Anna Tenje

Fru talman! Stort tack för debatten, Nadja Awad! Jag tycker att det under de här fyra åren har varit väldigt intressant att debattera med Nadja Awad. Jag tycker att hennes intresse och engagemang för de här frågorna verkligen skiner igenom. Det är genuint, och det uppskattar jag.

Under den här mandatperioden har vi arbetat mycket framåtlutat med att steg för steg höja kraven för att man ska få jobba inom svensk äldreomsorg. Vi har infört en skyddad yrkestitel och sett till att det är kompetensen som ska styra och att man ska uppfylla kompetenskrav för att få jobba inom svensk äldreomsorg. Vi har infört ett språkkrav för att äldre ska kunna förstå och göra sig förstådda och för att den medicinska säkerheten ska kunna garanteras. Detta har vi också delvis gjort för att arbetsmiljön ska bli bättre och för att medarbetare ska kunna prata med varandra.

Vi har dessutom sett till att det numera finns ett tydligt lagstöd när det gäller att göra utdrag ur belastningsregister och misstankeregister. Vi vill jobba vidare med detta, så att det ska bli obligatoriskt att göra utdrag ur belastningsregister och misstankeregister även under pågående anställning för att just öka tryggheten och säkerheten för äldre men även för att förbättra arbetsmiljön för alla som jobbar där, så att de kan känna sig trygga och säkra med sina kollegor och medarbetare.

Fru talman! Utöver det har vi vidtagit många olika åtgärder, inte minst nyligen när det gäller en ny kompetensförsörjningsplan. Vi har sett till att ledarskapsutbildningen nu utreds ordentligt så att man kan stärka de delarna i syfte att förbättra arbetsmiljön, bibehålla personalen och se hur många medarbetare per chef man verkligen ska ha.

Men återigen: Om en kommunal företrädare ringer upp mig och frågar hur jag ser på minutstyrningen är det definitivt ingenting som jag skulle rekommendera. Jag välkomnar att Vänsterpartiet, där Vänsterpartiet är med och styr, lägger fram förslag om att stoppa minutstyrningen. Det är precis vad som händer i de kommuner där moderater styr. Sigtuna, Täby, Hudiksvall, Uddevalla och Alvesta är bara några exempel där vi går i bräschen för att göra just detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är lite svårt att veta vad jag ska börja med här när det är så många frågor att bena i. Hela min portfölj rymdes i ledamotens anförande. Jag tänker stycka upp det.

Jag vill börja med att be om ursäkt. Det var ett felaktigt påhopp att anklaga er för att sitta vid makten i Umeå. Där behöver man mycket hjälp och stöd, och där behöver man definitivt ett skifte av styret i kommunen. Vi får se vilka det blir i styret efter valet.

Jag börjar med att faktakolla. Först och främst har resurserna till äldreomsorgen ökat för varje år i ganska många år. Att säga att man gör neddragningar är direkt felaktigt.

Ledamoten målar nu upp en ganska mörk bild av hur situationen ser ut i Sveriges kommuner. SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, visar en helt annan bild. Av ekonomirapporten framgår att 187 kommuner visar på ett positivt resultat redan 2025. Det är en överväldigande majoritet. Dessutom ser framtiden betydligt mycket ljusare ut även när det gäller övriga kommuner.

Jag har också tittat på ekonomin i de olika kommunerna. Det är väldigt många socialnämnder där man ligger på gränsen men som ändå uppvisar positivt resultat. Vad det beror på är att man snarare har problem med att rekrytera personal. Där tror jag att vi ändå kan vara överens. Arbetsmiljön inom svensk äldreomsorg måste förbättras.

Vi måste se till att fler kan gå från deltid till heltid och orka ett helt arbetsliv.

Vi måste definitivt se till att sjukskrivningarna minskar, så att man är på jobbet och kan arbeta. Men det handlar också om att man ska hålla.

Detta är en av grundförutsättningarna för att man också ska kunna locka till sig ny personal och för att nya människor ska vilja jobba inom äldreomsorgen. Men det handlar givetvis också om det som jag nämnde och som utredningen har i uppdrag att titta på, nämligen hur vi kan få tillbaka alla dem som har lämnat yrket. Det är helt avgörande.

Kompetensförsörjningen är den svåraste nöten att knäcka, men det är kanske också den viktigaste. Just därför var det så viktigt för mig att inte bara peka på kommuner och regioner, att det är deras ansvar, utan att också ge det här uppdraget kring en kompetensförsörjningsplan. Precis som inom hälso- och sjukvården ansvarar nu staten för att ta fram en kompetensförsörjningsplan även för äldreomsorgen – just för att hjälpa och stötta kommuner i att jobba bättre och mer framåtlutat för att kunna rekrytera och också behålla den personal som de så väl behöver.

När det gäller ensamstående undersköterskor har regeringen under den här mandatperioden sett till att de har 3 200 kronor mer i plånboken varje månad än vad de hade innan vi tillträdde. Det är 3 200 kronor att köpa mer mat för. Med sänkt matmoms blir det dessutom en billigare matkasse. Det är lägre drivmedelspriser, så att de kan ta sig till och från jobbet, som inte alltid ligger nästgårds. Framför allt handlar det om att se till att barnen kommer till sina fritidsaktiviteter. Det är 3 200 kronor som gör att de kan köpa mer kläder när det börjar bli kallt ute.

Men frågan är vad man får med Vänsterpartiet – som lovar allt till alla och som sedan ska förhandla med Socialdemokraterna, som redan har ett budgethål på 50 miljarder. Ja, då är det som det brukar vara. Då är det hårt arbetande undersköterskor, fabriksarbetare och poliser som får stå för det kalaset i stället och som får betydligt mycket mindre pengar kvar i plånboken när skatten är dragen. Det är definitivt inte att stå på undersköterskans sida och se till att hon har mer pengar över och klarar sig bättre.

Fru talman! Ledamoten höll lite av ett retoriskt valtal här från talarstolen. Jag måste konstatera att det mest handlade om vackra ord och slagfärdiga formuleringar och väldigt lite om verkstad.

Ledamoten tar som ett exempel upp Kurt, som fick 10 minuter på sig att gå på toaletten och 30 minuter på sig att duscha. Jag antar att det är inom hemtjänsten i Umeå som ledamoten beskriver. Om det hade varit verklighet bakom förslagen och de vackra ord som ledamoten hade i sitt inledningsanförande, hade det inte varit bättre om man gjort slag i saken och gjort förändringen på plats i Umeå i stället för att stå här i talarstolen i dag och berätta om vad som borde vara bättre? Ledamoten och ledamotens parti styr nämligen i Umeå.

Jag håller helt med om att det slår helt fel i väldigt många delar av landet när man stirrar sig blind på minuterna, inte har flexibiliteten och framför allt inte har ledarskapet. Minutstyrningen i äldreomsorgen är ett symtom på ett betydligt mycket större problem i äldreomsorgen. Det är just bristen på ledarskap.

Under mina åtskilliga besök runt om i landet kan jag konstatera att där det finns ett fysiskt närvarande ledarskap, där det finns en chef som är rustad och dessutom har både förvaltningschef och nämnd i ryggen, är arbetsmiljön betydligt mycket bättre. Där är antalet sjukskrivningar lägre, och där är anhöriga betydligt mycket nöjdare, och framför allt träffar jag trygga och säkra äldre som dessutom har livsglädje.

Vad jag tror att man i mångt och mycket behöver, som jag också nämnde i mitt inledningsanförande, är en mycket stor upprustning av ledarskapet inom svensk äldreomsorg. Den utredning som jag nyligen tillsatte som Acko Ankarberg Johansson nu leder ska titta på just de frågorna om hur man stärker ledarskapet inom svensk äldreomsorg.

