Marianne Fundahn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Motion till riksdagen 2025/26:4129 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:240 Nya lagar om elsystemet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till ett nytt system för s.k. anvisade elavtal i enlighet med vad som anförs i motionen och tillkännager detta för regeringen. Motivering De nya lagförslagen syftar till att harmonisera de svenska lagarna med EU-rätten och det uppdaterade elmarknadsdirektivet som lades fram 2024. Den hittillsvarande ellagen (1997:857) ersätts med två nya lagar: en ny elmarknadslag och en ny lag om elektriska ledningar. En annan del i propositionen handlar om energidelning, alltså möjligheten att tillgodoräkna sig el som producerats i en anläggning utanför elanvändarens egen fastighet. Elanvändare inom samma elområde ska kunna dela förnybar el via det allmänna elnätet. Socialdemokraterna har inga invändningar mot de lagförslag som rör dessa delar. Förslagen härrör, med vissa modifieringar, från Elmarknadsutredningen (SOU 2025:47) som lade fram sitt slutbetänkande för drygt ett år sedan. En del av lagändringarna handlar om terminologi för att förtydliga att elnätsföretag har ett systemansvar, vilket enligt regeringen är en förutsättning för att klara Sveriges planeringsmål, 300 TWh till 2045, liksom leveranssäkerhetsmålet. Det svenska elsystemet ska enligt propositionen ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt. Omotiverade hinder i elsystemet ska undanröjas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar konkurrenskraftiga priser. En systemansvarig aktör har ansvar för att överföringssystemet ”på lång sikt kan möta en rimlig efterfrågan på över­föring av el”. Regeringen skriver även att ”en effektiv utbyggnad förutsätter att alla alternativa lösningar för att möta behoven har beaktats, exempelvis införandet av nya system- och marknadsåtgärder”. För att uppfylla målsättningarna som anges ovan anser dock Socialdemokraterna att det saknas väsentliga delar som också varit föremål för analys och förslag från Elmarknadsutredningen. Utredningen föreslog bl.a. åtgärder som syftar till att stärka möjligheterna för elmarknadens aktörer att hantera sin elprisrisk och vid behov använda s.k. dubbelriktade differenskontrakt för investeringar i fossilfri elproduktion såsom kärnkraft och havsbaserad vindkraft. Vad gäller det senare resonerade utredningen om ett system baserat på upphandling i konkurrens, i kombination med dubbelriktade differenskontrakt. Regeringen har dock valt att föreslå en finansieringsmodell för riskhantering enkom för ny kärnkraft. Detta på basis av subventionerade lån, garanterat elpris och nu även statligt majoritetsägande i det bolag som ska bygga ny kärnkraft samt statligt finansieringsansvar för fasta kostnader för nytt slutförvar för den/de aktörer som inleder en utbyggnad, i avvaktan på kostnadsdelning och finansieringsansvar om tillräckligt många nya enheter tillkommer (motsvarande totalt 5 000 MW). Ny kärnkraft bedöms emellertid inte kunna vara på plats förrän i slutet av 2030-talet och Socialdemokraterna har mot bakgrund av behovet av ny fossilfri kraft innan dess efterlyst att kraftslag bör behandlas enligt principen om teknikneutralitet och att regeringen bör återkomma med ett samlat förslag för stöd till ny storskalig fossilfri kraftproduktion. Det är något som vi bedömer som nödvändigt för att klara elektrifie­ring och arbetstillfällen och kunna ta höjd för en fördubblad elanvändning till 2045. Även frågan om utbyggnad av ny el i förhållande till elefterfrågans utveckling över tid är central och något vi menar kräver mer samplanering och statlig styrning. Regeringen vill även ta bort systemet med s k anvisade elavtal, eftersom dessa avtal ofta blir dyrare för kunderna och kan vara problematiska ur ett konkurrensperspektiv. Elanvändare utan avtal kommer att behöva teckna nya elavtal. Som skydd för utsatta kunder ska den leverantör som har störst marknadstäckning inom ett område vara skyldig att på begäran leverera mot betalning. Enligt Statistiska centralbyrån var andelen anvisade elavtal 8,6 procent i oktober 2025. Enligt en undersökning av Energimarknadsinspektionen från 2022 (Ei R2022:05) var förekomsten av anvisade elavtal bland företag högst bland de med en till fyra anställda. Branscherna med högst förekomst av anvisade elavtal var bilverkstäder, byggföretag och verksamheter som sysslar med juridik och ekonomi. De flesta av företagen hade en förbrukning under 2 000 kilowattimmar per år, men det fanns också en större andel, 18 procent av tillfrågade företag, med en förbrukning över 20 000 kilowattimmar per år. För privatkunder var det, enligt samma undersökning, vanligast att de med anvisade elavtal bodde i lägenhet och hade en årsförbrukning under 2 000 kilowattimmar. De flesta av dessa hushållskunder har alltså relativt låg förbrukning, är ofta äldre, har haft avtalet mer än ett år och har i avsaknad av aktivt val, kanske efter en flytt, tilldelats denna typ av avtal. Enligt Elmarknadsutredningen kan påslaget för ett anvisat elavtal i vissa fall uppgå till över 100 procent jämfört med de lägsta priserna som erbjuds i löpande avtal med rörligt pris. Klagomålen från kundkollektivet har ökat. Förslaget från regeringen innebär att elanvändare aktivt behöver teckna avtal med en elleverantör för att få leverans av el. Den som inte tecknar ett avtal med en elleverantör kommer att stå utan elförsörjning. För den som behöver el kan detta medföra både ekonomiska och hälsomässiga konsekvenser. Regeringen bedömer att risken för att elanvändare ska stå utan elförsörjning mot sin vilja bör kunna minskas genom informationsinsatser. Socialdemokraterna motsätter sig att elkunder på detta sätt ska kunna ställas utan elleverans och förordar i stället en reglering av liknande typ som den som gäller i Norge. Modellen innebär krav på regelbunden upphandling av anvisat elhandelsföretag där alla elhandelsföretag får konkurrera om dessa kunder. Elnätsföretaget utser anvisat elhandelsföretag som ska svara för upphandling genom auktion där kunder med anvisade avtal fördelas då elhandelsföretag får konkurrera om att ta över dessa kunder från elnätsföretaget. Detta bör medföra en press nedåt på de priser som gäller för dessa avtal samtidigt som elkunderna är garanterade elleverans. Modellen uppfyller kravet på säkerställande av effektiv konkurrens liksom på icke-diskriminering då anvisningsprocessen är öppen för alla aktörer. