EU-minister JESSICA ROSENCRANTZ (M) (M) om Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Fru talman! Ärade ledamöter och kära Nordenvänner! Det är alltid glädjande att stå i riksdagens talarstol – oftast som EU-minister men i dag som nordisk samarbetsminister.

Jag får ibland frågor från länder i Europa – inte minst från kandidatländer som vill gå med i EU och vars grannländer ofta kan betyda konflikt – och från länder runt om i världen, där man upplever samma sak. Då är jag särskilt stolt över att vi från Nordens sida kan visa att grannar inte behöver betyda konflikt utan att grannar kan betyda fred, samarbete och gemensamma värderingar.

Just nu är det samarbete vi har i Norden viktigare än någonsin, för det säkerhetspolitiska läget i vår region har tyvärr knappast blivit bättre sedan jag förra året deltog i Nordendebatten här i riksdagen. Om något har läget blivit alltmer allvarligt och svårförutsägbart. Det innefattar bland annat oroväckande amerikanska uttalanden om Grönland och konflikter i Mellanöstern medan Rysslands brutala aggressionskrig i Ukraina alltjämt fortsätter här på vår egen kontinent.

Vi befinner oss i en tid av betydande förändringar, där den säkerhetspolitiska ordningen, de internationella regelverken och den frihandel som så länge bidragit till Sveriges stabilitet och välstånd utmanas. I detta läge får relationerna till våra närmaste grannländer allt större betydelse.

Mot denna bakgrund är behovet av nordisk samordning inom försvar, krisberedskap och försörjningstrygghet särskilt framträdande. Det handlar ytterst om att värna Sveriges egen frihet, fred och säkerhet. Regeringens arbete präglas av denna inriktning, och Sverige har en aktiv och drivande roll i det nordiska samarbetet.

Under 2025 intensifierades det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet mellan de nordiska länderna, N5, och samarbetet mellan de nordisk-baltiska länderna, NB8, till en historiskt hög nivå. Tillsammans med Finland har Sverige även verkat för ett fördjupat säkerhetspolitiskt samarbete mellan alla demokratiska stater runt Östersjön inom ramen för Östersjöstaternas råd.

Även samarbetet inom Nordefco, Nordic Defence Cooperation, har nått en ny nivå när samtliga nordiska länder nu är medlemmar i Nato. De nordiska försvarsministrarna möttes tidigare i maj i Trøndelag i Norge. Försvarsministrarna konstaterade då att det krävs att vi tar mer ansvar i Europa och Norden eftersom ansvaret inom Nato håller på att förändras. Det nordiska försvarssamarbetet måste öka även inom Nato.

Alla nordiska stater är också arktiska stater och har därför ett särskilt intresse av och ansvar för att arbeta för en fredlig, stabil och hållbar utveckling i Arktis. Som allierade behöver vi tillsammans stärka säkerheten i Arktis för att motverka ryskt inflytande. Förberedelser pågår inför Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet under 2027–2029. Arbete pågår också med att ta fram en ny svensk Arktisstrategi.

Vi befinner oss snart halvvägs in i Nordiska ministerrådets Arktisprogram för perioden 2025–2027, som har ett resilient Arktis som tema. Programmet har en budget på cirka 45 miljoner svenska kronor. Det finansierar för närvarande bland annat projekt för att öka beredskapen och motståndskraften inom arktiska kommuner. Det finns också projekt kopplade till digitalisering och alternativa datakabelrutter.

Den rådgivande kommittén med våra Arktisexperter möttes i förra veckan för att diskutera nya projekt. Ministerrådets forskningsinstitutioner driver och finansierar också projekt kopplade till energisamarbeten, grön omställning och utveckling i Arktis.

Även EU:s Arktisstrategi är föremål för en uppdatering, och regeringen välkomnar ett ökat engagemang från EU i Arktis.

Inom Nordiska ministerrådet fortsätter arbetet med att förverkliga vår gemensamma vision om att bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030. Norden måste fortsätta arbetet med att gå före i den gröna omställningen, ytterligare öka vår konkurrenskraft, främja mobilitet och undanröja gränshinder för att svara upp mot våra medborgares förväntningar på det nordiska samarbetet. Tillsammans identifierar vi områden där det finns ett mervärde för oss i att hitta gemensamma lösningar i Norden.

I dagens värld – som präglas av ökade geopolitiska spänningar, växande handelshinder och omfattande teknologiska omställningar med utmaningar kring Europas konkurrenskraft – har Norden en särskild roll att fylla. Under sitt hyllningstal här i Sveriges riksdag under Nordiska rådets session i oktober beskrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen Norden som Europas problemlösare och ledstjärna.

Inspirerade av EU:s Draghirapport har vi nyligen beställt en analys av konkurrenskraften i Norden. Målet är att skapa en solid grund för framtida politiska diskussioner om hur Norden ska kunna fortsätta att vara globalt konkurrenskraftigt. Denna rapport ska presenteras i oktober.

Samma bakomliggande analys av Europas konkurrenskraft ligger bakom att ett antal nordiska storföretag, stiftelser och organisationer har förenat sina krafter i det gemensamma initiativet Nordic Compass – The Nordic Round Table for Industry för att stärka Nordens och Europas konkurrenskraft.

Ambitionen med Nordic Compass är att genom nordisk samverkan agera snabbare än de europeiska processerna. I Europa pågår för närvarande en diskussion om konkurrenskraft och förnyelse. Processer på europeisk nivå tar ibland tid – även om vi driver på för att det ska gå snabbare – men Norden kan visa ledarskap och agera ännu snabbare och effektivare.

