Sofie Eriksson

Riksdagen har behandlat en skrivelse där regeringen presenterar dels den reviderade nationella strategin för klimatanpassning, dels sin handlingsplan för klimatanpassning för de kommande fem åren. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Syftet med att uppdatera strategin är att beskriva hur det nationella klimatanpassningsarbetet bör utvecklas och hur åtgärder bör prioriteras utifrån uppdaterad kunskap om ett förändrat klimat. I handlingsplanen identifierar regeringen en rad åtgärder som de under mandatperioden avser verka för att vidta.

Riksdagen sa också nej till cirka 70 förslag i motioner, varav cirka 20 är från den allmänna motionstiden 2023. Förslagen handlar om klimatanpassning på olika sätt och riksdagen hänvisar till bland annat pågående utrednings- och lagstiftningsarbete.

Riksdagen har behandlat en skrivelse där regeringen presenterar dels den reviderade nationella strategin för klimatanpassning, dels sin handlingsplan för klimatanpassning för de kommande fem åren. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Syftet med att uppdatera strategin är att beskriva hur det nationella klimatanpassningsarbetet bör utvecklas och hur åtgärder bör prioriteras utifrån uppdaterad kunskap om ett förändrat klimat. I handlingsplanen identifierar regeringen en rad åtgärder som de under mandatperioden avser verka för att vidta.

Riksdagen sa också nej till cirka 70 förslag i motioner, varav cirka 20 är från den allmänna motionstiden 2023. Förslagen handlar om klimatanpassning på olika sätt och riksdagen hänvisar till bland annat pågående utrednings- och lagstiftningsarbete.

Riksdagen har behandlat en skrivelse där regeringen presenterar dels den reviderade nationella strategin för klimatanpassning, dels sin handlingsplan för klimatanpassning för de kommande fem åren. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Syftet med att uppdatera strategin är att beskriva hur det nationella klimatanpassningsarbetet bör utvecklas och hur åtgärder bör prioriteras utifrån uppdaterad kunskap om ett förändrat klimat. I handlingsplanen identifierar regeringen en rad åtgärder som de under mandatperioden avser verka för att vidta.

Riksdagen sa också nej till cirka 70 förslag i motioner, varav cirka 20 är från den allmänna motionstiden 2023. Förslagen handlar om klimatanpassning på olika sätt och riksdagen hänvisar till bland annat pågående utrednings- och lagstiftningsarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023

Herr talman! Ilona Szatmári Waldau behöver inte övertyga mig om varför det är fel att göra stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Det trodde jag skulle vara tydligt efter mitt anförande.

Jag kan konstatera att det är precis så som framförs här. Vi har nu fått svart på vitt i den här rapporten att självfinansieringsgraden är låg. Argumenten för att genomföra denna typ av skattesänkningar, framför allt för höginkomsttagare, är svaga. Jag håller med om det. Men det är väldigt tydligt att vi har haft en högermajoritet i riksdagen som har försvårat, ja näst intill omöjliggjort, bedrivandet av en progressiv skattepolitik.

Vi vill genomföra en bred skattereform, som skulle leda till att de som har mest får bidra mer men kanske också till att de som har minst kan få en lättnad. Men vi tror att det är viktigt att göra en bred och stor skattereform eftersom avstegen från den tidigare skattereformen är så många. Därför behöver vi göra detta brett. Men vi tycker att de som har absolut mest mycket väl borde kunna bidra mer.

Sedan gäller det detta med olika konsekvensanalyser. Vi nämner det i vårt särskilda yttrande. Jag nämnde det också i talarstolen. Vi tycker att det är viktigt att de hela tiden utvecklas. Det har jag faktiskt berört i mitt inledande anförande.

Men jag vill återigen återkoppla till att det inte var socialdemokrater som hade som sin viktigaste fråga i regeringsförhandlingarna att man skulle sänka skatten för de absolut rikaste i vårt land. Nej, det var inte socialdemokrater. Det var Liberalerna, som hade möjligheten att driva på för en massa olika typer av frågor men som valde denna. Det får faktiskt stå för dem. Det var de som prioriterade detta när de satt vid förhandlingsbordet. Detta kan inte läggas på vårt bord.

Vi prioriterade andra frågor som var viktiga för vår del, som vi fick igenom. Det handlade bland annat om att ha en robust finansiering av välfärden. Det är klart att vi behöver en skattereform för att klara det långsiktigt. Jag tackar för möjligheten att säga det.

(Applåder)

(forts. § 15)

Herr talman! Tack, Ilona Szatmári Waldau, för frågorna! Jag välkomnar en diskussion om dessa frågor.

Jag tror att det ganska säkert är känt för ledamoten att avskaffandet av värnskatten inte på något vis, inte någon sekund, var en fråga som Socialdemokraterna drev i förhandlingarna för att få regeringsmakten. Jag tror att hon vet att det inte var socialdemokrater som tyckte att det var rätt att genomföra det.

Däremot finns ett parti som var med och förhandlade fram avskaffandet av värnskatten som också nu är med och driver igenom breda skattesänkningar för de absolut mest välbeställda, och det är Liberalerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023

Jag tror att det är känt för de allra flesta - vi har tagit upp detta många gånger - att det var Liberalerna som i förhandlingarna om januariavtalet krävde en stor skattesänkning för de absolut rikaste. Det var inte Socialdemokraterna. Vi prioriterade andra frågor - mer pengar till välfärden, exempelvis.

Men för att få ihop en majoritet i riksdagen - som har varit dominerad av högerkrafter under väldigt många år, vilket har gjort det svårt att bedriva en progressiv skattepolitik - måste man ibland kompromissa. Det kanske är detta som är skillnaden mellan socialdemokrater och vänsterpartister: Vi vågar faktiskt göra saker som också är tuffa och som vi inte alltid tycker är suveräna för att få till stånd en stabil majoritet och en möjlighet att styra landet, för att också kunna genomföra viktiga saker som att skicka mer pengar till välfärden.

Jag kan klargöra det ännu en gång om det har varit oklart: Avskaffandet av värnskatten lades inte på något vis fram av socialdemokrater utan av liberaler. Liberalerna driver i regeringsställning fortfarande på för att höginkomsttagare ska få stora skattesänkningar. Det är inte Socialdemokraternas politik.

(Applåder)

Herr talman! Jag engagerade mig politiskt för att vara med och bekämpa orättvisor. Ju längre tid jag har varit aktiv inom politiken, desto tydligare har det blivit att det i grunden handlar om hur vi fördelar bördor, välstånd och trygghet.

När min mamma kom hem från jobbet med magsjuka tyckte jag, som har vuxit upp i ett tryggt land där man inte behöver fly från krig eller förtryck, att det - att få magsjuka på jobbet - var det absolut värsta jag kunde tänka mig. Mamma sa: "Ja, det är inte kul. Men det går över ganska snabbt. Det värsta är att jag förlorar pengar." Då lärde jag mig det som än i dag är mitt fulaste ord: karensdagen.

