Magnus Jacobsson (KD) om Arbetsmarknad och arbetsliv

Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande med att yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande.

Arbetslösheten är just nu 6,6 procent, totalt 331 000 individer. Av dessa är cirka 50 procent långtidsarbetslösa. Jämfört med 2021 är detta en förbättring, men nu ökar varslen, och läget är svårt med tanke på att vi har gått ut ur en pandemi som påverkar världsekonomin samt Rysslands fruktansvärda angrepp på Ukraina.

Detta i kombination med att vi i Sverige genom tidigare politiska beslut har skapat problem inom både energi- och bränslemarknaden gör att inflationen ökat, vilket i sig påverkar hela ekonomin. Allt detta gör att vi måste göra det vi kan för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och underlätta för människor att hitta ett jobb eller en utbildning som på sikt leder till jobb.

Fru talman! Jag delar regeringens mål avseende att arbetsmarknadspolitiken ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad samt att arbetslivspolitiken ska leda till goda arbetsvillkor och möjligheter till utveckling i arbetet för både kvinnor och män.

Även om jag är väl medveten om den forskning som finns avseende rörlighet på arbetsmarknaden i relation till hur ersättningsystemen ser ut anser jag att det är bra att regeringen förlänger den tillfälliga bestämmelsen i arbetslöshetsförsäkringen. Vi är mitt i en lågkonjunktur, och då är det viktigt att de som riskerar att förlora jobbet på grund av förändringar på arbetsmarknaden har en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring.

Även om regeringen genom detta betänkande har svarat på alla tillkännagivanden avseende Samhall anser jag att det är viktigt att regeringen på sikt återkommer med en större översyn av denna verksamhet.

Samhall och lönebidrag är olika metoder som syftar till att få fler personer i jobb. Detta är bra då ett jobb inte bara ger lön och bättre välfärd. När man har ett jobb att gå till får man också ett sammanhang, en gemenskap där man behövs och där man även kan finnas till för andra. Att vara utanför arbetsmarknaden är inte bara negativt för den personliga ekonomin - det är minst lika illa för den personliga känslan av delaktighet. Det är därför viktigt att fortsätta arbeta för att alla som är arbetslösa får möjlighet att få ett jobb eller en utbildning.

Fru talman! Vi i riksdagen och regeringen kommer inte att ensamma klara av att bryta arbetslöshetens ok. För att det ska kunna lyckas måste vi ha ett bra samarbete med näringslivet och de fackliga parterna. Vi måste också lyssna till samt samverka med kommunerna, som ofta är de som får fånga upp de personer som av olika skäl inte lyckas komma in på arbetsmarknaden.

I mitt eget arbete med att lära mig mer om Sveriges arbetsmarknadspolitik har jag under hösten träffat olika arbetsmarknadsparter samt gjort ett antal studiebesök i ett par kommuner. Ett av de starkaste mötena var när jag fick träffa studieförbundet Bilda i Örebro och se hur de jobbar med att få människor som är långt borta ifrån arbetsmarknaden att få jobb som solpaneltekniker.

Ett annat spännande möte var när jag var i Norrköping och lyssnade till hur de jobbar med frågor om arbetsmarknad, integration, vuxenutbildning och försörjningsstöd i en nämnd. Utifrån mina tidigare kommunpolitiska erfarenheter tror jag att denna typ av samlade nämnder är ett bra sätt att arbeta på när man ska försöka minska framför allt långtidsarbetslösheten.

Fru talman! I mina samtal med arbetsmarknadens parter återkommer man till behovet av en reglerad och väl fungerande arbetskraftsinvandring. Även när jag besökte Örnsköldsvik, där bland annat Hägglunds stora exportframgångar resulterar i att andra företag har svårt att hitta rätt personal, lyfte man fram frågan om väl fungerande arbetskraftsinvandring.

Alla som jag samtalat med är överens om att detta måste vara reglerat och att vi inte kan ha en situation där enskilda människor far illa. Men alla signalerar också att de är oroliga över om regelverket blir alltför strikt, vilket kan försvåra för den ekonomiska utvecklingen i företagen och landet.

För egen del hoppas jag att regeringen väljer att använda sig av den metod som vi har använt oss av på den övriga arbetsmarknaden, med arbetsmarknadens parter och de minimilöner som finns inom kollektivavtalen. Detta är en metod som stämmer väl överens med den övriga arbetsmarknaden, och den kan man använda utan att man ger de fackliga parterna veto avseende vilken personal som behövs på ett företag.