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4126 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:239 Vindkraft i kommuner Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en snabbhetsbonus för kommuner som under 2026 ändrar ett tidigare fattat beslut (veto) till ett positivt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inför fortsättningen av vindkraftsersättning till närboende se över hur en automatisk utbetalning till dem som är berättigade till ersättningen skulle kunna utformas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktig lösning för incitament för kommuner och tillkännager detta för regeringen. Motivering En framgångsrik elektrifiering är avgörande för att öka tillväxten, skapa välstånd och samtidigt nå de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045. Billig el kommer att vara en central konkurrensfördel för svenska företag framöver. För att ekonomin ska fungera för vanligt folk krävs också god tillgång till el till låg kostnad. Det förutsätter mer el från vatten, vind, sol, kärnkraft och bioenergi. Sverige behöver kunna använda alla konkurrenskraftiga fossilfria möjligheter som står till buds och öka utbyggnads­takten för den fossilfria elproduktionen redan i närtid. Vindkraftsutbyggnaden under SD:s regering har gått helt i stå. Ett stort antal kommuner sätter helt stopp för byggandet av vindkraftverk. Därför är behovet av ekonomiska incitament för vindkraft stort – både till kommunerna direkt och till närboende för att de i ökad utsträckning ska känna acceptans för nybyggnation av vindkraftverk i deras närhet. Regeringen har dröjt med att återkomma till riksdagen med förslag. Detta har haft negativ inverkan på vårt energisystem, men att de nu till slut kommer med ett förslag är välkommet. Sent men välkommet. Socialdemokraterna går med på det förslag som regeringen här kommer med, men S menar att när det gäller fortsättningen av denna vindkraftsersättning till närboende bör regelverket ses över i syfte att få till en automatisk utbetalning till de ersättnings­berättigade, så att de slipper ett (krångligt) ansökningsförfarande – ett förfarande som riskerar att göra så att ett antal människor missar ersättningen. Förutom det som regeringen nu föreslagit måste mer göras för att få igång vindkrafts­byggnationen. Den landbaserade vindkraften har stor potential att snabbt leverera el till låg kostnad. Den potentialen behöver tas till vara. Kommunala beslut om vindkraft behöver fastslås tidigt i processen. Den reformering av det kommunala vetot som föreslogs i proposition 2021/22:2010 om ett tidigare kommunalt ställningstagande för vindkraft har två gånger lagts fram för beslut i riksdagen men avslagits av regerings­partierna med stöd av Sverigedemokraterna. Förslag med den inriktningen behöver skyndsamt genomföras. Oavsett hur kommunerna i övrigt kommer att ersättas vill vi att de kommuner som ändrar ett tidigare veto mot vindkraftsparker som snabbt kan komma till stånd får en extra bonus om ett nytt positivt beslut ges under 2026. Stödet kan exempelvis utformas så att de första 400 vindkraftverken av modern storlek får dela på pengarna som avsätts till ändamålet. Det skulle ge ett stöd på ca 250 000 kronor per verk. Vid sidan om denna bonus behöver en långsiktig lösning för den ersättning som kommunerna fått för 2025 och 2026, motsvarande fastighetsskatten, komma på plats. En sådan är utlovad men inte genomförd. Investeringar i nya industrier och omställning av befintliga behöver mer el i närtid. Därför vill vi se mål för mer förnybar fossilfri el redan till 2030 och 2035. Anledningen är att ett tidssatt mål ställer krav på förslag och beslut om relevanta åtgärder som kan bidra till måluppfyllelsen. Vi menar att de nu beslutade kontrollstationerna, som vad vi förstår har målet 2045 som utgångspunkt, inte svarar mot samhällets behov av mer el i närtid. Det offentliga måste också se till att processerna för att få på plats ny energi blir enklare och billigare. Vi vill minska byråkratin och snabba på miljöprövningarna. Sverige ska ha högt satta miljömål för industriell verksamhet med välfungerande samråd med berörda intressen. Därför är det besvärande att tillståndsprocesserna inte sällan är tidsutdragna och svårförutsägbara. Investeringar i elnäts- och elproduktions­utbyggnad riskerar därmed att påtagligt försvåras. Reformering av ramverken i form av lagstiftning och regelverk är en viktig del för att Sverige ska få bättre fungerande tillståndsprocesser och därmed underlätta för nyindustrialisering och förverkligandet av klimatomställningen. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4026 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:158 Hela Sverige ska fungera – politik för starkare landsbygder Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut Motivering Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder mot de marknadsmisslyckanden som drabbat Sveriges landsbygder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra tillgången till grundläggande service på lands- och glesbygd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utvecklingen av statliga servicekontor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta statens servicekontor fungera som mötesplats mellan finansiella institutioner och lokalsamhälle och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt infrastruktur och förbättrade kommunikationer för lands- och glesbygd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kollektivtrafik ska vara tillgänglig över hela landet och att den ska vara prisvärd, klimatsmart och jämlik samt tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den nationella betydelsen av goda förbindelser till och från Gotland, inbegripet rimliga transportkostnader, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsningar på järnvägs- och vägunderhåll kan bidra till att stärka konjunkturen, öka sysselsättningen och bidra till att Sverige håller samman och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka statens förmåga och ambition att upphandla såväl tåg- som flygförbindelser för att binda samman vårt geografiskt stora land och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av fungerande vägunderhåll, inte minst på landsbygden och i det finmaskiga vägnätet i glesbygden, och om att arbetet med att öka bärigheten i det svenska vägnätet måste fortsätta för att säkerställa vägnätets robusthet och kapacitet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att bilbesiktning finns tillgänglig över hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur ökad statlig kontroll över besiktningsmarknaden i Sverige ska kunna gå till och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på sikt införa ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja mindre och glest befolkade kommuners näringslivsutveckling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka den lokala konkurrensen på landsbygden genom att bl.a. använda EU-medel från regionalstödet för att säkra livsmedelsbutiker och service och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör arbeta vidare med en lösning som bibehåller den regionala förankring