Jag har berättat om min mamma Monica förut i den här talarstolen. Det är för att hon och de andra i min familj på olika vis symboliserar grunden för mitt politiska engagemang. Genom min mamma fick jag som barn lära känna svensk äldreomsorg på nära håll. Jag såg hur pressen och vårdtyngden ökade. Det handlar om politik, om fördelning av bördor, välstånd och trygghet.

Min pappa Hans-Erik behövde inte bli fattig när han förlorade jobbet mitt i livet, med tre barn och radhus. Han kunde utbilda sig, byta bana och bli trafiklärare i stället. Jag märkte att han trivdes väldigt bra med sitt nya jobb. Tack vare en politik för ett livslångt lärande, en politik som skapade trygghet i omställning, blev det bra för vår familj och min pappa.

Min bror Henrik, som vi är väldigt stolta över, utbildade sig till läkare. Nästan ingen i vår släkt hade gått på universitetet före honom.

Min syster Anna-Carin, solen i mitt liv, kan alla telefonnummer utantill. Hon kommer ihåg alla människor hon någonsin träffat. Hon minns allas namnsdagar. Genom daglig verksamhet har hon bidragit med att städa, sköta disk, servera kaffe och socialisera med människor som inte alltid haft någon annan att prata med.

Herr talman! I dag ska vi debattera Riksrevisionens rapport om förändrade skatteregler. Vad har det med min familj att göra? Jo, det är genom vårt skattesystem som vi finansierar det som jag har pratat om: sjukförsäkringen, äldreomsorgen, utbildningssystemet, trygghetssystemen, sjukvården och arbetsmarknadspolitiken.

Diskussionen om skatterna blir lätt teknisk, svarta eller röda siffror på ett papper. Men i grunden handlar det som sagt om hur vi väljer att fördela bördor, välstånd och trygghet i vårt land. För mig har det alltid varit självklart att om vi delar på detta solidariskt blir samhället mycket trevligare för alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023

Tyvärr har klyftorna vuxit under lång tid och solidariteten urholkats. Det har blivit lite mer av "sköt dig själv och skit i andra", så länge man själv kan roffa åt sig och skydda sina egna barn från andras ungar. Problemet är bara att detta slår tillbaka. Om inte alla är fria och trygga är ingen det.

Herr talman! Vi lever i en historiskt osäker tid. Den ekonomiska nedgången och kostnadskrisen slår med full kraft mot hushållen, välfärden och sysselsättningen. Vi har en sjukvårdskris som löper genom landet. Bostadsbyggandet tvärbromsar. Arbetslösheten spås öka och tillväxten är negativ.

Sverige och svenska folket blir fattigare. Under den moderatledda alliansregeringen sänktes de totala skatterna med över 140 miljarder kronor. Till stor del genomfördes detta med lånade pengar. Detta var djupt problematiskt eftersom de underskott man lämnade efter sig minskade möjligheterna att finansiera välfärden och samhällets förmåga att ta itu med samhällsproblemen.

Under samma period skapades skatteklyftor utifrån inkomstkälla. Denna skatteklyfta är djupt orättvis: För förtidspensionerade, sjuka, funktionsnedsatta, arbetslösa och föräldralediga är skatten fortfarande högre än för förvärvsarbetande.

Herr talman! Riksrevisionen har granskat om regeringen har gett en bra bild av hur föreslagna ändringar av jobbskatteavdraget och närliggande skatteregler har påverkat sådant som sysselsättning, arbetade timmar och rättvist fördelat välstånd. Vi socialdemokrater instämmer i slutsatsen att det är bra att konsekvensanalyserna hela tiden utvecklas för att bli mer genomarbetade och rigorösa. Men man ska komma ihåg att Riksrevisionen i sin granskning inte har analyserat hur skattesänkningarna påverkat finansieringen av välfärden eller andra offentliga åtaganden.

Frågan hur skattesänkningarna har påverkat samhället är alltså mycket bredare än de frågor som Riksrevisionens rapport behandlar. Som Riksrevisionen påpekar har skattesänkningarna lett till att personer med de absolut lägsta inkomsterna inte har fått del av de sänkta skatterna i samma utsträckning som personer med högre inkomster. De stora skattesänkningarna har också försämrat skattesystemets förmåga att finansiera gemensamma åtaganden som välfärden i Sverige, tryggheten och försvaret av vårt land.

Det är mycket angeläget att Sverige får till stånd en bred skattereform som syftar till att skattesystemet ska generera stabila skatteintäkter för finansieringen av våra gemensamma åtaganden, vara enkelt för enskilda och bygga på principen att skatt ska betalas efter bärkraft.

Herr talman! Vi yrkar inget annat i dag, men vi har lämnat in ett särskilt yttrande som påpekar att Riksrevisionens rapport inte behandlar vad pengarna hade kunnat gå till och hur resurseffektiviteten hade kunnat öka. Vi kan ju konstatera att självfinansieringsgraden med dessa skattesänkningar är låg. Det kostar mer än det smakar. Vi kan också konstatera att det påverkar ekonomin att skicka ut 100 miljarder kronor om året. Frågan är hur dessa pengar ska användas.

Självklart hade vi kunnat göra väldigt mycket med 100 miljarder kronor om året. Det hade påverkat sysselsättningen, inkomstfördelningen och framför allt möjligheten att finansiera vår välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023

Herr talman! I grunden handlar den ekonomiska politiken om hur vi väljer att fördela bördor, välstånd och trygghet i Sverige. Vi socialdemokrater menar att vi måste kunna göra detta betydligt mer rättvist än i dag.

Det är fullständigt orimligt att Sverige i dag betraktas som ett skatteparadis för de välbeställda samtidigt som det är sjukvårdskris, barnfamiljer vräks från sina hem, man ska genomföra stora försämringar i sjukförsäkringen och a-kassan, det är totalkrasch i bostadsbyggandet, va-systemen är underfinansierade och järnvägen havererar. Det är ovärdigt ett rikt land som Sverige att bördorna, välståndet och tryggheten är så orättvist fördelade som i dag.

(Applåder)

Fru talman! Först vill jag bemöta det där om värnskatten. Det var ett annat parti som i regeringsförhandlingarna tyckte att den absolut viktigaste frågan var att sänka skatten för höginkomsttagare, och det är ett parti som sitter i regeringen i dag: Liberalerna. Det var deras krav. Det är olyckligt att detta var en av de viktigaste frågorna för partiet att driva i regeringsförhandlingarna för att få till ett avtal, men det får stå för detta parti, som också styr vårt land i dag.

