Herr talman! Varje barn förtjänar att få växa upp i en trygg familj där det möts av kärlek och omtanke. Barn ska därför så långt som möjligt få växa upp i familjeliknande förhållanden om de inte kan bo kvar hemma, men i vissa fall räcker inte familjehem eller ens HVB-hem till för att omhänderta ett barn eller en ungdom. Allt fler barn i Sverige blir placerade hos Statens institutionsstyrelse, Sis.

Till Sis kommer en del av samhällets mest utsatta barn. Det handlar om unga flickor med allvarligt självskadebeteende och unga missbrukare. Det handlar också om tungt kriminella personer som har gjort sig skyldiga till grova brott och antingen omhändertagits enligt LVU eller dömts till sluten ungdomsvård.

Problembilden för de här barnen och ungdomarna är ofta komplex. Många av de intagna har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och flera olika diagnoser på en och samma gång. Ibland handlar det om unga gängkriminella som blivit missbrukare på grund av att de behövt använda tramadol för att begå de grova brotten. Som en följd av de grova brotten kan de också ha drabbats av allvarlig posttraumatisk stress som gör att de har stora psykiatriska behov.

Tyvärr har inte Sis historiskt rustats med de verktyg som krävs för att klara uppdraget. Det här har naturligtvis blivit särskilt problematiskt och påtagligt i och med att vårdbehoven hos dem som placeras blivit allt tyngre och allt fler av dem som placeras på Sis har koppling till gängkriminalitet.

Sis uppger att de i dag vårdar så många som 200 LSU-dömda brottslingar. Myndigheten bedömer att ungefär hälften av de intagna på Sis nu är kopplade till kriminalitet, om man även räknar med de LVU-placerade.

Samtidigt som vi ser denna snabba utveckling med allt fler kriminella på Sis kommer vi från en situation där personalen fram till i våras inte fick begränsa tillgången till telefon och dator. Man fick inte heller genomsöka rummen efter vapen och droger. Detta ledde till att drogleveranser kunde beställas till hemmen, att flickor med självskadebeteende kunde fortsätta att stämma träff med förövare för att prostituera sig och att rymningar kunde planeras inifrån våra Sis-hem.

Ett annat problem har varit att Sis inte haft befogenhet att låsa om de boende nattetid. Det har inneburit dels ökad risk för rymningar, dels att ungdomar kunnat ge sig på varandra. Efter att en avdelning med säg sju åtta ungdomar låsts runt 22-tiden på kvällen har de boende kunnat smita ut från sina rum för att göra upp ifall de haft något otalt med varandra.

Situationen på kvällar, helger och framför allt nätter är mycket allvarlig. Såväl personal som barn och ungdomar har tyvärr fått möta både hot och våld. Så här kan vi inte ha det. Det handlar om tungt kriminella ungdomar med stort våldskapital. Om vi inte sätter stopp för våldet skulle det hela mycket väl kunna få dödlig utgång. Tryggheten och säkerheten på Sis behöver stärkas.

I dagens proposition föreslås därför att Sis ska få möjlighet att i vissa fall hålla barn och unga i avskildhet i anslutning till dygnsvilan. Det innebär att Sis kommer att få möjlighet att låsa om de boende nattetid om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller för att förhindra att barnet eller ungdomen avviker.

Det här är en efterfrågad reform, ska sägas. I juli 2023 bad Sis själva i en skrivelse till regeringen om att det skulle införas en möjlighet att nattetid hålla vissa barn och unga avskilda från varandra.

Nu levererar vi kristdemokrater, regeringen och våra samarbetspartier på detta. Det här är ett väl balanserat förslag, där vi fullt ut respekterar de enskilda ungdomarnas friheter och rättigheter men också barnens och personalens behov av trygghet och säkerhet.

Som sagt förtjänar varje barn att växa upp i en trygg familj där det möts med kärlek och omtanke. Men när det inte är möjligt och samhället kliver in för att ta ansvaret är det också vår skyldighet att säkerställa tryggheten och säkerheten för barnen. Med dagens beslut kommer tryggheten och säkerheten för barnen och ungdomarna på de särskilda ungdomshemmen att öka. Därför yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Jag haltade ju fram hit till talarstolen, men det jag framför allt tyckte haltade var ledamoten Lantz resonemang i den här debatten.

