Johan Hultberg

Fru talman! Ja, det är ju verkligen tiotusenkronorsfrågan i svensk hälso- och sjukvårdsdebatt, och jag tror att vi alla ska vara ödmjuka nog att säga att ingen har svaret fullt ut.

Det är utmanande. Vi ser att vi har stora regionala skillnader. Jag tror inte att lösningen är så enkel som att alla skillnader skulle försvinna över en natt om man bara ändrade huvudmannaskap. Om vi zoomar in på enskilda regioner kan vi också se att det finns stora skillnader inom regioner - mellan olika mottagningar på olika sjukhus, mellan olika kommuner och rent av mellan olika stadsdelar. Det är alltså en fråga som är komplex.

En viktig förklaring till de regionala skillnaderna är dock kompetensförsörjning - att vissa regioner och vissa delar av vårt land har svårare än andra att attrahera och behålla välutbildad vårdpersonal. Därför tycker jag att det är viktigt att staten försöker ta ett större ansvar för kompetensförsörjningen, och som jag nämnde är bland annat den nationella kompetensförsörjningsplanen ett led i det, liksom de budgetsatsningar vi gör.

Det pågår också ett arbete som jag har förmånen att få delta i inom Vårdansvarskommittén, där jag ändå uppfattar att samtliga åtta partier i Sveriges riksdag ser att det nog finns en poäng i att staten tar ett större ansvar. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att staten ska vara huvudman för allting, men staten behöver styra i större utsträckning inom vissa områden - och kanske vara tydligare och starkare inom vissa områden.

Samtidigt tror jag att det finns en poäng med att staten ibland tar ett kliv tillbaka. I mina samtal med regionpolitiker blir det ofta uppenbart att de upplever att de träffas av en hagelsvärm av styrsignaler från staten. Jag tror att vi ibland hade tjänat på att faktiskt tydliggöra statens styrning och jobba mer med kvalitetsuppföljning och att se till att patienterna får den vård som är lagstadgad i Sverige.

Fru talman! Det är ju alltid så i budgetarbetet att det finns fler goda ändamål att lägga pengarna på än det finns tillgängliga budgetmedel. Det är alltid tuffa och hårda prioriteringar. Jag förstår att ledamoten Westerlund - och även många andra, för den delen - ifrågasätter just den här prioriteringen. Jag kan dock konstatera att ramen för folkhälsopolitikens inriktning är densamma och att det handlar om en omfördelning inom den ramen.

Hur anslagen kommer att utveckla sig framåt kan jag inte uttala mig om än, utan vi kommer naturligtvis att lyssna på de olika civilorganisationer som är engagerade i arbetet. Som moderat är jag den första att understryka hur otroligt viktigt civilsamhällets roll är. Samhället är större och starkare än vad staten är samfällt, och det är viktigt att vi fortsatt stöder civilsamhällets insatser för att ta hivarbetet ännu längre. Det gäller inte minst bekämpningen av det stigma som tyvärr fortsatt är väldigt stort och utbrett och som gör att människor som lever med hiv i Sverige uppvisar en betydligt sämre livskvalitet än många andra.

För mig och för Moderaterna är alltså hivarbetet fortsatt en viktig fråga, och vi kommer att få återkomma till budgetfrågan. Jag tycker dock att den nya strategin och översynen av smittskyddslagen och informationsplikten är tydliga bevis på att det här fortsatt är mycket viktiga frågor för Moderaterna och regeringen.

(Applåder)

Fru talman! Jag är glad över att ledamoten Westerlund lyfter fram detta viktiga område. Vi har kommit långt i Sverige, bland de länder som har kommit allra längst i att bekämpa hiv. Det ska vi vara stolta över.

Jag är också glad över att min regering har påbörjat ett arbete med att se över smittskyddslagstiftningen och den informationsplikt som vi alltjämt har i lagstiftningen, trots att ledamoten Westerlund precis som jag väl vet att den som är välbehandlad för sin hiv inte smittar. Det är någonting som jag tror tål att sägas i denna debatt, eftersom jag är rätt säker på att det är många som följer och lyssnar på debatten som inte vet detta. Här har vi alltså en förlegad lagstiftning som regeringen nu ser över. Det tycker jag är bra och väldigt välkommet. Och det vet jag att även ledamoten Westerlund tycker.

Jag är också stolt och glad över att anslaget till hivprevention fördubblades tack vare att vi i den dåvarande oppositionen under den förra mandatperioden lyckades få igenom vår budget. Tack vare Moderaterna och övriga borgerliga partier har det alltså blivit mer pengar till detta arbete.

Men jag förstår att det nu finns en oro för att anslagen framåt minskar. Jag utgår från att regeringen kommer att ta till sig av de synpunkter som nu förs fram och att man kommer att se över hur nivåerna framåt ska vara, inte minst kopplat till den nya nationella hivstrategin, som innebär höjda ambitioner, inte minst i arbetet med att försöka bekämpa stigman. Naturligtvis måste vi se till att de ekonomiska resurser som krävs för detta arbete finns. Nu kan jag bara konstatera att det blir en något minskad budget för detta ändamål framåt. Sedan får vi se i nästa budget hur anslagen kommer att se ut.

Fru talman! Vem vill inte se högre statsbidrag? Det vill naturligtvis alla - varenda kommunpolitiker, varenda regionpolitiker och varenda riksdagsledamot hade önskat att statsbidragen kunde vara flerfaldigt mycket större. Men det bygger på att man har en ekonomi som växer - att man har tillväxt, att man har en arbetslinje som gör att fler människor kommer i jobb och att man ställer krav på att människor ska göra sig anställbara och gå från bidrag till egenförsörjning.

Detta mödosamma arbete med att återupprätta arbetslinjen är påbörjat av den moderatledda regeringen. Vi stärker drivkrafterna för arbete, vi ser till att göra riktade utbildningsinsatser för att människor ska bli anställbara och vi ser till att ta ansvar för statens finanser så att vi faktiskt kan stötta regionerna i kristider. Har man inte ordning på statens finanser kan staten inte vara med och stötta regionerna när det är tufft. Nu har staten kunnat göra det, tack vare att vi inte har lyssnat på ledamoten Rågsjö, att vi inte har fört vänsterpartistisk ekonomisk politik och att vi inte har lånat till driften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Inflationen var över 10 procent när vi tillträdde. Den är nu besegrad. Det gör att regionerna får 25 miljarder bara i minskade pensionskostnader under nästa år. Det ljusnar, som sagt, vid horisonten. Det är tuffa tider. Vi gör också fortsatta satsningar på att stötta regioner med ett riktat sektorsbidrag. Men sedan handlar det också om att regionpolitiker regionalt måste ta sitt ansvar för hur de använder dessa medel.