Fru talman! Från den moderata ungdomen får vi nu höra att ett agerande för att motverka den sjukvårdskris som nu drabbar vårt land är att curla regioner och att det är som att be mamma swisha. Det är långt ifrån en diskussion om solidaritet och gemensamt ansvar.

Jag vill återgå till den diskussion som min interpellation handlar om, nämligen resonemangen kring fastan och att avstå för ett högre syfte. Jag anser inte att ett maximalt privat ägande kan vara meningen med livet, utan det är att få leva i ett samhälle där alla har tryggheten att få den vård de behöver. Detta är både smart och rätt.

Det är sant att regeringen har aviserat nya pengar. De är förstås välkomna, men de är inte tillräckliga. Underskotten har vuxit den senaste tiden. Man kan också fundera på varför dessa pengar inte fanns med redan i höstens budget, när situationen var känd, så att det hade varit möjligt att planera på ett bättre sätt.

Vi kan också konstatera att kostnadsutvecklingen har varit betydligt större i Sverige än i jämförbara länder - 30 procent högre har prisökningarna varit i vårt land jämfört med i andra.

Vi i Socialdemokraterna vill se en indexering av statsbidragen så att man kan planera långsiktigt. Vi vill ha en skattereform som klarar av att finansiera vården långsiktigt, men från regeringspartierna hör vi i stället stolthet över att skattenivåerna är så låga att de inte klarar av att finansiera vår sjukvård.

Jag är ledsen över att behöva säga det, men jag hör inte den visdom som förklarar den kristna fastan när vi diskuterar välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Jag återvänder till artikeln av Jakob Forssmed. Han skrev: "Att avstå kan ge perspektiv och få oss att vända blicken inåt, utåt och uppåt."

Fru talman! Jag är övertygad om att det är många som just nu tvingas avstå på grund av en knaper ekonomi. Jag är övertygad om att de vänder sina blickar inåt, utåt och uppåt. Samtidigt får de höra från Jimmie Åkesson att man kan ju bara köpa lite billigare mat.

Fru talman! Jag är också övertygad om att många anser att banker, storföretag och matjättar borde kunna begå någon form av fasta just nu, att de skulle kunna avstå en liten, liten del av sitt överflöd för att bidra något mer till det gemensamma. Jag är övertygad om att det finns många som anser att privatpersoner med stora tillgångar och inkomster också borde kunna avstå någonting av sitt icke gudagivna välstånd i samma anda.

Men vi ser ju ingenting av det här. I stället har vi sänkt skatten i det här landet på ett sätt som har drabbat våra gemensamma åtaganden.

Vi har sett en strukturell underfinansiering, och den avslöjas som värst i kristider. Välfärden har närmast prenumererat på sparpaket i så många år.

Vi får höra ledamoten Eriksson Falk i ena stunden säga att det är regionerna som ska ta sitt ansvar. Men sedan står han och gnäller i talarstolen över de åtgärder som regionerna har vidtagit när staten dragit sig tillbaka genom ofinansierade skattesänkningar för höginkomsttagare. Då har de varit fel. Och alltid detta relativiserande. Vi har inte råd med kultur i det här landet. I andra sammanhang kan man höra att vi inte har råd med simhallar som ungarna kan lära sig simma i. Men vi har alltid råd, fru talman, med ofinansierade sänkta skatter för höginkomsttagare. Vi får också höra här om olika småpengar som man ska spara på det ena och det andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker såklart att det är viktigt att man inte lägger pengar på fel saker, och jag håller helt med om att personalen framför allt ska vara de som jobbar nära vården. Men kan de småpengar som man ofta hänvisar till täcka upp 1,1 miljarder, som det prognostiserade underskottet nu ser ut att bli i Region Dalarna efter att man har genomfört ett sparpaket på 500 miljoner och tömt resultatutjämningsreserven? Kommer besparingarna på några konstutsmyckningar att klara det underskottet? Nej, det kommer de inte att göra.

Fru talman! Jag får inte några svar här - vi får se om jag får det i nästa inlägg - på vad regeringen tycker att vi kan göra med skatterna i det här landet så att man långsiktigt kan finansiera sjukvården i en anda av att den som har väldigt mycket kan avstå lite mer av sitt välstånd för ett högre syfte. Jag har inte fått några svar på det, men jag hoppas att jag kommer att få det.

Vi har haft en sådan utveckling att man genom olika typer av nya avdrag eller avskaffade skatter har låtit pengarna rulla till dem som redan har, samtidigt som välfärden prenumererar på sparpaket. Sedan står man här och snackar om småpengar till någon konstnärlig utsmyckning. Jag tycker faktiskt att det är skandal, för att återanvända begrepp som har nyttjats i just den här debatten. Vi får hela tiden höra att det är någon annans ansvar.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Min interpellation ställdes med anledning av en debattartikel i Dagens Nyheter av socialminister Jakob Forssmed. Interpellationen är ställd direkt till honom utifrån hans egna resonemang. Ändå har man nu valt att fördela ärendet till Acko Ankarberg Johansson. Det är förstås trevligt att få debattera med henne, men ordningen är högst märklig med tanke på min interpellations karaktär.

Fru talman! Jag går vidare till ämnet. Socialministerns artikel handlar om den kristna fastan. Han skriver om detta med att avstå tillgångar för ett högre syfte. Forssmed skriver: "Att avstå något skapar förståelse för och ökar solidariteten med den som inte har. Fastan ger möjlighet att få syn på både oss själva och vår omgivning."

Han skriver också om värdet i att hjälpa människan att skilja det som hon begär i stunden från det som hon faktiskt behöver.

Jag läste artikeln med stor behållning. Det var ett uppfriskande inlägg som manar till eftertanke. Forssmed argumenterar för att denna aktiva handling, att medvetet avstå, är viktig att uppleva för individen men att det i grunden är en gemensam handling som finns till för att skapa solidaritet.

Detta är väl fina grejer - eller hur? Men givet att skribenten är medlem i den svenska regeringen börjar man ju fundera i ett bredare perspektiv.

Här får vi höra att enskilda ska fasta för att förstå hur mindre bemedlade har det. Enskilda uppmanas också av en företrädare för ett annat parti att köpa billigare mat. Samtidigt ser vi nu stora besparingar i sjukvården, och hushållen får det svårare och svårare att få ekonomin att gå ihop.

Ja, vi får höra att individerna har ett ansvar. Men vilket ansvar har samhället? Vilket ansvar har man för den situation som vi nu ser i svensk sjukvård? Vi ser cancersjuka som går ut i medier och är oroliga för att deras vård ska äventyras. Vårdpersonal oroar sig nu över om de ska ha sitt jobb kvar. Vilket ansvar har samhället i den situationen?

Vi får läsa från socialministern att enskilda individer ska fasta för att begå en solidarisk handling. Man ska fasta och avstå för ett högre syfte.