som finns i strukturfondspartnerskapen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla det regionala exportfrämjandet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att små och medelstora företag ska få bättre stöd att nå nya marknader, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att investeringsfrämjandet ska inriktas på att utveckla styrkeområden, driva den gröna och digitala omställningen, främja jobb och tillväxt i hela landet samt stärka svensk motståndskraft och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett uppdaterat, mer utjämnande utjämningssystem för en mer likvärdig service och välfärd i hela landet baserat på Utjämningskommitténs förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av särskilda beredskapssjukhus, där Gotland och Norra Sverige bör prioriteras, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tiden sprungit ifrån 2009 års apoteksavreglering och att det är dags för en genomgripande översyn av apoteksmarknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa inställelsetid för polisen så att människor i hela landet – oavsett postnummer – ska kunna räkna med att få hjälp i tid, eftersom det inte bara handlar om trygghet utan också om rättvisa, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre konnektivitet inklusive bredband i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen i Utredningen om digital post – om att statliga myndigheter, kommuner och regioner ska vara skyldiga att skicka myndighetspost till enskilda som har en digital brevlåda – och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver fortsätta att beakta stöd för utbyggnad av bredband i områden där marknadskrafterna inte räcker till, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den nationella bredbandsstrategin behöver uppdateras och anpassas till det förändrade säkerhetsläget och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utbyggnaden av 5G och utvecklingen av 6G och 7G måste vara en högt prioriterad fråga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillgång till posttjänster ska gälla i hela landet, såväl stad som landsbygd, samt att postväsendet i sin helhet inte bör få överlåtas till marknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetsmarknadsutbildningarna ska byggas ut så att fler kan utbilda sig till yrken där det råder lokal brist på arbetskraft, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den regionala kulturen och ökat anslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en konsekvensanalys av nedläggningar av folkbibliotek och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att motverka avvecklingen av studieförbunden i gles- och landsbygd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka skogens roll som motor för jobb, investeringar och ekonomisk trygghet på landsbygden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om landsbygdssäkring av politiken och tillkännager detta för regeringen. Motivering Att hela Sverige ska leva – att landsbygderna ges förutsättningar att stärkas och utvecklas – är en av vårt lands viktigaste framtidsfrågor. Därför är det anmärkningsvärt att när Tidöregeringen lägger fram sin stora landsbygdsmotion, så saknas helt ytterligare ambitioner. Endast två förslag lyckas regeringen presentera – båda om samrådsskyldig­heten för regionerna. Där det ena är ett förtydligande om vem regionerna har samråds­skyldighet med, det andra att man inte ska glömma bort minoritetsspråken i detta sammanhang. Minoritetsspråkens ställning är viktigt, Socialdemokraterna har ingen annan åsikt. Men att detta är det enda regeringen vill på glesbygds- och landsbygds­utvecklings­området är anmärkningsvärt svagt och ambitionslöst. För landsbygden och glesbygderna i Sverige saknar inte utmaningar och behov. Under lång tid har staten dragit sig tillbaka från lands- och glesbygden och lämnat för mycket åt marknadslösningar som inte fungerar när avstånden är långa och under­lagen små. För om det ska gå att bo, arbeta och driva företag i hela Sverige går det inte att macken, apoteket, veterinärverksamheten eller bilprovningen försvinner. Då blir det svårare både att klara vardagen, rekrytera, investera och behålla verksamhet. På få områden visar sig marknadsmisslyckandena så tydligt som på landsbygderna, där marknadskrafterna styr verksamheter från glesbygder till tätorter och storstadsområden. Exempelvis är det uppenbart att tiden sprungit ifrån 2009 års apoteksavreglering. Det är dags för en genomgripande översyn av apoteksmarknaden. Socialdemokraterna vill säkra tillgången till grundläggande service i lands- och glesbygd – från drivmedel till medicin – vi vill att staten tar ett större ansvar när marknaden inte levererar den infrastruktur som företag och människor är beroende av. Vi vill att folk utbildas för jobben som finns lokalt och att Arbetsförmedlingens närvaro gör så att företag i lands- och glesbygd kan hitta rätt kompetens. SD-regeringen har gjort olyckliga neddragningar på studieförbunden, vilket särskilt drabbar infrastrukturen för kultur och bildning i just gles- och landsbygd. Avvecklingen av studieförbunden i gles- och landsbygd måste motverkas. Den regionala kulturen behöver värnas, och det behövs en rejäl konsekvensanalys av nedläggningarna av folkbibliotek. Det är viktigt att bilbesiktning finns tillgänglig över hela landet. Därför är det nödvändigt att se över hur en ökad statlig kontroll över besiktningsmarknaden i Sverige skulle kunna gå till. När staten drar sig undan drar också kapital och investeringar vidare. Därför vill vi socialdemokrater att fler myndigheter och statliga jobb lokaliseras utanför storstäderna, att statliga servicekontor utvecklas och att bredband byggs ut så att företag kan etablera sig, expandera och skapa jobb i hela Sverige. Vi vill öppna servicekontor som stängts ned och vill att servicekontoren ska fortsätta utvecklas. I många delar av landet bedrivs det inte längre någon lokal bankverksamhet och färre har därmed kunskap om förutsättningarna för att starta och driva ett företag just där. Det leder till sämre regional utveckling och färre företag. Sverige behöver en bank- och finansmarknad som är lokalt förankrad för att stimulera lokalt näringsliv. En lösning är att låta statens servicekontor fungera som mötesplats mellan finansiella institutioner och lokalsamhälle. Vi menar att regeringen därför bör utreda hur Statens servicecenter kan medverka till att möjliggöra mötesplatser mellan finansservice och lokala aktörer i kommuner utan fysiskt bankkontor. Nyetablerade myndigheter ska alltid ska pröva sin lokalisering någon annanstans än i storstäderna, och arbetet med att flytta statliga jobb från storstäder till andra delar av landet behöver återupptas. Myndigheternas lokalisering av funktioner måste löpande följas upp, så som skedde