Jag tycker att det är iögonfallande att så fort de rödgröna kommer i maktställning ute i regionerna försämras ekonomin och vårdköerna blir längre. Vi ser det i Dalarna. Vi ser det i Region Stockholm. Vi ser det i min egen hemregion Västra Götaland. Ledarskap spelar roll. Vi har ett ansvarsfullt ledarskap nationellt. Jag önskar att vi hade ett ansvarsfullt regionalt ledarskap i fler svenska regioner.

(Applåder)

Fru talman! Grunden är att vi har en hälso- och sjukvårdslag och en kommunallag som beskriver vem som har ansvar för vad. Lagstiftningen är ganska klar när det gäller att det är regionerna som bär huvudansvaret för svensk hälso- och sjukvård. Regionerna har egen beskattningsrätt för att finansiera vården, och regionerna är ansvariga för att tillhandahålla svensk hälso- och sjukvård.

Vi från statlig, nationell och lagstiftande nivå har ansvar - tycker jag - för att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för regionerna att ta sitt ansvar. Därför tycker jag att det är bra, rätt och riktigt att regeringen prioriterar ett antal viktiga strategiska frågor för svensk hälso- och sjukvård.

Den första och allra viktigaste är naturligtvis kompetensförsörjningen. Det är därför den moderatledda regeringen tar ett större ansvar just för detta med en nationell kompetensförsörjningsplan, som ledamoten Carlsson var inne på tidigare. Vi gör också särskilda satsningar för att komma till rätta med bristen på vissa nyckelgrupper inom vården och för att se till att vi kan utbilda morgondagens medarbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Sedan måste regionerna ta ansvar för att vara attraktiva arbetsgivare och se till att man levererar en god vård.

Detta ansvar måste regionerna ta, medan staten kan ta viktiga initiativ för att minska de regionala skillnaderna och för att på olika sätt adressera de problem som vi trots allt i denna kammare är ganska överens om, till exempel att vi har för stora skillnader över landet och att vi har stora utmaningar. Då tycker jag att det är bra att vi till exempel använder redskap som den nationella cancerstrategin för att höja kvaliteten i hela landet, för att kraftsamla resurser inom vissa områden och så vidare.

Vi tar alltså ansvar, men i grunden är det regionerna som har ansvar.

Herr talman! Nu har vi att debattera den del av statens budget som rör hälso- och sjukvården och social omsorg. I denna del gör den moderatledda regeringen viktiga satsningar för att korta vårdköerna, öka vårdkapaciteten, förbättra omsorgen och stärka socialtjänsten genom inte minst mer av tidiga och förebyggande insatser.

Innan jag dyker djupare in i utgiftsområde 9 vill jag dock zooma ut och sätta in utgiftsområdet i ett större sammanhang.

Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik har Sverige vunnit över inflationen. Det gör att vi nu kan investera för att bygga Sverige starkare och mer konkurrenskraftigt. Det gör att vi nu kan sänka skatten på såväl arbete och pension som sparande. Detta gör att kommunernas och regionernas ekonomi förstärks dramatiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Ja, det ekonomiska läget är alltjämt utmanande. Sveriges problem är både många och stora, men, herr talman, det ljusnar vid horisonten.

Åtta år av rödgrön misskötsel gjorde Sverige både farligare och fattigare. När väljarna i valet 2022 gav den socialdemokratiska regeringen respass var inflationen över 10 procent, en liter diesel kostade 28 kronor och det dödliga skjutvapenvåldet hade tredubblats på tio år.

Nu har Sverige fått en alldeles nödvändig nystart. Genom Tidösamarbetet har Sverige fått en handlingskraftig regering som utifrån en omfattande reformagenda tar tag i de allvarliga problem som Sverige har inte minst på det område som denna debatt fokuserar på.

Låt mig börja med hälso- och sjukvården. Bilden av den svenska vården är komplex. Svensk hälso- och sjukvård är välutbildad och engagerad personal, goda medicinska resultat och låg påverkbar dödlighet. Svensk hälso- och sjukvård är också långa vårdköer och en alldeles för svag ställning för den enskilda patienten.

Slutsatsen av detta torde vara självklar. Sverige behöver mer moderat politik, särskilt för att förbättra tillgängligheten.

Regeringen gör nu mycket för att kapa vårdköerna och öka vårdkapaciteten. Inte minst arbetar regeringen med att förbättra de grundläggande förutsättningarna för regionerna. Man gör det konkret bland annat genom att ta ett större ansvar för strategiska frågor såsom kompetensförsörjning och vårdens digitalisering men också genom att stötta regionerna ekonomiskt. Nästa år tillförs 2 miljarder i ett särskilt sektorsbidrag till hälso- och sjukvården. I budgeten tillförs också stora prestationsbaserade resurser, totalt hela 7 ½ miljard nästa år.

Herr talman! Det är viktigt att ställa krav på regionerna att prestera. Ska tillgängligheten förbättras och köerna kortas, ja, då måste regionerna ta sitt ansvar. Här ser vi hur det regionala ledarskapet spelar stor roll. Det gör skillnad om det är höger- eller vänstersidan i svensk politik som styr på såväl nationell som regional och kommunal nivå.

Mellan 2021 och 2024 har mellan åtta och nio av tio patienter i Region Halland fått vård inom vårdgarantins gränser. Det är en region som alltid har styrts av borgerliga partier. I Region Västerbotten, som alltid har styrts av S-ledda majoriteter, har bara tre till sex av tio patienter under samma tidsperiod fått vård i tid. Det regionala ledarskapet spelar roll.

Herr talman! Andra satsningar i budgeten inom hälso- och sjukvården som jag som moderat särskilt vill lyfta fram rör cancersjukvården, kvinnors hälsa och sjukdomar samt psykiatrin och då särskilt barn- och ungdomspsykiatrin.

