Marianne Fundahn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Det är ju lite smickrande att Josef Fransson tror att Socialdemokraterna påverkar regeringen så pass mycket att man utser mestadels socialdemokrater till att sitta i styrelsen för statliga bolag. Om de sitter där gör de det säkert därför att de har rätt kompetens.

Jag kan inte riktigt se problemet med att statliga bolag uppfyller ägarens krav på dem, alltså att de ska verka som vilket bolag som helst på den privata marknaden för att vara så lönsamma som möjligt. Det skulle väl ha varit ett problem om de statliga bolagen inte hade levt upp till det som ägaren förväntar sig av dem. Ägaren ställer kraven, och sedan är det bolagets ansvar att leva upp till dem. Om man inte gör det får man problem.

Fru talman! Vi debatterar i dag näringsutskottets betänkande NU4 2025 års redogörelse för företag med statligt ägande.

Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 15. Vi har också ett särskilt yttrande om statens ägande av företag.

Staten är en betydande bolagsägare i Sverige. Regeringen ska förvalta bolagen så att den långsiktiga ekonomiska utvecklingen blir den bästa och de av riksdagen beslutade samhällsuppdragen utförs väl. Bolag med statligt ägande ägs ytterst av svenska folket och utgör en betydande del av svenskt näringsliv.

Statens ägarpolicy anger ramverket för bolagsförvaltningen och klargör förhållandet mellan ägare, styrelse och ledning. En ny ägarpolicy som ska tillämpas i bolag med statligt majoritetsägande från och med årsstämman 2025 beslutades av regeringen i februari 2025.

Ägarpolicyn är en rättsligt bindande ägaranvisning och syftar bland annat till att vägleda och klargöra ägarens förväntningar på de statligt ägda bolagen. Vi noterar att regeringen i den nya ägarpolicyn har beslutat att det är styrelsens ansvar att fastställa bolagets strategi inom ramen för bolagsordningen och en eventuell ägaranvisning. Som en del i detta ska styrelsen fastställa övergripande strategiska mål för hållbart värdeskapande och formellt besluta om ekonomiska mål.

Fru talman! Vi anser att den statliga bolagsportföljen utgör en viktig del av svenska statens tillgångar som ger avkastning och mervärde till nytta för medborgarna. Statliga bolag verkar inom en rad centrala områden, och det gäller inte minst bolag som rör den gröna omställningen.

För oss är det viktigt att bolag med statligt ägande ligger i framkant när det gäller hållbart företagande och kontinuerligt genomför satsningar som syftar till att stärka deras ställning och ger långsiktig avkastning till staten. Vi menar att det utan tydligt formulerade mätbara mål och en transparant uppföljning blir svårt att bedöma om ett bolag levererar enligt ägarens, alltså statens, intentioner. Vi kommer därför att noga följa hur den ägarstyrning som regeringen beslutat om, där bolagets styrelse själv sätter målen, kommer att påverka de statliga bolagen. Vi kommer också noga att följa hur målen utvecklas och hur ägarpolicyn kommer att påverka staten och medborgarna som ägare.

Fru talman! Bolag med statligt ägande arbetar för att ligga i framkant inom hållbart företagande och genomför kontinuerligt en rad satsningar som syftar till att säkerställa deras framtid i en hållbar värld. Det är därför viktigt att regeringens arbete med att se till att bolagen har kompetenta styrelser bedrivs med stor noggrannhet.

Sammansättningen av respektive styrelse behöver utgå från att bolaget ska ha den kunskap och kompetens som är relevant när bolaget utvecklas och omvärlden förändras, och varje nominering av styrelsemedlemmar bör därför utgå från kompetensbehovet i respektive styrelse. Vi anser därför att regeringen bör säkerställa att styrelseledamöter i de statliga bolagen har relevant kunskap om och kompetens för de utmaningar som följer av klimatomställningen.

Fru talman! En majoritet av de statliga bolagen är medlemmar i någon av Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer, som agerar både som arbetsgivarförbund och som branschförening. De statligt ägda bolagen betalar därmed sannolikt en ansenlig summa i medlemsavgifter till dessa medlemsorganisationer och till Svenskt Näringsliv varje år.

