska länderna, och Arktiska rådet är det centrala forumet för samarbete i Arktis. Sverige ska driva på arbetet för internationell samverkan, säkerhet och stabilitet, klimat och miljö, hållbar ekonomisk utveckling och goda levnadsvillkor för befolkningen i regionen, inklusive urfolken.
Den minskande ismassan på Arktis har möjliggjort, och kommer troligen i framtiden i ännu högre grad att möjliggöra, olje- och gasutvinning i Arktis. Det är varken lämpligt eller ansvarsfullt. Det riskerar det unika växt- och djurlivet på Arktis och går tvärt emot ambitionerna att minska utsläppen av växthusgaser. Dessutom kan olyckor med oljeutsläpp få förödande miljökonsekvenser. År 2016 inrättades världens största marina reservat i Rosshavet i Antarktis. Kommersiellt fiske och gruvverksamhet är nu förbjudet där i 35 år framåt. Det bör ses som ett föredöme i arbetet för att rädda Arktis. Vi vill att ett marint skyddsområde inrättas i Arktis och anser att begränsningarna för aktiviteter i området även bör innefatta ett förbud mot olje- och gasutvinning.
Multilateralism för ett ökat globalt samarbete och en tryggare värld
Genom medlemskap i internationella organisationer möjliggörs genomslag för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska fortsätta att vara en ansvarsfull och engagerad medlem av dessa organisationer med arbetet inriktat på bred internationell samverkan.
Ett välfungerande internationellt samarbete är grunden för en regelbaserad världsordning byggd på folkrätten. Multilateralism är nödvändigt för att trygga fred, säkerhet och hållbar utveckling för alla. Men detta fundament utmanas när universella regler och värden, såsom folkrätten, ifrågasätts och utmanas. Tilltron till det multilaterala systemet minskar och det internationella samarbetet försvåras när länder kliver av globala samarbeten och vill introducera egna, unilaterala, lösningar.
När ett land bryter mot den regelbaserade världsordningen måste världssamfundet agera för att upprätthålla den. De internationella domstolarna är avgörande för att upprätthålla folkrätten och rättsstatens principer. Under 2025 införde USA sanktioner riktade mot domare och åklagare vid Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) efter beslutet att utfärda en arresteringsorder mot Israels premiärminister Netanyahu. Sanktionerna, som är riktade mot specifika domare och åklagare vid domstolen, försvårar kraftigt domstolens arbete och är ett allvarligt brott mot internationell rätt.
För att motverka sanktionerna bör EU aktivera den så kallade blockerande stadgan. Stadgan innebär att de som omfattas av den förhindras att följa sanktioner införda av ett tredje land. Den skulle därmed underlätta domstolens möjlighet att fortsätta verka.
Multilateralismen behöver utvecklas för att kunna möta nya globala utmaningar och omständigheter. Den regelbaserade världsordningen, det multilaterala systemet, universella värden samt internationella regler, normer och överenskommelser måste försvaras.
Att länder och regioner ökar sin samverkan och ökar sitt engagemang för det gemensamma området är i grunden något positivt. Vi konstaterar att det under de senaste åren skett en utveckling där regionala samarbetsorganisationer som exempelvis Afrikanska unionen kommit att ta över uppdrag som FN tidigare genomfört. Det är viktigt att vi gemensamt värnar om multilateralismen, de gemensamma institutionerna och de gemensamma lösningarna.
Ett FN bättre rustat för morgondagens globala utmaningar och hot
Ett starkt engagemang för FN är en hörnsten i socialdemokratisk utrikes- och säkerhetspolitik. FN utgör navet i det globala samarbetet för internationell fred och säkerhet och spelar en viktig roll för fred och säkerhet, folkrätten, mänskliga rättigheter och utveckling. Vi vill aktivt medverka till att FN står bättre rustat att hantera morgondagens globala utmaningar och hot. Det är avgörande att FN är en enande och mobiliserande kraft i genomförandet av Parisavtalet och Agenda 2030. Särskilt när de motverkas av starka krafter. USA:s utträde ur såväl WHO som Parisavtalet försvagar det multilaterala systemet i en tid när det behövs som mest.
Vi ser allvarligt på senaste årens utveckling där FN-organisationer ifrågasätts och utsätts för renodlade desinformationskampanjer, som till exempel UNRWA. Det undergräver FN-systemet som helhet och försvårar organisationernas möjlighet att verka. Sverige måste stå upp för FN och FN-organisationernas oberoende och mot desinformationskampanjer med syftet att undergräva och misskreditera systemet.
Genom kärnstöden till FN och dess organisationer bidrar Sverige till att uppnå organisationernas resultat och därmed till att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Att i en säkerhetspolitiskt mycket orolig tid, med klimatkris och ökad global fattigdom, skära ner på kärnstöden och försvaga FN är direkt kontraproduktivt och ett allvarligt misstag från regeringens sida.
Fredsfrämjande – att arbeta för en fredligare och säkrare värld
Diplomati och dialog är våra främsta verktyg för en fredlig utveckling. För oss är det centralt att värna ett välfungerande internationellt samarbete mellan länder för att säkerställa gemensam säkerhet och uppnå vår strävan efter fred och frihet.
Sverige ska fortsätta att bidra till internationell civil och militär krishantering och fredsfrämjande insatser. Vi ska vara en tydlig förespråkare för mänskliga rättigheter, demokratisk utveckling, rättsstatens principer och jämställdhet och bidra till att dessa kärnvärden beaktas i det internationella fredsfrämjande arbetet. Sveriges arbete för en fredligare och säkrare värld ska bedrivas inom och i nära samarbete med organisationer som FN, EU, OSSE och Nato.
Sipri – värdet av ett oberoende fredsforskningsinstitut
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri) är ett av världens ledande forskningsinstitut med uppgift att studera väpnade konflikter samt nedrustning och rustningskontroll. Trots att det säkerhetspolitiska läget ställer ökade krav på nationell kapacitet för kunskap och analys, tog regeringen bort Sipris egna anslag i budgeten för 2025. Det är oroande och riskerar att medföra en reell minskning av stödet givet att regeringen nu lägger det under 1:2 Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet, där även andra stora utgifter finns. Behovet av en oberoende och djupt sakkunnig forskning på freds- och nedrustningsområdet har inte på något sätt minskat, vilket gör ändringen högst anmärkningsvärd.
En internationell jämlikhetskommission
Pandemins följdverkningar, inflationen, lågkonjunkturen och inte minst det växande antalet konflikter i världen har lett till kraftigt ökande klyftor. Detta sker i ett läge där ojämlikheterna redan är stora och har ökat globalt, inte minst som en följd av förändrade skattesystem och ökad skatteflykt. Cirka 1 miljard dollar försvann i skatteflykt under 2022 – pengar som kunde ha använts till investeringar i gemensam sjukvård, infrastruktur eller utbildning.
Utvecklingen har lett till en kraftig koncentration av ekonomisk makt; 1 procent av världens rikaste äger numera 43 procent av alla globala finansiella tillgångar. Inom företagssektorn ser vi en ökad marknadskoncentration och många av världens marknader domineras av endast ett fåtal stora multinationella bolag.
Vi socialdemokrater har länge uppmärksammat dessa ökande klyftor i internationella sammanhang, inte minst genom att kräva åtgärder mot skatteflykt och internationella skatteparadis men också genom initiativ som Global Deal och aktivt arbete med ILO:s konventioner. Men mer kan göras.
De internationella stödpaketen inom exempelvis Världsbanken och IMF utformas numera i ökad utsträckning för att understödja klimatarbetet men skulle på samma sätt också kunna bidra till att minska fattigdom och ökade klyftor. Ambitiösa internationella mål för att minska fattigdom och ökade klyftor skulle kunna omsättas i gemensamma handlingsplaner där länder förbinder sig att ta gemensamt ansvar för välståndsutveckling i stället för att konkurrera med sänkta bolagsskatter, försämrade arbetsrättsregler och social dumpning. Ett flertal initiativ har tagits inom IMF, G20 och EU för att möta den allt mer polariserade ekonomiska utvecklingen.
Sveriges regering har däremot sänkt biståndet, avslutat biståndsprojekt i flera länder, minskat kärnstödet till FN och motarbetat klimatfinansieringsinsatser inom ramen för COP. Regeringen har inte heller lyft upp frågan om ökade klyftor på vare sig den svenska eller den internationella dagordningen. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara drivande för en rättvis och jämlik världsordning. Vi anser att regeringen borde ta initiativ till en internationell jämlikhetskommission, inom FN-systemet, i syfte att skapa ett samlat internationellt arbete för en rättvisare världsordning.
Höjda klimatambitioner och stärkt skydd av miljön
För en hållbar utveckling och en jämlik värld ska Sverige vara ledande i Agenda 2030-arbetet och driva på Parisavtalets genomförande.
Hösten 2023 släppte FN sin första statusrapport som sammanfattar läget för alla länders klimatarbete. Slutsatsen var att världen är långt ifrån att nå Parisavtalets mål, och utsläppen kan överskrida delmålen med 40 procent om inte mer görs omedelbart.
Vi vill därför driva på för höjda klimatambitioner i Sverige, EU och FN. Vi vill skärpa EU:s klimatmål till 2040 och öka ansträngningarna för att inom FN:s klimatkonvention enas om ett globalt utsläppshandelssystem med ett globalt pris på utsläpp. Vi vill fortsatt att 1 procent av Sveriges BNI ska gå till bistånd och att klimatbiståndet via FN ska stärkas, exempelvis via Gröna klimatfonden och Fonden för klimatrelaterade skador och förluster. Den svenska regeringens bristande engagemang i den internationella klimatskadefonden kan bara beklagas – Sverige borde vara ledande i det internationella klimatarbetet, inte en bromskloss.
Klimatkrisen kan inte lösas utan ökad jämställdhet. Vi vill att fler kvinnor involveras och deltar på lika villkor i förhandlingsdelegationerna till både klimattoppmötena och andra klimat- och miljösamarbeten.
Vi vill också skärpa det internationella samarbetet mot miljöbrott. Storskalig miljöförstörelse (ekocid) är en medveten strategi i krig. Det är nödvändigt att öka de internationella juridiska möjligheterna att utkräva ansvar och säkerställa att storskalig miljöförstörelse kriminaliseras. Därför vill vi att Sverige tar initiativ för att storskalig miljöförstöring läggs till i Romstadgan som ett internationellt brott möjligt att åtala vid Internationella brottmålsdomstolen.
Nedrustning – en värld utan kärnvapen
Vårt mål är en värld utan kärnvapen. Nedrustning och icke-spridning av kärnvapen är en central utrikes- och säkerhetspolitisk prioritering. Normen mot användning och innehav av kärnvapen måste förstärkas. När kärnvapenhotet återigen växer ska Sverige fortsätta att bidra i arbetet för en ömsesidig nedrustning mellan kärnvapenmakterna.
Icke-spridningsfördraget (NPT) har varit framgångsrikt för att förhindra spridning av kärnvapen, minska kärnvapenarsenalerna och underlätta fredlig användning av kärnenergi.
NPT förhindrar kärnvapenländerna från att överlåta kärnvapen eller sprida kärnvapenteknik till andra länder. Det har också betydelse för Sverige, vilket kom att diskuteras både i samband med Natoanslutningen och då Sverige godkände DCA-avtalet med USA. Sverige har inte rätt att ta emot kärnvapen, och ingen kärnvapenstat har rätt att överlåta kärnvapen till oss.
Trots de många framsteg som gjorts tidigare går utvecklingen idag åt fel håll. Länder rustar upp och moderniserar sina kärnvapenarsenaler, misstron mellan länder har ökat och Ryssland har lyft upp kärnvapnens roll i den egna militärdoktrinen. Behovet av åtgärder som minskar riskerna för kärnvapenanvändning och som bidrar till ett bättre samarbetsklimat kunde inte vara större. Bristen på tillit mellan länder är ett akut problem och Rysslands invasion av Ukraina och hot om kärnvapenanvändning är mycket oroväckande. Behovet av åtgärder som minskar riskerna för kärnvapenanvändning och som bidrar till ett bättre samarbetsklimat är enormt.
För oss socialdemokrater är det självklart att Sverige fortsatt ska ta ansvar för att försöka överbrygga skillnader mellan länder med och utan kärnvapen och driva på för konkreta åtaganden och framsteg.
