Magnus Jacobsson (KD) svarade Johanna Haraldsson i en replik om Arbetsmiljö och arbetstid i debatten ”Protokoll 2022/23:98 Onsdagen den 26 april” den 26 april 2023.
Johanna HaraldssonS· i sitt anförandeVi spenderar stor del av vår vakna tid på jobbet. Över 5 miljoner människor i Sverige ställer varje dag klockan för att inte missa sitt arbetspass på lagret, äldreboendet, kontoret eller bygget. Alla jobbar de för att…Fru talman! Vi spenderar stor del av vår vakna tid på jobbet. Över 5 miljoner människor i Sverige ställer varje dag klockan för att inte missa sitt arbetspass på lagret, äldreboendet, kontoret eller bygget. Alla jobbar de för att försörja sig själva och sin familj samtidigt som de bidrar till att samhället faktiskt fungerar. Alla som arbetar, oavsett yrke, förtjänar en trygg och hälsosam miljö på jobbet. Ingen ska behöva gå till jobbet med risken att skada sig, bli sjuk eller dödas.
Målet för arbetsmiljöpolitiken, som alla här i kammaren har ställt sig bakom, är en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall, motverkar att människor utestängs från arbetet, tar hänsyn till människors olika förutsättningar och bidrar till utvecklingen av både individer och verksamhet. Då krävs ett tydligt regelverk som sätter upp ramarna för hur arbetsplatserna ska kunna åstadkomma detta, men det krävs också att man hela tiden följer förändringarna på arbetsmarknaden och anpassar reglerna. Det var en tydlig ambition från den socialdemokratiska regeringen när den senaste arbetsmiljöstrategin, En god arbetsmiljö för framtiden, togs fram.
Den utökade användningen av digitala verktyg, robotar och AI kan många gånger skapa en bättre fysisk arbetsmiljö samtidigt som de kan medföra nya risker. Ett exempel är plattformsarbete, där nya sätt att organisera arbetet har inneburit att företag inte tar ansvar för dem som arbetar för deras räkning. Det har resulterat i att en stor grupp människor arbetar hårt varje dag men inte alls har samma rättigheter som andra löntagare - inte ens när det kommer till något så grundläggande som en god arbetsmiljö.
Även i dessa branscher skulle man kunna förebygga risker och olyckor, men det kräver ju att någon tar det ansvaret. Det var bland annat därför den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning om utvidgat rådighetsansvar. Att genomföra den utredningens förslag är ett steg på vägen mot att förbättra arbetssituationen för alla dem som dagligen sliter som exempelvis cykelbud.
När arbetsmiljölagen trädde i kraft, fru talman, var de fysiska riskerna i fokus. Med tanke på hur arbetsmarknaden såg ut var det viktigt för att förebygga sjukdom och olyckor, men arbetslivet har förändrats sedan dess. De fysiska riskerna finns kvar, men andra risker har fått större betydelse.
I branscher där många kvinnor arbetar är det brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön som skapar ohälsa och sjukdom. Välfärdssektorn sticker ut när det kommer till sjukskrivningar på grund av stress. När Arbetsmiljöverket gjorde en riktad inspektionsinsats i äldreomsorgen, som Saila Quicklund sa tidigare här i debatten, visade den att 90 procent av de besökta arbetsplatserna hade brister och då främst i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Vi vill ju att kvinnor och män ska ha samma rätt till god arbetsmiljö och att arbetsmiljöreglerna ska ge samma skydd oavsett var du jobbar någonstans, och så är det - på papperet. När det kommer till uppföljning och möjligheter till sanktioner är det inte så.