Vi moderater har i många år drivit på i frågan att Sverige behöver en uppdaterad cancerstrategi, och nu händer det. Utredningen om en uppdaterad strategi har precis landat på sjukvårdsministerns bord. En uppdaterad strategi är ett viktigt redskap för att utveckla cancervården. Vi kan och vi ska bli bättre på att förebygga cancer och på att tidigt ställa diagnos och sätta in behandling. Vi kan och vi ska också bli bättre på att ge rehabilitering och eftervård, och vi ska se till att övergången från barncancervården till vuxenvården inte blir lika brutal som i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

I budgeten för nästa år dubblas den årliga satsningen på cancervården och barncancervården. Totalt avsätts 1 miljard kronor årligen under kommande år för att stärka cancervården.

Regeringen satsar hela 1,6 miljarder årligen på att göra vården mer jämställd och för att förbättra kvinnors hälsa. Detta är otroligt viktigt, för trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder är inte den svenska sjukvården jämställd i dag. Exempelvis finns omotiverade skillnader mellan män och kvinnor både i vårdtillgång och i vårdkvalitet.

Innan jag strax växlar över till att prata om omsorgen och socialtjänsten vill jag lyfta fram de stora satsningar och några av de många åtgärder som regeringen nu vidtar för att minska den psykiska ohälsan. I budgeten görs en tredelad satsning som totalt uppgår till 1,3 miljarder kronor. För det första görs en satsning på första linjens vård vid psykisk ohälsa. För det andra stärks det suicidpreventiva arbetet. För det tredje görs en särskild satsning för att öka tillgängligheten till bup. Snart kommer också en nationell strategi för psykisk hälsa.

Psykisk och fysisk hälsa hänger ihop. Därför är också regeringens satsningar för att öka barns och ungas fysiska aktivitet betydelsefulla. Genom fritidskortet kommer fler barn och unga att ha möjlighet att delta i idrott och annat föreningsliv. Rörelse och gemenskap förebygger ohälsa.

Att förebygga sociala problem är en viktig uppgift för socialtjänsten. Det är en uppgift och ett ansvar som nästa år kommer att bli ännu tydligare. Då kommer nämligen den nya socialtjänstlagen. I samband med den nya lagen gör regeringen en särskild kompetens- och bemanningssatsning som fram till 2028 uppgår till hela 8 miljarder kronor. Dessutom får kommunerna nya resurser för att växla upp socialtjänstens brottsförebyggande arbete. Fram till 2028 satsar regeringen 1,7 miljarder på detta.

Fru talman! Regeringen gör också flera riktade satsningar för att växla upp arbetet med förebyggande och tidiga insatser. Konkret handlar det bland annat om satsningar på familjerådgivning och på skolsociala team.

Förebyggande insatser räcker dock inte alltid. För att råda bot på platsbristen inom Statens institutionsstyrelse och för att stärka vårdkedjan och kvaliteten i vården fortsätter regeringen att förstärka resurserna till Sis. Ytterligare nära 700 miljoner tillförs nästa år samtidigt som regeringen under 2025 och 2026 subventionerar kommunernas placeringar inom den sociala barn- och ungdomsvården.

Innan jag går in för landning vill jag också nämna regeringens satsningar på stärkt kunskapsstyrning i äldreomsorgen, fast omsorgskontakt i särskilt boende och ett förstärkt stöd till anhöriga. Jag är också glad över att det viktiga civilsamhället stärks i regeringens budget, bland annat genom ett ökat statsbidrag till funktionshindersorganisationerna. Apropå funktionshinder höjs assistansersättningen nästa år med 3 procent eller omkring 400 miljoner kronor.

Fru talman! Budgeten innehåller både mål och medel. I budgeten presenterar regeringen inriktningen för politiken och de mål som politiken ska utgå från och som ska vägleda statens arbete framåt. Jag är glad att budgeten för nästa år också innehåller ett uppdaterat mål för ANDTS-politiken, alltså politiken avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar. Det är något vi moderater har drivit länge.

Avslutningsvis och sammanfattningsvis konstaterar jag, fru talman, att den moderatledda regeringen och Tidöpartierna håller ordning i statens finanser, stärker hushållens ekonomi och därtill gör stora satsningar på hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen. Vi fyra partier i Tidö-samarbetet tar gemensamt ansvar. Steg för steg får vi ordning på Sverige. Oppositionspartierna å andra sidan är djupt splittrade om praktiskt taget allt. Det är verkligen en rödgrön röra. För mig är det tydligt vilken sida i politiken som är kapabel att styra ett land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Det hedrar ledamoten Rågsjö att hon tydligt redovisar vad Vänsterpartiet står för. Det är nämligen precis det jag försökte beskriva - en djupt ansvarslös ekonomisk politik som bygger på antagandet att skulder inte kommer med en kostnad.

Det är ju det exemplet Frankrike visar: Det är kostsamt att låna. Det kommer med en bitter eftersmak. Det är verkligen, ledamoten Rågsjö, som att kissa i byxan - ursäkta jämförelsen. Det kommer inte att bli bättre i morgon om man lånar för att försöka lösa dagens problem.

Ska vi klara välfärden måste vi föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Vi måste se till att det lönar sig bättre att arbeta och att fler människor går från bidragsförsörjning till arbete, och vi måste se till att vi får mer vård för pengarna.

Men, om vi ska ramla tillbaka till Region Stockholm, ser vi att där Vänsterpartiet är med och styr blir resultaten sämre. Det är alltså i dag 45 procent fler patienter som får vänta mer än 90 dagar på operation än vad det var när Moderaterna styrde. Man säger att man ska ha kontroll över vårdvalen, men man slaktar dem ju. Man tar bort valfriheten och låter patienter stå i kö för att man är så ideologiskt driven av att ta bort allt vad privat hälso- och sjukvård heter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag förstår att Milton Friedman kanske inte är en ekonom som ledamoten Rågsjö har läst så mycket av. Men han har rätt i det att det inte finns några fria luncher. Skulder måste betalas, och med Vänsterpartiets politik är det morgondagens generationer som får betala för de investeringar som man säger sig vilja göra i dag.

Det tror jag är helt fel väg att gå, herr talman. När vi vet att den demografiska utvecklingen är sådan att det blir fler och fler äldre och färre som ska försörja allt fler, då behöver vi verkligen se till att hålla i pengarna och föra en ansvarsfull ekonomisk politik.

Vi skulle få en otroligt allvarlig situation i Sverige. Vi skulle bli rena rama Frankrike med Vänsterpartiets politik!

