Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för ett väldigt bra anförande!

Saila Quicklund talar om besvär, problem och arbetsbelastning på arbetsplatser. Den allra vanligaste orsaken till att kvinnor blir sjuka på jobbet är hög arbetsbelastning och stress. Därför måste vi se till att de organisatoriska och sociala faktorerna på arbetsplatserna hanteras med samma allvar och samma tyngd som de fysiska. Så är det inte i dag.

Jag vet att Moderaterna tidigare har lyft fram frågan om stärkta möjligheter till sanktioner när det kommer till just föreskrifterna. Nu är utredningen som Socialdemokraterna tillsatte klar om utökad möjlighet till sanktionsavgifter för det systematiska arbetsmiljöarbetet och också det sociala och organisatoriska.

Jag är övertygad om att motivationen hos arbetsgivaren att göra de insatser som krävs ökar med risk för sanktioner. Nu är utredningen klar. Det finns förslag som regeringen kan ta vidare som kommer att göra det möjligt att kräva sanktioner även för andra risker i arbetsmiljön än de fysiska.

Jag vill kort och gott fråga Saila Quicklund: Vad tycker egentligen Moderaterna? Ser man fortfarande att arbetsgivare måste ta ett större ansvar för den psykosociala arbetsmiljön? Menar Moderaterna att vi bör införa sanktioner för brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön?

Fru talman! Jag blir oerhört glad att höra att Moderaterna står fast vid sin uppfattning och att regeringen nu kommer att gå fram med förslaget. Frågan blir då: När kan vi förvänta oss att regeringen levererar förslaget?

Jag måste också bemöta en del av de påståenden som Saila Quicklund lyfte fram när det kommer till medel för att komma åt arbetsmiljöproblemen. Det gäller särskilt i välfärden men också medel till Arbetsmiljöverket för utökade kontroller.

Här har den socialdemokratiska regeringen steg för steg byggt upp Arbetsmiljöverkets inspektionskapacitet under sin tid i regeringsställning. Den har också sett till att skjuta till mer resurser till välfärden där vi har de stora utmaningarna med just hög arbetsbelastning.

När Moderaterna och regeringen nu hade chansen att med sin första budget se till att skjuta till mer medel till Arbetsmiljöverket och välfärden för att över huvud taget upprätthålla samma nivå i välfärden som vi hade före 2023 lät man bli och prioriterade i stället skattesänkningar för dem som tjänar allra mest.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 11 i betänkandet.

Arbetsmiljöarbetet är livsviktigt. Ingen ska avlida på eller till följd av sitt arbete. Både det regionala och lokala arbetsmiljöarbetet måste fungera, och fler ska ges möjlighet att delta i arbetet. För att säkerställa genomförandet av det lokala arbetsmiljöarbetet måste antalet lokala skyddsombud öka kraftigt. Vi har i dag ett underskott på lokala skyddsombud med många, många tusen.

I dagens modell har politiskt styrda fackförbund företrädesrätt till att utse lokala skyddsombud. Dessvärre innebär det, fru talman, att ett stort antal löntagare utestängs från rollen som skyddsombud, då partiboken är betydligt viktigare än kunskap och engagemang.

Vi har ett exempel från Halmstad för en månad sedan. En ung kille, Daniel Widin, hade varit skyddsombud i flera år med fullt stöd från sin arbetsplats. Men han fick ett ultimatum från sitt fackförbund, IF Metall: Du får lämna dina uppdrag som skyddsombud och facklig förtroendeman. Hans enda brott var att han blev invald i kommunfullmäktige i Halmstad. Det var den enda motivering han fick.

Vi sverigedemokrater vänder oss emot den här politiseringen av arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöarbetet är avgörande för löntagarnas trygghet och hälsa, och detta arbete måste bedrivas så effektivt som möjligt. Den som är lämplig och har intresse för och kunskap om arbetsmiljöarbetet ska kunna bli skyddsombud, oavsett vilket politiskt parti man representerar. Makten att utse företrädare ska ligga hos arbetsplatsens anställda, utan inskränkningar. Detsamma ska gälla när arbetstagarrepresentanter utses till skyddskommittéer.

Fru talman! Framför allt Socialdemokraterna påstår att man står upp för och värnar den svenska modellen, samtidigt som man medvetet försvagar den ena parten genom att använda fackförbunden som ett verktyg för att diskriminera personer med fel partibok och hindra dem från att engagera sig i arbetsmiljöarbetet.

Det är en kontraproduktiv politik som på sikt bidrar till att försvaga vår svenska arbetsmarknadsmodell, som baseras på att vi har engagerade medlemmar och att vi har jämbördiga parter på arbetsmarknaden. Men den bidrar också till att stänga ute tusentals löntagare från chansen att bli en del av arbetet för en bättre arbetsmiljö.

Fru talman! Detta är ett cyniskt arbetssätt, som på sikt kommer att vara väldigt skadligt för Sverige. Det gör mig orolig för framtiden, för Sveriges arbetsmarknadsmodell hotas dels från Bryssel - det kan vi läsa om varenda vecka - dels inifrån, nationellt, av rent partipolitiska skäl. Det är väldigt oroväckande.

Uppdrag och engagemang kopplade till arbetsmiljön ska inte styras av färgen på partibok, utan alla måste få engagera sig om vi ska kunna leva upp till de krav vi politiker ställer på och de visioner vi har för det framtida arbetsmiljöarbetet.

Fru talman! När vi står här och diskuterar arbetsmiljöproblem måste man även nämna de så kallade ofrivilliga delade turerna inom framför allt äldreomsorgen.

