Sanne Lennström

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Vi debatterar i dag ett förslag som vid första anblick kan te sig tekniskt och administrativt men som i verkligheten handlar om något ganska enkelt, nämligen att göra det lite lättare för föräldrar som välkomnar ett litet barn till världen. Förslaget att ta bort kravet på anmälan vid föräldraledighet innan man ansöker om föräldrapenning är ett steg i rätt riktning.

För oss socialdemokrater är det självklart att välfärden ska fungera i människors liv och inte tvärtom. När regelverk blir onödigt krångliga riskerar de att skapa stress och osäkerhet. Det kan också ta mycket tid för myndigheter som vill hjälpa. Våra myndigheter ska ges rimliga förutsättningar, och välfärden ska vara enkel att använda – rättvis i sin utformning och pålitlig i sitt utförande.

Vi socialdemokrater vill fortsätta se över nödvändiga förändringar för att föräldraförsäkringen ska vara så bra som möjligt. Det är bekymmersamt att man i dag är två personer som tillsammans får barn men att mamman oftast tar större delen av föräldraledigheten. Det är beklagligt, då barnet inte får lika mycket tid med båda sina föräldrar. Det är beklagligt för pappan, som förlorar viktig anknytningstid med sitt barn.

Försäkringskassan brukar säga: Det som är bra delar man lika på – så också föräldraledigheten. Men det är i dag mammorna som tar en orimligt stor ekonomisk smäll av den rådande ordningen. Man delar inte lika på de ekonomiska konsekvenserna av att få barn. Det leder till sämre lön, sämre karriärmöjligheter och sämre pension.

Herr talman! Det är ingen slump att majoriteten av landets fattigpensionärer i dag är kvinnor. Det uppstår ett lönegap mellan män och kvinnor precis efter att det första barnet har fötts. Jag tror egentligen att minst sex partier i kammaren tycker att den här ordningen är ganska orimlig. Tillsammans skulle vi behöva komma överens om åtgärder för att ändra på detta. Men det finns också två partier, i form av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som går till val med en politik som går ut på att man ska bryta mot EU:s work-life-balance-direktiv, och man vill inte jobba för en jämställd föräldraförsäkring på detta sätt. Man tycker att det är okej att avskaffa de reserverade månaderna i föräldraförsäkringen.

Det är viktigt att åtgärda dessa problem för mammornas skull, för pappornas skull och för barnens skull. Vi socialdemokrater tror verkligen att alla tjänar på en mer jämställd föräldraförsäkring. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i dagens betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet nämner att det är stora skillnader i landet gällande bedömningen. Det är precis det som debatten handlar om. Det är en fråga om rättssäkerhet.

Det är inte okej att människor som bor i Skåne drabbas extra hårt av hårda bedömningar och att de ska förlora möjligheten att till exempel ta sig till jobbet eller följa med sina barn till en fritidsaktivitet.

Det blir en isolering och ett utanförskap, allt medan tre år har gått. Man kan inte låta bli att ställa sig frågan: Kunde inte det som statsrådet efterfrågar ha utretts under dessa tre år som gått? Kunde man inte ha sett över den kompletteringen då?

Förutom tidsslöseriet finns ett annat slöseri som regeringens tröga maskineri också har lett till. Förvaltningsrätten går varm med resurser som rullar. Samtidigt tvingas till exempel blinda personer dras med överklaganden mot beslut om något som vi i detta rum verkar vara överens om att de faktiskt har rätt till.

Det är hög tid att göra verklighet av Trafikanalys förslag. Om jag ska sommarjobba extra här i riksdagen i augusti, min sista sommar som ledamot, hade jag väldigt gärna hanterat en produkt som lett till bättre kvalitet i färdtjänsten i hela landet.

Fru talman! I närtid har jag träffat Synskadades Riksförbund i Uppsala och deras ordförande här i riksdagen. På dessa möten fick jag viktiga medskick, som jag vill framföra i dagens debatt och till statsrådet.

Färdtjänsten är en av de absolut viktigaste individuella stödsatsningarna för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna röra sig i och delta i samhället som andra och för att de ska kunna arbeta, studera eller utföra sysslor i vardagen.

