Fru talman! Tack för ordet! "Tack för ordet" är faktiskt ett fint begrepp. Det är inte alla som får ordet. Faktum är att rätten att uttrycka sin mening förtrycks och begränsas i allt fler länder.

Det är heller inte alla som vågar ta ordet. Journalister gör det, men självcensuren ökar och de fria, oberoende medierna minskar.

Det är inte heller alla som är varsamma med orden. Vi i konstitutionsutskottet är det. Jag ska återkomma till detta.

Fru talman! För några dagar sedan firade vi Sveriges nationaldag. Varför det är just den 6 juni brukar vara en ständigt återkommande fråga. Det är av två skäl. Den 6 juni för 501 år sedan valdes Gustav Vasa till kung i Sverige. Det medförde att Sverige bröt sig ur Kalmarunionen med Danmark och Norge och åter blev ett självständigt land med en egen kung och en ny kunglig dynasti, Vasaätten.

Det andra skälet, som kanske intresserar oss i konstitutionsutskottet mer, är att riksdagen den 6 juni 1809 skrev under den regeringsform som lade grunden för det moderna Sverige. Den innebar mer makt till folket - mer demokrati efter en tid då kungamakten hade kunnat bestämma i stort sett allt själv. Och, kära åhörare, det var ett nyinrättat konstitutionsutskott som arbetade fram den regeringsformen. Utskottet fick en permanent plats i riksdagens arbete och gavs också uppdraget att granska hur regeringen lever upp till de lagar och regler som reglerar regeringsarbetet.

Vi har utfört detta uppdrag i över 200 år. När vi står här nu är det både ett historiskt arv som vi förvaltar och för vidare och en demokratisk tradition som vi bär vidare.

Låt mig komma in på årets granskning. Vi lämnar som ni vet två granskningsbetänkanden varje år - ett på hösten som är mer administrativt inriktat och ett på våren om statsrådens tjänsteutövning utgående från de KU-anmälningar som riksdagsledamöter har gjort angående detta.

Det är viktigt att poängtera att ingen av dessa granskningar handlar om hur regeringen har agerat ur politisk synpunkt. Det är inte detta vi granskar, utan det är den formella sidan av regeringsarbetet som granskas.

I utskottet har vi en särskild uppgift. Det handlar om att både ha en stor integritet när det gäller att granska hur regeringspartierna sköter sig och om att också höja sig över den dagsaktuella partipolitiken.

Fru talman! Inget granskningsår är det andra likt. Antalet anmälningar liksom innehåll varierar. Vad gäller antalet kan vi säga att konstitutionsutskottet de senaste tolv åren haft mellan 18 och 48 anmälningar varje år.

Detta år och denna vår har vi granskat totalt 29 ärenden. Vi har funnit brister - det är ju detta som brukar vara intressant att ta reda på - i fem av ärendena. I tolv ärenden gör vi uttalanden som inte pekar på brister men väl på mer konstitutionella fynd.

Ärendena i årets granskning är olika, men några större penseldrag kan ändå urskiljas.

Många ärenden berör klimatpolitiken och handläggningen av den. Det speglar möjligtvis var den politiska debatten har legat någonstans under förra året. Utskottet har funnit brister i tre ärenden där klimat- och miljöministern är ansvarig. Två av dem handlar om uttalanden, bland annat det felaktiga uttalandet om när klimathandlingsplanen skulle lämnas till riksdagen.

Fru talman! Korta beredningstider är också något som konstitutionsutskottet och årets granskning belyser. För konstitutionsutskottet, som är en vakthund när det gäller kvaliteten i lagstiftningen och de parlamentariska processernas integritet, är detta en väldigt intressant fråga. Vi har inte funnit några brister i årets granskning men vill återigen påminna om att vi förstår att politik ibland behöver gå fort, men tidsfrister ska frångås bara när det är absolut nödvändigt. Lagstiftningen ska hålla en hög standard, och korta beredningstider kan påverka kvaliteten.

Fru talman! Det är också en av regeringens huvuduppgifter att styra förvaltningen. Det ska göras noggrant, ansvarsfullt och med respekt för det regelverk som gäller. Några ärenden vi granskat handlar om just detta.

Ett ärende rör förflyttningen av en generaldirektör. Där pekar utskottet på det viktiga i att dokumentation förs så att inte meningsskiljaktigheter uppstår om vad som gäller. Utskottet konstaterar också att det i slutändan är ministerns ansvar att säkerställa att frivillighet för en förflyttning råder och om inte överväga en formell förflyttning enligt lagen om offentlig anställning, något som inte har skett i detta fall.

Vi har också tidigare granskat ett liknande ärende, 2019, där utskottet också konstaterade att det är olyckligt att man inte har en liknande bild av frivilligheten.

Fru talman! Ett ärende som också rör förvaltningsfrågor och fick mycket medial uppmärksamhet gäller de så kallade Tidölönerna. Där kan utskottet konstatera att det är av stor vikt att det finns en välfungerande regeringsmakt. Den gynnas av att det finns ett regeringskansli vars medarbetare är anställda på sakliga grunder som förtjänst och skicklighet och bidrar med kompetens oavsett vilken politisk inriktning regeringen har. Detta är också något som statsanställda sätter ett stort värde på - att inte bli politiserade. Det skapar också den integritet som behövs gentemot politiken och det respektavstånd mellan politik och förvaltning som behöver finnas.

Vi konstaterar att införandet av Tidölönerna var en sak som hade kunnat innebär att man partipolitiserade förvaltningen, och som många konstaterade var införandet olyckligt. Vi kan dock inte lasta regeringen för detta. Vi har haft utfrågningar där förvaltningschefen har redogjort för hur detta har gått till. Flera av dessa företrädare har också konstaterat att det var olyckligt.

Högskolestyrelserna är en annan sak som vi har granskat. Det är viktigt att värna den akademiska friheten. Det är viktigt att högskolestyrelserna har en väldigt självständig roll - en mer självständig roll än exempelvis styrelserna i många andra myndigheter. Den akademiska friheten måste värnas genom detta. Därför har vi också funnit en brist i utbildningsministerns hantering av de förkortade förordnandena i högskolestyrelserna. Beskedet om detta kom enligt utskottet i ett onödigt sent skede.

Fru talman! Om ni åhörare till denna debatt tycker att vi i kammaren verkar lite trötta i dag gör ni nog en helt korrekt betraktelse. Vi är många som i flera månader arbetat intensivt med EU-valrörelsen samtidigt som vi burit upp riksdagsarbetet. Och vi i konstitutionsutskottet har arbetat länge och väl med det betänkande som vi i dag debatterar och redovisar här i kammaren.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att vår granskning bidrar till att göra regeringsarbetet bättre. Det är min och, tror jag, utskottets ledamöters fasta övertygelse. Vi är också medvetna om att en gedigen och seriös granskning som landar i enighet gör att vi i större utsträckning blir praxisskapande, vilket vi har stor vördnad inför.

Detta betänkande innehåller som sagt inga reservationer. Det ligger många timmars arbete bakom våra ställningstaganden, och det är för att vi är varsamma med orden. Vi vet nämligen att ord har betydelse, särskilt när våra ord blir vägledande och praxisskapande för framtiden.

Jag vill å hela utskottets vägnar rikta ett stort tack till kansliet för professionellt och sakligt stöd. Tack också till alla ledamöter för konstruktivt, seriöst och engagerat arbete!

Med detta inledningsanförande i denna debatt vill jag härmed överlämna KU:s granskningsbetänkande till riksdagen. Jag föreslår att det läggs till handlingarna.

Fru talman! Fru ordföranden i utskottet sa att vi möjligen ser lite trötta ut. Det gör vi efter många långa sammanträden. Jag har tappat räkningen på hur många timmar som har krävts för att åtta riksdagspartier skulle komma fram till dessa gemensamma slutsatser. Detta är vad åtta riksdagspartier klarat av att enas kring mitt i en Europavalrörelse. Detta leder möjligen till det andra skälet till att vi kanske ser lite mörka ut under ögonen. Det var ju valvaka i går kväll. Jag tror att det var många som satt och tittade noggrant på varje ny decimal som successivt tickade in. Det är sådant som vi politiker gör.

När demokratin är i full sving är det spännande. Att väljarna lägger sin röst i valurnorna spelar stor roll. Men konstitutionsutskottet arbetar i bred enighet lite oavsett vad. Det är en fantastisk styrka i vårt arbete. Det har varit en konstant i över 200 år. Vi strävar efter samsyn och efter att se saker och ting på samma sätt. Det handlar om att grundreglerna i fråga om hur vårt land styrs ska vara desamma oavsett vem som styr. Vi ska vara överens om spelreglerna i vår demokrati. Det är helt avgörande, fru talman, för att legitimiteten ska värnas i det system som vi har.

KU:s roll är i det avseendet helt omistlig i det system som vi har. Det finns från andra sidan vattnet, som vi brukar säga, alltså från Regeringskansliet, ett stort intresse för våra slutsatser. Så sent som i går, på valdagen, stötte jag i en kampanj på ett statsråd som hade många frågor om hur vi hade resonerat och hur vi hade landat i de olika slutsatserna, inte i syfte att sätta sig till doms över våra slutsatser utan i syfte att lyssna och få vägledning av vad vi konstaterat. Det är något som jag tycker är ett viktigt hälsotecken i vår svenska demokrati.

Vi har en viktig uppgift som utskott, och det är en uppgift som jag vet att vi alla tar på väldigt stort allvar. Det handlar om att just granska och att göra det på ett sakligt och korrekt sätt och om att komma överens och visa att vi kommer överens i en tid när det är väldigt svårt att komma överens över partigränser.

Vi har i detta betänkande kommit med flera skarpa pekpinnar och funnit brister i regeringens arbete. I inte mindre än fem ärenden har det påtalats brister. Utöver det har det gjorts flera viktiga medskick, som har beskrivits tidigare.

Jag ska inte grotta ned mig i varje enskilt sådant. Jag vill bara nämna att en viktig faktor när det gäller vår granskning också är vad som anmäls till konstitutionsutskottet. Det är de anmälningar som ligger på vårt bord som vi utgår från i vår vårgranskning. Därför är det viktigt att vi får bra anmälningar, som ställer viktiga konstitutionella frågor. Då har vi möjlighet att granska på ett bra och gediget sätt.

Jag skulle vilja säga att det finns flera sådana anmälningar, och vi har gjort väldigt intressanta granskningar. Det innebär inte att allting alltid är brister, men det kan innebära att vi får titta på djupet på en fråga som annars inte hade blivit ordentligt nagelfaren.

En sådan fråga är frågan om de så kallade Tidölönerna, som har nämnts tidigare. En annan är frågan om krishanteringen efter trafikstoppet på E22 vid snökaoset. Krishanteringen på marken lämnade en hel del övrigt att önska, och det ställs såklart helt relevanta frågor: Hur har Regeringskansliet hanterat detta utifrån den uppgift som Regeringskansliet har?

Hade ett bättre arbete i Regeringskansliet kunnat förbättra situationen på marken? Vi har inte kunnat finna det i vår granskning, men frågan måste ställas och utredas - annars förblir den obesvarad. Mycket av det är också konstitutionsutskottets uppgift: att finna svar på de frågor som annars hade lämnats obesvarade och ge väljarna och allmänheten en djupare insyn i hur det här landet styrs och hur regeringsmakten utövas än vad de annars hade kunnat få.

Konstitutionsutskottet har särskilt viktiga befogenheter att titta på djupet i frågor, och det kanske hör till våra viktigaste uppgifter. Alla de som påstår att konstitutionsutskottet är tandlöst ska betänka att det i konstitutionsutskottets granskning i princip varje år uppdagas nya saker som annars inte hade kommit allmänheten till del på samma sätt, eftersom ingen annan har den här rollen att sammanställa, granska och på djupet titta i frågor. Den journalistiska verksamheten har såklart en oerhört viktig uppgift inom ramen för sitt arbete, men KU är unikt i sin roll.