Icke-spridningsfördraget måste stärkas och kärnvapenmakternas vilja till nedrustning öka. Sverige ska ha en ledande roll i arbetet för kärnvapennedrustning. Denna nedrustning kan inte vara ensidig – den måste vara ömsesidig. Vi vill att Sverige som observatör till FN:s konvention om kärnvapenförbud (TPNW) aktivt ska bidra till att konventionen utvecklas så att den blir så effektiv som möjligt, vinner stöd globalt och leder till verklig nedrustning.
Stockholmsinitiativet, som inleddes under vår regeringstid och som under svensk-tyskt ledarskap samlar en grupp länder, har lagt konkreta förslag vad gäller nedrustning och icke-spridning. Flera av Stockholmsinitiativets förslag fanns återgivna i det slutdokument från NPT:s översynskonferens i augusti 2022 som skulle antas. Ryssland valde dessvärre att blockera konsensus och förhindra ett antagande. Vi socialdemokrater kommer emellertid att fortsätta att verka konstruktivt och brobyggande för att åstadkomma konkreta steg för kärnvapennedrustning inom ramen för icke-spridningsfördraget (NPT).
Sverige ska värna det internationella atomenergiorganet IAEA:s uppdrag att förhindra spridning av kärnvapen, liksom dess roll för strålsäkerhet och nukleärt säkerhetsskydd.
Mänskliga rättigheter och yttrandefrihet
Mänskliga rättigheter är grunden för ett rättvist och demokratiskt samhälle med goda levnadsvillkor för alla. Från ett socialdemokratiskt perspektiv är det avgörande att dessa rättigheter skyddas och respekteras globalt för att säkerställa att alla människor, oavsett bakgrund eller tillhörighet, har möjlighet att leva ett värdigt liv.
I många länder ser vi en växande repression mot oliktänkande, inskränkningar av press- och yttrandefriheten samt attacker mot människorättsaktivister och det civila samhället. Auktoritära regeringar stärker sitt grepp och försvagar de demokratiska institutionerna, vilket leder till ökad ojämlikhet och orättvisa.
Oppositionella, kritiker mot regimen, människorättsförsvarare och fackliga företrädare tillhör några av de grupper som är särskilt utsatta och många sitter illegalt fängslade runt om i världen.
Vi kräver att de svenska politiska fångarna Gui Minhai, en svensk-kinesisk förläggare, Dawit Isaak, en svensk-eritreansk journalist, och Ahmadreza Djalali, en svensk-iransk forskare, omedelbart friges. De har alla blivit offer för orättvisa rättsprocesser och hålls fängslade under förhållanden som bryter mot internationella normer och principer. Dessa fall är inte bara tragiska exempel på personligt lidande, utan också en skarp påminnelse om de hot som förtryckande regimer utgör mot yttrandefrihet, akademisk frihet och mänsklig värdighet. I Turkiet sitter journalister, människorättsförsvarare, parlamentsledamöter och andra politiska fångar fängslade på orättfärdiga grunder. De bör samtliga skyndsamt friges.
Sverige har en lång tradition av att försvara mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, och det är avgörande att vi fortsätter att stå upp för våra medborgare som har blivit felaktigt fängslade. Att kämpa för deras frigivning är inte bara en fråga om nationellt ansvar, utan också om att skydda de universella värden som Sverige håller högt.
Fri opposition är en förutsättning för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Det är av stor vikt att regeringen i multilaterala sammanhang och vid bilaterala kontakter tar upp den utsatta situationen för oppositionspolitiker och människorättsförsvarare. Det är viktigt att regeringen omgående ökar ansträngningarna för att dessa politiska fångar friges och att deras mänskliga rättigheter respekteras.
Genom att försvara mänskliga rättigheter och demokratin globalt kan vi bidra till en mer rättvis och hållbar värld. Vi måste agera för att stödja dem som står upp mot förtryck och för demokrati, oavsett var i världen de befinner sig. Detta är en kamp för att säkerställa att framtida generationer kan leva i en värld där frihet, rättvisa och mänsklig värdighet är tillgänglig för alla.
Feministisk utrikespolitik – en politik som förändrar världen
Feministisk utrikespolitik handlar om att ökade resurser och insatser riktas till kvinnor och flickor så att de får makt över sina egna liv, tillgång till skolgång och utbildning, arbete och ekonomisk egenmakt samt politiskt, ekonomiskt och socialt inflytande. Den handlar också om ett långsiktigt arbete för att driva på för förändring av stereotypa könsroller, maskulinitetsnormer och patriarkala strukturer som hindrar flickor och kvinnor från att åtnjuta sina mänskliga rättigheter inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).
Arbetet för att stärka kvinnors rättigheter och för ökad jämställdhet är en hörnsten i socialdemokratisk politik. När Sverige som första land i världen lanserade den feministiska utrikespolitiken 2014 byggde det på insikten om att jämställdhet bara kan uppnås om flickors och kvinnors rättigheter, resurser och representation prioriteras i alla delar av utrikes- och säkerhetspolitiken. Utvärderingar har visat att den feministiska utrikespolitiken gav resultat. Jämställdhetsarbetet ökade inom handels-, bistånds- och säkerhetspolitiken och flera länder har tagit efter och infört en feministisk utrikespolitik.
Det var ett historiskt misstag av högerregeringen att 2022 avskaffa den feministiska utrikespolitiken. Vi är skarpt kritiska till den ambitionssänkning och de nedskärningar som detta inneburit i den svenska utrikes- och utvecklingspolitiken. Det är ett svek mot världens mest utsatta flickor och kvinnor att Sverige nu saknar det banbrytande ramverk som den feministiska utrikespolitiken var. Det skickar också en allvarlig signal till omvärlden att Sverige gör detta i en tid när auktoritära makthavare och konservativa högerkrafter globalt attackerar flickors, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter och människorättsförsvarare som kämpar i de svåraste miljöerna. Regeringen avskaffade även ambassadören för global jämställdhet, också det ett anmärkningsvärt beslut. Vi anser att rollen bör återinföras.
Vi menar att de värdefulla erfarenheter som åren med feministisk utrikespolitik givit och de växande utmaningarna för jämställdheten i världen bör ligga till grund för en uppdaterad feministisk utrikespolitik. Sverige bör åter gå före och uthålligt driva på det globala jämställdhetsarbetet för att bryta de maktstrukturer, de djupt rotade normer och den diskriminerande lagstiftning som håller flickor och kvinnor tillbaka.
Straffrihet från det institutionaliserade förtrycket och de omfattande och systematiska brott som begås mot kvinnor i länder som Afghanistan och Iran måste bekämpas. Vi anser att Sverige ska driva på i FN för att könsapartheid ska klassas som ett brott mot mänskligheten. Vi menar också att pojkar och män i högre utsträckning måste engageras och inkluderas i insatser för jämställhet och för att motverka destruktiva och skadliga maskulinitetsnormer.
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) ska vara ett prioriterat område inom svensk utrikes- och utvecklingspolitik. Här har Sverige under en lång tid varit en viktig röst i världen; det arbetet måste växlas upp tillsammans med likasinnade länder när dessa rättigheter undermineras och resurser till detta kraftigt har minskat.
Arbetet med kvinnor, fred och säkerhet är en central del av vår feministiska utrikespolitik. Kvinnors perspektiv, behov och intressen och deras aktiva, meningsfulla och jämställda deltagande i fredssamtal och förhandlingar måste prioriteras. Det ska finnas med kvinnliga medlare i varje medlemsuppdrag vid krig och konflikter för att bygga en hållbar fred. Det svenska kvinnliga medlingsnätverket som nuvarande regering lagt ner bör återstartas och dess roll utvecklas för att stärka kvinnor, fred och säkerhetsagendan.
Målen i FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och efterföljande resolutioner, liksom FN:s resolution 2250 om unga, fred och säkerhet, ska nås. Kvinnors och ungas inflytande och meningsfulla deltagande i freds- och statsbyggande är en rättighetsfråga och en förutsättning för hållbar fred och utveckling.
Det genusbaserade sexuella våldet i konflikter måste bekämpas likaväl som den växande människohandeln som gör att fler tvingas in i prostitution. Det internationella arbetet mot människohandel för sexuell exploatering behöver stärkas. Vi anser att Sverige ska permanenta den globala ambassadören mot människohandel, växla upp arbetet och utöka resurserna.
Jämställdhet är ett mål i sig, men också en förutsättning för att nå fred, säkerhet och hållbar utveckling. När jämställdhetsbegreppet ifrågasätts och organisationer och aktörer som kämpar för kvinnors rättigheter ses som hot, ska vi fortsätta arbetet inom detta område och motverka dessa trender i enlighet med den socialdemokratiska feministiska utrikespolitiken.
Världens barn förtjänar en annan framtid
I början av 2025 visade forskning från Peace Research Institute Oslo (PRIO) och Rädda Barnen att över 473 miljoner barn, mer än vart sjätte barn i världen, bodde på platser drabbade av konflikt, där deras rätt till liv, trygghet och utveckling dagligen inskränktes och hotades. Från Europa till Afrika, från Mellanöstern till andra delar av världen, ser vi hur barn tvingas att leva i krigets skugga. De förlorar sina hem, sin utbildning och sina familjer. Denna globala kris förvärras av klimatförändringar, fattigdom och instabilitet, vilket gör barn till de mest utsatta offren.
Vår utgångspunkt är att alla barn, oavsett var de föds, har rätt till en trygg uppväxt. Denna övertygelse är grunden i vår internationella solidaritet. Det är vår skyldighet att agera kraftfullt och konsekvent för att skydda barns rättigheter i varje del av världen.
Vi vet att humanitärt bistånd är avgörande, men det måste vara en del av en bredare strategi. Vårt fokus måste ligga på att stärka de globala spelreglerna och hålla ansvariga parter skyldiga för sina handlingar.
Sverige ska vara en ledande röst för att säkerställa att internationell rätt upprätthålls och att parter i konflikter som begår brott mot barn ska ställas till svars. Det humanitära stödet till organisationer som är på plats och som särskilt fokuserar på att hjälpa barn ska stärkas. Sverige ska aktivt bidra till fredsprocesser och diplomati för att stoppa de väpnade konflikter som tvingar barn på flykt. Vi måste också säkerställa att barn i krig får fortsätta sin utbildning och att barn som tvingats att delta i strider får rehabilitering och stöd för att återgå till ett normalt liv.
Ett starkt och tryggt samhälle kan inte byggas av barn som har förlorat sin barndom. En trygg värld börjar med att vi skyddar de mest utsatta. Sverige ska fortsätta att vara en pådrivande kraft för barns rättigheter globalt. Det är en investering i en bättre och mer hållbar framtid för oss alla.
Hbtqi-personers rättigheter
Hbtqi-personer möter allvarliga hot och förföljelser i många delar av världen. Några exempel på en försämrad situation för dessa grupper är länder som Ryssland, Georgien, Bulgarien och Uganda, där dessa individer utsätts för systematisk diskriminering, våld och statligt sanktionerat förtryck. Under året har ett tydligt exempel på en försämrad situation för hbtqi-personers rättigheter manifesterats genom förbudet mot Budapest Pride. Den första prideparaden som ägde rum i öst efter järnridåns fall. Även i USA har delstater infört lagar som begränsar transpersoners tillgång till vård, utbildning och samhällsliv.
I flera länder har hbtqi-personers rättigheter inskränkts, och regimers/staters hatretorik och diskriminerande lagstiftning har bidragit till en ökad stigmatisering och våld mot dessa grupper. Aktivister och organisationer som arbetar för hbtqi-personers rättigheter möter ständiga hot och trakasserier. Även i några av EU:s medlemsländer diskrimineras hbtqi-personer och deras rättigheter erkänns inte fullt ut av staten.
I Uganda har en lag införts som kriminaliserar hbtqi-personers själva existens, där de riskerar långa fängelsestraff eller till och med dödsstraff för sin sexuella läggning eller könsidentitet.