Så är det tyvärr inte i dag. En orsak är, som nämnts tidigare, att lagen tillämpas allt snävare, vilket gör att allt färre får färdtjänsttillstånd. Detta beror inte på ändrad lagstiftning utan på ändrad rättspraxis, som olika huvudmän förlitar sig olika hårt på. Det skiljer sig även väldigt mycket åt mellan olika delar av landet. Gemensamma kvalitetskrav för färdtjänst saknas. Det leder till att färdtjänsten kan användas olika beroende på var i Sverige man råkar bo. Det här är allvarligt. Det har gått så långt att personer förlorat sina jobb på grund av utvecklingen.

Statsrådet har uttalat att detta är olyckligt, och jag instämmer verkligen i det. Men när man som minister ser en utveckling man inte är nöjd med gäller det att agera. Problemet hade som sagt kunnat avhjälpas om man gjort verklighet av de förslag som Trafikanalys lämnade våren 2023 – i morgon tror jag att det är exakt tre år sedan. Trafikanalys kom fram till att lagstiftningen är bristfällig och att det behövs förtydliganden av vilka kriterier som ska gälla för färdtjänst. Detta har även flera berörda förbund påpekat, bland annat Synskadades Riksförbund, vars medlemmar berörs av den här frågan – många drabbas hårt.

Men Trafikanalys förslag får ligga och damma i en skrivbordslåda. Regeringen påstår att det behövs mer kartläggning. Den kartläggningen hade kanske kunnat genomföras tidigare i så fall. I stället drar regeringen ut på detta och inväntar svar i januari 2027, det vill säga efter valet. Många drabbade känner att man utreder saker som man redan vet. Tiden går medan allt fler människor drabbas. Vissa blir av med den färdtjänst som de haft under större delen av sitt liv.

Vad väntar regeringen på? Förra fredagen sa statsrådet att man behöver nya siffror – statistiken har blivit förlegad, och det är vad som kan förväntas när åren går. Det finns dock frågor som regeringen har berett mycket snabbare. Vi ska öppna riksdagen i sommar för att bereda frågor som berör rättspolitik och migrationspolitik. Det brukar vi inte göra. Sommaren är egentligen tänkt till valrörelse, men dessa produkter läggs fram efter propositionsstopp. Detta gäller dock inte frågan om färdtjänst. Det är märkligt att man hinner med flera propositioner, bland annat om serveringstillstånd, men inte hinner ta fram kompletterande underlag för att rättssäkra bedömningen av färdtjänst. Där tar det många år, och känslan är såklart att det inte är en prioriterad fråga för regeringen.

Mina frågor till statsrådet är därför: Vad vill statsrådet säga till den som har förlorat sin färdtjänst? Tänker ministern göra något för att stoppa denna utveckling före januari 2027?

Fru talman! Jag tackar statsrådet och de andra ledamöterna för debatten.

Det sista förslaget i Majblommans rapport, som vi inte hann prata om, är en ålderstrappa i barnbidraget. Jag vill vara tydlig med att jag har lyssnat på vad ledamöterna och statsrådet har sagt i den här debatten. Det som gör mig frustrerad är att jag inte har fått svar på det som jag frågat om. Jag har frågat om rapporten men bemötts av åsikter om hur debatten i kammaren har varit, vilket statsråd som ska ta vad och vilka ledamöter som ska få vara med. Minuterna har bara tickat på utan att vi har fokuserat på rapportens fem förslag. Jag skulle vilja veta hur statsrådet ställer sig till förslagen. Det var det jag frågade.

Mot slutet fick vi i alla fall höra lite kritik från statsrådet mot att barnbidraget inte är så träffsäkert. Jag vill vara väldigt tydlig med att Sverige har råd att både höja barnbidraget och göra mer träffsäkra satsningar om man prioriterar rätt från politikens sida. Det har man råd med om man inte fokuserar på exempelvis skattesänkningar för rika personer.

Man pratar om vikten av att ha ett arbete. Det håller Socialdemokraterna helhjärtat med om – fler ska ut i arbete! Men just nu befinner vi oss i EU:s bottenträsk vad gäller arbetslöshet, och det ekar tomt vad gäller förslag från regeringen om hur vi ska ta oss ur detta. Jag efterlyser fler förslag om hur vi ska minska arbetslösheten i vårt land så att fler barn kan få se båda sina föräldrar gå till jobbet och så att fler familjer får en vettig ekonomi.