Sverigedemokraterna anser att det är viktigt att värna arbetstagares rätt till balans mellan arbete och privatliv. Personal inom vård och omsorg önskar i allmänhet sammanhängande arbetspass, och det är viktigt att personalen har större inflytande över sina arbetstider.

Delade turer är problematiska på många sätt, och de är inte sällan en bidragande orsak till stress och sämre mående med sjukskrivning som följd. Det är olyckligt att man inte ser de behov av åtgärder som finns för att komma till rätta med problemen på området.

Vanligast är problemet i socialdemokratiskt styrda kommuner, som oftast brottas med stora budgetunderskott av olika anledningar. Då använder man nedskärningar inom skola, vård och omsorg som en ren budgetregulator samtidigt som man stänger dörren för privata alternativ, som ofta fungerar som ett bra komplement till den kommunala verksamheten. Detta är en viktig fråga som behöver lyftas betydligt högre på den politiska dagordningen.

Fru talman! Jag ska avsluta med att lyfta en fråga som jag och Sverigedemokraterna har drivit i denna kammare i flera år. Tyvärr har vi aldrig fått gehör för den, vilket kan tyckas märkligt då det är en fråga som socialdemokraterna har drivit i flera valrörelser. Det är ett löfte man gav till LO som tack för en del av det ekonomiska biståndet men även en fråga som är väldigt aktuell i dag när det gäller de problem vi har med arbetsmiljöskador. Vi diskuterade ju sanktionsavgifter med mera tidigare.

Socialdemokraterna väljer helt enkelt att rösta nej till sitt eget förslag om utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott, och den enda anledningen är att SD driver frågan. Man struntar helt i väljarna. Och detta, fru talman, är en fråga som ligger utanför Tidöavtalet. Här hade Socialdemokraterna alltså kunnat få en majoritet, men den chansen tar man tyvärr inte.

Alla vet att vid utredningar av arbetsmiljöbrott involveras flera myndigheter - Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Utredningstiden är ofta lång, och det saknas ofta resurser. Ofta är flera företag inblandade, och många av dem är utstationerade och har redan hunnit lämna landet när utredningen startar.

Sverigedemokraterna menar att det utifrån den samlade bilden av problematiken i dessa utredningar finns goda skäl för att utöka preskriptionstiden. Vi beklagar att varken regeringen eller Socialdemokraterna i dagsläget vill förlänga preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott av normalgraden från två till fyra år och för grova arbetsmiljöbrott från fem till tio år.

Det är en ganska enkel åtgärd, som hade gett myndigheterna mer tid och gett fler en chans till upprättelse. Allting handlar inte om högre sanktionsavgifter; det handlar också om att ge myndigheterna tid för att kunna utreda brotten. Det är något som man verkligen behöver.

Fru talman! Tack, Johanna Haraldsson, för att du lyfter ett väldigt viktigt ämne!

Jag ska börja med att rätta Johanna Haraldsson. Socialdemokraterna har inte drivit denna fråga alls. Den började man driva när man hade hängt av Miljöpartiet i regeringsunderlaget. Tidigare var det Miljöpartiet som dikterade villkoren för Socialdemokraterna.

Jag vet det, för precis som Johanna Haraldsson har jag varit med i ganska många valrörelser. Socialdemokraterna har gått till val - 2014, 2018 och 2022 - på att vi ska ha en hård arbetskraftsinvandringspolitik och en arbetsmarknadsprövning, men i förhandlingarna med Miljöpartiet har man kommit ut med svansen mellan benen. Det har inte blivit någonting.

Jag håller med i mycket av din kritik. Hade jag själv fått bestämma hade jag gärna velat ha en statlig arbetsmarknadsprövning. Det är inget konstigt med det. Det gäller Sverigedemokraterna också. Men vi förhandlade med regeringspartierna, och vi kom fram till en lösning. Vi fick inte igenom allt, men vi fick igenom betydligt mer än vad Socialdemokraterna fått igenom på de åtta år då man låtit Miljöpartiet diktera villkoren i denna fråga.

Det ska bli väldigt intressant att se hur man ska få ihop det framöver med sitt regeringsalternativ, som består av Centerpartiet, Vänstern och Miljöpartiet. Centerpartiet och Miljöpartiet vill bedriva den mest liberala arbetskraftsinvandringspolitiken av samtliga partier i denna kammare, så det blir intressant att se hur ni ska få ihop den ekvationen om ni skulle komma till makten.

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten!

Kristdemokraterna vill gärna ge sken av att man står upp för välfärden. När ledamoten i sitt anförande talar om arbetsmiljön tror jag inte att många inom välfärden känner att man står upp för deras arbetsmiljö. Det är inte konstigt. Känslan är att man säger en sak men gör något annat. Skattesänkningar för höginkomsttagare väger tyngre än mer resurser till välfärden.

Det känns förmodligen tungt för Kristdemokraterna att komma ut och träffa välfärdshjältarna och att behöva stå där och förklara hur arbetsmiljön ska bli bättre för hälso- och sjukvårdens personal när välfärden står inför ett stålbad.

Inför det stålbadet är det extra viktigt att se till att de resurser som avsätts till välfärden också får gå dit och inte till fusk. Vi ser med oro på att den organiserade brottsligheten inom välfärden riskerar att urholka tilliten till och legitimiteten hos den allmänna välfärden.

Min fråga till ledamoten är hur han ser att vi ska förbättra arbetsmiljön för medarbetare inom hälso- och sjukvården.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten, även om jag känner mig ganska säker på att det inte kommer att göra särskilt många inom hälso och sjukvården trygga när det gäller att deras arbetsmiljö ska bli bättre.

