Herr ålderspresident! Mikael Dahlqvist har frågat mig på vilket sätt jag tänker jobba med den bristande kontrollen hos privata utförare inom äldreomsorgen. Mikael Dahlqvist har också frågat mig vad för åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att säkerställa en bra äldreomsorg till alla.

Sofie Eriksson har frågat mig om jag har tagit del av situationen i Mora. Sofie Eriksson har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Sveriges kommuner ska kunna ta sitt ansvar för äldreomsorgen. Sofie Eriksson har slutligen frågat mig vilka initiativ jag avser att ta i fråga om vanvård hos vinstdrivande bolag inom äldreomsorgen.

Herr ålderspresident! Utgångspunkten för äldreomsorgen ska vara trygghet och medmänsklighet. Den som är äldre eller multisjuk eller har en kronisk sjukdom ska få en trygg, samordnad vård och en omsorg av god kvalitet. I socialtjänstlagen (2001:453) finns bestämmelser om att insatser ska vara av god kvalitet och att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet när uppgifter inom socialtjänsten utförs. Kvaliteten i verksamheten ska också systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Varje kommun ansvarar i egenskap av huvudman för äldreomsorgen och har att uppfylla kraven enligt gällande rätt. Rapporterna från Mora beskriver en oacceptabel situation.

Regeringen värnar valfrihet och den enskildes rätt att välja utförare av välfärdstjänster. En fungerande konkurrens på omsorgsmarknaden kan skapa bättre förutsättningar för såväl kommunala som privata verksamheter att fortsätta arbeta för att förbättra kvaliteten och för att höja kompetensen i verksamheten. Valfriheten kan vara till godo för både brukare och personal. Men oseriösa aktörer hör inte ihop med äldreomsorgen. Bristande kvalitet kan inte accepteras vare sig det handlar om kommunal eller enskild verksamhet. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder för att stoppa oseriösa aktörer och stärka äldreomsorgens kvalitet.

Den 1 januari 2024 gav regeringen Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ett uppdrag att under 2024-2026 stärka och utveckla sitt arbete med att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet och förekomsten av oseriösa aktörer inom omsorgen. Sedan 2019 krävs dessutom tillstånd från Ivo för att få bedriva verksamheter inom flera välfärdsområden, som hemtjänst och särskilt boende för äldre. Ivo ansvarar för tillsynen över alla verksamheter, oavsett vem som bedriver dem.

Vidare har kommunerna ansvar för att själva följa upp att de aktörer som utför socialtjänst som finansieras av kommunen uppfyller de krav som de slutit avtal om. Här vill jag även framhålla den så kallade lex Sarah-bestämmelsen i socialtjänstlagen. Det är mycket viktigt att kunskap om den bestämmelsen finns i äldreomsorgen och att bestämmelsen följs mycket noga. Socialstyrelsen ska löpande uppdatera och utveckla stödet kring lex Sarah.

Regeringen har även vidtagit andra åtgärder för att stärka äldreomsorgen. I budgetpropositionen för 2024 var en av de största satsningarna ökade statsbidrag till kommuner och regioner för att kunna upprätthålla och stärka välfärden, däribland äldreomsorgen. Regeringen har även förlängt det så kallade Äldreomsorgslyftet och avsätter 1,7 miljarder kronor för 2024 för att utveckla kompetensen inom äldreomsorgen; detta fortsätter sedan 2025 och 2026. Regeringen stärker dessutom äldreomsorgen på andra sätt, bland annat genom Utredningen om språkkrav för personal i äldreomsorgen (S 2023:03) och Utredningen om stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård (S 2023:07).

Regeringen fortsätter givetvis samtidigt att stötta kommunernas implementering av välfärdsteknik och arbetar för att utveckla demensvården.

Herr ålderspresident! Alla ska kunna lita på svensk äldreomsorg. Det handlar både om att människor som arbetat och bidragit under sitt yrkesliv ska få den bästa äldreomsorgen och om att alla som arbetar i omsorgen förtjänar sjysta villkor och en bra arbetsmiljö.

Tyvärr finns det många exempel på att detta inte fungerar. Senast i raden är den situation som har uppdagats i Mora kommun i Dalarna. Det handlar om vårdboenden som drivits av ett danskt aktiebolag. Där har en äldre man med demens enligt anhöriga svultit ihjäl. Andra har inte fått duscha på veckor, ibland månader. Blöjor har suttit på i flera dygn, och mediciner har missats. Det finns äldre som har blivit liggande i sin egen avföring. Man kan fråga sig vad dessa dementa människor har haft för valfrihet.

