Karin Rågsjö (V) svarade Johan Hultberg i en replik om Hälsovård, sjukvård och social omsorg i debatten ”Protokoll 2024/25:47 Tisdagen den 10 december” den 10 dec 2024.
Johan HultbergM· i sitt anförandeNu har vi att debattera den del av statens budget som rör hälso- och sjukvården och social omsorg. I denna del gör den moderatledda regeringen viktiga satsningar för att korta vårdköerna, öka vårdkapaciteten, förbättra…Herr talman! Nu har vi att debattera den del av statens budget som rör hälso- och sjukvården och social omsorg. I denna del gör den moderatledda regeringen viktiga satsningar för att korta vårdköerna, öka vårdkapaciteten, förbättra omsorgen och stärka socialtjänsten genom inte minst mer av tidiga och förebyggande insatser.
Innan jag dyker djupare in i utgiftsområde 9 vill jag dock zooma ut och sätta in utgiftsområdet i ett större sammanhang.
Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik har Sverige vunnit över inflationen. Det gör att vi nu kan investera för att bygga Sverige starkare och mer konkurrenskraftigt. Det gör att vi nu kan sänka skatten på såväl arbete och pension som sparande. Detta gör att kommunernas och regionernas ekonomi förstärks dramatiskt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Ja, det ekonomiska läget är alltjämt utmanande. Sveriges problem är både många och stora, men, herr talman, det ljusnar vid horisonten.
Åtta år av rödgrön misskötsel gjorde Sverige både farligare och fattigare. När väljarna i valet 2022 gav den socialdemokratiska regeringen respass var inflationen över 10 procent, en liter diesel kostade 28 kronor och det dödliga skjutvapenvåldet hade tredubblats på tio år.
Nu har Sverige fått en alldeles nödvändig nystart. Genom Tidösamarbetet har Sverige fått en handlingskraftig regering som utifrån en omfattande reformagenda tar tag i de allvarliga problem som Sverige har inte minst på det område som denna debatt fokuserar på.
Låt mig börja med hälso- och sjukvården. Bilden av den svenska vården är komplex. Svensk hälso- och sjukvård är välutbildad och engagerad personal, goda medicinska resultat och låg påverkbar dödlighet. Svensk hälso- och sjukvård är också långa vårdköer och en alldeles för svag ställning för den enskilda patienten.
Slutsatsen av detta torde vara självklar. Sverige behöver mer moderat politik, särskilt för att förbättra tillgängligheten.
Regeringen gör nu mycket för att kapa vårdköerna och öka vårdkapaciteten. Inte minst arbetar regeringen med att förbättra de grundläggande förutsättningarna för regionerna. Man gör det konkret bland annat genom att ta ett större ansvar för strategiska frågor såsom kompetensförsörjning och vårdens digitalisering men också genom att stötta regionerna ekonomiskt. Nästa år tillförs 2 miljarder i ett särskilt sektorsbidrag till hälso- och sjukvården. I budgeten tillförs också stora prestationsbaserade resurser, totalt hela 7 ½ miljard nästa år.
Herr talman! Det är viktigt att ställa krav på regionerna att prestera. Ska tillgängligheten förbättras och köerna kortas, ja, då måste regionerna ta sitt ansvar. Här ser vi hur det regionala ledarskapet spelar stor roll. Det gör skillnad om det är höger- eller vänstersidan i svensk politik som styr på såväl nationell som regional och kommunal nivå.
Mellan 2021 och 2024 har mellan åtta och nio av tio patienter i Region Halland fått vård inom vårdgarantins gränser. Det är en region som alltid har styrts av borgerliga partier. I Region Västerbotten, som alltid har styrts av S-ledda majoriteter, har bara tre till sex av tio patienter under samma tidsperiod fått vård i tid. Det regionala ledarskapet spelar roll.
Herr talman! Andra satsningar i budgeten inom hälso- och sjukvården som jag som moderat särskilt vill lyfta fram rör cancersjukvården, kvinnors hälsa och sjukdomar samt psykiatrin och då särskilt barn- och ungdomspsykiatrin.
