Herr talman! De senaste tre och ett halvt åren har Tidöregeringen haft makten i Sverige. Tyvärr måste vi konstatera att de i mångt och mycket är förlorade år. Utsläppen och arbetslösheten har ökat, lågkonjunkturen har bitit sig fast, vårdköerna ringlar fortfarande långa och alltför många barn klarar inte skolan och riskerar att bli lätta byten för gängen.

Putins fortsatta krig mot Ukraina och Trumps bombningar i Iran ger skenande priser på fossila bränslen och skapar oro i världsekonomin. Det är en oro som också sprider sig till Sverige. Höga mat- och bränslepriser har tillsammans med höga hyror och urholkade trygghetssystem redan tidigare lämnat alltför många svenskar med alldeles för lite pengar kvar i slutet av varje månad.

Visst är det ett sällsynt svårt läge, och visst kan, och ska, man skylla på Putin, Trump och andra, men det är också den politik som Tidöregeringen har fört som har förvärrat situationen. Det är inte bara en olycklig utveckling som ligger helt utanför regeringens makt att förändra. Mycket av vår situation är ett direkt resultat av regeringens förda politik.

Nu går den här mandatperioden äntligen mot sitt slut, och det är dags att göra bokslut över regeringens resultat. Och det är knappast något att vara stolt över; oavsett hur bra finansministern vill få det att låta.

Facit är tydligt: Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer. Barnfattigdomen ökar. Allt fler vräks från sina hem. Barnfamiljer tvingas vända på varenda krona, och skillnaderna i livsvillkor har ökat de senaste åren och riskerar nu att cementeras. Samtidigt har regeringen lagt 70 miljarder på skattesänkningar. Störst för dem som redan har allra mest.

Under den här tiden har också utsläppen ökat. I stället för att investera i den gröna omställningen har regeringen använt sina år vid makten till att elda på klimatkrisen – i stället för att göra allt i sin makt för att hejda den. Elektrifieringen har bromsat in, man har närmast fört kulturkrig mot de företag som ligger i framkant i omställningen och regeringens politik har försvagat förutsättningarna för både klimatomställningen och näringslivet. Man har under de här fyra åren alltså lyckats med att både minska svensk konkurrenskraft och öka utsläppen.

Nu ser vi resultatet. Nu försvinner arbetstillfällen, investeringar uteblir och Sverige är på väg att backa in i framtiden. I förra veckan konstaterade Volvos vd att utvecklingsarbeten kan flyttas från Europa till Kina om inget ändras, och han är långt ifrån ensam. När den svenska regeringen prioriterar bort omställningen får det konsekvenser för svenska jobb och företag.

Utöver att ha höjt utsläppen, försvårat för näringslivet i omställningen och dödat marknaden för sol- och vindkraft har regeringen under den här mandatperioden nästan helt prioriterat bort miljö- och naturpolitiken. Nu lägger man tillbaka en liten skärva för att få det att låta som en satsning, men det är samma siffertrixande vi sett genom hela mandatperioden. Det duger helt enkelt inte. Sverige förtjänar bättre än så.

Herr talman! Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis omställning. Under de senaste veckorna har det blivit plågsamt tydligt att – svart på vitt – se hur otroligt sårbart vårt beroende av fossila bränslen gör oss. Krig och konflikter i Mellanöstern får en direkt inverkan på svenska plånböcker när oljepriserna stiger. Behovet av olja gör oss sårbara och beroende av skurkstater. Krisen visar just nu tydligt vilka som är vinnare på världens fossilberoende. Förutom de uppenbara, Ryssland och Iran, är det också den mäktiga och resursrika oljelobbyn som gör allt för att försena klimatomställningen och i stället elda på klimatkrisen. Och detta ser vi samtidigt som naturen förstörs och våra gemensamma resurser utarmas. Det kan rimligtvis inte ens den här regeringen tycka är bra.

Ändå är det just det man ger uttryck för när man möter oljekrisen genom att ännu hårdare låsa fast svenskarna i beroendet av fossila bränslen. För att minska svenska hushålls och företags sårbarhet för globala prischocker på fossila bränslen måste vi bli kvitt fossilberoendet, inte öka detsamma.