Oavsett vilken metod regeringen använder är det viktigt att vi klarar av att minska arbetslösheten i landet samtidigt som vi underlättar för de företag som växer och behöver rekrytera personal både innanför och utanför EU.

Fru talman! För att underlätta matchningen är det viktigt att vi fortsätter att arbeta med olika former av utbildningsinsatser. I detta sammanhang vill jag passa på att säga att jag anser att det är väldigt bra att arbetsmarknadens parter har nått en ny uppgörelse, trygghetsöverenskommelsen. Detta är den största överenskommelsen på svensk arbetsmarknad sedan Saltsjöbadsavtalet.

I denna överenskommelse har man också kommit överens om ett omställningsstudiestöd, vilket gör att de som redan har ett jobb får möjlighet att vidareutbilda sig för att på så sätt förbättra sina egna förutsättningar på arbetsmarknaden. Som kristdemokrat är jag extra glad för omställningsstudiestödet, då detta är en reform som vi började arbeta för redan i slutet av 90-talet. Det är otroligt bra att den nu blir verklighet.

En annan reform som jag är väldigt positiv till handlar om etableringsjobb. Den har arbetats fram tillsammans med arbetsmarknadens parter i syfte att minska långtidsarbetslösheten och skapa förutsättningar för nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Modellen bygger på ett initiativ från Unionen, LO och Svenskt Näringsliv.

Etableringsjobben riktar sig till två målgrupper bland de arbetssökande: långtidsarbetslösa och nyanlända i Sverige. Målet är att förbättra arbetsgivarnas förutsättningar för kompetensförsörjning genom en enkel stödmodell. Som kristdemokrat tycker jag att detta är en väldigt bra reform, fru talman, då flera parter samverkar.

Kristdemokraterna är starka anhängare av civilsamhället och den svenska arbetsmarknadsmodellen, som bygger på principen att arbetsmarknadens parter gör upp om förutsättningarna på arbetsmarknaden och att vi som lagstiftare enbart går in med lag där detta stöder de uppgörelser som parterna är överens om. Detta är en bra princip som vi tillsammans måste värna gentemot bland annat EU, där man arbetar utifrån andra modeller enligt vilka lagstiftning reglerar mer. Sveriges modell har bidragit till att Sverige har kunnat bygga upp en välfärdsstat där gemensamma effektivitetsvinster har kunnat fördelas på ett sätt som gynnat både arbetstagare, arbetsgivare och övriga delar av samhället.

Fru talman! Det är viktigt att vi har ett bra och tryggt arbetsliv. Därför har regeringen tre delmål för att följa utvecklingen inom arbetslivet.

Det första är en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall, som motverkar att människor utestängs från arbetet, som tar hänsyn till människors olika förutsättningar och som bidrar till utvecklingen av både individer och verksamhet.

Det andra är en arbetsrätt som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande.

Det tredje är en lönebildning i samhällsekonomisk balans och arbetsfred.

Utifrån de indikatorer som regeringen följer för att se om dessa mål är uppfyllda konstaterar regeringen att man lever upp till de flesta av målen. Samtidigt finns det skillnader mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden, och vi kan aldrig vara helt nöjda när det sker arbetskraftsolyckor.

Vi måste därför fortsätta att tillsammans med arbetsmarknadens parter arbeta för ett bra arbetsliv som präglas av att personalen har goda förutsättningar att utvecklas och av att arbetsgivarna kan utveckla sin verksamhet, oavsett om det handlar om den offentliga sektorn eller det privata näringslivet.

Fru talman! Under debatten har det, ännu en gång, förts fram en hel del om den generella ekonomiska politiken. Jag vill göra några kortare kommentarer om detta.

Det sägs bland annat att vi för en ansvarslös politik vad gäller det arbetsmarknadspolitiska området. Jag kan konstatera att det avsätts 90 miljarder och att den röda sidan lägger ytterligare 1,7 miljarder, vilket motsvarar en skillnad på 1,8 procent. Det är alltså 1,8 procent i en budget som är skillnaden mellan en god politik och en ansvarslös politik. Någonstans får vi här i kammaren vara lite försiktiga med hur vi använder orden.

Vi har också diskussionen om de hårda skattehöjningarna - eller skattesänkningarna, hur vi nu vill använda begreppen. Faktum kvarstår: När man ändrar skiktgränsen är det 1,3 miljoner arbetare som får höjd skatt. Det handlar generellt inte om höginkomsttagare utan om poliser, lärare, barnmorskor och sjuksköterskor. Det är vanliga arbetare som kommer att få höjd skatt i ett läge där vi behöver värna köpkraften.

Fru talman! Jag står fast vid att yrka bifall till regeringens politik.

(Applåder)