Vi moderater har i många år drivit på i frågan att Sverige behöver en uppdaterad cancerstrategi, och nu händer det. Utredningen om en uppdaterad strategi har precis landat på sjukvårdsministerns bord. En uppdaterad strategi är ett viktigt redskap för att utveckla cancervården. Vi kan och vi ska bli bättre på att förebygga cancer och på att tidigt ställa diagnos och sätta in behandling. Vi kan och vi ska också bli bättre på att ge rehabilitering och eftervård, och vi ska se till att övergången från barncancervården till vuxenvården inte blir lika brutal som i dag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
I budgeten för nästa år dubblas den årliga satsningen på cancervården och barncancervården. Totalt avsätts 1 miljard kronor årligen under kommande år för att stärka cancervården.
Regeringen satsar hela 1,6 miljarder årligen på att göra vården mer jämställd och för att förbättra kvinnors hälsa. Detta är otroligt viktigt, för trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder är inte den svenska sjukvården jämställd i dag. Exempelvis finns omotiverade skillnader mellan män och kvinnor både i vårdtillgång och i vårdkvalitet.
Innan jag strax växlar över till att prata om omsorgen och socialtjänsten vill jag lyfta fram de stora satsningar och några av de många åtgärder som regeringen nu vidtar för att minska den psykiska ohälsan. I budgeten görs en tredelad satsning som totalt uppgår till 1,3 miljarder kronor. För det första görs en satsning på första linjens vård vid psykisk ohälsa. För det andra stärks det suicidpreventiva arbetet. För det tredje görs en särskild satsning för att öka tillgängligheten till bup. Snart kommer också en nationell strategi för psykisk hälsa.
Psykisk och fysisk hälsa hänger ihop. Därför är också regeringens satsningar för att öka barns och ungas fysiska aktivitet betydelsefulla. Genom fritidskortet kommer fler barn och unga att ha möjlighet att delta i idrott och annat föreningsliv. Rörelse och gemenskap förebygger ohälsa.
Att förebygga sociala problem är en viktig uppgift för socialtjänsten. Det är en uppgift och ett ansvar som nästa år kommer att bli ännu tydligare. Då kommer nämligen den nya socialtjänstlagen. I samband med den nya lagen gör regeringen en särskild kompetens- och bemanningssatsning som fram till 2028 uppgår till hela 8 miljarder kronor. Dessutom får kommunerna nya resurser för att växla upp socialtjänstens brottsförebyggande arbete. Fram till 2028 satsar regeringen 1,7 miljarder på detta.
Fru talman! Regeringen gör också flera riktade satsningar för att växla upp arbetet med förebyggande och tidiga insatser. Konkret handlar det bland annat om satsningar på familjerådgivning och på skolsociala team.
Förebyggande insatser räcker dock inte alltid. För att råda bot på platsbristen inom Statens institutionsstyrelse och för att stärka vårdkedjan och kvaliteten i vården fortsätter regeringen att förstärka resurserna till Sis. Ytterligare nära 700 miljoner tillförs nästa år samtidigt som regeringen under 2025 och 2026 subventionerar kommunernas placeringar inom den sociala barn- och ungdomsvården.
Innan jag går in för landning vill jag också nämna regeringens satsningar på stärkt kunskapsstyrning i äldreomsorgen, fast omsorgskontakt i särskilt boende och ett förstärkt stöd till anhöriga. Jag är också glad över att det viktiga civilsamhället stärks i regeringens budget, bland annat genom ett ökat statsbidrag till funktionshindersorganisationerna. Apropå funktionshinder höjs assistansersättningen nästa år med 3 procent eller omkring 400 miljoner kronor.
Fru talman! Budgeten innehåller både mål och medel. I budgeten presenterar regeringen inriktningen för politiken och de mål som politiken ska utgå från och som ska vägleda statens arbete framåt. Jag är glad att budgeten för nästa år också innehåller ett uppdaterat mål för ANDTS-politiken, alltså politiken avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar. Det är något vi moderater har drivit länge.
Avslutningsvis och sammanfattningsvis konstaterar jag, fru talman, att den moderatledda regeringen och Tidöpartierna håller ordning i statens finanser, stärker hushållens ekonomi och därtill gör stora satsningar på hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen. Vi fyra partier i Tidö-samarbetet tar gemensamt ansvar. Steg för steg får vi ordning på Sverige. Oppositionspartierna å andra sidan är djupt splittrade om praktiskt taget allt. Det är verkligen en rödgrön röra. För mig är det tydligt vilken sida i politiken som är kapabel att styra ett land.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Johan Hultberg, för att du har beskrivit världsordningen så väl!