För att möta dessa allvarliga brott är det avgörande att internationella verktyg och mekanismer används effektivt. Inom OSSE finns den så kallade Moskvamekanismen, för att utreda och agera mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi vill att Sverige aktivt driver på för att Moskvamekanismen aktiveras när hbtqi-personer hotas eller förföljs i OSSE:s medlemsstater. Det skulle bidra till att stärka det internationella skyddet för hbtqi-personer och säkerställa att förövare hålls ansvariga för sina handlingar.
Sverige har länge varit en föregångare när det gäller hbtqi-frågor. Vi vill inrätta ett särskilt hbtqi-sändebud från Sverige för att främja och skydda rättigheterna för hbtqi-personer globalt. Genom att samarbeta med andra länder, internationella organisationer och civilsamhället kan ett sändebud bidra till att driva på för rättsliga och politiska reformer som förbättrar situationen för hbtqi-personer. Dessutom kan ett sändebud arbeta för att säkerställa att hbtqi-rättigheter integreras i det bredare arbetet för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling.
Stärk Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
Vi har flera säkerhetspolitiska verktyg för att hantera krisen för säkerheten i Europa och dess närområde. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) är ett av dessa verktyg.
Sverige ska fortsätta arbetet för att stärka OSSE:s roll som plattform för dialog, konfliktlösning och ansvarsutkrävande. OSSE:s valövervakning och observationer fyller också en viktig funktion för att kartlägga den demokratiska utvecklingen i olika länder. Vi stödjer OSSE:s breda säkerhetsbegrepp som länkar samman säkerhet med mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Inom många av OSSE:s länder utmanas nu såväl demokrati och rättsstatens principer som mänskliga rättigheter. Rättigheter som socialdemokratin internationellt har slagits för urholkas, såsom rättigheter för etniska, religiösa och sexuella minoriteter.
Moskvamekanismen inom OSSE finns för att hantera allvarliga fall av brott mot mänskliga rättigheter och demokratiska principer inom medlemsstaterna. Mekanismen tillåter OSSE att på ett formellt sätt granska och utreda misstänkta brott mot mänskliga rättigheter i ett annat medlemsland. Sverige tog, tillsammans med ett antal likasinnade stater, initiativ omedelbart efter Rysslands olagliga och fullskaliga invasion av Ukraina till att aktivera Moskvamekanismen för att undersöka kränkningar och övergrepp i fråga om de mänskliga rättigheterna, överträdelser av internationell humanitär rätt samt misstänkta krigsförbrytelser och andra allvarliga internationella brott som begåtts. Det resulterade i den första oberoende internationella rapporten som visade Rysslands kränkningar av mänskliga rättigheter och överträdelser av internationell humanitär rätt.
En fri, hållbar och rättvis internationell handel
För oss socialdemokrater är det en självklarhet att den globala handelns fördelar måste kunna komma alla till del. Därför bör målet för handelspolitiken vara en fri, rättvis och hållbar handel. En sådan handelspolitik säkerställer att handelns fördelar kan komma alla till del och upprätthåller således förtroendet för frihandel även när den är satt under stor press.
Det osäkra och oroliga omvärldsläget ställer emellertid nya krav på vår handelspolitik. Protektionistiska krafter växer, geopolitiska spänningar tilltar och den globala konkurrensen hårdnar för varje dag som går. Nya tullar och handelshinder skapar oro på marknaderna och riskerar att få allvarliga konsekvenser för svenska exportföretag och jobb.
Sverige har en lång tradition av att föra en framgångsrik politik där handel, utvecklingssamarbete och skydd av arbetstagares rättigheter såväl som höga klimatambitioner går hand i hand. Vi ska fortsätta att driva på för att stärka den sociala dialogen, förbättra arbetsvillkor och vidareutveckla det globala partnerskapet Global Deal.
I de handelsavtal som EU sluter ska Sverige verka för att det ställs krav på respekt för mänskliga rättigheter, goda arbetsvillkor, miljöskydd och antikorruption. Vidare ska vi driva på för att handelspolitiken bidrar till genomförandet av Agenda 2030 och Parisavtalet, till att avskaffa handelshinder för klimatsmarta lösningar och till att öka den svenska exportens bidrag till global klimatnytta. En fri, hållbar och rättvis handel ska bidra till att skapa mer jämlika och konkurrenskraftiga samhällen.
EU ska fortsätta att bedriva en öppen handels- och investeringspolitik gentemot omvärlden. En central del i detta är att EU ingår nya frihandelsavtal. I dagens osäkra handelspolitiska läge är nya handelsvägar och fler handelspartners viktigare än på länge.
Sverige bör verka för att stärka genomförandet och efterlevnaden av hållbarhetskapitel i EU:s frihandelsavtal. Vi socialdemokrater anser att dessa kapitel bör utvecklas och att det bör finnas sanktionsmöjligheter som kopplas till de åtaganden som ställs upp i handelsavtalens hållbarhetskapitel.
De ökade protektionistiska strömningarna i omvärlden har satt Världshandelsorganisationens (WTO) förmåga att upprätthålla globala spelregler på prov. WTO måste stärkas och moderniseras för att kunna möta de utmaningar som det multilaterala handelssystemet står inför. Det är en förutsättning för att kunna skapa förutsägbarhet samt lika och rättvisa villkor i den globala handeln. Vidare bör det understrykas att WTO spelar en central roll för att stödja den globala klimatomställningen genom att klargöra hur investeringar kan främjas på ett sätt som inte snedvrider handel och genom att skärpa reglerna för subventioner som skadar handeln.
Vidare ska Sverige vara en tydlig röst för att stärka handeln med Ukraina. Det är samtidigt viktigt att motverka kringgående av sanktioner mot Ryssland och att förbättra den nationella sanktionsefterlevnaden.
Digitalisering och artificiell intelligens
Digitaliseringen medför enorma fördelar och har fullständigt förändrat vår tillgång till information och våra arbetssätt. Men den har även sina utmaningar. För att överhuvudtaget kunna ta del av den digitala världen krävs tillgång till internet och tillgång till digitala enheter, något som skiljer sig kraftigt åt mellan länder, mellan samhällsklasser och mellan stad och landsbygd men också mellan könen. Det skapar en än större utsatthet för kvinnor som har sämre möjligheter att ta arbeten inom den digitala sektorn och har sämre möjligheter att ta del av digitaliseringens fördelar. Kvinnors tillgång till, och kunskap om, digitala verktyg behöver öka.
Tillgången till internet är sedan 2016 en mänsklig rättighet. Utöver tillgången till internet måste vi vara uppmärksamma på att de mänskliga rättigheterna på internet efterföljs.
Artificiell intelligens (AI) utgör ett av de mest omvälvande teknologiska sprången i vår tid och innebär både stora möjligheter och utmaningar för världssamfundet. För att säkerställa en ansvarsfull och etisk användning av AI är det av yttersta vikt att denna teknologi regleras. Sedan 2024 finns det inom EU regler för AI. Delar av dessa har trätt i kraft under 2025. Utifrån den takt som AI utvecklas är det viktigt att regelverket utvecklas i samma takt. Reglering behövs även på global nivå.
En av de främsta utmaningarna med AI är att det har potentialen att påverka alla aspekter av samhället, från ekonomi och arbetsmarknad till etik och säkerhet. Utan adekvat global reglering kan det uppstå en snedvriden användning av AI som kan leda till ekonomisk ojämlikhet, överträdelser av mänskliga rättigheter och till och med vapenteknologiska risker. Vi ser även att AI används för att sprida falska nyheter genom exempelvis AI-genererade falska nyhetsklipp.
Vid FN:s framtidstoppmöte i september 2024 antogs ”the Global Digital Compact”, en universell överenskommelse om vår digitala framtid, där stater, företag och civilsamhälle enas om gemensamma principer för en öppen, fri och säker digital framtid för alla. Det var Sverige och Zambia som av FN:s generalsekreterare fick uppdraget att tillsammans leda arbetet. När det nu är antaget och arbetet med att implementera överenskommelsens åtaganden inletts är det viktigt att Sverige fortsätter att ta en ledarroll.
Cyberhot och desinformation
Cyberattacker och desinformationskampanjer utgör ett direkt hot mot demokratin och nationell säkerhet genom att försöka underminera förtroendet för demokratiska institutioner, påverka valprocesser och sprida osäkerhet, polarisering och splittring i samhället. Sverige, som ett öppet och teknologiskt avancerat samhälle, är särskilt sårbart för sådana attacker.
Därför är det viktigt med internationellt samarbete för att hantera globala utmaningar, inklusive cyberhot. Ett nära samarbete med EU och andra allierade för att utveckla gemensamma strategier mot cyberattacker och desinformation är betydelsefullt.
Svenska Säkerhetspolisen pekar på att de har sett att främmande makt och inhemsk våldsbejakande extremism går in i varandra och förstärks. Inför de allmänna valen 2026 måste regeringen vidta åtgärder för att skydda valen och de svenska väljarna. Det finns flera exempel på hur främmande makt agerat för att påverka svensk opinion. Myndigheterna behöver få i uppdrag att stärka sin förmåga att upptäcka, förebygga och hantera cyberattacker inför valet. Sverige behöver motverka desinformation genom att främja oberoende och pålitliga medier, stödja mediekompetensutbildning och säkerställa att medborgare har tillgång till korrekt och tillförlitlig information. En stark offentlig debatt, baserad på fakta och öppen diskussion, är nödvändig för att motverka de negativa effekterna av desinformation.
Sveriges utrikespolitik måste vara proaktiv i att hantera de diplomatiska konsekvenserna av cyberattacker och desinformationskampanjer. Det innebär att Sverige, som en aktiv röst i internationella organisationer som FN och EU, ska driva på för att stater som utför eller stödjer sådana aktiviteter hålls ansvariga. Genom diplomatiska kanaler kan Sverige också arbeta för att främja dialog och minska spänningar som kan leda till cyberkonflikter, samtidigt som man står fast vid att skydda nationell suveränitet och internationell rätt.
Iran
Iran kontrolleras av en auktoritär regim med stort våldskapital. Det är en brutal regim som länge förtryckt sitt folk och där diskriminering av kvinnor finns inskrivet i lagen. Det handlar om ett strukturellt förtryck och diskriminering. Samtidigt som regimen med våld kontrollerar sin befolkning ser vi också hur Iran bidrar till instabiliteten i regionen. Genom sitt stöd till Hizbollah och Hamas i form av exempelvis vapenleveranser har Iran under lång tid förvärrat den allvarliga situationen i Mellanöstern. Iran har även levererat militär utrustning till Ryssland under pågående krig i Ukraina.
2024 bekräftades det att Iran använder sig av gängkriminella i Sverige för att verka på svensk mark. Säkerhetspolisen är tydlig med att även om tillvägagångssättet inte är nytt eller unikt för Iran har det tidigare inte skett i sådan omfattning eller med så unga aktörer. Under hösten 2024 gick Säkerhetspolisen ut med uppgiften att en iransk cybergruppering agerat på uppdrag av det islamiska revolutionsgardet för att genomföra en påverkansoperation mot Sverige under sommaren 2023. Det är ytterligare ett exempel på det hot som den iranska regimen och dess revolutionsgarde utgör mot Sverige.
Vi socialdemokrater har sedan protesterna i Iran började hösten 2022 drivit på för att regeringen ska agera för att EU ska terrorlista det islamiska revolutionsgardet. I maj 2023 ställde sig en enig riksdag bakom tillkännagivandet att regeringen ska verka för att skapa enighet inom EU för att terrorlista det islamiska revolutionsgardet. Det innebär en tydlig förväntan från riksdagen att regeringen agerar enligt tillkännagivandet. Det bör prioriteras av regeringen. Att terrorlista revolutionsgardet handlar om att stötta de människor som kämpar för sin frihet och demokrati i Iran och om att se och hantera revolutionsgardet som den terrororganisation det är, men även om att se det stora hot som Iran utgör i Mellanöstern specifikt, och i världen som helhet.
Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 5 Internationell samverkan
Tabell 1 Socialdemokraternas förslag till anslag för 2026 för utgiftsområde 5 uttryckt som differens gentemot regeringens förslag
Tusental kronor
Ramanslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Avgifter till internationella organisationer
1 691 967
±0
1:2
Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet
187 545
10 000
1:3
Inspektionen för strategiska produkter
185 134
±0
1:4
Svenska institutet
148 984
±0
1:5
Utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser
333 771
±0
Summa
2 547 401
10 000
Morgan Johansson (S)
Alexandra Völker (S)
Olle Thorell (S)
Linnéa Wickman (S)
Johan Büser (S)
Annika Strandhäll (S)
Markus Kauppinen (S)
Matilda Ernkrans (S)
Motion till riksdagen
2025/26:3622
av Morgan Johansson m.fl. (S)
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt förslaget i tabell 1 i motionen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en stark global röst och föra en solidarisk, rättvis och jämställd biståndspolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att biståndet ska vara en av flera viktiga delar av en ny progressiv, bred och långsiktig Afrikastrategi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stegvis återgång till enprocentsmålet för biståndet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följa OECD-Dacs riktlinjer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samstämmighet i utvecklingssamarbetet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) fortsatt ska vara ett prioriterat område inom svensk utvecklingspolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra och utveckla den feministiska utrikespolitiken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett ökat klimatbistånd är centralt i det internationella arbetet och att Sverige ska bidra till fonden för klimatrelaterade skador och förluster, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ökad prioritet att säkra människors tillgång till rent vatten, sanitet och hygien bör ges vid klimatinvesteringar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka civilsamhällets och fackförbunds möjligheter att verka globalt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att biståndet ska bidra till kapacitetsutveckling i samarbetsländerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att handelsbiståndet tydligt bör kopplas till Agenda 2030 och målen i Parisavtalet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hbtqi-personers rättigheter ska garanteras internationellt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara en progressiv global kraft inte minst gällande jämställdhet i multilaterala organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Världsbankens och IMF:s stödprogram och insatser ska främja långsiktigt hållbar utveckling och jämställdhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera kärnstöden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om folkrörelsebiståndet och civilsamhällets roll och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det bistånd som förmedlas via det svenska civilsamhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Folke Bernadotteakademin är ett viktigt verktyg för att bidra till internationell fredsfrämjande verksamhet och i genomförandet av biståndet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska fortsätta att uthålligt stödja Ukraina, samtidigt som vi bekämpar fattigdom och hungersnöd i andra delar av världen, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en omedelbar vapenvila, att gisslan omedelbart släpps och att nödhjälp omgående släpps in i Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade sanktioner mot bosättarna och de israeliska politiska och militära beslutsfattare som tillåter våldet på Västbanken, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omedelbart bör återuppta stödet till UNRWA och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om organiserandet av en internationell räddningsflotta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utländska journalister omedelbart måste få tillträde till Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska återuppta stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka stödet till Palestina och den palestinska myndigheten och vara med och stötta en demokratisk utveckling samt delta i återuppbyggnaden av Gaza och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en särskild Palestinastrategi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upprätthålla biståndet till organisationer som verkar i Afghanistan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige fortsatt ska motsätta sig exploateringen av naturresurser på ockuperad västsaharisk mark och vatten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ta initiativ för att FN-styrkan Minurso ska få mandat att rapportera brott mot mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör säkerställa ett fortsatt svenskt bistånd till västsahariska flyktingläger även efter utgången av 2025 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det stöd Sverige ger i form av humanitärt stöd och utvecklingsbistånd till Sudan bör upprätthållas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i EU och FN bör driva på för fredsförhandlingar mellan de stridande parterna i Sudan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, tillsammans med EU och FN, måste intensifiera sitt stöd till östra Kongo och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör upprätthålla biståndet till och utöka handeln med Latinamerika och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Bistånd för en tryggare värld
Vi lever i en värld där folkrätten utmanas från flera håll. Ryssland har i och med sitt invasionskrig mot Ukraina lämnat den europeiska säkerhetsordningen, och därmed har Europa blivit en avsevärt farligare plats. För hela Europas stabilitet måste demokratierna i väst vara enade mot Rysslands imperialistiska politik, och stödja Ukraina i kampen för sitt oberoende och självständighet. Vi fortsätter att stå sida vid sida med Ukraina, för Ukrainas rätt till frihet och demokrati.
I Hamas hänsynslösa terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023, dödades över tusen civila och över 200 togs som gisslan. Det krig som därefter utbröt i Gaza har hittills krävt över 65 000 människoliv, varav flertalet är civila kvinnor och barn. Förödelsen av Gaza är enorm. Larmrapport på larmrapport visar att svält används som vapen i Gaza, att det humanitära tillträdet är otillräckligt och att nöden nått katastrofala nivåer. De civila dödsoffren blir fler, samtidigt som den israeliska regeringen vägrar släppa in tillräckligt med nödhjälp, inleder en invasion av Gaza stad och utökar de illegala bosättningarna på Västbanken. Hamas vägrar fortsatt att släppa gisslan. En redan konfliktdrabbad region riskerar att sjunka djupare ner i oförsonlighet, våld och förtryck. Så vid sidan av att återuppta stödet till UNRWA, öka trycket på den israeliska regeringen och på Hamas, måste den svenska rösten vara stark och enad.
USA rör sig samtidigt i en allt mer isolationistisk riktning. Den amerikanska administrationen för ett handelskrig mot resten av världen, har lämnat Parisavtalet, lagt ner sitt internationella utvecklingsbistånd och dess myndighet USAID, med katastrofala konsekvenser för miljontals människor över världen.
Ryssland och Kina är djupt involverade och driver ett mycket aktivt påverkansarbete i Latinamerika, Mellanöstern, Afrika och Asien. Det är ett led i att påverka politiker och makthavare, bygga politiskt stöd och säkra naturtillgångar, utan motkrav på reformer för att bygga demokrati och garantera mänskliga rättigheter. Dessa kontinenter är ett slagfält – militärt, politiskt, ekonomiskt och värderingsmässigt.
Sverige och Europa behöver en ny Afrikastrategi. Att utveckla en progressiv strategi för Afrika handlar därför inte bara om solidaritet, utan också om Sveriges och Europas egen framtida säkerhet och stabilitet. Biståndet är en av flera viktiga delar av strategin tillsammans med handel, politiska relationer, jämställdhet, klimat- och miljösamarbete, kulturellt utbyte och stöd till civilsamhälle och demokratiska rörelser.
Vi ser en tillbakagång för värden som demokrati, frihet och multilateralism. Den världsordning som vi byggt upp sedan andra världskrigets slut, baserad på internationellt samarbete, internationell rätt, och internationella institutioner, vacklar.
Att Europa förmår hålla ihop i det här läget är helt centralt. Vi står inför en tid där kriser och omvälvande skiften riskerar att bli det nya normala. Vi ska verka för värden som mänskliga rättigheter, demokrati, frihet och hållbar ekonomisk utveckling, och samtidigt fortsätter arbetet med fattigdomsbekämpning och för att möta klimatutmaningen.
Svensk utrikespolitik är, under den här regeringen, passiv och provinsiell, istället för att vara aktiv och internationell. Sverige kan inte dra sig undan i detta omvärldsläge. Att skära ner i biståndet och strypa det till konfliktdrabbade länder ger inte en tryggare värld eller ett tryggare Sverige. Tvärtom.
Politikens inriktning
Sverige ska vara en stark global röst och stå upp för folkrätten, de mänskliga rättigheterna, jämställdhet, demokrati, folkrätten och dess principer.
Att som regeringen kraftigt skära ner anslagen utan att ha analyserat konsekvenserna av ett minskat bistånd är oansvarigt. Det leder till negativa konsekvenser både i de samarbetsländer regeringen drar sig ur och i Sverige. Det handlar om ökade konflikter, krig och klimatförändringarnas effekter som tvingar människor att fly sina hemländer och söka sig till Europa. Det handlar också om att odemokratiska och auktoritära länder ökar sitt inflytande i världen. Med det följer brott mot mänskliga rättigheter, ökad rasism och minskad jämställdhet.
Det är i Sveriges intresse att det skapas fler stabilitetsmekanismer i världen, inte färre. Det behövs mer diplomati och engagemang för fred och fattigdomsbekämpning. Det behövs mer effektiva skydd för civilbefolkningen i krig och katastrofer och ett mer ambitiöst utvecklingsarbete kring handel, fattigdomsbekämpning, jämställdhet, klimatanpassning och välstånd. Sverige måste vara en stark röst för att upprätthålla folkrätten och stå upp för den regelbaserade världsordningen. Av solidaritet med andra, men också i vårt eget intresse, behöver vi arbeta mer aktivt för en värld i bättre balans.
Sveriges tidigare goda anseende som en pålitlig, ambitiös och resultatinriktad samarbetspartner i utvecklingsarbetet med fattigdomsbekämpning i fokus måste återupprättas.
Svensk bistånds- och utvecklingspolitik ska ha som syfte att ge människor förutsättningarna att ta sig ur fattigdom, minska klyftorna i världen, främja demokrati och mänskliga rättigheter, stärka rättsstaten, motverka korruption, ha ett starkt barnrättsperspektiv, främja jämställdhet samt ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling.
Internationell solidaritet är en grundbult för oss socialdemokrater, precis som vårt stöd till demokratiska rörelser och aktörer, fackföreningar och civilsamhälle världen över. Vår politik för bistånd och utveckling fokuserar på att människor ska ges förutsättningar att själva kunna ta sig ur fattigdom, förbättra sina levnadsvillkor och leva i trygghet, samt ha makt och inflytande över sina liv.
Sverige ska ställa tydliga krav på att biståndet används rätt. Aktörer ska ställas till svars när oegentligheter upptäcks. Korruption är ett allvarligt hinder för utveckling. Biståndsmedel ska skyddas och användas för avsedda ändamål. För att nå framgång krävs ett ömsesidigt ansvarstagande för resultat, där förutsättningarna för att nå uppsatta mål och kraven för biståndsinsatserna är tydliga och där uppföljning sker kontinuerligt. Det är självklart att kontroll och riskanalys av svenskfinansierade biståndsinsatser alltid ska göras. Det samma gäller revision och resultatredovisning.
För oss är det viktigt att Sverige fortsätter att vara ledande i att bidra till genomförandet av Agenda 2030 globalt, Addis Abeba Action Agenda om utvecklingsfinansiering och Parisavtalet om klimat. Utvecklingsarbetet ska inte undermineras av bristande samstämmighet mellan olika politikområden.
Enprocentsmålet ska upprätthållas
De senaste åren har det skett en dramatisk omläggning av det svenska biståndet, som sjunkit ned mot 0,7 procent av BNI. Det är FN:s miniminivå. Det är långt ifrån där vi tidigare legat. Vi vill successivt öka biståndet så att det återigen når 1 procent av BNI. 2026 kommer gapet upp till 1 procent av BNI uppgå till 19 miljarder kronor. Det är så stort att man inte kan återta det från ett år till ett annat, utan det måste ske stegvis under en följd av år. Vår principiella inställning är att vi ska tillbaka till 1 procent av BNI. Vi föreslår i årets budgetförslag en höjning av biståndet med 1 miljard kronor 2026, 2 miljarder kronor 2027 och 4 miljarder kronor 2028 utöver regeringens förslag.
En förutsättning för att biståndet ska ha folkligt stöd är att det följer internationellt vedertagna regler. OECD-Dacs riktlinjer finns till för att säkerställa att bistånd används till just fattigdomsbekämpning och global utveckling, inte till inhemska kostnader som regeringar vill gömma i biståndsbudgeten. Den nuvarande regeringen har flera gånger öppet kringgått dessa riktlinjer och breddat avräkningarna på ett sätt som urholkar biståndets legitimitet. Vi socialdemokrater accepterar avräkningar enligt OECD-Dacs regelverk, men dessa ska vara restriktiva och inte breddas. Att räkna in utgifter som inte är bistånd undergräver både transparensen och Sveriges trovärdighet.
Världen behöver mer internationell solidaritet – inte mindre. I en värld som brinner, där fattigdomen breder ut sig, där konflikter och krig sliter sönder länder, där människor tvingas på flykt och där mänskliga rättigheter och frihet inskränks är inte en ambitionssänkning ett alternativ. En värld med mer hunger, fler konflikter och större ojämlikhet är en farligare värld – också för oss.