Ledamoten säger att man har tillfört mer medel till det offentliga. Ändå såg vi i budgeten i höstas att vi hade velat skjuta till ännu mer. Det fanns ett behov av 20 miljarder enligt SKR. Det regeringen lyckades skjuta till var inte i närheten.

I en av våra reservationer pekar vi på vikten av att trycka tillbaka arbetslivskriminaliteten inom välfärden. Arbetslivskriminalitet har letat sig in även i välfärden. I till exempel boken Hemtjänstmaffian har vi kunnat läsa hur kommuner luras på miljonbelopp. De som får betala det yttersta priset är såväl brukare som arbetstagare.

Skattepengar ska helt enkelt inte gå till kriminella. Det borde alla kunna hålla med om. Den organiserade brottsligheten utvecklar ständigt nya sätt att komma runt lagar och avtal. Då behöver det mötas med nya metoder och arbetssätt. Det pekar vi på i vår reservation. Men vi får tyvärr inte stöd av Kristdemokraterna för det.

Hur ser ledamoten att vi ska komma åt arbetslivskriminaliteten inom speciellt välfärden?

Fru talman! Vi spenderar stor del av vår vakna tid på jobbet. Över 5 miljoner människor i Sverige ställer varje dag klockan för att inte missa sitt arbetspass på lagret, äldreboendet, kontoret eller bygget. Alla jobbar de för att försörja sig själva och sin familj samtidigt som de bidrar till att samhället faktiskt fungerar. Alla som arbetar, oavsett yrke, förtjänar en trygg och hälsosam miljö på jobbet. Ingen ska behöva gå till jobbet med risken att skada sig, bli sjuk eller dödas.

Målet för arbetsmiljöpolitiken, som alla här i kammaren har ställt sig bakom, är en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall, motverkar att människor utestängs från arbetet, tar hänsyn till människors olika förutsättningar och bidrar till utvecklingen av både individer och verksamhet. Då krävs ett tydligt regelverk som sätter upp ramarna för hur arbetsplatserna ska kunna åstadkomma detta, men det krävs också att man hela tiden följer förändringarna på arbetsmarknaden och anpassar reglerna. Det var en tydlig ambition från den socialdemokratiska regeringen när den senaste arbetsmiljöstrategin, En god arbetsmiljö för framtiden, togs fram.

Den utökade användningen av digitala verktyg, robotar och AI kan många gånger skapa en bättre fysisk arbetsmiljö samtidigt som de kan medföra nya risker. Ett exempel är plattformsarbete, där nya sätt att organisera arbetet har inneburit att företag inte tar ansvar för dem som arbetar för deras räkning. Det har resulterat i att en stor grupp människor arbetar hårt varje dag men inte alls har samma rättigheter som andra löntagare - inte ens när det kommer till något så grundläggande som en god arbetsmiljö.

Även i dessa branscher skulle man kunna förebygga risker och olyckor, men det kräver ju att någon tar det ansvaret. Det var bland annat därför den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning om utvidgat rådighetsansvar. Att genomföra den utredningens förslag är ett steg på vägen mot att förbättra arbetssituationen för alla dem som dagligen sliter som exempelvis cykelbud.

När arbetsmiljölagen trädde i kraft, fru talman, var de fysiska riskerna i fokus. Med tanke på hur arbetsmarknaden såg ut var det viktigt för att förebygga sjukdom och olyckor, men arbetslivet har förändrats sedan dess. De fysiska riskerna finns kvar, men andra risker har fått större betydelse.

I branscher där många kvinnor arbetar är det brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön som skapar ohälsa och sjukdom. Välfärdssektorn sticker ut när det kommer till sjukskrivningar på grund av stress. När Arbetsmiljöverket gjorde en riktad inspektionsinsats i äldreomsorgen, som Saila Quicklund sa tidigare här i debatten, visade den att 90 procent av de besökta arbetsplatserna hade brister och då främst i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Vi vill ju att kvinnor och män ska ha samma rätt till god arbetsmiljö och att arbetsmiljöreglerna ska ge samma skydd oavsett var du jobbar någonstans, och så är det - på papperet. När det kommer till uppföljning och möjligheter till sanktioner är det inte så.

Arbetsmiljöverket kan utdöma sanktionsavgift för fysiska brister i arbetsmiljön, men inte för psykosociala eller andra brister. Nu har vi hört att regeringen kommer att gå fram med förslag om sanktioner för brister i det sociala och organisatoriska arbetsmiljöarbetet, men utredningen föreslog fler områden som det skulle ges möjlighet att utdöma sanktionsavgifter för. Vi får helt enkelt vänta och se vad det är regeringen faktiskt kommer med. Jag är övertygad om att det här är ett väldigt bra sätt att förbättra arbetsmiljön för alla på svensk arbetsmarknad, men kanske främst för kvinnor.

Fru talman! Hot och våld är vanligt förekommande på väldigt många arbetsplatser runt om i Sverige. Det är inte på något sätt acceptabelt. Precis som när det gäller andra risker i arbetsmiljön har arbetsgivaren ansvar för att organisera arbetet och förebygga risker för hot och våld så långt det är möjligt.

Regeringen behöver snarast ta initiativ för att ratificera ILO:s konvention 190 om våld och trakasserier i arbetslivet. Det finns inga hinder för Sverige att gå vidare med det, och det skulle sända en tydlig signal att regeringen och riksdagen inte accepterar att hot och våld är vardag på alltför många arbetsplatser. Tillsammans med utökad möjlighet för Arbetsmiljöverket att utdöma sanktionsavgifter i fler sammanhang skulle en ratificering kunna stärka det förebyggande arbetet mot hot, våld och trakasserier.