tidigare enligt uppdrag till Arbetsgivarverket. Myndigheter som redan finns lokalt ska behålla och utveckla sin närvaro. I stora delar av landet är bilen en nödvändighet, kollektivtrafiken begränsad och avstånden till arbete, service och utbildning långa. När vägar förfaller, tåg- och flyglinjer försvinner eller laddinfrastrukturen inte byggs ut, drabbar det inte alla lika – utan slår direkt mot vanligt folk, företag och hela lokalsamhällen som är beroende av fungerande kommunikationer. Kollektivtrafiken måste vara tillgänglig över hela landet och den ska vara prisvärd, klimatsmart och jämlik. För att stärka kollektivtrafikens attraktivitet bör ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige införas på sikt. Statens förmåga och ambition att upphandla såväl tåg- som flygförbindelser behöver stärkas. Det är viktigt med fortsatta satsningar på vägunderhåll, inte minst på landsbygden och i det finmaskiga vägnätet i glesbygden, samt att arbetet med att öka bärigheten i det svenska vägnätet måste fortsätta för att säkerställa vägnätets robusthet och kapacitet. Vi vill alltså sammantaget se bättre vägunderhåll i lands- och glesbygd, stärka järnvägen, stoppa nattågsdöden, och värna de regionala flygplatserna. Vi vill bygga ut laddinfrastrukturen i hela landet, förbättra vinterväghållningen – så att infrastrukturen fungerar i hela landet, inte bara där flest bor. När människor och företag i gles- och landsbygd kan lita på att transporter, pendling och resor fungerar, då förbättrar vi både vardagen för vanligt folk och Sveriges konkur­renskraft. Satsningar på järnvägs- och vägunderhåll kan bidra till att stärka konjunk­turen, öka sysselsättningen och bidra till att Sverige håller samman, Gotland har speciella utmaningar. De höga kostnaderna för enskilda och företag, för Gotlandstrafiken, måste få en lösning. Vid sidan om den viktiga frågan om rimliga kostnader för färjetrafiken är det också av stor vikt att frågan ses ur ett beredskaps­perspektiv. Förbindelserna måste fungera även i ett försämrat säkerhetsläge. Hela landet ska hålla ihop. Vi vill genomföra ett landsbygdslyft och det ska gå att leva, arbeta och bygga sin framtid i hela landet. Vi socialdemokrater vill se lokal tillväxt och bättre förutsättningar för små och medelstora företag. Näringslivet i lands- och glesbygd behöver ges bättre förutsättningar att skapa och behålla jobb genom riktade stöd till utveckling i små och glest befolkade kommuner. Vi socialdemokrater vill även utveckla de regionala exportcentren för att utveckla det regionala exportfrämjandet, så att små och medelstora företag får bättre stöd att nå nya marknader. Vi vill stödja mindre och glest befolkade kommuners näringslivsutveckling. Investeringsfrämjandet ska inriktas på att utveckla styrkeområden, driva den gröna och digitala omställningen, främja jobb och tillväxt i hela landet samt stärka svensk motståndskraft. Därutöver vill vi se krav på kortare betaltider, och att myndighetskontakter under­lättas. Tidöpartiernas låga ambitioner för näringslivsutvecklingen drabbar särskilt gles- och landsbygdsområdena. Kommuner och regioner är grunden för Sveriges decentraliserade välfärdsmodell. Det lokala självstyret ger stor frihet att utforma och ansvara för sin verksamhet utifrån lokala behov. Det är en bra och välfungerande modell. Men skillnaderna är alltjämt för stora i vårt land. Tuffast är det för de minsta kommunerna i glesbygd men också för dem som har lägre skattekraft. Eftersom välfärdskostnaderna ofta är relativt sett större i glesbygd och i kommuner med stora socioekonomiska utmaningar, samtidigt som den finansiella bärkraften är låg, vill vi uppdatera det kommunala utjämningssystemet så att det speglar verkligheten hos kommunerna och regionerna. Socialdemokraterna ställer sig bakom ett uppdaterat, mer utjämnande utjämnings­system för en mer likvärdig service och välfärd i hela landet baserat på Utjämnings­kommitténs förslag. Många kommuner och regioner som idag möter de största utmaning­arna skulle med förslaget få mer jämlika förutsättningar för välfärden och servicen till sina invånare. Sverige tjänar inte på att vi glider isär. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsättningar för alla kommuner och regioner för att hela Sverige ska leva och växa. Det är en fråga om rättvisa. Det behövs riktade åtgärder mot kommuner i glesbygd så att en bra samhällsservice och en god välfärd kan garanteras även där. Därför vill vi se ett glesbygdspaket, där en del är ökade satsningar på små och glesbefolkade kommuner. Det är särskilt viktigt i avvaktan på ett nytt utjämningssystem. Grundläggande kommersiell service i lands- och glesbygd ska säkerställas för att människor ska kunna bo och arbeta kvar, och för att företag ska kunna rekrytera arbets­kraft lokalt. I perspektivet av att särskilda beredskapssjukhus behöver inrättas – så bör Gotland och Norra Sverige prioriteras. Vi vill utreda s.k. inställelsetid för polisen, så att den ska kunna vara på plats i rimlig tid oavsett var i landet man bor, liknande hur det fungerar för räddningstjänsten. Detta så att människor i hela landet – oavsett postnummer – ska kunna räkna med att få hjälp i tid. Det handlar inte bara om trygghet utan också om rättvisa. Bättre konnektivitet, inklusive bredband i hela landet är grundläggande. Men i många områden räcker inte marknadskrafterna till. Stöd för bredbandsutbyggnad behöver finnas så att människor och företag i lands- och glesbygd kan bo, arbeta och driva verksamhet. Den nationella bredbandsstrategin behöver uppdateras och anpassas till det förändrade säkerhetsläget. Därutöver måste utbyggnaden av 5G och utvecklingen av 6G och 7G vara en högt prioriterad fråga. För glesbygdernas skull är det dags att genomföra förslagen i Utredningen om digital post om att statliga myndigheter, kommuner och regioner ska vara skyldiga att skicka myndighetspost till enskilda som har en digital brevlåda. Tillgång till posttjänster ska finnas i hela landet, i såväl stad som landsbygd. Det är viktigt att postväsendet i sin helhet inte bör få överlåtas till marknaden. Bättre förutsättningar för jobb i hela landet behöver skapas. Arbetsmarknads­utbild­ningar ska utformas utifrån lokala kompetensbehov. Arbetsmarknads­utbild­ningarna ska byggas ut kraftigt så att fler kan utbilda sig till yrken där det råder lokal brist på arbets­kraft. Vi vill att Arbetsförmedlingen ska ha en god fysisk närvaro i hela landet för att kunna ge stöd till arbetssökande och upprätthålla kontakt med lokala arbetsgivare. Politiken måste se till att investeringar och nya jobb hamnar i Sverige. Med ett omställ­nings­stöd och bättre arbetsmarknadspolitik ser vi till att fler kan ta de nya jobben som växer fram. Förutsättningarna för en framgångsrik skogsnäring behöver stärkas, med ökad förädlingsnivå och fler jobb. Skogens