Markus Kauppinen

Fru talman! Regeringen och SD fortsätter den totala kursändringen för svenskt bistånd. Utrikesutskottets betänkande om utgiftsområde 7 bekräftar en inriktning som byter ut solidaritet mot egenintresse och fattigdomsbekämpning mot migrationspolitik. Det har också blivit tydligt under dagens debatt. Regeringen och SD gör biståndet till en migrationsbudget när det borde vara en framtidsinvestering. Detta är ett svek mot de mest utsatta i världen och mot Sveriges historiska roll som en ledande biståndsnation.

Fru talman! Regeringens främsta utrikespolitiska uppgift är, som den själv säger, stödet till Ukraina. Detta stöd är absolut nödvändigt och har Socialdemokraternas fulla stöd. Men frågan är: Vem betalar notan?

Regeringens val att minska den totala biståndsnivån samtidigt som stödet till Ukraina kraftigt ökas innebär att det är barnen i bland annat Afrika som får stå för notan. Konsekvensen är att det livsviktiga långsiktiga utvecklingsbiståndet drabbas. Det är inte bistånd om det tas från de fattiga för att ges till en annan utsatt.

Betänkandet konstaterar att det samlade biståndet från OECD-länderna minskade under 2024 och att just hälsosektorn och Afrika söder om Sahara påverkades mest. Detta är ett direkt resultat av att biståndsmedel flyttas, inte minst genom ökade avräkningar.

När Sverige drar ned på långsiktiga samarbeten i Afrika – som handlar om att bygga fungerande skolor, sjukhus och motståndskraft mot klimatförändringar – är det barnen som betalar det högsta priset.

Biståndet till utbildning, vacciner och insatser för att skydda barn från konflikter får inte kapas för att frigöra medel till annat. I regeringens reformagenda är barnperspektivet en bortglömd prioritet. Vi måste vara tydliga: Barn har rätt till liv, utveckling, skydd och delaktighet oavsett var i världen de bor.

Detta har en direkt koppling till vårt närområde. I Ukraina och områden som Nagorno-Karabach är barnen de första offren för krig och fördrivning. Stödet via EU och FN, som vi finansierar, bör vara öronmärkt för psykosocialt stöd, skolgång i kris och skydd mot trafficking.

Vi i utskottet välkomnar informationen vi fått om den fördjupade resultatredovisningen av biståndet till Ukraina, som ska komma våren 2026. Men detta måste ske utan att kannibalisera på det bistånd som behövs i andra kriser.

Fru talman! Sveriges bistånd ska vila på de fundamentala principerna om mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och barnperspektivet. Regeringens politik driver oss i en annan riktning.

Betänkandet konstaterar också att avräkningar för asylkostnader i Sverige uppgår till cirka 2,8 miljarder kronor för 2026. Socialdemokraterna accepterar OECD-Dacs regelverk, men vi är starkt kritiska till hur regeringen breddar och använder avräkningarna. Att kalla inhemska kostnader bistånd är att lura riksdagen och de fattigaste.

Prioriteringen att ”stärka synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken” riskerar att göra biståndet villkorat av mottagarlandets samarbetsvilja i migrationsfrågor. Biståndet är ett utvecklingsinstrument, inte ett påtryckningsmedel. Att man prioriterar ”fattigdomsbekämpning genom jobbskapande och handel” visar att kommersiella intressen premieras. Biståndet ska främja fattiga länders egen ekonomiska och demokratiska utveckling men inte på bekostnad av det akuta behovet av mänskliga rättigheter och krisinsatser.

Fru talman! Socialdemokraterna avstår från att yrka på det alternativa budgetförslaget, som ligger utanför den ram som riksdagen fastställt. I stället hänvisar vi till vårt särskilda yttrande i vår kommittémotion.

Vi socialdemokrater står dock fast vid vår övertygelse: Vi måste stegvis återgå till enprocentsmålet för biståndet för att möta de växande globala behoven. Biståndets mål ska vara att skapa bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck och ha en kompromisslös utgångspunkt i mänskliga rättigheter och det tydliga barnperspektivet.

Regeringen talar om en ny era för biståndet, men det vi ser är en historisk reträtt från solidariteten. Att skära ned biståndet, lura de fattigaste med fula avräkningar och låta barnen i Afrika betala för Sveriges inrikespolitik är inte att modernisera – det är att moraliskt förfalla.

