Herr talman! En stor del av invandringen till Sverige utgörs av arbetskraftsinvandrare. Nu kommer signaler om att arbetskraftsinvandringen ökar, och jag noterar att det inte är någonting som Magnus Persson nämner i sitt anförande.

Dagens regelverk för arbetskraftsinvandring kom ju till under alliansregeringens tid, och det är svårt att hitta andra länder som har så liberala regler som Sverige. Det är någonting som vi socialdemokrater hela tiden har varit emot, eftersom vi anser att arbetskraftsinvandring i första hand ska användas när det inte går att hitta rätt kompetens i Sverige. Det ska inte användas som ett sätt att konkurrera med låga löner och dåliga villkor.

Vi socialdemokrater har länge kämpat i motvind i de här frågorna. Men när fältet började öppna sig under förra mandatperioden såg vi i regeringsställning naturligtvis till att agera och införde ett försörjningskrav, bland annat. Framför allt tillsatte vi en utredning för att ta fram förslag på hur en modern arbetsmarknadsprövning kan utformas, för det är trots allt det mest effektiva sättet att få ordning och reda inom arbetskraftsinvandringen.

Nu väljer Sverigedemokraterna att skjuta på implementeringen av viktiga delar på framtiden, och någon behovsprövning vid arbetskraftsinvandring verkar inte bli av.

Då undrar jag varför Sverigedemokraterna inte kräver det av regeringen. Det är ju Sverigedemokraterna, fick vi höra här under anförandet, som dikterar villkoren för regeringen. Men varför ska det inte införas någon arbetsmarknadsprövning, så att vi får stopp på fusket och arbetslivskriminaliteten och så att vi kan sluta att ta hit billig arbetskraft och i stället se till att de arbetssökande personer som redan finns här i Sverige kan ta de jobben?

Fru talman! Som vi nyss fick höra från Magnus Persson var det mycket riktigt en väsentlig skillnad mellan den socialdemokratiska regeringen och den regering vi har nu eftersom vi inte hade en majoritet bakom vår politik för arbetskraftsinvandringen här i kammaren. Den nuvarande regeringen har ju en majoritet tack vare samarbetet med Sverigedemokraterna. Vi hade helt enkelt inte möjlighet att driva igenom vår politik på det här området när vi satt i regeringen, till skillnad från den nuvarande regeringen - om det nu är så att regeringspartierna håller med Sverigedemokraterna om problembilden.

Vi agerade som sagt när det började öppna upp sig i slutet av den förra mandatperioden, och jag vidhåller att den allra viktigaste åtgärden för att komma åt fusket och låglönekonkurrensen är just behovsprövning. Det har även Sverigedemokraterna tyckt, och jag förstår på Magnus Persson att han fortfarande tycker det. Sverigedemokraternas representant stod också här i en debatt i arbetsmarknadsutskottet för ett år sedan och sa att det var den allra viktigaste åtgärden för att bekämpa arbetslivskriminaliteten.

Om det nu är så att Sverigedemokraterna trots sitt inflytande över regeringen väljer att inte agera innebär det bevisligen att det paradigmskifte som det talas om mest är snack. Paradoxalt nog kan vi få en situation där invandringen till Sverige ökar nästa år på grund av att arbetskraftsinvandringen nu ökar. Jag tror att många med mig undrar varför Sverigedemokraterna inte agerar. Kan det vara så att det är för att arbetsgivarna och näringslivet trots allt vill ha kvar de liberala reglerna för att hålla nere lönenivåerna? Kan det, fru talman, möjligtvis vara så att när näringslivet knackar på Sverigedemokraternas dörr är det väldigt svårt att säga nej, eftersom det smäller högre att komma in i den värmen än att stå upp för svenska arbetstagares sjysta villkor och löner?

Fru talman! När jag lyssnade på Magnus Persson kände jag att jag behövde få lite klarhet i vad han menade när han pekade på att många inte har fått en rimlig chans. Han pekade också på ineffektiva åtgärder och tog upp verkningsfulla åtgärder. Vad det var förstod jag inte riktigt.

I Arbetsförmedlingens eget budgetunderlag för perioden 2022-2024 konstateras att subventionerade anställningar är "en av de insatser som kan vara effektiv för att hjälpa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden till jobb. Det gäller inte minst utrikesfödda kvinnor där extratjänster varit framgångsrikt för att dessa ska komma ut på arbetsmarknaden".

Min enkla fråga till arbetsmarknadsutskottets ordförande Magnus Persson är: Litar Magnus Persson och Sverigedemokraterna på statens arbetsmarknadspolitiska expertmyndighet, inte minst utifrån diskussionen som ledamoten har varit inne på när det gäller ineffektiva åtgärder?

Fru talman! Det är väldigt tydligt att Sverigedemokraterna inte litar på statens arbetsmarknadspolitiska expertmyndighet. Man litar inte heller på forskning som tydligt visar att subventionerade anställningar är effektiva insatser för att arbetssökande ska komma i arbete, särskilt personer som står långt från arbetsmarknaden.

Extratjänster, som ledamoten var inne på, och introduktionsjobb är exempel på sådana anställningar. Därför är det olyckligt att Sverigedemokraterna och regeringen har valt att ta bort stödet till extratjänster.

Till diskussionen kan jag också koppla att Sverigedemokraterna vill avveckla arbetsmarknadspolitiska program. Man vill avveckla subventionerade anställningar som nystartsjobb, etableringsjobb med mera. Med andra ord kan vi väl konstatera att Sverigedemokraterna varken vill satsa på förmedlingsinsatser, subventionerade anställningar eller utbildningsinsatser för arbetslösa.

Nu är vi på väg in i en lågkonjunktur. Arbetslösheten kommer att öka liksom långtidsarbetslösheten. Ledamoten var inne på att vi har en hög inflation och att vi kommer att få en ökad arbetslöshet. Därför vill jag gärna passa på att fråga Sverigedemokraterna om regeringens budget. Där finns inte mycket beredskap inför detta. Frågan till Magnus Persson är hur Sverigedemokraterna ska få fler människor att bli anställbara eller rustas för att få ett jobb, nu när ni egentligen vill ta bort allt som gör det möjligt för människor att rustas och bli anställbara.

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har lagt en budgetproposition på riksdagens bord som inte möter den oroliga tid vi lever i och lågkonjunkturen vi står inför.

Vi socialdemokrater har lagt fram en budgetmotion med rejäla investeringar för att skydda välfärden och hushållens ekonomi och för att öka tryggheten i hela Sverige. Eftersom vi har ett budgetalternativ med ett större anslag till utgiftsområdet Arbetsmarknad och arbetsliv vill jag hänvisa till vårt särskilda yttrande.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken tar vi socialdemokrater vår utgångspunkt i målet om full sysselsättning. Med det menar vi att alla som kan jobba ska jobba. Arbete är förstås en förutsättning för den egna försörjningen och det som ger människor frihet att forma sitt eget liv.

Tillväxt och rättvis fördelning genom generell välfärd och robusta trygghetssystem är bara möjligt när människor har jobb och betalar skatt. Det är jobb med sjysta villkor, trygga anställningar och löner som går att leva på som möjliggör en bra och jämlik skola för våra barn, en god omsorg om våra äldre och en offentligt finansierad hälso- och sjukvård i världsklass.

Fru talman! I Sverige har vi en tämligen unik arbetsmarknadsmodell, där en bärande del är att arbetsmarknadens parter - det vill säga arbetsgivarna och fackföreningarna - förhandlar om löner och villkor, som tecknas i kollektivavtal. Kollektivavtalen ger löntagarna trygghet och arbetsgivarna arbetsfred, och på så sätt skapar de ordning och reda och förutsägbarhet på arbetsmarknaden.

Även om jag som socialdemokrat givetvis värnar helheten i arbetsmarknadsmodellen tänker jag inte sticka under stol med vilkas intressen jag sätter främst. Mitt parti Socialdemokraterna föddes ur fackföreningsrörelsen för att driva löntagarnas intressen också politiskt, och på samma vis är det än i dag en bärande del av vår politik att värna den svenska modellen och söka stärka arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden.

För att nå full sysselsättning behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Människor är olika och har olika behov, och därför behöver det finnas en bred uppsättning av olika arbetsmarknadspolitiska verktyg. Det handlar bland annat om arbetsmarknadsutbildning, subventionerade anställningar, matchningsstöd, praktik, arbetslivsinriktad rehabilitering, kompetenskartläggning och vägledning.