Jag tackar så mycket för dagens debatt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att vara väldigt tydlig med att jag inte raljerade kring antalet ledamöter som är med i den här debatten. Ni är så varmt välkomna oavsett om ni kommer från regeringspartierna eller oppositionen.

Det jag däremot raljerade över var regeringens och regeringspartiernas förmåga att svara på en fråga, för det upplever jag fortfarande att ni inte har gjort. Jag ställde en fråga om hur regeringen och regeringspartierna ställer sig till den här rapporten. Jag har fortfarande inte fått något svar, så än så länge stämmer ju förutsägelsen från min kristallkula väldigt väl in.

Det kommer mycket statistik och klatschiga formuleringar här, men det räddar fortfarande inte regeringspartierna från det faktum att jag inte såg någon högerpolitiker över huvud taget när Makalösa Föräldrar var här och knackade på riksdagens port och demonstrerade mot barnfattigdomen i Sverige. Jag såg ingen minister och ingen riksdagsledamot, men typ 30 från Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och sossarna var där och lyssnade på ensamstående mammors berättelser om hur vidrig deras vardag faktiskt är.

Detta tycker jag är ett kvitto på att man inte har någon politik som man är stolt över. Vi har politik och förslag som vi är stolta över, och därför var vi där och mötte de här människorna.

Jag går vidare till förslagen, eftersom jag vill hålla fokus på dem.

Jag kommer från en liten kustkommun som heter Östhammar. Det är underbart att få se mina barn växa upp i norra Roslagen bland stränder, klippor och vatten. I vår kommun, som styrs av bland annat Moderaterna och Sverigedemokraterna – det verkar vara viktigt i sammanhanget – står få tillfällen till buds när det är dags för simundervisning.

I höstas var det till exempel dags för min äldsta, och då åkte man inte alls. Under våren ska man åka vid några få tillfällen. Jag hoppas bara att ingen av lärarna blir sjuk så att de här få tillfällena ställs in. Vi må bo vid vattnet, men ibland måste man ta en buss för att komma till stranden, och på vintern kostar det en slant att gå in i simhallen. Om du är ensamstående kanske du inte kan åka med två icke simkunniga barn, för det känns inte så tryggt.

Enligt Majblomman är det 53 000 barn i åldern 10–16 som inte är simkunniga. Samtidigt förväntar vi oss genom mål i läroplanen att man ska uppfylla detta. Förutsättningarna beror dock väldigt mycket på föräldrarna, och det ser väldigt olika ut när det gäller om man kan nå dit eller inte. Majblomman föreslår därför en nationell simkunnighetsgaranti. Det kan vara riktad simundervisning till äldre barn eller ett samarbete med simklubbar.

Jag var på Majblommans seminarium här i riksdagen. Där föreslogs även att man skulle kunna ha simskola utomhus med ungdomar som undervisar. En sådan har mina barn gått i, och jag kan därmed genom anekdotisk evidens berätta att det funkar väldigt bra.

I Uppsala har det rödgröna styret infört avgiftsfri sommarsimskola för alla som avslutat årskurs 2, och 2019 hade vi socialdemokrater ett förslag om simskolan i vår budget, men förslaget föll.

Simskolan är viktig. Det handlar om barnfattigdom, och det handlar om att förutsättningarna ser väldigt olika ut. Barnfattigdom kan få ödesdigra konsekvenser om barnen inte lär sig simma.

Jag undrar: Ser ministern något inom sitt eget eller andra statsråds områden som skulle kunna motverka barnfattigdomen och öka simkunnigheten bland barn och unga?

(Applåder)

Fru talman! Även jag vill inleda med att uttrycka besvikelse över hur denna debatt inleds. Jag är riksdagsledamot, och jag ställer en fråga till en minister. Men jag bemöts med statistik som ska motbevisa mig om att barnfattigdomen är mindre än jag tror eller inte existerar. Jag skulle kunna stå här och försöka försvara mig med att Majblommans utdelningar har ökat med 17,1 miljoner kronor de senaste tre åren. Jag skulle kunna berätta om alla de ensamstående mammor som hör av sig och berättar om att de inte har råd med vinterstövlar trots att de jobbar. Men det tjänar inte så mycket till eftersom jag har hört den här visan förr; vi har debatterat denna fråga ganska många gånger i de här talarstolarna.