Det kommer givetvis inte att lösa alla problem. Men det kommer att vara mycket viktiga pusselbitar. Det är symtomatiskt att där man har satsat på ledarskapet har man en betydligt bättre situation. Där är det ofta inte minutstyrning det planeringsverktyg som man de facto använder sig av för att se till att de äldre får den vård och den omsorg som de är i behov av och också har rätt till.

Det är alltså inte ett problem i de kommuner eller i de hemtjänstgrupper där man har ett starkt och bra ledarskap. Jag har sagt det många gånger tidigare. Om en företrädare för kommunen ringer upp mig för att jag ska ge synpunkter och råd skulle jag inte rekommendera att man inför minutstyrning. Vi ser också man i kommun efter kommun, och särskilt moderatstyrda sådana, avskaffar minutstyrningen och i stället satsar mer på ledarskapet.

När chefer har tid för medarbetarna, när medarbetarna blir sedda och hörda och får inflytande över sin arbetssituation, märks det också på kvaliteten i äldreomsorgen. Givet att kompetensförsörjningen är den svåraste nöten att knäcka i svensk äldreomsorg är det självklart för oss att det är ledarskapet vi måste satsa på för att kunna rekrytera nya medarbetare och behålla dem vi har. Syftet med utredningen är att se hur vi kan få tillbaka alla de duktiga, kompetenta undersköterskor som har lämnat yrket för andra uppdrag.

Herr talman! Nadja Awad har frågat mig om jag sedan jag tillträdde har vidtagit några konkreta åtgärder för att minska eller avskaffa detaljstyrningen inom äldreomsorgen och i så fall vilka åtgärder.

Herr talman! I Sverige har vi en ordning med kommunalt självstyre. Äldreomsorgen ryms inom det kommunala ansvarsområdet. Detta innebär givetvis att kommunerna har både en skyldighet och en frihet att styra och anpassa äldreomsorgen utifrån sina lokala behov. I dag ser vi att det finns stora skillnader mellan kommuner i hur hemtjänsten styrs. Vissa styr mer i detalj, andra har en mer flexibel styrning. Jag vill understryka att oavsett vilken styrningsmodell som kommunerna väljer får lagstadgade kvalitetskrav inom äldreomsorgen aldrig stryka på foten. Äldre har rätt till en god och säker omsorg, och personalen har rätt till en god arbetsmiljö. Av bestämmelser i socialtjänstlagen (2025:400) följer att verksamheten inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänstens verksamhet ska medverka till att de insatser som genomförs har god kvalitet. Detta gäller samtliga utförare, oavsett driftsform.

Att möta äldres behov, skapa trygghet och en trygg omsorgsrelation och anpassa omsorgsarbetet efter individens aktuella hälsotillstånd och behov är viktigt för att upprätthålla kvaliteten inom hemtjänsten. Detta förutsätter tillräckligt med tid, kontinuitet när det gäller personalen och en viss flexibilitet. Kommunerna har som arbetsgivare och upphandlande myndigheter ett stort ansvar i denna fråga. Genom att bland annat förändra arbetssätt och stärka ledarskapet kan man förbättra balansen mellan styrning och flexibilitet i utförandet avsevärt.

För att stärka kommunernas förutsättningar att utföra sitt välfärdsuppdrag och därtill styra och organisera äldreomsorgen i linje med kvalitetskraven har regeringen vidtagit flera konkreta åtgärder. Nyligen tillsatte regeringen en utredning som ska lämna förslag om att stärka kompetensen hos chefer inom äldreomsorgen genom en så kallad ledarskapsutbildning för chefer inom äldreomsorgen för att förbättra deras förutsättningar att leda och styra arbetet (dir. 2026:26). Syftet är att säkerställa trygg och säker vård och omsorg för äldre genom att stärka förutsättningarna för en hållbar kompetensförsörjning. Uppdraget ska redovisas senast den 2 april 2027.

Kommunernas förutsättningar att styra och organisera äldreomsorgen påverkas även av tillgången till personal och ekonomiska resurser. Därför höjde regeringen de generella statsbidragen med 6 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) och 10 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). Nivåhöjningarna är permanenta. Kommunerna får även fortsatt riktade statsbidrag för äldreomsorgen, såsom sektorsbidraget, som kommunerna kan nyttja utifrån sina egna förutsättningar och behov. Sektorsbidraget uppgår till drygt4 miljarder kronor för 2026.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) även förstärkt och vidgat Äldreomsorgslyftet. Kompetenssatsningen föreslås förlängas till 2027 och omfatta 1,8 miljarder kronor per år för 2026 och 2027. Regeringen konstaterar att Äldreomsorgslyftet har fått ett omfattande genomslag i verksamheterna och bedömer att det är angeläget att kommunerna även efter 2027 fortsättningsvis får möjlighet att utbilda personalen inom ramen för detta.

Den 1 juli i år trädde språkkravet inom äldreomsorgen i kraft. Språkkunskaper är otroligt viktiga för att förbättra arbetsmiljön och kan bidra till att attrahera nya medarbetare och framför allt behålla de medarbetare som redan arbetar inom omsorgen.

Regeringen bedömer att det nationella åtagandet för kompetensförsörjningen i äldreomsorgen måste stärkas. Den 16 juli gav regeringen därför Socialstyrelsen i uppdrag att föreslå en nationell plan för kompetensförsörjning av äldreomsorgen (S2026/01521). I planen ska det bland annat framgå vilka insatser som behövs för hur nya medarbetare kan attraheras till yrket, hur fler kan motiveras att stanna kvar i yrket, hur personal som har lämnat det kan lockas tillbaka samt hur kompetensen hos befintlig personal kan utvecklas. Uppdraget ska redovisas senast den 10 december 2027. Jag ser definitivt fram emot detta.

Herr talman! Jag vill givetvis också tacka Jessica Rodén för debatten. Vi har haft denna debatt flera gånger. Det är viktigt och bra att ledamoten gång efter annan lyfter upp de här viktiga frågorna. Eftersom just detta tack och lov drabbar relativt få personer är det kanske inte många i vårt samhälle som diskuterar det, men de som drabbas drabbas väldigt hårt. Då är det viktigt att det finns kämpar för de här frågorna.

Jag delar i stort mycket av det som ledamoten säger i sitt slutanförande. Det är angeläget att vi har en arbetsskadeförsäkring som är lättförståelig och rättssäker och som finns där för dem som verkligen behöver den.

Jag delar också uppfattningen att det har varit viktigt att belysa försäkringen utifrån inte minst kvinnors arbetsskador. Den har varit bristfällig och också snedvriden när det gäller de delarna.

Vi har arbetat på bred front för att minska antalet arbetsskador och sjukskrivningar men också för att se till att sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen finns där och är rättssäker och stark när man väl behöver den. Det är viktigt att vi har hela bilden, alltifrån att förebygga och förhindra till att se till att försäkringen finns där och är stark när olyckan väl är framme.

Att SBU nu har getts i uppdrag att genomföra en kartläggning av arbetsmiljöns betydelse för psykisk ohälsa i syfte att stärka rättssäkerheten i arbetsskadeärenden är viktigt, givet att vi ser att det ändå har ökat. Ytterligare ett uppdrag till SBU handlar om kartläggning av sambandet mellan brandmäns arbetsmiljö och förekomsten av cancer, vilket har varit angeläget.

Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har också getts i uppdrag att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivarens arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar. Det är också väldigt.