Båda dessa boenden har beskrivits som grovt underbemannade. På ett av dem har situationen varit så allvarlig att det beskrivits som att personalen nätt och jämnt har fått de boende att överleva. De allvarliga tillbuden har inte rapporterats in till kommunen. Det blir då ganska svårt att bedriva kontrollverksamhet.

Det handlar inte bara om privat verksamhet. Förra året avled en kvinna som arbetade i den kommunala hemtjänsten i Mora när hon stressade mellan passen. Kollegor till henne har framhållit den starka minutstyrningen som en anledning till detta.

Herr ålderspresident! Äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar. Men det är helt uppenbart att problematiken är nationell - den finns i nästan hela vårt land. Det här är bara ett exempel bland väldigt många.

Coronakommissionen har konstaterat att de strukturella problem som finns i svensk äldreomsorg även bidrog till ökad smittspridning och dödlighet bland äldre. Fyra av tio anställda saknar utbildning. Nästan 25 procent är timanställda; inom privat omsorg är det ännu fler. Det finns ingen luft i systemet, och det leder till att beredskapen är noll och intet i särskilt stressade situationer.

Herr ålderspresident! Just nu tvingas många kommuner att spara pengar. Finansministern har aviserat ytterligare skattesänkningar. Detta sker samtidigt som äldre inte får tillräckligt med mat. Oron växer nu för att missförhållandena ska öka oavsett utförare.

Jag menar att de strukturella problem som vi ser i svensk äldreomsorg är en skandal som har tillåtits ruttna i fullt dagsljus. Man har gått förbi och sett på, och alldeles för många har tillåtit rötan att sprida sig. Man tittar bort.

Samtidigt kämpar hundratusentals anställda dag och natt för att upprätthålla en viktig, bra och värdig omsorg. Och den är bra på många håll, men förutsättningarna är undermåliga. Man har i det här landet prioriterat att sänka skatten i stället för att satsa på omsorgen. Detta märks i kropparna på folk. Underfinansiering och underbemanning känns i kropparna, både på dem som bor och behöver omsorgen och på dem som arbetar i den.

Jag undrar därför: Vad avser statsrådet att göra för att styra upp svensk äldreomsorg och se till att den har tillräckliga resurser? Vad avser statsrådet att göra för att få stopp på vinstjakten, som leder till vanvård och sämre arbetsvillkor?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, Sofie och Mikael, för era båda viktiga interpellationer! Och tack, statsrådet, för svaret! Jag önskar dock att få svar från statsrådet, egentligen på båda interpellationerna men framför allt på frågan om vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att Sveriges kommuner ska kunna ta sitt ansvar för äldreomsorgen.

Det ska vara tryggt att bli äldre i Sverige. Detta var budskapet i en debattartikel som jag och mitt parti Socialdemokraterna skrev i början av valrörelsen 2022 utifrån bland annat erfarenheterna under den pandemi vi gick igenom. Då tyckte alla att äldreomsorgen skulle vara högst på dagordningen inför nästa val och att politikerna skulle tillhandahålla de resurser som man hade sett fattades.

Men valrörelsen kantrade ganska snart mot populistiska utspel och löften - eller jag kanske ska säga blå dunster, för det var helt andra tongångar och ett helt annat fokus senare under valrörelsen. Jag tror att många med mig, framför allt många kvinnliga väljare, blev besvikna på valrörelsen och vad som efter valet har skett - eller snarare inte har skett - när det gäller att stärka äldreomsorgen.

Vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma själva över sina liv och sin vardag, oavsett om det handlar om deltagande i arbetslivet eller vilken hjälp man vill ha från hemtjänst och omsorg. Så skapar vi ett starkare och tryggare samhälle i Sverige.

På TV4 Nyheterna i onsdags förra veckan uppmärksammades de oerhört stora behov som finns i dag och i framtiden inom äldreomsorgen och som kvarstår efter pandemin. Där intervjuades äldreforskaren Ingmar Skoog, som lyfte fram de behov som uppstår med en åldrande befolkning. Antalet personer över 80 förväntas öka med 30 procent fram till 2030. Det är bara sex år bort. Han menar att detta bland annat kommer att ställa högre krav på anhöriga. I dag går ju ungefär 100 000 personer ned i arbetstid för att klara av omsorgen av sina nära äldre. Det kommer också att öka pressen på en redan hårt ansträngd personal inom äldreomsorgen som i dag trollar med knäna och är lojala och sliter.