För att få människor som står långt från arbetsmarknaden att komma närmare den kan det ofta behövas en kedja av insatser där man kombinerar olika verktyg. Vi får inte heller glömma arbetsförmedlarnas roll. Att bli respektfullt bemött och sedd som en tillgång - som en hel människa - är också en betydelsefull del i kedjan.

Jag vill samtidigt understryka att det svenska samhällskontraktet inte bara vilar på rättigheter. Att göra sig anställbar kan inte vara valfritt, utan den som saknar nödvändig utbildning eller talar otillräcklig svenska ska ta del av de åtgärder som erbjuds. Det var därför vi socialdemokrater bland annat införde utbildningsplikt och tog initiativ till en aktivitetsplikt för den med försörjningsstöd. Krav och stöd är nämligen två sidor av samma mynt. Det räcker inte att göra bara det ena eller det andra.

Fru talman! Nu går vi mot en lågkonjunktur. Arbetslösheten spås stiga nästa år samtidigt som inflation och högre räntor redan gröper ur hushållens köpkraft. Det som behövs nu är en stark och solidarisk arbetslöshetsförsäkring så att de som drabbas av arbetslöshet inte dessutom kastas ut i fattigdom.

Det är bra att den nya regeringen har accepterat de förstärkningar av akassan som Socialdemokraterna genomförde under pandemin och gick till val på att permanenta. Däremot vänder vi oss med kraft emot de högerkonservativas ansvarslösa neddragningar av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är ju nu vi ska rusta människor för att de ska kunna ta de jobb som finns när det så småningom vänder uppåt igen.

Tack vare en ansvarsfull socialdemokratisk ekonomisk politik möter Sverige ändå lågkonjunkturen utifrån en styrkeposition på arbetsmarknaden. Det är 450 000 fler som arbetar i dag jämfört med 2014. Sysselsättningsgraden är den högsta på 30 år och ligger dessutom i EU:s absoluta toppskikt. Långtidsarbetslösheten har minskat för första gången på många år, och arbetslösheten är lägre än när vi gick in i pandemin.

För att åstadkomma detta har vi skruvat på flera kranar. Vi skapade nya extratjänster, vi byggde ut Kunskapslyftet och utbildningsplatserna och vi har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att utöka sin lokala närvaro. Samtidigt passade vi på att lägga grunden för världens bästa omställningsstöd.

Socialdemokraterna genomförde även satsningar på att ställa om industrin, vilket vi nu ser resultatet av: Det tillverkas fossilfritt stål i Sverige, och nedlagda industrier blir till batterifabriker. Det skapar tusentals jobb och ny framtidstro på platser som länge har kämpat med hög arbetslöshet.

Den svenska industrin spelar en nyckelroll i vårt samhällsbygge och kommer att vara avgörande både för att utsläppen ska minska snabbare och för att jobb inte ska försvinna till andra länder. Det är ett helt annat förhållningssätt som råder än senast Moderaterna ledde en regering, då dåvarande statsministern deklarerade att industrin i Sverige var "basically gone". Den styrkeposition som Sverige nu har återtagit får inte försakas.

Nu har vi dock fått en ny högerregering, som tillsammans med Sverigedemokraterna sänker ambitionerna för jobbpolitiken. Anslagen till Arbetsförmedlingen minskar, och i en handvändning försvinner ytterligare 1 ½ miljard från verktygslådan. Regeringen skär dessutom ned på vuxenutbildningen, vilket resulterar i en dubbelstöt mot dem som behöver stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsministern hävdar att stödet till arbetslösa ska förbli lika bra, eller till och med bli bättre, trots neddragningarna. Jag tänker att han antingen har ett magiskt trollspö, eller också - och det är kanske mer sannolikt - är detta återigen ett prov på klassiskt borgerligt önsketänkande. Senast vi hade en borgerlig arbetsmarknadsminister fördrevs uppemot en halv miljon svenskar från a-kassan. Dessutom såg fas 3 dagens ljus - minns ni det? Jag hoppas att regeringspartierna har lärt sig av sina misstag och inte upprepar dem.

Vi socialdemokrater väljer i stället den motsatta vägen. Märk väl att vi har samma pengar att röra oss med som regeringen! Vi eldar således inte på någon inflation, men vi prioriterar de resurser som finns helt annorlunda.

Vi säger nej till stora skattesänkningar för samhällets mer välbeställda och satsar i stället dubbelt så mycket på generella statsbidrag till välfärden, alltså till skolan, omsorgen, vården och det brottsförebyggande arbete som sker runt om i våra kommuner.

Vi behåller också pengarna till arbetsmarknadspolitiken och skjuter till medel för att Arbetsförmedlingen ska kunna ha en lokal närvaro i hela landet, särskilt där arbetslösheten är som högst.

Vi återinför även extratjänsterna, som högerpartierna tog bort förra året. Ja, de satt ju i opposition men lyckades ändå samla en majoritet i kammaren för detta när de fick igenom som budget. Det var väldigt synd, tycker jag, för det visade sig att extratjänsterna var ett viktigt verktyg för att få människor - inte minst utrikesfödda kvinnor - närmare arbetsmarknaden och slutligen i egen försörjning.

Därtill vill jag säga att vi även satsar pengar på Arbetsmiljöverket för att ytterligare växla upp arbetet mot arbetslivskriminaliteten. Det kommer en kollega till mig att återkomma till lite längre fram i debatten.

Att regeringen och Sverigedemokraterna skär ned kraftigt på jobbpolitiken är minst sagt olyckligt och bekymmersamt men tyvärr inte alls oväntat, fru talman.

Vi socialdemokrater menar allvar med att vi vill bryta segregationen. Där spelar arbetsmarknadspolitiken en nyckelroll. Sverige ska nämligen vara ett land där barn får se både sina mammor och pappor gå till jobbet och där människor kan leva på sin lön och ha trygga anställningsvillkor.

Människors arbete är Sveriges främsta tillgång. Det ger också individen egenmakt att forma sitt liv. Därför är de här frågorna otroligt viktiga för oss socialdemokrater.

Med det sagt vill jag önska fru talmannen, utskottets ledamöter, kansliet, åhörare i kammaren och alla andra som kan tänkas lyssna på debatten en god jul.

(Applåder)

Fru talman! Vi socialdemokrater gör ganska många olika saker här i riksdagen för att se till att människor ska komma i arbete. Det ligger i socialdemokratins dna att sträva mot full sysselsättning och att bekämpa arbetslösheten.

Det kanske inte kommer som någon chock att jag säger att vi socialdemokrater allra helst sitter i regeringsställning. Det är därifrån vi allra bäst kan påverka samhället och göra samhället lite bättre.

Oavsett om vi sitter i regering eller i opposition är vi alltid i opposition mot orättvisorna. Få orättvisor är så tydliga som de som har sin botten i just arbetslösheten. Därför är det en av våra absolut viktigaste frågor att ständigt bekämpa arbetslösheten.

Vi gör en rad olika saker för att bekämpa arbetslösheten. Det gjorde vi i regeringsställning, och vi kommer naturligtvis att fortsätta att vara en konstruktiv kraft också i opposition.

Låt mig nämna några saker där vi skiljer oss åt från regeringen och Sverigedemokraterna. Vi kan börja med välfärden. Vi satsar dubbelt så mycket som högerpartierna på de generella statsbidragen. De är en grundförutsättning för att kommunerna ska kunna behålla de anställda i välfärden. Det gäller till exempel undersköterskor och barnskötare, för att inte tala om personalen som sliter i vården. Det är en sak.

En annan är att vi satsar mer pengar på Arbetsförmedlingen för att den ska kunna utföra sitt arbete. Det handlar om att den ska kunna möta de arbetssökande och finnas i hela landet. Vi kommer ihåg Alexanderhugget från högerpartier som innebar att Arbetsförmedlingen fick stänga ned kontor runt om i landet. Vi vill att den ska finnas i hela landet och kunna möta arbetssökande i hela landet.

Nu inser jag, fru talman, att min talartid är slut. Jag får återkomma i nästa replik.

Fru talman! Nu ska jag komma direkt till saken så att Oliver Rosengren får sitt svar. Vi har också en politik på det här området.

Det är lite svårt att bemöta svepande exempel från kommuner när jag inte känner till vad som ligger bakom. Jag kan konstatera att det var den förra regeringen som tillsatte en utredning för att få på plats en aktivitetsplikt inom försörjningsstödet. Det är den nya regeringen varmt välkommen att fullfölja så att det blir verklighet av det.

Men det är inte bara det. Vi har också infört en utbildningsplikt för nyanlända som är i behov av utbildning för att komma i arbete. Därtill såg vi till att etableringsinsatserna blev en skyldighet och inte bara en rättighet som Moderaterna införde senast de satt i regeringsställning.