Herr talman! Med detta vill jag säga stort tack till ledamoten för den här debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vad betyder det att regeringen bereder ett ärende? Det är en ganska intressant fråga egentligen. Jag skulle säga att det kan betyda många olika saker. Det kan nog betyda att man bereder just delar, en helhet eller för den delen att man låter det ligga. Det kan nog betyda många saker.

Jag har dock inte sagt en enda gång i mina anföranden att regeringen bereder ärendet för tillfället, herr talman. Jag hade kanske kunnat säga det, eftersom det är precis vad vi gör. Vissa delar av arbetsskadeförsäkringen rör de delar som SBU har fått i uppdrag att gå vidare med och titta på och analysera ytterligare. Och ISF har fått i uppdrag att vidare analysera och täppa till de luckor som saknas i arbetsskadeförsäkringen. Också Folkhälsomyndigheten, Arbetsmiljöverket och någon myndighet till som jag säkert har glömt nu har fått uppdrag. Det är direkta uppdrag som kommer från Arbetsskadeutredningen och som har gett direkt effekt. Det är förslag som har diskuterats och som finns i utredningen som vi har gått vidare med.

Alla förslag från en utredning kräver nämligen inte en lagändring eller att det blir en stor proposition. Det finns goda förslag i många utredningar som kan ge direkt effekt. En sådan sak var inte minst att kunskapsunderlaget inom Försäkringskassan när det gäller psykiatriska diagnoser men också arbetsskadeärenden överlag var för svagt i mångt och mycket. Det ledde till alldeles för få beviljanden. Nu ser vi en effekt av att Försäkringskassan tog till sig av den kritiken, får man ändå säga. Man har rustat upp betydligt och tagit fram kunskapsunderlag, och nu ser vi en fördubbling av antalet beviljanden, trots att inflödet faktiskt inte har varit större.

Jag tycker att det är en direkt effekt av ett agerande som gör att man inte behöver dra saker och ting i långbänk eller för den delen genom riksdagen. Man kan styra myndigheter genom regleringsbrev och direkta uppdrag som på direkten får faktisk effekt för människan som, precis som ledamoten säger, finns bakom varje arbetsskada, som behöver hjälp och stöd och som den här försäkringen faktiskt finns till för.

Jag skulle alltså ändå vilja säga att Arbetsskadeutredningen har gett stor effekt. Den har lett till direkt effekt i myndigheternas agerande. Den har lett till nya uppdrag för fortsatt analys, just för att uppnå det som vi vill: att arbetsskadeförsäkringen ska vara rättssäker men också lättbegriplig.

Vi väntar fortfarande på svar på några frågor. När de väl kommer oss till del är jag helt övertygad om att det kan resultera i nya sätt att arbeta och – alldeles oavsett om man väljer att plocka bort eller förändra vissa saker – i viss mån i lagändringar. Då kommer en debatt att hållas här i kammaren.

Arbetet har inte stått still. Det handlar definitivt inte om ointresse utan om precis det motsatta. Men det är komplicerat och svårt, och det görs inte helt lättvindigt. Det behöver nämligen hålla över tid. Vi är helt överens om att det har funnits brister. Då är det väl bra om det blir riktigt bra när vi nu gör förändringarna.

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för möjligheten att berätta om och debattera frågan ytterligare.

Jag kanske inte var övertydlig i mitt första svar, men alla dessa uppdrag och alla de pågående analyserna kommer av en vilja att gemensamt göra arbetsskadeförsäkringen mer ändamålsenlig. Vi har sett brister i den, och jag tror att vi har varit helt överens om det i kammaren. Samhället har förändrats, men bedömningsverktygen har inte varit lika förändringsbenägna.

Jag måste ändå säga att jag ser positivt på att Försäkringskassan nu har fått bättre kunskapsunderlag så att möjligheten att göra bättre bedömningar faktiskt finns. Det har också lett till att andelen beviljade livräntor har nästan fördubblats sedan 2016. Det här är väl inte rocket science, men det tyder ändå på att bättre kunskapsunderlag gör att man fattar klokare och bättre beslut. Det gör stor skillnad.

Arbetsskadeutredningens slutbetänkande var inte bristfälligt, men det saknades en hel del analyser. Jag hade gärna sett att alla pusselbitar fanns på plats från början.

Under tiden har ISF fått ett uppdrag, och det arbetet har fortlöpt. Där tittar man vidare på de luckor som fanns i utredningen så att arbetsskadeförsäkringen ska bli ändamålsenlig där det inte saknas stora delar, vilket det gjorde i utredningens förslag.

Jag tror att det råder stor enighet i kammaren om att det är viktigt att arbetsskadeförsäkringen blir just ändamålsenlig, rättssäker och begriplig, inte minst för den enskilde. Det har varit en stor del av problemet.

Arbetet har definitivt inte stått stilla. Det är inte minst beviljandegraden ett tydligt tecken på. Andra delar har också pågått parallellt med detta. Bland annat har Arbetsmiljöverket fått i uppdrag att analysera hur sanktionsavgifter kan bidra till att arbetsgivare vidtar åtgärder och förebygger arbetsskador samt skillnader mellan kvinno- och mansdominerade branscher. Det är ännu ett exempel där vi har flyttat fram positionerna.

SBU har också fått i uppdrag att genomföra en kartläggning av arbetsmiljöns betydelse för psykisk ohälsa i syfte att stärka rättssäkerheten i arbetsskadeärenden, givet att de psykiska orsakerna ökade mycket. Man såg att man inte kunde hantera dem i lika stor utsträckning. Det finns även i de frågorna en skillnad mellan kvinnor och män.

Ett ytterligare uppdrag till SBU har också givits för en kartläggning om sambandet mellan brandmäns arbetsmiljö och uppkomsten av cancer.

Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att tillsammans ta fram en analys av de smittsamma sjukdomarnas relevans i förhållande till arbetsskadeförsäkringen och statligt personskadeskydd. De är också viktiga delar för att få helheten att hålla samman. Jag vill påstå att alla åtgärderna sammantaget, inte minst att Forte inom ramen för sitt forskningsanslag har fått 25 miljoner för åren 2025 och 2028 för att finansiera centrumbildningar för återgång i arbete, har gjort att vi har jobbat mycket med frågorna. Men det finns som sagt vissa luckor och frågetecken som vi inte hinner åtgärda nu som får hanteras efter valdagen. Men planen framåt är att vi när vi har svaren ska vidta åtgärder för att förbättra arbetsskadeförsäkringen ytterligare. Den ska bli mer rättssäker och framför allt lättbegriplig.

Herr talman! Jessica Rodén har frågat mig vilka förändringar av arbetsskadeförsäkringen jag anser behöver genomföras för att stärka tryggheten för personer som drabbas av arbetsskador, vilka förslag jag avser att verka för att genomföra under nästa mandatperiod samt hur jag anser att arbetsskadeförsäkringen behöver utvecklas för att bättre fånga upp arbetsskador i kvinnodominerade yrken och andra yrken med hög fysisk eller psykisk belastning.

Först och främst, herr talman, är det angeläget att arbetsskadeförsäkringen är ändamålsenlig, rättssäker och begriplig för den enskilde.

I en nyligen publicerad analys från Försäkringskassan framkommer att av dem som i dag ansöker om livränta får drygt 30 procent ett positivt beslut, jämfört med knappt 17 procent 2016, samt att det har blivit betydligt vanligare att livränta beviljas för psykiatriska diagnoser trots att inflödet av sökande med den bakgrunden inte har ökat. Det beror enligt Försäkringskassan på att myndigheten har fått bättre tillgång till kunskapsunderlag, framför allt genom de kunskapsöversikter som Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har tagit fram.