Detta kräver en regering som ser sina medborgare och deras behov, inte minst de äldres behov. Med vilja går det att åstadkomma förändring.

Demografin och antalet äldre i min hemkommun Härjedalen och i min region, Jämtland Härjedalen, är tillsammans med personalrekrytering och utbildning av framtida personal en av de största utmaningarna. Lägg därtill resursbrist på grund av otillräckliga statsbidrag. SKR beräknar underskottet i kommunerna till ungefär 30 miljarder år 2024. Då blir det inte satsningar på äldre, utan det blir besparingar.

Herr ålderspresident! Det är inte bara min hemkommun och min hemregion som ser behovet av långsiktiga statsbidrag och att dessa skulle kunna säkra att slantarna går till utveckling och anpassning av verksamheten och till kompetensutveckling i den takt som behövs.

Frågan om utbildad personal och hur vi ska lösa arbetskraftsbristen är viktig, inte minst för äldreomsorgen. Jag återkommer i mitt nästa inlägg.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Än en gång tack för ditt svar, Anna Tenje!

Den här interpellationen handlar i första hand om privata vårdaktörer som är oseriösa. Sedan är det naturligtvis som det har påpekats av mina partikamrater en ekonomisk situation som är oerhört besvärlig för landets kommuner när det gäller äldreomsorg.

Vi är överens om att äldreomsorgen är en kärna i välfärden. Dock får statsrådet ursäkta mig, men vi är inte överens om hur mycket pengar som behövs till välfärdens kärna, alltså äldreomsorgen. Den är ju redan i dag underfinansierad och kommer enligt alla utredningar att bli rejält underfinansierad de kommande tio till femton åren, bland annat på grund av vår demografi.

Jag avser att återkomma till ministern lite längre fram med interpellationer om äldreomsorgens ekonomi specifikt, men jag tycker ändå att det är bra att den frågan lyfts.

Jag tvivlar inte på att den SD-ledda regeringen och ministern verkligen tar seriöst på frågan om oseriösa entreprenörer. Jag är helt övertygad om att vi har samma uppfattning där. Men då kan man fundera på varför regeringen inte väljer att gå vidare med flera färdiga utredningar som den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte.

Till exempel föreslog en statlig utredning redan 2017 ökad insyn i välfärden och att privata aktörer som utför offentligt finansierad verksamhet ska omfattas av offentlighetsprincipen. Den förra regeringen ville gå vidare med denna utredning, för det är också ett viktigt verktyg för både allmänheten och medier att få transparens och därmed upptäcka oegentligheter. Men min fråga till statsrådet är: Varför valde man att avbryta detta viktiga arbete för att få ett bättre regelverk?

Det andra som jag är bekymrad över är att regeringen har aviserat att man inte avser att gå vidare med äldreomsorgslagen, som ju också den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till under förra mandatperioden. Den bygger bland annat på att man vill försöka motverka de brister som vi ser i dagens äldreomsorg. Bland annat var ett av huvudspåren i Coronakommissionens kritik att den medicinska beredskapen på äldreboenden och i hemtjänsten måste stärkas. Detta var med bland utredningens förslag.

Utredningen föreslog också mycket mer tydlighet om vem som ansvarar för vad och hur man kan förebygga, utveckla och stärka kvaliteten. Det är intressant att se att regeringen väljer att lägga också detta lagstiftningsförslag i malpåse.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag vara väldigt tydlig med att vi socialdemokrater inte är emot privata utförare i offentlig verksamhet. Oftast handlar debatten om att vi är emot valfrihet eller privat verksamhet. Skillnaden mellan Socialdemokraterna och de borgerliga politikerna är att vi tycker att skattekronorna ska gå till det som de är avsedda för. Vi tycker att det ska vara kontroll och ordning och reda.

Den högsta ansvariga chefen för polisens underrättelsetjänst fick frågan: Hur kan man täppa till det här med välfärdskriminalitet? Hans enkla svar var: Ta bort valfriheten. Han ansåg att det inte fanns tillräckligt med kontrollmekanismer där.

(Applåder)

Herr talman! Jag måste börja med att konstatera att jag är oerhört stolt över svensk välfärd. Jag är stolt över svensk äldreomsorg, och jag är väldigt stolt över de många duktiga medarbetare som vi har i äldreomsorgen och som gör ett fantastiskt arbete.

I andra länder och för kollegor som jag mötte inte minst under det europeiska ordförandeskapet är detta allt annat än en självklarhet.