Vi har många goda exempel på vad vi har gjort för att ställa krav, som jag uppfattar att Oliver Rosengren far efter här. Men det är två sidor av myntet.

Det låter som att vi är relativt överens om att vi ska ställa krav på att människor ska göra allt vad de kan för att göra sig anställbara. Men det behövs också stöd. Det är uppenbart att det är här vi skiljer oss åt.

När vi nu går in i en lågkonjunktur väljer vi att fortsätta att satsa på arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen. Då väljer de högerkonservativa att skära ned med miljardbelopp.

På vilket sätt tror Oliver Rosengren att det kommer att få fler människor in i arbete?

Fru talman! Tack, Magnus Persson, för att du ger mig möjligheten att förtydliga detta!

Det är mycket riktigt så att vi socialdemokrater omfördelar 1 miljard från 1:13 som finansierar nystartsjobb och etableringsjobb till 1:3 där bland annat extratjänsterna låg men också andra viktiga arbetsmarknadspolitiska insatser som exempelvis arbetsmarknadsutbildningar med mera.

Anledningen till att vi gör denna omfördelning, utöver att vi säger nej till de neddragningar som Sverigedemokraterna och regeringen genomför av arbetsmarknadspolitiken, är att vi exempelvis ser att alla resurser som har avsatts för nystartsjobben inte har använts. Samtidigt är det så att nystartsjobben i mycket stor utsträckning går till personer som också utan stödet hade kunnat få dessa jobb. Det är ett stöd riktat till arbetsgivare för att sänka anställningskostnaderna. Och jag säger inte att det är dåligt. Vi står också bakom att vi ska ha nystartsjobben.

Men vi tycker att det är en obalans i fördelningen mellan anslagen. Och om man lyssnar på arbetsförmedlare och kommuner runt om i landet är det väldigt många som säger att om det är någonting som behövs är det att verktygslådan fylls på med mer förberedande insatser, och extratjänsterna var just ett sådant väldigt viktigt verktyg. Därför säger vi att eftersom allt ändå inte går åt av det som är avsatt för nystartsjobben omfördelar vi lite resurser där för att återinföra extratjänsterna. Samtidigt säger vi alltså nej till neddragningarna av det anslag som finansierar bland annat arbetsmarknadsutbildningar.

För att svara väldigt konkret på Magnus Perssons fråga är det alltså inte etableringsjobben som ska få mindre resurser.

Fru talman! Jag ska svara väldigt konkret: Nej, jag och Socialdemokraterna är inte intresserade av att frisera någon statistik. Det som vi är intresserade av är att få så många människor som möjligt in i reguljärt arbete.

Vad gäller extratjänsterna har vi aldrig sagt att det är en realistisk målsättning att 100 procent av alla som har fått en extratjänst går vidare direkt till ett reguljärt arbete.

För många är vägen in till arbetsmarknaden krokig. Den är inte alltid spikrak, utan det kan behövas en kedja av olika insatser under en längre tid. Vi får aldrig tappa hoppet om människor. Som socialdemokrat kommer jag aldrig att kapitulera inför arbetslösheten. Det behövs en bred palett av insatser. Och just extratjänsterna var ett sådant verktyg som vi såg framför allt riktas till utrikes födda kvinnor som ett bra verktyg för att få dem närmare egenförsörjning. Ibland kunde ett första steg vidare från extratjänsten vara att man kunde tillgodogöra sig en annan insats, exempelvis en arbetsmarknadsutbildning. Men det var en meningsfull sysselsättning, en meningsfull erfarenhet och ett viktigt stöd i klivet mot den reguljära arbetsmarknaden.

När jag talar med arbetsförmedlare och kommuner säger de väldigt unisont: Vad synd att de försvann. Vi hoppas att de kommer tillbaka.

Vi socialdemokrater vill, som sagt, återinföra extratjänsterna. Vi vill också lägga mer resurser på den övriga arbetsmarknadspolitiken - arbetsmarknadsutbildningar och så vidare - därför att människor är olika med olika behov. Därför behövs olika insatser, så också extratjänster.

Jag vill avsluta med att säga att extratjänsterna och andra subventionerade anställningar också är ett sätt att upprätthålla arbetslinjen därför att de sätter arbete som en väldigt tydlig norm om att man i Sverige förväntas gå till jobbet och försörja sig och sina barn. Ibland kan det första steget vara en subventionerad anställning för att ta klivet vidare till en reguljär.

(Applåder)

Fru talman! När jag gick hemifrån i förmiddags startade jag Spotifylistan över mest spelade låtar det här året. Det märks att det har varit valår; Moderata ungdomsförbundets låt Sverige jobbar gick igång. Det kan verkligen sägas vara ödets ironi när man är på väg till den här debatten för att tala om arbetslinjen.

När man läser och synar regeringens budget ser man dock att Moderaterna väljer bidragslinjen före arbetslinjen. Det är anmärkningsvärt ur många perspektiv att en regering som påstår sig vara både borgerlig och liberal väljer just bidragslinjen före arbetslinjen. I regeringens egen budget konstateras det vara "en följd av att de negativa effekterna för sysselsättningen och arbetslösheten av att bibehålla dagens nivå på arbetslöshetsersättningen bedöms vara större än de samlade positiva effekterna av övriga reformer".

Sverige behöver mer arbetslinje och mindre bidragslinje. Sverige behöver fler människor som går till jobbet varje morgon. Jag är glad att ledamoten lyfte upp just den delen och sa att det inte är Moderaternas politik. Men det börjar bli ett återkommande svar från den här regeringen: "Det tycker inte vi, och det tycker inte vi." Någon måste stå upp för helheten. Moderaterna har faktiskt statsministerposten, och ni presenterar en budget som går rakt emot arbetslinjen.

Jag vill fråga varför Moderaterna och den moderata finansministern väljer att prioritera höjd a-kassa före fler jobbskapande åtgärder.

Fru talman! Vi skulle inte sätta epitet på varandra, sa moderaten. Sedan säger han att vår politik är vänsterpolitik.

Man kan kolla i budgetförslagen. Vår politik är exakt det som vi utger oss för att vara - både borgerlig och liberal.

Jag är den förste att instämma i att Centerpartiet och Socialdemokraterna är två helt olika partier. Det är ingen hemlighet att vi har olika syn på arbetsmarknadspolitiken. Det är jag ganska glad över att vi kan säga, och jag tror att vi båda kan vara överens om det. Jag hade gärna sett att Moderaterna hade gjort likadant i stället för att acceptera Sverigedemokraternas hela politik på område efter område.

Ja, politik är att kompromissa. Men jag kan konstatera att när Centerpartiet kompromissade under förra mandatperioden inom ramen för januariavtalet blev det inte en bidragslinje. Då blev det en stor, historisk reformering av LAS, och det blev en stor, historisk reformering av Arbetsförmedlingen - sådant som Moderaterna inte orkade göra under de år vi samarbetade inom Alliansen. Då fanns det alltid någon som sa stopp. Men det fick Centerpartiet igenom. Vi har visat att vi kan kompromissa och stå upp för borgerliga liberala förslag såsom förändrad arbetsrätt, LAS och Arbetsförmedlingen.

Nu är det inte Socialdemokraterna, inte Vänsterpartiet, inte Miljöpartiet och inte Centerpartiet som styr. Det är Moderaterna. Ni säger: "Ni har haft åtta år på er." Men ni har också haft åtta år på er att förbereda er på att ta över makten. Det är helt uppenbart att ni inte har varit redo. När det gäller allt som inte står i Tidöavtalet ekar det nämligen tomt. Arbetslinjen är en sådan sak.

Min fråga till ledamoten blir: Vilka åtgärder kan ledamoten lova här kommer att öka arbetslinjen och minska bidragslinjen?

Fru talman! Högerregeringen och Sverigedemokraterna har tagit över makten i ett läge då sysselsättningsgraden är den högsta på 30 år och dessutom i EU:s absoluta toppskikt. Glädjande nog är också arbetslösheten lägre än när vi gick in i pandemin. Vi har förvisso för hög arbetslöshet. Det vill jag vara tydlig med att jag också tycker. Men det är ändå utifrån en styrkeposition på arbetsmarknaden, med sjunkande arbetslöshet, som den här regeringen har tagit över.

Det beror till stor del på att vi socialdemokrater har bedrivit en offensiv och aktiv arbetsmarknadspolitik med en bred uppsättning åtgärder anpassade efter de arbetssökandes behov i kombination med tydligare krav på den enskilda om vad som förväntas för att göra sig anställbar.