Jag ställer en fråga. Jag får till svar att jag har fel och att regeringens politik är väldigt bra på det här området. Jag får inget svar på den fråga som jag faktiskt har ställt utan mest bara statistik. Sedan kommer någon Tidöledamot, som har anmält sig till debatten, och säger att vår politik inte är bra på det här området och spelar kanske lite bad cop medan ministern kan stå här och vara lugn. I ministerns sista inlägg kommer det något om att S-kommuner inte sköter sig på detta område heller, och sedan är debatten över.

Det känns på något sätt väldigt ovärdigt för mig som försöker utöva parlamentarism. Det känns ovärdigt mot Majblomman som har skrivit den här rapporten – de ser ett stort problem och vill försöka söka lösningar. Det är ovärdigt mot dem som tittar på den här debatten i hopp om att jag ska få ett svar på den fråga jag har ställt.

Men vi fortsätter debatten, så får vi se om utfallet blir ett annat än det jag såg i kristallkulan.

Fru talman! Nu är det 2026, ett valår. Därför vill jag ägna den här debatten åt barnfattigdomen och vad vi kan göra åt det problemet. Majblomman har flera förslag, och jag vill veta vad ministern och regeringen anser om dessa. Jag tänker att det kan vara bra information att ha med sig i september när man ska gå in bakom en valskärm.

Vi tar det från början. Förslag nummer ett: Höj barnbidraget! Barnbidraget i Sverige har inte höjts sedan 2018, när vi satt i regeringsställning, och det har urholkats sedan dess. Vi är sist i Norden med att göra denna typ av satsning. Vi socialdemokrater är med på detta och har därför föreslagit en höjning av barnbidraget med 200 kronor. Regeringen har hittills vägrat. Anser statsrådet fortfarande att detta inte behövs, eller är det något man är villig att titta vidare på?

Nummer två: ensamförsörjartillägg. Barn till ensamstående är mer exponerade för barnfattigdom än andra. Majblomman föreslår därför ett riktat stöd. Tanken är att man inte ska behöva behovspröva, vilket minskar stigmatiseringen och antalet dyra prövningar, som min kollega Jytte Guteland nyss nämnde. Vi socialdemokrater har sagt att vi vill reformera bostadsbidraget. Vi kan även tänka oss att se över träffsäkerheten hos flerbarnstillägget. Kanske hade dessa pengar kunnat användas till ett ensamståendestöd. Men låt mig vara tydlig: Vi har ännu inte något förslag här, för vi har inte Rosenbad i ryggen med pengar för att kunna utreda den här typen av stora förändringar – men det har ministern. Vi är återigen sist i Norden med denna typ av reform, så vad anser ministern om den här typen av stöd?

Nummer tre: kollektivtrafik. Majblomman föreslår fri kollektivtrafik för alla mellan 12 och 18 år på kvällar, helger och lov. Detta ska ses som en del i rätten till en meningsfull fritid. Det ska gynna klimatet och även minska transportfattigdomen, som vi ser i vårt land. Vi socialdemokrater står bakom detta och inkluderar även 19-åringar och yngre studenter.

Detta är alltså tre av Majblommans fem förslag, och min fråga till statsrådet är: Vilka av dessa förslag kan statsrådet och regeringen tänka sig att på något sätt, helt eller delvis, ställa sig bakom? Jag hoppas få svar på den frågan.

(Applåder)

Herr talman! Årets fattigaste månad är här, och inte minst ensamstående har det väldigt tufft med tanke på de höjda hyrorna och de skenande matpriserna. En undersköterska kan i dag jobba heltid och ändå inte lyckas få ekonomin att gå ihop.

I morse hade Majblomman ett rapportsläpp här i riksdagen. Där föreslogs flera åtgärder som vi socialdemokrater har tittat på men som regeringen ännu inte har genomfört eller som den har avfärdat. Höjt barnbidrag och gratis kollektivtrafik under loven är två exempel på sådana åtgärder. Majblommans stöd till utsatta familjer har ökat med 17 miljoner på tre år. Barnfattigdomen ligger därmed på väldigt kritiska nivåer.