En central del av Svenskt Näringslivs verksamhet är att bedriva opinionsbildning, bland annat i fråga om privatisering och avregleringar. Vi har inga synpunkter på hur Svenskt Näringsliv och dess medlemsorganisationer bedriver sitt arbete som arbetsgivarförbund och opinionsbildare. Däremot tycker vi att det bör vara möjligt att bedöma i vilken mån Svenskt Näringsliv och dess medlemsorganisationer stöds ekonomiskt av de statligt ägda bolagen och att dessa medlemsavgifter därför tydligt bör redovisas av bolagen.

Fru talman! Regeringen beslutade den 14 november 2024 att sälja Aktiebolaget Svensk Bilprovning, och staten äger därmed inte längre några aktier i bolaget. Försäljningen av Bilprovningen riskerar att leda till att fordonsägare får betala högre avgifter för bilbesiktning och att främst glesbygd och landsbygd får sämre tillgänglighet.

Vi menar att en för medborgarna central service som utgår från samhälleliga krav och är en myndighetsuppgift borde ha behållits i statlig ägo för att garantera att servicen finns tillgänglig i hela landet. Vi anser därför att konsekvenserna av försäljningen vad gäller prisutveckling och tillgänglighet bör följas upp. Ett alternativ kan vara att besiktningsverksamheten i Sverige återregleras.

Fru talman! Swedavia är ett helägt svenskt bolag som i dag har tio flygplatser. Bolaget klarar i dag inte sina finansiella mål och är därmed i behov av insatser och investeringar som kan stärka resultatet och generera avkastning till staten.

Det är nu ett år sedan flygbolaget Bra slutade flyga till Bromma, och flygplatsen är i dag nästan öde. Det innebär att kostnaden för Bromma måste tas från de andra flygplatserna. Jag har hört att den årliga förlusten är 1 miljard.

På grund av skrivningar i Tidöavtalet om att Bromma inte ska läggas ned under mandatperioden förhindras Swedavias styrelse dock att agera. I stället har regeringen tillsatt en utredning som ska se över bland annat Bromma flygplats och statens roll som ägare av flygplatsen. Man pekar också på försvarets behov av flygplatsen med anledning av det försämrade omvärldsläget. Men är det ett affärsdrivande statligt bolag som ska bekosta detta?

Om staten kräver olönsam verksamhet bör man också ersätta bolaget för detta. Hur ska styrelsen annars kunna leva upp till aktiebolagslagens krav på bolagets intresse och ägarens krav på att generera vinst? Detta står i total motsats till vad regeringen säger i ägarpolicyn. Där anger man att regeringen har höga förväntningar på att bolagets affärsverksamhet bedrivs i enlighet med de principer som är vägledande för regeringens förvaltning av bolagen. Några exempel på principerna är att bolag med statligt ägande ska agera affärsmässigt, ha god bolagsstyrning, generera hållbart värdeskapande och ha långsiktiga ambitioner och god omställningsförmåga.

Man säger vidare att verksamheter i bolag med statligt ägande, precis som privatägda bolag, har som syfte att generera vinst till aktieägarna. Detta innebär ju att Tidöavtalets skrivning om att inte lägga ned Bromma inte är förenlig med statens ägarpolicy och aktiebolagslagen.

Konsekvenserna för Swedavias ekonomi av att behålla Bromma behöver redovisas. En sådan redovisning av merkostnaderna för fortsatt drift bör även belysa konsekvenserna för bolagets lönsamhet och möjlighet att leverera avkastning till staten.

Fru talman! Tidöavtalets skrivning om att inte lägga ned Bromma flygplats sätter Swedavias styrelse i en omöjlig sits. Det binder kapital, försämrar koncernens totala avkastning och strider mot strikt affärsmässighet. Styrelsen hamnar i ett läge där affärsmässighet pekar i en riktning och politiska beslut i en annan riktning.

Staten får väga in samhällsintressen när det gäller styrning av de statliga bolagen, men staten måste göra det som ägare och inte som politisk makthavare vid sidan om.

Min fråga är: Finns det ett formellt fattat beslut om att lägga ned Bromma?

Fru talman! Finansministern pekar på Swedavias ansvar för verksamheten och att de bestämmer hur de driver sin verksamhet. Men varför finns då skrivningen om att inte lägga ned Bromma med i Tidöavtalet? Den frågan bör i så fall avgöras av styrelsen.

Swedavias vd Jonas Abrahamsson sa i sitt anförande vid årsstämman 2025 att beslutet om att säga upp medarbetare på Bromma var svårt men att man ser att en samlad inrikestrafik på Arlanda på sikt kan gynna både flygbolag, resurser och flygplatsdrift.

