Peder Björk

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! När den här mandatperioden började hade Sverige fler servicekontor än i dag. När mandatperioden är slut kommer Sverige att ha ännu färre. Det är verkligheten. Det är också resultatet av SD-regeringens politik som människor runt om i landet nu faktiskt ser.

Fru talman! Här finns en tydlig skiljelinje i svensk politik. För SD-regeringen är statlig närvaro något man talar om. För oss socialdemokrater är det något man bygger. När vi summerar mandatperioden ser vi färre servicekontor, mindre lokal närvaro och längre avstånd till statlig service. Det är inte resultatet av naturkrafter eller myndighetsbeslut, utan det är resultatet av politiska prioriteringar från statsrådet och SD-regeringen.

När vi socialdemokrater talar om att hålla ihop Sverige handlar det om något konkret. Det handlar om att människor ska kunna träffa Försäkringskassan, Skatteverket eller Arbetsförmedlingen utan att behöva resa i flera timmar. Det är också därför vi socialdemokrater vill gå i en annan riktning, med fler servicekontor, starkare statlig närvaro och en offentlig verksamhet som finns nära människor i hela Sverige.

Fru talman! I valet den 13 september kan människor välja en annan väg än den som statsrådet Slottner har valt. Det är dags att ta Sverige på allvar.

Fru talman! Det är faktiskt rätt löjligt att höra statsrådet prata om att det här handlar om effektivitet när statsrådet sitter i en regering som ökar Regeringskansliets budget med över 2 miljarder den här mandatperioden och som sedan låtsas bry sig om statens pengar men prioriterar annat och därför drar ned på statens servicekontor med 130 miljoner.

Dessutom vill statsrådet inte ta ansvar för var i landet dessa servicekontor ska finnas eller hur neddragningen ska gå till, utan ansvaret har han och den borgerliga regeringen, som i så många andra fall, outsourcat till en myndighet.

Konsekvensen av detta blev att kontor inte lades ned där det fanns skäl att fundera på om behovet var stort eller litet utan att kontor lades ned där hyreskontrakten var på väg att löpa ut.

Det är så här SD-regeringen styr, och det får konsekvenser för enskilda människors vardag.

Fru talman! Snart har Erik Slottner varit ansvarigt statsråd i fyra år, och då kan det vara läge att göra bokslut. Jag förstår att statsrådet inte vill prata om resultatet när det gäller statlig närvaro och service. Det är ju inte bara några enstaka kontor här och där som har lagts ned, utan enligt statsrådets förändringsplan ska en fjärdedel av alla servicekontor tas bort. En fjärdedel är inte bara lite på marginalen.

Fru talman! Det är inte bara den offentliga servicen genom servicekontor som har försämrats under mandatperioden. Det har även skett en centralisering av Skatteverkets lokalkontor, och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har minskat sin lokala närvaro. Vidare har ett statligt huvudkontor i norra Sverige flyttats till Stockholm genom aktiv politik av regeringen.

För människor handlar statlig service om att få hjälp. Det kan vara att få träffa en handläggare, få svar på frågor eller få stöd när den digitala kontakten inte räcker. Men här går utvecklingen åt helt fel håll under ledning av statsrådet Erik Slottner. Det är svårt att inte beskriva det som något annat än en reträtt av staten från stora delar av landet.

Vi socialdemokrater gör ett helt annat val. Vi ser servicekontoren som en investering i just service, tillgänglighet och tillit, och vi ser statlig närvaro och service som ett verktyg för att hålla ihop landet. Vi vill stärka den lokala statliga närvaron och utveckla servicekontoren, inte avveckla dem.

Fru talman! Jag undrar: Är statsrådet nöjd med sin insats för statlig närvaro och service efter sina fyra år i SD-regeringen?

Fru talman! När Erik Slottner tillträdde som civilminister i SD-regeringen lyfte han fram vikten av statlig närvaro. Han talade varmt om servicekontor. Han lyfte också fram dem som ett framgångsrikt sätt att göra offentlig service mer tillgänglig. Men sedan, fru talman, hände något. Annat blev viktigare för civilministern och hans sverigedemokratkompisar. Då började nedstängningen av servicekontor, och den statliga närvaron minskade.