Fru talman! Jag ska inte fördjupa mig i särskilt många ärenden, men årets samarbetsklimat i utskottet bådar gott inför framtiden. Jag tror att vi har goda förutsättningar att fortsätta axla denna mycket viktiga uppgift tillsammans på ett sätt som gör att det finns skäl att vara stolt och att de som liksom jag är svårt förtjusta i vår svenska demokrati får hopp om framtiden.

Samarbete i demokrati- och grundlagsnära frågor mellan partier och över blockgränserna är viktigt. Vi har en tradition av att ha mycket breda koalitioner i det här landet när vi agerar i grundlags- och demokratinära frågor. Det är någonting som Moderaterna alltjämt står upp för och alltid vill värna. Vi ser det som en nödvändighet för legitimiteten i vår svenska demokrati.

Konstitutionsutskottet är här ett gott föredöme. Vi behöver mer av KU-anda i svensk politik. Det tror jag att vi alla i utskottet kan skriva under på. Jag förstår samtidigt att det kanske inte är det lättaste för alla att riktigt smälta vad det här innebär när man inte tidigare varit en del av det själv.

Jag var själv förhållandevis skeptisk när jag kom in i konstitutionsutskottet för flera år sedan; jag tyckte nog att det kanske var lite i tandlösaste laget. Men det var, fru talman, innan jag riktigt såg effekterna av vårt arbete och vad det leder till. Det var innan jag såg på djupet hur viktig uppgiften är och vilka viktiga resultat vår granskning når fram till.

Det som är intressant att förmedla i ett medialt landskap är konflikter och friktionsytor. När politiker som är uppfödda i en sådan kultur ska sätta sig ned och försöka komma överens görs inte heller det helt utan friktion. Men vi kan vara stolta över att vi har gjort det.

Jag kan inte yrka bifall till utskottets betänkande, även om jag väldigt gärna hade velat göra det. Vi har redan beslutat om detta i konstitutionsutskottet. Men jag kan varmt rekommendera betänkandet för läsning, inte bara för statsråd utan även för nyfikna samhällsmedborgare som vill veta hur regeringen har fullgjort sin uppgift.

Fru talman! Precis som flera har sagt här i talarstolen är vi nog lite trötta i dag. Det är säkerligen därför att många av oss var vakna sent i går på grund av valvakan. Men det kan också bero på att när vi lämnade ifrån oss vårt eniga betänkande för ett par veckor sedan hade vi jobbat hårt och intensivt.

Vi har långa möten, och vi har långa diskussioner. Till skillnad från många utskott har vi möten som pågår och pågår, och vi har diskussioner som pågår och pågår. Det är väl därför som vi kan landa i ett gemensamt betänkande.

Det tar tid att nå samförstånd, och det tar kraft att nå samförstånd, men vi har lyckats i år igen.

Det är en viktig granskning vi gör varje år, och den är till för att se om regeringen och dess ministrar följer vårt konstitutionella regelverk. När så inte är fallet ska vi peka på vad som har brustit och tala om hur vi ser på detta och hur allvarligt det kan vara.

Resultatet av granskningen är ett betänkande på drygt 220 sidor. Det är omfattande läsning som jag, liksom Erik Ottoson, varmt rekommenderar den intresserade samhällsmedborgaren att ta del av. Hur har vi i KU resonerat, och hur har vi kommit fram till det vi har kommit fram till?

Utskottet har, som flera har varit inne på, under året hanterat 29 anmälningar, och vi har funnit brister i fem ärenden. Vi har även gjort medskick i tolv ytterligare ärenden där vi ser förbättringspotential, saker att jobba med. Vi strävar hela tiden efter att vi och regeringen ska göra jobbet ännu bättre.

Jag kommer inte att gå in på dessa ärenden i mitt inledande anförande, utan jag återkommer i följande anföranden. Men jag vill lyfta upp, som någon har gjort tidigare, att tre ärenden faktiskt har fallit bort längs vägen. De har rört uttalanden som något statsråd har gjort. Anledningen till att vi i KU har valt att inte ta upp dem till bedömning i sak inom ramen för vår granskning utan lämnat dem utan vidare åtgärd är att det har varit fråga om uttalanden som till sin karaktär inte har någon konstitutionell grund.

Här vill jag framhålla det stora arbete som vi i KU gjorde förra året när vi tog fram en modell för att kunna avskriva ärenden, det vill säga inte behandla dem i sak utan i stället skriva av dem. Så kan vi göra i de fall vi landar i att ett KU-anmält uttalande från ett statsråd, utifrån den situation där uttalandet har gjorts och utifrån innehållet, snarare är ett uttalande som ska bemötas i den politiska debatten. Självklart är det viktigt att statsråd är sakliga i sina uttalanden och håller sig till fakta. Vi behandlar också en stor mängd uttalanden i årets betänkande, men det har hänt att det har kommit in anmälningar till KU som faktiskt inte har någon konstitutionell substans.

Förra året landade vi i att vi vill stävja en utveckling där anmälningar till KU riskerar att användas för att få medial uppmärksamhet i en fråga när det inte har funnits något konstitutionellt att angripa. Det arbetet gjorde vi för att värdet av det KU faktiskt granskar och uttalar sig om inte ska urholkas. Det är därför glädjande att se att de flesta av de anmälningar vi har fått in till årets granskning håller måttet.

Fru talman! Jag vill också passa på att framföra ett varmt tack till utskottets kansli, som med sitt professionella handlag bistått oss ledamöter under arbetets gång. Kansliet har en stor del i att vi har en gedigen slutprodukt att lämna över till riksdagen. Jag vill även tacka mina kollegor i utskottet för väl utfört arbete.

Våra diskussioner har ofta varit intensiva, ibland även hetsiga, när argumenten har studsat mellan oss. Men det känns bra att stå här och uppriktigt säga att diskussionerna i utskottet har förts i en respektfull ton. Jag har upplevt en ambition från allas sida att komma framåt i våra bedömningar för att så småningom nå ett gemensamt resultat. Det känns särskilt bra när jag, liksom många med mig, annars upplever att det blir en allt hårdare ton i den politiska debatten. Vi ser tyvärr i dag ofta ett mycket hetsigt politiskt debattklimat. Det gäller i Sverige och i övriga delar av den demokratiska världen, i USA och i flertalet länder i Europa. För egen del tror jag att ett hårt polariserat debattklimat där politiker väljer att spela på väljarkårens känslor och gärna använder sin tid i rampljuset till ett slags underhållande föreställning i stället för att framföra sakliga, kanske inte alltid så underhållande, argument inte är något som gynnar vår demokrati i förlängningen. När politiker inte drar sig för direkta personpåhopp, och även tillskriver politiska motståndare vissa negativa personliga egenskaper för att själv nå fördelar och framställa sig i vacker dager, göder det hat och hot och är direkt skadligt för vår demokrati.

I den valrörelse som just har avslutats inför valet till Europaparlamentet som ägde rum i går har jag mött många väljare som har uttryckt att de inte orkar med den politiska debatten. De tycker att den många gånger är osaklig. Sådana kommentarer är ett underbetyg till oss politiker. Om vi möter misstroende mot oss politiker, kanske vi i förlängningen möter politikerförakt. Då blir det svårt att få legitimitet för det arbete vi gör i vardagen i våra olika politiska församlingar. Det är ett arbete som sällan är särskilt glamoröst utan mer handlar om diskussioner och tuffa förhandlingar för att nå resultat att leverera till våra väljare. Om vi saknar legitimitet för det arbetet har vi ett allvarligt demokratiproblem.

Fru talman! Därför är det fint att stå här som ledamot i konstitutionsutskottet och prata om att vi har en resonerande ton i vårt utskott och att vi försöker nå samförstånd. Det är ett av många välkomnat inslag i det politiska landskapet, det vill säga att vi politiker kan bryta sakliga argument mot varandra och trots ideologiska utgångspunkter i flera fall hitta fram till kompromisser. Min förhoppning är att vi kan fortsätta att arbeta på detta konstruktiva sätt i denna KU-anda under nästkommande år. Vi ska gärna låta denna anda nå utanför KU:s sammanträdesrum. Om vi ska lyckas med detta måste vi ha en samsyn om de grundläggande spelreglerna för det demokratiska samtalet, och samtliga ledamöter oavsett partifärg måste vara beredda att skriva under på detta.

Fru talman! Det är inte utan en känsla av lättnad jag står här i dag. Jag har sett fram emot dagens debatter avseende KU20 och konstitutionsutskottets vårgranskning. Vi har levt med detta i flera månader, och nu är vi äntligen framme.

För drygt en vecka sedan presenterades de 29 ärenden som utskottet haft att ta ställning till det här året. De vändes och vreds på, frågor formulerades, genmälen granskades och statsråd kallades till utfrågning. Allt det är redan känt. Men efter att ha smält kommentarer från medier och andra och efter att ha fått lite avstånd till frågorna är det nu tid att sammanfatta och kanske också i någon mening blicka framåt.

Fru talman! Som flera tagit upp här har vi i partierna de senaste veckorna haft ett energiskt och koncentrerat fokus på EU-frågor inför det val av ledamöter till Europaparlamentet som avslutades i går. De mer formella frågorna kring hur beslutsfattandet i Bryssel och Strasbourg går till har kanske inte varit högst på agendan i debatterna. Mig veterligen har inte heller riksdagens roll i EU-samarbetet varit någon kioskvältare. Men jag tänker ändå att det så här dagen efter kan finnas anledning att fundera något över det, nu när vi alla varit ute bland våra väljare mer än under vanliga försommarveckor.

Det är ju inte alldeles ovanligt att människor man möter eller som kanske intervjuas i radio- eller tv-nyheter uttrycker att det är för mycket som bestäms i Bryssel. Är det inte snus och eldning av kvistar i trädgården är det fri- och rättigheter som många tycker lika gärna eller bättre kan skötas på hemmaplan.

När Sverige blev medlem i Europeiska unionen för snart 30 år sedan innebar ju det att riksdagens rätt att fatta beslut i vissa ärenden flyttades till beslut i Bryssel av parlament och råd. För att i någon mån bibehålla riksdagens inflytande över politiken inrättades EU-nämnden, där regeringen kan och förväntas samråda med riksdagen i EU-ärenden.

Det är ett delvis lite ostadigt system, tycker jag, bland annat för att europeiska länder helt enkelt inte är lika och av naturliga skäl har olika uppfattning om till exempel deadliner.

Vi har i år granskat två sådana ärenden, som handlar om fiskefrågor - som i sig är ett komplicerat kapitel med kvoter, vetenskaplig forskning och fiskare och samhällsorganisationer som sällan eller aldrig har samma uppfattning om de utmaningar vi står inför.

Förra året hade vi två andra ärenden, ett som handlade om järnvägar och ett som sammanfattar en del av problematiken - att göra information och kunskap tillgänglig vid en tidpunkt som ger riksdagens EU-nämnds ledamöter en rimlig chans att ta ställning och förankra i sina riksdagsgrupper.

Vi har, lite inom parentes, också ett ärende till nästa år som handlar om rovdjurens antal i Europa och i Sverige. Men det får vi prata om nästa år.

Gemensamt för alla dessa är att kommunikationen mellan rådet, kommissionen, Regeringskansliet i Sverige, vår svenska representation i Bryssel och EU-nämnden är känslig för förseningar och otydligheter. Det är frågor som KU egentligen inte kan granska, vilket gör att granskningarna blir lite begränsade och ibland landar i att våra tjänstepersoner såväl i Bryssel som på Regeringskansliet och i EU-nämnden blir offer för omständigheter som kanske skapats av ordförandeländers tvehågsenhet eller för den delen förhandlingspositioner som är låsta eller dokument som inte produceras och distribueras i tid inför mötena.

Jag var i fredags på Våxtorps marknad, lite söder om Laholm. Det är en fantastisk tillställning där södra Sveriges samtliga knallar samlas. I ärlighetens namn tror jag inte att resonemanget hade hjälpt mig i diskussionerna där, för de handlade om helt andra saker. Det skulle ändå vara värdefullt att någon gång granska själva processen med dokumentation till och från Bryssel och se om det eventuellt finns förbättringsmöjligheter inom den del av systemet som vi råder över.

