Magnus Persson (SD) om Arbetsmiljö och arbetstid

Fru talman! En bra arbetsmiljö är själva förutsättningen för ett fungerande arbetsliv, både ur den enskildes perspektiv och ur samhällets perspektiv. För den enskilde är den grundläggande för hälsa och välmående. För samhället är det helt avgörande att människor orkar arbeta ett helt arbetsliv.

Trots den arbetsmiljölagstiftning vi har finns det stora problem i realiteten. Det gäller inte minst inom välfärden. I de kvinnodominerade yrkesgrupperna är stressen hög. Vad gäller psykisk ohälsa och stressrelaterade sjukdomstillstånd är det fortfarande den vanligaste sjukdomsorsaken i Sverige. Och den är vanligare bland kvinnor än bland män.

När stressen är inbyggd i en arbetssituation riskerar det att leda till psykisk ohälsa och sjukdom. Det gäller både korttidsfrånvaro och längre sjukskrivningar. Detta har också lett till att tusentals människor har lämnat yrken där de verkligen behövs. Många hade velat stanna om de hade haft en god arbetsmiljö.

Fru talman! Arbetsmiljölagen konkretiserades på ett viktigt sätt 2016. Då kom föreskrifter som tydliggjorde krav kopplat till den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. I analysen som gjordes inför förändringen såg man att många var sjuka just på grund av besvär som i stor utsträckning var stressrelaterade. En rapport från OECD angav att den psykiska ohälsan och sjukfrånvaron kostar det svenska samhället miljardbelopp.

Förtydligandet av lagen innebar förhoppningar, men trots förtydligandet finns det stora brister i hur arbetsmiljölagen efterlevs. Miljöpartiet vill därför införa en nollvision för arbetsrelaterad ohälsa. I Sverige har vi till exempel en nollvision för allvarliga skador i trafiken. Den är viktig och har gjort att man metodiskt har jobbat med utökad säkerhet, vilket har räddat många liv. En nollvision kan ge tydlighet och få saker att hända.

Ett första fokusområde för en sådan nollvision bör vara hälso- och sjukvården och vården och omsorgen. År efter år har medarbetare tvingats skjuta upp sina semestrar för att vården ska fungera. Sjuksköterskor säger upp sig i oro över att beordras in på semestern eller erbjudas tusenlappar för att avstå från helt nödvändig återhämtning. Över 13 000 sjuksköterskor i arbetsför ålder har lämnat yrket för andra branscher. Nästan var femte barnmorska under 65 år har valt bort yrket.

Bristen på personal har skapat en ond cirkel som måste brytas. Fler kollegor krävs för att personal inom hälso- och sjukvården och vården och omsorgen ska få förutsättningar att utföra sitt jobb. Möjlighet till återhämtning och utveckling krävs för att fler ska orka jobba kvar och för att fler ska vilja välja yrket. Att hinna äta lunch i lugn och ro måste vara självklart, och man ska inte behöva vara orolig för att inte kunna ta ut sin semester.

Jag vill i sammanhanget nämna en stor och viktig satsning som Miljöpartiet driver. Vi anser att staten bör ta ett ökat ansvar genom ett permanent statligt stöd för förbättrade villkor för personal i hälso- och sjukvård och vård och omsorg. Vi vill satsa 10 nya miljarder om året tills det har förstärkts med 40 miljarder permanent 2026. Satsningen ska vikas för nyanställningar och höjda löner. Detta skulle, om det blir verklighet, göra stor skillnad för kvinnors arbetsvillkor och minska risken för stressrelaterad ohälsa.

Vi i Miljöpartiet vill också utöka den återhämtningsbonus som vi drev igenom när vi satt i den rödgröna regeringen. Jag vill påminna mina socialdemokratiska kollegor i kammaren om detta. Och, fru talman, jag ser det som en hedersbetygelse att Sverigedemokraterna har noterat vår regeringsmedverkan.

Detta är medel som kan sökas för att pröva utvecklingsidéer som personalen har för att förbättra arbetsmiljön. Det kan handla om nya sätt för återhämtning eller att pröva olika arbetstidsmodeller eller andra innovativa arbetssätt som personalgrupper vill pröva.