Som mest har Sverige haft 148 servicekontor under den här mandatperioden. Vid utgången av 2025 återstod 125 stycken. Enligt den plan som regeringen själv har lagt fast väntar ytterligare nedläggningar i år och de kommande åren. Det här, fru talman, är inte en utbyggnad och inte en förstärkning, utan det är en avveckling.

Men, fru talman, det här handlar egentligen inte om siffror och antal kontor. Det handlar om människor – om äldre som behöver hjälp med myndighetskontakter, om människor som saknar digital vana och som behöver hjälp av riktiga människor på ett fysiskt kontor och om den som behöver träffa en person av kött och blod när något går fel med pensionen, sjukpenningen eller, för den delen, deklarationen.

För dessa människor spelar det på riktigt roll om staten finns i närheten eller är väldigt många mil bort. Det är just därför servicekontoren blev en sådan framgång redan från början. Servicekontoren samlade nämligen offentlig service på ett ställe och gjorde den på riktigt tillgänglig. Men den här SD-regeringen har gjort motsatsen. Man valde att minska budgeten till servicekontoren med 130 miljoner kronor. Samtidigt har man under mandatperioden genomfört skattesänkningar för miljarder kronor, riktade mot de rikaste. Det visar att det inte handlar om brist på pengar. Det handlar i grunden om politiska prioriteringar. När SD-regeringen prioriterat mellan närvarande statlig service och nya skattesänkningar har man gång på gång valt skattesänkningarna.

Fru talman! Det mest intressanta i statsrådets svar på min interpellation är nog ändå det som inte sägs där. Inte en enda gång säger statsrådet att utvecklingen från 148 till 125 servicekontor är bra. Inte en enda gång säger statsrådet att färre servicekontor innebär bättre service. Inte en enda gång säger statsrådet att längre avstånd till staten är en framgång.

I stället hänvisar statsrådet till myndigheterna. Men Erik Slottner är inte generaldirektör. Erik Slottner är civilminister. När han och SD-regeringen minskar budgeten för servicekontoren vet han mycket väl vilka konsekvenserna kommer att bli.

Fru talman! Jag vill fråga om statsrådet anser att utvecklingen från 148 servicekontor till 125 servicekontor och ytterligare planerade nedläggningar är ett uttryck för stärkt offentlig service i hela landet.

Fru talman! Till skillnad från den här regeringen gjorde den socialdemokratiska regeringen en hel del på området. Den regeringen såg problemet på riktigt. Den regeringen lät Statskontoret göra en stor enkätundersökning om förekomsten av problemet. Den socialdemokratiska regeringen bjöd in kommunföreträdare till rundabordssamtal. Den socialdemokratiska regeringen gav också ett samordningsuppdrag till en av länsstyrelserna för att koordinera arbetet i hela landet. Mot slutet av mandatperioden tillsatte man den stora, breda utredningen, som nuvarande civilminister lade ned första dagen på jobbet.

Det här säger något om hur viljan, engagemanget och prioriteringarna skiljer sig åt mellan en SD-regering och en socialdemokratisk regering.

Fru talman! Låt mig avsluta där debatten började. Social dumpning handlar ytterst om människors rätt till ett värdigt liv. Ingen människa ska behöva välja mellan att bli kvar i en kommun utan stöd eller att flytta till ett boende som ingen annan skulle acceptera. Ingen människa ska användas för att lösa en kommuns budgetproblem. Ingen fastighetsägare ska kunna bygga sin affärsidé på att exploatera människor i utsatthet.

Vi socialdemokrater, till skillnad från statsrådet och SD-regeringen, vill ha ordning och reda. Vi vill motverka social dumpning. Vi vill stärka kommunernas ansvar. Men vi vill också gå efter de aktörer som tjänar pengar på problemen. Därför behövs inte bara fler utredningar, utan det behövs också politisk vilja och konkreta åtgärder. Det kommer vi socialdemokrater att fortsätta att driva på för. Det är dags att ta dem som utsätts för social dumpning på allvar.