Vi socialdemokrater står fast vid att Sverige ska leda världen i solidaritet – inte med svek. Vi vill se att biståndet återgår till sitt ursprungliga uppdrag och fokuserar på barnens rättigheter, på fattigdomsbekämpning och på mänskliga rättigheter.

Jag tackar för ordet och önskar alla en god jul!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 december.)

Herr talman! Med tanke på Sveriges uttalade prioritering av barns rättigheter finns det stor oro över utvecklingen i svenskt bistånd. Sverige avvecklar ensidigt strategier i sju länder. Ytterligare åtta bilaterala strategier plus två regionala tematiska strategier löper ut vid årsskiftet utan besked om förnyelse. Samtidigt får strategier i länder som Sudan, Tanzania och Somalia upprepade kortsiktiga förlängningar. Denna osäkerhet skapar ett administrativt och verksamhetsmässigt vakuum.

Hur bedömer regeringen de långsiktiga konsekvenserna av denna osäkerhet för insatser riktade mot barns hälsa, utbildning och skydd i dessa länder? Och hur ser regeringen på den akuta säkerhetspolitiska risken att aktörer som Ryssland och Kina kommer att fylla tomrummet och därmed stärka sitt inflytande när Sverige drar sig tillbaka?

Herr talman! Jag noterar ministerns svar. Men det är faktiskt regeringen som har det politiska ansvaret att garantera en statlig service som är jämlik i hela landet. Ministerns agerande visar att man prioriterar uträknade besparingar framför människors trygghet och service. Det är ett svek mot hela Tranås. Att tvinga människor i Tranås att resa långa sträckor för att få grundläggande service är inte att bygga ett tryggt Sverige utan att öka utanförskapet. Det vill jag påminna ministern om.

Vem betalar då priset för regeringens nedskärningar? Jo, det är vår äldre befolkning, de som är beroende av personlig service och de som står längst bort från den digitala världen. För dem är servicekontoret inte bara ett ställe där man kan hämta ut ett kort utan en grundbult i den sociala tryggheten och i vardagsekonomin.

Ministern har inte kunnat ge ett rakt besked om varför regeringen försämrar servicen för just dessa individer i Tranås. Ni talar om undantag i Karlshamn, men vad säger ni till de människor i Jönköpings län som förlorade sin service i oktober förra året?

Vi behöver en stat som tar ansvar, står nära medborgarna och bygger trygghet, inte en stat som flyr från landsbygden. Jag förväntar mig ett tydligt svar om hur regeringen avser att återställa tryggheten för medborgarna i Tranås och norra Jönköpings län.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för beskedet om Karlshamn. Men det bekräftar att regeringen saknar en grundläggande plan för statens närvaro.

Staten ska inte stänga servicekontor bara för att kortsiktigt spara pengar. I debatten här har det nog märkts att vi socialdemokrater står upp för en god statlig närvaro och service i hela landet.

Ministern måste se vad som händer när man drar ned på servicen. Servicekontoret i Tranås stängdes i slutet av 2024 på grund av nedskärningar som regeringen drev igenom. Jag har fått mig tillsänt en namninsamling med 562 namn, som visar hur besvikna invånarna i Jönköpings län är på regeringen. Jag tänker överlämna den till ministern efter debatten, om han accepterar att ta emot den.

Att stänga kontoret innebär att tiotusentals invånare i Tranås och omkringliggande kommuner förlorar möjligheten till det fysiska mötet med staten. Det finns de som inte kan sköta alla sina ärenden digitalt – äldre, sjuka och personer med funktionsnedsättning. Det är de som drabbas hårdast.

Ministern talar om effektivisering, men detta är en politik som ökar klyftorna och gör vardagen svårare för många. Staten har ett ansvar att ge alla, oavsett var de bor, tillgång till den hjälp de behöver från Försäkringskassan, Skatteverket eller Pensionsmyndigheten.

Fru talman! Jag vill ställa följande frågor till civilminister Erik Slottner: Hur motiverar regeringen att man drar in service i kommuner som Tranås? Hur säkerställer regeringen att de individer som är beroende av det fysiska mötet, de som inte kan använda digitala tjänster, fortsatt ska ha en rimlig tillgång till nödvändig statlig hjälp utan att tvingas resa långa sträckor?

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till biståndsminister Benjamin Dousa.

Ekot har rapporterat att regeringen i hemlighet styrt 100 miljoner kronor av biståndet till projekt nära Somalias premiärminister i utbyte mot att landet lovat att ta emot utvisade. Sida varnade för korruptionsriskerna, och en svensk biståndschef utvisades när hon stod upp för transparens.