Arbetsmiljöverket kan utdöma sanktionsavgift för fysiska brister i arbetsmiljön, men inte för psykosociala eller andra brister. Nu har vi hört att regeringen kommer att gå fram med förslag om sanktioner för brister i det sociala och organisatoriska arbetsmiljöarbetet, men utredningen föreslog fler områden som det skulle ges möjlighet att utdöma sanktionsavgifter för. Vi får helt enkelt vänta och se vad det är regeringen faktiskt kommer med. Jag är övertygad om att det här är ett väldigt bra sätt att förbättra arbetsmiljön för alla på svensk arbetsmarknad, men kanske främst för kvinnor.
Fru talman! Hot och våld är vanligt förekommande på väldigt många arbetsplatser runt om i Sverige. Det är inte på något sätt acceptabelt. Precis som när det gäller andra risker i arbetsmiljön har arbetsgivaren ansvar för att organisera arbetet och förebygga risker för hot och våld så långt det är möjligt.
Regeringen behöver snarast ta initiativ för att ratificera ILO:s konvention 190 om våld och trakasserier i arbetslivet. Det finns inga hinder för Sverige att gå vidare med det, och det skulle sända en tydlig signal att regeringen och riksdagen inte accepterar att hot och våld är vardag på alltför många arbetsplatser. Tillsammans med utökad möjlighet för Arbetsmiljöverket att utdöma sanktionsavgifter i fler sammanhang skulle en ratificering kunna stärka det förebyggande arbetet mot hot, våld och trakasserier.
Fru talman! Det finns stora hälsoskillnader i Sverige. Ojämlikheten är stor. Det kanske mest talande i statistiken är att medellivslängden bland lågutbildade kvinnor sjunker. Ett hållbart arbetsliv kan motverka den utvecklingen, men trots det har tillgången till företagshälsovård sjunkit över tid, särskilt för arbetare och kvinnor, samtidigt som verkligheten visar att behoven är stora. På detta område finns också förslag för att stärka tillgången till företagshälsovård i det förebyggande arbetet. Även här väntar vi på att regeringen ska ta de initiativ som krävs för att stärka tillgången till företagshälsovård.
Inför den här debatten, fru talman, pratade jag med ett mångårigt skyddsombud om vad hon tyckte var viktigt. Hon pratade om faran med ensamarbete och var någonstans i prioriteringen hon upplevde att arbetsmiljön fanns hos arbetsgivarna. Hon pratade också om en sak som fastnade lite mer hos mig. Hon sa ungefär så här: "Det finns en attityd att om man jobbar inom arbetaryrken får man räkna med lite skrubbsår. Det är lite som att man får skylla sig själv och att man borde acceptera att det inte är helt säkert att jobba som industriarbetare, lagerarbetare eller undersköterska. Det är som att det inte går att förebygga risker eller att vi kommit så långt det är möjligt i skyddet av folk som jobbar."
Det där är en farlig attityd. Ingen ska behöva räkna med vare sig stora eller små skrubbsår på jobbet. Arbetet med att skydda folk på arbetet tar aldrig slut - eller för att säga det på ett annat sätt: Arbetsmiljöarbetet ska bedrivas förebyggande, i samverkan och vara systematiskt på arbetsplatserna. Det ska vara en naturlig del av arbetslivet.
För att säkra att anställda har något att säga till om i arbetsmiljöfrågor har man rätt att utse skyddsombud som ska jobba pådrivande och som språkrör för alla på arbetsplatsen. Skyddsombuden spelar en avgörande roll för ett fungerande skyddsarbete. Att skyddsombuden är utsedda av facket gör dem starkare. De är mer skyddade både genom lag och genom det stöd som en facklig organisation kan ge i en rättsprocess eller om skyddsombudet pressas på annat sätt.
De regionala skyddsombuden, fru talman, jobbar för förbättrat skydd för arbetstagare på arbetsplatser där man ännu inte utsett ett eget skyddsombud. De spelar stor roll för arbetsmiljöarbetet, inte minst på mindre arbetsplatser. De över 1 500 regionala skyddsombuden har gemensamt en bred kompetens och erfarenhet som skulle vara omöjlig att ersätta.