Jag har några tips på vägen från Vänsterpartiet som handlar om fritidskortet, som vi faktiskt stöder. Jag tycker dock att ni ska undersöka vad som händer med detta. Vi kan se att det är Försäkringskassan som fått ansvar för att dela ut kortet på något sätt, och det verkar vara lite kaos när det gäller det. Ett tips till partierna är alltså att kolla upp det så att inte fritidskortet blir en flopp, för det är ju kanske bra tänkt med fritidskort.
Ledamoten Hultberg nämner ett antal områden som vi absolut inte kan säga nej till. Cancervård är jättebra och likaså alla de här små flaggskeppen som seglar runt. Det nämns 1,4 miljarder och 1,3 miljarder, men om det inte finns någon grund att stå på blir det lite märkligt. Om man har diverse presskonferenser om de här satsningarna och samtidigt inte går in och förstärker tillräckligt med exempelvis statsbidrag blir det ju som att bygga ett hus utan grund. Förstår ledamoten vad jag menar, eller är jag för diffus så här sent på eftermiddagen?
Jag menar att det blir väldigt mycket fluff. Man kan ha väldigt många presskonferenser på löpande band, men det blir väldigt grunt. Det är ju nämligen så att det måste finnas personal ute i regionerna och på olika kliniker som kan jobba med de här frågorna på ett bra sätt. När vi märker att det inte är så blir det en krock mellan era vällovliga hugskott och verkligheten. När det gäller alla de riktade statsbidrag som väldigt många har använt sig av genom åren blir det väldigt mycket projekt och inte så mycket verkstad.
Fru talman! Grunden är att vi har en hälso- och sjukvårdslag och en kommunallag som beskriver vem som har ansvar för vad. Lagstiftningen är ganska klar när det gäller att det är regionerna som bär huvudansvaret för svensk hälso- och sjukvård. Regionerna har egen beskattningsrätt för att finansiera vården, och regionerna är ansvariga för att tillhandahålla svensk hälso- och sjukvård.
Vi från statlig, nationell och lagstiftande nivå har ansvar - tycker jag - för att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för regionerna att ta sitt ansvar. Därför tycker jag att det är bra, rätt och riktigt att regeringen prioriterar ett antal viktiga strategiska frågor för svensk hälso- och sjukvård.
Den första och allra viktigaste är naturligtvis kompetensförsörjningen. Det är därför den moderatledda regeringen tar ett större ansvar just för detta med en nationell kompetensförsörjningsplan, som ledamoten Carlsson var inne på tidigare. Vi gör också särskilda satsningar för att komma till rätta med bristen på vissa nyckelgrupper inom vården och för att se till att vi kan utbilda morgondagens medarbetare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Sedan måste regionerna ta ansvar för att vara attraktiva arbetsgivare och se till att man levererar en god vård.
Detta ansvar måste regionerna ta, medan staten kan ta viktiga initiativ för att minska de regionala skillnaderna och för att på olika sätt adressera de problem som vi trots allt i denna kammare är ganska överens om, till exempel att vi har för stora skillnader över landet och att vi har stora utmaningar. Då tycker jag att det är bra att vi till exempel använder redskap som den nationella cancerstrategin för att höja kvaliteten i hela landet, för att kraftsamla resurser inom vissa områden och så vidare.
Vi tar alltså ansvar, men i grunden är det regionerna som har ansvar.
Fru talman! I den kris som ändå har varit inom sjukvården blir det svårare att så att säga härbärgera denna typ av riktning av de projekt, om jag får uttala mig så, som ni dirigerar ut. Finns det ingen grund att stå på blir det väldigt skakigt.
Det som jag hör från personalen är att det har varit en vårdkris. Det är så man uppfattar det. Det oerhört viktiga för patienterna är att det finns personal och kompetens på plats och att personalen inte har för mycket att göra och springer runt för mycket, som det är nu. Jag menar att staten ändå har ett grundansvar som ni inte tog under den stora kris som var och som ni inte har balanserat upp nu heller. Då blir det helt klart problem att härbärgera personal.