Vid seminariet träffade jag även Kronofogden. Antalet barn som har blivit utsatta för vräkning har stigit från 449 till 711 på bara fyra år, och då menar myndigheten att det dessutom finns ett stort mörkertal. Obetalda hyror är den vanligaste grunden för uppsägning av hyresgäster.

Min fråga går därför till socialförsäkringsminister Anna Tenje. Varför ser det ut så här, och vilka åtgärder kan ministern och regeringen tänka sig att vidta?

Fru talman! I ISF-rapporten framkom även att det finns en olikhet mellan hur Försäkringskassan har uppskattat och redovisat sina återkrav och hur ISF har presenterat det felaktiga återkrav som finns i rapporten. Låt mig åter understryka att detta är allvarligt. Jag välkomnar dock dagens diskussion, för det är viktigt att vi diskuterar rättssäkerheten, hur våra skattepengar används och förtroendet för svenska myndigheter. Som statsrådet nämnde är det också viktigt att hitta en balans. Det ska vara lätt att göra rätt.

Givetvis har individen ett ansvar, men myndigheten har också ett ansvar att upprätthålla sin ställning och sitt förtroende gentemot svenska folket. När man är i kontakt med svenska myndigheter är man i kontakt med svenska staten. Kontakten måste då ske på ett värdigt och rättssäkert sätt så att förtroendet upprätthålls.

Med det tackar jag för dagens debatt!

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för det positiva beskedet om utredningen! Jag ser fram emot att läsa förslagen framemot sommaren.

Det finns även andra åtgärder som vi har debatterat tidigare här i kammaren, bland annat med statsrådets kollega Slottner, angående att få bukt med problemet med att människor inte får tillräcklig hjälp med sina handlingar inför att de till exempel ska kontakta Försäkringskassan. Jag talar naturligtvis om att väldigt många av landets statliga servicekontor har lagts ned.

Statens servicecenter erbjuder en verksamhet som hjälper den enskilde att förstå sådant som till exempel är kopplat till föräldrapenning eller sjukpenning. Försäkringskassan är en av de myndigheter som har funnits hos Statens servicecenter.

Flera av kontoren runt om i landet är nu nedlagda; i mitt distrikt gäller det bland annat kontoret i Östhammar och det i Enköping. Detta leder till att människor som tidigare har kunnat få hjälp med sina ärenden inte längre kan få det. Det finns många som behöver den hjälpen, bland annat personer som befinner sig i ett digitalt utanförskap. Detta kan också öka risken för att man utan uppsåt gör fel och sedan står inför ett återkrav.

Jag inser att det här är Slottners område, men jag ville ändå nämna att det är en viktig pusselbit för att hjälpa människor att göra rätt. Precis som statsrådet sa ska det ju vara lätt att göra rätt.

Nu när vi har sett rapporten från Inspektionen för socialförsäkringen skulle jag vilja fråga statsrådet om det finns en risk att det har riktats felaktiga återkrav på andra områden inom Försäkringskassan än dem som vi debatterar här. Jag vet att många oroar sig och undrar över detta, så det skulle vara fint med ett besked om det här i dag.

Fru talman! Den granskning som Inspektionen för socialförsäkringen nyligen presenterade visar något väldigt allvarligt, nämligen att mer än hälften av Försäkringskassans återkravsärenden gällande sjukpenning och föräldrapenning innehåller rättsliga brister.

Det handlar om totalt 202 granskade ärenden, och det rör sig inte om små avvikelser utan om så pass stora brister att de kan leda till felaktiga återkrav, oklara beslut och stora konsekvenser för helt vanliga människor som antingen är sjuka eller tar hand om sina barn. Kort sagt pratar vi om rättssäkerheten när våra medborgare är i kontakt med svenska myndigheter.

Rapporten visar att 59 procent av ärendena har minst en brist. Det kan exempelvis saknas motivering för beslutet. 22 procent innehåller brister i den materiella riktigheten, vilket alltså innebär att själva bedömningen inte är korrekt eller att det helt enkelt saknas underlag. 54 procent har brister i formell riktighet, som bristfälliga motiveringar till varför ett återkrav ens görs.