Fru talman! Nu går vi dock mot en lågkonjunktur. Alla, inklusive regeringen själv, gör bedömningen att arbetslösheten kommer att öka nästa år. Vi socialdemokrater väljer då att satsa på arbetsmarknadspolitiken och på vuxenutbildningen för att rusta människor, så att de står redo när det så småningom vänder igen. Men regeringspartierna och Sverigedemokraterna gör precis tvärtom. De skär ned.

Min enkla fråga till ledamoten från Moderaterna är: Hur tänker regeringen när man skär ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken med miljardbelopp samtidigt som vi går in i en lågkonjunktur?

Fru talman! Jag måste faktiskt börja med att bemöta lögnen som kom i slutet av Viktor Wärnicks replik. Han säger att vi socialdemokrater vill höja skatten för 1 miljon löntagare. Det är ren och skär lögn, fru talman.

Vi socialdemokrater höjer inga skatter i vårt budgetalternativ. Det vi gör är att vi säger nej till stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Det står jag för, med stolthet. Vi säger i detta tuffa läge nej till stora skattesänkningar för samhällets mest välbeställda för att i stället satsa de resurserna på ett utökat barnbidrag till familjerna runt om i vårt land och till ett tankstöd till personer i glesbygden som är beroende av bil. Vi stärker välfärden.

Viktor Wärnick säger att vi vill höja skatten. Det är lögn; det stämmer inte.

Fru talman! Jag skäms inte ett ögonblick för att vi socialdemokrater har en historia av att ha höga ambitioner och höga målsättningar för att bekämpa arbetslösheten i vårt land. Jag skäms inte ett ögonblick för det.

Det skulle vara intressant att höra om Viktor Wärnick har några tankar om vilken nivå på arbetslösheten som han tycker är acceptabel, om han själv har eller vågar ha några målsättningar och framför allt vad han är beredd att göra för att bekämpa den arbetslöshet som alla, inklusive regeringen, bedömer kommer nästa år. Det enda man gör är att man skär ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken och på vuxenutbildningen, som är till för att rusta människor i dåliga tider så att de står bättre rustade när det så småningom vänder uppåt igen.

Fru talman! Ni som fortfarande är pigga och alerta ska nu få höra vad Vänsterpartiet tycker kring arbetsmarknad och arbetsmiljö.

Jag vill först bemöta Moderaterna. Det är jätteorättvist att ni anklagar Socialdemokraterna för att höja skatten, för det gör inte Socialdemokraterna. Det brukar vara vi som gör det, för vi tänker att det är så man faktiskt finansierar en bra välfärd. Då har jag det sagt.

Fru talman! Vi har i dag ett ekonomiskt läge som präglas av hög inflation, stigande räntor och effekter av Rysslands krig i Ukraina. I detta läge är det centralt att värna de svenska hushållens ekonomi. Det är också dags att återupprätta det välfärdssamhälle som tidigare generationer har byggt upp.

Vänsterpartiet eftersträvar en samhällsutveckling med goda och jämlika förutsättningar för alla som bor och verkar i vårt land. Vi behöver en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet samtidigt som klimatomställningsarbetet accelereras betydligt för att vi ska nå våra klimatmål.

Sverigedemokraternas och regeringens budgetproposition präglas av en chockerande passivitet inför såväl stora strukturella samhällsproblem som effekterna av den pågående kostnadskrisen. Vänsterpartiet presenterar i sin budgetmotion en helt annan inriktning med kraftfulla åtgärder för att möta de utmaningar som finns.

Fru talman! Vänsterpartiets budgetalternativ innebär en inriktning på en mer ambitiös arbetsmarknads- och arbetslivspolitik än den som regeringen och Sverigedemokraterna står bakom. Vi förespråkar den positiva arbetslinjen med en politik för full sysselsättning i kombination med starka trygghetssystem som ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom och föräldraledighet samt när arbetslivet är slut.

Jag beklagar verkligen den negativa arbetslinje som präglar regeringens förslag, där redan utsatta grupper görs ännu mer utsatta. I dessa oroliga tider på väg in i en lågkonjunktur behövs i stället en enande politik och stärkta insatser för att rusta och stödja dem som står utan jobb.

Under de senaste åren har Arbetsförmedlingen genomgått en omfattande reformering som inneburit att en stor del av myndighetens verksamhet har privatiserats. Dessutom har myndigheten genomgått omfattande nedskärningar med följden att tusentals anställda sagts upp och ett stort antal lokala kontor lagts ned.

Vänsterpartiet är, hör och häpna, fortfarande starkt kritiskt till den pågående reformeringen och de nedskärningar som har genomförts inom Arbetsförmedlingen. Effekterna på lokal nivå är tydliga med stora brister i myndighetens lokala närvaro och stöd till dem som är arbetssökande.

Fru talman! Det är alltså hög tid att återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Fokus på området ska ligga på att förebygga och bryta långtidsarbetslösheten. Men regeringens inriktning är den omvända genom att den i ett läge med fortsatt hög arbetslöshet och en begynnande lågkonjunktur genomför kraftiga nedskärningar av de arbetsmarknadspolitiska programmen och insatserna.

Den effektivisering som regeringen säger sig vilja uppnå kommer med stor sannolikhet att innebära att man byter effektiva åtgärder i form av arbetsmarknadsutbildningar mot exempelvis inköp av matchningstjänster. Det är inte en ordning jag kan ställa mig bakom.

Utöver att avvisa de besparingar som regeringen vill se på området finns det skäl att skjuta till ytterligare medel för att ge fler arbetslösa möjligheten att delta i arbetsmarknadsutbildning. Dessutom finns det skäl att förbättra förutsättningarna för nyanländas etablering på den svenska arbetsmarknaden. Genom ökade resurser är det möjligt att förstärka det statliga ansvaret och utöka satsningarna på etableringen.

Fru talman! En arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet är avgörande för att skapa starka och trygga löntagare. För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett nytt jobb som motsvarar hans eller hennes kompetens behöver arbetslöshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning. Under de senaste decennierna har arbetslöshetsförsäkringen dock försämrats.

Det är visserligen välkommet att regeringen står bakom att förbättringarna som genomfördes under pandemin ska gälla även framgent, men ytterligare förstärkningar behövs. För att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som en inkomstförsäkring krävs under kommande år permanenta förbättringar där staten tar sitt ansvar och skjuter till de resurser som behövs.

Under 2023 vill Vänsterpartiet gärna se en kraftig förstärkning av anslaget för att göra de tillfälliga kvalificerings- och ersättningsreglerna permanenta, ändra ersättningsnivån till 80 procent under hela ersättningsperioden och höja taket för hela ersättningsperioden. Samtidigt finns det skäl att höja grundbeloppet och ersättningarna i aktivitetsstödet i relation till höjningen av taket.

Fru talman! När det gäller arbetslivspolitiken vill jag väldigt gärna framhålla den avgörande betydelse som Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet har för arbetstagarnas arbetsmiljö. För att Arbetsmiljöverket ska kunna utföra fler inspektioner krävs fler arbetsmiljöinspektörer och såklart ett kraftigt förstärkt stöd för att kunna anställa dessa personer. Det är olyckligt att regeringen inte ser det behov som finns av att stärka inspektionsverksamheten.

Slutligen bör den regionala skyddsombudsverksamheten ges ökat ekonomiskt stöd. De regionala skyddsombuden har verkligen en central roll i arbetsmiljöarbetet, i synnerhet vid arbetsställen där arbetsstyrkan varierar och vid mindre arbetsställen där det kan vara svårt att rekrytera ett lokalt skyddsombud.

Fru talman! Eftersom Vänsterpartiets förslag till anslag på det här området ligger över den nivå som riksdagen bestämt kan jag dessvärre inte reservera mig till förmån för ett eget förslag utan lämnar ett särskilt yttrande.

Tack så jättemycket för att ni hade tid att lyssna!

(Applåder)

Fru talman! Jag avstår från att tillrättavisa ledamoten när det gäller hans snack om skattesänkningar och skattehöjningar. Jag tycker att min kollega Teresa Carvalho tydligt har talat om vad det är som finns i vårt budgetförslag när det gäller högre eller lägre skatter.

Precis som ledamoten sa i sitt anförande omfattar ju detta anslag inte bara det som handlar om den aktiva arbetsmarknadspolitiken utan också arbetslivspolitiken. Vi socialdemokrater har gjort väldigt mycket och tagit ett flertal initiativ för att förhindra och stoppa arbetslivskriminaliteten i Sverige. Arbetslivskriminalitet handlar om att företag systematiskt bryter mot arbetsmiljöregelverket och dumpar villkor och löner för de anställda.