Jag tycker att er svaga punkt är att ni inte har gått in och tillräckligt backat upp regionerna under denna kris - det handlar förstås om statsbidragen - vilket hade behövts för att regionerna skulle kunna ta emot nya pengar och göra andra saker, exempelvis cancerstrategin, som är superviktiga.
För att kunna ta hand om riktade insatser behövs det en bra bas. Det har vi sett under åren. Jag skulle önska att man i stället jobbade mycket mer med statsbidrag och faktiskt inte gjorde denna typ av satsningar som är betydligt mindre och som blir projekt. Man ska jobba med dem i fyra år tillsammans med SKR. Man sluter en deal, och sedan ska man jobba med dessa frågor. Det är alltid svårt att utvärdera.
Jag hade velat se ganska mycket högre statsbidrag, om jag ska vara ärlig.
Fru talman! Vem vill inte se högre statsbidrag? Det vill naturligtvis alla - varenda kommunpolitiker, varenda regionpolitiker och varenda riksdagsledamot hade önskat att statsbidragen kunde vara flerfaldigt mycket större. Men det bygger på att man har en ekonomi som växer - att man har tillväxt, att man har en arbetslinje som gör att fler människor kommer i jobb och att man ställer krav på att människor ska göra sig anställbara och gå från bidrag till egenförsörjning.
Detta mödosamma arbete med att återupprätta arbetslinjen är påbörjat av den moderatledda regeringen. Vi stärker drivkrafterna för arbete, vi ser till att göra riktade utbildningsinsatser för att människor ska bli anställbara och vi ser till att ta ansvar för statens finanser så att vi faktiskt kan stötta regionerna i kristider. Har man inte ordning på statens finanser kan staten inte vara med och stötta regionerna när det är tufft. Nu har staten kunnat göra det, tack vare att vi inte har lyssnat på ledamoten Rågsjö, att vi inte har fört vänsterpartistisk ekonomisk politik och att vi inte har lånat till driften.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Inflationen var över 10 procent när vi tillträdde. Den är nu besegrad. Det gör att regionerna får 25 miljarder bara i minskade pensionskostnader under nästa år. Det ljusnar, som sagt, vid horisonten. Det är tuffa tider. Vi gör också fortsatta satsningar på att stötta regioner med ett riktat sektorsbidrag. Men sedan handlar det också om att regionpolitiker regionalt måste ta sitt ansvar för hur de använder dessa medel.
Jag tycker att det är iögonfallande att så fort de rödgröna kommer i maktställning ute i regionerna försämras ekonomin och vårdköerna blir längre. Vi ser det i Dalarna. Vi ser det i Region Stockholm. Vi ser det i min egen hemregion Västra Götaland. Ledarskap spelar roll. Vi har ett ansvarsfullt ledarskap nationellt. Jag önskar att vi hade ett ansvarsfullt regionalt ledarskap i fler svenska regioner.
(Applåder)
Fru talman! Jag tänkte skjuta in mig på en ganska liten budgetpost som engagerar både Johan Hultberg och mig, och den handlar om hivpreventionen. Regeringen har valt att sänka anslagen till hivpreventionen. Hittills har kanske den mest uppmärksammade åtgärden varit att man valt att helt kapa anslaget till Unaids i biståndsbudgeten. Men regeringen har också dragit ned på den nationella hivpreventionen. Anslaget sänks nästa år med 23 miljoner för att sedan trappas ned med ytterligare 6 miljoner till 2027. Med dessa sänkningar är anslaget nere på 2004 års nivå, vilket är en halvering i dagens penningvärde. Det är såklart många organisationer som jobbar med hivprevention som har protesterat, till exempel RFSU, RFSL, Hiv-Sverige, Noaks Ark och Posithiva Gruppen. De skriver i en debattartikel att hiv fortfarande finns, som vi alla vet, och att det påverkar många människors liv. Vissa grupper, de som ofta kallas nyckelpopulationer i det internationella arbetet mot hiv, till exempel män som har sex med män, migranter, transpersoner, personer som tar emot ersättning för sex och per-soner som använder droger intravenöst, löper en ökad risk att få hiv. I Sverige är det verkligen fallet.