Fru talman! Det finns stora hälsoskillnader i Sverige. Ojämlikheten är stor. Det kanske mest talande i statistiken är att medellivslängden bland lågutbildade kvinnor sjunker. Ett hållbart arbetsliv kan motverka den utvecklingen, men trots det har tillgången till företagshälsovård sjunkit över tid, särskilt för arbetare och kvinnor, samtidigt som verkligheten visar att behoven är stora. På detta område finns också förslag för att stärka tillgången till företagshälsovård i det förebyggande arbetet. Även här väntar vi på att regeringen ska ta de initiativ som krävs för att stärka tillgången till företagshälsovård.

Inför den här debatten, fru talman, pratade jag med ett mångårigt skyddsombud om vad hon tyckte var viktigt. Hon pratade om faran med ensamarbete och var någonstans i prioriteringen hon upplevde att arbetsmiljön fanns hos arbetsgivarna. Hon pratade också om en sak som fastnade lite mer hos mig. Hon sa ungefär så här: "Det finns en attityd att om man jobbar inom arbetaryrken får man räkna med lite skrubbsår. Det är lite som att man får skylla sig själv och att man borde acceptera att det inte är helt säkert att jobba som industriarbetare, lagerarbetare eller undersköterska. Det är som att det inte går att förebygga risker eller att vi kommit så långt det är möjligt i skyddet av folk som jobbar."

Det där är en farlig attityd. Ingen ska behöva räkna med vare sig stora eller små skrubbsår på jobbet. Arbetet med att skydda folk på arbetet tar aldrig slut - eller för att säga det på ett annat sätt: Arbetsmiljöarbetet ska bedrivas förebyggande, i samverkan och vara systematiskt på arbetsplatserna. Det ska vara en naturlig del av arbetslivet.

För att säkra att anställda har något att säga till om i arbetsmiljöfrågor har man rätt att utse skyddsombud som ska jobba pådrivande och som språkrör för alla på arbetsplatsen. Skyddsombuden spelar en avgörande roll för ett fungerande skyddsarbete. Att skyddsombuden är utsedda av facket gör dem starkare. De är mer skyddade både genom lag och genom det stöd som en facklig organisation kan ge i en rättsprocess eller om skyddsombudet pressas på annat sätt.

De regionala skyddsombuden, fru talman, jobbar för förbättrat skydd för arbetstagare på arbetsplatser där man ännu inte utsett ett eget skyddsombud. De spelar stor roll för arbetsmiljöarbetet, inte minst på mindre arbetsplatser. De över 1 500 regionala skyddsombuden har gemensamt en bred kompetens och erfarenhet som skulle vara omöjlig att ersätta.

Vi socialdemokrater vill ge de regionala skyddsombuden tillträdesrätt till fler arbetsplatser än i dag för att stärka skyddsarbetet i en tid när fler arbetsplatser är små och anställningarna i större utsträckning är osäkra. De regionala skyddsombuden kan även spela en viktig roll i arbetet mot arbetslivskriminalitet, något som min partikamrat Jim Svensk Larm kommer att prata mer om i sitt anförande.

Avslutningsvis, fru talman, är det många arbetsgivare som tar sitt ansvar på allra största allvar och som tillsammans med de anställda och deras skyddsombud gör allt de kan för att skapa en god arbetsmiljö och förebygga skador och ohälsa. Men jag menar att det är uppenbart att vi också har alltför många arbetsgivare som inte gör tillräckligt. Detta visar all den statistik som Saila Quicklund nämnde i sitt anförande.

Vi socialdemokrater menar att man behöver bli ännu bättre på att förebygga skada och ohälsa och att det ska vara kännbart för den som inte följer reglerna.

Det statsråd som har ansvar för arbetsmiljöpolitiken har vid ett flertal tillfällen sagt att man fortsätter att arbeta i linje med den socialdemokratiska regeringens arbetsmiljöstrategi. Det är bra.

Den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig ett antal färdigremitterade förslag som alla är i linje med arbetsmiljöstrategin, bland annat den utökade möjligheten till sanktionsavgifter, en förstärkning av lagen om företagshälsovård, ett förslag om utökat rådighetsansvar, utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud och en ratificering av ILO:s konvention om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet.

Nu väntar vi och människor på våra arbetsplatser på att regeringen ska ta de initiativ som behövs för att stärka arbetsmiljöarbetet på svenska arbetsplatser.

Fru talman! Jag skulle vilja avsluta med att säga att vi socialdemokrater givetvis står bakom alla våra reservationer men att vi yrkar bifall endast till reservation nummer 13.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för frågorna!

Vi kom till makten efter alliansregeringen 2014. Det första alliansregeringen gjorde på arbetsmiljöområdet efter att man hade tillträtt var att kapa resurserna till Arbetsmiljöverket, som fick säga upp inspektörer, vilket minskade inspektionerna på svensk arbetsmarknad.

Man lade också ned Arbetslivsinstitutet, en världsledande institution som jobbade med forskning och bevakning av arbetsmiljöarbete och utveckling av det men också med samordning av utbildning för till exempel företagshälsovårdens personal.

Utifrån detta har vi under den socialdemokratiska regeringsperioden fattat beslut om två arbetsmiljöstrategier för att samla och samordna arbetet med att förbättra arbetsmiljön på svensk arbetsmarknad. Vi har inrättat ett kansli för hållbart arbetsliv. Vi har räknat upp resurserna till Arbetsmiljöverket. Vi har sett till att en ny myndighet har inrättats - Myndigheten för arbetsmiljökunskap - som ska följa arbetsmiljöforskningen och sprida den.

Jag skulle vilja säga att vi steg för steg har försökt att åter förstärka de insatser som en regering kan göra kopplat till arbetsmiljöarbetet. Jag menar inte att vi har kommit ända fram, men vi har steg för steg byggt upp ett bättre arbetsmiljöarbete från statens sida.

Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för ditt engagemang i arbetsmiljöfrågorna! Det har jag också.

Jag menar inte att vi kan vara nöjda med att människor fortfarande blir sjuka på jobbet och att sjuktalen ökar, inte minst inom välfärden, på grund av ett pressat sätt att arbeta på minutscheman och det ena med det andra som gör att människor inte håller sig friska på jobbet utan faktiskt blir sjuka av det. Detta kan vi absolut inte vara nöjda med.

Jag undrar vad det är för effektiva åtgärder som den socialdemokratiska regeringen inte har infört men som den moderatledda regeringen nu kommer att införa. Att vi inte införde de saker varav jag räknade upp ett antal beror ju på att de precis var utredda och färdiga och lagom för den nya regeringen att ta initiativ till att införa. Vi brukar faktiskt utreda och förbereda de lagförslag som vi sedan fattar beslut om och debatterar här i kammaren.

Jag är övertygad om, också när jag lyssnar på Moderaternas företrädare här, att det finns hopp om att vi kan fortsätta att samarbeta i arbetsmiljöfrågorna, inte minst eftersom regeringen och regeringsföreträdare säger att man ska fortsätta att följa den arbetsmiljöstrategi som den socialdemokratiska regeringen införde.

Som sagt är det bara för oss att vänta och se och försöka trycka på så att vi får fler åtgärder och inte minst mer resurser till välfärden så att välfärdsarbetarna kan få en ännu bättre arbetsmiljö.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för alla frågor.

För att vi ska få en tillräckligt bra arbetsmiljö inom välfärden behöver vi fler anställda inom välfärden. Jag kommer nu att säga en mängd självklarheter: Vi behöver resurser till välfärden, och vi behöver utbilda fler som kan ta jobben i välfärden.

Därför måste jag ta upp en fråga som kanske inte i första hand hör till det här betänkandet eller till den här debatten. Regeringen har avslutat något som är viktigt för kompetensförsörjningen inom vården, nämligen Äldreomsorgslyftet. Det beklagar jag.

Jag har lyft upp vad alliansregeringen gjorde och vad vi sedan har gjort. Jag har beskrivit vad utgångspunkten var när vi tillträdde, och vi har från en låg nivå byggt på arbetsmiljöarbetet med regler, tagit initiativ till en mängd utredningar och tillfört resurser till välfärden och Arbetsmiljöverket för att öka mängden inspektioner. Arbetsmiljön blir inte bättre av inspektioner, men jag är övertygad om att arbetsgivare är mer benägna att uppfylla kraven i arbetsmiljölagen och de olika föreskrifterna om de vet att det finns en risk för sanktioner och kritik från en inspektör.

Fru talman! Jag måste säga att jag inte riktigt förstår frågan. Men jag kan ändå säga varför jag tycker att det är viktigt att vi har fler sanktioner.

Jag blir lite orolig när jag hör att Liberalernas och Moderaternas företrädare inte verkar vara helt överens i frågan om utökade möjligheter till sanktionsavgifter. Jag har tidigare i dag i kammaren sagt att jag är övertygad om att motivationen att faktiskt följa föreskrifterna ökar hos en arbetsgivare som står under hotet att få sanktionsavgifter utdömda.

Jag tror att både offentliga och privata arbetsgivare kommer att titta på de föreskrifter som kan beläggas med sanktionsavgifter, och föreskrifterna kommer att få större vikt. Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön kommer att få större tyngd och prioritet bland våra arbetsgivare. Om den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön prioriteras och man har ett bättre förebyggande arbete är jag övertygad om att arbetsmiljön på de arbetsplatserna kommer att bli bättre och gynna rekryteringen av nya anställda.

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att säga att den som följer reglerna inte riskerar sanktioner. Det är väl det enklaste svaret.

Det är också så att de sanktioner vi diskuterat i dag, kopplade till föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete och socialorganisatorisk arbetsmiljö, är de föreskrifter som i störst utsträckning påverkar arbetsbelastning, kränkande särbehandling och sådant som är vanligare bland kvinnor och i välfärdsyrken. De sanktionerna finns inte i dag, så det är inte utökade sanktioner utan nya sanktioner som man skulle kunna utdöma om man tycker att bristerna är så pass stora när Arbetsmiljöverket granskar.

Jag är övertygad om att samverkan är nyckeln i arbetsmiljöarbetet, precis som ledamoten säger här. Men jag är också övertygad om att välfärden behöver fler anställda för att kunna åstadkomma en bättre arbetsmiljö, precis som jag sa i mitt förra replikskifte, och då behöver den här kammaren se till att fatta beslut om högre anslag till välfärden i nästa budget.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

I ledamotens anförande hörde jag för första gången en liberal riksdagsledamot prata i Sveriges riksdag om hur vi ska komma till rätta med arbetslivskriminaliteten. Det är ett ämne som liberaler inte är vana att vare sig debattera eller motionera om.

Faktum är att när jag söker i riksdagens databas får jag inte en enda träff på en liberal ledamot i Sveriges riksdag som ens nämnt arbetslivskriminalitet i ett inlägg här i riksdagen. När jag kollar på Liberalernas egen hemsida för att se vad de skriver om arbetslivskriminalitet där får jag heller ingen träff. Faktum är att Liberalerna hittills inte i en enda motion har nämnt arbetslivskriminalitet. Det oroar mig.

Det är först nu, efter valet, när vi socialdemokrater börjar ställa frågor och sätta press på de liberala statsråden som man börjar få träffar i riksdagens databas på vad liberala företrädare tänker och tycker i det här ämnet.