roll som motor för jobb, investeringar och ekonomisk trygghet på landsbygden är avgörande. Vi socialdemokrater kommer att stå upp för svenskt hållbart skogsbruk i EU. Med förbättrad skogsskötsel, variationsrikt skogsbruk och växtförädling kan kolinlagring, biologisk mångfald och virkestillväxt öka. Rådgivning och forskning möjliggör hållbart brukande, samtidigt som skogsägare behöver bättre ersättning när skyddsvärd skog bevaras. Jordbrukets förutsättningar i hela landet behöver förbättras. Vi vill se en livsmedels­strategi som säkerställer ett lönsamt, robust och hållbart jordbruk. Stödet till produktion av biogas från gödsel och åtgärder för att stärka tillgången till insatsvaror, robusta leveranskedjor och samhällsviktig service kopplad till livsmedelsproduktion behöver vara robust. Genom att bl.a. använda EU-medel från regionalstödet för att säkra livs­medels­butiker kan den lokala konkurrensen på landsbygden ökas. Regeringen bör arbeta vidare med en lösning som bibehåller den regionala förankring som finns i strukturfondspartnerskapen. Politiken behöver i alla delar landsbygdssäkras. Det innebär att nya förslag ska analyseras utifrån hur de påverkar människor, företag och service på landsbygden. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4015 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:203 Nya verktyg för stärkt konkurrens i privat och offentlig verksamhet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om offentlig säljverksamhet. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av ett konkurrensverktyg som även omfattar möjlighet till avyttring och tillkännager detta för regeringen. Motivering En välfungerande konkurrens utgör en viktig förutsättning för produktivitet, ökad tillväxt, ekonomiskt välstånd och stark konkurrenskraft. Den utredning (SOU 2025:66) som haft i uppdrag att se över konkurrensrelaterade frågor ansåg att det finns konkurrensproblem av betydelse på svenska marknader. I många branscher råder det t.ex. stora inträdesbarriärer för små och medelstora företag, vilket leder till försämrad konkurrens med högre priser som resultat. Det riskerar även att hämma nödvändiga innovationer för effektivare marknader och kan försämra konkurrenskraften. Det finns även stöd för att koncentrationsnivåerna på konsument­marknader i Sverige är relativt höga vid en internationell jämförelse. Möjligheterna att komma till rätta med strukturella problem som rör en eller flera marknader begränsas dock av att ålägganden mot företag enbart kan syfta till att undanröja en specifik över­trädelse. Det innebär att det i dag inte kan riktas ett konkurrensfrämjande åläggande till samtliga företag på en specifik marknad. Därför föreslog utredningen att ett nytt konkurrensverktyg skulle införas som kompletterar nuvarande lagstiftning och ger Konkurrensverket möjlighet att besluta om framåtsyftande och konkurrensfrämjande åtgärder som avser en eller flera marknader. Utredningen menade att det skulle kunna leda till en förbättrad konkurrens på svenska marknader som uppvisar strukturella brister som resulterar i otillräcklig konkurrens. Beslutade ålägganden i ett nytt verktyg kan röra företagens beteende på marknaden eller vara av strukturell art. Skiljelinjen mellan beteendemässiga och strukturella åtgärder beskrivs som att beteendemässiga åtgärder inskränker företagets handlings­frihet i hur de bedriver sin verksamhet men kan även innefatta begränsningar av rådig­heten över egendom. Det kan exempelvis röra en förlust av en andel av kapaciteten av en infrastruktur som företaget måste ge andra tillgång till. Strukturella åtgärder omfattar åtgärder som ingriper i företagets förmögenhetsförhållanden genom att exempelvis kräva att egendom säljs eller verksamheter omstruktureras. I regeringens proposition föreslås nu att Konkurrensverket vid hinder för en effektiv konkurrens på en eller flera marknader ska få ålägga ett företag att vidta åtgärder som är nödvändiga för att undanröja hindren. Vid valet mellan åtgärder som är lika effektiva ska den åtgärd väljas som är minst betungande för företaget. Ett åläggande ska dock inte få innefatta krav på avyttring av egendom. Socialdemokraterna ser behovet av det föreslagna konkurrensverktyget men anser dock i likhet med förslaget från utredningen att strukturella åtgärder ytterst även bör kunna omfatta ett krav på avyttring. Det kan finnas omständigheter där strukturella åtgärder, även långtgående sådana, är det enda sättet att långsiktigt lösa ett konkurrens­problem. Åtgärden kan dessutom minska behovet av reglering över tid. Krav på avyttring kan vara motiverat ur allmän synpunkt och skulle även kunna bli föremål för rättslig prövning genom överklagande. Konkurrensverktyget ska användas som ett sista verktyg för att kunna agera vid strukturella problem på en marknad; det ska inte användas i första taget. Såväl Konkurrensverket och Finansinspektionen som regeringens egen produktivitetskommission har pekat på behovet av ett nytt konkurrensverktyg. Därutöver föreslår regeringen en ny lag om offentlig säljverksamhet. Syftet med den nya regleringen är att skydda privata företag från de ojämlika villkor som kan uppstå när offentliga och privata aktörer agerar på samma marknad. En offentlig aktör ska enligt förslaget till ny lagstiftning inte få bedriva en säljverksamhet eller tillämpa ett förfarande i säljverksamheten som på ett otillbörligt sätt påverkar möjligheterna för privata företag att bedriva verksamhet på marknaden. Vidare ska en offentlig aktör vart fjärde år utvärdera hur dess säljverksamhet förhåller sig till förbudet mot otillbörlig offentlig säljverksamhet. Resultatet av utvärderingen ska dokumenteras. En statlig myndighet, en kommun eller en region ska årligen upprätta en särskild redovisning över säljverksamhet som bedrivs i annan form än i ett offentligt företag. Slutligen ska Konkurrensverket få besluta att en offentlig aktör ska betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om den offentliga aktören eller någon som handlar på aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet överträtt förbudet mot otillbörlig offentlig säljverksamhet. Socialdemokraterna anser att det är ett faktum att marknaden i många fall under­investerar i gles- och landsbygden, även i landets bruksorter. I många orter uteblir samhällsservice om inte en offentlig aktör erbjuder den till medborgarna via någon form av säljverksamhet. Det finns i landet en stark oro för att om en kommun, region eller staten har ett minoritetsägande i ett bolag eller ger stöd till föreningar som senare bedriver säljverksamhet ska detta också anses ha otillbörlig påverkan. Lagförslaget skulle vidare innebära att bevisbördan läggs på den offentliga aktören, med krav på omfattande administration, och flera verksamheter torde komma att stänga ned