Samstämmighet och Agenda 2030
Regeringen har avskaffat politiken för global utveckling (PGU). PGU var en central byggsten för att säkerställa att hela den svenska politiken drog åt samma håll och bidrog till en rättvis och hållbar utveckling globalt. Genom att lägga ner PGU har regeringen sänkt ambitionerna för Sveriges roll som föregångare i det internationella samarbetet. Samstämmigheten riskerar nu att urholkas, vilket i sin tur minskar biståndets effektivitet och gör Sverige mer oförutsägbart som partner. Till detta kommer att regeringen har nedprioriterat Agenda 2030-arbetet. Samordningen mellan olika politikområden har försvagats och det nationella uppföljningsarbetet har tappat i kraft.
Socialdemokraterna vill utveckla en modern samstämmighetspolitik för Agenda 2030, där klimatpolitiken, handelspolitiken, migrationspolitiken, säkerhetspolitiken och biståndspolitiken samordnas och tillsammans bidrar till en hållbar utveckling. Agenda 2030 ska vara styrande för politiska beslut i alla departement. Vi vill därför återupprätta en struktur för samordning på högsta politiska nivå. En samstämmighetspolitik för Agenda 2030 bör bygga vidare på erfarenheterna från PGU, men med ännu tydligare koppling till de globala målen och med regelbunden uppföljning. Genom en sådan politik kan Sverige återta ledningen i det globala arbetet för en rättvis, fredlig och hållbar framtid.
Sverige ska föra en feministisk utrikespolitik
Behovet av en feministisk utrikespolitik är större än på mycket länge och är en central del i att bygga en mer stabil och säker värld. Att ge flickor och kvinnor makt över sitt eget liv och främja deras medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är det bästa sättet att bekämpa fattigdom, nå ekonomisk tillväxt och mänsklig utveckling. Målet är att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och att makt och resurser ska fördelas jämställt.
Vi vill att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) fortsatt ska vara ett prioriterat område inom svensk utvecklingspolitik. Sverige är en stark röst för att garantera tillgången till SRHR globalt, och våra resurser behövs nu mer än någonsin för att stärka tillgången till säkra aborter, sexualupplysning, preventivmedel, mödravård och andra hälsotjänster när stora delar av det globala biståndet tagits bort.
Vi ser också att ett större fokus måste läggas på att motverka destruktiva och skadliga maskulinitetsnormer som befäster ojämställdhet genom insatser som riktas till och inkluderar pojkar och män.
Det finns ett kraftfullt globalt motstånd mot flickors och kvinnors rättigheter som växt sig starkare under senare år. Den amerikanska administrationen beslut att återinföra sin Mexico City policy, mer känd som The global gag rule är en del av detta motstånd, liksom talibanernas nedmontering av kvinnors möjligheter till ett liv utanför hemmet i Afghanistan och att straffrihet i fall av våld mot och mord på kvinnor är normen i Guatemala år 2025. Den hårda repressionen mot kvinnor och flickor i Iran är ett annat exempel.
Sverige var länge en föregångare på jämställdhetsområdet, och den feministiska utrikespolitiken var ett banbrytande regelverk som var både effektiv och fick stort internationellt genomslag. Trots det avskaffade högerregeringen den vid maktskiftet 2022. Under innevarande mandatperiod har regeringens politik inneburit omfattande nedskärningar på centrala områden för jämställdhet och kvinnors rättigheter globalt. Anslaget till UN Women har först halverats och därefter höjts under 2025 – dock utan några garantier för en långsiktig och stabil finansiering. Även UNFPA har drabbats av regeringens nedskärningar i kärnstödet och ett alltmer bundet bistånd, vilket direkt påverkar arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter världen över. Konsekvenserna av sänkta ambitioner och nedskärningar innebär att jämställdhet inte längre genomsyrar alla områden, utan blivit ett tillval. Jämställdhetsinsatserna inom det svenska bilaterala biståndet är det lägsta på 25 år. Regeringens strategi för Sidas arbete med jämställdhet inom biståndet (2025) innebär att resurserna kraftigt minskar. Stödet till kvinnorättsorganisationer och kvinnorättsförsvarare uttrycks inte längre som ett eget mål och det globala arbetet för att försvara viktiga normativa ramverk och överenskommelser har tonats ner.
Vi socialdemokrater menar att de växande utmaningarna för jämställdheten i världen bör ligga till grund för en uppdaterad svensk feministisk utrikespolitik. En inriktning som innebär att Sverige åter går före och uthålligt driver på det globala jämställdhetsarbetet som kan bryta de maktstrukturer, djupt rotade normer och diskriminerande lagstiftning som håller flickor och kvinnor – och därmed världen – tillbaka.
Klimatkrisen och global ojämlikhet
Klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald är ett globalt och existentiellt hot. Klimatförändringarna och dess effekter bidrar till ökade spänningar, underblåser ekonomisk och politisk instabilitet och förvärrar effekterna av krig. Stigande havsnivåer, torka och otillräckliga resurser riskerar att leda till social oro och konflikter, till att människor tvingas fly och till bristande internationell säkerhet. Miljö, klimat och osäkerhet på olika platser i världen hänger tydligt samman med global ojämlikhet, och klimatförändringar driver på befintliga klyftor.
De som drabbas hårdast av klimatförändringarna är de länder som redan är mest sårbara och de samhällen som är mest marginaliserade. Om inte tillräckliga investeringar görs för att minska utsläpp från hög- och medelinkomstländer och i lokal klimatanpassning kommer ytterligare hundratals miljoner människor att drivas på flykt när deras hem blir obeboeliga och livsmedelsförsörjningen utslagen på grund av torka, översvämningar och extrema väderhändelser.
Klimatfinansiering är både en skyldighet och ett redskap för att lösa ett gemensamt problem. Men som så ofta uppgår inte viljan att betala för detta till behovets omfattning och gapet är enormt mellan behoven och finansieringen. Vi menar därför att det är avgörande att resurser prioriteras till de länder och lokalsamhällen som är minst utvecklade och mest sårbara för klimatförändringar. Ökad prioritet att säkra människors tillgång till rent vatten, sanitet och hygien bör ges vid klimatinvesteringar då det idag är en mycket liten del av de totala åtgärderna, men är grundläggande för hälsosystem, fattigdomsbekämpning, klimatanpassning, barns utbildning och kvinnors rättigheter.
Utvecklingsländer måste få både ekonomiskt och tekniskt stöd för att genomföra klimatåtgärder och anpassa sina samhällen till de klimatförändringar som redan uppkommit. Genom lokalt ägandeskap och kapacitetsbyggande blir klimatåtgärder träffsäkra och samhällen mer resilienta att möta klimatförändringarnas effekter.
I många länder är det kvinnorna som driver jordbruken och bär det största ansvaret i hushållet för matproduktionen. De ska nu anpassa matproduktionen till klimatförändringarna. Det kräver en klimat- och genusmedveten jordbrukspolitik. Vi socialdemokrater vill att ett särskilt fokus ska vara på kvinnor som driver småskaliga jordbruk i syfte att stärka deras ekonomiska egenmakt och rättigheter i samhället, inklusive socialt skydd och stöd i klimatomställningen.
Sverige ska vara ledande i det globala arbetet för klimatomställning. Det finns internationella överenskommelser om klimatanpassningsbistånd och Sverige är ett av få länder som fördelar mer än hälften av sitt klimatstöd till anpassning. Vi vill att biståndet till klimatanpassning fortsatt ska prioriteras och att resurser ska gå till de mest sårbara och fattiga länderna i världen. Därför ser vi med oro på utvecklingen där detta minskar till förmån för utsläppsminskningar i medelinkomstländer. Det är en ordning vi socialdemokrater motsätter oss och som missar målet för klimatbiståndet. Vi vill fortsatt att klimatbiståndet via FN ska stärkas, exempelvis via Gröna klimatfonden och fonden för klimatrelaterade skador och förluster.
Stärk demokratisk utveckling, civilsamhället och facklig verksamhet globalt
Att stödja organiseringen av politiska partier och en demokratisk kultur är centralt för oss socialdemokrater. Utvecklingssamarbetet ska bidra till demokratisk utveckling och stärkande av demokratiska styrelseskick, uppbyggnad av ett välfungerande flerpartisystem, fria och rättvisa val och parlament och institutioner som följer rättsstatens principer. Vi vill att demokratistödet ökar.
Ett effektivt och ändamålsenligt utvecklingssamarbete kan bidra genom policyreformer som ökar transparensen i hur biståndet fördelas och som stödjer uppbyggandet av en välfungerande statsförvaltning, transparenta samhällsinstitutioner och oberoende rättssystem och revision.
Välfungerande, oberoende och rättssäkra institutioner på olika nivåer och med hög kapacitet är centralt för en demokratisk utveckling och för att individer ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Sådana institutioner stärker hållbarheten och motståndskraften i ett samhälle och är avgörande för hur väl reformer kan genomföras. Civilsamhällets förmåga att utkräva ansvar både nationellt och globalt ska stärkas liksom stödet till en fri press.
Högerpopulistiska främlingsfientliga, antifeministiska, klimatförnekande och värdekonservativa krafter växer sig starkare. De vill så gott som alltid begränsa civilsamhällets utrymme och inte minst utrymmet för kvinno-, hbtqi-, miljö- och demokratiförsvarare. I länder som utvecklas i en auktoritär riktning är attacker från både stat, myndigheter och företag på civilsamhället ett led i att bryta ner demokratiskt motstånd. Sverige ska fortsätta att motverka det krympande utrymmet för civilsamhället genom att värna och stödja yttrande-, förenings- och församlingsfriheterna och verka för att EU gemensamt tar ansvar för det. Självständiga civilsamhällesorganisationer ska stödjas i sitt arbete och i sin rätt att verka.
I många samhällen spelar kyrkor och religiösa aktörer en betydande roll och är inte sällan de institutioner människor framför allt har förtroende för. Att samarbeta med svenska organisationer som står dem nära är viktigt för att nå framgång i insatser för fred, fattigdomsbekämpning och jämställdhet.
Fria fackföreningar och fackliga rättigheter är viktiga i kampen för global rättvisa. Det är centralt att värna människors möjligheter att organisera sig i fackförbund och främja fackliga fri- och rättigheter. Eget arbete som ger en egen försörjning är grundläggande för människors frihet och ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. Löner som går att leva på̊, säker arbetsmiljö̈ och anständiga anställningsvillkor måste säkerställas.
Till skillnad från regeringens iögonfallande ointresse för arbetstagares rättigheter globalt, och deras nedskärningar på området, är det däremot självklart för oss att utvecklingsarbetet ska bidra till att stärka oberoende, representativa och demokratiska fackföreningar, ökad organisering och utbildning om mänskliga rättigheter i arbetslivet. Ett brett samarbete med den internationella fackliga rörelsen och Internationella arbetsorganisationen (ILO) är en viktig prioritering för att stärka fackliga rättigheter på samma sätt som att ett nära samarbete med näringslivet är viktigt för att stödja jobbskapande och främja dialog.
Kunskapsöverföring och institutionell kapacitetsutveckling
Biståndet ska bidra till kapacitetsutveckling i samarbetsländerna, så att länderna själva ska kunna forma sin framtid. I enlighet med Agenda 2030 bör därför biståndet i ökad utsträckning fokusera på kunskapsöverföring och institutionell kapacitetsutveckling. Det är en viktig bas i utvecklingssamarbetet, förbättrar möjligheterna att arbeta genom ländernas egna system och lägger grunden för varaktiga resultat. Bistånd ger bäst resultat när det bygger på en djup förståelse av den lokala situationen, långsiktiga samarbeten och en strävan efter konkreta och hållbara förbättringar i människors liv. Biståndet är som mest effektivt när det sker i nära samarbete med lokala organisationer och människor i samarbetsländerna.
Vi vill fokusera på att stärka institutioner, sociala trygghetssystem såsom arbetslöshetsersättning, barnbidrag, föräldraförsäkring och pensioner, och aktörer som stödjer hållbar utveckling och demokratisk samhällsstyrning. Vi vill också bekämpa skatteflykt som undergräver välfärden, genom riktade insatser på att inrätta skattemyndigheter i mottagarländerna samt bygga effektiva och rättvisa skattesystem med tydliga regelverk för beskattning. Korruption är också ett stort utvecklingshinder, och svenskt utvecklingssamarbete ska alltid ha fokus på att bekämpa korruption.