Herr talman! Det är härligt att lyssna på ledamoten Rågsjö. Hon är en frejdig debattör som alltid får en att dra lite på smilbanden. Samtidigt är den politik som ledamoten Rågsjö företräder inte särskilt rolig. Möjligtvis är det ett dåligt skämt, för denna politik hade inneburit radikala utmaningar för det svenska välfärdssystemet.

Den politik som ledamoten Rågsjö och Vänsterpartiet driver har tack och lov aldrig fullt ut testats i Sverige. Men vi skulle kunna ta planet och resa till Frankrike för att studera effekten av en sådan ekonomisk politik. Vi ser nu i Frankrike hur kostnaderna för räntor i statsbudgeten är högre än vad försvarsanslagen är. Det är så det går när man lånar och när man inte för en ansvarsfull ekonomisk politik. Det är tyvärr, herr talman, precis detta som Vänsterpartiet vill göra i Sverige.

Tack vare att vi har en ansvarsfull regering som har lyckats bekämpa inflationen - den har gått från 10 procent ned till under 2 procent - ljusnar det vid horisonten. Det ser bättre ut för regionerna även om läget alltjämt är ansträngt.

Men låt oss återigen titta på Region Stockholm, som Karin Rågsjö lyfte fram. Det är hennes hemregion, och Rågsjö missar aldrig en chans att lyfta fram Region Stockholm. Där sitter Vänsterpartiet med och styr, och vad har hänt? Jo, man har minskat valfriheten. Vårdköerna har skenat. Man har stängt närakuter. Det har blivit 200 färre vårdplatser. Primärvårdens andel av sjukvårdens totala budget är den lägsta i modern tid.

Det är det här som blir konsekvensen när Vänsterpartiet är med och styr. Ledamoten Rågsjö behöver svara på detta: Hur kan köerna bli kortare när hon slaktar anslaget till regionerna för att korta köerna och för en ansvarslös ekonomisk politik?

Herr talman! Jag vet inte om det är på Bommersvik eller var det är som Socialdemokraterna lär sig att vara så skamlösa, för jag tycker faktiskt att Fredrik Lundh Sammeli är det i sina beskrivningar.

Vi hörde angrepp från talarstolen i läkemedelsfrågan, att det blir en högre kostnad för den enskilda patienten för läkemedel, när Socialdemokraterna inte tillför en krona mer än regeringen i sin budget. Sluta försöka lura väljarna, och ta ansvar för era historiska misslyckanden! Vårdköerna mer än fördubblades före pandemin när Socialdemokraterna ansvarade och satt i regeringsställning.

Nu pågår ett intensivt arbete från regeringens sida med att korta vårdköerna, och jag är den första att säga att vi behöver göra väldigt mycket mer, för jag är inte nöjd. Därför är jag glad att Tidöpartierna i det uppdaterade Tidöavtalet häromveckan lanserade att köerna kommer att bli en prioriterad fråga framåt. Men det krävs också att regionerna tar sitt ansvar. Därför är jag glad att vi har prestationsbaserade medel i vår budget - medel som Socialdemokraterna tyvärr vill minska och Vänstern helt vill ta bort - för det behövs krav på regionerna så att de inte bara får mer pengar utan också levererar bättre resultat.

Enligt SKR:s egna ekonomirapporter har produktiviteten inom svensk hälso- och sjukvård minskat med 23 eller 24 procent mellan 1995 och 2022, vill jag minnas att det var. Det är helt ohållbart. Vi måste få mer vård för pengarna. Men med Socialdemokraterna i regionstyrelser i Region Stockholm, Region Västerbotten eller var det än är i Sverige blir det mindre vård för pengarna, längre köer och mindre pengar i plånboken för skattebetalarna, som får höjd skatt.

Det krävs ett regionalt ansvarstagande och att man tar vara på de förutsättningar som vi från nationell nivå skapar.

Herr talman! Jag tycker att det var närmast talande att Fredrik Lundh Sammeli nu försökte gå och sätta sig, för det är uppenbart att Socialdemokraterna faktiskt försöker fly sitt ansvar.

Lundh Sammeli försöker göra gällande att vi har en nationell vårdkris. Men faktum är snarare att vi har en regional vårdkris. Den moderatledda regeringen tar ansvar för Sverige. Vi har framgångsrikt lyckats bekämpa inflationen, som är det stora problem som pressar regionerna ekonomiskt. Tack vare att vi har gått från 10 procents inflation när vi vann valet efter socialdemokratiskt misslyckande har vi nu bekämpat inflationen och vunnit den kampen. Bara regionernas pensionskostnader minskar med 25 miljarder nästa år tack vare det. Vi ger regionerna bättre förutsättningar.

Faktum är bara att det är regionerna som bär ansvar för hälso- och sjukvården. Det är regionerna som är leverantörer av svensk hälso- och sjukvård. Vi ger dem bättre förutsättningar att ta sitt ansvar genom nationella reformer, genom att tillskjuta medel och genom att jobba med strategiska frågor som kompetensförsörjning och digital infrastruktur. Men regionerna måste leverera.

Jag kan ta ett talande exempel, den region som vi befinner oss i just nu, Region Stockholm. Man skulle kunna prata om Region Stockholm och konsten att lyckas försämra en region på 390 dagar. Här ser vi nu hur mångfalden monteras ned, hur valfriheten minskar, vårdköerna ökar, bussarna blir färre, skatten blir högre och ekonomin försämras.

Varje år med moderat styre i Region Stockholm hade vi ekonomiskt överskott. Nu är det stora underskott och köerna ökar. Socialdemokraterna behöver ta ansvar för sina regionala misslyckanden i stället för att lägga över allt ansvar på staten. Det låter nästan på Lundh Sammeli som att Kristdemokraterna har vunnit och vården har blivit statlig. Men faktum kvarstår: Regionerna bär ansvar för vården. Vi skapar bättre förutsättningar, men det är dags för Socialdemokraterna att ta ansvar för vad man levererar i regionerna.

(Applåder)

Herr talman! Jag bor i Västra Götaland, där regionen nyligen försökte införa ett nytt journalhanteringssystem - ett införande som gick helt på tok.

Det misslyckade införandet är mycket allvarligt och mycket kostsamt. Allvarligt är också att de problem och brister som det nya systemet var tänkt att råda bot på nu kommer att bestå under en längre tid. I Västra Götaland liksom i Sverige i stort har vi stora problem med att hälsodata inte kan delas mellan olika vårdgivare. Därför är en viktig punkt i Tidöavtalet att skapa en bättre digital infrastruktur. Bristande digital infrastruktur är nämligen en av orsakerna till svårigheterna att dela hälsodata.