proaktivt för att undslippa risken för en marknadsstörningsavgift på 20 miljoner kronor. Det skulle medföra att offentliga aktörer avvecklade ofta uppskattade verksamheter. I förlängningen riskerar detta att minska det offentligas rådighet över tjänster som erbjuder viktig service där det privata näringslivet saknas eller inte räcker till. Det gäller t.ex. viktiga verksamheter som fiber och bredband. Med förslaget blir det otydligt vilka säljverksamheter som anses vara otillbörliga inom branscher som bredbands- och fibernät. I dag får offentliga aktörer agera för att bygga ut nät i gles- och på landsbygden när privata aktörer inte gör det inom en rimlig tidshorisont. EU:s rikt­linjer för statligt stöd för bredbandsnät reglerar de offentliga aktörernas åtagande så att de har en prissättning som täcker de långsiktiga kostnaderna. Med det nya lagförslaget skulle en offentlig aktör inte kunna bygga ut nätet och samtidigt uppnå långsiktig lönsamhet, eftersom den säljverksamhet som tillåts begränsas till områden där privata aktörer inte är verksamma, vilket i praktiken utesluter mer lönsamma delar av mark­naden. Det innebär att det finns en risk att den digitala infrastrukturen inte byggs ut och når alla i vårt land. Detta behöver även ses ur ett beredskapsperspektiv där lokala stadsnät kan vara avgörande vid kris och konflikt när större nationella aktörer har svårt att verka lokalt på grund av större samhällsstörningar. En gråzonsproblematik uppstår även då en viktig del av energiomställningen i dag sker via olika samarbeten mellan t.ex. elhandlare och tjänsteleverantörer och det är svårt att dra en gräns för när och var en verksamhet övergår från lagstadgad uppgift till leverans av tjänst på en konkurrensutsatt marknad. Vidare menar Svenska kraftnät, i sin roll som systemansvarig för överföringssystemet, att deras behov av att köpa in tjänster som reserver för att balansera och hantera störningar i systemet kan påverkas av för­slaget. Deras bedömning är att det i många fall är kommunala eller statliga energibolag som har resurser att möta behoven. Ur ett totalförsvars- och samhällsserviceperspektiv skulle det innebära ett potentiellt totalstopp för offentliga aktörer att bedriva någon form av säljverksamhet. Socialdemokraterna anser sammanfattningsvis att kombinationen av en låg tröskel vid otillbörlighetsbedömningen, ett otydligt marknadsbegrepp och betydande oklarhet kring vad som ryms inom den kommunala kompetensen kommer att skapa stor osäker­het kring vad som utgör tillåten säljverksamhet. Det riskerar att hämma angelägna offentliga initiativ men också i förlängningen att få negativ påverkan på det privata näringslivet och på konkurrensen. Många gånger ser sig offentliga aktörer nödgade att bedriva säljverksamhet på grund av marknadsmisslyckande, dvs. då det saknas privata aktörer i närområdet som tillhandahåller verksamheter som behövs i samhället. Riksdagen bör därför avslå propositionen i de delar som handlar om nya regler för offentlig säljverksamhet. Regeringen bör även återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3973 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:168 Ändamålsenliga säkerhets- och strålskyddskrav för utvinning och bearbetning av kärnämnen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa det kommunala inflytandet och bibehålla det kommunala vetot i fråga om utvinning av uran och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast och samlat bör återkomma om frågorna om kommunalt inflytande och alunskiffer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som garanterar kommunerna full kostnadstäckning för räddningstjänstens ökade kostnader vid införandet av begreppet kärnteknisk verksamhet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges berggrund är generellt rik på uran, men tillgångarna är låghaltiga och brytning av uran i Sverige har därför länge bedömts vara ekonomiskt olönsamt. I proposition 2024/25:203 Förbudet mot utvinning av uran tas bort beskrivs väl den mycket begränsade betydelse eventuellt brytbara fyndigheter har för bränslebehoven i svensk kärnkraft. Den nu lagda propositionen hanterar stegen efter brytning, alltså lakning, bearbetning samt utvinning av kärnämnen. Det kan därför vara motiverat att den processen hanteras som kärnteknisk verksamhet, vilket innebär att en anläggning för utvinning av kärn­ämnen eller för bearbetning för koncentration av utvunna kärnämnen inte längre ska anses vara en s.k. kärnteknisk anläggning. Det är även välkommet att uran som utvinns som biprodukt från befintliga gruvor kan omhändertas och inte bli föremål för deponi. Vi anser fortfarande att det nu avskaffade förbudet mot uranbrytning snarast är av symbolisk betydelse och vi ser nu proposition 2025/26:168 som andra steget i en process där man också avser att avskaffa det lokala inflytandet i fråga om utvinning av uran. Förslaget medför en ytterligare inskränkning av det kommunala självstyret som varken är motiverad eller proportionerlig då tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken (17 kap. 1 § 1) inte längre kommer att omfatta anläggningar för utvinning av kärnämnen. Det innebär då att kravet på kommunfullmäktiges tillstyrkan stryks. Kommuner, kommunförbund och organisationer m.fl. är mycket kritiska till att det kommunala vetot då faller bort. Då propositionen landade på riksdagens bord lovade och aviserade regeringen genom energi- och näringsministern att en utredning ska tillsättas om kommunernas veto och inflytande vid gruvbrytning i alunskiffer. Då propositionen förvisso hanterar bearbetning och lakning, alltså stegen efter brytning, men brytningen mycket troligt kan ha skett i alunskiffer framstår regeringens agerande som djupt motstridigt. Vi menar att urangruvor, och särskilt en urangruva i alunskiffer, riskerar att skapa stor lokal oro. Regeringen har också valt att skjuta frågan om riskbedömning till kommande prövningar inom vilka det bedöms möjligt att utifrån platsspecifika förutsättningar minimera riskerna för varje enskilt fall. Då lagändringarna från den beslutade proposition 2024/25:203 Förbudet mot utvinning av uran tas bort blir konsekvenserna av den nu framlagda propositionen, som flera remissinstanser lyfter, svåra att överblicka. Som flera kommuner, men även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), har framhållit kommer de nu föreslagna ändringarna att påverka uppdelningen mellan statlig och kommunal räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Länsstyrelsen ansvarar i dag för räddningstjänst vid utsläpp och sanering av radio­aktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. Den räddningstjänst som inte faller inom statens skyldigheter utgör kommunalt ansvar. Förslagen innebär att utvinning och bearbetning av kärnämnen inte längre kommer att vara en kärnteknisk anläggning utan en kärnteknisk verksamhet. Det innebär att kärnteknisk verksamhet kommer att utgöra ett kommunalt ansvar, och med det medföljande kostnader. Mot denna bakgrund vill vi att riksdagen tillkännager för regeringen att det kommunala vetot inte ska inskränkas. Vi menar tvärtom att regeringen har ett stort ansvar för att stärka den lokala acceptansen för fungerande gruvverksamhet. Reaktionerna från lokalsamhällen på propositionen visar med stor tydlighet att regeringen misslyckas med detta. Det riskerar i förlängningen samhällstilliten och utveckling av den svenska gruvindustrin. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3972 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:171 En mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:171 En mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag som kan uppnå syftet att förenkla utan att försämra säkerhet, miljö eller andra samhällsintressen som bör beaktas i en sådan prövning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Prövning och tillståndsgivning av kärnkraft behöver av såväl säkerhetsskäl som legiti­mitetsskäl vara rigorös men samtidigt effektiv. Regeringens ambition om att skapa ett ”snabbspår” är i sig vällovlig men inte minst visar en seriös aktör som Vattenfall i sitt remissvar att den ordinarie prövningsmodellen är att föredra. Den enda aktör som på riktigt är förberedd att ansöka om att pröva en ny kärnteknisk anläggning konstaterar alltså att det ursprungliga syftet med översynen av prövningen av kärntekniska anläggningar dvs. att få en effektivare process med tydligare rollfördelning, inte uppnås med föreslagna ändringar. Förslagen skapar i stället nya otydliga prövnings­förfaranden, nya beroenden mellan myndigheter samt fler överklagandemöjligheter som kommer att förlänga den totala tidsåtgången. Vi menar därför att propositionen inte antas och att riksdagen i stället uppdrar till reger­ingen att återkomma med förslag som kan uppnå syftet utan att försämra varken säkerhet, miljö eller andra samhällsintressen som bör beaktas i en sådan prövning. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3971 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:160 Ny kärnkraft i Sverige – fler möjliga platser vid kusten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:160 Ny kärnkraft i Sverige – fler möjliga platser vid kusten. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återkomma med lagstiftning som pekar ut lämpliga områden för kärnkraft och havsvindkraft och tillkännager detta för regeringen. Motivering Liksom flera remissinstanser är vi socialdemokrater kritiska till att regeringen lagstiftar på kärnkraftsområdet genom en mängd olika propositioner. Förfarandet gör det svårt att få en sammanhållen bild av regleringen och regeringens politik. Det nu aktuella förslaget syftar till att möjliggöra för kärnkraft på fler platser. Dagens lagstiftning skyddar delar av kusten från denna typ av etableringar. Givet att det på de platser där det redan i dag finns kärnkraft etablerad finns utrymme för fler reaktorer och att dessa passar väl in i det svenska elsystemet och dess utbyggnad, ser vi inte behov av ändringen. Regeringen har uppenbart redan svårt att få till fler reaktorer på platser som är lämpliga för ändamålet. Att då öppna upp för Bohus klippor, Allvaret på Öland eller Stockholms inre skärgård förefaller inte svara mot något faktiskt behov av ytterligare geografiska möjligheter till kärnkraft. Vi föreslår därför att propositionen avslås och att regeringen ges i uppdrag att återkomma med lagstiftning som på både detta och på havsvindskraftsområdet pekar ut lämpliga platser för verksamheten. Det skulle innebära att Sverige får en mer styrd och planerad process där aktuella målkonflikter hanteras samlat av staten. För havsvindparker finns en utredning som borde kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet. Att trygga Sveriges elförsörjning, bygga ut produktionskapaciteten och möta en ökad efterfrågan av elektrifiering och nyindustrialisering är en central fråga för Socialdemo­kra­terna. Det stopp i utbyggnad av elproduktion som är konsekvensen av regeringens politik riskerar att bli mycket kostsamt. Behovet av en bred överenskommelse på energiområdet är stort eftersom tidsperspektiven i såväl planering som genomförande och avbetalningstider för investeringar är långa. Att ett par av partierna i regeringen och dess underlag inte på allvar försökt skapa ett bredare stöd för hela energipolitiken slår mot jobb och investeringar i Sverige De omfattande investeringar som Sverige behöver understryker behovet av en ökad politisk styrning, inte minst av energisystemet. Den marknadsmodell som varit rådande sedan mitten av 1990-talet behöver utvecklas och planeringen förstärkas. Det är beklagligt att regeringen nu väljer att gå fram med den här typen av lagstiftnings­förändringar. Det värnar i grunden inte förtroendet för kärnkraft och påskyndar inte byggandet av elproduktion i Sverige. Det har emellertid ett system där lämpliga platser pekas ut möjlighet att göra. Därför borde det vara inriktningen på det fortsatta arbetet. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3912 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:118 Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om användning av kortast möjliga tidsfrister och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändringstillstånd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppgradering av vindkraftverk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om reglerna för användning av kommunalt veto och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nya regler för etablering av havsvindkraft och tillkännager detta för regeringen. Motivering Socialdemokraterna vill att Sverige fortsatt ska ha EU:s lägsta elpriser. Det kräver att alla konkurrenskraftiga fossilfria kraftslag släpps loss och att tillståndsprocesser är snabba och ändmålenliga. Långa och oförutsebara tillståndsprocesser är ett av de största hindren för en effektiv utbyggnad av ett fossilfritt energisystem. En snabbare och mer förutsägbar tillståndsprocess för förnybar energi, i enlighet med EU-rätten, är viktig för svensk konkurrenskraft och välfärd men också för säkerhet och beredskap. Det är därför positivt att EU vill snabba på tillståndsprocesserna för fossilfri energi genom att sätta upp tidsfrister och skapa kontaktpunkter samt att samhällets tillgång till mer billig fossilfri energi ges större tyngd i intresseavvägningarna i tillståndsprocesserna. Regeringen har nu lämnat förslag på implementering av det reviderade förnybart­direktivet (RED III). Det bör noteras att införandet av förslagen redan är försenat. Direktivet skulle ha varit implementerat redan i mitten av 2025, och Sverige har fått motta ett överträdelseärende