Fru talman! I varenda debatt vi haft med statsrådet Slottner om social dumpning väljer statsrådet att förminska problematiken – varenda gång! Jag vet inte om det beror på att statsrådet inte ser problemet på riktigt eller på att statsrådet inte vill se problemet. Jag vet faktiskt inte, fru talman, vilket som skulle vara värst.

Jag tycker att statsrådet ska ta kontakt med Fagersta kommun. Fagersta kommun har sedan 2021 tagit emot 600 personer – ja, fru talmannen hörde rätt: 600 personer! – som har tvingats flytta till Fagersta kommun mot sin vilja. Det är en av alla kommuner, fru talman, där vi vet att denna sociala dumpning förekommer.

Då tycker jag att det är både anmärkningsvärt och ansvarslöst av statsrådet att både i svaret på denna interpellation och i tidigare interpellationsdebatter förminska och nonchalera problemet och hänvisa till att det inte finns, att detta inte pågår. Säg det till de 600 personer som har tvingats flytta till Fagersta kommun de senaste fem åren!

Detta är en fråga som statsrådet har ansvar för i regeringen, och statsrådet vill inte ens erkänna att problemet finns. Jag tycker, fru talman, att det är skamligt.

Problemet uppkommer givetvis därför att vissa kommuner inte vill ta detta ansvar, men det uppkommer faktiskt också på grund av att den här regeringen tillåter att fastighetsägare år efter år kan underlåta att underhålla sina fastigheter och sedan ha så dåliga fastigheter att ingen annan vill bo där än de människor som av sin hemkommun tvingas flytta dit. Det är den verklighet vi faktiskt lever i. Det här är inte en verklighet som vi socialdemokrater kommer att acceptera, och vi nöjer oss absolut inte med statsrådets svar.

Det räcker inte att konstatera att problemet finns, vilket statsrådet inte ens gör. Men om statsrådet skulle göra det finns faktiskt åtgärder att vidta. Vi socialdemokrater har visat att samhället kan vara hårdare mot fastighetsägarna, som systematiskt missköter sina fastigheter. Vi har lagt fram flera förslag där vi visar hur kommunerna kan ges bättre möjligheter att ingripa. Vi vill se stärkta sanktioner mot fastighetsägarna, som gång på gång visar att de bryter mot regler och inte underhåller sina hus.

Vi vill göra det lättare att tvångsförvalta de fastigheter där människor tvingas leva under oacceptabla förhållanden. Ytterst vill vi socialdemokrater att samhället ska kliva in och säga: ”Nu är det nog. Nu river vi fastigheterna.” Då skulle vi komma åt problemet med social dumpning.

Står statsrådet fast vid sin bild av att social dumpning inte är ett problem i dagens Sverige?

Fru talman! Debatten om social dumpning handlar i grunden om något mycket större än kommungränser. Den handlar faktiskt om människovärde. Den handlar om vad som händer när människor i utsatta situationer behandlas som kostnadsposter som kan flyttas runt på en karta.

Människor upplever att de pressas att flytta från en kommun till en annan, och dessa flyttar leder många gånger till boenden med låg standard, otrygg miljö och osäkra boendekontrakt. Dessutom sker flyttarna oftast till platser där möjligheten till egen försörjning är sämre än på den plats man tvingas flytta ifrån.

Det här, fru talman, är allvarligt på riktigt, men det är uppenbart när man hör statsrådets svar att statsrådet och SD-regeringen inte vill se detta.

Det finns också en annan sida av problemet som vi måste våga tala om. Den sociala dumpningen uppstår inte i ett vakuum utan möjliggörs av en marknad, där vissa fastighetsägare har byggt hela sin affärsidé på att köpa upp nedgångna fastigheter i kommuner med en svag bostadsmarknad och sedan hyra ut dem till människor som saknar alternativ.

Det handlar om hus med stora brister i underhåll, det handlar om trångboddhet, det handlar om otrygga boendemiljöer och det handlar om människor som oftast saknar både makt och möjlighet att ställa krav. Mitt i det här finns det fastighetsägare som gör vinst på utsattheten.