Med tanke på deras bristande intresse och engagemang i dessa viktiga frågor måste jag fråga ledamoten hur Liberalerna vill att vi ska arbeta för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Eller är det så att vi har ett parti som innehar ansvariga statsrådsportföljer men inte har en egen tanke om hur vi ska komma åt det här samhällsproblemet?

Även om det är ett sent uppvaknande från Liberalernas sida kan vi glädjas över att den strategi som vi socialdemokrater antagit inte kommer att kastas i papperskorgen av de liberala statsråden.

Fru talman! Jag tycker att det perspektiv som ledamoten lyfte vad gäller arbetsmiljö är otroligt intressant. Hennes ingång var Hammarkullen. Jag är från Hammarkullen och bor där. Jag håller med om att det är problematiskt att unga människor följer destruktiva machonormer som har sin grund i patriarkatet och att de utsätter personal. Jag delar uppfattningen att detta är ett problem. Jag är från Hammarkullen och förminskar inte dessa människors upplevelse, men jag tror inte heller att detta är representativt för Hammarkullen. Jag tycker dock att det är otroligt intressant att se så mycket hopp hos unga människor och att det går att påverka dem åt rätt håll.

Jag förstår dock faktiskt inte ledamoten över huvud taget. Liberalerna samarbetar med SD, som i flera kommuner vill avskaffa pride och förbjuda regnbågsflaggan.

Fru talman! Ytterligare ett stort problem när det gäller arbetsmiljön är diskriminering och sexuella trakasserier. Liberalerna delar säng med ett parti som vill avskaffa diskrimineringslagen, som faktiskt utgör ett skydd för människor på arbetsplatser.

Hur ser du på dessa frågor, ledamoten? Tycker du inte själv att det är hyckleri att du står här och pekar ut ungdomar trots att du samarbetar med SD, som har mycket råare åsikter och faktiskt också har politisk makt att göra livet surt för många människor i vårt samhälle?

Fru talman! Nu ska vi debattera arbetsmiljö och arbetstid, och det finns väldigt mycket att säga om detta.

Jag ska börja med att säga att för att arbetsgivaren ska kunna leva upp till arbetsmiljölagens krav på bland annat ett förebyggande och systematiskt arbetsmiljöarbete på en arbetsplats behöver arbetsgivaren ha väldigt goda kunskaper om arbetsmiljön. Som det är nu har väldigt många arbetsgivare bra kunskaper, men tyvärr saknar alldeles för många grundläggande kunskaper. För att möta problemet med bristande arbetsmiljökunskap vill jag lyfta ett förslag från Arbetsmiljöverket, nämligen att arbetsmiljöarbete ska integreras i yrkesutbildningar och praktik på gymnasiet.

Jag noterar i likhet med utskottet att regeringens nollvision när det gäller dödsolyckor har utvidgats till att ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Detta är verkligen välkommet, men till skillnad från utskottet ser jag ett stort behov av en ytterligare åtgärd för att ta reda på varför människor dör på sitt jobb, nämligen att tillsätta en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet och sedan kan föreslå konkreta åtgärder för att vända utvecklingen. I en sådan kommission bör företrädare för fack, arbetsgivare och berörda myndigheter ingå.

Jag tycker också att det är hög tid att överväga att införa ett striktare arbetsmiljöansvar för den som ytterst tjänar pengar på det arbete som utförs. Det är i dag väldigt lätt för en byggherre, en generalentreprenör eller ett storföretag att slippa ta ansvar för underentreprenörer och andra företag på en arbetsplats. Regeringen bör återkomma med ett förslag om att förtydliga arbetsmiljöansvaret så att det tydligt framgår att den arbetsgivare som har huvudansvar för en arbetsplats också har ansvar för arbetsmiljön för samtliga arbetstagare som jobbar där, oavsett vilken arbetsgivare de har.

Fru talman! På den svenska arbetsmarknaden förekommer en utbredd arbetslivskriminalitet. Oseriösa företag dumpar löner och bryter systematiskt mot lagar och regler i syfte att skaffa sig konkurrensfördelar.

Arbetslivskriminaliteten påverkar arbetstagare, företag och i förlängningen hela samhället. Arbetstagare utnyttjas och tvingas arbeta för låga löner och till usla villkor, vilket även pressar löner och villkor för övriga löntagare i dessa utsatta branscher. Företag som följer lagar, avtal och regler konkurreras ut av oseriösa aktörer. Vidare går samhället miste om miljardbelopp i form av uteblivna skatter och avgifter. Jag anser att den pågående utvecklingen är systemhotande. Den måste verkligen stoppas.

Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att arbetslivskriminaliteten inte har vuxit fram ur ett vakuum. Den har odlats fram genom politiska beslut som har banat väg för den utbredda arbetslivskriminalitet som präglar stora delar av arbetsmarknaden i dag. Socialdemokraternas oförmåga och högerns ovilja att skärpa lagar, regler och rutiner har över tid förvärrat situationen. Jag beklagar att utskottet trots påståenden om att frågan tas på allvar inte ser det behov som finns av att skyndsamt vidta åtgärder för att sätta stopp för arbetslivskriminaliteten på den svenska arbetsmarknaden.

Fru talman! I betänkandet har Vänsterpartiet 13 fantastiska reservationer. Det är lockande att prata om dem alla, men jag ska försöka att begränsa mig till att bara ta upp en reservation till.

Arbetarrörelsens kamp för en kortare arbetsdag började redan i slutet av 1800-talet. Kravet då var åtta timmars arbete, åtta timmars frihet och åtta timmars vila. Under 1900-talet förkortades den lagstadgade veckoarbetstiden stegvis till 40 timmar. Sedan 1973, mina damer och herrar, har ingenting hänt. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973.