från EU. Trots det är flera förslag i propositionen bristfälliga. Socialdemokraterna vill inledningsvis lyfta fram betydelsen av att de förändringar som nu införs samordnas med den omfattande reform i fråga om en ny miljöprövnings­myndighet och en ny miljötillståndsprocess som är under beredning. Vi har tidigare även lyft betydelsen av att Miljöprövningsutredningens förslag om ändringstillstånd som huvudregel införs, så att fler verksamheter kan ändra sina tillstånd på ett enklare sätt. Vi menar att det med den nu gällande lagtexten finns en uppenbar risk att förhållanden i stort sett vidmakthålls, dvs. myndigheternas bedömningar blir fortsatt styrande för när det är olämpligt att tillståndet begränsas till att enbart avse ändring av verksamheten. Tidigare presenterade förslag om att införa en tidsfrist på två år som huvudregel för tillståndsprövningen av landbaserade anläggningar för förnybar elproduktion från komplett ansökan till beslut riskerade att inte medföra någon förbättring för vare sig vindkraft eller storskalig solkraft. Det gäller även för de ärenden som prövas av en mark- och miljödomstol som första instans. De nu föreslagna tidsfristerna i proposi­tionen är väsentligt längre än de tidsfrister som föreslagits av Miljöprövningsutredningen i SOU 2024:98, och det krävs därför en grundlig analys av vilka tidsfrister för olika delar av prövningen som skulle ge en mer effektiv prövningsprocess utan att riskera att leda till fler avvisningar och avslag. Vi kan också konstatera att propositionen inte innehåller några tidsfrister vad gäller vindkraft; i stället föreslås att dessa ska regleras på förordningsnivå. Det är olyckligt eftersom korta och effektiva tidsfrister, som nu föreslås gälla för accelerationsområden, även för storskalig vind- och solkraft skulle kunna ge verklig effekt för utbyggnaden av förnybar energi. Det finns vad vi förstår inget i förnybartdirektivet som hindrar Sverige från att införa kortare och mer effektiva tidsfrister än de som föreslås i propositionen även för vindkraft och storskalig solkraft, oavsett om accelerationsområden pekas ut eller inte. Sammantaget finns det därför skäl för riksdagen att tillkännage för regeringen som sin mening att man bör använda kortast möjliga tidsfrister i det nu aktuella direktivet och Miljöprövningsutredningen. För att ytterligare förbättra tillståndsprocessen för vindkraft vill vi också lyfta fram att ett kommunalt veto bör användas i enlighet med de regler som lagts fram två gånger för riksdagen (lagstiftningen återfinns i prop. 2021/22:2010) om ett tidigare kommunalt ställningstagande för vindkraft, men som avslagits av regeringspartierna med stöd av Sverigedemokraterna. Förslag med den inriktningen behöver nu skyndsamt genomföras. Vi vill även se en ny modell för tillstånd för havsvind utifrån vad som redan har utretts. Utgångspunkten är att den svenska modellen mer ska likna den som används i andra länder och bygga på att lämpliga områden, också med hänsyn till försvars­intressen, pekas ut och att ett auktionsförfarande sedan tillämpas. Vi vill här poängtera att ett byte av modell inte får försena tillståndsgivningen för de projekt som redan, många sedan länge, ligger för beslut. Regeringen har här ett direkt ansvar att hantera de ansökningar som nu väntat länge på Regeringskansliet. En annan fråga av stor betydelse är huruvida generationsväxling bör omfattas av begreppet uppgradering och följaktligen omfattas av förenklade tillståndsförfaranden med kortare tidsfrister. Förslaget i propositionen innebär att generationsväxling, där ett vindkraftverk ersätts med ett nytt och större, inte räknas som uppgradering utan ska prövas med en tidsfrist på upp till två år. Att ersätta äldre befintliga anläggningar med låg produktion med nya med betydligt högre produktion genom generationsväxling är ett av de mest ändamålsenliga sätten att öka elproduktionen. Som ett exempel bedöms 15 gamla vindkraftverk som ersätts med 4 nya tillsammans kunna ge cirka fem gånger mer elproduktion än de 15 befintliga verken. För att uppfylla direktivets krav på effektiv och samordnad prövning bör Sverige dessutom inrätta en enda kontaktpunkt som följer projektet från samråd till slutligt beslut. Förslaget om att kommuner och myndigheter som prövar ärenden som rör förnybar energi ska rapportera uppgifter om handläggningstider till den utsedda kontaktpunkten, som sedan redovisar den sammanställda statistiken, är positivt. Även handläggningstider för de ärenden där regeringen är tillståndsmyndighet bör ingå, eftersom den är tillståndsmyndighet för bl.a. ärenden om havsbaserad vindkraft i ekonomisk zon. Vi bedömer också att den föreslagna utformningen av författningsförslaget om presumtionen av att förnybar elproduktion utgör ett allt överskuggande allmänintresse behöver justeras för att inte presumtionen ska brytas alltför ofta, särskilt för storskalig vindkraft. Fredrik Olovsson (S) Monica Haider (S) Mattias Jonsson (S) Marianne Fundahn (S) Isak From (S) Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

Statliga Vattenfall kan inom ett eller två år besluta om byggstart för en vindkraftpark på Kriegers flak, tre mil söder om Trelleborg. Vattenfall går in för en fortsatt massiv satsning på havsbaserad vindkraft – men inte i Sverige, just nu, utan bara i Tyskland och Nederländerna. Vattenfall betraktar svenska vindkraftparker som olönsamma och anger tre villkor för att kunna ompröva den ståndpunkten: att de höga priserna på vindturbiner, vindkraftstorn och annan utrustning sjunker; att svenska staten tar på sig kostnaden för att ansluta nya vindkraftparker till stamnätet; att sydsvenska elpriser höjs och hamnar i nivå med tyska priser. Regeringen har möjlighet att gå Vattenfall till mötes när det gäller anslutningar till stamnätet. Med anledning av detta vill jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch: Avser ministern att gå Vattenfall till mötes, eller vilka andra åtgärder avser ministern att vidta för att det ska produceras mer el i södra Sverige i närtid?

E22 är en nationell stamväg som sträcker sig från Trelleborg till Norrköping. Sträckan över Linderödsåsen i Skåne är särskilt känslig för snö och vind. Den 3 januari 2024 fastnade över 1 000 personbilar och ett stort antal lastbilar längs en flera mil lång vägsträcka. Man har ett flertal gånger kritiserat att snöröjningen har påbörjats alldeles för sent. Den 20 november 2025 var det dags igen, och bland annat en ambulans fastnade i de milslånga köerna. Anledningen var – och detta bekräftar entreprenören – att inga vinterväghållningsåtgärder vidtogs under stora delar av det kaotiska dygnet. Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson: Vad avser ministern att göra för att detta inte ska fortsätta att upprepas, och hur ska samordningen mellan myndigheter bli bättre?