Ledamoten Lantz anklagade Tidöpartierna och regeringen för att inte göra tillräckligt för det förebyggande arbetet. Det den här regeringen har gjort under denna mandatperiod är dock att på allvar påbörja en offensiv för att vi ska knäcka de kriminella gängen genom en kombination av brottsbekämpande och, kanske framför allt, brottsförebyggande åtgärder.

Det handlar om ett batteri av åtgärder som börjar med ett föräldraansvar och att vi ska stärka varje förälders möjlighet att ta sitt ansvar. Vi satsar på föräldraskapsstöd, vi satsar på samarbetet mellan skola och socialtjänst med skolsociala team och vi satsar på att få en helt ny socialtjänstlag på plats. Den kommer nästa år och har ett förebyggande perspektiv.

När den förra, socialdemokratiska regeringen lät utreda den nya socialtjänstlagen gav man som uppdrag att den nya lagen inte skulle få vara kostnadsdrivande. Ledamoten Lantz behöver svara på hur det kommer sig. Hur kan en ny socialtjänstlag innebära högre ambitioner för det förebyggande arbetet om den socialdemokratiska regeringen ger som uppdrag att den inte får kosta mer pengar?

Vi gjorde om, herr talman, och vi gjorde rätt. Vi utredde lagstiftningen vidare, och nästa år kommer en ny socialtjänstlag som höjer ambitionerna. Med genomförandet av den nya socialtjänstlagen följer också över 8 miljarder kronor. Syftet är att vi på riktigt ska kunna jobba mer förebyggande, och tidigt, för att förhindra att barn och unga ska hamna i så allvarliga sociala problem att de ska behöva vårdas hos Statens institutionsstyrelse.

Herr talman! Det är en efterlängtad socialtjänstlag, och jag vet att det är många inom socialtjänsterna ute i landet som verkligen ser fram emot att den blir verklighet i alla delar. Den har dock dröjt för länge.

Jag har svårt att se skillnaden mellan det förslag som den socialdemokratiska regeringen tog fram, och som sedan fick ligga på vänt, och det som kommer nu. Att säga att den här regeringen skulle lägga mer pengar på kommuner, socialtjänster och förebyggande arbete är direkt felaktigt.

Om regeringen tror att man kommer att kunna lösa brottslighet genom förebyggande insatser och genom att skjuta till pengar endast till en omställning och en inkörning av en ny lag tror man fel. Det här är långsiktiga åtaganden där man måste sätta kommuners och regioners arbete högt. Då kan man inte sänka skatten med miljarder på miljarder för dem med högst inkomster. Sverige står inför mycket stora utmaningar, och några som har att stå i främsta linjen i detta är våra socialsekreterare, med socialtjänstlagen som verktyg.

Jag tycker att det är bra att ta fasta på att vi är överens om mycket och att vi kan sluta upp kring de förslag som nu kommer i den nya socialtjänstlagen. Jag beklagar bara att det har dröjt så pass länge. Den 12 januari, direkt efter maktskiftet, avskaffades danstillståndet för krogar, så det fanns ju vissa saker som låg högt upp på agendan. Det här är visserligen en lite större produkt, ska väl i ärlighetens namn sägas. Men det är bra att den till slut kommer, när den nu kommer.

(Applåder)

Herr talman! Våldtäkter, sexuella övergrepp, stryptag, krossade knäskålar, utslagna tänder, andnöd, förnedring och kränkningar - ja, de senaste årens rent makabra rapporter om våld, övergrepp och missförhållanden inom Sis har inte lämnat någon av oss oberörd. Efter otaliga larm från såväl de placerade barnen som barnrättsorganisationer, Ivo och JO är det ett faktum att vi inte kan garantera de Sis-placerade barnens säkerhet eller trygghet.

De som utsätter de barn som vi har lovat att hjälpa för våld och övergrep är de vuxna - den personal som arbetar med barnen. När den massiva rapporteringen, vittnesmålen och anmälningarna inte längre gick att blunda för och inga ursäkter längre gick att hitta trädde en förödande bild av en myndighet i kris fram. Övergreppen och missförhållandena har inte skett i ett vakuum. Vi vet i dag att såväl inbyggda våldsmetoder som styrnings- och ledningsbrister utgör grunden för en djupt dysfunktionell organisation. Det är vi nog alla överens om i dag.