Ska vi då lämna dem som måste ha bilen och som ser sin ekonomi slås i spillror åt sitt öde? Nej, naturligtvis inte. Det är nämligen fullt möjligt att stötta hushållen här och nu utan att sänka bränsleskatterna. Det är dessutom ett otroligt trubbigt verktyg där en stor del av pengarna går till höginkomsttagare i storstäder där det faktiskt finns alternativ.

Miljöpartiet presenterade redan i höstbudgeten ett riktat transportstöd till människor på landsbygden. Men det sa regeringen nej till. Vi har ett förslag som skulle göra det möjligt för alla att byta till en elbil, men den här regeringen har i stället fått elbilsboomen att stanna av.

En rättvis och effektiv klimatpolitik behöver också gå hand i hand med en stark fördelningspolitik. Sverige har alla förutsättningar att vara ett bra land för alla, oavsett varifrån du kommer, vem du är eller hur mycket pengar dina föräldrar har. Sverige kan vara ett land som står upp för jämställdhet, som minskar löneklyftor mellan kvinnor och män, som ger ökade möjligheter för ensamstående mammor att sätta mat på bordet till sina barn och som ger en robust finansiering för att kvinnojourerna ska kunna göra sitt viktiga arbete.

Men i dag är verkligheten en annan, och vi ser hur klyftorna växer. Under de senaste decennierna har vi som land haft en enorm ekonomisk utveckling, men det är alltför uppenbart att den inte har kommit alla till del.

En av samhällets viktigaste uppgifter är att ge alla barn och unga en bra utbildning, en trygg uppväxt och en rättvis start i livet. För att klara av det behövs stora satsningar i välfärden och en aktiv fördelningspolitik som jämnar ut ekonomiska klyftor i stället för att öka dem. Ett av våra viktigaste verktyg för att nå dit är att Sverige får framtidstro och nya jobb i omställningen men också en aktiv arbetsmarknadspolitik som ger fler människor förutsättningar att få ett arbete – sitt allra första eller ett nytt om man har förlorat sitt gamla.

Den här regeringen tycker om att säga att det ska löna sig att arbeta, men det är inte enkelt i ett samhälle där arbetslösheten är historiskt hög och med en regering som har gett upp. För vad regeringen än verkar tro skapas inte jobb av att människor pressas hårdare eller blir fattigare. En skyhög ungdomsarbetslöshet och neddragningar i akassan skapar inte fler arbetstillfällen, utan jobb skapas när företag vågar investera, när människor får utbildning och när klimatomställningen används för att bygga framtidens industri, transporter och energisystem. Arbetstillfällen skapas i välfärden när skolan, vården och omsorgen får tillräckligt med resurser. Fler människor kommer i arbete när de får rätt förutsättningar, inte när de hotas med fattigdom.

Herr talman! Sverige behöver en ny riktning och en ny regering. I en tid som präglas av krig, konflikter och ekonomisk oro krävs ett ledarskap som kan tackla flera kriser samtidigt som man bygger Sverige starkare och mer motståndskraftigt. Med politisk vilja kan vi bygga ihop ett land som slitits isär av klassklyftor och privatiseringar samtidigt som vi snabbt och rättvist minskar utsläppen, stärker skyddet av natur och miljö och genomför en rättvis omställning.

Sverige kan investera sig ut ur beroendet av fossila bränslen och bygga ett transportsystem och en industri som är renare, mer robusta och långsiktigt konkurrenskraftiga. Sverige ska inte lämna människor bakom sig när bomber i Mellanöstern, handelskrig med USA eller Putins gaskranar driver upp priser på el och drivmedel. Men det kräver både vilja och handlingskraft. Regeringen saknar båda delarna, men det finns alternativ.

Under de kommande åren vill vi se massiva investeringar i infrastruktur, elbilar, grön baskraft, materialåtervinning, klimatanpassning och energilagring. Vi vill se åtgärder som stärker naturen och vår beredskap för klimatförändringar. Det handlar om att förebygga torka, översvämningar och förlust av biologisk mångfald, men det handlar också om att bygga ett samhälle som håller i längden.

Vi kan bygga ett Sverige som är bättre för alla, inte bara för några få. Vi kan bygga ett samhälle där varje barn får en rättvis start i livet och där välfärden fungerar i hela landet, där nya arbetstillfällen växer fram i den gröna omställningens spår, där barngrupperna i skola och förskola inte är större än att alla barn får det stöd och den hjälp de behöver samt där gamla och sjuka får en tid på vårdcentralen i rimlig tid och slipper vårdas i sjukhusens korridorer.