Vi socialdemokrater vill ge de regionala skyddsombuden tillträdesrätt till fler arbetsplatser än i dag för att stärka skyddsarbetet i en tid när fler arbetsplatser är små och anställningarna i större utsträckning är osäkra. De regionala skyddsombuden kan även spela en viktig roll i arbetet mot arbetslivskriminalitet, något som min partikamrat Jim Svensk Larm kommer att prata mer om i sitt anförande.
Avslutningsvis, fru talman, är det många arbetsgivare som tar sitt ansvar på allra största allvar och som tillsammans med de anställda och deras skyddsombud gör allt de kan för att skapa en god arbetsmiljö och förebygga skador och ohälsa. Men jag menar att det är uppenbart att vi också har alltför många arbetsgivare som inte gör tillräckligt. Detta visar all den statistik som Saila Quicklund nämnde i sitt anförande.
Vi socialdemokrater menar att man behöver bli ännu bättre på att förebygga skada och ohälsa och att det ska vara kännbart för den som inte följer reglerna.
Det statsråd som har ansvar för arbetsmiljöpolitiken har vid ett flertal tillfällen sagt att man fortsätter att arbeta i linje med den socialdemokratiska regeringens arbetsmiljöstrategi. Det är bra.
Den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig ett antal färdigremitterade förslag som alla är i linje med arbetsmiljöstrategin, bland annat den utökade möjligheten till sanktionsavgifter, en förstärkning av lagen om företagshälsovård, ett förslag om utökat rådighetsansvar, utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud och en ratificering av ILO:s konvention om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet.
Nu väntar vi och människor på våra arbetsplatser på att regeringen ska ta de initiativ som behövs för att stärka arbetsmiljöarbetet på svenska arbetsplatser.
Fru talman! Jag skulle vilja avsluta med att säga att vi socialdemokrater givetvis står bakom alla våra reservationer men att vi yrkar bifall endast till reservation nummer 13.
(Applåder)
Fru talman! I mitt anförande tog jag upp statistiken över bland annat dödsfall och arbetsplatsolyckor. Under 2020 inträffade 41 stycken. Arbetssjukdomarna ökar med 50 procent, arbetsolyckorna ökar väsentligt och arbetslivskriminaliteten ökar också.
Den S-ledda regeringen hade ansvaret för arbetsmiljöpolitiken i hela åtta år. Jag undrar om Johanna Haraldsson kan beskriva vad som är Socialdemokraternas analys utifrån den statistik som jag nyss föredrog. Finns det lärdomar som den förra S-regeringen har dragit utifrån detta? Jag pratar alltså om dödsfall, arbetssjukdomar och arbetsolyckor. Hur resonerade Socialdemokraterna?
Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för frågorna!
Vi kom till makten efter alliansregeringen 2014. Det första alliansregeringen gjorde på arbetsmiljöområdet efter att man hade tillträtt var att kapa resurserna till Arbetsmiljöverket, som fick säga upp inspektörer, vilket minskade inspektionerna på svensk arbetsmarknad.
Man lade också ned Arbetslivsinstitutet, en världsledande institution som jobbade med forskning och bevakning av arbetsmiljöarbete och utveckling av det men också med samordning av utbildning för till exempel företagshälsovårdens personal.
Utifrån detta har vi under den socialdemokratiska regeringsperioden fattat beslut om två arbetsmiljöstrategier för att samla och samordna arbetet med att förbättra arbetsmiljön på svensk arbetsmarknad. Vi har inrättat ett kansli för hållbart arbetsliv. Vi har räknat upp resurserna till Arbetsmiljöverket. Vi har sett till att en ny myndighet har inrättats - Myndigheten för arbetsmiljökunskap - som ska följa arbetsmiljöforskningen och sprida den.
Jag skulle vilja säga att vi steg för steg har försökt att åter förstärka de insatser som en regering kan göra kopplat till arbetsmiljöarbetet. Jag menar inte att vi har kommit ända fram, men vi har steg för steg byggt upp ett bättre arbetsmiljöarbete från statens sida.