Det var i ljuset av det här som regeringen valde att agera. Nu pågår ett massivt utredningsarbete för att helt reformera barn- och ungdomsvården. Det är något som vi har arbetat för länge och som vi är mycket glada att regeringen gör. Men effekterna av det här ligger långt fram i tiden; missförhållandena i sig finns fortfarande kvar. Därför är jag är mycket oroad över det förslag vi debatterar här i dag.

Herr talman! Regeringen vill ge personalen möjlighet att låsa in vissa av de placerade barnen på deras rum nattetid. Bakgrunden till förslaget är enligt regeringen att man vill öka tryggheten och säkerheten på de särskilda ungdomshemmen. Problemet är att förslaget inte bara kränker barns rättigheter utan också att möjligheten införs i en verksamhet med enorma brister, vilket kan få förödande konsekvenser.

Ett flertal remissinstanser har varit mycket kritiska då de anser att det är ett alltför långtgående ingrepp att låsa in barn under flera timmar, i små utrymmen, innan andra metoder har prövats. De anser att regeringen borde se till att myndigheten har tillräckligt med resurser och kompetent personal som är lämplig för uppdraget innan så inskränkande åtgärder vidtas.

De menar vidare att det kraftigt kan ifrågasättas om den nya lagen går i linje med de internationella konventioner och rekommendationer Sverige är bundet av. Kritiken handlar huvudsakligen om att förslaget inte är förenligt med barnkonventionen, till exempel artikel 3 om barnets bästa, artiklarna 20 och 24 om rätt till bland annat hälsa och utveckling, artikel 12 om åsiktsfrihet och rätten att bli hörd samt artikel 37 om skydd mot bland annat tortyr, annan grym behandling och bestraffning.

Institutet för mänskliga rättigheter, Ecpat och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys lyfter också fram att förslaget inte är i linje med de rekommendationer Sverige har fått av FN:s tortyrkommitté, barnrättskommitté och kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Regeringen besvarar kritiken med att räkna upp en rad åtgärder som myndigheten nu arbetar med för att stärka vårdkvaliteten och tryggheten på de särskilda ungdomshemmen. Det är lite som att säga: Vi har redan agerat, men det har inte hjälpt - nu har vi inget annat val än att låsa in barnen, för deras egen skull. Man nämner knappt de övergrepp som personalen har utsatt de unga för - den brutala verklighet som har föranlett att hela ungdomsvården ska reformeras.

Det blir än mer anmärkningsvärt när vi läser Riksrevisionens senaste rapport, som kom nyligen. Här konstateras nämligen att det finns olämplig personal på samtliga hem som Riksrevisionen besökt. Långt ifrån all personal har genomgått de obligatoriska utbildningarna gällande omsorg och stabilisering. Hemmen är dessutom i dåligt skick. Kritiken fortsätter med att Sis inte säkerställer god kvalitet på hemmen, då man inte följer upp arbetet för att se om det ger effekt. Myndighetens ledning har inte säkerställt tillräcklig bemanning eller kompetens.

Riksrevisionen konstaterar att regeringen inte har säkerställt att Sis har de förutsättningar som krävs för god och effektiv vård. Regeringens svar är att inskränka de placerades rättigheter - i en djupt dysfunktionell organisation - och helt enkelt skapa mer incitament till våld. Det är högst anmärkningsvärt att regeringen nu inte kan garantera att de inte ger en förövare nycklarna och makten att låsa in ett offer.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet varken blundar för eller förnekar att det finns stora problem med upplopp, våld och rymning och att situationen vid ett flertal tillfällen har blivit oerhört allvarlig och självklart helt oacceptabel. Det är politikens skyldighet att agera för att det här inte ska uppstå, men inte genom att bryta mot grundläggande rättsprinciper och utsätta barn för kränkningar och fara.

Vi vill därför att regeringen i stället snabbt ser över möjligheten att införa kristeam som kan komma och stärka de boenden som är i behov av det. Med sådana team skulle man, när så behövs, kunna stärka såväl säkerheten som vården utan att ge incitament till våld och utan att kränka barns rättigheter. Med vårt förslag vill vi visa att det finns andra vägar att gå om man bara vill. I grund och botten handlar detta egentligen om vår syn på barn.