Fru talman! Det blev en lång utläggning här om förhållandet till Europeiska unionen, så jag tänkte ta upp något betydligt enklare: att saker och ting beskrivs så som de faktiskt är. Utskottet har gång på gång talat om vikten och nödvändigheten av att det som statsråden kommunicerar på olika sätt ska vara korrekt.

Vi har uttryckt stor förståelse för att det ibland, till exempel i debattsituationer och frågestunder där svar krävs direkt, inte alltid blir helt rätt, men de krav som ställs på förberedda presentationer bör vara desto högre. Flera sådana ärenden är föremål för årets granskningar, och vi återkommer till dem senare. Om man ska säga något mer generellt om dem är det kanske ändå att det finns felsägningar och presentationer som inte håller måttet och där det faktiskt inte varit nödvändigt att slira på korrektheten.

Jag påpekade i samband med presskonferensen, när vi presenterade granskningen, att om det hade varit ett publikt bolag som visade en presentation med rubriken "Tio nya reaktorer" hade det kunnat bötfällas för vilseledande av marknaden.

Med detta sagt vill jag säga att vi har en generös inställning till felsägningar i debatter och andra mer pressade sammanhang, även om det innebär att en uppgift som faktiskt är felaktig får spridning. Vi är ju inte mer än människor, någon av oss.

Med detta sagt är det förstås min förhoppning att antalet uttalandeärenden ska minska, inte för att våra riksdags- och partikamrater inte är på hugget när felaktigheter förekommer utan för att antalet onödiga felaktigheter och otydligheter faktiskt ska minska. Vi har tillräckligt med problem med desinformation och falska nyheter utan att regeringen ska behöva fylla på.

Slutligen, med detta sagt, har vi också pratat om regeringens ansvar för förvaltningen. Där har vi ett par angelägna ärenden som jag tänker återkomma till i en följande debatt.

Sammanfattningsvis handlar mina starkaste intryck - förstås utan att förringa andra - om relationen mellan EU, regeringen och riksdagen och om att det som sägs eller presenteras som förberedda utspel ska vara korrekt och hellre övertydligt än öppet för olika tolkningar. Jag vet att det är svårt, men vi måste ta oss åt det hållet.

Flera av oss har talat om värdet av enigheten i utskottet. Jag sällar mig givetvis till dem och tackar så hjärtligt både kollegor och, inte minst, kansliet - detta övernaturligt professionella kansli utan vars hjälp vi inte hade kommit igenom detta.

Jag tänker ibland på att vi har debatter som oftast är en rad anföranden medan andra utskott har debatter som är fyllda av repliker och annat. Då ska man veta att vi har dessa repliker under resans gång. Därför blir mötena väldigt långa, så egentligen är det ingen större skillnad. Men det är fint att vi kan nå denna enighet, tycker jag.

Fru talman! Jag kommer att beröra en aspekt av granskningsärendet som rör de så kallade Tidölönerna på Regeringskansliet, det vill säga att de som arbetar med frågor relaterade till det så kallade Tidöavtalet ska ha högre lön. Min kollega Mirja Räihä kommer att utveckla ärendet ytterligare.

I 7 kap. 1 § regeringsformen finns bestämt att det ska finnas ett regeringskansli för att bereda regeringsärenden och för att biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet.

I Regeringskansliet finns ett antal tjänster som tillsätts politiskt, såsom statssekreterare och politiskt sakkunniga. Denna grupp har tenderat att öka över tid, och de har naturligtvis anställningar som är begränsade i tid och också särskilda avskedsvillkor. Detta är naturligtvis för att Regeringskansliets övriga tjänstemän ska anställas utan politiska hänsyn och utan hänsyn till politiska meriter.

Dessa tjänstemän ska kunna behålla sina tjänster vid regeringsskiften. Utskottet framhåller att det är av central betydelse att denna ordning vidmakthålls. En regerings stöd kan hastigt försvinna när partier omprövar sina ställningstaganden, och då måste Regeringskansliet kunna tjäna en ny regering.

Decemberöverenskommelser, januariavtal och Tidöavtal kommer och går - och kan brytas. Att då ha en löneprocess där, vilket har varit fallet nu, ett visst politiskt underlags politik prioriteras vid lönesättning kan leda till att en ny regering har mindre förtroende för ett regeringskanslis neutralitet. Det är således ett synnerligen allvarligt övertramp som har begåtts. Det kan även leda till att de politiskt tillsatta staberna tvingas öka på departementen.

Det är viktigt att tjänstemännen på Regeringskansliet kan lita på att politik inte styr deras löner, och det är viktigt att oppositionen kan lita på att Regeringskansliet kan tjäna en annan regering.

Fru talman! Det är en förmån att få leva i en öppen, granskande demokrati, och jag tycker att det är en ynnest att få vara ledamot av konstitutionsutskottet. Vi ska vara stolta över vår konstitution här i Sverige - den konstitution som reglerar Sveriges statsskick.

Stolta kan vi också vara över hur vi arbetar i konstitutionsutskottet. Det är nämligen vi i KU som har till uppgift att kontrollera regeringen, och vi har även till uppgift att granska statsrådens tjänsteutövning. Denna vår har vi ägnat oss åt att granska just statsråd vartefter anmälningar har inkommit. Har ett statsråd blivit anmält till KU är det vi som granskar om anmälan har någon substans eller inte - finns det någon brist i konstitutionell bemärkelse, eller finns det inte det?

Fru talman! Jag tänker nämna några av de ärenden som vi har granskat. Jag kan inledningsvis berätta att ingen av dessa anmälningar eller efterföljande granskning har gett anledning att framföra att det var tal om någon brist, men ibland ger vissa granskningar vägledning. Det kan exempelvis handla om informationsutbyte, tidsmarginaler eller statsråds tydlighet i olika uttalanden.

Jag börjar med tidsmarginaler. En anmälan till KU handlade om huruvida landsbygdsminister Peter Kullgren brustit när det gäller skyldigheten att samråda med EU-nämnden om målen för fastställande av fiskemöjligheter i Östersjön. Regeringen har ett ansvar att informera utskotten när det gäller det löpande EU-arbetet och på så vis skapa förutsättningar för dem att vara delaktiga i ärenden.

I detta fall förväntade sig regeringen att ordförandeskapets hantering skulle göra att information kunde lämnas till miljö- och jordbruksutskottet inför den fortsatta behandlingen. Ingen klarar ju att leverera en ståndpunkt innan man har fått det underlag från EU som man har att förhålla sig till. Regeringen framförde kritik mot det tidspressade förfarandet och begärde också mer tid. Medskicket här är alltså att arbeta för att skapa goda tidsmarginaler på EU-nivå.

Jag fortsätter med tydlighet. Här handlade det om klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari och de skrivningar i regeringens budget som handlar om utsläppsberäkningar. Anmälaren menade att beräkningarna om utsläpp inte stämmer och att siffrorna är missvisande.

När statsrådet utfrågades av oss i KU framkom ett förtydligande av hur dessa beräkningar skulle utläsas samt att klimatredovisningen är saklig, korrekt och ger en rättvisande bild. Statsrådet framhöll också att det kan finnas anledning framöver att vara ännu tydligare i skrivningar för att minska risken för missförstånd.

Fru talman! Slutligen vill jag tala om informationsutbyte, och nu handlar det om trafikstoppet på E22 i början av januari 2024. Ett svårt snöoväder gjorde att flera körde av vägen, många fastnade och det blev stopp i trafiken. Anmälaren menar att samordningen brustit och att regeringens agerande, eller snarare uteblivna agerande, inte fungerat.

I granskningen framkom dock att berörda departement höll sig informerade och att berörda statsråd fick information. Det som kan noteras är att Trafikverket inte tog kontakt med Regeringskansliet om händelsen. I stället var det Landsbygds- och infrastrukturdepartementet som kontaktade Trafikverket. Det är viktigt, i synnerhet i krislägen, att regeringen får fullgod information från berörda myndigheter.

Sammanfattningsvis är det min och KU:s förhoppning att även ärenden utan brist - i dessa fall handlar de om informationsutbyte, tidsmarginaler och statsråds tydlighet i olika uttalanden - kan och kommer att leda till förbättringar i framtiden.

Fru talman! Jag vill nu säga något om de ärenden som KU har granskat och som rör dels regeringens förhållande till riksdagen, dels regeringens ansvar för förvaltningen. I flera av dessa ärenden gör KU medskick till regeringen.

Precis som förra året, och flera år dessförinnan, har regeringen KU-anmälts för hur man har agerat gentemot riksdagen i ett EU-ärende. Den ordning som gäller för hantering av EU-ärenden är att regeringen inför sina möten på EU-nivå om olika sakfrågor som ska förhandlas där måste förankra sin ståndpunkt i själva sakfrågan hos den svenska riksdagen. Detta ska ske dels i det sakutskott som hanterar frågan, dels i riksdagens EU-nämnd.

EU är ju inte något eget väsen någonstans där borta i Bryssel, vilket det har funnits anledning att gång på gång understryka för väljarna under de senaste veckorna inför gårdagens val till Europaparlamentet. EU är politik som i högsta grad påverkar oss i Sverige och som vi självklart kan och ska vara med och påverka. Just därför är det viktigt med transparens kring hur regeringen agerar i olika enskilda sakfrågor när statsråden träffar sina ministerkollegor från övriga EU-länder vid ministerrådsmöten.

Även i år finner KU skäl att göra ett medskick till regeringen om hanteringen av ett EU-ärende. I år rör det ett ärende om överläggningar och samråd om fiskemöjligheter i Östersjön. Detta är en fråga som i allra högsta grad berör svenskar, inte minst som det kustnära fisket i Östersjön samt beståndet av strömming och sill är direkt hotat.

Fru talman! I början av december 2023 lade EU-kommissionen fram ett förslag om fiskemöjligheter i Östersjön. Detta förslag togs sedan inte alls upp vid något ministerrådsmöte utan endast i Coreper, som är ministerrådets förberedande organ. Där godkändes den 20 december ett kompromissförslag. Av KU:s granskning framgår att detta förslag inte var föremål för överläggning eller samråd enligt den vanliga processen för EU-förslag, alltså i miljö- och jordbruksutskottet och i EU-nämnden. I stället informerades utskottet och EU-nämnden av Regeringskansliet först dagen efter godkännandet av kompromissförslaget.

KU konstaterar att tidsmarginalerna var mycket knappa. KU noterar också att regeringen begärde mer tid av ordförandeskapet för att hinna analysera förslaget och även framförde kritik mot det tidspressade förfarandet.

Därför har KU svårt att se att regeringen hade kunnat agera annorlunda än vad den gjorde, men utskottet vill ändå peka på konsekvenserna det får för riksdagens inflytande över EU-frågor när beslutsfattandet inom EU går till på det sätt som skedde.

KU har tidigare förutsatt att regeringen arbetar för att skapa goda tidsmarginaler på EU-nivå så att riksdagen kan vara delaktig i frågorna. Vår granskning understryker behovet av att regeringen arbetar för det även framöver.

Fru talman! Ett annat av de ärenden där KU gör medskick till regeringen rör hur regeringen i budgetpropositionen presenterade utsläppsberäkningar. Regeringen ska varje år lämna en klimatredovisning till riksdagen, och där ska det finnas med en redovisning av utsläppsutvecklingen. Självklart är det av största vikt att regeringens återrapportering till riksdagen är så saklig och korrekt som möjligt och att urvalet av uppgifter som tas med ger en rättvisande bild. Det ärende vi granskat gäller en skrivning om utsläppsberäkningar där sättet regeringen redovisat utsläppen på gav visst utrymme för missförstånd. Här framhåller vi att en större tydlighet från regeringens sida hade kunnat minska den risken.

Fru talman! Slutligen ska även jag säga något om ett ärende som flera kollegor redan kommenterat och som rönte stor uppmärksamhet medialt i början av året - detta efter att lönerna på Regeringskansliet hade reviderats under hösten. Hur den löneprocessen gick till väckte en del oro hos de opartiska tjänstepersonerna i Regeringskansliet.