Arbetsskadeutredningens slutbetänkande, SOU 2023:53, överlämnades i september 2023 och innehåller ett flertal förslag som vi har debatterat tidigare, och de syftar framför allt till att sänka trösklarna för livränta, öka förutsebarheten i prövningen och tydliggöra beviskraven. Vid remissförfarandet avstyrkte Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, flera av utredningens förslag och efterlyste nödvändiga analyser. Enligt ISF saknas en beskrivning av vilken roll arbetsskadeförsäkringen ska spela på dagens arbetsmarknad och om, eller hur, den ska förhålla sig till sjukförsäkringen, vilken sedan 2008 fungerar som en omställningsförsäkring. ISF:s kommande svar på regeringens uppdrag (S2024/02157), att analysera sambandet mellan beviljandet av livränta och arbetsmarknadens funktionssätt samt förhållandet mellan sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen över tid, tror jag kommer att bidra med viktiga analyser som saknas i Arbetsskadeutredningens betänkande.

Jag kan konstatera att Försäkringskassans analys pekar på att kunskapsöversikter över arbetsmiljöns betydelse för uppkomsten av arbetsskador har stor relevans för andelen beviljanden av livränta. SBU har fått i uppdrag att genomföra en kartläggning av arbetsmiljöns betydelse för psykisk ohälsa, i syfte att stärka rättssäkerheten i arbetsskadeärenden (S2025/01683). I en delredovisning från maj i år konstaterar SBU bland annat att det finns ett samband mellan en arbetsmiljö där personer har små möjligheter att påverka sitt arbete i kombination med höga krav och utvecklingen av symtom på depression. I det fortsatta arbetet kommer SBU att analysera faktorer i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön i relation till psykisk ohälsa. SBU har också fått i uppdrag att kartlägga arbetsmiljöns betydelse för uppkomsten av cancersjukdomar hos brandmän (S2025/02147). Den kunskap som tas fram genom uppdragen kommer att stärka underlaget vid prövning av rätten till livränta. Därutöver har Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten fått i uppdrag att analysera smittsamma sjukdomars relevans i förhållande till arbetsskadeförsäkringen och statligt personskadeskydd.

Herr talman! Jag måste säga att jag drar en helt annan slutsats av den här debatten än vad ledamoten gjorde. Ändå kan jag inte låta bli att tacka för alla debatter vi har haft. De har varit väldigt uppfriskande.

Slutsatsen från dagens debatt är snarare att en röst på Socialdemokraterna i höstens val är ett lotteri. Man räknar med dynamiska effekter, för man vill inte prata om det budgethål på ungefär 50 miljarder man har – och ställer dessutom varje dag ut nya vallöften där det saknas finansiering. Man uttrycker sig svepande och förklarar att vi hittar på siffror. Man säger att det inte stämmer när både Svenskt Näringsliv, riksdagens utredningstjänst och regeringens egen arbetsgrupp har visat att det kommer att kosta betydligt mer pengar att avskaffa karensavdraget. Jag är orolig över detta. Det är ett sätt vi inte vill att Sveriges ekonomi ska hanteras på.

Jag kan också konstatera att ledamoten i sitt andra anförande nämnde Danmark och Finland men valde att över huvud taget inte nämna Norge. Där har man nämligen testat att avskaffa karensavdraget, och där ser vi att sjukfrånvaron och sjuklönekostnaderna har blivit skyhöga – trots att man har världens friskaste folk. Vi vet också, herr talman, att även personer som bor, lever och arbetar i Sverige och flyttar till Norge får högre sjukfrånvaro.

Detta drabbar framför allt hårt arbetande människor som går till jobbet. Vi vet att det framför allt drabbar välfärdsyrkena. Undersköterskan på det särskilda boendet får slita när kollegorna inte kommer till jobbet. Bussarna blir stående när busschaufförerna inte heller kommer till jobbet. Detta kommer inte att gynna hårt arbetande människor utan snarare få dem att gå på knäna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Ledamoten anklagar mig för att ha ideologiska skygglappar på mig. Detta handlar helt enkelt om att jag värnar svensk välfärd och att jag har respekt för skattebetalarnas pengar. Jag lovar inte allt till alla, och jag lovar inte runt och håller tunt, vilket Socialdemokraterna verkar ha gjort till sin stora ideologiska idé.

Herr talman! Jag kan inte förstå varför man, om man säger att detta är ens viktigaste valfråga, inte finansierar detta i sin valbudget.

Ledamoten hänvisar till att Magdalena Andersson för ett år och tre månader sedan, tror jag, talade om att ett avskaffande av karensavdraget skulle kosta 5–6 miljarder. Det har jag också hänvisat till flera gånger. Det är riksdagens utredningstjänst som har gjort den uträkningen, och den handlar om statens kostnader för ett avskaffande av karensavdraget – kostnaderna för den statliga budgeten. Detta har jag aldrig ifrågasatt.

Dock visar det inte hela bilden. Tittar man även på de kostnader som regeringens egen arbetsgrupp tagit fram och på Svenskt Näringslivs beräkningar, som ligger mellan 24 och 40 miljarder, får man en bild av helheten: Vad kommer det att kosta för staten? Vad kommer det att kosta för kommuner och regioner? Vad kommer det att kosta för företagen? Det är den bilden ni inte har finansierat.

När ledamoten nu verkligen lyfter siffran 5–6 miljarder som Magdalena Andersson använde sig av, varför har man inte finansierat detta? De 5–6 miljarderna finns inte med i Socialdemokraternas budget. Man har med den halva miljarden för att kompensera små och medelstora företag för det stora bortfallet när sjukfrånvaron ökar, men det kommer över huvud taget inte att täcka ett avskaffande av karensavdraget. Det kom från en beräkning efter pandemin av vad den ökade kortfrånvaron kostade. Kostnaden kommer att vara betydligt större än så.

Man håller alltså väldigt tunt, och man finansierar inte sina förslag. Det är de invändningarna jag har. Om arbetsmarknadens parter kom överens om att avskaffa karensavdraget – jag har mycket stor respekt för de förhandlingar som sker mellan dem – kommer jag givetvis inte att opponera mig mot detta.

Jag hade också haft betydligt större respekt för Socialdemokraternas stora vallöfte om det de facto var finansierat, men det är det inte. Här står i stället ledamoten och talar om dynamiska effekter, något som kanske, möjligtvis ska och enligt vissa forskare kan inträffa. Jag tycker att det är ansvarslöst. Jag tycker att det är respektlöst. Jag tycker definitivt inte att det är ett bra sätt att omhänderta skattebetalarnas pengar – eller om det nu är företagen som ska stå för notan.

Vi vet vad som händer. Om sjukfrånvaron sticker iväg och sjuklönekostnaderna äter mycket är det löneutrymmet som kommer att naggas i kanten. Då är det definitivt hårt arbetande människor som återigen får stå för notan. Ska man kompensera företagen kommer det att kosta betydligt mer än vad ledamoten ger sken av, och då är det återigen skatter som ska höjas för hårt arbetande människor. Det tycker jag att man ska vara ärlig med.

Det är inte på något vis så att jag inte ser problematiken. Det gör jag definitivt. Jag förstår att det kan vara mycket tufft för den som ofta är sjuk och har små ekonomiska marginaler. Men man löser inte det genom att fläska på i en valrörelse och ge sken av att detta är något man kan göra i en handvändning. Det tycker jag att man borde ha betydligt större respekt för.

Herr talman! Jag tänker att vi inte ska ta ut segern i förskott och att jag inte ska regeringsförhandla i riksdagens talarstol.