Vissa av dessa grupper möter också ofta större hinder när det gäller att få tillgång till vård och information. Här är de ideella organisationernas kunskap, erfarenhet, nätverk och insatser helt avgörande. Att den svenska hivpreventionen riktad till vissa grupper, till exempel män som har sex med män, har fungerat så pass bra som den gör är i hög grad tack vare arbetet från civilsamhället. Och så var det från start. Från början var det nästan bara civilsamhället som gjorde insatser, innan staten kom upp på banan på 1980-talet och började hjälpa till. Många är fortfarande beroende av organisationernas stöd för att få information om säkrare sex och tillgång till gratis kondomer och hivtestning. När dessa ideella organisationer försvagas förloras en stor del av den kompetens och erfarenhet som är avgörande för att möta behoven.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Hur har tankarna gått här, undrar jag såklart. Varför skär man i detta anslag med denna lilla peng? Det är småsummor i statsbudgeten, men det är summor som är stora och viktiga för dem som berörs.
Fru talman! Jag är glad över att ledamoten Westerlund lyfter fram detta viktiga område. Vi har kommit långt i Sverige, bland de länder som har kommit allra längst i att bekämpa hiv. Det ska vi vara stolta över.
Jag är också glad över att min regering har påbörjat ett arbete med att se över smittskyddslagstiftningen och den informationsplikt som vi alltjämt har i lagstiftningen, trots att ledamoten Westerlund precis som jag väl vet att den som är välbehandlad för sin hiv inte smittar. Det är någonting som jag tror tål att sägas i denna debatt, eftersom jag är rätt säker på att det är många som följer och lyssnar på debatten som inte vet detta. Här har vi alltså en förlegad lagstiftning som regeringen nu ser över. Det tycker jag är bra och väldigt välkommet. Och det vet jag att även ledamoten Westerlund tycker.
Jag är också stolt och glad över att anslaget till hivprevention fördubblades tack vare att vi i den dåvarande oppositionen under den förra mandatperioden lyckades få igenom vår budget. Tack vare Moderaterna och övriga borgerliga partier har det alltså blivit mer pengar till detta arbete.
Men jag förstår att det nu finns en oro för att anslagen framåt minskar. Jag utgår från att regeringen kommer att ta till sig av de synpunkter som nu förs fram och att man kommer att se över hur nivåerna framåt ska vara, inte minst kopplat till den nya nationella hivstrategin, som innebär höjda ambitioner, inte minst i arbetet med att försöka bekämpa stigman. Naturligtvis måste vi se till att de ekonomiska resurser som krävs för detta arbete finns. Nu kan jag bara konstatera att det blir en något minskad budget för detta ändamål framåt. Sedan får vi se i nästa budget hur anslagen kommer att se ut.
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det låter hoppfullt. Jag hoppas att det kommer att ske någon liten justering.
Det är såklart också mycket positivt med den nya hivstrategin och översynen av smittskyddslagen. Det är vi många som har drivit på för under mycket lång tid.
Jag har fått uppgifter från några civilsamhällesorganisationer om att de kontaktade Jakob Forssmeds stab på Socialdepartementet när de såg denna sänkning. Då fick de information om att denna sänkning var medveten. Den skedde med anledning av att Sverige enligt vissa mätningar har nått det så kallade 95-95-95-målet, det vill säga att minst 95 procent av dem som lever med hiv känner till sin diagnos, att 95 procent av dem har antiviral behandling och att 95 procent av de behandlade har väl fungerande behandling med nedtryckta virusnivåer.
Det har lett till att färre får hiv överfört i Sverige i dag än tidigare och att Prep finns tillgängligt för riskgrupper, och alla dessa tre grejer var enligt uppgift med i bedömningen av om anslagen skulle sänkas. Det känns lite cyniskt och olyckligt; det är ju som att man belönas för sitt framgångsrika arbete, som har skett i ett samspel mellan myndigheter och civilsamhället sedan hiv kom till Sverige, med att förutsättningarna försämras. De försämras för att man har lyckats.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Enligt den här organisationen uppgavs också att man planerar att ge Folkhälsomyndigheten ett större mandat att bedriva hivprevention. Ett sådant arbete kommer dock även fortsättningsvis att vara beroende av ett starkt civilsamhälle som kan komplettera och stötta myndighetens arbete. Som jag nämnde tidigare: De som har möjlighet att nå de mest berörda är oftast de organisationer som arbetar för rättigheter och hälsa för dem. Här har vi varit extremt starka i Sverige, och vissa civilsamhällesorganisationer har varit starkare än andra.