I dag står frågan inte högt upp på dagordningen på samma sätt som tidigare, fast den breda allmänheten pratar ganska mycket om arbetstidsförkortning. Förklaringarna är alltid många. Globaliseringen har ökat konkurrenstrycket på den svenska ekonomin i allmänhet och på tillverkningsindustrin i synnerhet. För att klara den internationella konkurrensen går det inte att sänka arbetstiden, är ett av budskapen. Samtidigt är internationell konkurrens i sig inget nytt, och såväl arbetstid som produktivitet är i ständig förändring under påverkan från olika tendenser på nationell och global nivå. Mycket talar för att vi nu står inför en helt ny våg av automatisering och robotisering som höjer produktiviteten inom många områden och innebär att vissa arbeten försvinner.

Därutöver är kapitalägarnas och kapitalförvaltarnas maktposition i dag starkare än på mycket länge. Fackföreningsrörelsen har försvagats, och krav på ökad flexibilitet från arbetsköparnas perspektiv, som fler arbetade timmar och stärkt konkurrenskraft genom pressade löner och arbetsvillkor, har dominerat. Debatten har främst handlat om hur vi ska få fler att arbeta mer och längre, men man saknar ofta ett klass- och könsperspektiv. Det är stora skillnader mellan olika gruppers reella möjligheter att jobba långt upp i åren eller att arbeta så många timmar som man egentligen skulle önska på den reguljära arbetsmarknaden.

Borgerlighetens recept för att komma till rätta med den ökade stressen i arbetslivet har inriktats på livsstilslösningar för dem med mer resurser genom införandet av skattereduktioner för hushållsnära tjänster. De fackliga organisationerna, som tidigare har varit drivande i arbetstidsförkortningsfrågan, har länge pressats till försvarskamp och i den grad det har varit möjligt med offensiva krav i stället prioriterat löneökningar, extra semesterdagar, rätt till heltid och fasta anställningar i avtalsrörelserna.

Vänsterpartiet vill ha ett mänskligt och rättvist samhälle där människor har reella möjligheter att utvecklas och leva berikande liv. Vi vill ha en hållbar arbetsmarknad där människor orkar jobba till pensionsåldern utan att slitas ut i förtid. Vi vill ha bättre förutsättningar för par att leva jämställt. Kortare arbetstid - det vill säga en generell arbetstidsförkortning - vore ett avgörande steg i en sådan progressiv och frihetsvidgande utveckling.

Vänsterpartiet har, som enda riksdagsparti, drivit frågan om en generell arbetstidsförkortning under lång tid. Äntligen är vi nu inte ensamma i vår kamp. I juni 2022 beslutade nämligen Kommunals kongress att förbundet ska verka för 30 timmars arbetsvecka, i lag eller kollektivavtal, utan att detta ska påverka löneutvecklingen. Vänsterpartiet välkomnar detta och förutsätter att Kommunal kommer att vara en pådrivande kraft för en generell arbetstidsförkortning.

Fru talman! Jag lovar att jag snart ska runda av.

Förutsättningarna för en generell arbetstidsförkortning är i flera avseenden goda. Produktiviteten har fördubblats i Sverige sedan 1970-talet. Samtidigt har löneandelen av det samlade produktionsresultatet sjunkit. Det ekonomiska utrymmet för en arbetstidsförkortning med bibehållen lönenivå är alltså betydande i ekonomin som helhet. Hur detta kan tas till vara och komma till stånd i praktiken skiljer sig dock åt mellan olika branscher. Det kan bero både på tillgången på relevant arbetskraft och på förhandlingssituationen gentemot arbetsköparsidan. På sikt är det dock nödvändigt att arbetstidsförkortning får genomslag i den lagstadgade normalarbetstiden för att det inte ska uppstå för stora klyftor mellan olika grupper på arbetsmarknaden i detta avseende.

Arbetslivet präglas i dag av ökad intensitet, stress och högt tempo. Detta leder i sin tur till ohälsa, stressrelaterade sjukdomar och sjukskrivningar. Den ojämställda fördelningen av det obetalda hemarbetet mellan kvinnor och män kvarstår, liksom det faktum att fler kvinnor än män jobbar deltid.

Utöver detta kräver också jordens ekologiska bärkraft ett något annorlunda konsumtionsmönster med lägre förbrukning av icke-förnybara resurser. En generell arbetstidsförkortning skulle bidra till att minska ohälsan, öka jämställdheten, minska klyftorna på arbetsmarknaden och bidra till en mer hållbar utveckling.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 23.

Fru talman! En bra arbetsmiljö är själva förutsättningen för ett fungerande arbetsliv, både ur den enskildes perspektiv och ur samhällets perspektiv. För den enskilde är den grundläggande för hälsa och välmående. För samhället är det helt avgörande att människor orkar arbeta ett helt arbetsliv.

Trots den arbetsmiljölagstiftning vi har finns det stora problem i realiteten. Det gäller inte minst inom välfärden. I de kvinnodominerade yrkesgrupperna är stressen hög. Vad gäller psykisk ohälsa och stressrelaterade sjukdomstillstånd är det fortfarande den vanligaste sjukdomsorsaken i Sverige. Och den är vanligare bland kvinnor än bland män.

När stressen är inbyggd i en arbetssituation riskerar det att leda till psykisk ohälsa och sjukdom. Det gäller både korttidsfrånvaro och längre sjukskrivningar. Detta har också lett till att tusentals människor har lämnat yrken där de verkligen behövs. Många hade velat stanna om de hade haft en god arbetsmiljö.