Vi var inne på hur ofta man är sjuk och hur statistiken ser ut. Den är definitivt beklämmande i vissa fall, men man kan ändå konstatera att en genomsnittlig arbetstagare är sjuk cirka 2 gånger per år. Siffrorna skiljer sig mycket riktigt en del mellan män och kvinnor: 1,4 gånger per år om man är man och strax över 2 gånger per år om man är kvinna. I yrken i offentlig sektor är siffran högre. Där är man sjuk ungefär 3,1 gånger per år.

Företagshälsovården räknar fler än 6 sjukfrånvarotillfällen som upprepad korttidsfrånvaro, och vid fler än 10 karenstillfällen under en tolvmånadersperiod omfattas individen av ett allmänt högriskskydd som innebär att ytterligare karensavdrag inte ska göras.

Vid sin noggranna utredning konstaterade arbetsgruppen att karensavdraget innebär en rättvisare försäkringsmässig självrisk än det tidigare karensavdraget och att karensavdraget motverkar ett överutnyttjande.

För vårdbiträdet eller tjänstepersonen finns det många andra åtgärder som skyddar hårt arbetande människors ekonomi, även i tider av sjukdom. För den som ofta är sjuk eller återinsjuknar finns det dock särskilda undantagsregler. Regeringens samlade åtgärder har gjort att ett ensamstående vårdbiträde får behålla ungefär 3 200 kronor mer av sin lön varje månad, vilket innebär närmare 40 000 kronor om året. Bara sedan 2022 har en vanlig barnfamilj fått behålla 5 000 kronor mer i månaden eller 60 000 kronor om året.

Det finns alltså inget slopande av karensavdraget i världen som skulle förstärka vårdbiträdets, undersköterskans, polisens eller handläggarens ekonomi så mycket som skattesänkningar och förbättringar för hushållen som alla vänsterpartier i riksdagen konsekvent har sagt nej till.

Herr talman! Det som jag blir mer orolig över är att ett avskaffande av karensavdraget skulle leda till en mycket högre sjukfrånvaro, höga sjukskrivningar och höga sjuklönekostnader – en ökning med uppemot 40 procent. Detta skulle kosta uppemot 24 miljarder enligt arbetsgruppens analys. Enligt Svenskt Näringsliv skulle det kosta uppemot 40 miljarder kronor – siffror som ledamotens statsministerkandidat, Magdalena Andersson, i SVT för ett tag sedan förvisso påstod att Svenskt Näringsliv hade hittat på. Detta är en ganska grov och svepande anklagelse om man aspirerar på att bli statsminister, men det får stå för henne.

Svenskt Näringslivs siffror utgår från arbetsgruppens beräkningar. Om Socialdemokraterna inte litar på de tjänstepersoner som jobbar på Regeringskansliet och deras öppna beräkningar och vill ifrågasätta dessa får man komma med egna beräkningar. På den punkten är det, herr talman, något tomt. Nu lovar man allt till alla och säger att man ska avskaffa karensavdraget. Men om man går in och läser i Socialdemokraternas egen valbudget ser man att detta är finansierat med 0 kronor. Det för mig återigen in på temat att lova runt men hålla väldigt tunt. Man kan fråga sig om den siffra på 5 miljarder som Magdalena Andersson nämnde för ett år och tre månader sedan var påhittad.

Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig om jag avser att göra några förändringar i regelverket för karensavdrag om jag får fortsätta på min post efter valet.

Regeringens reformer leder till ett Sverige där fler människor försörjer sig själva, fler barn ser sina föräldrar gå till jobbet och välfärden får bättre förutsättningar att räcka till dem som verkligen behöver den.

Under mandatperioden har regeringen noga utrett karensavdraget. I januari 2023 beslutade regeringen att ge en arbetsgrupp i Regeringskansliet i uppdrag att analysera karensavdragets ändamålsenlighet och bedöma om det fanns något behov av förändringar av karensavdraget.

I december 2023 slutredovisade arbetsgruppen sitt uppdrag i departementspromemorian Karenstak och högriskskydd – en översyn av karensavdraget och förslag på utökade undantag (Ds 2023:33). Redovisningen är ett omfattande kunskapsunderlag om karensavdragets konsekvenser och ändamålsenlighet. Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats.

Arbetsgruppen bedömer att karensavdraget innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk jämfört med tidigare karensdag. Arbetsgruppen bedömer också att karensavdraget motverkar överutnyttjande men kan vara belastande för individer med återkommande sjukfrånvaro och för individer med små ekonomiska marginaler.

Det finns en så kallad återinsjuknanderegel som innebär att en sjukperiod som börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats ses som en fortsättning på den tidigare. Då ska något nytt karensavdrag inte göras. Arbetsgruppen konstaterar att det är förhållandevis vanligt att regeln tillämpas vid korttidsfrånvaro vid sjukdom och att det medför ett skydd från karensavdrag.

Arbetsgruppen har analyserat effekterna av att avskaffa karensavdraget. Enligt arbetsgruppens beräkningar är den direkta effekten av ett avskaffat karensavdrag att arbetsgivares sjuklönekostnader ökar med cirka 14 miljarder kronor. Det motsvarar en 38-procentig ökning av arbetsgivares sjuklönekostnader. Med hänsyn tagen till beteendeeffekter beräknas sjuklönekostnaderna öka ytterligare med uppemot 10 miljarder kronor, det vill säga till ungefär 24 miljarder.

Om arbetsgivarna inte skulle kompenseras för ökade sjuklönekostnader är det enligt arbetsgruppen rimligt att anta att kostnaden helt eller delvis kommer att tas från arbetstagarnas löneutrymme i kommande avtalsrörelser. Om arbetsgivarna på något sätt skulle kompenseras av staten medför det kostnadsökningar eller inkomstminskningar för statens ekonomi.

Låt mig i det här sammanhanget avslutningsvis påminna om den möjlighet som redan i dag finns att ge yrkesgrupper och arbetstagare sjuklön från och med den första sjukdagen. Om det finns behov av att göra undantag från karensavdrag för arbetstagare inom specifika yrken eller branscher kan nämligen arbetsmarknadens parter förhandla om sådana undantag genom kollektivavtal. Flera remissinstanser har pekat på detta som en möjlighet att ge specifika yrkesgrupper och arbetstagare sjuklön från och med den första sjukdagen.

Herr talman! Tillåt mig att lite kort genomföra en utbildningsinsats för ledamoten. Jag förstår att man har varit på sommarlov och kanske är lite ringrostig, men låt mig än en gång understryka detta, framför allt för eventuella lyssnare och väljare, eftersom ledamoten piskar upp ganska mycket oro och kanske rädsla – medvetet eller omedvetet – inför vad som komma skall.

Jag känner inte till utredningen, men vad jag däremot känner till är att utredare inte är regeringens företrädare. De är inte heller riksdagens företrädare; i alla fall väldigt sällan. Ni anar inte, herr talman, hur ofta jag får förslag från utredare som pekar på olika sätt att finansiera saker och ting.

Flerbarnstillägget, särskilt det för andra barnet, har man varit och ryckt i många gånger. Det motsvarar 2,3 miljarder, och det används flitigt av utredare för att finansiera diverse olika förslag som ligger inom ramen. Ledamoten försöker nu få det till att detta skulle vara en åsikt som regeringen står för eller ett förslag som regeringen ska lägga fram. Det är väldigt fel och faktiskt också, herr talman, lite fult.

Med det sagt kommer jag att göra allt som står i min makt för att fortsätta driva Sverige i den riktning som gör att fler kan känna ekonomisk trygghet i slutet av varje månad. Det gör man genom hårt arbete, strävsamhet och sparade löner, och detta ska löna sig ännu mer. Framför allt handlar det om att fler barn får se sina föräldrar gå till arbetet, för det är den enskilt viktigaste insatsen för att ta barn ur ekonomisk utsatthet och bryta utanförskap. Vi ska se till att de slipper ärva det utanförskap som deras föräldrar befinner sig i. Det är något som besjälar mig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Under ett valår, som det är nu, då det inte är så många dagar kvar till valet – 33, tror jag – är det extra viktigt med den här formen av debatter. Det blir lite konsumentupplysning.