Samtidigt har regeringen valt att stoppa allt stöd till UNRWA mitt i en humanitär katastrof i Gaza.

Hur, ministern, rimmar nedskärning av fungerande humanitärt stöd med att godkänna en hemlig uppgörelse i Somalia som riskerar att göda korruption och som till och med ledde till att vår egen biståndschef tvingades lämna landet? Är det här regeringens nya biståndspolitik?

Fru talman! Situationen i Gaza är fruktansvärd, och pressen på de stridande parterna att avsluta kriget måste öka. Det är vi alla överens om. Vi har ett kollektivt ansvar att agera. Under tiden måste vi se till att all tillgänglig hjälp kommer fram, så att vi kan undvika att fler barn dör av svält och sjukdomar. De palestinska barnen bär den tyngsta bördan i konflikten, och deras framtid är direkt kopplad till vår förmåga att agera.

Våra närmaste partner, från Tyskland till våra nordiska grannar som Finland, har agerat med det nödvändiga moraliska modet och återupptagit sitt stöd till UNRWA, medan den svenska regeringen valt att stå vid sidan av. Med ett snävt fokus på byråkrati har man i praktiken straffat de palestinska barnen. Man har offrat de mest grundläggande humanitära principerna för att upprätthålla en politik som är så unik att den knappt har en enda allierad. Att dra in stödet till UNRWA, som har en infrastruktur som verkligen fungerar, samtidigt som regeringen skryter om ökat bistånd är att hälla en droppe vatten i öknen och kalla det en oas.

Utrikesministern hävdar att regeringen agerat med styrka gällande handelsavtalet. Men den enda styrka jag ser är hur ministern och vice statsministern lyckats visa upp regeringens splittring. Utrikesministern talar om handling, medan vice statsministern öppet kallar det för en symbolisk gest. Många med mig undrar: Vilken är regeringens linje egentligen?

Fru talman! Vår utrikespolitik måste utgå från en tydlig kompass. Den måste grundas i folkrätten, i solidaritet med de utsatta och i en orubblig tro på att diplomati och internationellt samarbete är vägen framåt.

Det är en socialdemokratisk övertygelse som vi står upp för. Vi har varit tydliga i vårt fördömande av Hamas terror, men vi har också konsekvent krävt respekt för folkrätten och ett omedelbart slut på det civila lidandet i Gaza.

Fru talman! Låt oss vara tydliga: För en hållbar fred måste Hamas förlora sitt inflytande. En legitim och demokratisk palestinsk stat kan inte byggas på en terroristorganisations grund.

Nu ser vi att Israel har börjat öka antalet lastbilar som släpps in i Gaza. Det är en välkommen utveckling, men den bevisar också vår poäng att politiskt tryck ger resultat. Hotet om att frysa handelsdelen i associeringsavtalet, något som Socialdemokraterna har krävt i månader, är inte en tom gest utan en signal som får en regering att agera. Detta budskap försvagas dock av motsägelsefulla uttalanden från Regeringskansliet. När utrikesministern säger en sak och vice statsministern en annan talar man inte för en nation, utan då talar man med två tungor. En splittrad röst är inte en stark röst.

Folkrätten kan inte läggas på is. Vår moraliska plikt kan inte frysas. En rättvis fred kan endast byggas på frihet, värdighet och ett slut på ockupationen. Den kan inte byggas på otydligheter, halva sanningar och en moralisk feghet. Låt oss därför agera nu. Låt oss stå upp för folkrätten, för de palestinska barnen, som förtjänar en framtid, och för en svensk utrikespolitik som är tydlig och rak.

Fru talman! Jag noterar att EU efter regeringens försök att visa handlingskraft inte har frusit handelsavtalet utan i stället enbart har beslutat om en granskning.

När regeringen inte ens kan tala med enad röst på hemmaplan vill jag fråga utrikesministern hur hon då ska övertyga medlemsstaterna att gå från en tam granskning till en kraftfull frysning – vilket situationen kräver.

Herr talman! Min fråga går till utrikesminister Maria Malmer Stenergard.