På vilket sätt avser statsrådet att ta initiativ för att de med stora resurser också ska avstå lite mer av sitt välstånd för ett högre syfte? Det är en fråga som jag hade tänkt ställa till Jakob Forssmed utifrån hans eget resonemang i hans egen artikel. Nu hoppas jag i stället få svar av hans partikamrat.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag uppskattar det, som jag tolkar det, uppriktiga engagemanget för frågorna. Vi är många som delar engagemanget.

Jag har flera gånger under interpellationsdebatten lyft upp att problemen finns hos både privata och kommunala utförare. För mig handlar det om att äldreomsorgen oavsett utförare måste vara bra. Det måste finns en bra omsorg för de äldre, och det måste vara en bra arbetsplats för dem som jobbar där.

Vi lyfter upp problem som finns i exempelvis Malin Höglunds egen hemkommun, där äldre enligt anhöriga har svultit ihjäl, de har legat i sin egen avföring, och personalen säger att underbemanningen är så grov att de nätt och jämnt får de som bor där att överleva. Men då väljer Malin Höglund att lägga sina minuter i talarstolen inte på att fördöma det som har skett efter det att hon satt vid makten och ansvarade för äldreomsorgen utan på att säga att vi inte ska svartmåla, inte prata om problemen. Detta är ett svek mot alla undersköterskor. Det är ett svek mot de äldre som drabbas av vanvården.

Det kommer framöver att bli tydligt hur man prioriterar i politiken. Vi ser redan nu varsel runt om i äldreomsorgen i Sverige. Hur kommer det att bidra till kvaliteten i äldreomsorgen? Bättre eller sämre? Jag vet vad jag tror. Jag vet vad jag har sett när jag själv har varit vikarie i omsorgen och stått där själv, utan utbildning, med alldeles för få kollegor. Jag vet många runt omkring som känner igen sig i att den kroniska underbemanningen är farlig för dem som arbetar där och framför allt för dem som är i behov av äldreomsorg.

(Applåder)

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill bara påpeka att Malin Höglund inte har mer talartid.)

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för de svar som vi har fått! Jag vill börja med att säga att det är jättebra med utredningar om att stärka språkkunskaperna och medicinsk kompetens. Det är bra att förlänga undersköterskelyftet, som vår regering införde.

Sedan skulle jag vilja gå vidare och bemöta Malin Höglund, som gav sig in i debatten här. Det är ändå lite modigt att göra det. När det gäller ett av de boenden där det har varit missförhållanden fick hon det att låta som att det hade varit samma utförare hela vägen och att det hade fungerat bra och att det sedan helt plötsligt inte fungerade bra. Det som hände var att det blev en annan utförare, och det blev det under den tid som Malin Höglund var ansvarig ordförande för den nämnden. Vilket ansvar tycker Malin Höglund att hon själv har för den situation som har uppstått i Mora kommun?

Utöver det vill jag bemöta detta med att man skulle svartmåla så fort man lyfter upp problem i svensk äldreomsorg. Frågan är om något blir bättre av att vi sopar problemen under mattan. Det här är oerhört viktiga arbeten. Det är en oerhört viktig verksamhet. Jag tror inte att någon som arbetar i äldreomsorgen tycker att det är bra om vi politiker låtsas som att det är guld och gröna skogar. Vi ska snarare se problemen, lyfta upp dem och göra vad vi kan för att åtgärda dem.

Undersköterskorna i Sverige är Sveriges största yrkesgrupp. Jag är själv dotter till en av dem. Min mamma Monica gav ungefär 45 år, hela sitt yrkesliv, till svensk äldreomsorg. När hon ska beskriva utvecklingen inom äldreomsorgen säger hon att det känns som att respekten har gått förlorad och som att man alltid kan suga ur lite mer. Låt oss springa lite fortare och spara lite mer pengar!

Min mamma tyckte oerhört mycket om sitt arbete och sina kollegor. Hon trivdes med att jobba med att ge omsorg till personer som behövde det. Hon förtjänar politiker som ser problemen, som lyfter upp dem och som försöker göra något åt dem, inte politiker som låtsas som att allting är bra.

Herr talman! En del i problematiken handlar om vinstjakten. Den förklarar inte allt - det vill jag stryka under - men en del. Andelen otrygga anställningar och deltider är högre hos privata utförare. Lönen är lägre. Andelen som är nöjda med sitt jobb är lägre. Andelen som vill fortsätta i yrket under en längre period är också lägre.

Man kan titta på äldreomsorgen i stort. Det är många saker som pekar på att detta behöver styras upp ordentligt. I en rapport från fackförbundet Kommunal svarar 35 procent att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre minst en gång i veckan. 13 procent svarar att den utgör en risk för de äldre varje dag. Endast en av fem svarar att bemanningen är tillräcklig.

Det är farligt med underfinansiering och underbemanning i denna typ av verksamhet. Vi bor i ett modernt och rikt samhälle. Om vi inte har råd med en värdig omsorg om våra äldre är det någonting som är riktigt jäkla fel.

Man kan konstatera att ska man kunna tjäna pengar på att bedriva omsorg måste man kapa kostnaderna och öka intäkterna. Vad är det då man sparar på? Jo, bland annat är det personalen. Det är en grov underbemanning som har lett till exempelvis vanvården i Mora kommun hos de privata utförarna.

Vad avser statsrådet att göra för att garantera att resurserna räcker till äldreomsorgen? Vad avser hon att göra för att stoppa oseriösa aktörer från att bedriva äldreomsorg? Vad avser hon att göra för att styra upp så att bemanningen blir tillräcklig i all svensk äldreomsorg?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Alla ska kunna lita på svensk äldreomsorg. Det handlar både om att människor som arbetat och bidragit under sitt yrkesliv ska få den bästa äldreomsorgen och om att alla som arbetar i omsorgen förtjänar sjysta villkor och en bra arbetsmiljö.

Tyvärr finns det många exempel på att detta inte fungerar. Senast i raden är den situation som har uppdagats i Mora kommun i Dalarna. Det handlar om vårdboenden som drivits av ett danskt aktiebolag. Där har en äldre man med demens enligt anhöriga svultit ihjäl. Andra har inte fått duscha på veckor, ibland månader. Blöjor har suttit på i flera dygn, och mediciner har missats. Det finns äldre som har blivit liggande i sin egen avföring. Man kan fråga sig vad dessa dementa människor har haft för valfrihet.

Båda dessa boenden har beskrivits som grovt underbemannade. På ett av dem har situationen varit så allvarlig att det beskrivits som att personalen nätt och jämnt har fått de boende att överleva. De allvarliga tillbuden har inte rapporterats in till kommunen. Det blir då ganska svårt att bedriva kontrollverksamhet.

Det handlar inte bara om privat verksamhet. Förra året avled en kvinna som arbetade i den kommunala hemtjänsten i Mora när hon stressade mellan passen. Kollegor till henne har framhållit den starka minutstyrningen som en anledning till detta.