I alla andra fall hade vi ställt oss frågan vilka risker som står emot de eventuella effekterna. Kan vi garantera att lagen inte kommer att innebära att barn utsätts för lidande, övergrepp eller våld? Svaret är nej. Kan vi garantera att lagen inte kommer att utnyttjas i felaktigt syfte? Svaret är nej. Kan vi garantera att lokalerna är brandsäkra, så att inlåsning av barnen inte innebär livsfara? Svaret är nej. Kan vi då inrätta den här lagen innan andra vägar verkligen har prövats? Svaret är nej. Tror vi att detta kommer att leda till tryggare vård för barnen? Svaret är nej.

Därför, herr talman, yrkar jag avslag på förslaget - alltså reservation 1 - och yrkar i stället bifall till vårt förslag i reservation 2. Med det hade vi fått ja på samtliga ställda frågor och dessutom åtgärdat problemen.

Herr talman! Det är bra att Johan Hultberg berättar om allt regeringen gör som är bra. Mycket av det håller vi med om, och man har tagit stora och viktiga steg när det gäller den omvälvande reformen av Sis.

Men nu pratar vi om något regeringen gör som faktiskt är dåligt. Jag vet inte om ledamoten själv har funderat på vad som hade hänt med honom som människa om han hade suttit inlåst i nio timmar eller vad som hade hänt med hans barn om de hade suttit inlåsta i nio timmar, inte en eller två gånger utan massvis med gånger. Vad i en så djupt inskränkande hantering av ett barn kommer att leda till att barnet blir mindre våldsamt eller farligt för samhället? Jag är inte naiv utan verklighetsförankrad.

Låt mig till ledamoten ställa de frågor jag ställde i mitt anförande. Kan ledamoten garantera att lagen inte kommer att innebära att barn utsätts för lidande, övergrepp eller våld? Kan ledamoten garantera att lagen inte kommer att utnyttjas i felaktigt syfte? Kan ledamoten garantera att lokalerna är brandsäkra så att inlåsning av barn inte kommer att innebära livsfara? Sist men inte minst: Vilka fakta stöder att detta kommer att göra placerade barn mindre våldsamma?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Ska jag uppfatta det som att lagen inte kommer att införas innan dessa åtgärder är vidtagna? Det vore i så fall fantastiskt.

Jag håller med Riksrevisionen om att regeringen har genomfört bra åtgärder, men här hamnar man helt fel. Helt plötsligt ser man inte längre de brister där man tidigare haft ett sådant högt tonläge i fråga om att åtgärda.

Alla ändamål helgar inte medlen, framför allt inte när det gäller barn och när vi vet att det inte kommer att ge effekt. En trängd människa är en mycket farlig människa.

Jag delar uppfattningen att vi har situationer som är mycket allvarliga, och det är inte utan anledning barn placeras på Sis. Men Vänsterpartiets alternativa förslag är att man skulle kunna sätta in förstärkningsteam vid de tillfällen när institutionerna behöver stöd. Det skulle vara humant och ge effekt och säkert vara mycket bättre för personalen, om vi ska se till deras välmående. Ingen mår bra av ett system där vi jobbar med fler våldsmetoder i en redan våldsam organisation.

Åter till min fråga: Kommer dessa åtgärder att vidtas innan lagen införs?

Herr talman! Vi kan konstatera att samhället har misslyckats med vården och omsorgen av en del av de barn och unga som behöver någon form av stöd från samhället. Vi ser nu konsekvenserna av att insatser till familjer med behov inte kommit tillräckligt tidigt samtidigt som samhället inte förmått skydda barn och unga utan tidigare problematik från att dras in kriminalitet.

Resultatet av dessa misslyckanden är att vissa barn och unga begår mycket grova brott. Inte sällan handlar det om barn med psykisk ohälsa, neuropsykiatriska diagnoser och social utsatthet. För att de här barnen ska komma på rätt spår i livet och kunna leva ett normalt liv behövs rätt vård och behandling. Begränsnings- eller tvångsåtgärder mot unga ska som huvudregel endast användas i undantagsfall. Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020 och innebär att alla beslut ska fattas utifrån barns bästa.