För sjukpenningen är situationen särskilt allvarlig; där har 74 procent av ärendena minst en rättslig brist. Gällande föräldraförsäkringen är motsvarande siffra 45 procent. Inte minst gällande sjukpenningen pratar vi om människor som redan befinner sig i en väldigt utsatt situation och som nu riskerar att mötas av felaktiga återkrav från staten.

ISF beskriver också hur Försäkringskassan saknar tillräckliga underlag, gör bedömningar som inte är rättsligt underbyggda och även använder mallar som gör att det saknas stöd i de individuella omständigheterna runt fallen. Detta gäller särskilt bedömningen av ond tro och eftergift, det vill säga om föräldern eller den sjuke har agerat uppsåtligt och inte bara gjort fel icke-avsiktligt.

Många beslut saknar dessutom begriplig motivering, vilket gör att människor inte ens förstår varför de har blivit återbetalningsskyldiga. Vi ser också att den interna organiseringen skapar risker i ansvarsfördelningen.

Allt detta handlar om rättssäkerhet. Slutsatsen från ISF är att Försäkringskassans återkravshandläggning är bristfällig, och i stort handlar det här om förtroendet för den svenska socialförsäkringen. Människor ska inte riskera att drabbas av återkrav på tiotusentals kronor för att staten inte har gjort sitt jobb. Rättssäkerheten får verkligen inte anses vara förhandlingsbar.

Jag är fullt medveten om att vi har självständiga myndigheter i Sverige, och flera av ISF:s rekommendationer rör Försäkringskassans interna arbete, organisation och rutiner. Jag vet dock också att regeringen har en utredning på gång som ska se över hur regelverket för återkrav i socialförsäkringen ska kunna utformas på ett effektivt sätt.

Jag läste en del om det här på regeringens hemsida. Man har väldigt starkt fokus på att komma åt bidragsfusk, vilket naturligtvis är väldigt viktigt för att upprätthålla tron på systemet och på att vi förvaltar skattepengarna väl.

Utredningen ska presenteras i sommar. Kommer den också att ha fokus på bristerna gällande felaktiga återkrav, enligt ministerns bedömning i dagsläget?

Fru ålderspresident! Jullovet närmar sig. Vissa föräldrar ser fram emot att se barnens ögon tindra vid julklappsöppningen efter julbordet. De ser kanske fram emot att få gå på äventyrsbad eller bio, hälsa på släkten eller åka på semester. För andra innebär däremot jullovet ångest, inte minst för många av landets ensamstående. Där ställs oftare andra frågor, av typen: Kommer jag att behöva gå till Svenska kyrkan i år igen för att be om en julklapp? Hur ska jag ha råd med lunch till barnen när de inte får den i skolan?

Många barnfamiljer i Sverige har det väldigt tufft just nu. Matpriserna är höga, och hyrorna har skenat. Även arbetslösheten har ökat i vårt land. I regeringens egen budget, som vi debatterar här i dag, står det: ”Variationen mellan olika hushållstyper är stor och familjepolitiken har störst betydelse för hushåll med en ensamstående kvinna med … barn.” Låt därför dagens debatt handla om henne och hennes barn och om vad den familjeekonomiska politiken kan göra för dem!

För den politiker som är villig att lära sig om verkligheten är det inte svårt att se hur illa det faktiskt är. En mamma berättade för mig att hon dricker te när barnen äter, så att hon ska kunna spara pengar.

En annan mamma berättar att hon har ångest medan hon leker med sonen och hans plastdinosaurier. Hon vet inte hur hon ska kunna betala för maten som hon tog på avbetalning hos Klarna.

Två mammor berättade för mig att de silvertejpar sina handfat. Ytterligare en mamma berättade att hon får ångest när hon lånar pengar av sin egen mamma, för hon har ju redan en så skral pension.

Här kommer den rimliga motfrågan: Vad är regeringens ansvar i detta? Var är den familjeekonomiska politiken som ska hjälpa den ensamstående undersköterskan som har två barn? Hon jobbar, men hennes lön räcker inte till.

Svantesson fikar med matjättarna. Det hjälper inte. Kristersson talar om ljusare tider. Men det betalar inte en ny vinterjacka. Regeringen slaktar tillägget i bostadsbidraget inför sommaren.