Herr ålderspresident! Äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar. Men det är helt uppenbart att problematiken är nationell - den finns i nästan hela vårt land. Det här är bara ett exempel bland väldigt många.

Coronakommissionen har konstaterat att de strukturella problem som finns i svensk äldreomsorg även bidrog till ökad smittspridning och dödlighet bland äldre. Fyra av tio anställda saknar utbildning. Nästan 25 procent är timanställda; inom privat omsorg är det ännu fler. Det finns ingen luft i systemet, och det leder till att beredskapen är noll och intet i särskilt stressade situationer.

Herr ålderspresident! Just nu tvingas många kommuner att spara pengar. Finansministern har aviserat ytterligare skattesänkningar. Detta sker samtidigt som äldre inte får tillräckligt med mat. Oron växer nu för att missförhållandena ska öka oavsett utförare.

Jag menar att de strukturella problem som vi ser i svensk äldreomsorg är en skandal som har tillåtits ruttna i fullt dagsljus. Man har gått förbi och sett på, och alldeles för många har tillåtit rötan att sprida sig. Man tittar bort.

Samtidigt kämpar hundratusentals anställda dag och natt för att upprätthålla en viktig, bra och värdig omsorg. Och den är bra på många håll, men förutsättningarna är undermåliga. Man har i det här landet prioriterat att sänka skatten i stället för att satsa på omsorgen. Detta märks i kropparna på folk. Underfinansiering och underbemanning känns i kropparna, både på dem som bor och behöver omsorgen och på dem som arbetar i den.

Jag undrar därför: Vad avser statsrådet att göra för att styra upp svensk äldreomsorg och se till att den har tillräckliga resurser? Vad avser statsrådet att göra för att få stopp på vinstjakten, som leder till vanvård och sämre arbetsvillkor?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar finansministern både för den här debatten och för de tidigare.

Om det framstår som att jag på något vis förlöjligade de problem vi har när det gäller folkbokföring eller de åtgärder som görs för att komma åt dessa problem ber jag om ursäkt. Det har aldrig varit min mening att förlöjliga det över huvud taget.

Jag tror att vi håller med varandra helt om problembeskrivningen. Vi måste ha koll på vilka som bor och vistas i vårt land. Men det som är intressant, och som jag och min kollega Peder Björk har lyft upp här, är att Skatteverket senast 2021 gjorde just en lägesbild baserat på våra register. Och vi återinförde möjligheten att göra hembesök och kontroller. Detta är två exempel på den politik som moderater och sverigedemokrater totalt dömde ut.

Det är detta som vi vill återkomma till här i debatten, för verkligheten nu är ju att moderater och sverigedemokrater fortsätter på den politik som socialdemokrater sjösatte. Vi är inte emot att man fortsätter på vår politik, men vi har problem med att man först dömer ut den och säger att man ska ha just specifikt en folkräkning och sedan när man kommer till makten kallar det för något annat. Då pratar man om att det egentligen inte är just den där lägesbilden som är så viktig utan de löpande kontrollerna och registren och alla de där sakerna som vi socialdemokrater lyfte fram.

Det finns något viktigt med att värdesätta att ord spelar roll. Därför undrar jag varför man inte kallar det för en folkräkning. Vad är en folkräkning enligt den här regeringen som styr nu?

Fru talman! Vi var några som hörde brösttonerna från moderater och sverigedemokrater under förra mandatperioden, som på olika vis totalt dömde ut det arbete som den socialdemokratiskt ledda regeringen gjorde på området folkbokföring för att öka kontrollen och kvaliteten i våra register. Det vi gjorde var att ge Skatteverket möjlighet att göra de kontrollbesök man nu gör. Det var vi som återinförde folkbokföringsbrottet, för det fanns inte längre eftersom alliansregeringen hade avskaffat det. Vi ökade anslagen till Skatteverket och gav myndigheten nya verktyg för att man skulle kunna hantera dessa stora problem.

Ändå fick vi höra att det var fullständigt otillräckligt. Det enda som dög var en ögonblicksbild, alltså en folkräkning. Det fanns politiker från Sverigedemokraterna och Moderaterna som pratade om att räkna tandborstar och knacka på varenda dörr.

Nu får vi höra att det ska göras en lägesbild men att det viktiga är att förbättra de löpande registren. Det var ju detta arbete vi socialdemokrater inledde men blev utdömda för.

Det handlar ju lite grann om vad det är för ord vi använder om varandra. Vad är det för ord som används som slagträn i en politisk debatt för att vinna val? Och vad är de där orden värda efter valet?

Det är ju väldigt bra om det är så att de besparingar som görs nu på Skatteverket inte drabbar folkbokföringsarbetet. Men jag ställde den här interpellationen på grund av en ärlig oro över att det skulle gå ut över det. Att avsluta en provanställning är ju att säga upp folk. Många av dem som har dessa provanställningar har jobbat med just folkbokföring. Min oro kvarstår.

Jag hoppas att det är så som finansministern säger, att arbetet ska fortsätta och intensifieras. Men jag vill ändå framföra att det finns en annan aspekt av det här, det har vi pratat om tidigare i kväll, nämligen tilliten till våra myndigheter och till våra system. När man hela tiden sätter ett likhetstecken mellan effektiviseringar och att centralisera, då blir många människor därute jäkligt besvikna och arga.

Hur kan det vara så att besparingar alltid innebär att jobben ska ligga kvar i Stockholm men tas bort någon annanstans? Det har jag väldigt svårt att begripa, faktiskt. Jag tror att det handlar om lättja, att man inte orkar, att det är så jäkla drygt att sitta och åka tåg runt till de olika fina städerna som vi har i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är intressant med den här lägesbilden. Är det en folkräkning eller inte? När ska den vara klar? Hur många ska få en knackning på dörren? Man ska också komma ihåg att det faktiskt för bara några år sedan genomfördes en folkräkning, men det dög inte då heller, så vi får väl se hur ambitionsnivån ser ut inför nästa val.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag och Elisabeth Svantesson abonnerar på talarstolarna i kväll - det är jätteroligt!

Det ska vara ordning och reda när det gäller vilka som bor i Sverige. Vi måste ha koll på var folk bor när vi ska planera våra samhällen, men det har också med vårt välfärdssystem att göra.

I detta sammanhang ska man komma ihåg att Sverige har ett av de mest tillförlitliga folkbokföringssystemen i världen, men även här finns problem. Det förekommer att människor skriver sig på fel ställe för att komma åt utbetalningar som de inte har rätt till. Kriminella kommer undan och använder felaktig folkbokföring för att begå brott. Detta är förstås fullständigt oacceptabelt; vi är överens om den problembeskrivningen.