Min fråga går därför till socialminister Jakob Forssmed. Hur går arbetet? När kan vi ha en digital infrastruktur på plats som skapar förutsättningar för innovation, som gör vardagen enklare för vårdens medarbetare och som gör vården mer tillgänglig och säkrare för alla oss som är patienter?

Herr talman! Vad innebär ett avslag på propositionen? Det innebär att Sis inte har möjlighet att, om det anses nödvändigt, hålla barn och ungdomar i avskildhet nattetid. Då finns inte den möjligheten. Det är vad ledamoten Johanssons och Centerpartiets förslag innebär.

Jag fick läsa reservationen och betänkandet flera gånger innan jag över huvud taget förstod vad Centerpartiets poäng var. Men nu har jag förstått att det egentligen är samma lagstiftning man önskar men att den ska vara tidsbegränsad.

Herr talman! Då är det väl ändå på sin plats att påminna om att den här kammaren med ett enkelt klubbslag kan upphäva vilken lagstiftning som helst. Det är att införa ny lagstiftning som är tidskrävande; att avskaffa lagstiftning är i grunden ingen särskilt tidskrävande och lång process.

Skulle molnen på himlen skingras, verkligheten ljusna, säkerheten på Sis bli bättre och myndigheten säga att man inte längre behöver dessa befogenheter kan vi med enkelhet avskaffa lagstiftningen. Men jag tycker att det vore olyckligt att på förhand sätta upp ett datum för när möjligheten ska försvinna, särskilt givet att vi inte vet när den nya lagstiftningen i praktiken kan börja tillämpas. Sis behöver ju också göra investeringar i sina hem rent fysiskt för att kunna nyttja den nya lagstiftningen.

Herr talman! Det är ett naivt förslag från Centerpartiet att avslå propositionen. Men jag är glad över att vi har samsyn om hur vi ska jobba med att höja kvaliteten inom Sis och om den långsiktiga ambitionen. Vi är också överens om uppfattningen att vi i största möjliga utsträckning och i den bästa av världar aldrig ska behöva använda den här typen av åtgärder. Men då krävs också att vi förhåller oss till verkligheten här och nu och hanterar både de långsiktiga utmaningarna och de akuta problemen.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt ta replik på ledamoten Johanssons anförande, men hon apostroferade mig så tydligt att jag känner mig nödgad att göra det.

Ja, jag tycker att Centerpartiet är naiva. Jag tycker verkligen det. Jag önskar att den här lagstiftningen inte behövdes. Jag önskar att vi hade större säkerhet och trygghet på ungdomshemmen. Jag önskar att vi inte hade 15-20-åringar som gjort sig skyldiga till mord och sprängningar och som har ett våldskapital som är otroligt svårt att ta in. Jag önskar att verkligheten var en annan. Men verkligheten är vad verkligheten är.

Vi behöver ge Sis verktyg att upprätthålla säkerhet och ordning. För mig och Moderaterna är det jättetydligt att det arbetet först och främst handlar om att stärka kompetensen, att göra investeringar i lokaler, att jobba med differentiering, att se till att vårdkedjan fungerar bättre, att mer resurser kommer in från psykiatrin och regionerna och att man jobbar med goda säkerhetsbedömningar och individuella placeringar för att rivaliserande gängkriminella inte ska hamna på samma avdelning - allt det där är grunden.

Om Sis bedömer att det är nödvändigt för att upprätthålla säkerhet och ordning eller förhindra en fritagning tycker jag att det är rimligt att Sis har möjlighet att hålla ungdomar i avskildhet. Varför tycker ledamoten Johansson att vi ska vänta med det? Ska vi invänta att det första dödsfallet på en Sis-institution inträffar? Jag tycker inte det.

Herr talman! Det pågår ett parallellt arbete. För att Sis ska kunna hålla ungdomar avskilda nattetid behöver lagstiftningen komma på plats. Men givetvis behöver Sis också göra anpassningar av lokalerna, och därför har regeringen redan förstärkt Sis med ytterligare anslag så att man kan investera i den fysiska miljön. Det är oklart när Sis kommer att kunna tillämpa den nya lagstiftningen i praktiken eftersom det kommer att krävas investeringar i bland annat nya dörrar för att lagstiftningen ska kunna tillämpas.

Låt mig vara tydlig med att detta handlar om en möjlighet. Det handlar inte om att någon i kammaren, i regeringen eller i Sis ledning vill hålla barn och ungdomar avskilda nattetid. Men det handlar om att ge Sis möjligheten om det är nödvändigt för att upprätthålla säkerhet och ordning. Det är så det formuleras i lagstiftningen.

Jag får frågor från ledamoten Karlsson om huruvida jag kan garantera än det ena, än det andra. Kan ledamoten Karlsson garantera att inget barn, ingen ungdom eller personal misshandlas till döds på Sis för att man i dag inte har dessa möjligheter? Nej, det kan inte ledamoten Karlsson. Det är ju så den bistra verkligheten ser ut.

Vi behöver göra avvägningar mellan olika värden och målsättningar. För mig, Moderaterna och regeringen är det jätteviktigt att fortsätta arbetet med att höja kvaliteten i vården, stärka bemanningen och jobba mer med differentiering. Men det måste också finnas möjligheter för Sis att hantera akuta säkerhetsproblem.

Jag vill inte vakna en morgon och höra att en ungdom eller personal misshandlats till döds på ett statligt ungdomshem och veta att om vi gett Sis andra verktyg hade det kunnat förhindras. Därför, herr talman, behövs tyvärr den här lagstiftningen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att vi måste vara otroligt ödmjuka inför de svårigheter man har att hantera inom Sis. Man möter ungdomar med stora, komplexa behov som man inte är utrustad att möta. Vi vet att samarbetet inte fungerar tillräckligt väl med andra resurser och instanser i samhället, som måste ta sitt ansvar för att dessa ungdomar ska få hjälp med de grundläggande orsakerna till att de är utåtagerande, våldsamma och så vidare. Vi har goda exempel på integrerad vårdform där regioner kommer mycket närmare Sis-hemmen och kan behandla ungdomarna. Detta behöver utvecklas, och det är mycket det den långsiktiga utredningen och reformen av den statliga barn- och ungdomsvården syftar till.