Fru talman! Etableringen av det nordisk-baltiska AI-centret New Nordics AI är i full gång. AI Sweden i Stockholm agerar som samordnande kontor, och under hösten ska även AI-noder från Estland, Lettland och Litauen fasas in i samarbetet. Norden och Baltikum har alla förutsättningar att leda AI-revolutionen i Europa. Vår förhoppning är att AI-centret ska driva saminvesteringar i strategiska resurser, öka vår konkurrenskraft och AI-användningen i Norden samt bidra till policyutveckling framåt.

Arbetet för att främja mobilitet och undanröja gränshinder stod i centrum för det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2024 och fortsätter att utgöra en av Nordiska ministerrådets viktigaste uppgifter. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Det ska vara lätt att arbeta, studera, leva och verka över gränserna. Det gynnar både individerna och våra samhällen i stort.

Det är många som lever och verkar över gränserna. I Öresundsregionen har antalet pendlare över Öresund slagit nya rekord de senaste åren. Även om inte alla upplever gränshinder finns det fortfarande hinder, och de riskerar att skapa en outnyttjad potential.

Möjligheten att kommunicera digitalt över gränserna är central, liksom den sammanhängande frågan om identitetsmatchning, och jag är övertygad om att en lång rad andra gränshinder skulle kunna lösas om det var möjligt att på ett säkert sätt kommunicera digitalt över gränserna. Frågan förblir en prioritet för samarbetsministrarna och digitaliseringsansvariga ministrar, och arbetet går framåt på ett mer systematiserat sätt än tidigare.

Rent tekniskt är gränsöverskridande verifiering av identiteter möjligt i dag, men i fråga om tillförlitlig igenkänning av identitet mellan folkbokföringsregister finns det fortfarande en lång rad operativt komplexa frågor att lösa. Nästa steg i processen är att man under hösten ska ta fram rekommendationer för hur man bäst ska hantera dessa utmaningar.

En närliggande fråga är den om möjligheter för gränspendlare att öppna bankkonton. Regeringen är väl medveten om problematiken och valde därför att i början av året ge Finansinspektionen i uppdrag att ta fram en vägledning för att underlätta för bankerna att uppfylla sina skyldigheter att tillhandahålla grundläggande betal- och banktjänster.

Även inom krisberedskapen vill vi nordiska samarbetsministrar förebygga gränshinder eller andra typer av hinder för gränsöverskridande samarbete. Vi vill till exempel undvika att kris- och beredskapslagar på ett oförutsett sätt hämmar möjligheterna att agera nationellt och nordiskt. Därför har vi fattat beslut om att kartlägga och jämföra existerande lagstiftning och identifiera eventuella utmaningar för gränsöverskridande samarbete.

Vi har också ställt oss bakom Gränshinderrådets studie om gränshinder i en framtida kris. Om och hur kan gränshinder komma att påverka mobila invånare vid en framtida kris? Vad har gjorts utifrån pandemin, och vilka åtgärder är nödvändiga att vidta för att undvika att de uppstår igen?

Gränshinderarbetet pågår självfallet inte enbart i Nordiska ministerrådet utan i allra högsta grad i våra gränsregioner och mellan huvudstäderna.

I juli förra året hade jag exempelvis glädjen att delta i firandet av Öresundsbrons 25-årsjubileum. En statsministerdeklaration antogs med målen att göra Öresundsregionen säkrare och mer konkurrenskraftig samt att inte minst främja mobiliteten i regionen.

I september invigdes den svensk-norska gemensamma polisstationen på gränsen i Morokulien med ett mycket tydligt mål: att stå starkare tillsammans mot internationell och gränsöverskridande brottslighet.

Tidigare i våras var jag i Umeå och deltog i firandet av Nordens dag tillsammans med min finska EU-ministerkollega Joakim Strand. Jag fick på plats ta del av utmaningar och möjligheter i gränsregionen kring Kvarken.

Regeringen har nyligen fattat beslut om infrastrukturinvesteringar i Öresundsregionen som kommer att positivt påverka såväl den regionala tillgängligheten och integrationen i regionen som hela Sveriges konkurrenskraft.

En annan aktuell fråga är hur vi på bästa sätt arbetar tillsammans inom Nordiska ministerrådet. Det gäller bland annat Färöarnas, Grönlands och Ålands roll i samarbetet.

Efter att ha fått del av en folkrättslig utredning gällande frågeställningar kring en eventuell revidering av Helsingforsavtalet kunde vi samarbetsministrar i mars besluta om att tillsätta en kommission. Kommissionen ska ta fram konkreta förslag för att möjliggöra ett likställt deltagande från Färöarna, Grönland och Åland inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Kommissionen ska rapportera tillbaka till oss samarbetsministrar i tid för Nordiska rådets session i Helsingfors i höst.

I sommar kommer vi samarbetsministrar också att träffas i Tórshavn på Färöarna för att diskutera hur arbetet inom Nordiska ministerrådet i övrigt kan utvecklas och förbättras. Vad är Nordiska ministerrådets roll? Arbetar vi med rätt frågor? Är våra arbetssätt tillräckligt effektiva och flexibla? Och hur ska vi uppnå visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region till 2030?

Fru talman! Det nordiska samarbetet är viktigare än någonsin, och det finns ett brett engagemang från alla nordiska länder, regeringar och parlament. Jag och mina regeringskollegor kommer fortsatt att vara en drivande och ansvarstagande kraft för ett starkt, integrerat och enat Norden.

(Applåder)