Det var också därför som den socialdemokratiskt ledda regeringen genomförde en kursändring för att stärka kontrollen och förbättra kvaliteten i folkbokföringen. En lång rad åtgärder kom på plats. Skatteverket fick ökat anslag och fler verktyg för att kunna upptäcka, utreda och åtgärda fel i folkbokföringen. Man fick möjlighet att avregistrera falska identiteter och göra hembesök för att kontrollera en persons bosättning. Systemet med samordningsnummer förstärktes kraftigt, och flera hundra tusen felaktiga samordningsnummer togs bort. Vi återinförde folkbokföringsbrottet, som alliansregeringen hade avskaffat.

Vi är överens om att det är viktigt att stärka folkbokföringen. Därför blev jag lite orolig när regeringens besparingar på myndigheterna började drabba Skatteverket. Vi har läst i tidningarna om att många av dem som nu sägs upp har jobbat med just folkbokföring. Regeringens besparingar på myndigheterna innebär att den statliga närvaron minskar på många platser i Sverige. I Grängesberg, där jag bor, har man lagt ned Filmarkivet, och vi har blivit av med våra sista statliga jobb. Nedskärningarna på Skatteverket drabbar orter som Hudiksvall, Sollefteå, Karlstad, Gävle, Falun, Halmstad, Helsingborg, Lycksele och Sundsvall.

Kan finansministern försäkra oss om att dessa nedskärningar inte kommer att drabba arbetet med att stärka folkbokföringen? Hur ser finansministern på centralisering av statliga myndigheter? Hur riskerar det att påverka tilliten till exempelvis Skatteverket?

Fru talman! Frågan här är ju om finansministern, mot bakgrund av Riksrevisionens rapport, har för avsikt att ta någon form av initiativ till en översyn av systemet. Vi har fått bra svar - regeringen kommer givetvis att gå den formella vägen och svara på rapporten.

Jag undrar dock vad man tar med sig. Vi får ju höra från Riksrevisionen om diskrepansen här - efterfrågan på svarta löner har minskat, men de svarta lönerna ökar ändå. Enligt Riksrevisionen kan det vara så att hantverkstjänster marknadsförs som vita gentemot kunden men ändå betalas med svarta löner, bortom köparnas insyn och kontroll. Jag kan inte tolka det som någonting annat än att rotavdraget används för att tvätta svarta löner vita, i alla fall rent kosmetiskt. Är inte det allvarligt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är många här inne som tycker att det är viktigt att få bort den kriminella ekonomin. Vi är många här inne som kämpar för att det inte ska vara förenat med fara för hälsa och liv att gå till arbetet. Vi är många som kämpar för att människor, var de än kommer ifrån, inte ska utnyttjas på svensk arbetsmarknad. Nu har vi fått svart på vitt att denna åtgärd inte är kostnadseffektiv. Det kan till och med vara så att man använder rotavdraget för att vilseleda kunder att tro att de köper en sjyst tjänst när det i själva verket är så att det är människor som utnyttjas som är hemma och jobbar.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar finansministern för inlägget.

Jag skulle vilja gå vidare och fokusera på det jag tycker är det kanske allvarligaste i Riksrevisionens rapport, vilket är de frågetecken som dyker upp. Enligt Riksrevisionen är det nämligen precis som finansministern säger, det vill säga att efterfrågan på svarta löner har minskat. Det är bra. Men samtidigt ökar mängden svarta löner. Arbetslivskriminaliteten förvärras.

Folk dör på svenska arbetsplatser. Folk skadas och försvinner. Människor kommer hit från andra länder och hoppas på att tjäna bra med pengar men kommer till arbetsplatser där de ska hålla käft och lyssna på chefen. Många vittnar om underentreprenörer till våra stora byggföretag som motsätter sig facklig organisering och hotar arbetarna. Gränspolisen hittar kvinnor i prostitution när de gör razzior mot byggen i Dalarna. Situationen är extrem.

Enligt Riksrevisionen vill folk i mindre utsträckning ha svartarbete hemma, och det är bra. Ändå ökar svartarbetet. Hur går det ihop? Jag tänkte läsa några rader ur tidningen Byggnadsarbetaren, som har pratat med Riksrevisionen om just den paradoxen. Där står det: "Förklaringen är enligt riksrevisionen att hantverkstjänsterna marknadsförs som vita gentemot kunden men ändå betalas med svarta löner 'bortom köparnas insyn och kontroll'."

Fru talman! Kan rotavdraget alltså användas för att tvätta pengar från kriminell verksamhet och vilseleda konsumenter? Kan det vara så att rotavdraget i sin nuvarande utformning försvårar arbetet med att bekämpa kriminalitet i bland annat byggbranschen? Anledningen till att jag frågar är att saker och ting behöver utredas här. Min bild är dock att regeringen inte planerar att göra det. Det man gör just nu är att kasta in mer pengar i det system där dessa allvarliga frågetecken finns.

Fru talman! Jag förstår att det kan bli lite pinsamt. De partier som styr nu avskaffade investeringsstödet. Det kan gå lite prestige i detta. Riksrevisionens rapport kom också efter att regeringen hade presenterat sina förslag i budgeten.

Jag tror dock att det är viktigt att kunna tänka om. Vi har en byggkris och behöver mer aktivt agerande från regeringen för att mota den.

Vi har nu fått det svart på vitt. Det viktigaste argumentet från dem som har framfört att rotavdraget i sin nuvarande form är bland det bästa som har hänt har varit att det motverkar de svarta lönerna, men här har vi fått se mycket tydligt att det inte är kostnadseffektivt i denna specifika åtgärd. Det kan till och med vara så att rotavdraget i sig vilseleder kunder att tro att de köper vita tjänster när det inte är så.

Jag tycker att detta är oerhört allvarliga frågetecken som borde rätas ut. Hur ser finansministern på just den här delen av problematiken?

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

I kväll har fackförbunden GS och Byggnads genomfört en demonstration på Sergels torg. De är trötta på varsel och eskalerande arbetslöshet i branschen. De är trötta på att bostadsbyggandet har kraschat samtidigt som bostadsbristen är så stor. Om jag har förstått det rätt har de överlämnat en namninsamling till bostadsministern i kväll. Jag vill passa på att tydligt sälla mig till deras krav på att regeringen måste agera.

Då kan man ju fråga sig, fru talman, varför jag ska stå här i en interpellationsdebatt och kritisera rotavdraget lite grann. Det är väl ändå en konjunkturåtgärd? Men grejen är att man i tider av svåra ekonomiska överväganden måste jobba smart. Man kan inte kasta pengar på saker hur som helst. Och det är helt enkelt inte smart att höja taket för rotavdraget just nu, med dess nuvarande utformning.