Vi behöver också jobba gemensamt för att säkerställa att vi når alla aktuella grupper, och det tror jag inte är möjligt utan ett anslag till civilsamhället. Dessutom påverkar anslaget till hivpreventionen även STI-preventionen brett eftersom man ofta informerar om flera saker samtidigt. Det gäller inte minst RFSU, som är ute på skolor, festivaler och så vidare.
Min fråga gäller alltså återigen detta att man har lyckats med preventionen och att det är tråkigt att mattan lite grann dras undan för de organisationer som har gjort det möjligt.
Fru talman! Det är ju alltid så i budgetarbetet att det finns fler goda ändamål att lägga pengarna på än det finns tillgängliga budgetmedel. Det är alltid tuffa och hårda prioriteringar. Jag förstår att ledamoten Westerlund - och även många andra, för den delen - ifrågasätter just den här prioriteringen. Jag kan dock konstatera att ramen för folkhälsopolitikens inriktning är densamma och att det handlar om en omfördelning inom den ramen.
Hur anslagen kommer att utveckla sig framåt kan jag inte uttala mig om än, utan vi kommer naturligtvis att lyssna på de olika civilorganisationer som är engagerade i arbetet. Som moderat är jag den första att understryka hur otroligt viktigt civilsamhällets roll är. Samhället är större och starkare än vad staten är samfällt, och det är viktigt att vi fortsatt stöder civilsamhällets insatser för att ta hivarbetet ännu längre. Det gäller inte minst bekämpningen av det stigma som tyvärr fortsatt är väldigt stort och utbrett och som gör att människor som lever med hiv i Sverige uppvisar en betydligt sämre livskvalitet än många andra.
För mig och för Moderaterna är alltså hivarbetet fortsatt en viktig fråga, och vi kommer att få återkomma till budgetfrågan. Jag tycker dock att den nya strategin och översynen av smittskyddslagen och informationsplikten är tydliga bevis på att det här fortsatt är mycket viktiga frågor för Moderaterna och regeringen.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Johan Hultberg för anförandet och för de replikskiften som har ägt rum.
I ett tidigare replikskifte där ledamoten deltog uppfattade jag att han menade att regionerna har ett väldigt stort och långtgående ansvar för den verksamhet de bedriver. Den bilden delar jag fullt ut. Samtidigt lyfte ledamoten alldeles nyss fram att vi behöver minska de regionala skillnaderna, eftersom vi kan se att det i dag finns orimliga skillnader i vården i Sveriges olika regioner, och att det är en utmaning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utmaningen består till väldigt stor del i att man har olika förutsättningar i regionerna, inte minst beroende på hur mycket landsbygd och glesbygd man har. Vi kan se att det finns hälsoskillnader mellan å ena sidan renodlade landsbygds- och glesbygdsregioner och å andra sidan stadsregioner i form av både folkhälsa, överlevnad i behandlingsbara sjukdomar och tandstatus, vilket exempelvis har framkommit av den statliga tandvårdsutredningen.
Därför har Centerpartiet tillfört 1 miljard kronor mer än regeringen och fördelat pengarna med en annan fördelningsnyckel, som gynnar mindre regioner med något mindre resurser. Vi har tidigare hört Kristdemokraterna säga att lösningen på allting är ett förstatligande. Det är inte så jag har uppfattat Moderaterna, fru talman, men jag skulle väldigt gärna vilja höra hur Moderaterna har tänkt komma till rätta med de ojämlikheter som i dag finns mellan Sveriges regioner.
Fru talman! Ja, det är ju verkligen tiotusenkronorsfrågan i svensk hälso- och sjukvårdsdebatt, och jag tror att vi alla ska vara ödmjuka nog att säga att ingen har svaret fullt ut.
Det är utmanande. Vi ser att vi har stora regionala skillnader. Jag tror inte att lösningen är så enkel som att alla skillnader skulle försvinna över en natt om man bara ändrade huvudmannaskap. Om vi zoomar in på enskilda regioner kan vi också se att det finns stora skillnader inom regioner - mellan olika mottagningar på olika sjukhus, mellan olika kommuner och rent av mellan olika stadsdelar. Det är alltså en fråga som är komplex.