Delar regeringen den uppfattningen?

Fru talman! Riksdagen beslutar om grunderna för hur statens tillgångar ska förvaltas och förfogas över, vilket innefattar de statliga bolagen. Enligt riktlinjer som beslutades av riksdagen våren 1996 ska följande huvudprinciper gälla för förvaltning av bolag med statligt ägande:

Ett statligt ägt företag ska arbeta under krav på effektivitet, avkastning på det kapital företaget representerar och strukturanpassning.

Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt företag ska med utgångspunkt i uppsatta verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling och vidta nödvändiga åtgärder för att företaget ska uppfylla kraven på effektivitet, avkastning och strukturanpassning.

Staten får väga in samhällsintresse när det gäller styrning av de statliga bolagen, men staten måste göra det i egenskap av ägare, inte som politisk makthavare vid sidan om.

Om inte ett formellt beslut är fattat är Tidöavtalet inte ett bolagsrättsligt dokument och inte bindande för styrelsen, inte ett ägardirektiv.

Har man från ägarens sida haft diskussioner med Swedavias styrelse om att det inte är ett alternativ att lägga ned Bromma? Har man diskuterat andra alternativ för att minska problemet med Swedavias minskade intäkter från Bromma flygplats?

Att fortsätta driften innebär att man binder kapital till låg eller ingen avkastning, och det försämrar koncernens totala avkastning samt strider mot affärsmässigheten. För Swedavia innebär det en resultatförsämring. Underskottet måste bäras av koncernen. Vinst från de andra flygplatserna används för att täcka Brommas förlust och så vidare. Styrelsen hamnar i ett läge där affärsmässighet pekar i en riktning och politiska beslut i en annan.

Ett annat problem är: Om staten kräver olönsam drift utan marknadsmässig ersättning kan det i teorin aktualisera EU:s statsstödsregler även om flygplatsinfrastruktur ofta ges ett visst utrymme.

Konsekvenserna för Swedavias ekonomi av att behålla Bromma flygplats behöver redovisas. En sådan redovisning bör även belysa konsekvenserna för bolagets lönsamhet och möjlighet att leverera avkastning till staten.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för det långa svaret. Det var egentligen inte något direkt svar på mina frågor, utan det beskrev mer allmänt regeringens syn på statliga bolag.

Det är nu ett år sedan Bra slutade flyga till Bromma, och flygplatsen är i dag nästan öde. Man har två dagliga avgångar med Västflyg till Trollhättan och Växjö samt en linje till Gotland. Största delen av trafiken består av affärsflyg, privatflyg och ambulansflyg. Nio av tio flygningar är privatflyg. Man kan i dag säga att Bromma främst är en flygplats för affärs- och privatflyg.

Även om Bromma har fått ett fåtal nya linjer är antalet passagerare inte i närheten av tidigare nivåer. Det innebär att kostnaderna för Bromma måste tas från Swedavias övriga flygplatser, vilket i praktiken innebär att flygbolag som trafikerar andra flygplatser även får finansiera Bromma.

Den årliga förlusten är, vad jag har hört, 1 miljard – detta vet säkert finansministern betydligt bättre än jag. Men på grund av skrivningar i Tidöavtalet om att Bromma inte ska läggas ned under mandatperioden förhindras Swedavias styrelse att agera. I stället har regeringen tillsatt en utredning som ska se över bland annat Bromma flygplats och statens roll som ägare till flygplatsen.

Elisabeth Svantesson har i interpellationsdebatter här – även i dag – pekat på totalförsvarets behov av flygplatser med anledning av det försämrade omvärldsläget och att detta därför behöver utredas. Det kan jag förstå då de tidigare utredningar som föreslog nedläggning är ett antal år gamla och det har skett stora förändringar i vår omvärld. Men är det ett affärsdrivande statligt bolag som ska bekosta detta? Borde man inte få kostnaderna för detta täckta?

Om staten kräver olönsam verksamhet bör man få ersättning för det. Hur ska styrelsen annars kunna leva upp till aktiebolagslagens krav när det gäller bolagets intresse och ägarens krav på att generera vinst?

Detta står i total motsats till vad regeringen säger i ägarpolicyn. Regeringen har höga förväntningar på att bolagens affärsverksamhet bedrivs föredömligt i enlighet med sju principer. Principerna är också vägledande för regeringens förvaltning av bolagen. Man säger också att verksamhet i bolag med statligt ägande liksom privat ägda bolag har som syfte att generera vinst åt aktieägarna.