Det är ett Sverige som vågar vara en röst för alla som inte kan höras, för frihet och för demokrati i världen – för en bättre värld kan vi bara bygga tillsammans. Det är en värld där alla har vad de behöver och där de som har mest också bidrar lite mer. Det landet är vi beredda att kämpa för, och vi i Miljöpartiet står redo att göra jobbet.

Sverige behöver en ny regering, och Sverige vinner på grön politik.

(Applåder)

Herr talman! Nu har jag lyssnat på de fyra representanterna för oppositionspartierna här i riksdagen. Det är några saker som blir väldigt tydliga. När omvärlden är turbulent och när världsordningen delvis ritas om och människor känner stor oro väljer de fyra oppositionspartierna att bara svartmåla Sverige. Jag tror att det skapar mer oro.

Herr talman! Jag förväntar mig inga applåder och inga plus i kanten från oppositionspartierna. Men jag tror att vi tillsammans har en stor och viktig uppgift: att också säga som det är, att Sverige står stabilt, på en stabil ekonomisk grund och på en stabil politisk grund. Det är faktiskt precis så det är.

(Applåder)

Kanske är det så, herr talman, att verkligheten är oppositionens värsta fiende.

En annan sak blir för mig väldigt tydlig. Trots retoriken och det höga tonläget sitter Mikael Damberg på ena läktaren och ropar och buar, och Martin Ådahl skriker på andra sidan. Vi hör oppositionen skrika ut på planen. Ändå lyckas de återigen inte, med fem månader kvar till valet, enas i en enda fråga. Det är fem månader till valet, och om man lyssnar på oppositionen håller hela Sverige på att ramla ihop. Ändå förmår inte de fyra partiledarna ens att ta en kaffe tillsammans och peka ut en riktning för Sverige.

På andra sidan, herr talman, finns våra fyra partier. Vi har bestämt oss för att fortsätta på den väg vi har påbörjat för att bygga Sverige tryggare, säkrare och rikare. Det ska svenska folket veta när man väljer i september.

(Applåder)

Herr talman! Eftersom jag tycker om att säga som det är ska jag säga: Det är inte troligt. Just nu pågår ett krig i Mellanöstern. Frågan är vad världsledarna har bestämt sig för där, men det vi vet är att olje- och gaspriserna har stigit markant. Och vi vet att börserna skakar.

Det här gäller för Sverige, och det gäller för vartenda land. Vi påverkas alla av det som händer. Det är det som är min poäng. Sverige ska stå väl rustat – Trumpsäkrat, som jag brukar säga. Vad betyder då det? Något som jag gärna understryker är vikten av att vi har en låg statsskuld. Statsskulden är lägre i dag än när Magdalena Andersson slutade sitt jobb som finansminister. Vi använder nu den styrkan för att kunna fortsätta att stötta svensk ekonomi och hårt arbetande människor. Det gör att vi kan ta oss igenom den här lågkonjunkturen tillsammans. I den sekund Donald Trump steg in på planen förlängde han lågkonjunkturen i Sverige. Det är fakta.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska ärligt erkänna att jag de senaste veckorna har upplevt det som oerhört pinsamt och sorgligt att lyssna på Socialdemokraterna. Man försöker mörka sin egen politik. Både Mikael Damberg och jag vet att Sverige befinner sig i en lågkonjunktur och är högst beroende av vad som händer i omvärlden. Vi vet också båda två att svensk ekonomi står stark. Både Mikael Dambergs parti och övriga oppositionspartier har i princip exakt samma underskott som regeringen i sina budgetar. Man ska inte låtsas som att Socialdemokraternas budget går med överskott när det är precis samma sak. Ni gör ju som vi gör, för i lågkonjunktur ska man stimulera ekonomin.

Det är ett högt tonläge. Jag tänker på de svenska hushållen och ställer mig frågorna: När sänkte Socialdemokraterna tre år i rad skatten för vanliga människor – för arbetare och tjänstemän? När halverade man drivmedelspriserna? När halverade man matmomsen? När sänkte man förskoleavgiften senast? Allt det här och mycket mer gör vi för att underlätta för människor. Det är fakta. Detta kommer att hjälpa oss ur en tuff tid.