Under de senaste åren har vi gång på gång kunnat läsa granskningar i bland annat tidningen Hem & Hyra om människor som flyttats till bostäder med omfattande brister. Det handlar om hus med mögel, läckande tak och trasiga ventilationer. Det handlar helt enkelt om fastigheter som många av oss aldrig själva skulle acceptera att bo i. Ändå förväntas människor i mycket utsatta situationer göra just det.

Fru talman! Social dumpning är inte bara en flytt utan en kedja. Först tvingas människor flytta, sedan hamnar de i undermåliga bostäder och därefter tjänar någon pengar på deras utsatthet. Även denna kedja måste brytas för att vi ska komma åt social dumpning. Sanningen är att om dessa boenden inte hade funnits hade omfattningen av den sociala dumpningen varit betydligt mindre. Därför räcker det inte att, som statsrådet gjorde, tala om kommunernas ansvar. Vi måste också våga lyfta blicken och tala om de ekonomiska krafter som tjänar pengar på systemet.

Min fråga till civilministern är därför: Ser statsrådet ett samband mellan social dumpning och förekomsten av oseriösa fastighetsägare?

Fru talman! Äldreministern har under den här frågestunden fått flera frågor från mina kollegor om äldreomsorgen i Sverige och tycks vara påtagligt nöjd med äldreomsorgen, trots att vi kan ta del av rapporter och vittnesmål om att det faktiskt inte fungerar i många delar av svensk äldreomsorg.

Ministern lyfter också fram satsningar på kvalitet och utveckling av utbildning för personal. Det är bra och i grunden vällovligt. Men faktum kvarstår: Oavsett hur mycket man utbildar personal eller stärker kvaliteten är det antalet människor som jobbar i vården som kommer att avgöra hur bra vården blir. När då kommuner och regioner har satts på svältkur av den här regeringen har man inte råd att anställa den där personalen.

Min fråga till äldreministern är därför helt enkelt: Varför tillskjuter inte den här regeringen de resurser som faktiskt behövs i svensk äldreomsorg?

(Applåder)

Fru talman! Offentlig upphandling handlar i grunden om något mycket enkelt, nämligen hur vi använder våra gemensamma skattepengar. Varje år upphandlar staten, kommunerna och regionerna varor och tjänster för över 900 miljarder kronor. Det är pengar som ska gå till välfärd, till jobb och till att bygga Sverige starkare.

I dag ser vi dock delvis något annat. Vi ser hur oseriösa aktörer och rent kriminella företag tar sig in i systemen, och vi ser hur skattepengar riskerar att göda arbetslivskriminalitet och välfärdsbrott. Vi ser också en offentlig sektor som inte hänger med. Så här kan vi faktiskt inte fortsätta ha det.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar att offentlig upphandling ska vara ett verktyg för att bygga ett starkare samhälle, inte en bakdörr för fusk och kriminalitet. Men då krävs det att politiken tar ansvar, och här brister SD-regeringen. Tempot är lågt, åtgärderna är för försiktiga och problembilden underskattas. När man föreslår att ett centralt verktyg för kontroll – ett system för samordnad registerkontroll – ska vara på plats först 2028 är det inte handlingskraft vi ser, utan det vi ser är att man faktiskt blundar för problemen här och nu.

Vi vill börja där problemen är som störst, nämligen i underentreprenörsleden. I dag kan en offentlig upphandling innebära långa kedjor av leverantörer och underleverantörer. Tydligast ser vi det inom byggsektorn. Ju längre kedjan blir, desto svårare blir kontrollen, och längst ned i kedjan hittar vi ofta de absolut sämsta villkoren. Där hittar vi människor som jobbar utan trygghet, med låga löner och ibland helt utanför regelverken. Det är där arbetslivskriminaliteten biter sig fast. Samtidigt kan huvudleverantören säga: Det där är inte vårt ansvar.

Därför säger vi socialdemokrater tydligt: Se till att begränsa antalet underentreprenörsled till två, och börja med riskbranscherna! Det är inte radikalt, fru talman, utan det är rimligt.