Att vi har opolitiska tjänstepersoner som utför sitt arbete oavsett politisk styrning och utifrån de krav som gäller enligt regeringsformen om saklighet och opartiskhet är centralt i vår förvaltning. Så ser den svenska förvaltningsmodellen ut, och det är viktigt att den värnas och består. Detta innebär i sin tur att de anställda vid Regeringskansliet innehar sin tjänst på sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, och att de vid lönerevisioner ska bedömas utifrån detta. Att bidra med kompetens oavsett regeringens politiska inriktning är enligt KU till gagn för en väl fungerande regeringsmakt.

Utskottet vill i detta ärende understryka vikten av att lönedirektiven inte kan misstänkas inbegripa kriterier av partipolitiskt slag. Den nuvarande ordningen att förvaltningschefen ansvarar för arbetsgivarpolitiken bör gälla även framgent.

Fru talman! Vi är nu inne på själva ärendena. Några av de ärenden som jag hade tänkt prata om har redan berörts, men vi får i så fall ta det en gång till.

Inledningsvis vill jag tala om det ärende som vi kallar G19 och som handlar om utsläppsberäkningar i budgetpropositionen för 2024.

När jag satte mig för att skriva detta anförande häromkvällen - inte i går kväll, utan en tidigare kväll - kom det ett meddelande på min telefon från Omni. Rubriken talade om en ny FN-rapport där det konstaterades att 1,5-gradersmålet lär passeras under 2028 enligt WMO, World Meteorological Organization. FN:s generalsekreterare António Guterres liknade mänskligheten vid meteoren som en gång förintade dinosaurierna. Det är inte bara så att vi är i fara - det är vi som är faran, sa han.

Jag tänker att det finns kopplingar till det vi pratar om här: utsläppsberäkningar i budgetpropositionen för Sverige - ett av de 195 länder som skrivit på Parisavtalet. Det kunde för all del vara intressant att jämföra med hur de andra 194 länderna formulerar sina ambitioner och gör sina beräkningar, men det är bortom detta anförandes möjligheter. Under förutsättning att vi accepterar utgångspunkten att våra utsläpp av växthusgaser har en avgörande betydelse för en global uppvärmning blir dock frågan om hur ens budgetambitioner uppfattas förstås en pusselbit som inte är utan betydelse.

Med en konstruktivt kritisk ansats - en ansats som ibland internt i KU kallas "den goda revisorn" - är det vår uppgift att peka på detta. I det här specifika fallet handlar det om en text och ett infogat diagram som illustration.

Av texten kan man få intrycket att de totala ökningarna av utsläpp till följd av den kraftigt minskade reduktionsplikten som genomfördes enligt regeringens vallöften skulle begränsas till i storleksordningen 5-6 miljoner ton för perioden 2024-2030. I själva verket avser den summan den beräknade ökningen av utsläppen orsakad av reduktionspliktens sänkning för året 2030 och ingenting annat. Det kan man förstå om man samtidigt studerar det diagram som finns infogat i texten.

Detta är ett sätt att redovisa som har använts tidigare, och det har passerat bland andra Klimatpolitiska rådet utan anmärkning.

Fru talman! Icke desto mindre finns det naturligtvis - i ljuset av nyheten om Parisavtalets 1,5 grader och meteoren - goda skäl att inte bara göra det nödvändigaste ur ett politiskt formellt perspektiv. Det finns gott om forskning som talar om betydelsen av inkludering för att klara den gröna omställningen. Lättillgänglig kommunikation är ett utmärkt verktyg för att stötta den processen och ett villkor för att det ska lyckas.

Fru talman! Låt mig också ägna några ord åt en helt annan fråga, nämligen överläggning och samråd inom EU om fiskemöjligheter i Östersjön, och för den delen även i andra europeiska hav och längs kontinentens kuster. I det här fallet handlar det om regeringens samråd och kommunikation med EU-nämnden, det vill säga med riksdagens verktyg för att kommentera, diskutera, föra fram synpunkter och vara delaktig i utformningen av svenska ståndpunkter och förhandlingspositioner i EU.

Ärendet rör de fiskekvoter i Östersjön som ändrades med mycket kort framförhållning inför ett möte i Europeiska rådet i december 2023. KU-ärendet handlar om huruvida statsrådet Peter Kullgren i sammanhanget dels ställde EU-nämnden i en näst intill omöjlig situation, dels bidrog till ett beslut som får beskrivas som dåligt eller mycket dåligt för Östersjöns bestånd av sill och strömming.

KU kan inte granska hanteringen av ärenden inom EU, av förklarliga skäl. Vi får helt enkelt utgå från att statsrådet i sammanhanget gjorde det bästa möjliga av situationen, rent formellt. Samtidigt är det förstås djupt otillfredsställande att angelägna och relevanta synpunkter från riksdagen inte kan delges regeringen och diskuteras på ett rimligt sätt, kanske för att krafter och aktörer bortom vår insyn påverkar arbetet och utvecklingen.

Jag kommer förstås att följa detta och andra ärenden lite extra framöver och ser gärna att utskottet och andra på olika sätt belyser hur EU-nämnden eventuellt kan fortsätta att utvecklas för en bättre delaktighet.

Fru talman! Jag kommer för min del att uppehålla mig enbart vid det ärende som vi kallar G16 om löneprocessen på Regeringskansliet. Kanhända det beror på ett rent personligt intresse och yrkesbild.

Statsministern blev anmäld till konstitutionsutskottet efter artiklar i Dagens Nyheter då en del opolitiska tjänstemän larmade om att de upplevde att lönerna blev politiserade på Regeringskansliet. Även fackförbundet ST, Statstjänstemannaförbundet, reagerade starkt. Anledningen var att Tidöavtalet hade kommit in i lönedirektiven som exempel, som man sa efteråt, men som uppfattades av de anställda tjänstemännen som lönekriterium.

I anmälan framhålls att det inom den svenska förvaltningen finns en god tradition av åtskillnad mellan politiska och opolitiska tjänstemän där de senare står för oberoende underlag och möjliggör smidiga regeringsskiften oavsett regeringens partipolitiska sammansättning. Enligt en artikel i Dagens Nyheter vittnar opolitiska tjänstemän i Regeringskansliet om att den årliga lönerevisionen fått inslag av vad som man skulle kunna kalla för en politisering.

Det anges att det av lönedirektiv inom Regeringskansliet framkommer att man avser att prioritera personer som särskilt arbetar med att genomdriva Tidöavtalet. En tjänsteman har till och med fått besked om att högre lönepåslag inte är att vänta på grund av att tjänstemannen inte arbetar med Tidöavtalets prioriteringar. I anmälan begärs att utskottet granskar om styrningen är i enlighet med gällande regelverk.

Detta ärende har man verkligen granskat på väldigt många olika sätt. Efter anmälan har utskottet skickat frågor till Regeringskansliet om hur detta kunde ske, och utskottet har haft utfrågning med både förvaltningsdirektören och statsministern. Därtill har en skriftlig fråga besvarats av civilministern, och även en interpellation har besvarats av civilministern. I de båda fallen anför civilministern att årets lönedirektiv prioriterar, liksom tidigare år, skickliga medarbetare i Regeringskansliet som har presterat väl och åstadkommit efterfrågade resultat inom alla verksamhetsområden. Det är viktigt att det gäller alla verksamhetsområden.

Fru talman! Enligt utskottet är det av grundläggande betydelse att lönedirektiven i Regeringskansliet inte kan misstänkas inbegripa kriterier av partipolitiskt slag. Tidöavtalet eller tidigare avtal, såsom Januariavtalet, borde inte kunna vara ett kriterium för lönesättning.

Lönedirektivet är ett rent arbetsgivardirektiv. Men det behöver givetvis återspeglas i lönekriterierna. Det gäller i synnerhet när lönerna sätts i lönesättande samtal individuellt med varje person. Då är det än viktigare att det finns tydlighet och att varje tjänsteman på Regeringskansliet vet vad som krävs av hen och att inga missförstånd uppstår.

Den nuvarande ordningen är att det är förvaltningschefen som ansvarar för arbetsgivarpolitiken, och utskottet säger att det också bör gälla framöver. Förvaltningschefen framhöll dock vid utfrågningen att lönedirektiven blev otydligt formulerade genom det aktuella tillägget och att processen hade kunnat hanteras bättre, eller, om man upprepar vad förvaltningschefen sa, att processen fallerade.

I Regeringskansliets lönedirektiv anges bland annat att lönebildningen och lönesättningen ska medverka till att målen för verksamheten uppnås och att verksamheten bedrivs effektivt och rationellt. Vidare anges att lön ska bestämmas utifrån sakliga grunder såsom ansvar, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och krav som är förenade med arbetsuppgifterna. Skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen påverkar också lönen.

När utskottets ordförande började debatten i morse sa hon att ord är viktiga. Då kommer vi till hur lönedirektivet var formulerat från början. Det står så här om när man tänker prioritera skickliga medarbetare: Arbetsgivaren avser i detta särskilt uppmärksamma skickliga medarbetare som arbetar inom delar av Regeringskansliet där kompetensförsörjningen bedöms som särskilt viktig för att uppnå verksamhetens mål och krav och för att biträda regeringen i genomförandet av sina politiska prioriteringar som de kommer till uttryck i regeringsförklaringen och Tidöavtalet. Det kanske hade varit bra om det stått "såsom" eller "till exempel". Då hade det blivit tydligt att det är exempel. Som texten var i direktivet var det inte tydligt.

Enligt utskottet är det av grundläggande betydelse att lönedirektiven i Regeringskansliet inte kan misstänkas inbegripa kriterier av partipolitiskt slag. Den nuvarande ordningen är, som jag sa tidigare, att det är förvaltningschefen som ansvarar för arbetsgivarpolitiken. Det måste även gälla framöver.

Förvaltningschefen framhöll vid utfrågningen att lönedirektiven var otydligt formulerade genom det aktuella tillägget. Förvaltningschefen framhöll vidare att åtgärder vidtagits inom Regeringskansliet för att förtydliga lönedirektivens syfte och innehåll. Det är bra. Det är väldigt bra att den här debatten har förts. Det kommer att vara en läxa framöver för hur förhandlingsarbetet ska ske även inom Regeringskansliet.

Utskottet noterar också det som anförts av statsministern och civilministern om att det i sammanhanget var olyckligt. Dock är de eventuella brister som påtalats är av sådant slag att det inte ankommer på utskottet att granska dessa vidare. Utskottet har inte funnit att statsministern har agerat på ett olämpligt sätt i detta ärende.

Utskottet anser att det inte behövs något vidare uttalande. Däremot skickar utskottet en hälsning vidare om att även statens löner måste skötas på ett sätt som gör att varje anställd vet vad gom gäller.

Fru talman! Efter en sedvanligt arbetsbetungande vår för konstitutionsutskottet är granskningarna för i år konkluderade efter många timmars diskuterande, och ibland nästan debatterande, med starka viljor och känslor åt båda håll, som sig bör.

Jag ska inte heller vara sämre än att jag gratulerar oss själva till ett väl utfört arbete, för jag tycker för det allra mesta att vi i konstitutionsutskottet lyckas riktigt bra med att hålla oss objektiva med sunda analyser. Det är naturligtvis inte alltid det lättaste då vi alla i någon mån är subjektiva varelser med ett brett spann av ideologiska och politiska övertygelser. Men i sann konstitutionsutskottsanda tycker jag nu, när vi kan tillåta oss en tillbakablick, att vi återigen har lyckats väldigt väl med arbetsuppgiften.

Jag vill tacka alla trevliga kollegor i utskottet - och då menar jag verkligen alla, meningsfränder som politiska motståndare - för ert bidrag till ett för det mesta väldigt samarbetsvilligt arbetsklimat genom inte alltid självklara ärenden. Vår respektfullhet gentemot varandra kan nog bringa viss avund från andra utskott, gissar jag.

Jag måste naturligtvis också varmt tacka riksdagens mest kompetenta kansli, utan vars ovärderliga assistans vårt arbete skulle ta mångdubbelt längre tid, om det ens skulle vara genomförbart. Ett stort, varmt tack till er - ni vet vilka ni är!

Fru talman! Med viss risk för lite repetition kommer också jag att uppehålla mig vid ett par ärenden som vi anser vara bristärenden under rubriken Handläggning av vissa regeringsärenden m.m.