Organisationer inom civilsamhället skriver samtidigt rapporter där man undrar om det är deras ansvar i stället för politikens att hjälpa barnfamiljer med de mest basala behoven.

Socialförsäkringsministern har valt att inte delta i dagens debatt. Men jag vill ändå syna hennes och Moderaternas vanligaste svar när vi debatterar barnfattigdom i kammaren: Skaffa er ett jobb! Jag har redan nämnt att många har ett jobb att gå till, men att lönen ändå inte räcker till om man exempelvis arbetar inom vården.

Men om du inte har ett jobb, vad gör regeringen för att du ska få det? Svaret är enkelt. Titta på propositionslistan! Den ekar väldigt tom. Regeringen gör ytterst lite, trots att vi ligger i Europas absoluta bottenliga när det gäller arbetslöshet.

Var är arbetsmarknadspolitiken som ska ge fler jobb, och som också skulle dra fler barn och deras familjer ur fattigdom? Jag efterlyser den. Jag efterlyser den på samma sätt som jag efterlyser ett höjt barnbidrag. Även det skulle leda till tillväxt.

Ger vi skattesänkningar till rika människor lägger dessa pengarna på ett sparkonto. Men om vi ger 2 400 kronor till en barnfamilj på ett år kommer de pengarna att gå till vinterjackor, stövlar och badbyxor, och entréer till bio kommer att lösas.

Det skapar också jobb. Att som sista land i Norden inte vilja göra en satsning i likhet med att höja barnbidraget är inte bara okänsligt mot barnfamiljerna. Det är också osmart, för det motverkar tillväxt som vi hade behövt.

Orimliga prioriteringar från regeringens sida gör att de svenska barnfamiljerna har burit kostnadskrisen på sina axlar. De är väldigt trötta nu. Målet om god familjeekonomi känns avlägset.

Jämställdhetsmålet i föräldraförsäkringen kommer vi inte heller att nå eftersom Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna vill avskaffa de reserverade månader som vi redan har, vilket även går emot EU som säger att två månader ska vara reserverade. Även där är läget låst.

Jag kan åtminstone glädjas åt att regeringen har lyssnat till vårt socialdemokratiska tjat om att utöka möjligheten till vård av sjuka barn, vab.

Är du exempelvis förälder till ett barn med diabetes underlättar det enormt att nu kunna använda det verktyget till att exempelvis introducera mediciner för skolans personal. Detta kommer från en utredning som tillsattes när vi var i regeringsställning, och vi välkomnar att regeringen åtminstone genomför denna förbättring.

Vi närmar oss ett nytt år, fru ålderspresident. Det är ett år där vi går till val på att höja barnbidraget med 200 kronor och att reformera bostadsbidraget så att det blir rimligt och ger mer till den som behöver det.

Vi vill bygga fler bostäder och minska trångboddheten. Vi vill ge lovlunch så att barnen slipper gå hungriga. Vi vill göra kollektivtrafiken gratis exempelvis på sommaren, så att du kanske kan ta dig till det första sommarjobbet.

Vi ska få igång tillväxten och dra upp Sverige ur det arbetslöshetsträsk som vi just nu befinner oss i. Vi ska skapa ett bättre Sverige även för landets barnfamiljer, och vi ska göra det tillsammans.

(Applåder)

I detta anförande instämde Malte Tängmark Roos (MP).

Herr talman! Jag hade också tänkt läsa upp slutordet från boken, men en annan ledamot hann före. I stället väljer jag att bemöta ledamoten Högströms inlägg tidigare. Det är nämligen väldigt viktigt att det framkommer i den här kammaren att problemet inte är att socialdemokrater vägrar se statistik, utan problemet är att regeringen vägrar se de ensamstående – anledningen till att mina kollegor här har kallat till debatten i dag.

Vi har ett kvitto på detta. Ni i regeringspartierna vägrade träffa de ensamstående föräldrarna, Makalösa Föräldrar, när de stod här utanför. När vi pratade med dem och frågade om några företrädare för regeringspartier hade varit ute och träffat dem sa de att ingen hade kommit. Är det verkligen sannolikt att ingen i denna kammare hade möjlighet att gå och träffa dem? Jag såg massor av centerpartister, sossar, vänsterpartister och miljöpartister. Jag tror att vi var 30 stycken medan jag stod där. Det är ett kvitto på att den familjeekonomiska politiken är för dålig – att de behövde vara där och bjuda på gröt och berätta om hur de dricker te i stället för att äta mat för att de inte har råd med mat till sig själva.