Fru talman! Arbetsmiljölagen konkretiserades på ett viktigt sätt 2016. Då kom föreskrifter som tydliggjorde krav kopplat till den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. I analysen som gjordes inför förändringen såg man att många var sjuka just på grund av besvär som i stor utsträckning var stressrelaterade. En rapport från OECD angav att den psykiska ohälsan och sjukfrånvaron kostar det svenska samhället miljardbelopp.

Förtydligandet av lagen innebar förhoppningar, men trots förtydligandet finns det stora brister i hur arbetsmiljölagen efterlevs. Miljöpartiet vill därför införa en nollvision för arbetsrelaterad ohälsa. I Sverige har vi till exempel en nollvision för allvarliga skador i trafiken. Den är viktig och har gjort att man metodiskt har jobbat med utökad säkerhet, vilket har räddat många liv. En nollvision kan ge tydlighet och få saker att hända.

Ett första fokusområde för en sådan nollvision bör vara hälso- och sjukvården och vården och omsorgen. År efter år har medarbetare tvingats skjuta upp sina semestrar för att vården ska fungera. Sjuksköterskor säger upp sig i oro över att beordras in på semestern eller erbjudas tusenlappar för att avstå från helt nödvändig återhämtning. Över 13 000 sjuksköterskor i arbetsför ålder har lämnat yrket för andra branscher. Nästan var femte barnmorska under 65 år har valt bort yrket.

Bristen på personal har skapat en ond cirkel som måste brytas. Fler kollegor krävs för att personal inom hälso- och sjukvården och vården och omsorgen ska få förutsättningar att utföra sitt jobb. Möjlighet till återhämtning och utveckling krävs för att fler ska orka jobba kvar och för att fler ska vilja välja yrket. Att hinna äta lunch i lugn och ro måste vara självklart, och man ska inte behöva vara orolig för att inte kunna ta ut sin semester.

Jag vill i sammanhanget nämna en stor och viktig satsning som Miljöpartiet driver. Vi anser att staten bör ta ett ökat ansvar genom ett permanent statligt stöd för förbättrade villkor för personal i hälso- och sjukvård och vård och omsorg. Vi vill satsa 10 nya miljarder om året tills det har förstärkts med 40 miljarder permanent 2026. Satsningen ska vikas för nyanställningar och höjda löner. Detta skulle, om det blir verklighet, göra stor skillnad för kvinnors arbetsvillkor och minska risken för stressrelaterad ohälsa.

Vi i Miljöpartiet vill också utöka den återhämtningsbonus som vi drev igenom när vi satt i den rödgröna regeringen. Jag vill påminna mina socialdemokratiska kollegor i kammaren om detta. Och, fru talman, jag ser det som en hedersbetygelse att Sverigedemokraterna har noterat vår regeringsmedverkan.

Detta är medel som kan sökas för att pröva utvecklingsidéer som personalen har för att förbättra arbetsmiljön. Det kan handla om nya sätt för återhämtning eller att pröva olika arbetstidsmodeller eller andra innovativa arbetssätt som personalgrupper vill pröva.

Kärnan i bonusen är att förslagen ska komma från personalen. Även denna reform har potential att förbättra många kvinnors arbetssituation och bidra till att deras idéer kan lyftas fram och realiseras. Hittills har återhämtningsbonusen utnyttjats väl. Den har också kompletterats med ett bidrag för att minska eller avskaffa delade turer, vilket vi välkomnar. Återhämtningsbonusen har stor potential, och vi anser att den behöver fördubblas.

Fru talman! Jag vill ta upp en orimlig skevhet när det gäller hur man ser på brister i arbetsmiljön. Det gäller sanktionsavgifter. Arbetsmiljöverket kan i dagsläget utdöma sanktionsavgift om det finns fysiska brister i arbetsmiljön. Men den möjligheten saknas för brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet eller brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön - detta trots att de flesta människor alltså blir sjuka av det senare.

I utredningen Steg framåt, med arbetsmiljön i fokus lämnades nyligen ett förslag om att detta ska förändras. Det är väldigt viktigt, och jag hoppas att regeringen återkommer med ett lagförslag snart. Det skulle göra en enorm skillnad för många människor.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om arbetstid. Miljöpartiet vill att människor ska ha mer makt över sin tid. Arbetstiden är ofta dåligt fördelad över arbetslivet. Många som är nya på arbetsmarknaden arbetar mindre än de vill göra. Andra sliter ut sig och tvingas kanske lämna arbetslivet i förtid.

Arbetstiden behöver vara mer flexibel för människors olika behov och livsfaser. Miljöpartiet vill sänka normalarbetstiden för alla och göra det lättare att påverka både sin arbetstid och sina arbetsvillkor. Den som vill ska kunna välja kortare arbetstid i stället för högre lön.

Några steg på vägen mot sänkt normalarbetstid kan vara att låta äldre gå ned i arbetstid med bibehållen lön, att erbjuda människor att ta ut sin löneförhöjning i mer ledig tid i stället eller att det blir sänkt arbetstid med bibehållen lön i tunga kvinnodominerade yrken i vård och omsorg.

För att det ska vara en god arbetsmiljö för alla är det också oerhört viktigt att arbeta mot diskriminering och trakasserier på arbetsplatser. Det kräver en stark diskrimineringslagstiftning och tillräckliga resurser till både Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket.

Medan Miljöpartiet satt i regering stärktes detta arbete. Mycket har också gjorts på myndighetsnivå. Dessvärre finns det skäl att vara orolig nu. Jag ser inte någon sådan ambition hos denna regering. Snarare finns det risk att vi tar stora steg bakåt. Det skulle drabba många människor i hela landet.

Jag står, fru talman, bakom de reservationer jag har i betänkandet, men för tids vinning vill jag yrka bifall endast till reservation 4 och reservation 24.