Vi har påbörjat ett kraftfullt arbete för att komma åt detta genom fler myndighetsgemensamma kontroller, tillsättande av en delegation mot arbetslivskriminalitet och en åtgärdsplan för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Att stoppa arbetslivskriminaliteten är en viktig del av den före detta regeringens arbetsmiljöstrategi.

Med tanke på hur nedprioriterad arbetslivspolitiken tidigare har varit hos högerpartierna är jag orolig för hur detta kommer att se ut framöver. Därför undrar jag hur högerregeringen kommer att ta arbetet med att stoppa arbetslivskriminaliteten vidare.

Fru talman! De senaste mandatperioderna har den svenska och globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i svensk ekonomi och skapat stora utmaningar på svensk arbetsmarknad. Vår ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor, och vi är troligen på väg in i eller till och med befinner oss i början av en lågkonjunktur. Detta kommer också att påverka arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka och sysselsättningen falla tillbaka.

I dag är närmare 331 000 människor öppet arbetslösa eller inskrivna i arbetsmarknadspolitiska program. 188 000 av dem är utrikes födda, varav majoriteten är födda utanför Europa. Många av dessa personer har också varit arbetslösa i mer än 12 månader. Arbetslösheten är i hög grad resultatet av en misslyckad jobbintegration. För att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet och för att fler vuxna ska kunna försörja sig själva måste dörren till svensk arbetsmarknad öppnas på vid gavel. Arbetslöshet är många gånger väldigt tärande för den enskilde, samtidigt som den bidrar till stora kostnader för det offentliga och utgör en otroligt outnyttjad potential för samhället.

Under förra mandatperioden fick Centerpartiet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad med en moderniserad arbetsrätt och omfattande omställningspaket, av matchningen och av mottagandet av nyanlända. Dessa reformer behöver fortsätta att genomföras för att få effekt fullt ut.

Men detta räcker inte. Fortfarande stänger höga kostnader för att anställa ute människor från arbetsmarknaden. För att möjliggöra fler enkla jobb och därmed fler vägar in på arbetsmarknaden behövs både förstärkt utbildning, lägre kostnader för att anställa, nya anställningsformer och en bättre introduktion till arbetsmarknaden.

Trots att arbetslösheten spås öka råder samtidigt fortfarande arbetskraftsbrist i många sektorer. Samtidigt som arbetslösheten är hög skriker många företag efter arbetskraft, och inom många branscher hittar företag trots utannonserade tjänster inte den kompetens som de är i så stort behov av. Matchningen är ett gigantiskt problem på vår arbetsmarknad och inte minst för svenska företag.

För att förbättra matchningen drev Centerpartiet igenom en historisk reformering av Arbetsförmedlingen. Arbetslösa ska få hjälp från effektiva, fristående och resultatbaserade aktörer. Den reformerade modellen för fristående matchningsaktörer har dock ännu inte genomförts fullt ut, och det är delvis problematiskt. Arbetsförmedlingen använder i stället ett mellansteg, Kundval Rusta och Matcha, "Krom", som inte har en lika tydlig profil mot resultat och inte lika tydligt som avsett belönar insatser för de mest utsatta.

Trots dessa begränsningar, och trots att det tog lång tid att införa, har en mycket stor andel av de arbetslösa som fått hjälp via Krom gått vidare till arbete och utbildning. Det är tydligt att reformeringen verkligen behövdes.

Problemet är att regeringen inte ger Krom de ekonomiska resurser som krävs för att nå dess fulla potential samtidigt som Arbetsförmedlingens organisation har haft svårt att anvisa arbetslösa till fristående matchningsaktörer. Endast en mindre del av de arbetslösa, mellan en fjärdedel och en femtedel, har därför fått tillgång till en effektiv, fristående matchningsaktör, vilket kraftigt hämmat effektiviteten inom arbetsmarknadspolitiken.

Samtidigt har många framgångsrika projekt som Arbetsförmedlingen bedrivit i samarbete med kommuner avvecklats i brist på resurser. Regeringen föreslår minskade resurser till dessa många gånger framgångsrika och fristående delar av arbetsmarknadspolitiken. För att motverka detta föreslår Centerpartiet medel för att säkerställa att anslagsnivåerna för bland annat matchningsaktörer inte sjunker.

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken är också beroende av att Arbetsförmedlingen är närvarande i alla delar av landet - både där det finns stora arbetskraftsbehov och där det finns stora behov för utsatta personer att boka fysiska möten.

Arbetsförmedlingens närvaro i hela landet kan inte understrykas nog. Trots detta har Arbetsförmedlingen de senaste åren strypt resurserna till de minsta lokala kontoren i en strävan efter att centralisera verksamheten, trots tydliga direktiv i regleringsbrev om att återupprätta den lokala verksamheten runt om i hela landet. Detta är ett stort problem som regeringen omgående behöver ta tag i. Vi har inte råd att ha en fungerande arbetsmarknadspolitik endast i delar av landet, utan den behövs i hela Sverige.

Fru talman! Under förra mandatperioden fick Centerpartiet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad. Nu måste regeringen vårda, utveckla och växla upp de verktyg som Centerpartiet gett den. Samtidigt behövs stora reformer för att fler ska gå från arbetslöshet till jobb.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka utskottskansliet för gott arbete under hösten och önska både kansliet och talmanspresidiet en god jul.

Fru talman! Jag delar helt Camilla Mårtensens analys att vi är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att öka. Allt tyder på det. Därför blir jag lite orolig när Liberalerna med stöd av SD nu drar ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken helt och hållet.

I budgeten kan vi läsa att man smalnar av den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan och försämrar möjligheterna att anpassa insatser efter den arbetssökandes behov.

Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag minskas nästa år med 219 miljoner kronor. Det påverkar både löner och inte minst lokaler. Det innebär i praktiken att man sänker ambitionsnivån för myndigheten. För att kunna utföra sitt arbete kommer den att tvingas göra omprioriteringar i sin verksamhet.

Inte nog med det - vi ser också neddragningar av förvaltningsanslaget för 2024 trots att vi, som ledamoten var inne på, är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att öka.

Jag menar att Arbetsförmedlingen behöver finansiell stabilitet och lugn och ro för att fokusera på sitt uppdrag. Den behöver framförhållning men också en långsiktig plan för att klara av långtidsarbetslösheten men också stärka sin lokala närvaro.

Med anledning av detta vill jag fråga ledamoten om Liberalerna anser att Arbetsförmedlingen står väl rustad när vi nu är på väg in i lågkonjunktur och kommer att få ökad arbetslöshet.

Fru talman! Man kan väl konstatera att M-KD-SD-budgeten 2019 påverkade både programmen och förvaltningsanslaget. Det fick enorma konsekvenser när vi gick in i pandemin 2020. Man tvingades minska lokal närvaro och säga upp 3 500 anställda. Det påverkade självklart förutsättningarna för Arbetsförmedlingen att fokusera på kärnuppdraget. Men den diskussionen kommer vi att fortsätta.

Ledamoten var också inne på vuxenutbildningen och de arbetsmarknadsinriktade yrkesutbildningarna, som jag tycker är väldigt viktiga. Men när man tittar i budgeten kan man, liksom LO som räknat på detta, konstatera att 25 000 platser försvinner från yrkesvux, komvux och folkhögskola med mera som en effekt av den här budgeten.

Representanter för arbetsgivarna är också lite förbannade. I en artikel i Svenska Dagbladet den 11 december skriver företrädare för tåg, bygg och utbildningsbranschen följande: "När man skär ned kapar man därmed medvetet näringslivets möjligheter till ny kompetens och tillväxt." Rubriken är "'Kristersson sviker löfte om yrkeshögskolan'".

Det vi ser nu är färre platser, inte minst på yrkeshögskolan. Det stämmer inte riktigt med vad regeringen vill. Ett exempel är att man vill rusta människor inför en sådan kris som vi är på väg in i nu.

Jag skulle gärna vilja höra hur Liberalerna tänker hantera den utmaning vi har med missmatchning på svensk arbetsmarknad. Vi behöver rusta fler för att kunna ta de jobb som finns. Samtidigt har vi hög långtidsarbetslöshet. Hur ska det gå ihop nu när man drar ned på möjligheterna till vuxenutbildning?