Herr talman! Misslyckandena i samhället har pågått i många år under flera regeringar, flera regionstyren och flera kommunstyren. Barnen och ungdomarna får betala priset för att vuxensamhället har svikit.

Att barn och unga far illa och begår hemska handlingar är inget nytt, men det har inte skett i så stor utsträckning tidigare, och det har inte varit så grova brott. Det är ett tecken på att samhället har misslyckats med att skydda barnen.

Att ge rätt stöd till barn och unga är det vi måste fokusera på dels för att motverka att fler dras in i kriminalitet, dels för att fler ska få framtidstro och kunna leva utan gängen. Fler ska lämna samhällsvården och leva ett så kallat vanligt liv.

En rektor jag träffade i måndags sa något klokt, som jag känner att vi ibland behöver använda oss av i den här debatten. Om en elev inte klarar skolan är det inte elevens fel utan personalen på skolan som inte har gett eleven rätt förutsättningar. Vi borde alltså fokusera på att om en ung person har begått ett brott är det inte den unges fel utan vuxensamhället som misslyckats med att ge rätt stöd i rätt tid.

Herr talman! De barn och unga med störst behov av stöd, vård och omsorg som antingen är dömda för ett brott eller har tvångsomhändertagits med stöd av LVU och är på Sis högst säkerhetsklassade boenden har ett par saker gemensamt. De är barn, det vill säga under 18 år, och vuxensamhället har misslyckats med att skydda dem och ge rätt stöd, vård och behandling tillräckligt tidigt.

Herr talman! Om samhället har misslyckats, är det då barnen som ska bära konsekvenserna av det? Är det barnen som ska straffas med att låsas in på sina rum nattetid för att vi inte har gett rätt stöd i tid till familjen? Är det barnen som ska straffas för att vi inte har tillräcklig kompetens och tillräckliga behandlingsmetoder på våra Sis-hem? Är det barnen som ska straffas för att vi inte har tillräcklig bemanning nattetid som kan skapa lugn även då?

Att låsa in ett barn på hens rum nattetid är inte förenligt med barns rättigheter; det måste vi komma ihåg. Men, herr talman, även jag och Centerpartiet ser tyvärr att vi behöver ta tag i detta i dag, även om begränsningsåtgärder ska vara sista utvägen för att skydda barn och unga.

Centerpartiet har landat i att yrka avslag på lagförslaget som ligger på bordet i dag. Samtidigt föreslår vi en motsvarande lag - fast vi vill tidsbegränsa den. Den ska gälla i ett år. Vi vill att den lagen ska innehålla att hälso- och sjukvårdspersonal ska vara med och fatta beslutet om avskildhet vid dygnsvila, precis som vid vård i enskildhet. Det ska också finnas tydlig dokumentation av riskbeteenden och att andra åtgärder inte är tillräckliga för att upprätthålla säkerheten.

Regeringen bör säkerställa att oberoende barnombud nu införs på Sis och återkomma inom ett år med en redovisning av effekterna av införandet av begränsningsåtgärder - även tidigare sådana - som vi har fattat beslut om, så att vi vet att de ger den effekt vi vill ha.

Herr talman! Regeringen har svarat på en rapport från Riksrevisionen med många bra åtgärder för att förbättra kvaliteten, bland annat på Sis. När besluten får effekt borde behovet av inlåsning minska.

Vi har som sagt beslutat om begränsning av elektronisk kommunikation och besök, men vad har det gett för effekt? Det måste vi få svar på innan jag vill fatta beslut om att Sis ska ha möjligheten att fatta den här typen av beslut tills vidare.

Herr talman! Jag måste be ledamoten Johan Hultberg, som tidigare stod i talarstolen och sa att Centerpartiet är naiva som vill yrka avslag på lagförslaget, att läsa hela vårt förslag. Vi säger faktiskt att den här typen av lagstiftning behövs, men inte att den ska gälla tills vidare. Det måste hela tiden ifrågasättas om detta är vad som behövs. Lagen bör innehålla bestämmelser om vilka som fattar beslut och vilka krav på dokumentation som bör gälla.

Framför allt får vi inte glömma att barnombud på Sis behövs nu. Det här kommer ju att påverka våra barn och unga.

Centerpartiet står bakom alla sina reservationer, och jag yrkar bifall till reservation nummer 9.