Fru talman! Det är nästan provocerande att man efter åtta år i regeringsställning fortfarande skyller på alliansregeringen. Det går inte att komma ifrån att vi fortfarande har 41 dödsfall, att arbetssjukdomarna ökar med 50 procent och att arbetsolyckorna ökar. Detta kan inte skyllas på en alliansregering efter åtta år.
Johanna Haraldsson nämnde nollvisionen och arbetsmiljöstrategin. Min fråga är: Är ledamoten nöjd med dessa insatser? Jag måste också komma tillbaka till frågan: Vilka analyser har regeringen gjort och vilka lärdomar har regeringen dragit efter det som vi ändå måste kalla för ett misslyckande inom arbetsmiljöpolitiken?
Johanna Haraldsson uttryckte också att man väntar på att kunna införa sanktionsavgifter och att man också vill se förbättringar inom företagshälsovården. Varför införde inte den S-styrda regeringen dessa insatser under sina åtta år? Vi har nu suttit i regeringsställning några månader, och man förväntar sig redan resultat från vår regering i så pass viktiga frågor. Jag förstår att de är viktiga; vi håller med om det. Det finns ingen skillnad i åsikten att det är viktiga saker.
Jag måste fortfarande få svar på vad som är analysen efter det som vi ändå måste kalla den misslyckade arbetsmiljöpolitiken från den förra Sregeringen.
Fru talman! Tack, Saila Quicklund, för ditt engagemang i arbetsmiljöfrågorna! Det har jag också.
Jag menar inte att vi kan vara nöjda med att människor fortfarande blir sjuka på jobbet och att sjuktalen ökar, inte minst inom välfärden, på grund av ett pressat sätt att arbeta på minutscheman och det ena med det andra som gör att människor inte håller sig friska på jobbet utan faktiskt blir sjuka av det. Detta kan vi absolut inte vara nöjda med.
Jag undrar vad det är för effektiva åtgärder som den socialdemokratiska regeringen inte har infört men som den moderatledda regeringen nu kommer att införa. Att vi inte införde de saker varav jag räknade upp ett antal beror ju på att de precis var utredda och färdiga och lagom för den nya regeringen att ta initiativ till att införa. Vi brukar faktiskt utreda och förbereda de lagförslag som vi sedan fattar beslut om och debatterar här i kammaren.
Jag är övertygad om, också när jag lyssnar på Moderaternas företrädare här, att det finns hopp om att vi kan fortsätta att samarbeta i arbetsmiljöfrågorna, inte minst eftersom regeringen och regeringsföreträdare säger att man ska fortsätta att följa den arbetsmiljöstrategi som den socialdemokratiska regeringen införde.
Som sagt är det bara för oss att vänta och se och försöka trycka på så att vi får fler åtgärder och inte minst mer resurser till välfärden så att välfärdsarbetarna kan få en ännu bättre arbetsmiljö.
(Applåder)
Fru talman! Jag blir faktiskt lite provocerad när man efter åtta års regeringsinnehav kritiserar alliansregeringen. Det känns som att man då tappar det egna ansvaret. Jag blir också lite provocerad av att man efter att inte ha gjort särdeles mycket under de åtta åren förväntar sig att en ny regering ska göra desto mer på sex sju månader.
Låt mig konstatera hur det ser ut just nu. Vi har ett läge där personal lämnar skolan, äldreomsorgen och vården. Vi har en situation där personal, ofta kvinnor, får förslitningsskador, vilket gör att de lämnar arbetslivet i ett tidigare skede än andra. Detta påverkar deras pensioner och möjlighet till välfärd över tid. Vi har en situation här och nu där arbetstagarnas ekonomi försämras på grund av inflation, valutaförändringar och höga räntor.