Med det sagt är det inte så att vår äldreomsorg är felfri, att det inte finns brister och att det inte finns saker och ting som behöver åtgärdas. Det har jag varit tydlig med i mina tidigare anföranden.

Det var tydligt i Coronakommissionens rapporter och i Ivos granskning att det under pandemin fanns brister som behövde åtgärdas. Just därför tycker jag att det är glädjande att denna regering till skillnad från den tidigare regeringen fokuserar på lösningar i stället för att bara beskriva problemen.

Vi identifierar problemen. Sedan levererar vi åtgärder för att få bukt med de problem vi ser. Vi ser nu att språkkravet är på väg. Det borde ha skett för länge sedan. Det är inte bra när personalen talar så dålig svenska att äldre personer inte kan förstå eller göra sig förstådda. Vi vet att den medicinska kompetensen brister. Det har den gjort under en lång tid, även under de år då kommunerna i Sverige levererade stora underskott. Man talade dålig svenska redan då. Då var det brister i den medicinska kompetensen, och då hade vi också en socialdemokratisk regering.

Problemet med mina socialdemokratiska kollegor och vänner här i kammaren, till skillnad från det jag beskylldes för, att ha på mig ideologiska skygglappar, är att ni ofta förblindas av de ideologiska skygglapparna. Det blir tydligt i diskussionen och i den här debatten. Jag har nolltolerans mot oseriösa aktörer, och jag har nolltolerans mot en dålig äldreomsorg alldeles oavsett vem som bedriver omsorgen. Det gäller kommunala och fristående aktörer.

För mig är det därför viktigt att ge Ivo uppdragen som jag redogjorde för initialt, det vill säga att säkra, förtydliga och förbättra arbetet mot de oseriösa aktörerna eftersom de inte hör hemma inom äldreomsorgen. Men det var också ett minst lika viktigt uppdrag till Ivo som jag och Acko Ankarberg Johansson gav när vi sa att Ivo ska agera stöttande och jobba bättre tillsammans med kommunerna i det brottsförebyggande arbetet.

Men det finns ytterligare en del framöver som är minst lika viktig när det gäller kommunernas ansvar, nämligen att möjligheten att sluta avtal med fristående aktörer nyttjas för att säkra valfriheten för medborgarna. Men om det inte går rätt till ska avtalen avslutas. Då är det minst lika viktigt att kommunerna rapporterar in de oseriösa aktörerna till Ivo. De kan ju finnas i flera kommuner, och då gäller det att sätta stopp för dem så fort som möjligt. Det måste till ett ömsesidigt samarbete mellan Ivo och kommunerna för att säkra att varje skattekrona används på rätt sätt och kommer de äldre till del, för att säkra valfriheten och för att se till att kvaliteten är så god som möjligt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag uppskattar det, som jag tolkar det, uppriktiga engagemanget för frågorna. Vi är många som delar engagemanget.

Jag har flera gånger under interpellationsdebatten lyft upp att problemen finns hos både privata och kommunala utförare. För mig handlar det om att äldreomsorgen oavsett utförare måste vara bra. Det måste finns en bra omsorg för de äldre, och det måste vara en bra arbetsplats för dem som jobbar där.

Vi lyfter upp problem som finns i exempelvis Malin Höglunds egen hemkommun, där äldre enligt anhöriga har svultit ihjäl, de har legat i sin egen avföring, och personalen säger att underbemanningen är så grov att de nätt och jämnt får de som bor där att överleva. Men då väljer Malin Höglund att lägga sina minuter i talarstolen inte på att fördöma det som har skett efter det att hon satt vid makten och ansvarade för äldreomsorgen utan på att säga att vi inte ska svartmåla, inte prata om problemen. Detta är ett svek mot alla undersköterskor. Det är ett svek mot de äldre som drabbas av vanvården.

Det kommer framöver att bli tydligt hur man prioriterar i politiken. Vi ser redan nu varsel runt om i äldreomsorgen i Sverige. Hur kommer det att bidra till kvaliteten i äldreomsorgen? Bättre eller sämre? Jag vet vad jag tror. Jag vet vad jag har sett när jag själv har varit vikarie i omsorgen och stått där själv, utan utbildning, med alldeles för få kollegor. Jag vet många runt omkring som känner igen sig i att den kroniska underbemanningen är farlig för dem som arbetar där och framför allt för dem som är i behov av äldreomsorg.

(Applåder)

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill bara påpeka att Malin Höglund inte har mer talartid.)