Kärnan i bonusen är att förslagen ska komma från personalen. Även denna reform har potential att förbättra många kvinnors arbetssituation och bidra till att deras idéer kan lyftas fram och realiseras. Hittills har återhämtningsbonusen utnyttjats väl. Den har också kompletterats med ett bidrag för att minska eller avskaffa delade turer, vilket vi välkomnar. Återhämtningsbonusen har stor potential, och vi anser att den behöver fördubblas.

Fru talman! Jag vill ta upp en orimlig skevhet när det gäller hur man ser på brister i arbetsmiljön. Det gäller sanktionsavgifter. Arbetsmiljöverket kan i dagsläget utdöma sanktionsavgift om det finns fysiska brister i arbetsmiljön. Men den möjligheten saknas för brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet eller brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön - detta trots att de flesta människor alltså blir sjuka av det senare.

I utredningen Steg framåt, med arbetsmiljön i fokus lämnades nyligen ett förslag om att detta ska förändras. Det är väldigt viktigt, och jag hoppas att regeringen återkommer med ett lagförslag snart. Det skulle göra en enorm skillnad för många människor.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om arbetstid. Miljöpartiet vill att människor ska ha mer makt över sin tid. Arbetstiden är ofta dåligt fördelad över arbetslivet. Många som är nya på arbetsmarknaden arbetar mindre än de vill göra. Andra sliter ut sig och tvingas kanske lämna arbetslivet i förtid.

Arbetstiden behöver vara mer flexibel för människors olika behov och livsfaser. Miljöpartiet vill sänka normalarbetstiden för alla och göra det lättare att påverka både sin arbetstid och sina arbetsvillkor. Den som vill ska kunna välja kortare arbetstid i stället för högre lön.

Några steg på vägen mot sänkt normalarbetstid kan vara att låta äldre gå ned i arbetstid med bibehållen lön, att erbjuda människor att ta ut sin löneförhöjning i mer ledig tid i stället eller att det blir sänkt arbetstid med bibehållen lön i tunga kvinnodominerade yrken i vård och omsorg.

För att det ska vara en god arbetsmiljö för alla är det också oerhört viktigt att arbeta mot diskriminering och trakasserier på arbetsplatser. Det kräver en stark diskrimineringslagstiftning och tillräckliga resurser till både Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket.

Medan Miljöpartiet satt i regering stärktes detta arbete. Mycket har också gjorts på myndighetsnivå. Dessvärre finns det skäl att vara orolig nu. Jag ser inte någon sådan ambition hos denna regering. Snarare finns det risk att vi tar stora steg bakåt. Det skulle drabba många människor i hela landet.

Jag står, fru talman, bakom de reservationer jag har i betänkandet, men för tids vinning vill jag yrka bifall endast till reservation 4 och reservation 24.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Att sänka arbetstiden för alla är absolut ingen enkel sak att genomföra. Det är heller inte möjligt att göra det på en gång. Men vi i Miljöpartiet tror att det går att göra för äldre kvinnor inom kvinnodominerade yrken, och vi tror att det går att göra genom investeringar. Som jag nämnde i mitt anförande vill vi till 2026 investera 10 miljarder per år i hälso- och sjukvården, dels för att förbättra arbetsvillkoren för kvinnor, dels för att de anställda inom hälso- och sjukvården och inom vård och omsorg ska få fler kollegor.

Detta kan vi göra genom att låna 100 miljarder till klimatinvesteringar. Det öppnar upp för en användning av resterande reformutrymme till att införa detta. Vi tror att det är viktigt.

Herr talman! Som jag tidigare nämnde vill vi givetvis att möjligheten till kortare arbetstid ska gälla alla människor, men det är en reform som är helt omöjlig att genomföra. Realiteten säger emot att alla skulle kunna få det samtidigt, men möjligheten ska givetvis ges till alla.

Vi ser på situationen för kvinnor i kvinnodominerade välfärdsyrken, särskilt inom hälso- och sjukvård och vård och omsorg. Kvinnorna är tungt belastade. Många lämnar yrket, och personalförsörjningen till dessa yrken är svår. Därför anser vi att de vore en bra grupp att börja med.