När Socialdemokraterna säger att de vill stärka ekonomin för barnhushållen och öka tillväxten är det på sin plats att se vad de verkligen föreslår. I sitt senaste budgetförslag, alltså i praktiken deras valbudget, skriver de om höjda barnbidrag, men de lägger inga pengar på sitt förslag.

Höjda barnbidrag, som Socialdemokraterna föreslår, kostar, som ledamoten sa tidigare, 4,5–5 miljarder om året, och de tillfaller alla, oavsett inkomst – miljardärer såväl som låginkomsttagare. Alldeles oavsett detta, herr talman, vilket man kan tycka mycket om, har Socialdemokraterna alltså noll kronor avsatta i sin reformtabell.

Om man ska vara helt ärlig är budgethålet i Socialdemokraternas valbudget betydligt större än så. Det har gjorts olika beräkningar, men det saknas ungefär 50 miljarder. Och ska man vara helt ärlig är hålet betydligt större än så givet att Vänsterpartiets och Miljöpartiets lojalitet knappast kommer gratis.

Detta kommer alltså att bli dyrt och mycket skadligt för Sverige. Då kan man ställa sig frågan: Vem ska betala för kalaset? Det blir som vanligt företagen som får stå för detta. Då vet vi att tillväxten blir lägre, jobben betydligt färre och lönerna definitivt inte högre. Eller så blir det – också som vanligt – hårt arbetande människor som får stå för notan.

Vi har under den här mandatperioden sett till att barnfamiljerna får 5 000 kronor mer i plånboken varje månad. De är inte höginkomsttagare utan normalinkomsttagare i Sverige. De kommer nu att få betydligt mindre pengar i plånboken. I stället ska de – möjligtvis, kanske, eventuellt, om man skrider till verket – få högre barnbidrag; det blir kanske 400 kronor mer i plånboken.

Jag tycker att detta blir en ganska tydlig och god illustration av Socialdemokraternas hela politiska idé. De talar gärna med stora ord om satsningar och att de minsann vill stärka barnfamiljerna, men det sker inte genom sänkt skatt på arbete utan genom höjda bidrag. Det är inte arbetslinjen som gäller, utan bidragslinjen, som de försvarar med näbbar och klor.

Jag tycker att det här faller ganska platt givet att förslagen inte finansieras. Det tycker jag att ett regeringsdugligt parti borde göra. Om man gör anspråk på statsministerposten borde man definitivt finansiera sina förslag. Det handlar helt enkelt om att lova väldigt runt men hålla tunt.

Vi i regeringen har i stället många gånger bevisat att det går att skapa tillväxt, bekämpa inflationen, skapa arbete och minska utanförskapet utan att straffbeskatta den ensamstående mamman som jobbar övertid, studenten som arbetar extra eller familjen som sparar för framtiden på ISK och äger sitt eget boende. Allt detta går att göra utan att riva ned, begränsa eller stoppa hårt arbetande människor. Jag tror att det är precis detta som svenska folket kommer att bejaka och också uppskatta när de skrider till valurnorna i september.

Herr talman! Låt mig börja med att besvara ledamotens avslutande fråga: Varför har vi inte prioriterat att höja barnbidraget? Jo, för att vi har prioriterat att sänka skatten för hårt arbetande människor, sänka förskoleavgiften för barnfamiljer, sänka matmomsen så att matkassen blir billigare, sänka elskatten och, inte minst, sänka drivmedelsskatterna så att man kan ta sig till och från jobbet, skjutsa barn till och från fritidsaktiviteter och ta sig till idrottsarrangemang.

Herr talman! Detta sammantaget ger inte de 150 kronor i månaden som ledamoten efterfrågar utan snarare 5 000 kronor i månaden till hårt arbetande mammor och pappor. Att de får behålla mer av sina intjänade pengar gör stor skillnad.

Herr talman! Något som också gör skillnad är att vi har lyckats bekämpa en skyhög inflation, som gröpte ur både lönekuvert och sparade pengar, och att Sverige enligt EU-kommissionen har gått från absoluta botten i EU:s liga till att ligga i topp. Det är också ett kvitto på att regeringens politik verkligen fungerar.

Ledamoten sa i sitt inledningsanförande att Sverige har en kraftigt ökande arbetslöshet. Det är helt fel. Arbetslösheten sjunker för jag vet inte vilken månad i rad, och jämför man juni månad i år med samma månad förra året har Sverige nu 22 000 färre arbetslösa.

Allt detta är givetvis bra för Sverige, svenskarna och svenska barnfamiljer. Det borde glädja även oppositionen att Sverige i dag står både starkare och bättre rustat att möta framtidens utmaningar.

Att fler får behålla mer av sin lön och att pengarna inte tappar i värde snabbare än vad de kan tjänas in är helt grundläggande. Men för att fler ska kunna lämna utanförskap måste jobben bli fler och tillväxten öka.

Regeringen levererar på alla punkter, och det ser nu betydligt ljusare ut. I juni i år var som sagt 22 000 fler i arbete jämfört med samma månad förra året. Enligt Lars Calmfors, som oppositionen brukar lyssna på, beror detta på att den förda politiken har gett resultat. Skatterna har sänkts, lönerna stiger fortare än priserna och arbetslösheten ser ut att fortsätta att sjunka även under nästa år, vilket är oerhört positivt.

Att det går långsamt, vilket jag kan hålla med om att det gör, beror enligt Calmfors på omvärldsfaktorer. Även jag är otålig och hade gärna sett att återhämtningen kom snabbare. Det skulle den också göra om Ryssland lämnade Ukraina, det blev fred och den riktiga resan med att bygga Sverige starkare kunde påbörjas.

Herr talman! För att långsiktigt hjälpa ekonomiskt utsatta hushåll och minska barnfattigdomen handlar det i grund och botten om arbete, och det kommer det även fortsättningsvis att göra.

Herr talman! Sanne Lennström har frågat finansministern vilket ansvar hon anser att regeringen har för att med sin ekonomiska politik stärka hushållens förmåga att bära de ökade kostnader som följer av att ha barn och vilka åtgärder hon vidtar för att leva upp till det ansvaret. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

I oroliga tider blir ekonomi en allt viktigare faktor för allt fler. Vi ärvde en skyhög inflation, skenande räntor och en utdragen lågkonjunktur. Nu är inflationen bekämpad. Räntorna har pressats tillbaka, och matpriserna går ned.

Under mandatperioden har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att stötta hushållen och stärka deras köpkraft. Regeringen har bland annat lättat skattebördan genom sänkt skatt på arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Regeringen har även stöttat hushållen genom sänkt matmoms, sänkt barnomsorgsavgift och höjda bostadskostnadsgränser i bostadsbidraget, vilket särskilt gynnar barnfamiljer med låga inkomster.

En tvåbarnsfamilj har till följd av våra budgetar under mandatperioden fått ungefär 5 000 kronor mer i månaden, och ett ensamstående vårdbiträde med två barn har fått cirka 3 200 kronor mer i månaden. Detta har verkligen gjort skillnad, vilket man kan se i den fördelningspolitiska redogörelse som varje år görs i vårpropositionen. Det är rätt och rättvist att den som jobbar får behålla mer av sina intjänade pengar.