Fru talman! Jag har alla mina fingrar kvar. Det hade mycket väl kunnat vara annorlunda. Det är ingen skillnad mellan min gamla arbetsplats och andra industrier. Jag hade en bra arbetsgivare som ville väl och bra skyddsombud, och det fanns ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete. Men det var också en arbetsplats med gamla maskiner där man inte lyckats bygga bort alla risker, något som medfört olyckor, skador och, hur illa det än låter, flera förlorade fingertoppar. På denna arbetsplats har man givetvis fortsatt att ständigt se över skyddsutrustningen och möjligheten att bygga in maskindelar utan att försvåra arbetet. Man har systematiskt jobbat för en säkrare arbetsplats.

Ibland pratar vi om den mänskliga faktorn som orsak till olyckor och ohälsa, som om detta inte går att påverka för att vi är just människor. Men det är för att vi är just människor och ibland fattar snabba och inte så väl övervägda beslut eller helt enkelt klantar till det och gör som människor gör när de är lite stressade som man ständigt måste jobba för att minimera risker på jobbet så att ingen kommer till skada. Man behöver också planera och organisera arbetet efter dem som jobbar, inte enbart efter det jobb som ska göras.

Fru talman! Inom utgiftsområde 14 finns det som alla andra talat om under denna debatt: den aktiva arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen - eller den snart inte lika aktiva arbetsmarknadspolitiken efter regeringens och Sverigedemokraternas nedskärningar.

I denna del av budgeten finns också det som handlar om arbetslivet: anslagen till Arbetsmiljöverket, de regionala skyddsombudens verksamhet och Myndigheten för arbetsmiljökunskap. De är i förhållande till andra poster i utgiftsområdet ganska små, men arbetsmiljön har avgörande inverkan på vårt arbetsliv. Den är påtaglig och känns i kroppen, i axlar och rygg och i form av oro eller välbefinnande. Vi spenderar en stor del av vår vakna tid på arbetet, och hur ljus, buller, arbetsställning och stämningen mellan arbetskamrater ter sig har stor inverkan på vårt mående. När man har ett utvecklande arbete, en bra chef och fina arbetskamrater mår man bra, kanske till och med bättre än när man gick till jobbet på morgonen. En god arbetsmiljö bidrar till välbefinnande och hälsa.

En bristfällig arbetsmiljö, däremot, kan vara livsfarlig. Den yttersta konsekvensen av en dålig arbetsmiljö är när någon förolyckas, när någons förälder, syskon eller barn går till jobbet för att aldrig komma hem igen. Under detta år har bristande rutiner, riskanalyser och underlåtenhet att upprätta skydd resulterat i att 44 personer har mist livet på jobbet. Det är 44 personer som aldrig mer kommer hem. Ingen ska behöva riskera livet på jobbet, inte heller av jobbet. Denna målsättning är det enda rimliga, och den är en del av den förra socialdemokratiska regeringens arbetsmiljöstrategi som beslutades 2020 och gäller till 2025.

Fru talman! Målen i strategin handlar utöver nollvisionen bland annat om att fler ska orka jobba till pensionen och att regelverk ska anpassas efter hur arbetslivet utvecklas. Det handlar om förbättrad forskning och kunskap på arbetsmiljöområdet och om behovet av en översyn av regelverket för att se hur man kan stärka arbetsmiljön i kvinnodominerade sektorer.

Det sista målet i strategin handlar om en arbetsmarknad utan brott och fusk. Arbetslivskriminaliteten är utbredd i Sverige. När företag medvetet fuskar, bryter mot lagen och utnyttjar människor på arbetsmarknaden påverkar det seriösa företag, löntagare och hela samhället.

Seriösa företag riskerar att konkurreras ut av dem som dumpar arbetsvillkor och löner. Arbetsmiljön är undermålig och många gånger rent livsfarlig när arbetsgivare bryter mot regler och lagar och inte gör de insatser som krävs för att skydda arbetarna och som seriösa företag vanligtvis gör.

Arbetslivskriminaliteten är inte heller åtskild från annan kriminalitet utan har ofta kopplingar till grov organiserad brottslighet.

Vi socialdemokrater vill att det ska vara svårt att fuska, enkelt att åka dit och kännbart att bli straffad. Därför inrättade vi i regeringsställning myndighetssamverkan med gemensamma kontroller av arbetsplatser, en nationell strategi med åtgärdsplan och nya regionala center - allt för att förstärka arbetet mot arbetslivskriminalitet och samla samhällets resurser för att på bästa sätt motverka denna kriminalitet. Under 2021 tillsattes även en delegation som ska stötta arbetet för att motverka arbetslivskriminalitet samt öka och sprida kunskap om densamma.

Det myndighetsgemensamma arbetet har ökat möjligheten att stoppa aktörer som bryter mot arbetsmiljöregelverket och andra regler. Vi har höjt ambitionerna och steg för steg byggt upp ett kraftfullt och samordnat arbete mot fusk, rena lagbrott och människohandel på arbetsmarknaden.

Fru talman! I arbetet med att förbygga risker är stark lagstiftning och tydliga föreskrifter oerhört viktiga. Men inget av det är verkningsfullt om det inte följs upp och kontrolleras. Arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser behöver vara ständigt pågående, systematiskt och i samverkan. I det arbetet är starka och kunniga skyddsombud avgörande.

Skyddsombuden gör ett livsviktigt arbete för sina arbetskamrater på arbetsplatsen. De har just på grund av att de dagligen finns på arbetsplatsen möjlighet att upptäcka brister i arbetsmiljön och på ett naturligt sätt bli uppmärksammade på när det kan vara risk för skada eller ohälsa.

Arbetsmiljöarbetet handlar mycket om samverkan, men ett skyddsombud måste kunna vara tuff när det krävs. Skyddsombud ska kunna ifrågasätta ledningen, påtala brister och våga stoppa arbetet om det finns säkerhetsrisker och risk för liv. Då behöver man någon som backar upp en. Fackliga organisationer har denna styrka och möjlighet. Utan uppbackning riskerar vi svagare skyddsombud och i förlängningen sämre arbetsmiljö på våra arbetsplatser.

Fru talman! Det finns över 1 500 regionala skyddsombud i Sverige, motsvarande cirka 280 årsarbetskrafter. Det är personer som bredvid sitt ordinarie arbete stöttar arbetstagare på arbetsplatser som själva inte valt något skyddsombud. De är skyddsombud med erfarenhet av skyddsarbete på liknande arbetsplatser och utses av fackliga organisationer. Staten bidrar med ungefär hälften av vad verksamheten kostar. Resterande bekostas av fackförbunden själva. De regionala skyddsombuden besitter gemensamt en bredd av kompetens och erfarenhet som skulle vara omöjlig att ersätta.

Vi socialdemokrater vill i motsats till högerregeringen och Sverigedemokraterna ge de regionala skyddsombuden tillträdesrätt till fler arbetsplatser än i dag, vilket skulle bidra till en bättre arbetsmiljö på fler arbetsplatser.

Arbetsmiljöverket har en nyckelroll i arbetet med arbetsmiljöstrategin och den utökade nollvisionen och i arbetet med att motverka arbetslivskriminaliteten. Det behövs en myndighet som har tillräckliga muskler att kontrollera och agera mot brister på våra arbetsplatser.

Därför föreslår vi socialdemokrater i vårt budgetförslag att anslaget till Arbetsmiljöverket höjs med 100 miljoner i förhållande till regeringens förslag. Vi vill säkerställa att fler inspektörer kan anställas. Inspektionerna är kärnan i myndighetens verksamhet, och fler inspektioner är avgörande när vi socialdemokrater vill stärka arbetsmiljöarbetet och kampen mot arbetslivskriminaliteten.

Med tanke på hur högerregeringar tidigare har agerat i fråga om arbetslivspolitik fanns det en stor oro bland människor som är engagerade i arbetsmiljöfrågor inför regeringens budgetpresentation.

När högerpartierna senast regerade i Sverige nedmonterades arbetslivspolitiken. Arbetslivsinstitutet och Arbetsmiljöverket fick väldigt mycket mindre resurser. Arbetslivsinstitutet fick läggas ned, och Arbetsmiljöverket fick säga upp en tredjedel av sina inspektörer.

I årets budgetproposition sker inga neddragningar av resurserna till Arbetsmiljöverket, men några höjda ambitioner är det inte tal om från högerregeringens och SD:s sida, detta trots att ministern med ansvar för frågorna menar att arbetet är prioriterat.

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen har under sin tid vid makten tagit fram två arbetsmiljöstrategier med nollvision för dödsolyckor och i den senaste även en nollvision för dödsfall som är orsakade av jobbet. Vi har höjt anslagen till Arbetsmiljöverket, och man har återigen kunnat utbilda och anställa fler inspektörer - ett arbete som behöver fortsätta för att vi ska kunna nå målet om en inspektör per 10 000 arbetstagare i enlighet med ILO:s rekommendation.