En framåtblickande biståndspolitik måste dessutom inkludera digitalisering och ny teknik. Genom att utveckla kapacitet inom digital infrastruktur, datadriven förvaltning och användning av AI kan länder snabbare bygga effektiva institutioner, motverka korruption och förbättra samhällsservicen. Digitala verktyg kan bidra till att stärka utbildningssystem, hälsovård och sociala trygghetssystem, men också till att ge medborgare bättre tillgång till information och delaktighet i samhällsutvecklingen.
Bistånd och handel
Handel är en motor för utveckling. Vi vill att biståndet ska stödja en rättvis handel och bidra till att utvecklingsländerna kan delta i den globala ekonomin på jämlika villkor. Handel kan skapa arbetstillfällen, minska fattigdom och bidra till en hållbar utveckling.
Men handelspolitiken får inte urholka biståndets syfte, utan ska bidra till fattigdomsbekämpning, hållbar tillväxt och stärkt demokrati. Här är arbetstagares rättigheter och fria fackliga organisationer centrala. Sverige ska vara en tydlig röst internationellt för att fackliga rättigheter och grundläggande arbetsvillkor skrivs in som bindande delar i handelsavtal. Att ställa krav på respekt för mänskliga rättigheter och fackliga friheter är avgörande för att handel ska bli ett verktyg för jämlik utveckling, och inte för exploatering.
Handel kan också spela en viktig roll i klimatomställningen, vilket kräver att villkoren är rättvisa och att teknik och kunskap görs tillgängliga även för utvecklingsländer.
Den amerikanska administrationen under Donald Trump driver en protektionistisk linje som präglas av handelskrig, hot om tullar och ifrågasättande av multilaterala handelsregler. När stormakter sätter upp handelshinder drabbas alltid de svagaste länderna hårdast. Det är därför än viktigare att EU och Sverige står upp för en regelbaserad världsordning, rättvisa handelsvillkor och en handelspolitik som går hand i hand med utvecklingssamarbetet.
Regeringen har tyvärr valt en annan väg. I stället för att se handel och bistånd som delar av samma verktygslåda har man kraftigt minskat biståndet och samtidigt lagt tyngdpunkten på kortsiktigt handelsfrämjande. I praktiken har det ofta blivit renodlat exportstöd för svenska företag, något som riskerar att underminera biståndets effektivitet och minska möjligheterna för samarbetsländerna att bygga egna institutioner, skapa anständiga arbeten och delta på egna villkor i den globala ekonomin.
Handel kan bli en positiv kraft för Agenda 2030, om den bidrar till att stärka utvecklingsländernas egna möjligheter, rättigheter och fackliga friheter.
Sveriges bistånds- och handelspolitik ska utgå från samstämmighet. Alla politikområden måste dra åt samma håll. Vi vill återupprätta Sveriges roll som ett land som kombinerar handel med solidaritet, och där målet alltid är långsiktig fattigdomsbekämpning, jämlikhet och en hållbar värld.
Hbtqi-personers rättigheter ska garanteras globalt
Rätten att älska vem man vill och att leva öppet som den man är, är en grundläggande mänsklig rättighet. Trots det ser vi en oroande global utveckling där hbtqi-personers fri- och rättigheter begränsas, hotas och i många fall avskaffas helt.
I hälften av länderna i Afrika är homosexualitet kriminaliserat och straffas med allt från böter till dödsstraff. Vi socialdemokrater menar att Sverige måste vara en stark och konsekvent röst globalt för hbtqi-rättigheter. Vi vill öka stödet till civilsamhällesorganisationer som försvarar hbtqi-personers rättigheter, särskilt i stater där deras möjligheter att verka inskränks. Vi vill också att svenskt bistånd ska bidra till att skydda och stärka hbtqi-personer, och att internationella partnerskap prioriterar mänskliga rättigheter för alla.
Hbtqi-rättigheter är mänskliga rättigheter. Att stå upp för dessa rättigheter är inte en bisak, utan en central del av kampen för demokrati, frihet och jämlikhet.
En progressiv kraft i multilaterala organisationer
Ett starkt engagemang inom de multilaterala organisationerna är centralt för genomförandet av Agenda 2030, klimatomställningen, freds- och jämställdhetsarbetet.
I en tid av hårdnande säkerhets- och handelspolitiskt klimat och ökad polarisering behöver multilaterala arenor stärkas och utvecklas, inte minst IMF och Världsbanken. Sverige ska fortsatt vara en drivande och progressiv kraft i multilaterala organisationer.
Listan är lång på insatser som är nödvändiga för att hela världen ska kunna arbeta i riktning mot målen i Parisavtalet. Världsbanken och IMF har en nyckelroll i det arbetet och det är därför av yttersta vikt att stödprogram och insatser främjar förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling, så att eventuella åtstramningar genomförs på ett rättvist sätt. Sverige ska vara drivande på de multilaterala arenorna och vara starkt drivande för att säkerställa att organisationernas arbete bidrar till en hållbar och jämställd utveckling.
Av Sidas totala bistånd har en stor del tidigare gått till multilaterala organisationer som FN, EU och Världsbanken. Sverige har trots sin ringa storlek historiskt varit en betydande aktör inom det multilaterala arbetet. Regeringens kraftiga minskningar av detta stöd har försvagat Sveriges röst, men också viktiga internationella insatser. Sverige måste återigen öka sin genomslagskraft i multilaterala organisationer – såväl finansiellt som genom att öka engagemanget. En ibland underskattad väg att öka vårt inflytande är att se till att fler svenskar söker jobb i dessa organisationer och rekryteras dit. Regeringen bör se över hur detta ska uppmuntras för att bidra med kompetens och svenska intressen på plats.
Bevara kärnstöden
Kärnstöden ger FN möjlighet att vara på plats där behoven är som störst, att snabbt prioritera om när en akut humanitär situation uppstår och att agera även på de platser som inte har strålkastarljuset riktat mot sig.
Genom kärnstöden till FN och dess organisationer bidrar Sverige till att uppnå organisationernas resultat och därmed till att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Att i en säkerhetspolitiskt mycket orolig tid, med klimatkris och ökad global fattigdom, skära ner på kärnstöden och försvaga FN är direkt kontraproduktivt. Kärnstöd bidrar till ett långsiktigt stabilt multilateralt system där Sveriges politiska prioriteringar får större genomslag och syftar till att både uppnå konkreta resultat och att stärka det multilaterala systemet. Det innebär ökade möjligheter för organisationerna att snabbt kunna agera när nya kriser och behov uppstår och att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det är ett misstag från regeringens sida att skära ner i kärnstöden då det multilaterala och det bilaterala biståndet är kompletterande och ömsesidigt förstärkande.
Folkrörelsebiståndet och civilsamhällets roll
Sveriges bistånd har historiskt omvittnat god effektivitet. När OECD:s biståndskommitté Dac granskade det svenska biståndet 2019 konstaterades att det håller mycket hög kvalitet och är effektivt. En starkt bidragande faktor var Sveriges mångfacetterade biståndsportfölj, där bilateralt stöd fokuserat på de minst utvecklade länderna kombineras med långsiktigt kärnstöd till multilaterala organisationer och ett tätt samarbete med civilsamhället och den kompetens som organisationerna besitter.
Detta bekräftas också i OECD:s senare utvecklingssamarbetsprofil för Sverige (2025). OECD framhåller att Sverige fortsatt är en tongivande aktör inom demokrati, jämställdhet och hållbar utveckling – områden där civilsamhället spelar en avgörande roll.
Det är därför oroande att regeringens nedskärningar och hastiga förändringar riskerar att underminera denna modell. Den nya strategin för civilsamhällets roll i biståndet 2025–2029 innebär visserligen en något mer förutsägbar inriktning, men vi socialdemokrater är kritiska till flera av reformerna eftersom de riskerar att försvaga både biståndet och civilsamhällets oberoende.
Strategin riskerar att göra biståndet mer politiskt styrt och anpassat efter kortsiktiga svenska intressen, snarare än att fokusera på de långsiktiga målen om fattigdomsbekämpning, demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling.
Kravet på ökad egenfinansiering för civilsamhällesorganisationer är särskilt oroande och innebär en stor börda, inte minst för mindre aktörer som saknar insamlingsresurser. Konsekvensen riskerar att bli minskad mångfald, färre organisationer och en försvagad kapacitet att bedriva långsiktigt arbete. Att regeringen genomför denna förändring utan vare sig konsekvensanalys eller samråd med civilsamhället är anmärkningsvärt och står i strid med de gemensamma åtagandena (GÅ), där regeringen förbundit sig att konsultera civilsamhället inför principiella beslut som direkt berör deras verksamhet.
Begränsningen av möjligheten till vidareförmedling väcker också oro. Att försvaga partnerskap mellan svenska och lokala civilsamhällesorganisationer, när många lokala aktörer inte själva har kapaciteten att hantera direktfinansiering, riskerar att minska biståndets träffsäkerhet.
Med regeringens nya modell ges Regeringskansliet större inflytande och undergräver Sidas oberoende att välja sina samarbetspartner utifrån expertkunskap och långsiktighet. Det riskerar att göra biståndet mer partipolitiskt styrt, med minskad legitimitet och sämre genomslag som följd.
Sammanfattningsvis innebär den nya civilsamhällesstrategin förändringar som går i motsatt riktning mot OECD:s rekommendationer och hotar både civilsamhällets oberoende och biståndets långsiktiga effektivitet. Vi socialdemokrater anser att civilsamhällets roll i biståndet måste stärkas, inte försvagas. Vi avvisar dessa förändringar och vill återställa biståndet till ett långsiktigt, rättighetsbaserat och folkrörelseförankrat samarbete med civilsamhället.
Värna Folke Bernadotteakademins uppdrag
Folke Bernadotteakademins (FBA) verksamhet är ett centralt verktyg för att genomföra biståndet och för att bidra till internationell fredsfrämjande verksamhet. I en tid när antalet väpnade konflikter ökar, demokratier backar och klimatförändringar driver på säkerhetsutmaningar är det anmärkningsvärt att regeringen har valt att skära ned på FBA:s uppdrag och lagt ner deras huvudkontor i Kramfors.
Det kvinnliga medlingsnätverket, som var en tydlig del av arbetet med kvinnor, fred och säkerhet, har avvecklats i stället för att utvecklas. Det mångåriga anslag som FBA fördelat till civilsamhällets fredsarbete har slopats, trots tidigare löften från regeringen om att civilsamhället inte skulle drabbas av nedskärningar. Organisationer som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Läkare mot Kärnvapen, Kristna Fredsrörelsen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) har därmed förlorat sitt långsiktiga stöd. Det är allvarligt att röster för fred, nedrustning och internationell solidaritet tystas när de behövs som mest.
FBA:s arbete med unga, fred och säkerhet, liksom dess forsknings- och utbildningsinsatser, är en viktig del av den svenska utvecklingspolitiken och bör snarare förstärkas än försvagas. Inkluderande fredsprocesser är grunden för varaktig fred, och här spelar FBA en unik roll. Myndighetens expertis är också av central betydelse i Sveriges arbete som ny medlem i Nato. Jämställdhet, skydd av civila och klimatrelaterade säkerhetsrisker är exempel på områden där FBA kan bidra med kunskap och erfarenhet som utvecklar både Sveriges och Natos arbete.
Att försvaga FBA innebär att Sverige förlorar verktyg för fred och konfliktförebyggande insatser. Vi socialdemokrater vill i stället värna och utveckla myndighetens uppdrag.
Ukraina
Vi står helt och hållet bakom stödet som går till Ukraina. Det råder en stark enighet i riksdagen om att stödet ska växa och pågå så länge det är nödvändigt. Dock har behoven i vår omvärld inte försvunnit i och med kriget i Ukraina, snarare ökat. Solidariteten måste räcka till både för Ukraina och de fattigaste människorna i de fattigaste länderna. För Socialdemokraterna är det självklart att Sverige ska fortsätta att uthålligt stödja Ukraina, men vi ska också fortsätta att bekämpa fattigdom, förtryck och hungersnöd i andra delar av världen.
Många olika insatser krävs från olika finansieringskällor för att stödja och stärka Ukraina, såväl under kriget som efteråt. Inte minst måste Ukraina få tillträde till den europeiska marknaden på ett hållbart sätt. Stödet behöver samordnas mellan länder och givare inte minst för att motverka korruption som fortfarande är ett reellt problem. Vi vill att Sverige och EU stärker handeln med Ukraina så att Ukraina i ökad utsträckning får tillgång till EU:s inre marknad och kan öka sin handel mot Europa. På det sättet kan stora intäkter komma Ukraina till del. Vi vill att såväl svenska som europeiska företag ges goda förutsättningar för att delta i Ukrainas uppbyggnad.