Herr talman! Det låter som om jag och ledamoten Hultberg står långt ifrån varandra, men det gör vi faktiskt inte. Jag håller med om att kompetensen behöver öka, att lokalerna behöver förändras och att det behövs en annan typ av differentiering och en helt annan vårdkedja. Mycket av det jag tog upp i mitt anförande handlar om att vuxensamhället många gånger har misslyckats.

Vi är överens om att som situationen ser ut nu behövs den här typen av lag. Det som skiljer mellan mig och ledamoten Hultberg är att jag inte vill att den här lagen ska gälla tills vidare. Jag vill att det ska vara en lag som det krävs att vi omprövar med jämna mellanrum så att vi inte har den om vi inte verkligen behöver den.

Som riksdagsledamot har jag som verktyg att avslå liggande förslag och komma med ett motförslag som säger: Kom tillbaka med en likadan lag som gäller i ett år! Det är det verktyg jag har.

Jag har föreslagit för regeringen att vi gemensamt samlas när det gäller barns och ungas rättigheter och de olika typer av insatser som vi i dag sätter in, där vi många gånger är överens. Vi borde göra detta gemensamt, regeringen och samtliga partier i riksdagen, under ett paraply där vi kunde jobba för att säkerställa att vi verkligen gör rätt saker och inte missar någonting på vägen.

Men eftersom regeringen inte släpper in Centerpartiet och andra partier i den typen av diskussion där vi kan ta ett helhetsgrepp under ett helhetsparaply får jag använda mig av det verktyg jag har: att avslå förslaget men att be regeringen att göra en lag som är tillfällig så att vi inte tillåter denna typ av begränsningar längre än nödvändigt.

Så nej, jag är inte naiv. Men jag ser att lagen behöver vara tidsbegränsad.

Herr talman! Det är skönt att man kan ha ett replikskifte så att vi kan förtydliga vad det är vi står för. Vad är det vi har samsyn om, och var skiljer vi oss åt?

Det är klart att en ny lag är tidskrävande. Men återigen: Jag såg att detta var det verktyg som jag och Centerpartiet kunde använda för att tydliggöra vad vi vill. Vi tycker inte att det här är en begränsningsåtgärd som ska finnas tills vidare.

Låt mig ställa en retorisk fråga till ledamoten och hoppas att Moderaterna och regeringspartierna kan ta den utsträckta hand som jag i nuläget ändå ger. Jag skulle vilja se att vi kunde jobba gemensamt, för jag är helt övertygad om att vi då skulle komma ännu längre. Vi skulle få ännu bättre tidiga insatser, vård och behandling av de barn och unga som behöver det - för det är vi ju helt överens om.

Jag har ett antal gånger frågat varför inte regeringen kommer med tydliga återkopplingar på de insatser som regeringen gör och som är bra. Jag frågar igen: Vad ger de för effekt? Det är viktigt att veta för att vi inte ska bomma eller missa någonting. Vi ska inte ha insatser som inte ger det vi vill ha.

Jag avslutar med denna retoriska fråga och en önskan om gemensamma arbeten så att vi vet att vi verkligen gör allt vi kan för att inte fler barn ska hamna i kriminalitet och för att fler barn ska återgå till samhället.

Herr talman och ledamoten! Det här blir lite märkligt för mig. Även om jag är vänster har jag i dessa frågor mest samarbetat med partier högerut. Liberalerna är ett av de partier jag har samarbetat mest med genom åren för att skydda barn som placeras på Sis. Vi har varit väldigt överens om att vi inte är ute efter att skydda kriminella. Vi vill förebygga kriminalitet. Vi vill förebygga att människor utsätts för grovt våld. Men vi står upp för att barn inte ska utsättas för våld utan få vård och behandling. Vi har varit helt överens i de frågorna.

Liberalerna var ett av de partier som tillsammans med oss drev frågan om att helt förbjuda avskildhet. Det är det som blir lite märkligt i den här diskussionen: Det låter som att Sis inte har verktyg, men de har möjlighet att använda både vård i enskildhet och avskiljning - en ganska långtgående metod. De möjligheterna finns redan.

Det här förslaget handlar om att barn ska vara inlåsta under mycket lång tid i en dysfunktionell organisation. Jag tror att Liberalerna för några år sedan hade delat min uppfattning. Nu verkar ni ha bytt fot.