(Applåder)

Herr talman! Min och Moderaternas grundinställning är att vi inte ska ta ut mer skatt än vad som krävs. Jag brukar säga att det bara är lata regeringar och politiker som inte kan omprioritera utan hela tiden måste höja skatten så fort det uppstår ett problem som kräver finansiering. Här har vi visat på en annan väg.

Under de här snart fyra åren har jag verkligen haft hushållen för mina ögon, med hårt arbetande människor, seniorer och barnfamiljer. Låt mig ställa samma frågor till Ida Gabrielsson – det blir retoriska frågor, eftersom hon inte har möjlighet att svara: När sänkte Vänsterpartiet skatten för hårt arbetande människor tre år i rad senast, eller för pensionärer? När sänkte ni elskatten senast? När halverade ni matmomsen? När gjorde ni en stor tandvårdsreform för alla över 67 år?

Svaren på frågorna vet vi. Ni och de andra oppositionspartierna har inte gjort detta. Jag har full respekt för att man kan tycka att det finns andra verktyg som är bättre. Men under de här åren, som har varit mycket tuffa för väldigt många, har vi prioriterat hårt arbetande människor runt om i Sverige för att mildra effekten av en tuff lågkonjunktur.

(Applåder)

Herr talman! Det var många frågor på en gång.

Jag kan konstatera att Martin Ådahl i grund och botten vet att vi ser över frågan om tonåringar och yngre personer. Den frågan avser vi att lösa så fort som det bara går. Jag delar bilden att det uppstår en del situationer i gränsdragningsfrågorna som vi behöver lösa, som jag sa tidigare.

Martin Ådahl kunde ha nämnt den största bidragsreformen som vi nu genomför på väldigt länge historiskt sett. Den gör att många av de personer som har kommit från andra länder, som varit arbetslösa alldeles för länge och som gömts och glömts i statistik eller suttit hemma i ett kök i en förort någonstans nu kommer närmare arbetsmarknaden.

Det är ett aktivitetskrav så att varenda kvinna och man som har ett försörjningsstöd ska vara heltidsaktiv och komma närmare arbetsmarknaden. Det är ett bidragstak som gör att det för en stor familj som har flera barn och där föräldrarna är arbetslösa alltid ska löna sig att föräldrarna går till jobbet.

Det är två viktiga saker för att stärka arbetslinjen i detta land, som har byggts på en stark arbetslinje. Vi fortsätter att stärka den.

(Applåder)

Herr talman! Tack återigen för frågan!

Vårbudgeten innehåller två viktiga satsningar som jag gärna vill nämna. Den ena är att vi förstärker den elbilspremie som vi redan infört i år. Det finns ett stort intresse för att söka den. Vi ser hur många ansökningar som kommer in. Den är viktig just ur det perspektiv som Janine Alm Ericson nu nämner.

Dessutom gör vi en satsning på 500 miljoner ut mot myndigheterna för att påverka drivmedlen. Det handlar helt enkelt om renare drivmedel i statens fordon. Det minskar också utsläppen markant. Ibland är det som att miljöpartister inte riktigt vill se det vi gör. Det är två viktiga satsningar i budgeten.

Jag måste ändå säga att det är magstarkt att man hela tiden vill springa ifrån frågan om kärnkraft. Om de två reaktorerna på Ringhals inte hade lagts ned skulle läget ha varit annorlunda nu. Jag tycker att man får ta ansvar för den politik som man har fört.

(Applåder)

Herr talman! Jag nämnde handlingsfrihet i mitt första anförande i debatten. Det handlar om handlingsfrihet att gå fram med sänkta drivmedelsskatter, handlingsfrihet att gå fram med elstöd till hushållen när krig och annat elände driver upp priserna på el och bränsle och handlingsfrihet att sänka matmomsen.

Denna handlingsfrihet bygger på att man har en låg skuldsättning. Ska vi behålla handlingsfriheten i framtiden behöver vi ha en låg skuldsättning också i framtiden. Ska vi ha en låg skuldsättning samtidigt som vi håller ett högt reformtempo behöver vi bli betydligt tuffare vad gäller prioriteringar på statsbudgetens utgiftssida.