God ekonomisk tillväxt lägger grunden för ett samhälle som växer och blir starkare. Därför är det extra glädjande att Sverige har gått från EU:s absoluta botten när det gäller tillväxt, där landet låg när vi tog över 2022, till att nu tillhöra toppen, enligt EU-kommissionen.

Regeringen har genom extra ändringsbudgetar för 2026 (prop. 2025/26:236 och 2025/26:275) föreslagit ytterligare åtgärder för att stötta hushållen och den ekonomiska återhämtningen, bland annat sänkt skatt på bensin och diesel, ett nytt el- och gasstöd och ett nytt stöd för sänkta priser i kollektivtrafiken. Riksdagen har också beslutat i enlighet med regeringens förslag, vilket är särskilt glädjande.

Regeringens politik har, sett över hela mandatperioden, gett mest till dem som tjänar allra minst. Effekterna på hushållens ekonomi till följd av regeringens åtgärder under mandatperioden visar att ekonomin procentuellt sett har stärkts mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna. Detta har även lett till att befolkningens ekonomiska standard har ökat och till att andelen med låg inkomststandard har minskat under mandatperioden.

Det bästa verktyget för att bryta ekonomisk utsatthet och motverka låg ekonomisk standard är dock egen inkomst av arbete. För att på längre sikt hjälpa ekonomiskt utsatta hushåll är det därför otroligt viktigt att fler kommer i arbete.

Regeringen vidtar en rad olika åtgärder som syftar till att stärka arbetslinjen och göra det lönsammare att gå från bidrag till arbete. Att fler föräldrar går till jobbet innebär att barn får en stabilare ekonomisk situation och högre ekonomisk standard, vilket är gynnsamt för barns utveckling och trygghet. Detta återspeglas i att det endast är cirka 2 procent av sammanboendehushållen med två förvärvsarbetande föräldrar som har låg ekonomisk standard. När det gäller sammanboendehushåll där ingen av föräldrarna förvärvsarbetar är andelen med låg ekonomisk standard däremot mycket hög – runt 85 procent.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Arber Gashi (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Herr talman! Med nya krav kommer också krav på medfinansiering. Så är det alltid. När det kommer nya lagar och regler för kommunerna är regeringen, och riksdagen som stiftar lagen, skyldiga att skicka med pengar.

Så är det också när det handlar om Äldreomsorgslyftet och att höja kompetensen. När det gäller språkkravet ligger pengarna just i Äldreomsorgslyftet, men det finns också andra pengar, som jag inledde med att redogöra för. Det är sådant som löper årligen för merkostnader för språkkravet.

Vi kommer att införa obligatoriskt, och inte bara frivilligt, utdrag ur belastningsregister och misstankeregister för att öka tryggheten och säkerheten för äldre. Det kommer också att kunna göras under befintlig anställning. Även detta kommer säkert att följas av krav på medfinansiering, men det återstår att se vad utredningen säger om det hela.

I dag, herr talman, har vi varit väldigt överens i många delar. Jag uppfattar att Socialdemokraterna också tycker att det är en bra idé att stärka just delarna kring ledarskapet för att öka attraktionskraften och statusen för detta viktiga yrke. Men det handlar framför allt om att höja kvaliteten och se till att tryggheten och säkerheten för äldre blir bättre.

Det finns dock en grundläggande motsättning, som vi inte har talat så mycket om. Vi pratar mycket om pengar och pengar som inte finns. Pengar som definitivt inte finns är pengarna i Socialdemokraternas budget.

När man nu står här och talar om allt man lovar och ger löften om saker och ting som ska förbättras trattar det ändå ned i det faktum att det i Socialdemokraternas budget, som man lade fram här, alltså saknas 50 miljarder kronor. Vi talade tidigare här om karensavdraget – där finns ingen finansiering över huvud taget. Om man skulle genomföra det skulle det kosta 20–40 miljarder.

Det är en sak att stå och lova och säga att man vill satsa och höja ambitionen. Men när man inte har finansierat löftena i sin egen budget blir det ganska tunt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag börjar där jag slutade, i det arbete som regeringen har utfört under mandatperioden för att steg för steg helt enkelt höja kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg.

Det sista steget i detta är utdrag ur belastnings- och misstankeregister. Det är något som jag tycker är otroligt viktigt, inte minst för att rensa ut dem som är direkt olämpliga att jobba där. De är inte många, men de förstör otroligt mycket för en hel yrkesgrupp och framför allt för den äldre som drabbas.

En viktig del i arbetet har varit just att medarbetare måste kunna lita på sina kollegor. När vi steg för steg höjer kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg förstår jag att vissa tycker att detta inte riktigt rimmar med den kompetensbrist vi har. Men det beror just på att vem som helst inte kan jobba inom svensk äldreomsorg. Det är ett väldigt avancerat yrke som kräver mycket. Det kräver kompetens, det kräver det svenska språket, det kräver otroliga mängder tålamod och empati och det kräver förmåga till bemötande.

Det handlar om att man behöver vara lämplig och kunna lita på sina medarbetare eftersom detta ofta är ett teamarbete. Dessa delar är först och främst till för att öka tryggheten och säkerheten för äldre och höja kvaliteten inom svensk äldreomsorg. Det handlar om att steg för steg helt enkelt öka attraktionskraften och statusen i dessa viktiga yrken, för vem som helst kan alltså inte jobba inom äldreomsorgen.

Det finns en annan del som jag har märkt under många av mina studiebesök. Vi pratar ibland om minutstyrning och hur dåligt det är för både stress, press och kultur i allmänhet. Jag håller helt med.

Det finns delar där man använder ett planeringsverktyg och samtidigt har ett uruselt ledarskap och en chef som inte ser och bekräftar sina anställda utan i stället styr med minuter. Det tas då ingen hänsyn till att Agda behöver längre tid på toaletten eller med duschningen för att hon har blivit så mycket sämre, och man har inte använt planeringsverktyget på det sätt det var menat att använda. Då blir det katastrof. Då får man sjukskrivningar och personal som går från heltid till deltid, och man får definitivt personal som lämnar yrket. Så kan vi inte ha det.

Om jag får frågan från mina kommunföreträdare om jag rekommenderar minutstyrningen säger jag alla dagar i veckan: Nej, det gör jag inte! Men jag tänker inte lagstifta mot ett specifikt planeringsverktyg.

Vad jag däremot tänker göra är att jobba för att stärka ledarskapet i svensk äldreomsorg. Alldeles oavsett om det handlar om privat regi, kommunal regi, en stor kommun, en liten kommun, norr eller söder sammanfaller ofta kvalitet i äldreomsorgen, låga sjukskrivningstal, lättare att rekrytera, många som jobbar heltid och är nöjda med sin anställning och framför allt äldre som känner sig trygga och säkra och som är glada och har en livskvalitet med en sak, och det är ledarskapet.

Just därför har jag nyligen tillsatt en utredning om att ta fram ett ledarskapsprogram, precis som det vi har inom skolan. Vi skulle ju aldrig drömma om att plocka bort rektor och biträdande rektor inom skolans och förskolans värld. Men inom äldreomsorgen finns inget liknande; det finns inga stödfunktioner till alla de duktiga socionomer och sjuksköterskor som jobbar som enhetschefer.

Jag tror att det är avgörande att stärka ledarskapet inom svensk äldreomsorg om vi ska få en bättre kvalitet. Vi ska ha ett ledarskap som ser och bekräftar sina medarbetare och som höjer statusen och attraktionskraften för de här viktiga yrkena. Framför allt ska vi ha ett ledarskap som när man får frågan ”Vem är ni till för?” svarar: de äldre.

Jag ser fram emot att ta emot denna utredning, inte den här mandatperioden men nästa, och att därmed också kunna sjösätta en ledarskapsutbildning inom svensk äldreomsorg.