Men ledamoten Karlsson och jag är också överens om att vi har akuta och allvarliga problem inom Sis. Därför jobbar regeringen parallellt med den långsiktiga reformen och med att adressera de akuta problemen, vilka handlar om säkerhet, platsbrist och bristande vårdkvalitet. Därför har Sis fått en förändrad instruktion, därför har det inrättats en särskild överdirektör och därför har Sis fått kraftiga förstärkningar i anslaget i såväl vårändringsbudget som höstbudgetar så att man ska kunna öka bemanningen och jobba med ökad differentiering.

Herr talman! Det är svårt att ge garantier. Men när en ny lagstiftning om ytterligare begränsningsmöjligheter införs måste Sis göra investeringar i lokalerna. Innan den nya lagstiftningen kan användas måste Sis investera i brandskyddsåtgärder, nya dörrar och mycket annat. Det krävs givetvis anpassningar innan den nya lagen kan tillämpas i praktiken.

Herr talman! Den moderatledda regeringen genomför nu de största socialpolitiska reformerna på generationer. Det handlar om att lösa brännande problem, adressera långsiktiga utmaningar och rusta vårt samhälle för morgondagen. Det handlar både om skyndsamma åtgärder för att här och nu komma till rätta med akuta brister och om ett uthålligt arbete för att förbättra socialtjänsten, förstärka barnrättsperspektivet och utveckla den statliga barn- och ungdomsvården så att den håller högre kvalitet och levererar bättre resultat än i dag.

När det gäller det sistnämnda vill jag såklart lyfta fram den utredning som regeringen har tillsatt i syfte att ge den statliga barn- och ungdomsvården en nystart. Statens institutionsstyrelse, Sis, kommer inte att finnas kvar i sin nuvarande form. Någonting nytt och bättre ska skapas, och jag vet att det finns ett stort och brett stöd för detta.

Regeringens socialpolitiska initiativ är många. Av särskild vikt är naturligtvis den nya socialtjänstlagen, som planeras att träda i kraft den 1 juli nästa år. Den nuvarande socialtjänstlagen skrevs i början av 80-talet, i en helt annan tid än i dag. Då hade vi till exempel inte alls de utbredda problem med gängkriminalitet som vi har i dag. Denna gängkriminalitet lockar in allt yngre barn och ungdomar i sin brutala och blodiga verksamhet. Behovet av en ny socialtjänstlag är skriande.

Äntligen får vi snart en modern socialtjänstlag där socialtjänsten får ett tydligt och lagstadgat förebyggande uppdrag och ansvar. Vi får en socialtjänstlag som slår fast att socialtjänsten ska arbeta kunskapsbaserat och att insatser och åtgärder ska genomföras och vidtas utifrån evidens och beprövad erfarenhet. Den nya socialtjänstlagen, och de 8 miljarder som är kopplade till reformen, markerar en rejäl och välbehövlig ambitionshöjning. För detta är jag som moderat mycket stolt och glad.

Herr talman! Varför tar jag upp den nya socialtjänstlagen när vi i dag har att debattera regeringens förslag om att ge Sis möjlighet att hålla barn och unga i avskildhet i anslutning till dygnsvilan? Jo, därför att jag vet att dagens debatt i stor utsträckning kommer att handla om vad vi kan göra för att förhindra att olika tvångs- och begränsningsåtgärder behöver användas.

Det förebyggande arbetet måste alltid komma först. Med förebyggande arbete syftar jag i detta sammanhang såklart på det arbete som Sis kan och behöver göra inom sin verksamhet för att skapa trygghet och säkerhet utan att använda sig av den nya möjlighet till avskildhet nattetid som regeringen nu föreslår ska införas. Konkret handlar det om bemanning, kompetens, ändamålsenliga lokaler, goda säkerhetsrutiner, differentierade vårdavdelningar och mycket annat.

Men det förebyggande arbetet handlar också om att vi behöver göra mer för att förhindra att barn och ungdomar över huvud taget placeras hos Sis. Därför lyfter jag fram den nya socialtjänstlagen. Därför lyfter jag fram de 8 miljarderna i kompetens- och bemanningssatsningen. Därför skulle jag också vilja nämna regeringens satsningar på föräldraskapsstöd, på skolsociala team, på fritidskort och på hembesöksprogram. Alla dessa åtgärder är viktiga för att förebygga sociala problem och för att förhindra att de kriminella gängen rekryterar barn och unga.

Herr talman! Trots regeringens ambitiösa och omfattande förebyggande arbete kommer många unga att behöva vårdas inom Sis. Nu ser vi att allt fler unga döms till sluten ungdomsvård, mycket tack vare regeringens offensiv mot de kriminella gängen. Arbete pågår som bekant med att inrätta särskilda ungdomsfängelser som tar över ansvaret för de dömda ungdomarna, men till dess att de är på plats är det Sis som har ansvaret för de unga som döms till sluten ungdomsvård. Då måste Sis ha verktyg för att upprätthålla trygghet och säkerhet, och ärligt talat har man inte det i dag.

Att skapa trygghet och säkerhet på Sis särskilda ungdomshem är elementärt också för möjligheten att bedriva en god vård i syfte att hjälpa ungdomarna tillbaka till ett liv fritt från droger, kriminalitet och de andra sociala problem som är orsaken till att de är placerade inom Sis. Därför behövs den lagändring som regeringen nu föreslår, som handlar om att ge Sis möjlighet att i vissa fall hålla unga i avskildhet under dygnsvilan.

Konkret innebär detta att vi ger Sis möjlighet att hålla boenderum låsta nattetid när det bedöms som nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet. Möjligheten är dock begränsad - bara den som med stöd av LVU vårdas på en låsbar enhet på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå eller den som avtjänar sluten ungdomsvård kan komma att hållas avskild nattetid.

Dessutom ska proportionalitetsprincipen givetvis gälla vid tillämpningen av möjligheten. Åtgärden är också förknippad med tydliga begränsningar. Exempelvis får avskildheten inte vara längre än nio timmar per tillfälle. Ungdomen ska såklart också alltid ha möjlighet att tillkalla personal.

Trots att denna möjlighet alltså är både begränsad och strikt reglerad vill tre av riksdagens partier avslå regeringens proposition. Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet säger trots de mycket allvarliga incidenter med hot, våld och rymningar från de särskilda ungdomshemmen nej till att ge Sis utökade befogenheter. Jag tycker att det är anmärkningsvärt, ja, rent av naivt, om jag ska vara tydlig.