Den socialdemokratiska regeringen inrättade en ny myndighet för arbetsmiljökunskap år 2018. Vi har påbörjat återuppbyggnaden av en kraftfull arbetsmiljöpolitik genom en ny myndighet och mer resurser för Arbetsmiljöverkets viktiga insatser. Frågan är om det jobbet kommer att tas vidare av högerregeringen eller om arbetsmiljöfrågorna återigen kommer att nedprioriteras. Det återstår att se, men vi socialdemokrater kommer att fortsätta jobba för en kraftfull arbetsmiljöpolitik som förebygger ohälsa och olycksfall, som kan sätta stopp för arbetslivskriminaliteten och som kan skapa ett hållbart och utvecklande arbetsliv.

Fru talman! Tack, Magnus Persson, för frågan! Vi har i alla fall det gemensamt att arbetsmiljöfrågorna engagerar oss båda.

Jag tänker att det är någonting som Magnus Persson glömmer när han talar om att han vill att fler skyddsombud ska kunna besöka ännu fler arbetsplatser, och det är att han vill skilja dem från fackföreningsrörelsen och ta bort fackföreningsrörelsens möjlighet att utse de regionala skyddsombuden. Det gör ju i sin tur att dessa skyddsombud blir svagare.

Om det nu är så att man ska använda ungefär de anslag som man i dagsläget har för att i stället anställa statliga inspektörer som ska ersätta de regionala skyddsombuden kommer det inte att räcka. Vi kommer absolut inte att kunna få den bredd av kunskap och erfarenhet och branschkunskap som de regionala skyddsombuden i dagsläget besitter.

Om det skulle vara helavlönade inspektörer motsvarar kostnaden ungefär 100-105 inspektörer om de skulle vara anställda helt av staten. Det kan man jämföra med de 1 500 som finns i dag. Den kostnaden motsvarar 280 årsarbetskrafter. Risken med de förslag som Sverigedemokraterna lyfter fram är att vi får sämre kompetens bland skyddsombuden och att de blir färre, helt enkelt.

Det finns inget hinder för Arbetsmiljöverket att göra inspektioner på de arbetsplatser där i dagsläget de regionala skyddsombuden inte har tillträdesrätt. Men när vi har lagt fram detta förslag har man inte ens velat ta steget att låta de regionala skyddsombuden kunna besöka de arbetsplatser som har kollektivavtal, alltså där det faktiskt finns ett avtalsförhållande mellan fackföreningsrörelsen och arbetsgivaren. Man har i stället sagt stopp och velat skilja de regionala skyddsombuden från fackföreningsrörelsen.

Fru talman! Jag skulle inte säga att vare sig jag som socialdemokrat eller de fackföreningar som jag har lite närmare kontakt med politiserar uppdraget. Jag har själv en uppfattning om detta och har frågat hur väl man skiljer mellan det som arbetsgivaren ibland kritiserar - att man värvar medlemmar eller pratar om andra saker när man är ute som regionalt skyddsombud - och själva uppdraget som regionalt skyddsombud. Man särar på den vanliga fackliga verksamheten och de regionala skyddsombudens verksamhet i väldigt hög grad för att man just har det statliga anslaget att förhålla sig till.

Jag skulle säga att detta inte är något som är politiserat. Det är inte knutet till vare sig politiken eller Socialdemokraterna på det viset.

Däremot är det ingen rättighet att vara skyddsombud. Skulle vi sära på fackföreningsrörelsen och skyddsombuden skulle ju skyddsombuden stå utan uppbackning till exempel när arbetsgivaren kanske får för sig att stämma ett skyddsombud för att man har stoppat arbetet, alltså för att skyddsombudet och arbetstagarna på arbetsplatsen har sett att det är så pass stor risk att man har valt att lägga ett skyddsombudsstopp. Om arbetsgivaren då får för sig att stämma skyddsombudet står skyddsombudet sig ganska slätt utan någon bakom sig. Om du inte har en fackförening eller någon annan stark organisation bakom dig, vilken det nu skulle kunna vara när det handlar om parterna på arbetsmarknaden, är du ganska svag som skyddsombud.

Den svenska modellen bygger på jämnstarka parter på arbetsmarknaden. Där är också arbetsmiljön en viktig del av partsmodellen. Många kollektivavtal har också tagit upp frågan om arbetsmiljö. Det finns en hel del avtal kring arbetsmiljö.

Då är frågan hur man tycker att man kan skilja just arbetsmiljöarbetet från partsmodellen. Vad är det som sticker ut så mycket när det kommer till arbetsmiljöarbete som gör att man kan skilja ut just den frågan?

(Applåder)

Herr talman! Tack, Saila Quicklund, för att vi får lägga lite mer tid på att diskutera arbetsmiljö och arbetslivspolitiken!

När vi har ökande sjuktal och ökad stress och arbetsbelastning inom arbetslivet, inte minst inom äldreomsorg och offentliga verksamheter i övrigt, är det viktigt att vi tar oss an de utmaningarna och har en politik som möter det.

Vi socialdemokrater har steg för steg sedan 2014 ökat anslagen till Arbetsmiljöverket och förstärkt en hel del regler om arbetsmiljön. Vi har också tagit fram arbetsmiljöstrategier för att kunna möta de utmaningar som finns inom arbetslivet och arbetsmiljöpolitiken.

Vi har växlat upp. Men jag tror att vi också fortsatt behöver växla upp än mer. Vi ser det som ledamoten Quicklund lyfter fram. Vi har en ökad stress och arbetsbelastning inom arbetslivet. Därför behöver vi också växla upp både genom anslag till kommuner och regioner och inom arbetslivspolitiken genom höga anslag till exempelvis Arbetsmiljöverket.

Precis som ledamoten säger är det väldigt många som uppger att de har besvär av trötthet och värk som kan kopplas till arbetet. Ett effektivt sätt att hålla nere arbetsbelastningen inom offentlig verksamhet är att se till att regioner och kommuner inte behöver säga upp personal. Men den här regeringen prioriterar annorlunda.

Jag undrar: Vilka andra sätt ser ledamoten kan vara effektiva för att minska arbetsbelastningen för anställda inom välfärden?

Herr talman! Det är fantastiskt att vi i dryga sex timmar har debatterat och diskuterat arbetsmarknadspolitik. Det känns som att väldigt mycket har blivit klarare. Det är roligt att fortsätta att tala om arbetsmarknadspolitik en liten stund till, herr talman.

Man kan konstatera att Finansdepartementets senaste prognos, Konjunkturinstitutet och LO-ekonomerna med flera pekar på att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att öka nästa år.

Även i Arbetsförmedlingens senaste rapport om utvecklingen på arbetsmarknaden konstateras att arbetslösheten kommer att öka och att det kommer att vara tuffast för personer som har varit utan arbete i mer än tolv månader, det vill säga långtidsarbetslösa.

Drygt 144 000 personer hade i oktober varit utan arbete i tolv månader eller mer, vilket motsvarar nästan hälften av alla inskrivna arbetslösa.

Regeringen skriver i sin budget att "svagare efterfrågan på arbetskraft och stigande arbetslöshet innebär att personer med en svag anknytning till arbetsmarknaden drabbas särskilt hårt".

Det är oroväckande att Sverigedemokraterna och regeringen på grund av ideologiska skygglappar inte förmår att se denna utmaning på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Inte heller blir man lugn av regeringens budget för nästa år. Nu när vi är på väg in i en lågkonjunktur och vet att arbetslösheten kommer att öka väljer Sverigedemokraterna och regeringen att skära ned på arbetsmarknadspolitiska program. Det avsätts knappt 7 miljarder kronor på program och insatser. Det kan jämföras med 13 miljarder kronor under högkonjunkturåret 2018.

Herr talman! Regeringens nedskärningar är obegripliga i ett läge när långtidsarbetslösheten stigit och bedöms öka än mer. Men en budgetpost föreslås öka - som vi också diskuterat tidigare - nämligen för nystartsjobben. Sverigedemokraterna och regeringen ser nystartsjobben som en subventionerad anställning med goda resultat som ska utökas.

Låt mig understryka att nystartsjobben bygger på en rättighetslagstiftning. Aktiviteten i ekonomin minskar med ökade varsel. När vi tittat på siffrorna för oktober har vi sett att varslen ökat inte minst inom tjänstesektorn. Det är troligt att pengarna till nystartsjobben inte kommer att utnyttjas fullt ut.

Det finns en risk att regeringen hamnar i en situation där medel för arbetsmarknadspolitiska program och insatser, såsom introduktionsjobb och arbetsmarknadsutbildningar, inte räcker under 2023, medan medel för nystartsjobb troligen kommer att lämnas tillbaka till staten.