Men jag vill ändå återknyta till det slutord som lästes upp, för det är väldigt viktigt. Jag nämnde tidigare att vi har träffat Svenska kyrkan, Majblomman och andra. Den naturliga frågan till statsrådet blir: Är det verkligen meningen att civilsamhället ska dra ett allt tyngre lass i kampen mot barnfattigdomen, eller kan statsrådet erkänna att det behövs mer satsningar inom den ekonomiska familjepolitiken och att regeringen de facto har gjort alldeles för lite?

(Applåder)

Fru talman! Jag träffade under hösten Majblomman, Stadsmissionen och Svenska kyrkan. Alla dessa säger att det är nya grupper som söker sig till dem för att få hjälp med det som är mest basalt, såsom en födelsedagspresent. De får ta ett större ansvar när den familjeekonomiska politiken står tillbaka och inte gör tillräckligt.

Moderaterna brukar ofta i denna kammare hävda arbetslinjen. Det är en linje som också vi socialdemokrater tycker är väldigt viktig. Vi tycker inte att det bara ska strösslas med bidrag. Men för den ensamstående undersköterskan med två barn kan situationen ändå vara helt omöjlig. Det är för dyrt med kläder till växande barn. Hyran är skyhög. Man har inte råd att besöka en nöjespark på sommaren och än mindre att åka iväg en vecka på semester. Glassen är för dyr, och att handla mat ger ångest. Två mammor berättade för mig att de har silvertejpat sina handfat för att de helt enkelt inte har råd med nya. Många tvingas låna av sina föräldrar som är pensionärer, och sedan får man ångest för att man har tagit från mammas redan skrala pension.

Låt oss kalla det vi ser för vad det verkligen är: barnfattigdom i Sverige år 2025. Då måste man låta den familjeekonomiska politiken träda fram och göra något ordentligt. Man ska inte rycka tillägg i bostadsbidraget, inte vägra att höja barnbidraget och inte fika med matjättarna.

Det finns en hel del familjeekonomisk politik som vi socialdemokrater har presenterat de senaste åren och som verkligen hade kunnat göra skillnad för de här personerna. Men först och främst vill jag djupdyka i människor av kött och blod, som har sökt hjälp hos Majblomman, för deras röst förtjänar att få höras i Sveriges riksdag.

En mamma skriver: Vi lever i en tuff situation, och vi har det väldigt svårt att få det att gå ihop. Vi får inget stöd utifrån. Jag är ensam vårdnadshavare. Pengarna ska gå till kläder till pojkarna, och barnen behöver också pengar till sina fritidssysselsättningar. De behöver busskort på sommaren, men pengarna räcker inte till detta. Vi behöver pengar till transport för att hälsa på pappan. Vi kan inte göra det i dag, för vi har inte råd.

Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige att barns möjligheter ska begränsas så mycket av hur mycket pengar föräldrarna har på bankkontot och bero så mycket på om föräldrarna bor ihop eller inte. Den här debatten handlar inte om det, men det finns såklart stora risker med att man till exempel stannar för länge i en våldsam relation för att man inte har råd att lämna den och vara ensamstående.

Vi socialdemokrater vill se ett ordentligt tillskott i tillägget till bostadsbidraget så att ensamstående kan få en drägligare vardag. Det är inte värdigt att spela på det sätt som man har gjort med tillägget till bostadsbidraget. Vi vill också höja barnbidraget. Alla våra nordiska grannländer har gjort olika typer av satsningar av det här slaget, men vår svenska regering har inte gjort det.

Det handlar om 2 400 kronor per barn och år som till exempel hade kunnat ge skor efter säsong, ett besök på ett sommarland, bio runt jul eller något annat som hade höjt livskvaliteten för dessa barnfamiljer.

Jag har läst regeringens budget, så jag är inte intresserad av att höra om satsningar i den. Jag skulle däremot vilja veta varför regeringen vägrar att höja barnbidraget trots att behovet finns och alla länder i Norden har gjort liknande satsningar.

(Applåder)