Min fråga blir givetvis: Är detta något som Socialdemokraterna stöder?

Herr talman! Jag tänker att det kanske inte är helt lämpligt att ställa folk till svars som inte kan vara här och försvara sin ståndpunkt. Jag svarar för min del, för mitt parti och framför allt för regeringens synpunkter när det gäller dessa frågor.

Jag kan inte nog understryka att i stort sett allting vi har gjort under den här mandatperioden inom äldreomsorgen har handlat om att öka tryggheten och säkerheten för äldre och se till att äldres integritet och självständighet kan värnas – och därmed också valfriheten och kvaliteten i alla delar. Det gäller alla de reformer vi går fram med.

Ett otroligt viktigt perspektiv har varit att stärka alla fantastiska medarbetare i deras arbete. De går varje dag till jobbet och sliter hårt. Jag vet att det är otroligt tufft på många ställen, givet att kompetensförsörjningen är den allra svåraste nöten att knäcka när det gäller äldreomsorgen men också det faktum att kompetensnivån i vissa fall är alldeles för låg. Men steg för steg höjer vi kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg, och då handlar det om att just stärka medarbetarna på arbetsplatsen.

Vi satsar på Äldreomsorgslyftet, som jag verkligen kan ge er en eloge för att ha infört. Det är kanske det enskilt viktigaste och bästa statsbidrag som har utformats i den här kammaren. Det ger pang för pengarna direkt, som jag brukar säga, och kommer dem till del som de är till för, det vill säga de äldre, och stärker medarbetarna på plats.

SKR har dragit slutsatsen att vi tack vare Äldreomsorgslyftet har lyckats bromsa upp kompetensbristen i svensk äldreomsorg. Det är klart att vi då fortsätter att utveckla det.

År efter år har vi dragit käppar ur hjulen för att kommunerna verkligen ska kunna nyttja detta statsbidrag. Tyvärr nyttjas än så länge bara ungefär 1,2 miljarder av 1,8. Därför har vi valt att inte gå vidare och utöka det ännu mer, nu när även språkkravet ingår. Men jag hoppas verkligen att varenda krona i Äldreomsorgslyftet används i kommunerna och kommer dem till del som behöver det bäst, det vill säga medarbetarna, för att stärka kompetensen och därmed öka kvaliteten för de äldre.

Vi har varit tydliga i vårpropositionen med att vi ser ett behov av att fortsätta stärka kompetensförsörjningen i kommunerna. Det är också regeringens uppdrag. Steg för steg har vi som sagt stärkt kompetensen. Vi inför nu språkkravet för att äldre ska kunna förstå och göra sig förstådda. Vi har i många år sett väldigt stora brister. Socialdemokraterna mäktade inte med att ta tag i dem, men det gör vi nu. Utgångspunkten är givetvis att äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda.

Man får inte den valfrihet och den möjlighet att påverka sin livssituation som man förtjänar om man inte kan förstå och göra sig förstådd. Det är A och O. Det handlar givetvis, herr talman, även om medicinsk säkerhet, dokumentation och läkemedel och att det måste bli rätt. Men det handlar precis lika mycket om arbetsmiljön och att stärka alla dem som jobbar inom äldreomsorgen. Vi ska inte sparka ut dem som gör ett fantastiskt bra jobb men kanske inte pratar perfekt svenska utan snarare se till att de kan vara kvar och att stärka dem i svenska språket så att de kan göra sin fantastiska insats och de äldre kan förstå och göra sig förstådda.

Språkkravet är minst lika viktigt för arbetsmiljön som det är för den medicinska säkerheten. Där handlar det förvisso och liv och död. Men att säkra svenska språket och att ha språkkravet kommer att minska frustration och onödiga konflikter och framför allt bidra till en bättre och trevligare arbetsmiljö.

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att Sveriges kommuner har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att stärka äldreomsorgen och möta de växande behoven.

Sverige står inför en demografisk förändring där gruppen äldre, särskilt de allra äldsta, ökar i antal. Det är i grunden en positiv samhällsutveckling som speglar ökad livslängd, bättre hälsa och ett samhälle där fler kan leva ett långt liv. Detta är något vi ska vara mycket stolta över. Samtidigt innebär denna utveckling att äldreomsorgen behöver fortsätta utvecklas för att möta både dagens och framtidens behov.

I Sverige har vi en ordning med kommunalt självstyre. Äldreomsorgen ryms inom det kommunala ansvarsområdet. Kommunerna har genom den kommunala beskattningsrätten både ett långtgående ansvar för och en stor möjlighet att påverka finansieringen av sin verksamhet. Skatteintäkterna står för den allra största delen av kommunernas totala intäkter. Kommunernas ekonomiska förutsättningar är därför, liksom för övrig offentlig sektor, starkt kopplade till skatteunderlagets utveckling och den ekonomiska tillväxten. För att långsiktigt stärka kommunernas ekonomi och förutsättningar att finansiera äldreomsorgen har därför ökad tillväxt och en återupprättad arbetslinje stor betydelse.

Under 2023 och 2024 var det ekonomiska läget i kommunsektorn ansträngt på grund av den höga inflationen; vi ärvde som bekant en tioprocentig inflation. För att stärka kommunernas förutsättningar att utföra sitt välfärdsuppdrag höjde därför regeringen de generella statsbidragen med 6 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) och 10 miljarder kronor i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). Nivåhöjningarna var permanenta och gäller alltså även fortsättningsvis. Kommunerna får också fortsatt riktade statsbidrag för äldreomsorgen, såsom sektorsbidraget, som kommunerna kan nyttja utifrån sina egna förutsättningar och behov. Sektorsbidraget uppgår för äldreomsorgen till 4 miljarder kronor för 2026.

Kommunsektorns ekonomi stärktes under 2025, och denna förstärkning antas fortsätta under 2026, främst till följd av en förbättrad konjunktur och en ökad skatteunderlagstillväxt. För 2026 och 2027 förväntas skatteintäkterna öka ytterligare i takt med en stärkt konjunktur. Lägre pensionskostnader 2025 förbättrar de ekonomiska förutsättningarna i kommunsektorn, och resultatet bedöms därför stärkas. För 2026 förväntas kostnaderna öka i paritet med skatteinkomstutvecklingen.

Äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen, som fortsätter att arbeta med reformer på flera områden för en starkare och tryggare äldreomsorg i hela landet. Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) förstärkt och vidgat Äldreomsorgslyftet. Kompetenssatsningen föreslås förlängas till 2027 och omfatta 1,8 miljarder kronor per år för 2026 och 2027. Regeringen konstaterar att Äldreomsorgslyftet har fått ett omfattande genomslag i verksamheterna och bedömer att det är angeläget att kommunerna även efter 2027 fortsättningsvis får möjlighet att utbilda personalen inom ramen för detta. I juli i år träder lagförslag om ett språkkrav inom äldreomsorgen i kraft. För kommunernas arbete med den nya regleringen avser regeringen i enlighet med budgetpropositionen för 2026 att öka det generella statsbidraget med 90 miljoner kronor för 2026, 165 miljoner kronor för 2027 och 150 miljoner kronor för 2028 och framåt. Där tilläggs dessutom Äldreomsorgslyftet, där de satsningarna ingår.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska lämna förslag för att stärka kompetensen hos chefer inom äldreomsorgen och förbättra deras förutsättningar att leda arbetet (dir 2026:26). Syftet är att säkerställa trygg och säker vård och omsorg för äldre genom att stärka förutsättningarna för en hållbar kompetensförsörjning. Uppdraget ska redovisas senast den 2 april 2027.