För mig och Moderaterna är det alldeles självklart att tvångsåtgärder, såsom att låsa boenderum nattetid, ska undvikas i största möjliga mån. Men för mig och Moderaterna är det också alldeles självklart att vi måste förhålla oss till verkligheten, och verkligheten är den att mycket grovt kriminella ungdomar med stort våldskapital vårdas inom Sis. Det finns ungdomar där som har gjort sig skyldiga till åtskilliga mord, sprängningar och andra synnerligen grova våldsbrott, och det har varit alldeles för många incidenter med grovt våld inne på hemmen och rymningar från hemmen.

Denna verklighet kräver att Sis får fler verktyg. Arbetet med att höja kompetensnivån och stärka bemanningen på Sis är viktiga verktyg som måste fortsätta att utvecklas. Genom detta arbete i kombination med bland annat differentiering, noggranna placeringar och säkerhetsbedömning har jag goda förhoppningar om att man ska kunna förebygga rymningar, hot och våld. Men som lagstiftare kan vi inte basera vårt arbete på enbart goda förhoppningar. Begränsningsåtgärder, såsom de riksdagen redan sagt ja till när det gäller att begränsa tillgången till internet och mobiltelefoner och nu möjligheten att hålla ungdomar avskilda nattetid, måste också finnas i Sis verktygslåda. Annars äventyras faktiskt säkerheten för både ungdomar och personal på Sis.

Herr talman! Därför yrkar jag bifall till utskottets förlag och alltså bifall till regeringens proposition om att ge Sis bättre möjligheter att upprätthålla trygghet och säkerhet på statens särskilda ungdomshem.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår påpekandet från talmannen, men det handlar ju om att vi måste börja mycket tidigare om vi ska nå målsättningen vi faktiskt är överens om i den här kammaren, nämligen att förhindra att barn och unga ska behöva hållas avskilda nattetid på våra statliga ungdomshem. Vi måste jobba förebyggande. Därför är den nya socialtjänstlagen så viktig.

Men den var inte klar, ledamoten Lantz! Den var i alla fall inte klar om man har ordentliga ambitioner med lagstiftningen - ja du ser, jag blir så engagerad att kryckorna går i golvet! Man kan inte säga att den var klar om man har så höga ambitioner med att lagstiftningen på riktigt ska bidra till att vi jobbar tidigt och förebyggande.

Den förra, socialdemokratiska regeringen tillsatte mycket riktigt Margareta Winberg som utredare av den nya socialtjänstlagen - men med uppdraget att den inte fick driva upp kostnaderna. Min bestämda uppfattning är att den nya socialtjänstlagen innebär högre ambitioner. Det driver kostnader. Därför har vi kompletterat utredningen, och därför har vi gjort om och gjort rätt.

Vi har sett till att det med den nya socialtjänstlagen också följer kraftigt ökade resurser på 8 miljarder under kommande år i en särskild kompetens- och bemanningssatsning, just för att kunna leva upp till det ledamoten Lantz lyfter fram: att vi behöver fler medarbetare i socialtjänsten som möter våra ungdomar och som tidigt kan gå in och agera. De ska inte behöva vänta till dess att det gått så galet att man behöver göra ett akut omhändertagande och placera ett barn eller en ungdom på ett ungdomshem eller HVB-hem, eller rent av döma ungdomen till sluten ungdomsvård.

Det är nu det händer, ledamoten Lantz. Det är nu det socialpolitiska paradigmskiftet faktiskt sker. Nu ser vi på allvar till att mobilisera samhällets goda krafter: skola, socialtjänst och polis. Vi river sekretesshinder för att förbättra samarbetet. Nu händer det. Äntligen får vi en politik som på allvar kan komma till rätta med grundproblemen. Men, herr talman, vi ska vara ödmjuka och säga att det kommer att ta tid innan vi ser de verkliga resultaten av arbetet.

(Applåder)

Herr talman! Jag haltade ju fram hit till talarstolen, men det jag framför allt tyckte haltade var ledamoten Lantz resonemang i den här debatten.

Ledamoten Lantz anklagade Tidöpartierna och regeringen för att inte göra tillräckligt för det förebyggande arbetet. Det den här regeringen har gjort under denna mandatperiod är dock att på allvar påbörja en offensiv för att vi ska knäcka de kriminella gängen genom en kombination av brottsbekämpande och, kanske framför allt, brottsförebyggande åtgärder.

Det handlar om ett batteri av åtgärder som börjar med ett föräldraansvar och att vi ska stärka varje förälders möjlighet att ta sitt ansvar. Vi satsar på föräldraskapsstöd, vi satsar på samarbetet mellan skola och socialtjänst med skolsociala team och vi satsar på att få en helt ny socialtjänstlag på plats. Den kommer nästa år och har ett förebyggande perspektiv.

När den förra, socialdemokratiska regeringen lät utreda den nya socialtjänstlagen gav man som uppdrag att den nya lagen inte skulle få vara kostnadsdrivande. Ledamoten Lantz behöver svara på hur det kommer sig. Hur kan en ny socialtjänstlag innebära högre ambitioner för det förebyggande arbetet om den socialdemokratiska regeringen ger som uppdrag att den inte får kosta mer pengar?

Vi gjorde om, herr talman, och vi gjorde rätt. Vi utredde lagstiftningen vidare, och nästa år kommer en ny socialtjänstlag som höjer ambitionerna. Med genomförandet av den nya socialtjänstlagen följer också över 8 miljarder kronor. Syftet är att vi på riktigt ska kunna jobba mer förebyggande, och tidigt, för att förhindra att barn och unga ska hamna i så allvarliga sociala problem att de ska behöva vårdas hos Statens institutionsstyrelse.

Fru talman! Statens institutionsstyrelse är ständigt föremål för debatt och uppmärksamhet, och det med all rätt. Problemen och bristerna inom Sis är nämligen tyvärr allvarliga och har varit så under många år.

Jag vill nu särskilt lyfta säkerhetsbristerna, som inte bara kan skyllas på Sis utan också handlar om undermålig lagstiftning. Därför är jag väldigt glad över att den moderatledda regeringen så fort den tillträtt kavlade upp ärmarna och satte igång arbetet med flera viktiga lagstiftningsförändringar. För bara två veckor sedan trädde ny lagstiftning i kraft, som ger bättre möjligheter att begränsa användningen av internet och mobiltelefoner inom Sis. Detta är jätteviktigt för att säkerställa att gängkriminella inte ska kunna fortsätta sin kriminella verksamhet eller rent av planera sina egna rymningar.