Anser finansministern att skrivningen i Tidöavtalet om att Bromma flygplats ska bevaras är förenlig med statens ägarpolicy? Jag undrar om det inte sätter Swedavias styrelse i en omöjlig sits, i fråga om att utföra sitt uppdrag enligt aktiebolagslagen, när regeringen offentligt säger: Lägg inte ned!

Eller har regeringen ändrat i bolagsordningen för Swedavia så att kravet på lönsamhet är lägre eller borttaget, eller har man angett nya ägardirektiv på stämman för Swedavia?

Vad jag egentligen vill veta är: Har det fattats något formellt beslut om att inte lägga ned Bromma flygplats under mandatperioden? Jag har inte kunnat hitta någonting som pekar på det.

Herr talman! När Bra slutade flyga till Bromma innebar det att även flygningarna till våra andra flygplatser minskade. När jag nu flyger till Stockholm från Malmö möts jag av en ganska ödslig flygplats. Det innebär också att kringservicen försvinner och med den arbetstillfällen.

I stället för att flyga till och från Malmö väljer många skåningar att flyga till och från Köpenhamn. Där finns det mer än dubbelt så många avgångar till Stockholm, och från flygplatsen i Köpenhamn tar det tolv minuter med tåg till Hyllie, där det finns goda förbindelser med hela södra Sverige. Det finns det inte från Malmö; där finns bara flygbuss till Malmö och Lund. Jag ser en stor risk att fler väljer att flyga från Kastrup i stället för Malmö, och vad händer då med flygplatsen? Det är svårt att konkurrera med Kastrup.

Den danska regeringen stärker nu Kastrups ställning genom ytterligare investeringar. Jag undrar därför: Har regeringen några planer på att stärka Arlandas ställning?

Herr talman! Edward Riedl säger att Socialdemokraterna försöker lägga ned Bromma. Det ser faktiskt ut som om marknaden sköter det själv.

Enligt den nya ägarpolicyn för statliga bolag, som börjar gälla från bolagsstämman 2025, får bolagets styrelse ett ännu tydligare ansvar för att utveckla och förvalta bolaget på ett professionellt sätt. Bolaget ska generera marknadsmässig avkastning och aktivt förvalta bolaget så att den långsiktiga ekonomiska utvecklingen blir den bästa möjliga och så att de av riksdagen beslutade samhällsuppdragen utförs väl.

Bolag med statligt ägande ska agera affärsmässigt, hållbart och föredömligt på ett sätt som gör att man upprätthåller allmänhetens förtroende. Syftet med bolagets verksamhet är, liksom för privata bolag, att generera vinst. Aktiebolagslagens fördelning av ansvar säger att bolagets styrelse och ledning ansvarar för bolagets organisation, förvaltning av bolagets angelägenheter samt den löpande operativa verksamheten.

Ett av våra statliga bolag är Swedavia, som driver tio flygplatser, däribland Bromma. När Bra slutade flyga på Bromma försvann 90 procent av trafiken.

I Tidöavtalet står det att inga beslut om nedläggning av Bromma flygplats ska fattas under mandatperioden. Enligt vad jag har kunnat läsa mig till innebär det en årlig förlust på 1 miljard – det är kanske det som är flygmiljarden. Stämmer detta? Finansministern har kanske de rätta siffrorna. Hur ska detta finansieras? Anser finansministern att detta är förenligt med aktiebolagslagens krav och ägarpolicyn?

Näringslivet hävdar att Sverige tappar i konkurrens och att man borde satsa på Arlanda för att rädda svenskt inrikesflyg. Arlandas svaga utveckling är en bromskloss för hela ekonomin, säger Marcus Dahlsten, vd för Transportföretagen. Han menar vidare att Arlandas kris borde vara en väckarklocka. WSP har tagit fram en rapport på uppdrag av Transportföretagen som visar att flygplatsens svaga utveckling redan kostat 192 miljarder.

Tycker finansministern och regeringen ändå att det är en god idé att fortsätta driva Bromma i stället för att satsa på Arlanda och de andra flygplatserna för att stödja näringslivet i hela landet?