Herr talman! Det vore olyckligt om medel som kunde ha använts till att bekämpa långtidsarbetslösheten - inte minst i ett läge när många människor står på kö för att ta del av insatser och när arbetsgivare har svårigheter med att hitta utbildad arbetskraft - i ett sådant läge återlämnas, något som jag anser skulle skada legitimiteten för arbetsmarknadspolitiken.

Herr talman! Låt mig också konstatera vad vi ser som litar på forskningen och tar del av forskningsresultat. De visar att man kan identifiera en rad problem med konstruktionen för nystartsjobb. Forskningen skriver att det kan bidra till missbruk men också till dödviktseffekter i ekonomin. Många som ändå skulle ha fått jobbet utan stödet kommer ändå att få stödet. Egentligen skänker man bort pengarna till arbetsgivarna i det fallet.

Herr talman! För att minska det stora antalet långtidsarbetslösa under de kommande åren krävs en kombination av olika insatser inom arbetsmarknadspolitiken, men också inom en rad andra politikområden. Samtidigt behöver fler långtidsarbetslösa ta del av utbildningsinsatser för att öka sina chanser att etablera sig på arbetsmarknaden på sikt.

I stället väljer SD och högerregeringen - något vi också har debatterat tidigare - att skära ned på antalet platser inom vuxenutbildningen, det vill säga komvux, yrkesvux, yrkeshögskolan och folkhögskolan. Nästa år försvinner 25 000 platser. Det är vad LO har räknat med. Det är utbildningar som leder till jobb.

Herr talman! Många av dem som står längre ifrån arbetsmarknaden behöver också gå till olika former av subventionerade anställningar. Genom subventionerade anställningar erhåller de arbetslivserfarenhet, språkträning och nätverk.

De inskrivna arbetslösa som bedöms stå särskilt långt ifrån arbetsmarknaden behöver ofta ett intensifierat stöd och inte sällan en kedja av insatser där utbildning kombineras med exempelvis arbetspraktik. För att motverka ett ökat inflöde i långtidsarbetslöshet handlar det i stor uträckning om att sätta in rätt insats i rätt tid.

Subventionerade jobb är ett viktigt komplement till utbildningsinsatser och förmedlingsstöd för grupper med svag arbetsmarknadsanknytning. I detta sammanhang är neddragningar och avveckling av extratjänster, något som vi har debatterat tidigare, som M, KD och SD drev igenom förra mandatperioden, problematiska.

Herr talman! För att fler ska komma i arbete krävs som sagt en väl fungerande och aktiv arbetsmarknadspolitik i hela landet. Arbetsförmedlingens uppdrag är att se till att den aktiva arbetsmarknadspolitiken finns och fungerar i hela landet. Därför bör Arbetsförmedlingen i större utsträckning än i dag ges långsiktiga och stabila förutsättningar att välja arbetsmarknadspolitiska insatser efter den enskilde arbetssökandes behov.

Därför är det helt ofattbart att Sverigedemokraterna och regeringen inte ser problemet, och jag får inte kalkylen att gå ihop. Vi har en ökande arbetslöshet som kräver att den aktiva arbetsmarknadspolitiken rustas upp kraftigt. Men jag kan inte se någon upprustning, vare sig i slottsavtalet eller i regeringens höstbudget.

Även Arbetsförmedlingen, som är statens expertmyndighet, lyfter i sitt budgetunderlag till regeringen fram att myndigheten behöver mer resurser. Man kan konstatera att det är en myndighet som redan är underbemannad och som yrkar på att anslagsnivån för förvaltningsanslaget - i detta fall som finansierar både personalens löner och kontor - för kommande år ska ligga på samma nivå som 2021, det vill säga på drygt 7,8 miljarder kronor, vilket är väsentligt mer än vad regeringen föreslår i sin budget.

Herr talman! Det är svårt att se hur dessa minskade ambitioner för Arbetsförmedlingen ska gå ihop med Sverigedemokraternas och regeringens ambitioner om att minska långtidsarbetslösheten och om att exempelvis öka antalet deltagare i arbetspraktik som kräver handpåläggning och anvisningskapacitet.

Tidigare nedskärningar av förvaltningsanslaget - då tänker jag på MKDSD-budgeten för 2019, som då tvingade Arbetsförmedlingen att säga upp 3 500 anställda - har haft betydande påverkan på stödet för personer med funktionsnedsättning, vilket syns i bland annat att antalet personer som har fått lönebidrag, antalet beviljade arbetshjälpmedel och personliga biträden har minskat och att handläggningstiderna på Arbetsförmedlingen har ökat. Det är rimligt att förvänta sig liknande konsekvenser i och med kommande års minskade förvaltningsanslag.

Herr talman! Till skillnad från SD och regeringen tillför vi socialdemokrater mer resurser till både Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag och program. För oss socialdemokrater är det tydligt att en sänkt arbetslöshet och förbättrad kompetenshöjning kan gå hand i hand. Man kan slå båda flugorna i en smäll, men med rätt utformad arbetsmarknadspolitik.

Men Sverigedemokraternas och regeringens repressiva flugsmälla kommer varken att trycka ned arbetslösheten eller motverka brist på arbetskraft.

Herr talman! Jag vill tacka alla ledamöter i utskottet. I drygt sex timmar har vi diskuterat arbetsmarknadspolitik. Jag vill också tacka vår fantastiska kanslipersonal och alla ledamöter i kammaren som har varit här och lyssnat på oss. Och sist men inte minst vill jag tacka herr talmannen. Jag önskar en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka Oliver Rosengren för hans anförande. Det var ett anförande som minst sagt förpliktar inför denna mandatperiod då Moderaterna leder regeringen.

Vi är överens om att arbetslösheten i vårt land är för hög. Men om vi nu ska beskriva verkligheten som råder vid den tidpunkt då regeringen har tagit över makten tycker jag inte att vi bara ska titta på arbetslösheten. Jag tycker också att det förtjänar att uppmärksammas att vi har den högsta sysselsättningsgraden på 30 år och som också är i det absoluta toppskiktet i Europa. Vi ska inte heller glömma bort att vi under den föregående mandatperioden hade en omfattande krissituation med en pandemi som lamslog stora delar av världen, då den socialdemokratiska regeringen förde en aktiv politik och satte in åtskilliga krispaket som räddade tusentals jobb.

Om läget är så nattsvart som Oliver Rosengren målar upp det som blir min fråga varför regeringen inte gör någonting här och nu för att mota bort den arbetslöshet som väntas stiga nästa år.

Vi hör om att regeringen, om ekonomin så tillåter, kanske kommer att återkomma med utredningar och förslag som rör skatter och bidrag. Men vad gör regeringen här och nu för att mota bort arbetslösheten?

Sanningen är att man inte gör någonting mer än att skära ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen. Då undrar jag hur regeringen har tänkt när man skär ned med miljardbelopp samtidigt som vi går in i en lågkonjunktur.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten för svaret, även om jag nog tycker att det ekar rätt tomt. Det är inte så konstigt, för sanningen är ju att regeringen inte gör något här och nu för att möta den arbetslöshet som väntas stiga nästa år, inget annat än att skära ned på resurserna till arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen. Nu säger Oliver Rosengren att man satsar på vuxenutbildningen. Men sanningen är ju att det är 1 miljard mindre som avsätts nästa år jämfört med i år.

Man kan inte påstå att de högerkonservativa genomför ett skolboksexempel direkt på hur man bäst hanterar en lågkonjunktur, herr talman. I stället för att gasa i uppförsbacke och använda tiden till att rusta de arbetssökande med de färdigheter som kommer att krävas när konjunkturen så småningom vänder igen väljer regeringen och Sverigedemokraterna att bromsa och skära ned.

Samtidigt hör vi här hur man förväntar sig att få ut mer effekt av mindre resurser. I bästa fall är det ett klassiskt borgerligt önsketänkande. Men i värsta fall, herr talman, är det vi bevittnar nu en ren kapitulation inför arbetslösheten. I så fall är jag bekymrad på riktigt.

Vi hör också Oliver Rosengren säga att pengar blir över hos Arbetsförmedlingen. Ja, det stämmer, herr talman. Och det beror till stor del på de stora alexanderhugg som Moderaterna och de övriga högerkonservativa genomförde förra året och 2019, så till den grad att Arbetsförmedlingens egen anvisningskapacitet minskade så att man inte längre har möjlighet att möta arbetssökande i den utsträckning som krävs.

Lite bättre konsekvenstänk vore nog bra från högerpartierna.