En viktig förklaring till de regionala skillnaderna är dock kompetensförsörjning - att vissa regioner och vissa delar av vårt land har svårare än andra att attrahera och behålla välutbildad vårdpersonal. Därför tycker jag att det är viktigt att staten försöker ta ett större ansvar för kompetensförsörjningen, och som jag nämnde är bland annat den nationella kompetensförsörjningsplanen ett led i det, liksom de budgetsatsningar vi gör.
Det pågår också ett arbete som jag har förmånen att få delta i inom Vårdansvarskommittén, där jag ändå uppfattar att samtliga åtta partier i Sveriges riksdag ser att det nog finns en poäng i att staten tar ett större ansvar. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att staten ska vara huvudman för allting, men staten behöver styra i större utsträckning inom vissa områden - och kanske vara tydligare och starkare inom vissa områden.
Samtidigt tror jag att det finns en poäng med att staten ibland tar ett kliv tillbaka. I mina samtal med regionpolitiker blir det ofta uppenbart att de upplever att de träffas av en hagelsvärm av styrsignaler från staten. Jag tror att vi ibland hade tjänat på att faktiskt tydliggöra statens styrning och jobba mer med kvalitetsuppföljning och att se till att patienterna får den vård som är lagstadgad i Sverige.
Fru talman! Jag tackar Johan Hultberg för resonemangen.
Jag tror att vi delar mycket av bilden av problematiken vad gäller jämlikheten. Det handlar naturligtvis både om tillgången till personal, alltså kompetensförsörjningen, och om regelverk och byråkrati som lägger hinder i vägen framför allt för lösningar ute på landsbygden, där det är svårt att hitta flexibilitet i den nuvarande lagstiftningen. Det handlar naturligtvis också om finansieringen och fördelningen av resurser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Av de här bitarna är det ju budgeten vi diskuterar i dag, och där är det klart att fördelningen av resurser är en av delarna. När det gäller de extra medel som vi i Centerpartiet som sagt tillför använder vi alltså en annan fördelningsnyckel. För att lyfta ett exempel i den här debatten skulle det innebära att Region Gotland gick från 13 miljoner till 63 miljoner i statliga anslag. Dessutom tillför vi 200 miljoner kronor till Region Gotland i en annan budgetpost, i form av ett ö-bidrag.
Just Region Gotland har varit uppe rätt mycket i diskussionen. Man har begärt möten med regeringen och med sjukvårdsministern. Det är ett tydligt exempel på en region som har väldigt specifika utmaningar kopplat till att man både är en ö och har en omfattande landsbygd. Jag skulle ändå gärna vilja höra ett resonemang om hur Moderaterna funderar kring den utmaning Region Gotland och de andra mer glesbefolkade regionerna har när det gäller att lösa sjukvårdens utmaningar.
Fru talman! För mig och Moderaterna är det alldeles uppenbart att staten behöver ta ett större ansvar för svensk hälso- och sjukvård. Från den nationella nivån behöver vi kliva fram inom ett antal områden och ta ett större ansvar för att skapa bättre förutsättningar, inte minst för mindre regioner.
Jag vill särskilt lyfta fram arbetet med kompetensförsörjning och arbetet med den digitala infrastrukturen, som verkligen är grundläggande om vi ska kunna minska administrationen och se till att vi nyttjar hälsodata på ett sådant sätt att svensk hälso- och sjukvård kan bli bättre på att inte bara behandla sjukdom utan också förebygga framtida ohälsa och identifiera patienter på ett tidigt stadium - innan de har utvecklat typ 2-diabetes eller hjärt-kärlsjukdom. Detta är två områden där staten behöver ta ett större ansvar.
Staten har naturligtvis också ett viktigt ansvar för att utjämna de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner och regioner. Det har ju precis kommit ett förslag om ett förändrat utjämningssystem som har jobbats fram i bred politisk enighet. Vi får se hur detta förslag tas vidare.
Några enskilda lösningar för Region Gotland vet jag inte om jag kan leverera i den här debatten, fru talman. Jag tror dock att det är viktigt att staten tar ett större ansvar inom dessa centrala områden och även ger regionerna möjlighet att korta sina köer, till exempel genom de prestationsbaserade ersättningar vi levererar och genom att föra en ansvarsfull ekonomisk politik som gör att mindre pengar går åt till följd av att inflationen driver kostnader. Mer pengar kan därför investeras i hälso- och sjukvården.