En av granskningarna, som vi nyss hörde en redogörelse för, kom att gälla en anmälan där regeringen beslutat att förkorta tidsperioden för förordnandet av ledamöter till styrelserna för högskolor och universitet. Tidsperioden något mer än halverades från 3 år till 17 månader, vilket enligt anmälaren kunde riskera att försvåra för styrelserna att sätta sig in i lärosätenas verksamheter och försämra förutsättningarna för ett mer långsiktigt strategiskt arbete.

Motiveringen som gavs av regeringen, alltså de tre regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, uttrycktes vara att regeringen något enklare skulle kunna byta ut ledamöter. Anmälaren ansåg att detta skulle kunna uppfattas som ett indirekt hot om att förordnandet inte kommer att förlängas om man inte utför sina arbetsuppgifter på ett för regeringen önskvärt sätt.

Utbildningsministern uttryckte i ett pressmeddelande att det i detta sköra säkerhetspolitiska läge var viktigt med en kortare förordningsperiod än vanligt för att säkerställa en viss grad av säkerhetspolitisk kompetens. Man hänvisade till rapporter från bland annat Säkerhetspolisen som varnar om infiltration inom våra lärosäten från främmande makt såsom Kina, Ryssland och Iran. Det fanns också andra varningsflaggor, som uppmärksammats medialt, om exempelvis utländska gästforskare som sedan visat sig ha kopplingar till sina regeringar.

Beslutet som de tre regeringspartierna fattade var ämnat att endast gälla för innevarande mandatperiod. Det var ingen permanent förändring. Beslutet mottogs dock inte väl, som vi nyss hörde här, och ledde till protestbrev och ett gemensamt upprop av en rad rektorer vid landets högskolor och universitet som mycket kritiskt varnade för en farlig utveckling som ansågs kunna utgöra ett hot inte bara mot lärosätenas självständighet utan i förlängningen också mot den akademiska friheten.

Herr talman! Konstitutionsutskottet anser att tidslinjen i hela processen är problematisk. Beskedet att ledamöterna skulle utses för en kortare period än den sedvanliga kom mycket tätt inpå regeringens beslut. På så vis fick nomineringspersonerna väldigt kort tid på sig att informera de föreslagna ledamöterna om en halverad mandatperiod.

Utskottet anser att informationen om en förkortad mandatperiod kunde ha lämnats i ett tidigare skede, vilket hade gett möjlighet att på ett tydligare och mer transparent sätt förankra hanteringen och motivationen till berörda parter och samtidigt tydliggöra värnandet av den akademiska friheten i sammanhanget.

Herr talman! En annan omtalad anmälan som utskottet fann vara ett bristärende var förflyttningen av Strålsäkerhetsmyndigetens generaldirektör Nina Cromnier, vilken så föredömligt redogjordes för här för några minuter sedan.

Anmälaren reagerade på att vederbörande hade flyttats från sin post innan förordnandet gick ut, mot bakgrund av att statssekreteraren framhöll att generaldirektören hade skött sitt jobb exemplariskt, gjort det regeringen bett om och inte på något sätt brustit i sitt uppdrag.

Enligt statssekreteraren hos miljö- och klimatministern behövdes en generaldirektör som kunde hantera ansökningar om specifikt kärnkraft, vilket föranledde beslutet att skilja generaldirektören från sitt uppdrag.

Våra statliga myndigheter har i mångt och mycket en självständig ställning men lyder naturligtvis under regeringen för att säkerställa dess politik. Regeringen har möjlighet att förflytta en myndighetschef under lagen om offentlig anställning om det anses påkallat av organisatoriska skäl eller av annan anledning med hänsyn till myndighetens bästa.

I granskningen har departementet i skriftliga svar på frågor från konstitutionsutskottet hävdat att generaldirektören accepterat denna förflyttning till Regeringskansliet. Berört statsråd har också inför utskottet förklarat att samsyn rådde och att inga indikationer fanns på att generaldirektören motsatte sig detta.

Herr talman! Det är här som uppgifterna går isär.

Generaldirektören har i sin redogörelse till utskottet förklarat att förflyttningen skett mot hennes vilja och att hon befann sig i en situation där det var ett fullbordat faktum att hon skulle lämna sin roll som generaldirektör för Strålsäkerhetsmyndigheten. Detta, huruvida frivillighet fanns eller inte, har blivit en central del i granskningen.

Viss dokumentation under ärendets gång finns, men denna dokumentation kan enligt utskottet inte anses som komplett nog för att leva upp till kraven. Vikten av dokumentation i dialogen mellan en myndighetschef och Regeringskansliet kan inte nog understrykas, speciellt i ärenden där det föreligger meningsskiljaktigheter, som i detta fall ett ärende om att förflytta en generaldirektör från sin post.

Med detta, utskottets för året sista debattdag, tackar jag för mig och passar på att önska alla en riktigt trevlig sommar.

Herr talman! Jag tänkte i denna del av debatten ta upp tre av de ärenden där vi funnit brister.

Ett ärende är det som tidigare talare varit inne på, nämligen det om fastställandet av riksnormen för försörjningsstöd. Som sagts tidigare är det lite speciellt eftersom anmälan riktade sig mot den dåvarande socialministern Göran Hägglund samt alla efterföljande statsråd på den posten, alltså från 2006 fram till i dag - nästan 20 år. En sak jag vill belysa som framkommit i de svar vi fått från departementet är att det faktiskt var Maria Larsson och inte Göran Hägglund som ansvarade för just dessa ärenden 2006.

Vi i utskottet får svar på mycket när vi ställer frågor. Ibland kan det vara så att en anmälan riktar in sig på ett statsråd, och så var det ett annat statsråd som hade ansvaret för frågan för nästan 20 år sedan.

Det som vi har tittat på i granskningen är precis vilket underlag regeringen haft då den fastställt riksnormen i försörjningsstödet. Det är den del av försörjningsstödet som är gemensam för hela landet och som ska täcka kostnader för till exempel mat och kläder. Det är en viktig del av vårt gemensamma trygghetssystem och finns för dem som av olika skäl hamnat i stor utsatthet. Och för att kunna få försörjningsstöd krävs det att man själv har gjort allt i sin makt för att klara sin försörjning.

I socialtjänstlagens förarbeten och förordningen anges att nivån för riksnormen ska grunda sig på Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersökningar. I vår granskning har det framkommit att regeringen när den fastställer riksnormen under flera år även beaktat annat än just Konsumentverkets undersökningar, exempelvis regeringens prognos för konsumentprisindex, KPI. Senast i år kan man notera att regeringen när den kommunicerar om riksnormen skriver på hemsidan att uppräkningen av riksnormen motsvarar finansdepartementets KPI-prognos.

Vi i utskottet anser att det är lämpligt att regeringen redovisar vilka underlag som används så att det blir mer förutsägbart och tydligare hur det går till när riksnormen fastställs. Man kan, precis som Peter Hedberg gjorde tidigare, fråga sig hur det kommer sig att detta inte uppmärksammats tidigare. Hade en annan form av avdrag eller bidrag på något sätt kunnat gå under radarn under så lång tid som detta tycks ha gjort?

Jag välkomnar verkligen att vi i utskottet haft bra diskussioner om denna fråga. Jag hoppas verkligen att regeringen kommer att ta till sig detta och helt enkelt förtydliga. Som tidigare talare har varit inne på är det inte nivån som vi i utskottet granskar utan just att det ska finnas tydlighet och transparens. Här skulle man kunna tycka att det fanns en brist. Det tyckte i alla fall KU.

Herr talman! Ett annat ärende som vi har granskat gäller förflyttningen av Strålsäkerhetsmyndighetens generaldirektör. Vi har tittat särskilt på huruvida förflyttningen skett med frivillighet, vilket regeringen hävdat. Men den nu före detta generaldirektören ger en helt motsatt bild. Det är djupt otillfredsställande att bilderna går isär så mycket.

Enligt oss i utskottet är det ansvarig ministers, i detta fall klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris, ansvar att säkerställa om frivillighet råder och om så inte är fallet i stället överväga en formell förflyttning enligt lagen om offentlig anställning, LOA.

Vi påminner även om vikten av att dokumentera dialogen, för att undanröja eventuella missförstånd och faktiskt även för vår skull. Vi i utskottet ska, om ett ärende lyfts till oss för att granskas, kunna följa vilka myndighetsdialoger och annan dokumentation som finns.

Vi i KU anser att den dokumentation som finns i det här ärendet inte lever upp till de krav som man kan ställa. Om dokumentationen hade funnits hade det också varit tydligare och enklare att se om det fanns en gemensam bild eller inte, särskilt när det gäller frivillighet.

Ett annat ärende som tidigare talare också har varit inne på rör regeringens förordnanden av ledamöter i styrelser vid lärosätena. Granskningen visar att nomineringspersoner som hade i uppdrag att ta fram förslag på externa styrelseledamöter förordnades av regeringen i juni 2022. Man fick information, som sig bör, om uppdraget både under 2022 och i januari 2023 och lämnade sedan sina förslag till berörda departement.

I april 2023 hände dock någonting. Då fick nomineringspersonerna information från departementen om att de föreslagna styrelseledamöterna till lärosätena skulle utses för en kortare tid än vanligt, och de ombads informera de nominerade om detta. Två tre dagar senare fattade regeringen beslut om att korta förordnandena till styrelserna.

Utskottet konstaterar att beskedet om att ledamöterna skulle utses för en kortare period än vanligt lämnades mycket tätt inpå regeringens beslut. Det gjorde att nomineringspersonerna fick mycket kort tid på sig att informera de föreslagna ledamöterna.

Vi hade en utfrågning med utbildningsminister Mats Persson där han förklarade det sena beskedet med att behovet av kompetens i säkerhetsfrågor i styrelserna aktualiserades alltmer under beredningen. Man gjorde en samlad bedömning utifrån det allmänna försämrade säkerhetsläget och den problematik som rapporter från bland annat Säpo, Must och Totalförsvarets forskningsinstitut pekade på. Utskottet noterar dock att de rapporterna publicerades i februari och mars 2023. Liknande information har även funnits i tidigare rapporter. Mot denna bakgrund anser vi att man borde ha kunnat lämna beskedet tidigare än vad som skedde.

I sammanhanget gällde en annan fråga som vi ställde till utbildningsministern de reaktioner som detta ledde till. Våra lärosäten är speciella; de är inte som vilken myndighet som helst. Där är också akademisk frihet en viktig faktor. En minnesbild jag har är att Mats Persson sa i vår utfrågning att det är någonting som han värnar väldigt högt. Då är det lite olyckligt att det vållade sådana reaktioner inom akademin. Detta har sedan klargjorts, enligt ministern.

Herr talman! Jag ber om ursäkt, men det finns två ärenden till som jag vill nämna lite kort. Jag får kanske korta ned det lite, eftersom jag inser att jag redan nu har talat för länge. Men det här blocket är ett av de block där det finns väldigt många intressanta ärenden som har gett upphov till mycket debatt i utskottet.

Jag vill bara nämna något kort om elstödet till företagen. Utskottet konstaterar där att all tid som hade kunnat frigöras för att remissinstanserna skulle kunna lämna synpunkter - det blev väldigt kort om tid - hade varit värdefull.

Den beredning som skedde avvek också något från hur i alla fall utskottet anser att den bör vara i bästa fall, alltså en sammanhållen process som underlättar för en övergripande förståelse och en samlad bedömning. Jag tror att andra talare, både före och efter mig, går in på det ärendet mer.

Jag hade tänkt säga något även om ärendet om preventiva vistelseförbud. Men jag får helt enkelt göra som vissa av de tidigare talarna och rekommendera eventuella lyssnare att läsa vårt betänkande. Man kan börja med sammanfattningen. Då får man nog en bra bild av även det ärendet.

Herr talman! Jag vill under rubriken Handläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2) lyfta fram just hanteringen av förslag om elstöd till företag. Det var det ärende Malin Björk avslutade med. Det är ett ärende som har vållat mycket diskussioner i vårt utskott, men som inte ledde till att någon brist påtalades.