Fru talman! Trelleborgs kommun har lämnat följande synpunkter: Det finns en risk att det blir en ökad belastning på kommunala verksamheter, exempelvis bibliotek och medborgarkontor, där invånarna har möjlighet att använda datorer för myndighetsärenden. Detta kan medföra ökade kostnader och resursbehov för kommunen. Kommer regeringen att kompensera kommunen för detta? Det är trots allt statliga myndigheters arbete man utför. Varför ska kommunerna än en gång betala för uppgifter som staten har ansvar för?

Länsstyrelsen i Skåne vidhåller i sitt yttrande att servicekontorsverksamheten är mycket viktig för att upprätthålla legitimiteten och förtroendet för de statliga myndigheterna. Länsstyrelsen pekar även på att kunder som besöker servicekontor framför allt är från socialt utsatta grupper och står långt ifrån digitaliseringen. Att försämra tillgängligheten till fysiska möten för dessa grupper kan enligt länsstyrelsen innebära ett minskat förtroende för staten och demokratin i stort. Hur ser statsrådet på risken för detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statens servicecenter skriver att man har förståelse för de synpunkter som inkommit men menar att avvecklingen av servicekontoret i Trelleborg tillsammans med andra planerade avvecklingar är av mycket stor betydelse för att Statens servicecenter ska kunna göra kostnadsbesparingar som motsvarar anslagsneddragningen för 2025–2027. Vi har i dag fått höra att även statsrådet ser kopplingen till anslagsminskningen.

Fru talman! Statsrådet Erik Slottner har vid flera tillfällen sagt att det är Statens servicecenters eget beslut att lägga ned servicekontoren.

I myndighetens egen konsekvensanalys av nedläggningen av servicekontoret i Trelleborg skriver man: ”Den avsevärt neddragna anslagsnivån för åren 2025–2027 innebär att Statens servicecenter måste göra motsvarande kostnadsminskningar i verksamheten under samma period. För att Statens servicecenter ska klara av att minska kostnaderna i den omfattning och i den takt som riksdagen har beslutat på förslag av regeringen, behöver myndigheten både vidta omedelbara besparingsåtgärder och göra mer långsiktiga effektiviseringar av servicekontorsverksamheten. Detta innebär att servicekontor behöver avvecklas.” Statens servicecenter är väldigt tydliga här.

Jag anser att det är regeringens minskning av anslagen som ligger bakom stängningen av servicekontoret i Trelleborg.

Statsrådet har också i ett flertal interpellationsdebatter och även i svaret på dagens interpellation sagt: ”Varje skattekrona ska användas klokt, och statligt finansierad verksamhet ska ständigt vara föremål för omprövning och prioritering.”

Det är självklart att skatten som kommer in till staten ska användas på ett klokt sätt. Om det inte finns några behov ska man självklart lägga ned verksamheterna. Men så är inte fallet här. Behoven finns kvar, men kostnaderna drabbar i stället kommunerna och den enskilde. Jag tolkar det som att prioriteringen är skattesänkningar för dem som tjänar mest, som ministern och jag.

Servicekontoret i Trelleborg hade år 2024 9 066 besök. Man hanterade 10 909 olika myndighetsärenden, varav 4 332 för Skatteverket och 3 866 för Försäkringskassan. Och det gjorde man under de tre dagar i veckan man har öppet. Det om något tyder väl på att det finns ett stort behov av verksamheten.

Verksamheten förväntas upphöra den 15 juni i år. Vart ska trelleborgarna då vända sig? Andra servicekontor ska enligt myndighetens egen analys vidta besparingsåtgärder.

Myndigheten skriver vidare i sin konsekvensanalys av kontorsavvecklingen att avvecklingar av servicekontor i den omfattning och i den takt som krävs för att möta anslagsneddragningen kommer att få konsekvenser för privatpersoner och företag som besöker kontoret i Trelleborg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En kontorsavveckling kan enligt Statens servicecenter ”även innebära att enskilda i ökad utsträckning tar kontakt med samverkansmyndigheterna via telefon och/eller digitala tjänster för att få sina servicebehov tillgodosedda. Det bör framhållas att den service som erbjuds av samverkansmyndigheterna via telefon eller digitala tjänster inte är att likställa med den personorienterade service som ges på servicekontor. Det finns därmed en ökad risk för att fler enskilda inte får sina servicebehov tillgodosedda”.

Belastningen på samverkansmyndigheterna riskerar också att öka, vilket dessutom innebär ökade kostnader för dem.