Då bådar det inte gott att två av oppositionens fyra partier vill ha ett underskottsmål i stället för ett balansmål. Man står alltså inte ens bakom det finanspolitiska ramverket. Man vill driva statens finanser med underskott.

Det bådar inte heller gott att oppositionen vill satsa tiotals miljarder kronor mer av de svenska skattebetalarnas pengar på det internationella biståndet i stället för att rikta pengarna till de behov som vi har här hemma i Sverige.

Det bådar inte heller gott att oppositionen vill skicka miljard efter miljard rakt in i meningslösa så kallade klimatåtgärder. Det är pengar som går rakt ned i fickorna på giriga bidragsentreprenörer, exempelvis Northvolt etcetera. I sämsta fall är det direkt kontraproduktivt, det vill säga att det förstör den fria marknadens funktionssätt. I bästa fall är det en lyx som vi definitivt inte har råd med.

Herr talman! Anledningen till att jag passar på en sådan fråga är att det är en fråga som blir föremål för förhandling efter ett val. Det är därför olämpligt att föregå förhandlingen i medierna före ett val. Det är svaret. Vi har alltså inte börjat förhandla om ministerposter. Det gör man efter ett val och inte före ett val.

Jag var inne på detta i mitt första anförande. Det är alltså det rakt motsatta som gäller. Jag sa också att det sprids desinformation, inte minst från oppositionen. Om man tittar på den samlade budgetpolitiken under mandatperioden ser man att inkomstklyftorna har minskat som ett resultat av alla de budgetpropositioner som Tidöpartierna har lagt fram här i kammaren. Inkomstdecil 1 har stärkts betydligt mer än inkomstdecil 10.

Återigen: Det här är kvantifierbara data. Mikael Damberg kan komma med en massa åsikter, men det är alltså kvantifierbara data. Jag har rätt.

Herr talman! Vi har redan gjort annorlunda. Mikael Damberg kan stå där och hitta på precis vad han vill, men jag konstaterar att inkomstklyftorna har minskat med de skattesänkningar och reformer som totalt har genomförts genom de budgetpropositioner som vi har lagt fram här i kammaren.

Mikael Damberg kan stå här och flina, men det stämmer. Det här går att mäta; det är kvantifierbara data. Inkomstklyftorna har minskat. Inkomstdecil 1 har stärkts mest, och inkomstdecil 10 – de 10 procent som har högst inkomst – har stärkts minst, relativt sett. Vi har redan gjort annorlunda, och vi har stärkt akassan två gånger. Det mäktade inte Socialdemokraterna med under åtta års tid vid makten.

Priset på mediciner bestäms inte av politiker. Jag tror inte heller att det är en väg vi vill gå att priset på mediciner skulle beslutas här inne i kammaren, utan det bestäms av en fri marknad. Priset på medicin har tyvärr gått upp, och det beklagar jag absolut. Däremot bestämmer vi om subventionsgraden för mediciner, herr talman, och den har ökat.

Herr talman! Jag förstår distinktionen mellan absoluta och relativa termer, men ska man mäta detta på ett vettigt sätt får man mäta det i relativa termer. Det finns ingen annan framkomlig väg. Vi har båda rätt, kan man säga.

Regeringen har inte försvagat akassan utan stärkt den. Taket är höjt, och det är fler som omfattas av den. Vi har stärkt den i två olika skeden.

Låt mig ställa en fråga tillbaka till Ida Gabrielsson. Om man vill göra mer vad gäller akassan från Vänsterpartiets sida, vilket jag misstänker att man vill – tillsammans med vem eller vilka vill man då göra det? På vilket sätt ska man uppnå 175 mandat här inne, det vill säga mer än hälften, och kunna driva igenom en sådan reform? Det vore intressant att få svar på detta.

Pensionärerna har fått sänkt skatt helt i paritet med löntagarna, det vill säga tre gånger under mandatperioden. Jag är ganska nöjd med det. Det är självklart att man alltid vill göra mer, men sänkt skatt för pensionärer tre gånger under en mandatperiod hade vi aldrig fått se om Ida Gabrielsson hade varit med och bestämt.

Herr talman! Eftersom vi är inne på detta: Förutsättningen är alltså att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ska få egen majoritet. Det är väl i och för sig bra att vara optimist, men det finns inga opinionsmätningar som pekar i den riktningen just nu.