Ledamoten tyckte i sitt anförande att vi överdrev. Jag önskar innerligt att hon hade rätt. Rapport efter rapport har dock visat det motsatta.

Min fråga är: Tror ledamoten att det kommer att förebygga mer våld ute i samhället att man gör det möjligt att under många timmar låsa in barn som är i behov av samhällets vård?

Herr talman! Jag vet inte om ledamoten missade att jag tydligt deklarerade allting bra som regeringen gjort. Vi har varit mycket pådrivande i det. Jag inledde också mitt anförande med att säga att ledamotens parti och jag har samarbetat i dessa frågor med exakt samma mål och syfte: Vi vill att barn och unga ska få vård. Det har varit vår gemensamma punkt. Det har jag inte ifrågasatt med ett ord.

Det jag har pratat om är det här lagförslaget, som jag tror är förödande. Anledningen är att det införs i en dysfunktionell organisation. Anledningen till att vi ville få bort avskildhet var att vi ser att det missbrukas. Då blir det farliga barn. Det är hela poängen här.

Vi är inte naiva. Det är väldigt lätt att pådyvla någon det, men det är inte naivt att vilja att barn ska få vård och omsorg. Det remissinstanserna säger om lagförslaget och det Sis själva säger är att det behövs mer personal. Det behövs bättre resurser. Det behövs förstärkning. Därför är det precis detta vi föreslår - att vi får resursteam som kan komma in och stötta Sis när det ballar ur, för det gör det. Vi vet vad det är för ungdomar vi har att göra med, och vi vet också att detta inte kommer att ge effekt.

Jag tog upp detta med ledamoten från Moderaterna. Man kan ju bara tänka sig själv: Vad händer med mig som människa om jag är inlåst i nio timmar? Jag kommer inte att komma ut och vara lugn och harmonisk. Jag kommer att vara i en mycket trängd situation.

Jag tycker att det här är ett farligt förslag.

Jag tycker också att vi ska akta oss för att pådyvla varandra saker vi inte står för. Däremot måste vi i en sådan här allvarlig situation diskutera vilka åtgärder som kommer att ge effekt. Att låsa in barn har aldrig visat sig bra. Att låsa in barn under de förutsättningar som anges i lagförslaget kommer inte att ge positiv effekt på lång sikt.

Fru talman! Miljöpartiet föreslår att denna proposition som vi debatterar här i dag ska avslås. Vi har redogjort ganska utförligt för skälen till detta i vår följdmotion. I mitt inlägg här i dag tänker jag, kanske som avslutning på den här diskussionen, lägga lite tid på att berätta vad andra än Miljöpartiet och oppositionen har att säga om det här förslaget. Det är nämligen en ganska bidragande orsak till att Miljöpartiet har landat där vi har landat.

Vi har stor förståelse för allvaret i situationen. Vi tycker också att säkerheten och tryggheten på Sis-hemmen måste öka. Men vi delar i huvudsak den oro som har lyfts upp av ett antal stora remissinstanser. De betonar det som också redan har framförts av andra i den här debatten; de ser att möjligheterna som föreslås i det här förslaget riskerar att bidra till att öka problematiken snarare än förbättra den.

Det är också viktigt att komma ihåg att enligt barnkonventionen har även barn som är placerade särskilda rättigheter, precis som alla andra barn har.

Jag vill nämna till exempel Socialstyrelsen. De lyfter fram rekommendationen från FN:s kommitté för barnets rättigheter om att vidta lagstiftningsåtgärder för att uttryckligen förbjuda användningen av bland annat isolering och avskiljning av barn i den här typen av omvårdnadsmiljöer.

Barnombudsmannen menar att det finns alltför stora risker med den föreslagna regleringen om avskildhet vid dygnsvilan och tänker att den kan komma att påverka barn och deras rättigheter på ett långtgående sätt.

Rädda Barnen lyfter fram faktumet att det att isoleras mot sin vilja riskerar att leda till risker för barn på såväl kort som lång sikt, särskilt för barn med psykisk ohälsa och erfarenheter av trauma och andra riskfaktorer.