Det är inte jag som säger detta, utan det är Riksrevisionen. Man har nyligen presenterat en rapport om rotavdragets kostnadseffektivitet i fråga om att öka arbetsutbudet och minska andelen svartarbete i branschen. Slutsatserna är mycket tydliga: Rotavdraget är inte kostnadseffektivt i sin nuvarande form. Man rekommenderar därför regeringen att sänka taket. Men regeringen gör precis tvärtom, fru talman - den höjer taket och separerar det från rutavdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta kostar 10 eller 11 miljarder, eller vad det nu kommer att landa i till slut. Personer som i dag har råd kan renovera ännu mer och göra avdrag för det. Detta är pengar som inte kan nyttjas av alla, till exempel inte av personer som bor i hyresrätt, och de problem med rotavdraget som vi ser i dag hanteras inte alls.

Jag skulle säga att det är pinsamt av regeringen att påstå att ett höjt tak för rotavdraget skulle rädda byggsektorn från krisen. I så fall hade byggkrisen inte varit så djup som den är nu.

Vi socialdemokrater menar att det går att rikta om rotavdraget till tjänster som är av större vikt för det gemensamma, som energieffektiviserande åtgärder. Det går också att lägga fram fler och större åtgärder för byggbranschen; vi har presenterat en fempunktslista med byggstimulanser, byggkrediter, ett statligt fastighetsbolag, satsning på energieffektivisering och just en reform av rotavdraget.

Det är klart positivt att människor kan och vill renovera hemma, men vi tycker att det vore bra om mer av pengarna kunde gå till sådant som dämpar inflationen eller ger lägre elräkningar, alltså energieffektiviseringar. Vi är dock även oroliga för den kritik som Riksrevisionen för fram, det vill säga att detta inte är ett kostnadseffektivt system.

Det är ju så att ett höjt tak för rotavdraget gynnar en viss grupp framför andra. Jag läser ur regeringens egen promemoria om frågan: "Förslaget bedöms i huvudsak ha effekt på den ekonomisk standarden för hushåll i den övre delen av fördelningen, och allra mest för den tiondel av befolkningen som har högst ekonomisk standard."

Är det inte dags för en översyn av detta, finansministern?

Fru talman! Jag kommer inte att behöva bli så långrandig i mitt sista inlägg.

Jag upplever lite grann att finansministern byter ämne och börjar prata om allting annat som företagare tycker är viktigt här i landet. Det finns säkert många viktiga saker att lyfta i fråga om det, men jag tänker att en jätteviktig sak för både företagare och privatpersoner är att man känner att man kan lita på våra system. Här har vi blivit väldigt överens över partigränserna om att det blev fel. Då är frågan hur vi ska lösa det. Om man då kommer fram till att det blev fel för den ena delen, vad är det då som gör att det sitter fast i den andra delen?

När det gäller exakt vem som ska göra vad tror jag att det är viktigt med breda överenskommelser i den här typen av frågor. Det här beslutet och de felaktigheter som uppstod kom också ur breda överenskommelser, och jag tror att vi behöver lika breda överenskommelser när vi ska försöka lösa dem. Det handlar om stora, viktiga och komplicerade system som vi behöver hjälpas åt att komma överens om över partigränserna för att hitta en långsiktighet. Jag tror att det är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Elisabeth Svantesson för inlägget. Jag håller helt med om att den här återbetalningen är jätteviktig.

Vi är många som är självkritiska. Jag tror att om finansministern hade träffat några av dem som har kämpat mycket gällande den här frågan hade hon också vetat att de inte är intresserade av att höra olika politiker stå och peka på vem som har gjort fel och inte. De är intresserade av att lösa situationen.

Jag kan absolut säga att det finns en självkritik, annars hade vi inte tagit upp de här frågorna. Det viktiga är dock att hitta lösningar.

Med anledning av det som finansministern sa avslutningsvis står vi socialdemokrater redo att hitta lösningar. Men vi tror att det behövs ett regeringskansli för att förbereda det. Det är ju väldigt uppenbart att det kan bli fel trots Regeringskansliet. Där jobbar nästan 5 000 personer, och när det gäller sådana här komplicerade system tror jag att regeringen behöver hålla i taktpinnen. Men vi står redo att prata om vad man skulle kunna göra och hur vi kan göra det tillsammans.

Fru talman! På temat att det har varit tydligt för alla inblandade kan jag säga att jag har pratat med många av dem som har drabbats. De har själva tagit kontakt med både Skatteverket och Pensionsmyndigheten flera månader efter att beslutet togs och ändå fått olika svar om vad som gäller för just arbetsgivaravgiften. Det kanske är anekdotisk bevisföring, men min bild är att det verkligen inte har varit tydligt. Och om det inte vore ett problem över huvud taget kan man fundera på varför organisationer som Svenskt Näringsliv, SKPF, SPF Seniorerna och Företagarna allihop i olika remissyttranden lyfter upp det här som just ett problem.

Ena delen av det här, fru talman, handlar om att pensionärer har betalat för mycket i skatt, men det handlar också om att arbetsgivaravgifterna har varit högre än aviserat.

Den andra delen handlar om informationen om möjligheten att planera. Många små- och egenföretagare planerar många år i förväg. För dem har det varit otydligt. Flera månader efter att beslutet var fattat var det fortfarande otydligt. Många vittnar om den totala förvirringen.

Jag menar inte att säga att förvirringen är regeringens fel, det är inte det som är frågan, utan frågan är hur vi ska lösa det här framåt. Det är ju någonstans en principfråga: Man ska känna att man kan lita på våra gemensamma system och på skattesystemet och att om någonting blir fel kan vi lösa det tillsammans.

Jag undrar hur finansministern ser på det. Tycker inte finansministern att det här är ett problem? Vad säger hon då till Svenskt Näringsliv, SKPF, SPF Seniorerna och Företagarna, som alla lyfter detta som ett problem i sina remissyttranden?

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Ja, personer som är födda 1957 fick en för hög skattesats under 2023. Regeringen har nu meddelat genom budgetpropositionen att drygt 3 miljarder ska betalas tillbaka till de pensionärer som har drabbats. Det är bra.

Felet uppkom som en konsekvens av beslutet - som nästan samtliga riksdagspartier stod bakom - att höja pensionsåldern, som Pensionsgruppen lade fram. Människor födda 1957 drabbades oskäligt. Detta såg även ut att i framtiden drabba dem som är födda 1959.

Fru talman! Väldigt många har engagerat sig i denna fråga, inte minst en gräsrotsrörelse bestående av personer födda 1957. Men också pensionärsorganisationer och andra har deltagit. Jag vill verkligen tacka alla som har kämpat hårt med detta. De har varit en viktig del i demokratin och i att granska, kritisera och kräva förändring.

Vi socialdemokrater har varit med och påtalat den här problematiken. Vi sträckte ut en hand för att lösa den mycket olyckliga situationen. Jag tror att det är ett styrkebesked för svensk demokrati att vi kan enas över partigränser och lösa saker när det uppenbarligen inte blir som det var tänkt.