Liksom för de båda ärendena om hantering av lagförslag om preventiva vistelseförbud och beredningen av lagförslag om säkerhetszoner kan man använda en underrubrik om snabbspår. Det är ärenden där regeringen av olika skäl sett så stora behov av snabb beredning att man har frångått de sedvanliga tidsramarna för olika moment av lagstiftningsprocessen.

Att få elstödet till näringsidkare på plats var en av regeringens högst prioriterade frågor. Arbetet bedrevs skyndsamt men med beaktande av de beredningskrav som gäller. Som bakgrund till denna skyndsamhet vill jag påminna om situationen vintern 2022-2023 när elpriserna skenade. Många företag, särskilt i energiintensiva branscher, hade svårt att betala sina räkningar och stod på randen till konkurs. Inte minst i mina bygder i norra Småland, med många gjuterier, var faran uppenbar att flera av de allra största arbetsgivarna inte skulle överleva. Anmälaren är i det här fallet kritisk till utformningen och hanteringen av det elstöd som regeringen tog fram. Anmälaren hänvisar också till Lagrådets kritik mot bland annat att den korta beredningstiden påverkat kvaliteten på lagstiftningsprodukten.

Utskottet har för sin bedömning inhämtat promemorior från Klimat- och näringslivsdepartementet och Finansdepartementet. Energi- och näringsminister Ebba Busch har också utfrågats av utskottet.

Enligt regeringsformen finns ett allmänt beredningskrav för regeringsärenden. Behövliga upplysningar och yttranden ska hämtas in från berörda myndigheter och i den omfattning som behövs även från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska ges möjlighet att yttra sig i den omfattning som behövs. Oftast är remissförfarandena skriftliga, men det förekommer att regeringen hämtar in synpunkter muntligt.

Enligt regeringsformen ska även yttranden från Lagrådet inhämtas. Lagrådets yttrande ska avse hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt, hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra, hur förslaget förhåller sig till kraven på rättssäkerhet, om förslaget är utformat så att lagen kan anses tillgodose de syften som har angetts samt vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen. Ansvariga departement ska när propositionen utarbetas ta ställning till de synpunkter som Lagrådet framfört. Det ska framgå av propositionen hur Lagrådets synpunkter påverkat propositionens innehåll. Det ska också framgå vilka synpunkter som har accepterats. I de fall då Lagrådets synpunkter inte har följts ska det föras en tydlig argumentation om varför.

En lagrådsremiss eller en proposition kan behöva beredas i stor brådska. Detta får dock bara ske i rena undantagssituationer. Genom utskottets granskning av ärendet har den pressade tidsplan som rådde i den process som inletts av den tidigare regeringen tydliggjorts.

Den modell som Svenska kraftnät föreslagit ändrades genom ett beslut av Energimarknadsinspektionen den 16 november. Regeringen insåg då att den ändrade modellen var tveksam ur ett statsstödsperspektiv. Genom täta kontakter med företrädare för EU-kommissionen bekräftades detta. Den 22 december beslutade regeringen om ett omtag där Svenska kraftnät fick i uppdrag att ta fram en ny modell för att flaskhalsintäkterna skulle användas för att finansiera nödåtgärder för näringsidkare.

Den 11 januari 2023 godkändes den omarbetade modellen av Energimarknadsinspektionen, varpå ett intensivt arbete följde i Regeringskansliet för att ta fram nödvändiga författningsregleringar. Det stod då också klart att Skatteverket var den myndighet som var bäst lämpad att hantera utbetalningarna av elstöd till företag.

Parallellt med detta bedrevs arbetet med att lämna in anmälan till kommissionen om statsstödsgodkännande. Den 20 februari 2023 remitterade Regeringskansliet två promemorior, och den 23 mars 2023 fattade regeringen beslut om en lagrådsremiss. En formell statsstödsanmälan lämnades in till kommissionen den 4 april 2023. Propositionen med lagförslagen beslutades av regeringen den 18 april. Kommissionen godkände statsstödsanmälan den 5 maj 2023, och lagbestämmelserna trädde i kraft den 8 maj. Samma dag beslutade regeringen om de nödvändiga förordningsbestämmelserna, som trädde i kraft följande dag, det vill säga den 9 maj.

Jag förstår nu vad Peter Hedberg menade med tidslinjer och hur viktiga de är för att man verkligen ska se det hela framför sig.

Utskottet framhåller betydelsen av att upprätthålla såväl regeringsformens beredningskrav som Lagrådets granskning. På så sätt skapas förutsättningar för kvalitet i lagstiftningsarbetet.

Som Malin Björk sa kan utskottet inte utesluta att framtagandet av de två promemoriorna och utkastet till förordningstext hade kunnat inledas tidigare än vad som nu gjordes. All tid som hade kunnat frigöras för Lagrådets granskning och riksdagens behandling hade varit värdefull. Utskottet har förståelse för upplägget med två parallella förfaranden i Klimat- och näringslivsdepartementet respektive Finansdepartementet givet det behov av brådska som ansågs föreligga och som kom att prägla beredningen. Med detta sagt är utskottet enigt om att ärendet inte ska ses som ett bristärende.

Herr talman! En fråga som har varit högaktuell det senaste året är Sveriges anslutning till Nato. Det är ett granskningsärende som ännu inte har berörts här.

Ett ärende om Natoprocessen inkom, och det har vi granskat. Det avser den överenskommelse som den förra regeringen tecknade i Madrid och huruvida denna var inom regeringens mandat att skriva under. Utskottet konstaterar att avsiktsförklaringen var av politisk karaktär och icke bindande för Sverige och finner därmed inte fog för kritik. Resten är historia.

Ett ärende som dock ger fog för kritik rör regeringens hantering av förflyttningen av Strålsäkerhetsmyndighetens generaldirektör.

Regeringen har rätt att flytta en generaldirektör från dennes uppdrag. Det kan ske med eller utan att en överenskommelse om förflyttning har skett. KU har tidigare påpekat att det är väldigt olyckligt om bilderna av om det har rått frivillighet eller inte vid en förflyttning går isär och pekat på vikten av att det finns dokumentation där frivilligheten framgår så att man kan undanröja eventuella missförstånd.

Dokumentation från mötet mellan, i det granskade fallet, statssekreteraren och generaldirektören levde inte upp till de krav som bör kunna ställas, vilket gör att vi beslutat att påminna om vikten av dokumentation som styrker frivillighet.

Herr talman! Ett annat ärende som visade på brister är hanteringen av förkortade mandatperioder för ledamöter i högskole- och universitetsstyrelser. I samband med att regeringen meddelade att man för att säkerställa säkerhetskompetens i styrelserna valde att korta mandatperioden uppstod en debatt om akademisk frihet och armlängds avstånd till akademierna. Granskningen visar att beskedet om kortare mandatperioder kunde ha lämnats tidigare. Det hade kunnat undanröja eventuella missförstånd om syftet med beslutet, som uppstod i den efterföljande debatten.

Ett intressant ärende att granska det här året har handlat om riksnormen för försörjningsstöd. Detta är ett ärende som påverkar många människor som lever på marginalerna, där varje krona är viktig. I socialtjänstförordningen anges att riksnormen grundar sig på Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersökningar. I granskningen framkommer att olika regeringar under flera år även beaktat bland annat regeringens prognos för konsumentprisindex.

Det är på få områden som det accepteras att det inte framgår vilka underlag som används så att en viss förutsägbarhet kan råda. Därför bör det fortsättningsvis framgå vilka underlag och beräkningar som används. På så sätt skulle det bli tydligare och mer förutsägbart hur regeringen fastställer riksnormen.

Slutligen, herr talman, kan vår lagstiftningsprocess säkert upplevas som lång ibland, men tack vare att lagförslagen blir allsidigt belysta får vi också lagar av god kvalitet i Sverige. Genom remisser kan myndigheter, civilsamhälle och experter yttra sig över förslagen och bidra till att lagstiftningen blir både bättre och mer förankrad.

Frågan om beredningskrav och korta remisstider har även denna gång varit föremål för vår granskning, och även om det ska finnas möjlighet för en regering att skynda på processer där det kan vara nödvändigt är det någonting som ska nyttjas mycket sparsamt. Därför är det glädjande att vi i höstens granskning, då vi tog ett större grepp om frågan, fann att remisser med kortare svarstid än tre månader har blivit något mindre vanligt förekommande. Det som har ökat är i stället remisser med tre månaders svarstid, medan andelen som har haft ännu längre svarstid har varit konstant över tid. Detta är en positiv utveckling som vi gärna ser kan fortsätta i den riktningen.

Herr talman! Det kommunala självstyret är en viktig del av den svenska demokratin. Att makten ska ligga så nära människor som möjligt gör att de politiska frågorna blir konkreta och begripliga och ger demokratin legitimitet.

Kommuners och regioners ekonomi är helt beroende av antalet arbetade timmar i ekonomin. När dessa minskar eller stagnerar får den kommunala sektorn problem. Detta riskerar i sin tur att leda till omfattande nedskärningar i sjukvård, omsorg och skola.

Regeringen avstod från att ge tillräckligt stöd för bortfallet i den kommunala ekonomin när man presenterade sin budget. Däremot uttalade finansministern sedan vid en presskonferens om den kommunala sektorns ekonomiska kris att det fanns en möjlighet att åberopa synnerliga skäl och därigenom gå med underskott i den kommunala ekonomin.

Detta gjorde man utan att någon rättslig bedömning hade gjorts när det gäller möjligheterna att åberopa synnerliga skäl. KU konstaterar att tillämpningen av regelverket för ekonomistyrning i kommuner och regioner är en fråga för varje enskild kommun och region.

Uppmaningen att utnyttja flexibiliteten som gavs kom att uppfattas som att finansministern gav ett generellt svar via sitt uttalande. Som tidigare kommunalråd kan jag konstatera att jag skulle ha uppfattat detta som en framkomlig väg i en problematisk tid när finansministern uttalade detta. Finansministern är ansvarig för detta uttalande och dess följder.

Herr talman! Jag ska dyka ned i några av de tolv granskningsärenden som handlar om vissa frågor om statsråds tjänsteutövning. I två av de tolv ärendena har utskottet funnit en brist, om än en svag sådan.

Det första gäller klimat- och miljöministerns uttalande om klimathandlingsplanen. I en tv-sänd intervju uttalade klimat- och miljöministern att klimathandlingsplanen "bör" överlämnas före årsskiftet. Detta var givetvis felaktigt då det är ett ska-krav att lämna in klimathandlingsplanen vart fjärde år, året efter ett ordinarie riksdagsval.

Emellertid kan vi konstatera att ministern rättade sitt uttalande några timmar senare, vilket är bra. I övrigt finns inget att tillägga i ärendet.

Herr talman! Det andra bristärendet gäller klimat- och miljöministerns uttalande om behovet av ny kärnkraft.

Vid en pressträff som avsåg åtgärder för befintlig och framtida kärnkraft uttalade statsrådet att minst tio nya kärnkraftsreaktorer behövs fram till år 2040. Denna information publicerades också på regeringens hemsida. Informationen togs senare bort från webben och ersattes av ny information men utan att man förklarade orsaken.

Det finns naturligtvis rutiner för publicering och avpublicering av information på regeringens webbplats. I det aktuella fallet har inte dessa rutiner följts, vilket utskottet funnit vara en brist.

Uttalandet om tio nya reaktorer användes som ett exempel för att beskriva den storhet i energimängd och elmängd som behövs för att bygga upp vårt elsystem. Min personliga ingång i detta - jag är gammal kärnkraftsingenjör - är att vi sannolikt behöver mer kärnkraft än tio nya reaktorer i framtiden. Jag hoppas att vi snart ser första spadtaget i marken för ny kärnkraft.

Herr talman! Det finns några andra granskningsärenden som jag väljer att lyfta.

Det gäller till exempel klimat- och miljöministerns hantering av handlingar inkomna som sms. Anmälan gäller klimat- och miljöministerns hantering av sina sms-konversationer. Det gäller främst sms-konversationer som ministern har haft med vissa företagsledare som ministern raderat eller gallrat i enlighet med Regeringskansliets rutiner.

Utskottet har inte funnit att ministern gjort något felaktigt. Således finner utskottet ingen anledning att göra något uttalande.