Då kommer jag till mina frågor. Vad gör S för att förbättra den enskildes ekonomi? Vad gör S för att i den offentliga sektorn ta ett större ansvar för personalen så att personalen får en arbetsgivare som man vill jobba hos, där man stannar kvar och kan stanna kvar? Och med tanke på de demografiska förändringarna undrar jag vad S gör för att underlätta för kommuner, regioner och företag att anställa personal.
Vi står inför en gigantisk personalkris, och den kommer att påverka arbetsmiljön. Finns inte personal på plats kommer någon att tvingas göra mer jobb än vad man orkar med, och då blir det förslitningsskador.
Visa lite mer ödmjukhet över vad som har skett under de egna åtta åren! Jag är nyfiken på svaren på mina frågor.
Fru talman! Jag tackar för alla frågor.
För att vi ska få en tillräckligt bra arbetsmiljö inom välfärden behöver vi fler anställda inom välfärden. Jag kommer nu att säga en mängd självklarheter: Vi behöver resurser till välfärden, och vi behöver utbilda fler som kan ta jobben i välfärden.
Därför måste jag ta upp en fråga som kanske inte i första hand hör till det här betänkandet eller till den här debatten. Regeringen har avslutat något som är viktigt för kompetensförsörjningen inom vården, nämligen Äldreomsorgslyftet. Det beklagar jag.
Jag har lyft upp vad alliansregeringen gjorde och vad vi sedan har gjort. Jag har beskrivit vad utgångspunkten var när vi tillträdde, och vi har från en låg nivå byggt på arbetsmiljöarbetet med regler, tagit initiativ till en mängd utredningar och tillfört resurser till välfärden och Arbetsmiljöverket för att öka mängden inspektioner. Arbetsmiljön blir inte bättre av inspektioner, men jag är övertygad om att arbetsgivare är mer benägna att uppfylla kraven i arbetsmiljölagen och de olika föreskrifterna om de vet att det finns en risk för sanktioner och kritik från en inspektör.
Fru talman! Jag delar till fullo uppfattningen att resurser är avgörande för hur en verksamhet fungerar, och därför tillför regeringen resurser.
Det är samma sak att det behövs fler utbildningsplatser. I det grundläggande systemet har mer resurser tillförts, även om de tillfälliga covidpengarna inte har förlängts. Jag kan personligen ha synpunkter på detta utifrån det uppdrag jag har i kammaren, men vi försöker göra båda sakerna.
Vid studiebesök träffar man många. Låt oss titta på psykiatrin: Regionerna avsätter pengar, men det finns ingen att anställa. I kommunerna är det fråga om barnskötare och vårdbiträden. Det är inte dåliga jobb, men ändå jobb där de anställda inte har behövt läsa på universitetet. Men kommunerna hittar ingen att anställa.
Det var därför jag ställde den viktiga frågan som rör arbetskraftsinvandring. Frågan väcktes i debatten. Vad gör då Tidöpartierna? Vi gör ett antal saker. Bland annat vill vi parera de fruktansvärda övergrepp som har skett genom att ställa krav på att höja lönenivån. Men vi vill också göra undantag inom jordbruk och inom de sektorer där det finns en tydlig brist på arbetskraft. Och vi vill underlätta för dem som studerar.
Allt detta har vi på olika sätt presenterat, givetvis via utredningar. Det ska bli spännande att se vilket resultat de landar i. Vi försöker möta ett problem som finns här och nu med resurser, utbildning och att rätt människor ska ha möjlighet att komma hit och bidra till vår välfärd. I dag finns en arbetskraftsbrist.
Jag har varit i Kiruna. Där finns 1 400 jobb som inte kan tillsättas, och det är ett problem.
Fru talman! Jag kan inte annat än att hålla med om att kompetensbristen är ett stort problem. Då är det ytterst problematiskt att regeringen inte satsar tillräckligt. Den socialdemokratiska oppositionen lade fram förslag om högre anslag till välfärden, utbildningssektorn och arbetsmarknadssektorn.