Frågan kvarstår därför: Med vilka tänker Vänsterpartiet driva igenom den här politiken? Det är lite oklart.

Regeringen och Sverigedemokraterna har stärkt akassan vid två tillfällen. Vi har höjt taket, och det är fler som omfattas av akassan. Det är ganska viktiga reformer.

Vi har haft det här replikskiftet förut när det gäller frågan om nedtrappning. Jag tycker att det är rimligt och försvarbart att det sker en nedtrappning av akassan, för tanken med akassan är att den ska vara en tillfällig omställningsförsäkring. Om man har ett jobb och av olika skäl blir av med det jobbet har man akassa under en period innan man hittar ett nytt jobb. Tanken med akassan har aldrig varit att den ska vara en livslång försörjning.

Detta blir en retorisk fråga, men hur länge ska man kunna ha akassa utan nedtrappning i Ida Gabrielssons värld? Är det i ett, fem eller till och med tio år? Det blir ju galet.

Herr talman! Jag är absolut nöjd med vad vi har gjort och uträttat. Man får backa bandet länge innan man hittar ett regeringsunderlag och en majoritet som haft ett sådant reformtempo i så stora och viktiga frågor som vi har haft. Jag är absolut nöjd med, och faktiskt också stolt över, vad vi tillsammans inom Tidöpartierna har åstadkommit under mandatperioden.

Det är inte synonymt med att vara nöjd med hur läget är. Vi lever ju i en värld som lämnar en hel del övrigt att önska. Det är lite för mycket krig på den här planeten i största allmänhet. Det är hemskt i sig, och det påverkar också läget i Sverige. Att jag är nöjd med vad vi har gjort är alltså inte samma sak som att jag är nöjd med hur läget är.

Jag vet inte vad Martin Ådahl åsyftar när han pratar om människor som utvisas för att de arbetar. Det sker ju i regel inte. Jag misstänker att det har att göra med att vi har höjt lönekravet för arbetskraftsinvandrare, och den reformen kommer vi absolut inte att riva upp. Den kommer att ligga fast även i framtiden.

Herr talman! De reformer som vi har förhandlat fram och drivit igenom kommer vi såklart inte att riva upp, så jag förstår inte riktigt frågan. De reformer som vi har drivit igenom eller kommer att driva igenom innan valet är givetvis här för att stanna. Självklart är det på det sättet.

Nu har vi en ganska väl avvägd politik för arbetskraftsinvandring. Det har vi inte haft på länge i det här landet. Vi har haft en riktigt dålig politik när det kommer till arbetskraftsinvandring. Nu har vi en fungerande, väl avvägd politik för arbetskraftsinvandring.

Sedan har jag full respekt för den enskilde företagaren som kanske vill ha ett lönegolv på noll kronor i månaden, bara så där. Det har jag full respekt för. Men det finns ju också andra intressen. Jag försöker se till helhetsintresset och inte bara till den enskilde företagaren.

Det talas om arbetsgivaravgiften, som nu sänks en del. Martin Ådahl vill sänka den ännu mer. Tillsammans med vem då? Tillsammans med Ida Gabrielsson? Lycka till!

Herr talman! Jag tänkte använda mitt andra tillfälle till anförande till att prata om den fossilfälla som Sverige just nu sitter i. Det är bedrövligt. Norrmän och danskar har i dag många fler elbilar, hybrider, begagnade elbilar, begagnade hybrider, laddhybrider och andra miljöbilar och sitter i en helt annan position. De nästan skrattar åt oss svenskar för att vi står här med jättehöga tanknotor. I de länderna har man gett vanliga människor, vanliga hushåll på landsbygden, möjligheten att byta till ett annat bränsle. De kan ladda hemma, på jobbet eller i bostadsföreningen.

Vi måste bli fria från ryckigheten – oavsett om den beror på Trump, Iran eller något annat vansinnesutbrott där ute i världen – som ofta drabbar just bensinpriserna eftersom de är beroende av diktaturers olja. Det är helt bedrövligt att det bästa regeringen klarar av vid sidan av många år av enorma satsningar på fossilt är en bonus som är en bråkdel av våra grannländers och inte ens hälften så stor som den Centerpartiet föreslår – och som dessutom är uttänkt att rikta sig till ganska få människor när vi behöver ge hundratusentals hushåll i Sverige en chans att byta.