Vi stöder den arbetsgrupp inom EU som jobbar med hur ryska frysta tillgångar kan användas i återuppbyggnaden av Ukraina. EU-beslut om detta måste fattas så fort som möjligt.
Israel och Palestina
Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023 innebar att över tusen israeler, de flesta civila, dödades på en enda dag och över hundra togs som gisslan. Attacken var ett grovt brott mot folkrätten och vi fördömer den. Hamas måste omedelbart släppa gisslan.
Israels följande krig på Gaza för att krossa Hamas, beräknas nu snart två år senare ha krävt över 65 000 palestinska liv, de flesta kvinnor och barn.
Situationen för Gazas befolkning har beskrivits som helvetet på jorden. Miljontals människor har tvingats på flykt, flera gånger, och stora delar av Gaza har lagts i ruiner. Tillgången till mat, rent vatten, sjukvård och elektricitet är nästintill obefintlig. Vi vill att Sverige tar emot svårt skadade och sjuka patienter från Gaza. FN-stödda IPC slog i augusti 2025 fast att den högsta nivån av svält råder i Gaza stad, dvs att människor dör av svält och av mycket allvarlig undernäring. Allra värst drabbas barn och spädbarn. Detta är en direkt följd av att Israel inte släpper in tillräckligt med mat i Gaza, svält används som vapen.
På Västbanken har de våldsamma attackerna från bosättare mot palestinier ökat. Varje dag kommer rapporter om olivträd som har skövlats, boskap som har stulits, bilar som har brunnit eller skott som har avlossats mot obeväpnade civila. Hundratals palestinier har dödats. Vi vill se ökade sanktioner mot bosättarna och de israeliska politiska och militära beslutsfattare som tillåter våldet på Västbanken. Vi kräver att alla varor från illegala bosättningar stoppas från EU:s inre marknad och att den svenska regeringen tar initiativ till en nationell lagstiftning för att hindra import av bosättarvaror till Sverige.
Samtidigt planerar Israels regering nya illegala bosättningar. I augusti presenterade den israeliska regeringen ett projekt för nya bosättningar i området E1 på Västbanken. Den planerade israeliska bebyggelsen på palestinsk mark innebär att Västbanken klyvs i två delar. Syftet är att försvåra bildandet av en palestinsk stat. De nya bosättningarna byggas där tiotusentals palestinier redan bor. Planerna har fördömts av hela arabvärlden, liksom av EU, Storbritannien och många andra länder. Planen bryter mot internationell lag. Vi fördömer Israels illegala bosättarpolitik, ockupationen av palestinskt territorium och den israeliska regeringens krigsbrott mot den palestinska civilbefolkningen. Vi fördömer också det våld som utövas av terrororganisationer som Hamas. Hamas är en islamistisk terrororganisation som inte ska ha någon framtida roll i styret av Palestina.
Den svenska regeringens röst under det här kriget har varit svag – alldeles för svag. Först efter långvariga påtryckningar bytte regeringen ståndpunkt om EU:s handelsavtal med Israel, men regeringens splittring har blivit uppenbar. Det är alltid viktigt att regeringen talar med en röst, men i utrikespolitiska frågor är det särskilt viktigt. Sveriges tryck på Israels regering måste öka för att få till en hållbar vapenvila, frisläppande av gisslan och att nödhjälp når in i Gaza. Vi kräver att EU fryser associationsavtalet med Israel så länge landet inte följer ICJ:s utlåtanden.
Vi kräver en omedelbar vapenvila så biståndsorganisationer kan verka och att humanitär nödhjälp kan nå Gazas civilbefolkning. Israel måste släppa in fler lastbilar med förnödenheter i Gaza och tillåta FN och andra hjälporganisationer att verka på plats. Sverige är det enda EU-land som stoppat stödet till UNRWA. Vi kräver att Sverige omedelbart återupptar stödet. UNRWA är den enda organisation med infrastruktur nog att faktiskt nå fram till och hjälpa Gazas civilbefolkning. De har till och med fortsatt att verka i Gaza trots det israeliska beslutet att stoppa dem. UNRWA står också för avgörande samhällstjänster för palestinier på Västbanken och i Libanon, Syrien och Jordanien. Det handlar bland annat om skola och sjukvård. Vi vill också se organiserandet av en räddningsflotta, bestående av flera länder, som med stora mängder hjälp i form av mat, vatten och läkemedel skulle kunna nå Gaza sjövägen.
Vi vill att regeringen återinrättar stödet till civilsamhällesorganisationer som dokumenterar övergrepp och försvarar mänskliga rättigheter. Uppemot 200 palestinska journalister har dödats av israelisk militär sedan krigets början, enligt Reportrar utan gränser. Utländska journalister måste få omedelbart tillträde till Gaza. Det handlar om att kunna dokumentera och rapportera om krigsbrott från den israeliska sidan, men också om att kunna granska Hamas agerande i Gaza.
Regeringen har från årsskiftet 2024/25 upphört med finansieringen till det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). EAPPI är ett globalt program som i över 20 års tid drivits av Kyrkornas världsråd.
Med ett ökat tryck på den palestinska civilbefolkningen behövs de internationella vittnena mer än någonsin. Många palestinier i utsatta områden på Västbanken står skyddslösa mot bosättarvåld och trakasserier. Följeslagarna är närvarande när palestinska skolbarn möter israelisk militär och bosättare på väg till skolan, de slår följe med boskapsskötare och familjer under olivskörden, de dokumenterar husrivningar och konfiskering av mark.
Genom att vara en internationell närvaro bidrar EAPPI till att dämpa våldet, dokumentera människorättsöverträdelser och visa solidaritet med de människor och organisationer – palestinska och israeliska – som arbetar för en fredlig lösning av konflikten med icke-våldsmetoder. Vi vill att regeringen återupptar stödet till det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel.
Vi ska verka för långsiktig fred mellan Israel och Palestina och en tvåstatslösning, där Israel och Palestina kan leva som två självständiga demokratiska stater med internationellt erkända gränser. För oss är det självklart att Sverige ska ta en aktiv roll i Mellanöstern.
Sverige har erkänt staten Palestina. Vi ska stärka stödet till Palestina och den palestinska myndigheten, och vara med och stötta en demokratisk utveckling samt delta i återuppbyggnaden av Gaza. Återuppbyggnaden av Gaza och stärkandet av demokratiska institutioner på Västbanken kommer att kräva ett omfattande internationellt engagemang. Vi menar att Palestina bör vara prioriterat och att en särskild Palestinastrategi ska tas fram. När konfliktnivån i Mellanöstern höjs ska Sverige vara med och verka för avspänning och dialog i regionen.
Afghanistan
Åren 2001–2021 hade Sverige ett omfattande engagemang i Afghanistan. Då hade organisationer som Svenska Afghanistankommittén redan under många år bedrivit ett viktigt arbete för att stötta och stärka det afghanska folket.
Under de tjugo år som det svenska internationella stödet var som störst sågs betydande framsteg i allt från fattigdomsbekämpning, tillgången till skola och kvinnors rättigheter. Det är idag för tidigt att säga vilken betydelse de insatser som gjordes under åren 2001–2021 har i det långsiktiga perspektivet.
Sedan talibanerna återtog makten 2021 har en skrämmande utveckling skett där framför allt kvinnor i allt högre utsträckning förlorar sina rättigheter. Som en reaktion på koranbränningarna som ägt rum i Sverige beslutade talibanregimen att Svenska Afghanistankommittén inte längre får verka i landet. Ett beslut som fått enorma konsekvenser för många afghaner. Samtidigt har en lång rad organisationer kunnat fortsätta verka i landet och bedriva viktig verksamhet, inte minst riktat mot kvinnor och flickor. Genom FN:s engagemang via bland annat UN Women, UNFPA och UNDP har viktigt biståndsarbete kunnat fortsätta bedrivas i Afghanistan utan att pengar kommit talibanerna till del. Det är därför ett stort svek mot afghanerna och särskilt afghanska kvinnor att regeringen beslutat att avsluta biståndet till Afghanistan. Det är det afghanska folket som drabbas om FN, dess olika organisationer likaväl som övriga civilsamhällesorganisationer skulle minska sitt engagemang.
Vi anser att Sverige ska upprätthålla sitt bistånd till Afghanistan för att möjliggöra att det viktiga arbetet kan fortsätta. Minskar eller omöjliggörs det internationella engagemanget i Afghanistan går de senaste decenniernas arbete förlorat.
Västsahara
Västsaharas folk har under lång tid varit utsatta för förtryck och ockupation, och deras rätt till självbestämmande har systematiskt förnekats av Marocko. Vi står upp för folkrätten och FN:s principer om självbestämmande, som är grunden för en rättvis och fredlig världsordning. Västsaharas rätt till självständighet har erkänts av FN.
FN:s fredsbevarande styrka i Västsahara, Minurso, är den enda fredsbevarande FN-styrka som saknar ett MR-mandat, det vill säga rätt och skyldighet att rapportera om brott mot de mänskliga rättigheterna. Eftersom Marocko dessutom stoppar oberoende journalister och observatörer att besöka Västsahara är västsaharierna helt skyddslösa. Minurso behöver få ett utökat mandat.
EU:s avtal med Marocko om fisket utanför Västsaharas kust och, som Sverige vid flera tillfällen har röstat nej till, är problematiska ur ett folkrättsligt perspektiv. Det är oacceptabelt att ingå avtal som exploaterar naturresurser från ett område som är ockuperat, och det gäller även i nuvarande och framtida handelsavtal med Marocko.
Sveriges stöd till Västsahara går till Oxfam. Det är ett treårigt (2023–2025) stöd med en insats som säkerställer tillgången till vatten, sanitet, hygien och livsmedel för tusentals flyktingar. Vi vill arbeta för att säkerställa ett långsiktigt stöd också när det kommer till Västsahara.
Marocko arbetar för en så kallad autonomplan gällande Västsaharas territorium. Flera EU-länder har öppnat upp för den planen. Nordafrikas ökade strategiska betydelse i exempelvis energifrågor kan ha bidragit till att fler länder närmat sig Marockos linje. Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att Sverige fortsatt står upp för den internationella rätten, och därmed också står upp för att befria Afrikas sista koloni Västsahara.
Sudan
Sedan april 2023 pågår ett fullskaligt inbördeskrig i Sudan mellan Sudans militär och den paramilitära gruppen RSF. Konflikten är en av världens största humanitära katastrofer. Uppemot 100 000 människor tros ha dödats. Våldet har slagit särskilt hårt mot civilbefolkningen med massakrer, etniska rensningar och systematiskt sexuellt våld som återkommande vapen i kriget.
Kriget har tvingat över 12 miljoner människor på flykt, varav närmare 9 miljoner är internflyktingar. Det gör Sudan till platsen för världens största interna flyktingkris. Mer än hälften av landets befolkning – omkring 30 miljoner människor – är i dag i behov av humanitärt stöd. Rapporter talar om hundratusentals barn i akut undernäring och över en halv miljon barn som redan mist livet som en direkt följd av svält och sjukdomar.
Hälsosystemet är nära kollaps. Sjukhus har bombats, läkare har tvingats fly och återkommande kolerautbrott har redan krävt tusentals dödsoffer. Bristen på rent vatten och mediciner gör att smittsamma sjukdomar sprider sig snabbt i flyktingläger där miljontals människor lever under omänskliga förhållanden.
Trots vissa insatser från det internationella samfundet, där även Sverige har bidragit, är behoven långt större än vad som hittills har mötts. Vi socialdemokrater menar att Sverige både behöver fortsätta ge omfattande humanitärt stöd till Sudan och samtidigt agera kraftfullt i EU och FN för att driva fram fredsförhandlingar mellan de stridande parterna.
Om kriget i Sudan fortsätter utan politiska lösningar riskerar världen att stå inför en ännu större katastrof, med ytterligare miljoner människor på flykt, en hungersnöd som kan döda hundratusentals barn, och en region som destabiliseras för lång tid framöver.