Fru talman! Nästa steg handlar faktiskt om konsekvenser. I dag kan företag som fuskar, bryter mot regler eller inte betalar skatt ändå få fortsätta att delta i upphandlingar. Det är ju helt orimligt, och det skickar en tydlig signal om att regelbrott inte får några verkliga följder. Företag som fuskar ska såklart kunna svartlistas; det är en självklarhet i ett seriöst system. Det är också är en rättvisefråga gentemot alla de företag och företagare som varje dag gör rätt för sig.

Vi måste dock även möta en ny verklighet. Brottsligheten har blivit mer avancerad – mer systematisk och mer datadriven – vilket gör att det offentliga inte kan arbeta med gårdagens verktyg. Därför vill vi se en utökad användning av AI och ny teknik i arbetet mot just välfärdsbrott. AI är nämligen bra på att analysera mönster i enorma datamängder och identifiera avvikelser – och upptäcka fusk som annars aldrig hade synliggjorts. Tekniken och kunskapen finns; det som saknas i dag är förutsättningarna att göra detta i större skala.

Fru talman! Offentlig upphandling handlar såklart inte bara om att stoppa det som är fel utan också om att göra mer av det som är rätt. Här finns en enorm potential. Genom upphandling kan vi driva innovation, stärka svensk konkurrenskraft och bidra till klimatomställningen. Men då måste vi också börja se upphandling som ett strategiskt verktyg och inte bara som en administrativ process.

I dag ser vi att det finns brister i styrning, uppföljning och uppsättande av mål. Vi ser att man inte fullt ut följer upp de avtal som har ingåtts. Vi ser att direktupphandlingar ökar och att konkurrensen minskar, och vi ser att kontrollen brister. Där måste vi som samhälle kunna göra bättre ifrån oss.

Samtidigt vill vi se till att skydda arbetsvillkoren vid upphandling. För oss socialdemokrater är det nämligen självklart att skattepengar aldrig ska bidra till lönedumpning. Därför ska villkor i nivå med kollektivavtal lika självklart gälla vid offentlig upphandling. Det handlar om ordning och reda, det handlar om rättvisa och det handlar om att stå upp för den svenska modellen.

Fru talman! Vi lever faktiskt också i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge, och det innebär att upphandlingssystemen måste anpassas. Leverantörer som kan utgöra en säkerhetsrisk ska inte kunna delta i offentliga upphandlingar. Här behövs det skarpare regler, och framför allt behövs det snabbare beslut. Att utreda på det här området är viktigt, men att agera är faktiskt helt avgörande.

Låt mig också säga något om bostadsbyggande i det här sammanhanget. Sverige befinner sig i en situation där bostadsbyggandet har bromsat in kraftigt. Samtidigt har allmännyttiga bostadsföretag högre kostnader än privata aktörer, bland annat på grund av lagen om offentlig upphandling. Det innebär längre byggtider, dyrare projekt och i slutändan färre bostäder.

Det här är ett systemfel. Om vi vill få fram fler hyresrätter som vanligt folk har råd med måste vi våga förändra regelverket. Därför vill Socialdemokraterna att lagen om offentlig upphandling inte ska tillämpas för allmännyttiga bostadsföretag.

Fru talman! Dagens debatt om upphandling handlar i grunden om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där skattemedel används ansvarsfullt, där seriösa företag konkurrerar på lika villkor och där arbetstagare har trygga och sjysta villkor, eller vill vi ha ett samhälle där fusk, kriminalitet och kortsiktighet tillåts breda ut sig i det offentliga systemet?

För oss socialdemokrater är svaret enkelt. Vi vill återta kontrollen. Vi vill stoppa fusket. Vi vill stärka kontrollen och rättvisan i systemet. Vi vill använda offentlig upphandling som ett verktyg för att bygga Sverige starkare. För det behövs en ny riktning för Sverige.

Jag står självklart bakom samtliga förslag som vi har framfört i våra reservationer, men för att vinna lite tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 8, som gäller begränsning av antalet underleverantörer.