Barn i Gaza lever i ett helvete på jorden, utan skydd, utan vatten och utan sjukvård. Många har förlorat sina föräldrar, och andra förlorar sina liv. Samtidigt fortsätter övergreppen på Västbanken. Israels regering agerar utan hänsyn till civilbefolkningens rättigheter, trots varningar om krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Sverige har ratificerat barnkonventionen. Det är inte symbolik; det är juridik. Vi har förbundit oss att skydda varje barns rätt till liv, utveckling och trygghet. Andra länder agerar: Storbritannien har fryst handelsförhandlingar, Norge svartlistar företag som bidrar till ockupationen och EU granskar associeringsavtalet med Israel.

Min fråga är: Kommer Sverige att verka för att frysa detta avtal om Israel fortsätter att bryta mot internationell rätt, och hur kommer ministern att säkerställa att barns rättigheter står i centrum i EU:s fortsatta agerande? Det handlar inte bara om geopolitik, utan det handlar om moral och om vår skyldighet att inte blunda när barns liv krossas.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 6.

Även jag vill rikta blicken mot det som binder oss samman över gränser, över hav, över tid: det nordiska samarbetet, Östersjöregionen och Arktis.

Socialdemokraterna har länge drivit på för ett starkare Norden, inte för att det låter fint i ett festtal utan för att det är nödvändigt. I en tid av krig, klimatkris och geopolitiska spänningar behöver vi stå närmare våra grannländer än någonsin tidigare.

Det nordiska samarbetet är världens äldsta och ett av de mest framgångsrika. Det har lagt grunden för fred, frihet och välfärd. Men vår uppgift är inte att titta bakåt, utan att ta samarbetet in i framtiden.

Vi socialdemokrater vill se Norden som världens mest hållbara och integrerade region. Det kräver att vi river fler gränshinder så att människor kan bo, arbeta och studera fritt i hela Norden.

Vi vill att Nordiska rådet och ministerrådet får mer kraft att fatta gemensamma beslut. Vi vill stärka det nordiska kultursamarbetet, som binder oss samman bortom det formella.

Men viktigast av allt: Barnen måste stå i centrum. I varje nordiskt land ska barn växa upp trygga, med lika möjligheter till utbildning, vård och framtidstro. Att låta barnperspektivet genomsyra samarbetet är inte en symbolisk gest. Det är en skyldighet.

Vi får inte glömma vårt gemensamma hav Östersjön. Det förenar våra länder, men är också ett ekosystem satt under press. EU:s Östersjöstrategi ger oss verktyg att agera, men de måste användas. Rent vatten, levande kustsamhällen och säkerhet i närområdet är inte självklarheter. Det är något vi måste försvara och utveckla.

Samma sak gäller vår säkerhetspolitik. Det förändrade läget i Europa kräver mer samarbete, inte mindre. Vi välkomnar därför en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission och är glada för att Socialdemokraternas motioner om detta ser ut att bifallas med brett stöd i kammaren. Med det kommer ett beslut om ett tillkännagivande till regeringen. Vi behöver gemensam planering, samordning av resurser och ett tydligt budskap om nordisk solidaritet.

Så till frågan om Arktis, vår närregion med global betydelse. Där smälter isarna snabbt. Klimatförändringarna är inte teori – de är verklighet. Samtidigt ser vi stormakter öka sin närvaro, och folkrätten pressas tillbaka.

Sverige måste vara en tydlig röst för fred, hållbarhet och respekt för urfolken. Vi säger det klart: Nej till olje- och gasutvinning i Arktis! Det är oförenligt med våra klimatmål och ett hot mot en av världens mest känsliga miljöer. EU visade vägen i Antarktis. Man satte ned foten och sa: Här får naturen gå före marknaden. Nu är det vår tur i norr.

Fru talman! Den generation som sitter i våra skolor i dag kommer att leva med konsekvensen av våra beslut. De kommer att fråga oss: När ni såg isarna smälta, varför gjorde ni inte mer? När ni visste vad som stod på spel, varför vågade ni inte säga nej?

Vi kan inte möta deras blick med tal om tillväxtkurvor och råvarubrist. Vi måste kunna säga: Vi gjorde vad vi kunde. Vi satte gränser, och vi valde att skydda det som inte går att återskapa.

Det är vår skyldighet inte som politiker utan som medmänniskor att lämna efter oss en värld som är levbar. Därför säger jag i dag: Låt oss stå upp för Arktis, klimatet och framtida generationer!

Fru talman! I tider som dessa behöver vi ledarskap. Vi behöver mod att fatta beslut och kraft att stå upp för samarbete, solidaritet och framtidstro.