Jag vet att socialtjänstministern arbetar med ytterligare åtgärder. Inte minst jobbar regeringen med inrättande av ungdomsfängelser, men man tittar också på andra åtgärder, bland annat möjligheten att låsa rum inom Sis. Skulle socialtjänstministern kunna beskriva hur arbetet med denna lagstiftning fortskrider och vilka effekter hon tror och hoppas att denna och den nyss genomförda lagstiftningsförändringen kan få för säkerheten inom Sis?

Fru talman! "Larmet: 60-tal barn i Uddevalla försvunna sedan sommarlovet" - så löd rubriken på en artikel i fjol i en av mina lokaltidningar, nämligen Bohusläningen.

Jag är själv uppvuxen i Uddevalla. Det är ingen särskilt stor stad eller kommun. Lite drygt 57 000 invånare är folkbokförda i Uddevalla i dag. Om ett sextiotal barn försvinner sedan det senaste sommarlovet i en kommun av Uddevallas storlek ska alla varningsklockor ringa.

Men larmklockorna ska såklart ringa bra mycket tidigare än så. Inget barn ska försvinna i Sverige. Inga skolbänkar ska gapa tomma efter ett sommarlov. Alla barn i Sverige ska få sina rättigheter respekterade. Därför är den proposition som vi nu debatterar så viktig. Ett utvidgat utreseförbud är oerhört betydelsefullt för att skydda barn från att föras utomlands för att exempelvis tvingas ingå äktenskap, utsättas för hedersförtryck eller skickas på uppfostringsresor.

Fru talman! Det är otroligt svårt att hjälpa ett barn som blivit fört utomlands. Därför är det så viktigt att jobba förebyggande och helt enkelt stoppa resor. Detta blir enklare att göra tack vare regeringens förslag om ett utvidgat utreseförbud.

Fru talman! Sedan den 1 juli 2020 har socialtjänsten möjlighet att ansöka om utreseförbud. Men bestämmelserna om utreseförbud omfattar endast resor där barn riskerar att föras utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympas. Det finns dessvärre betydligt många fler situationer som ger skäl till att skydda barn från att föras utomlands.

Regeringens förslag till nya bestämmelser om utreseförbud innebär därför en mycket vidare utformning jämfört med i dag. Enligt propositionen ska utreseförbud kunna beslutas för ett barn om det finns en påtaglig risk att han eller hon förs utomlands eller lämnar Sverige och att hans eller hennes hälsa och utveckling skadas under utlandsvistelsen.

Listan över vad som skulle kunna orsaka den skada som motiverar ett utreseförbud - utöver vad som anges i lagen redan i dag - föreslås vara omfattande. Den nya lagen anger att det kan röra sig om skada på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i boendemiljön. Det kan också handla om eget missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Förslaget innebär att kriterierna för utreseförbud motsvarar de kriterier som finns för vård enligt LVU, självfallet dock med den skillnaden att det är riskerna under utlandsvistelsen som ska bedömas i stället för riskerna i hemmet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett utvidgat utrese-förbud för barn

Fru talman! Jag tror att det är mycket klokt att föreslå motsvarande kriterier för utreseförbud som för vård enligt LVU, detta av två huvudsakliga skäl. För det första är det både logiskt och rimligt att tröskeln för utreseförbud läggs på samma nivå som för vård enligt LVU. För det andra underlättas implementeringen av de nya bestämmelserna om utreseförbud av att kriterierna redan är etablerade och välbekanta. Det är min övertygelse att socialtjänsten och domstolsväsendet, tack vare att de är vana att tillämpa bestämmelserna för vård enligt LVU, utan problem kommer att kunna tillämpa de nya bestämmelserna om utvidgat utreseförbud. Bestämmelserna som föreslås ska träda i kraft redan den 1 juni.

Värt att nämna är att regeringen redan har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram och sprida kunskapsmaterial om det nya regelverket. Det är viktigt för att säkerställa att socialtjänsten runt om i Sverige känner till det utvidgade utreseförbudet och därmed direkt kan använda bestämmelserna för att skydda barn.

Fru talman! Efter att nu ha gått lite på djupet om vad de nya bestämmelserna säger vill jag återvända till grundproblemet, till varför utreseförbud behövs. När SVT i fjol kartlade barnbortföranden som hanterats av Utrikesdepartementet kom man fram till att det rörde sig om hela 916 barn på blott fem år, mellan 2018 och 2022. Det är en vedervärdigt hög siffra. Samtidigt vet vi att mörkertalet är väldigt stort. Klart är att problemet är mycket omfattande och framför allt kopplat till hedersproblematik, även om också allt fler barn förs bort i samband med vårdnadstvister.

Utreseförbud är en akut skyddsåtgärd. Långsiktigt måste vi fortsätta arbetet med att bekämpa grundorsakerna, först och främst hedersförtrycket, som blivit en vanlig företeelse i Sverige. Enligt organisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime, kan en kvarts miljon unga i Sverige leva under hedersförtryck.

Fru talman! Åter till min födelsestad Uddevalla och det mycket stora antalet försvunna barn där. I tidningen Bohusläningens reportageserie i fjol framträdde en tydlig bild av varför antalet försvinnanden skenat. Det handlar i många fall om föräldrar som blivit rädda att socialtjänsten ska ta deras barn. De har skrämts upp av den omfattande och allvarliga desinformationskampanj som nu pågått i flera år. För att minska antalet försvinnanden är det därför också viktigt att bekämpa den så kallade LVU-kampanjen.

Därför är jag glad att statsrådet Waltersson Grönvall så aktivt har satt igång ett stort, omfattande och myndighetsövergripande arbete för att motverka desinformation. Att motverka desinformation och höja förtroendet för och tilliten till socialtjänsten är avgörande för att säkra att alla barn i Sverige får den hjälp och det skydd de behöver och har rätt till. Det utvidgade utreseförbudet är avgörande för möjligheten att se till att inga bänkar gapar tomma efter det nu annalkande sommarlovet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett utvidgat utrese-förbud för barn

I detta anförande instämde Jesper Skalberg Karlsson (M).