Vi förstår att vissa är beroende av bilen och inte har råd att byta i dag. De hushållen måste få ett break. Skatten måste sänkas, tillfälligt, under den här hemska oljekrisen. Men vi måste samtidigt ge dessa hushåll en möjlighet att bli fria från fossilträsket på ett helt annat sätt än vad regeringen gör i dag, så som Centerpartiet föreslår och som flera av våra grannländer klarat av. De är på en mycket bättre plats nu än vad Sverige är vad gäller både utsläpp och ekonomi.

Herr talman! Båda de senaste anförandena handlade mycket passande om drivmedelspriserna. Jag undrar om ledamoten från Kristdemokraterna inte tycker att det är ganska knepigt att vi efter dessa fyra år är tillbaka nästan på ruta ett. Det är ungefär lika dyrt att tanka nu som när regeringen vann valet på löftet om att en liter diesel skulle bli 10 kronor billigare.

Vi håller med om att man måste hjälpa familjer som sitter fast i fossilfällan och drabbas av jättehöga priser. Det är inget snack om saken. Men är det inte lite problematiskt att av de nya och begagnade bilarna är 97 procent i Norge och 80 procent i Danmark eldrivna och laddbara medan siffran i Sverige bara är 40 procent?

Vi har hamnat i en situation där många inte har råd att köpa en bil som ger lägre kostnader. Varför gör inte regeringen mer än att skjuta till ytterligare 100 miljoner kronor till detta i sin vårbudget?

Herr talman! Vi kör inte samma valrörelse en gång till. Det som ligger på bordet nu är att alla andra länder klarar av att ge vanliga medborgare möjlighet att byta till elbil och till laddning hemma, på jobbet eller i bostadsrättsföreningen. Ni är inte i närheten. Ni är inte ens inne i matchen. Varför? Det är den stora frågan.

Vi ska inte tillbaka till höga drivmedelspriser, men vi kan ju inte ha en situation där de blir höga ändå på grund av Iran, Trump och fan och hans moster. Ursäkta att jag säger detta i riksdagens sal – och dessutom inför Hans!

Dessutom har avgifterna höjts. Ni har släppt fram avgiftshöjningar och enhetsmonopol som är större än det elstöd ni nu inför. Elen har också rusat – så mycket blev det av elektrifieringen.

Jag bara undrar vad planen är.

Det är för övrigt inte heller bra att vi inte har någon produktion från den svenska skogen att tala om i ett läge när vi måste bli mycket mer oberoende av diktaturers bränsle. Indirekt är vi till och med beroende av Ryssland i dag.

Ingenting av detta är ett problem för ledamoten från KD.

Herr talman! Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis klimatomställning. Även om omställningen är en absolut nödvändighet är det också vår största möjlighet, en möjlighet som den här regeringen har gjort sitt bästa för att kasta bort. För facit är, trots vad alla säger i kammaren i dag, att elektrifieringen har stannat av, utbyggnaden av den förnybara elproduktionen har tvärbromsat och resurserna för att skydda naturen har sinat.

Nu ser Sverige ut att missa samtliga klimatmål samtidigt som läget är akut och behovet av både utsläppsminskningar och klimatanpassning är stort. Medan regeringen fortsätter att blunda för klimatkrisen, drömmer om kärnkraft och sänker priset på fossilt blir Sverige snabbt omsprunget av andra länder vars regeringar har ökat takten i omställningen i stället för att motarbeta den.

När vi sänker utsläppen och ställer om Sverige bygger vi ett starkare land där nya arbetstillfällen växer fram som ett resultat av stora satsningar på energins omställning och på utbyggnaden av det förnybara. Vi bygger ett robust samhälle som står stadigt i en orolig omvärld, ger företag långsiktiga spelregler och ser till att de gröna näringarna har rätt förutsättningar för att växa.

Herr talman! Det är nu vi måste välja om vi ska satsa och vinna eller om vi ska backa och förlora, om vi ska ta språnget in i framtiden eller om vi ska bli omsprungna av resten av världen. För oss i Miljöpartiet är svaret givet. Tiden för en rättvis omställning har aldrig varit bättre. Så låt oss göra just det, för att sänka utsläppen och få större framtidstro. Sverige förtjänar bättre än så här.

(Applåder)