Östra Kongo
I Demokratiska republiken Kongo (DRC) pågår en av världens mest långvariga och bortglömda konflikter. Särskilt i de östra delarna av landet är situationen akut. Hundratals väpnade grupper härjar i regionen, och den civila befolkningen utsätts dagligen för övergrepp. Kvinnor och barn drabbas hårdast, där sexuellt våld systematiskt används som ett vapen i kriget.
Uppskattningsvis är över 7 miljoner människor i dag på flykt inom landet. Mer än 25 miljoner människor, nästan en fjärdedel av landets befolkning, är i behov av humanitärt bistånd. Särskilt oroväckande är den ökande undernäringen bland barn, där FN varnar för att hundratusentals riskerar att dö av svält om inte insatserna förstärks.
Trots att Kongo är ett av världens rikaste länder på naturresurser lever en majoritet av befolkningen i extrem fattigdom. Exploateringen av kobolt, litium och andra mineraler som driver den gröna omställningen sker ofta under slavliknande villkor, och de vinster som utvinns från landets resurser finansierar fortsatt konflikt istället för utveckling.
Vi socialdemokrater menar att Sverige, tillsammans med EU och FN, måste intensifiera sitt stöd till östra Kongo. Det handlar både om akuta humanitära insatser för att rädda liv och långsiktiga satsningar för att bygga fred, stärka civilsamhället och skydda kvinnors och barns rättigheter. Sverige ska vara en tydlig röst mot sexuellt våld som vapen i krig, mot illegal exploatering av naturresurser och för ett starkare internationellt engagemang i konflikten.
Latinamerika
Demokratin i Latinamerika är på kraftig tillbakagång jämfört med andra regioner i världen. I många av regionens länder har det blivit allt svårare för både politisk opposition och civilsamhället att verka på grund av hårdare lagstiftning och ökande attacker och hot. Jämställdheten har försämrats kraftigt, inte minst när det gäller kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp då flera länder i regionen har infört några av världens hårdaste abortlagar.
Bristen på ansvarsfull klimatpolitik leder till att allt fler människor tvingas på flykt. Hot och attacker riktade mot urfolk och miljöaktivister är omfattande. Sju av de tio mest dödliga länderna för miljöförsvarare återfinns i Latinamerika.
Det civila samhället och sociala rörelser har en lång tradition i Latinamerika. Det finns en stark organisering kring frågor som rör demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Sverige har tillsammans med många andra länder stöttat civilsamhället i Latinamerika. Genom framgångsrikt biståndsarbete, inte minst med svenska civilsamhället, har projekt som stärker respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet genomförts. Utvecklingen i Guatemala är ett positivt exempel på detta.
På motsvarande sätt bör Sverige upprätthålla och utöka insatserna i regionen. Med bistånd och med ökad handel kan utvecklingen mot en mer demokratisk utveckling främjas.
Tabell 1 Anslagsförslag för 2026 för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Tusental kronor
Anslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Biståndsverksamhet
41 536 657
1 000 000
1:2
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
1 805 277
±0
1:3
Nordiska Afrikainstitutet
18 488
±0
1:4
Folke Bernadotteakademin
217 119
±0
1:5
Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete
50 000
±0
1:6
Utvärdering av internationellt bistånd
25 391
±0
Summa
43 652 932
1 000 000
Socialdemokraternas övervägande
Anslaget 1:1 Biståndsverksamhet höjs med 1 000 miljoner kronor med målet att stegvis återgå till enprocentsmålet. Vi stödjer inte regeringens uppfattning om att frikoppla biståndsbudgeten från bruttonationalinkomsten.
Morgan Johansson (S)
Alexandra Völker (S)
Olle Thorell (S)
Linnéa Wickman (S)
Annika Strandhäll (S)
Johan Büser (S)
Markus Kauppinen (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1858
av Carina Ödebrink m.fl. (S)
Högskolan i Jönköping som universitet
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta Högskolan i Jönköpings betydelse för nationens och regionens ekonomiska tillväxt, kompetensförsörjning och innovationskraft och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Sverige står inför betydande samhällsutmaningar, där global konkurrens, den gröna och digitala omställningen samt säkerhetspolitiska förändringar ställer höga krav på kunskapsutveckling, innovationsförmåga och en stark akademisk infrastruktur. Ekonomisk tillväxt och social hållbarhet har en tydlig regional förankring, och tillgång till högre utbildning och forskning är avgörande för att möjliggöra långsiktig utveckling i hela landet.
Mot denna bakgrund är det centralt att forsknings- och utbildningspolitiken i högre grad samordnas med regional utvecklingspolitik och näringslivets behov. Den nuvarande regeringens centralisering av högre utbildning och forskning riskerar dock att försvaga detta arbete – särskilt i en tid av lågkonjunktur, geopolitisk oro och ett snabbt teknologiskt skifte.
Högskolan i Jönköping är ett internationellt profilerat lärosäte med stark lokal förankring. Lärosätet spelar en avgörande roll för att möta kompetensbehoven i Jönköpings län – ett av Sveriges mest exportintensiva län. Enligt Tillväxtanalys (2023) är länet det fjärde största exportlänet i landet, efter de tre storstadsregionerna. Samtidigt är det, enligt Arbetsförmedlingen (2023), det mest industriberoende länet i Sverige sett till andelen sysselsatta inom tillverkningsindustrin – cirka 25 procent.
Den forskning och utbildning som bedrivs vid lärosätet, särskilt inom teknik, it, affärsutveckling och lärarutbildning, har stor betydelse för små och medelstora företags innovationsförmåga. I takt med att den gröna och digitala omställningen ställer allt högre krav på näringslivet krävs statlig medverkan för att säkra långsiktiga investeringar i forskningskapacitet och kompetensförsörjning i hela landet.
Jönköping University har genom sin strategiska inriktning på entreprenörskap, internationalisering och samverkan med näringslivet byggt upp starka profilområden. Lärosätet är en av få svenska högskolor som ingår i det europeiska universitetssamarbetet E³UDRES², ett initiativ finansierat av EU-kommissionen. Syftet är att skapa en gemensam europeisk utbildnings- och forskningsstruktur som stärker mobilitet, kunskapsutbyte och excellens.
Vidare är Jönköping International Business School (JIBS), som är en del av lärosätet, internationellt erkänd. I Eduniversal Global Masters Ranking 2024 placerades JIBS masterprogram i International Financial Analysis bland de främsta i världen inom sitt område. Denna typ av internationellt erkännande bidrar både till regionens attraktionskraft och till att stärka Sveriges samlade kunskapsexport.
Det är också värt att notera att Högskolan i Jönköping i flera år uppvisat forsknings- och utbildningsresultat som ligger i nivå med, eller överträffar, flera av de befintliga universiteten i Sverige. Enligt Universitetskanslersämbetets modell för fördelning av basanslag presterar lärosätet mycket väl i förhållande till sin storlek och resurstilldelning, vilket visar att lärosätet förvaltar varje skattekrona med stor effektivitet.
Trots dessa framgångar har Högskolan i Jönköping ännu inte tillerkänts universitetsstatus, vilket begränsar dess möjligheter att ytterligare stärka sin forskningsinfrastruktur, attrahera internationella forskare och doktorander samt delta i strategiska forskningssatsningar på lika villkor.
En uppgradering till universitetsstatus skulle möjliggöra ökad akademisk självständighet, förbättrad forskningsmiljö och positiva effekter i form av regional kompetensförsörjning, innovation och tillväxt. Det skulle också bidra till att motverka den geografiska obalansen i det svenska universitetslandskapet.
Mot denna bakgrund bör regeringen se över möjligheten att erkänna Högskolan i Jönköping universitetsstatus, med hänsyn till lärosätets dokumenterade kapacitet och dess betydelse för både regional utveckling, Sveriges nationella innovationssystem och dess internationella betydelse.
Carina Ödebrink (S)
Johanna Haraldsson (S)
Markus Kauppinen (S)
Motion till riksdagen
2025/26:1838
av Johanna Haraldsson m.fl. (S)
Utbyggnad av folkbildningen
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa långsiktigt hållbara ekonomiska förutsättningar för folkhögskolor och studieförbund och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkta möjligheter till deltagande i folkhögskolekurser, särskilt för personer med funktionsnedsättning och nyanlända, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna den självständiga styrningen av folkbildningen och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Folkbildningen är en av hörnstenarna i det svenska bildningssystemet och en avgörande del av det livslånga lärandet. I Sverige finns idag 154 folkhögskolor, varav 113 drivs av idéburna organisationer och övriga av regioner. Tillsammans med de nio statsstödsberättigade studieförbunden erbjuder de studier, kulturaktiviteter och mötesplatser i hela landet. Exempelvis finns i Jönköpings län nio folkhögskolor, och samverkan med studieförbunden ger verksamhet i samtliga av länets kommuner.
Under 2024 deltog cirka 86 900 personer i folkhögskolornas verksamhet, vilket är en minskning med 9 procent jämfört med året innan. Studieförbunden nådde under samma år drygt 600 000 unika deltagare. Minskningen är tydlig, och beror till stor del på neddragna statliga anslag och ökade kostnader till följd av inflation. För varje kurs som ställs in försvinner en möjlighet till personlig utveckling, kompetenshöjning och delaktighet i samhället.
En av folkbildningens främsta styrkor är dess förmåga att nå människor som står långt från utbildning och arbetsmarknad. En betydande andel av deltagarna på folkhögskola har endast förgymnasial utbildning, vilket visar hur folkhögskolan bidrar till att lyfta utbildningsnivån i befolkningen och minska utbildningsklyftor. Folkbildningen spelar även en särskild roll för personer med funktionsvariationer och för personer med psykisk ohälsa eller långvarig arbetslöshet. Här ges människor möjlighet att stärka sin självkänsla, bryta isolering och närma sig arbetslivet. Det är därför nödvändigt att personer med aktivitetsersättning kan studera med bibehållen ersättning under hela sin utbildningstid.
Folkbildningen har också ett viktigt uppdrag i att främja demokrati, kultur och samhällsengagemang. Verksamheten i studieförbunden omfattar allt från föreningsutbildningar till kulturprogram, språkcirklar och ungdomsledarskap. Exempelvis deltog över 497 000 personer i verksamheten genom Sisu Idrottsutbildarna under 2024, varav en majoritet var unga. Dessutom har verksamheten på nationella minoritetsspråk nära fördubblats de senaste åren – ett tydligt tecken på att folkbildningen lyckas nå grupper som annars riskerar att marginaliseras.
Under de senaste åren har folkbildningen varit en viktig del av samhällets krisberedskap. Under flyktingkrisen 2015 och pandemin 2020 ställde sig studieförbund och folkhögskolor snabbt i tjänst för att möta nya behov. De har också varit en aktiv del i reformer som Äldreomsorgslyftet och etableringsinsatser för nyanlända. Denna förmåga till omställning är möjlig tack vare verksamhetens frihet och självständighet.
Regeringens beslut att minska anslagen till studieförbunden med en tredjedel under perioden 2022–2026, i kombination med frysta bidrag till folkhögskolor, har redan lett till ett minskat utbud, särskilt i glesbygd och i socioekonomiskt utsatta områden. Om utvecklingen fortsätter riskerar vi att förlora viktiga lokala utbildningsmiljöer och mötesplatser.
Därtill föreslår regeringen i promemorian Ökat statligt inflytande över statsbidraget till folkhögskolor och studieförbund att Folkbildningsrådets roll i fördelningen av statsbidrag kraftigt ska begränsas. Detta förslag innebär att staten i högre grad ska styra och detaljreglera en verksamhet som i över 100 år byggt sin styrka på autonomi, idéburen förankring och anpassningsförmåga. Om styrningen centraliseras riskerar både mångfalden, kvaliteten och den lokala förankringen att försvagas.
Vi socialdemokrater anser att folkbildningens finansiering ska vara långsiktigt hållbar och att styrningen fortsatt ska ligga hos Folkbildningsrådet. Det ger bästa förutsättningar för att möta både individens behov och samhällets framtida utmaningar. Folkbildningen behöver återupprättas – inte begränsas.
Johanna Haraldsson (S)
Carina Ödebrink (S)
Markus Kauppinen (S)
Niklas Sigvardsson (S)