Norden, Östersjön och Arktis är inte tre separata områden. De är tre nycklar till en trygg och hållbar framtid. Sverige har möjlighet att leda. Låt oss ta den chansen tillsammans!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för de svar han gett så här långt.

Ministern pratar om att upprätta arbetslinjen. Det låter bra, men verkligheten ser annorlunda ut. Inflationen sjunker i hela Europa, inte tack vare regeringen utan på grund av internationella faktorer. Men till skillnad från andra länder har vi i Sverige växande arbetslöshet, fallande byggtakt och företag som tvingas bromsa sina klimatsatsningar. Det är resultatet av en passiv politik, inte av en aktiv arbetslinje.

I lågkonjunktur ska staten kliva fram och inte backa undan. När hushåll och företag håller igen måste politiken trycka på gasen. Att bromsa klimatsatsningar, bostadsbyggande och exportstöd i det här läget är inte försiktigt. Det är farligt. Vi behöver en politik som inte bara svarar på konjunkturen utan visar vägen ut ur den.

Det är faktiskt vi som vill investera i jobb, export och bostäder. Det är vi som vill ge låg- och medelinkomsttagare bättre förutsättningar att klara vardagen. Det vill vi göra i stället för att ge tusenlappar till dem som redan har mest. En verklig arbetslinje handlar inte om sloganer. Den handlar om att människor ska ha ett arbete att gå till. Just nu saknas de investeringar som krävs för att det ska bli verklighet.

Jag frågar igen, fru talman: När kommer regeringen att leverera en konkret plan som skapar riktiga jobb och inte bara tomma ord?

(Applåder)

Fru talman! Vi kan inte bromsa oss ur en kris. Vi måste investera oss ur den. Klimatklivet och Industriklivet har tvingats stanna upp. Företag som vill investera i klimatomställningen står nu utan stöd. Regeringen kallar det för en satsning att lägga till pengar man själv har tagit bort. Det är inte ledarskap. Det är ryckighet. Och i klimatarbetet har vi inte råd att förlora ett enda år.

Samtidigt ser vi inte minst i min valkrets Gnosjöregionen i Jönköpings län, som är en av de industritätaste regionerna i Sverige, hur exportdrivna företag kämpar med ökade handelshinder och ett allt tuffare internationellt läge. Ändå uteblir satsningar på exportstöd. Det är minst sagt oroväckande. Företag investerar där det finns stabila villkor, långsiktigt stöd och tydlig politisk riktning. När staten svajar tvekar företagen. Det är precis det vi ser nu, och det kostar oss jobb.

Vi socialdemokrater vill samarbeta med näringslivet, inte överlåta allt ansvar till dem. Näringspolitiken måste ta tydligare ansvar för att stärka svensk konkurrenskraft. Vi vill se ett långsiktigt och förutsägbart stöd till exportföretagen.

Socialdemokraterna vill investera i nyproduktion av bostäder, inte bara i rotavdrag. Det gynnar inte trähusindustrin i regioner som Jönköpings län.

Vi vill också ha en rättvis fördelningspolitik. Regeringen har prioriterat höginkomsttagarna, som har fått upp till 3 000 kronor i månaden. Låginkomsttagarna har fått några hundralappar, om ens det. Vi menar att det är fel väg. Det leder till ökat sparande, inte till ökad konsumtion. Om man vill få fart på ekonomin måste man ge stöd till dem som faktiskt behöver det och som kommer att använda det. Våra investeringar måste leda till konkreta resultat och långsiktig, hållbar tillväxt – socialt och ekonomiskt.

Fru talman! Sverige behöver göra investeringar i klimatomställningen, i export, i bostäder och i människors trygghet. När kommer regeringen att lägga fram en plan som skapar jobb, stärker tillväxten och ger företag och hushåll de verktyg de behöver i Gnosjöregionen och i hela landet?

Fru talman! Min fråga går till utrikesminister Maria Malmer Stenergard.

Journalisten Joakim Medin har nu suttit frihetsberövad i Turkiet i tre veckor. Enligt journalistens advokater riskerar Medin tre års fängelse för att ha förolämpat presidenten och nio års fängelse för terrorbrott. Döms han riskerar han upp till tolv års fängelse. Vi tillsammans med Medins familj känner stor oro. Nu är det extra viktigt att visa både stöd och handlingskraft.

Hur ser utrikesministern på att Medin är åtalad för att han påstås ha förolämpat presidenten? Utrikesministern har sagt att arbetet med att få Medin frigiven nu går in i en ny fas. Vad innebär det?