Jämställdhetsmyndigheten påminner om flickors utsatthet och att granskningar och tillsyn har visat att Sis i återkommande fall tillämpat sina särskilda befogenheter på ett otillåtet sätt, att det har drabbat flickor i större omfattning samt att fler flickor redan känner otrygghet på hemmen.

I det här sammanhanget vill jag också lyfta fram ny forskning som presenterades för ett par veckor sedan. Den visar att risken att ett barn inte överlever barndomen ökar när samhället går in och omhändertar barnet. Det är naturligtvis mycket oroande ny kunskap. När staten omhändertar och placerar barn är ansvaret alltså mycket stort vad gäller hur innehållet i vården ser ut. Det är tydligt att ett mycket stort förändringsarbete behöver ske.

Fru talman! Regeringen har tillsatt ett stort antal olika utredningar inom området barn i samhällets vård. Det är tydligt att det finns ett stort engagemang i frågan. Det är såklart väldigt positivt. Och det är tydligt i den här debatten att vi är många som delar engagemanget. Ingen vill att barn ska fara illa. Ingen vill att barn ska utsätta sig själva eller andra för risk eller brott. Vi anser dock att det i regeringens hållning finns en slagsida mot repression, som vi tror kan leda till en negativ utveckling.

Barnperspektivet måste få ett större genomslag. Det kräver större personaltäthet, bättre innehåll i vården och nära kontakt och dialog med barn och unga samt med organisationer som företräder barn och unga. Det är en förutsättning.

Man ska även komma ihåg att många unga som befinner sig i samhällets vård kommer från socialt utsatta förhållanden; många har psykisk ohälsa och/eller funktionsnedsättningar. Det här ställer väldigt höga krav på samhället och på vården.

Fru talman! Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har framfört ett antal krav som de anser måste vara uppfyllda för att förslaget ska genomföras på ett bra sätt. De menar bland annat att lagstiftningen borde bli tillfällig - det hörde vi debatteras tidigare - i avvaktan på att översynen av den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag blir klar. De menar också att det bör införas en bestämmelse som anger att hälso- och sjukvårdspersonal fortlöpande ska utvärdera barnets eller den ungas mående när det finns ett beslut om avskildhet vid dygnsvilan.

Miljöpartiet anser att de här kraven är bra. Vi tänker att regeringen borde ta dem i beaktande, om förslaget nu genomförs.

Regeringen föreslår själv att de tänkta lagändringarna ska följas upp och gav i september ett uppdrag till Sis om att följa upp tillämpningen av bland annat avskildhet i anslutning till dygnsvilan. Det är en bra åtgärd.

Vi anser dock att olika åtgärder inom Sis behöver följas upp genom en oberoende utvärdering gjord av en annan aktör än Sis själva. En sådan uppföljning behöver vara genomgripande och kvalitativ och tydligt innefatta barn- och rättssäkerhetsperspektivet. Barnets företrädare behöver kunna finnas med på lämpligt sätt i en sådan uppföljning. Och givetvis är det allra mest centralt att barns egna upplevelser och erfarenheter kommer till uttryck.

Miljöpartiet anser också att det behöver finnas oberoende observatörer på Sis-hemmen som barn och unga ska kunna kontakta vid missförhållanden och när deras rättigheter inte tas på allvar. En effektiv och välfungerande klagomålsfunktion behövs också. Den som i dag finns på Ivo är inte tillräcklig.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag nämna något om det allra viktigaste i det här sammanhanget, som också har lyfts fram flera gånger av andra talare: Staten behöver ta ett mycket större ansvar för hela området, för att förebygga att barn far illa eller dras med i kriminell aktivitet på det sätt som vi har sett de senaste åren.

Miljöpartiet avsätter i sin budget 1 miljard till brottsförebyggande arbete och 1 miljard till socialtjänsten för att möjliggöra deras arbete. På senare tid har det nämligen lyfts fram i exempelvis medier att socialsekreterare och socialchefer upplever att de inte kan fullfölja angelägna placeringar av unga eftersom det inte finns ekonomiskt utrymme i realiteten. Det är uppenbart att staten behöver bidra med mer resurser. Regeringen behöver ta frågan på största allvar och göra andra budgetprioriteringar.

Jag står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 11 om just den oberoende klagomålsfunktionen och observatörerna.

Avskildhet i anslutning till dygnsvilan - för ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)