Vidare gäller det utrikesministerns användande av en social medieplattform. Anmälaren tar sikte på utrikesministerns hantering av känslig information på plattformen X. Anmälaren ifrågasätter lämpligheten i utrikesministerns informationshantering på X och undrar över dess eventuella konsekvenser för Sveriges säkerhets- och utrikespolitik. Vid granskningen av ärendet har det framkommit att utrikesministern inte hanterat uppgifter som omfattas av säkerhetsskyddsförordningen på X. Utskottet noterar vidare att man i allmänhet inte kan råda över vilket innehåll olika avsändare skickar på olika medieplattformar.

Herr talman! Slutligen rör flera av ärendena uttalanden av statsråd. I inget av dessa uttalandeärenden har utskottet funnit några brister. En uppmaning till riksdagens ledamöter är att vi behöver ha lite större förståelse för att det ibland kan gå fort i val av ord och annat, särskilt då anföranden inte är förberedda och kanske ska ges på momangen. Det gäller statsråd, och det gäller oss. Vi är som bekant inga maskiner, så ibland blir det fort och fel.

Herr talman! Vi är nu framme vid den sista debatten för dagen om KU:s vårgranskning av regeringen. Debatten rör ett kapitel med rubriken Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning. Det är här de flesta av årets anmälningar har samlats, närmare bestämt tolv av de ärenden som vi uttalat oss om i år. Flertalet av dem är sådana där ett statsråd har anmälts till KU på grund av något uttalande som statsrådet gjort och som anmälaren menar inte varit korrekt.

Här finns två ärenden där vi i KU tydligt påtalat brister i ett statsråds agerande. Båda dessa ärenden rör uttalanden som gjorts av statsrådet Romina Pourmokhtari. Att det är just klimat- och miljöministern som i år står för merparten av de ärenden där KU funnit brister ska förstås ses i ljuset av att det gjorts många anmälningar mot just henne under det gångna året. Det i sin tur är ett utslag av att det varit stort fokus på klimat- och miljöpolitik. Den politik som regeringen fört på området har fått utstå en hel del kritik från många olika håll, en kritik som bland annat handlat om sänkta ambitioner.

Centerpartiet ligger bakom en av KU-anmälningarna mot statsrådet. Den rör ett uttalande som gjordes när hon gästade TV4:s Nyhetsmorgon i december förra året, en tidpunkt då många otåligt väntade på regeringens klimathandlingsplan. I intervjun fick statsrådet frågan när denna plan skulle presenteras men gav inget klart besked om tidpunkt. Hon blev då fortsatt pressad av programledarna om tidpunkten, eftersom planen enligt klimatlagen ska levereras till riksdagen året efter ordinarie val - tiden höll alltså på att rinna ut. Ministern framhöll då att planen enligt klimatlagen bör komma före det stundande årsskiftet. Detta påstående var direkt felaktigt, eftersom lagen på den här punkten är tvingande med ett ska-krav; tidpunkten för leverans från regeringens sida är inte valfri.

Efter att ministern KU-anmälts rättade hon sitt uttalande. Men det spelar förstås ingen roll när det gäller hur KU bedömer själva uttalandet. Ett statsråd måste uttala sig sakligt korrekt. Det ska inte krävas en KU-anmälan för att uppmärksamma att det inte blivit rätt. I det här fallet fanns heller inget utrymme för olika tolkningar av ministerns uttalande. Därför ses det som en brist i statsrådets agerande.

Herr talman! Det andra ärende där vi i KU funnit brister i statsrådet Romina Pourmokhtaris agerande gäller ett uttalande som gjordes vid en pressträff, som nämnts tidigare av kollegor här. Det var en pressträff där man pratade om det prognostiserade elbehovet och vad det skulle kunna medföra gällande antalet nya kärnkraftsreaktorer. Samtidigt visades en Powerpoint-presentation om att elbehovet motsvarade tio nya reaktorer, som skulle byggas före 2040. Uttalandet kom att uppfattas som ett nytt besked från regeringen om ett framtida behov av kärnkraftsreaktorer, alltså ny politik. Samma uttalande som gjordes vid dragningen under pressträffen fanns också med i ett pressmeddelande som publicerades.

Efter pressträffen uppstod frågor om regeringens officiella hållning gällande behovet av ny kärnkraft. Därefter kom pressmeddelandet att avpubliceras och ersättas av en artikel. Det här skedde dock utan att man följde de rutiner som gäller för ändringar och rättelser på regeringens webbplats. Det finns tydliga rutiner för sådana rättelser. Att rutinerna inte följdes utgör enligt KU en brist.

Herr talman! Utöver de två ärenden jag nämnt, där vi funnit dessa brister, finns i det här avsnittet i betänkandet ytterligare en handfull ärenden där KU gör medskick till regeringen. Jag vill nämna ett par av dem.

Ett ärende handlar om hur statsrådet Romina Pourmokhtari hanterat handlingar som kommit in som sms. Här framhåller utskottet att sms är handlingar som ska tas om hand och hanteras som allmänna handlingar. När det gäller sådana handlingar är det viktigt att det görs noggranna överväganden även vid gallring och att gallring sker i enlighet med gällande föreskrifter och beslut. Det här kan vara ett bra medskick, eftersom mer och mer av den kommunikation som kommer till regeringens företrädare kommer just via exempelvis sms.

Även utrikesministern har varit föremål för vår granskning i ett par ärenden. Ett av dem rör hur utrikesministern använt den sociala medieplattformen X, tidigare Twitter. Här betonar utskottet vikten av att uppgifter som omfattas av sekretess hanteras på ett säkert sätt. Under granskningen visade det sig att utrikesministern hade ett privat konto som samtidigt innehöll information om att han är Sveriges utrikesminister. Det här var ett privat konto som Regeringskansliet alltså inte ansvarade för utan han själv. Men genom att titeln Sveriges utrikesminister angavs finns det en risk att kontot uppfattats som hans officiella konto. Därför har utskottet särskilt noterat att det finns rekommendationer som tagits fram av Regeringskansliet för hur statsråd ska hantera sina konton i sociala medier. Utskottet förordar att dessa följs.

Herr talman! Vi närmar oss slutet av detta granskningsmaraton, och jag tackar för möjligheten att lägga till något - sannolikt upprepa något som redan har sagts - och i bästa fall peka på någon gemensam nämnare som kan behöva påminnas om.

Det faller sig naturligt att Miljöpartiet har särskilt skarpa ögon för sådant som rör klimat- och miljöfrågor, och vi lyssnar särskilt noga när sådana frågor avhandlas vid regeringens presskonferenser, i frågestunder och i debatter. Med detta i minnet är det förstås så att flertalet KU-anmälningar från mina partikamrater handlar om just dessa ämnen, även om vi har varit inblandade i andra. Jag tänkte ta upp två exempel.

Det ena exemplet gäller en fråga ställd till finansministern under en frågestund, och den handlade delvis om subventioner till utbyggnad av vindkraft. Det andra exemplet handlar om den pressträff som egentligen skulle handla om Strålsäkerhetsmyndighetens delvis nya uppgifter i ljuset av en svensk storsatsning på ny kärnkraft men som kom att handla om en uppgift om tio nya reaktorer.

Stödet för utbyggnad av vindkraft har de senaste dryga 20 åren hanterats som en del av det så kallade elcertifikatssystemet. I all korthet handlar det om att vindkraftens andel av de medlen är, eller snarare har varit, dryga 20 miljarder kronor, vilket i sin tur är omkring en tredjedel, eller en fjärdedel, av de totala stödbeloppen.

Finansministern använde i sitt svar på en fråga om detta i kammaren hela summan, och hon antydde därmed att stödet till vindkraften har överstigit 60 miljarder kronor, vilket föranledde en KU-anmälan från en av mina partikollegor. Jag har tidigare talat om dels att vi är bara människor, dels att uttalanden i oförberedda sammanhang ses med lite mildare ögon, eller mellan fingrarna, men ambitionen måste alltid vara att det som sägs ska vara korrekt så långt det går.

I samband med granskningen ställdes frågor till Regeringskansliet och finansministern om underlaget för uttalandet, varvid det framkom att statsrådet i hastigheten och i förbiseende använt hela summan i svaret där det borde ha varit den del som faktiskt berörde vindkraften. Det här gör det svårt att klandra, enligt samma tes om att vi är blott människor, men det är likafullt olyckligt att det inte blir rätt.

Det andra ärendet som ledde till en anmälan handlade om den presskonferens som gällde Strålsäkerhetsmyndigheten. Presentationen och pressmeddelandet kunde relativt intuitivt tolkas som ny politik från regeringens sida avseende antalet kärnkraftsreaktorer. Jag har berört detta tidigare i dag, men jag säger det igen: Det är viktigt att den kommunikation som delas inte bara med dem som råkar vara närvarande utan med i princip hela världen, om än med de begränsningar som olika översättningsprogram kan medföra, ska vara korrekt. Det är självklart inte bra när regeringen i egenskap av just regering och inte partirepresentanter informerar på ett sätt som kan missförstås. Att vara tydlig, för att inte säga övertydlig, är absolut nödvändigt och står över eventuella politiska poäng eller meddelanden. Om ett besked kan tolkas som ny politik inom ett område som handlar om investeringar på hundratals eller tusentals miljarder måste det vara riktigt, alldeles oavsett vem som kommunicerar.

Det första ärendet ledde inte till någon kommentar om brist från utskottets sida, vilket det andra ärendet gjorde. Mitt budskap är ungefär detsamma; det är så viktigt att det blir korrekt så långt det går. Jag förstår att man inte alltid säger rätt saker vid oförberedda tillfällen, men likafullt står de och faller med detta. Det är väl känt att om en lögn upprepas tillräckligt ofta blir den en sanning. Vi hörde det senast häromdagen i en EU-debatt där någon uttryckte att siffran har använts i många sammanhang, men det hjälper inte om den inte är korrekt.

Min förhoppning avseende det här ärendet är att det så småningom når regeringen och även oss andra som sitter här att i görligaste mån vara så korrekta som möjligt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Herr talman! Konstitutionsutskottets granskningsarbete är verkligen mångfasetterat och spänner över i princip alla politikområden.

Jag vill här fästa uppmärksamhet på en del frågor som också berörts i tidigare anföranden vad gäller statsråds tjänsteutövning. De berör klimatpolitiken, energiförsörjningen, situationen i Mellanöstern och hanteringen av sociala medier och kommunikationsverktyg i det offentliga samtalet. Var för sig är de omfattande ämnesområden, men de har aktualiserats i granskningsarbetet utifrån specifika uttalanden som statsråd avgett i sin tjänsteutövning.

En utgångspunkt när vi i konstitutionsutskottet tar oss an inkomna anmälningar som tar fasta på uttalanden av statsråd är att de ska bygga på saklighet och vara väl underbyggda.

Samtidigt ska det finnas utrymme för bedömning utifrån i vilka sammanhang som uttalandena som sådana framförs. Handlar det om väl förberedda presskonferenser, interpellationsdebatter i riksdagens kammare eller svar på skriftliga frågor ställs särskilda krav på saklighet och korrekthet. Rör det sig om till exempel tv- eller radiodebatter, intervjuer eller situationer där uttalanden inte kan förberedas på samma sätt är bedömningsgrunden rent generellt en annan - även om givetvis också dessa sammanhang får bedömas var för sig.

Herr talman! I vårens granskningsarbete har vi funnit brister när det gäller två uttalanden av klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari som jag här vill ge några reflektioner kring.

Låt mig börja med Romina Pourmokhtaris uttalande om klimathandlingsplanen. I två anmälningar begärdes en granskning av uttalandet. I anmälningarna görs gällande att ministern lämnat oriktiga uppgifter om rådande svensk lagstiftning i en tv-sänd intervju.

När det gäller lagstiftningen kan konstateras att det i 5 § klimatlagen finns bestämmelser om en klimatpolitisk handlingsplan. Det framgår också att handlingsplanen ska lämnas till riksdagen året efter att ordinarie val hållits. Paragrafen innehåller därutöver bestämmelser om vad handlingsplanen ska innehålla.