Frågan i dag är hur regeringen avser att agera när det gäller de egenföretagare och företag som betalat för hög arbetsgivaravgift. De har betalat 31,4 procent i stället för 10,21 procent.

Jag vill återigen tacka för svaret. Men jag tolkar det som ett väldigt tydligt nej. Regeringen planerar inte att göra någonting åt det här.

Fru talman! Finansieringen av våra socialförsäkringar är helt avgörande för tryggheten i samhället, men det betyder inte att det är rätt att ta ut mer än vad det är tänkt bara för att pengarna går till viktiga system. Personer som är födda 1957 får inte nyttja de socialförsäkringar som ingår i den högre arbetsgivaravgiften, men deras arbetsgivare har betalat för dem. Det handlar också om egenföretagare och småföretagare som inte alltid har det så himla lätt. Detta riskerar nu att underminera tilliten till våra system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag är övertygad om att en av de viktigaste beståndsdelarna i ett fungerande skattesystem är legitimiteten och tilliten till det. Det handlar om att medborgarna känner att de kan lita på att alla bidrar i enlighet med demokratiskt fattade beslut. Det handlar om att systemen är enkla och lättförståeliga och fungerar bra. Det handlar om att de myndigheter som ansvarar för dem har ett högt förtroende bland befolkningen men också om att eventuella fel hanteras på ett bra sätt. Många av dessa saker fungerar väldigt bra i Sverige. Det ska vi vara stolta över. Det finns en hög tillit, och den ska vi värna.

Men finansministerns svar i dag tolkar jag lite grann som att det inte är lika viktigt att åtgärda fel som drabbar småföretagare, egenföretagare och andra arbetsgivare som att lösa den här situationen för pensionärerna.

Jag måste säga att det är en lite intressant argumentation från just en moderat finansminister, och kanske är det lika intressant och förvånande att höra mig säga: Tycker verkligen finansministern att företagare är mindre värda än löntagare?

Fru talman! Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har fler miljardärer per capita än både USA och Ryssland. Men samtidigt ökar ojämlikheten. Vanligt folk ser sina reallöner ätas upp medan högavlönade får skattesänkningar och avdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väl avvägda prioriteringar, säger ledamoten från Moderaterna. Sedan talar han om vad jag skulle kalla bankernas moral. Han säger att vad vi än genomför med demokratiska beslut och vilka avsikter vi än har kommer bankerna att vältra över det på kunderna. De kommer alltid att sko sig, till varje pris. Jag välkomnar ärligheten från Jan Ericson på denna punkt. "Sådan är kapitalismen. Otack är den armes lön. De e de rikas paradis."

Det vi behöver är handlingskraft från politiken. Men menar Jan Ericson att politiken inte kan lösa problem i samhället? Vad gör han i så fall här?

Ett exempel som jag har lyft upp är att staten kan använda SBAB för att öka konkurrensen och pressa räntorna. Och på tal om inflationen, som lyfts upp här, var det företagens vinster som drev på den mest. Här hör vi ingenting om handlingskraft.

Finansministern talar om sänkt skatt för dem som har tuffast. Men tydligen är personer med sjuk- och aktivitetsersättning en grupp som har det för fett. Funkisskatten höjs ju. Kan finansministern berätta för mig varför min syster ska få höjd skatt medan jag har fått lägre skatt med den här regeringens politik?

Ett annat exempel på att den ekonomiska situationen i landet är orättvis är att livsmedelsjättarna gör miljarder i rekordvinster. Är det en väl avvägd prioritering att under skenande inflation låta 13 miljarder gå till de högavlönade, att låta rulla miljarderna rulla ut i avdrag för höginkomsttagare? Finns det verkligen inget mer att göra?

(Applåder)

Fru talman! Frågorna här handlar om hur regeringen avser att agera för att det inte ska vara de mest utsatta hushållen och barnen som drabbas hårdast nu.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt att prata om några som befinner sig i rakt motsatt situation. En enda bank, SEB, gör en utdelning på 27 miljarder kronor. Det är mer än sjukvårdens samlade underskott. Läkaren och skribenten Fanny Nilsson påpekade detta, och det går nog inte att synliggöra den fullständigt orimliga politiken i dag på ett bättre sätt - å ena sidan en enda bank, å andra sidan hela vårdkrisen. Även Swedbanks aktieägare har det bra i dag. De delar på ungefär 17 miljarder kronor. Samlat bedöms de fyra svenska storbankerna göra utdelningar på 90 miljarder kronor. Detta är betydligt mycket mer än det underskott som plågar svensk sjukvård i dag. Vinsterna har man gjort på de svenska hushållen.

Det är jättekul att vår moderata finansminister är här, och det är jättebra att vi har den här diskussionen. Men denna situation sticker i ögonen, och vad ögonen ser kan man också göra något åt. Att avstå åtgärder är också att agera. Regeringen skulle kunna justera avkastningskravet för statliga SBAB för att öka konkurrensen och pressa räntorna.

En annan åtgärd vi socialdemokrater har föreslagit är att införa en bankskatt på övervinsterna. Det går att konstruera den på ett bra sätt så att kostnaderna inte vältras över på hushållen. Det går att bekämpa inflation utan att göda banksektorn till max. Pengarna från en bankskatt skulle kunna användas till att bland annat stötta hushållen genom ett extra barnbidrag eller höjt underhållsstöd.

Fru talman! I den senaste partiledardebatten frågade min partiledare Magdalena Andersson Sverigedemokraternas partiledare varför de röstade nej till en bankskatt. Eftersom Sverigedemokraterna inte går att ansvarsutkräva tänker jag ta upp detta nu. Varför röstade de nej till en bankskatt? Varför prioriterar de bankdirektörerna framför barnfamiljerna? Svaret från Jimmie Åkesson var att budgetförhandlingen inte för en sekund handlat om bankdirektörer. Vi har hört att de fyra svenska storbankerna gjorde 153 miljarder i vinst. Samtidigt läggs tunga ekonomiska bördor på mammor, pappor, barn, arbetare och pensionärer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad Åkesson, och en del andra, däremot har haft tid för är att försöka skapa kulturkrig nummer 456, 457 och 458.

Som vi redan har hört i dag har skulderna hos Kronofogden ökat till 119 miljarder kronor och är högre än någonsin. Pantbankerna går bra; antalet kunder har ökat med 20 procent. Det är snart rekord även där. Det är all-time-high såg jag i ett inslag i tv.

Var tredje vuxen i Sverige har svårt att få ekonomin att gå ihop, vräkningarna av barn ökar snabbt och vårdkrisen blir mer konkret för varje dag. Politik handlar om pengar, om mammor, pappor och barn och, ja, också om bankdirektörer, som väl nu skrattar hela vägen till - ja, vad tror ni? - banken.

Kommer regeringen att göra något över huvud taget?

(Applåder)