Det är lätt att ta i, men man måste också leverera det man säger sig vilja leverera.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Haraldsson för ett engagerat anförande. Det råder inte någon som helst brist på engagemang för frågorna hos ledamoten.
Jag inser att min replik kommer att påminna om Jacobssons replik, och de kommer säkert att tangera varandra.
Under förra mandatperioden var jag ordförande i styrelsen vid Skånes universitetssjukhus. Det allra tuffaste var kompetensbristen. Vi verkar vara överens om att samverkan för att få en bra arbetsmiljö är den viktigaste funktionen, men jag hör också ledamoten och andra i salen lyfta fram att sanktioner och viten är viktiga. Jag ställer därför en ärlig fråga: På vilket sätt gynnar sanktioner och viten de arbetsgivare som söker med ljus och lykta efter medarbetare för att få en vettig arbetsmiljö?
Fru talman! Jag måste säga att jag inte riktigt förstår frågan. Men jag kan ändå säga varför jag tycker att det är viktigt att vi har fler sanktioner.
Jag blir lite orolig när jag hör att Liberalernas och Moderaternas företrädare inte verkar vara helt överens i frågan om utökade möjligheter till sanktionsavgifter. Jag har tidigare i dag i kammaren sagt att jag är övertygad om att motivationen att faktiskt följa föreskrifterna ökar hos en arbetsgivare som står under hotet att få sanktionsavgifter utdömda.
Jag tror att både offentliga och privata arbetsgivare kommer att titta på de föreskrifter som kan beläggas med sanktionsavgifter, och föreskrifterna kommer att få större vikt. Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön kommer att få större tyngd och prioritet bland våra arbetsgivare. Om den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön prioriteras och man har ett bättre förebyggande arbete är jag övertygad om att arbetsmiljön på de arbetsplatserna kommer att bli bättre och gynna rekryteringen av nya anställda.
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Jag kan lugna ledamoten med att jag inte har något emot att förändra och förstärka möjligheterna till sanktioner och vitesförelägganden. Jag är ändå nyfiken på retoriken om att pengar kan åtgärda problemen.
Det är dina och mina kollegor som sitter i regionala nämnder och jobbar stenhårt för att få in personal så att antalet vårdplatser kan utökas, Johanna Haraldsson. Det är bara genom samverkan med skyddsombud och fackliga företrädare som vi kan nå fram. Att utdöma viten på några miljoner i en regionbudget på flera miljarder ger fel fokus. Det tar bort fokus från samverkan. Jag har svårt att se att inte mina kollegor i regioner och kommuner, precis som dina kollegor, gör allt de kan för att komma till rätta med frågan.
Jag är nyfiken på om det finns andra möjligheter. Kan man tillsammans se andra möjligheter än att öka en sanktionsavgift med några miljoner på en budgetomslutning på flera miljarder? Det påverkar i princip inte behovet. Färre i personalen måste fortfarande vårda de sjuka, som inte slutar anlända till akuten.
Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att säga att den som följer reglerna inte riskerar sanktioner. Det är väl det enklaste svaret.
Det är också så att de sanktioner vi diskuterat i dag, kopplade till föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete och socialorganisatorisk arbetsmiljö, är de föreskrifter som i störst utsträckning påverkar arbetsbelastning, kränkande särbehandling och sådant som är vanligare bland kvinnor och i välfärdsyrken. De sanktionerna finns inte i dag, så det är inte utökade sanktioner utan nya sanktioner som man skulle kunna utdöma om man tycker att bristerna är så pass stora när Arbetsmiljöverket granskar.
Jag är övertygad om att samverkan är nyckeln i arbetsmiljöarbetet, precis som ledamoten säger här. Men jag är också övertygad om att välfärden behöver fler anställda för att kunna åstadkomma en bättre arbetsmiljö, precis som jag sa i mitt förra replikskifte, och då behöver den här kammaren se till att fatta beslut om högre anslag till välfärden i nästa budget.