Utskottet konstaterar därmed att ministerns uttalande att det i klimatlagen står att klimathandlingsplanen "bör" överlämnas till riksdagen före årsskiftet var felaktigt. Den ska överlämnas. Det är vad som gäller.

Konstitutionsutskottet har i ärendet förutom skriftliga frågor till departementet också haft öppen utfrågning av Romina Pourmokhtari.

I granskningen har det förvisso framkommit att Romina Pourmokhtari på eftermiddagen samma dag som uttalandet gjordes meddelade att regeringen skulle komma att presentera klimathandlingsplanen före årsskiftet. Så skedde också men utan tvivel i elfte timmen någon av de sista dagarna i december.

Det uttalande anmälningen tar fasta på gör att det inte går att komma ifrån att denna hantering får betraktas som bristande.

Herr talman! Ett annat ärende om bristande tjänsteutövning av miljö- och klimatministern rör uttalandet om behovet av ny kärnkraft.

I anmälan hänvisas till den presskonferens på Regeringskansliet i augusti 2023 där Romina Pourmokhtari uttalade att minst tio nya konventionella kärnkraftsreaktorer krävs till 2040-talet för att möta Sveriges framtida elbehov.

Vidare anges att energi- och näringsminister Ebba Buschs statssekreterare med ansvar för energifrågor ska ha sagt i en intervju i Aftonbladet att regeringen inte har fastställt mål eller bedömning på den detaljnivån.

Det anfördes också att regeringen enligt medieuppgifter tagit bort ett pressmeddelande och ersatt det med ett annat utan att förklara varför.

Till grund för granskningen har bland annat legat en promemoria som upprättats inom Klimat- och näringsdepartementet och en utfrågning som KU höll med Romina Pourmokhtari.

I granskningen har i efterhand betonats att ministerns avsikt var att exemplifiera hur många reaktorer som det beräknade elbehovet skulle kunna innebära. Det har dock framkommit att uttalandet inte uppfattades som ett exempel utan som ett nytt besked från regeringen om ett framtida behov av ett visst antal kärnkraftsreaktorer.

KU konstaterar att kommunikationen inte varit tillräckligt tydlig men noterar att man i efterhand kontaktade olika medier för att försöka klargöra hur uttalandet skulle förstås.

Det framkommer vidare att pressmeddelandet avpublicerades och ersattes av en artikel i syfte att undvika fler missförstånd.

Hanteringen ger oss i KU anledning att upprepa det vi tidigare framfört om ändringar och rättelser på regeringens webbplats. KU noterar också att Romina Pourmokhtari beklagat att rutinerna inte följts. Slutsatsen blir likafullt att detta betecknas som en brist.

Herr talman! Utöver de bristärenden som jag redogjort för här har konstitutionsutskottet i sin granskning noterat en del andra resultat som jag tänker kan omnämnas särskilt. Det är anmälningar där vi haft en hel del diskussion och fått göra en del avvägningar dels utifrån utfrågningar och dels utifrån skriftliga frågor och promemorior som finns med i handlingarna.

Ett av dessa ärenden är utrikesminister Tobias Billströms användning av begreppet proportionalitet i samband med ett uttalande i Nordiska rådet den 1 november, några veckor efter Hamas terrorattack mot kibbutzer i Israel den 7 oktober.

Sedan dess har vi dagligen kunnat följa den fruktansvärda händelseutvecklingen i Gaza, där i nuläget över 30 000, kanske 40 000, människor har fått sätta livet till, där över 60 000 personer uppges ha skadats, varav många kvinnor och barn och patienter på sjukhus, och där hundratals gisslantagna fortfarande hålls fångna av Hamas. Det är en omfattande tragedi som utspelar sig, och vi är många som är starkt berörda och engagerade. Där får hoppet om fred inte släckas, och ansträngningarna och arbetet med detta behöver fortgå kontinuerligt.

Just frågan om proportionalitet i krigföringen från Israels sida har aktualiserats av Internationella brottsmålsdomstolen i Haag nyligen. Det handlar i detta fall om internationell rätt och folkrättsfrågor. Jag vill därför understryka att konstitutionsutskottets granskning och anmälan har tagit fasta på just begreppet proportionalitet utifrån utrikesminister Billströms uttalande vid det aktuella tillfället i samband med Nordiska rådets möte i månadsskiftet mellan oktober och november 2023.

Det handlar inte om någon bedömning från vår sida av huruvida Israels handlande varit proportionerligt eller ej. Detta i sig är, som nämnts, en fråga för internationella rättsinstanser.

Eftersom det ställs särskilda krav på uttalanden av den minister som ansvarar för utrikespolitiken påminner utskottet om betydelsen av att utrikesministerns uttalanden är formulerade så att de inte leder till missförstånd.

I detta fall uttalade Billström i sitt svar att Israels handlande var proportionerligt. Läst i dess helhet framgår förvisso att avsikten inte var att uttala sig om huruvida agerandet varit proportionerligt i den mening som avses i den internationella rätten och att han ändå eftersträvade att i efterföljande meningar tydliggöra vad som avsågs. Även om det aktuella uttalandet inte kan anses missvisande sett i sin helhet med följande resonemang och meningar kan det onekligen konstateras att det kommit att uppfattas på olika sätt i den politiska debatten.

Herr talman! Slutligen vill jag säga några ord om utrikesminister Tobias Billströms användande av en social medieplattform, i detta fall X. I granskningen betonar utskottet vikten av att uppgifter som omfattas av sekretess hanteras på ett säkert sätt. Ur tryckfrihetsrättslig synpunkt ser vi ingen anledning till något uttalande.

När det gäller själva utformningen av ministerns privata konto på X, en i sammanhanget högst kontroversiell plattform som även EU-kommissionen har uttryckt farhågor om ur säkerhetssynpunkt, kan vi konstatera att det inte tydligt framgår av kontot om det är Tobias Billström som privatperson eller som partiföreträdare som är ansvarig. Man kan fråga sig vad som i så fall skulle vara skillnaden. Det är en balansgång att hantera, och vi vill framhålla de rekommendationer och den vägledning som Regeringskansliet har tagit fram för ministrars hantering av sina sociala mediekonton.

Herr talman! Även i denna del vill jag nämna några ärenden särskilt. Precis som tidigare talare har varit inne på pratar vi alla om samma ärenden, så det kommer kanske tyvärr att bli lite upprepning även den här gången.

Utskottet har granskat socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvalls tjänsteutövning i lagstiftningsärenden som rör våldsutsatta barn. I anmälan hänvisas det till att socialtjänstministern i intervjuer och till riksdagen antingen har lämnat missvisande uppgifter om olika lagstiftningsärenden eller saknar närmare kunskap både om dessa ärenden och om den svenska lagstiftningen. Hon har enligt anmälan gett sken av att regeringens aviserade lagändringar avser alla barn som utsätts för våld av en förälder trots att de endast omfattar barn som bor i skyddat boende.

När socialtjänstministerns uppgifter jämförs med uppgifter som lämnats av justitieministern väcker hennes agerande enligt anmälan också misstankar om dels brister i samordningen inom Regeringskansliet, dels en fördröjning av beredningen av de aktuella ärendena. I granskningen konstaterar utskottet att socialtjänstministern och justitieminister Gunnar Strömmer har lämnat olika uppgifter om den fortsatta beredningen av denna lagstiftning. Vi konstaterar också att det fanns en tidsplan för ärendet och att den hade kommunicerats av justitieministern till det berörda utskottet.

Precis som utskottet tidigare, och ofta, har sagt när det gäller just uttalanden har statsråd i likhet med alla andra rätt att göra uttalanden i olika sammanhang. Är man statsråd har man dock en speciell ställning och ska vara något mer försiktig, och en självklar utgångspunkt är att ett statsråds uttalanden ska vara korrekta. Vi konstaterar i utskottet att det riskerar att skapa osäkerhet kring hur arbetet samordnas mellan de olika departementen när ministrar lämnar olika besked om beredningen av ett ärende. Om det var så att socialtjänstministern med sitt uttalande avsåg ett annat ärende än justitieministern borde detta ha tydliggjorts.

Herr talman! Precis som tidigare talare har varit inne på har vi även hanterat några ärenden som rör tryckfrihetsförordningen, offentlighetsprincipen och rätten att ta del av allmänna handlingar. Ett ärende vi har granskat rör klimat- och miljöministerns hantering av handlingar inkomna som sms.

Jag ska försöka backa tillbaka till det jag tror är grunden till att detta blev en anmälan från början, nämligen en intervju med Dagens industri som publicerades i en bilaga som kallas Di Weekend. Där sa klimat- och miljöministern bland annat: "Jag har ofta sms-kontakt med vd:ar för storföretag."

Uttalandet ledde till att tidningen Aktuell Hållbarhet senare begärde att få ta del av dessa sms-konversationer från Regeringskansliet. Då framkom det att någon sådan sms-konversation inte fanns att tillgå. I samband med en pressträff frågade samma tidning klimat- och miljöministern varför inte något av sms:en till eller från företagsledarna kunnat lämnas ut. Hon svarade då: "Alla statsråd raderar sina sms frekvent." Hon sa också: "Man har sina konversationer och sedan rensar man ut dem med jämna mellanrum."

Detta väckte nog frågor hos många eftersom ett sms - precis som epost, brev med mera - är en handling. Om den förvaras hos en myndighet är den också i normalfallet allmän, och även handlingar som inkommer till ett statsråd i dennes roll som statsråd omfattas.

Efter att ha granskat ärendet kommer vi fram till att regleringen avseende allmänna handlingar ska tillämpas i fråga om innehåll även i exempelvis statsrådens sms och innehåll som gäller ett ärende eller någon annan fråga som ska handläggas av regeringen eller Regeringskansliet. De ska också tas om hand och hanteras som allmänna handlingar.

Vidare betonar vi vikten av att det görs noggranna överväganden vid gallring av allmänna handlingar och att all gallring sker i enlighet med gällande föreskrifter och beslut. Statsrådets uttalande i medierna om inte bara sin egen utan även andra statsråds hantering av sms-konversationer är enligt utskottet förhållandevis förenklat och övergripande och förefaller ha gett utrymme för missuppfattning och felaktig tolkning. Vi har också haft en utfrågning i ärendet med statsrådet, och genom sina svar på utskottets frågor har statsrådet utvecklat och nyanserat innebörden av sitt uttalande.

Precis som tidigare talare har varit inne på har KU även granskat utrikesminister Tobias Billströms användande av en social medieplattform. I granskningen betonar vi vikten av att uppgifter som omfattas av sekretess hanteras på ett säkert sätt och uttalar att ytterligare krav på hanteringen gäller om det rör sig om uppgifter som dessutom omfattas av säkerhetsskyddsregleringen. Några sådana uppgifter har dock inte varit aktuella.

Vad som framkommit i granskningen ger inte anledning till något uttalande ur tryckfrihetsrättslig synpunkt. Ibland gör vi dock andra fynd i vår granskning, och när det gäller just detta ärende har vi i stället konstaterat att det inte tydligt framgår att detta är utrikesministerns privata konto på en plattform, det vill säga ett konto han innehar i egenskap av privatperson och inte som minister.

Nu kanske jag lämnar min KU-roll lite grann och pratar lite om vilket intryck jag själv får, men det är lite svårt när det inte tydligt framgår av kontot om det är ministern i egenskap av privatperson eller partiföreträdare som är avsändare och ansvarig. Att kontot både bär utrikesministerns titel och är verifierat som myndighet av plattformen gör det möjligen ännu svårare att förstå att det är ett privat konto.

Vi i utskottet noterar de rekommendationer som har tagits fram av Regeringskansliet för ministrars hantering av konton i sociala medier och förordar självklart att dessa följs. Men detta är nog en fråga som vi i utskottet kommer att få återkomma till. Det handlar om tillgänglighet och ny teknik. Vi kommer precis från en valrörelse, som tog slut i går, och viljan från alla partier att få ut sitt budskap i bruset och nå väljarna där de finns är stark. Allt detta ger såklart nya möjligheter, men det leder ibland också till vissa svårigheter - särskilt om man ska följa tryckfrihetsförordningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets anmälan lades till handlingarna.