Magnus Persson (SD) om Arbetsmarknad och arbetsliv

Fru talman! Jag har alla mina fingrar kvar. Det hade mycket väl kunnat vara annorlunda. Det är ingen skillnad mellan min gamla arbetsplats och andra industrier. Jag hade en bra arbetsgivare som ville väl och bra skyddsombud, och det fanns ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete. Men det var också en arbetsplats med gamla maskiner där man inte lyckats bygga bort alla risker, något som medfört olyckor, skador och, hur illa det än låter, flera förlorade fingertoppar. På denna arbetsplats har man givetvis fortsatt att ständigt se över skyddsutrustningen och möjligheten att bygga in maskindelar utan att försvåra arbetet. Man har systematiskt jobbat för en säkrare arbetsplats.

Ibland pratar vi om den mänskliga faktorn som orsak till olyckor och ohälsa, som om detta inte går att påverka för att vi är just människor. Men det är för att vi är just människor och ibland fattar snabba och inte så väl övervägda beslut eller helt enkelt klantar till det och gör som människor gör när de är lite stressade som man ständigt måste jobba för att minimera risker på jobbet så att ingen kommer till skada. Man behöver också planera och organisera arbetet efter dem som jobbar, inte enbart efter det jobb som ska göras.

Fru talman! Inom utgiftsområde 14 finns det som alla andra talat om under denna debatt: den aktiva arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen - eller den snart inte lika aktiva arbetsmarknadspolitiken efter regeringens och Sverigedemokraternas nedskärningar.

I denna del av budgeten finns också det som handlar om arbetslivet: anslagen till Arbetsmiljöverket, de regionala skyddsombudens verksamhet och Myndigheten för arbetsmiljökunskap. De är i förhållande till andra poster i utgiftsområdet ganska små, men arbetsmiljön har avgörande inverkan på vårt arbetsliv. Den är påtaglig och känns i kroppen, i axlar och rygg och i form av oro eller välbefinnande. Vi spenderar en stor del av vår vakna tid på arbetet, och hur ljus, buller, arbetsställning och stämningen mellan arbetskamrater ter sig har stor inverkan på vårt mående. När man har ett utvecklande arbete, en bra chef och fina arbetskamrater mår man bra, kanske till och med bättre än när man gick till jobbet på morgonen. En god arbetsmiljö bidrar till välbefinnande och hälsa.

En bristfällig arbetsmiljö, däremot, kan vara livsfarlig. Den yttersta konsekvensen av en dålig arbetsmiljö är när någon förolyckas, när någons förälder, syskon eller barn går till jobbet för att aldrig komma hem igen. Under detta år har bristande rutiner, riskanalyser och underlåtenhet att upprätta skydd resulterat i att 44 personer har mist livet på jobbet. Det är 44 personer som aldrig mer kommer hem. Ingen ska behöva riskera livet på jobbet, inte heller av jobbet. Denna målsättning är det enda rimliga, och den är en del av den förra socialdemokratiska regeringens arbetsmiljöstrategi som beslutades 2020 och gäller till 2025.

Fru talman! Målen i strategin handlar utöver nollvisionen bland annat om att fler ska orka jobba till pensionen och att regelverk ska anpassas efter hur arbetslivet utvecklas. Det handlar om förbättrad forskning och kunskap på arbetsmiljöområdet och om behovet av en översyn av regelverket för att se hur man kan stärka arbetsmiljön i kvinnodominerade sektorer.

Det sista målet i strategin handlar om en arbetsmarknad utan brott och fusk. Arbetslivskriminaliteten är utbredd i Sverige. När företag medvetet fuskar, bryter mot lagen och utnyttjar människor på arbetsmarknaden påverkar det seriösa företag, löntagare och hela samhället.

Seriösa företag riskerar att konkurreras ut av dem som dumpar arbetsvillkor och löner. Arbetsmiljön är undermålig och många gånger rent livsfarlig när arbetsgivare bryter mot regler och lagar och inte gör de insatser som krävs för att skydda arbetarna och som seriösa företag vanligtvis gör.

Arbetslivskriminaliteten är inte heller åtskild från annan kriminalitet utan har ofta kopplingar till grov organiserad brottslighet.

Vi socialdemokrater vill att det ska vara svårt att fuska, enkelt att åka dit och kännbart att bli straffad. Därför inrättade vi i regeringsställning myndighetssamverkan med gemensamma kontroller av arbetsplatser, en nationell strategi med åtgärdsplan och nya regionala center - allt för att förstärka arbetet mot arbetslivskriminalitet och samla samhällets resurser för att på bästa sätt motverka denna kriminalitet. Under 2021 tillsattes även en delegation som ska stötta arbetet för att motverka arbetslivskriminalitet samt öka och sprida kunskap om densamma.

Det myndighetsgemensamma arbetet har ökat möjligheten att stoppa aktörer som bryter mot arbetsmiljöregelverket och andra regler. Vi har höjt ambitionerna och steg för steg byggt upp ett kraftfullt och samordnat arbete mot fusk, rena lagbrott och människohandel på arbetsmarknaden.

Fru talman! I arbetet med att förbygga risker är stark lagstiftning och tydliga föreskrifter oerhört viktiga. Men inget av det är verkningsfullt om det inte följs upp och kontrolleras. Arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser behöver vara ständigt pågående, systematiskt och i samverkan. I det arbetet är starka och kunniga skyddsombud avgörande.

Skyddsombuden gör ett livsviktigt arbete för sina arbetskamrater på arbetsplatsen. De har just på grund av att de dagligen finns på arbetsplatsen möjlighet att upptäcka brister i arbetsmiljön och på ett naturligt sätt bli uppmärksammade på när det kan vara risk för skada eller ohälsa.

Arbetsmiljöarbetet handlar mycket om samverkan, men ett skyddsombud måste kunna vara tuff när det krävs. Skyddsombud ska kunna ifrågasätta ledningen, påtala brister och våga stoppa arbetet om det finns säkerhetsrisker och risk för liv. Då behöver man någon som backar upp en. Fackliga organisationer har denna styrka och möjlighet. Utan uppbackning riskerar vi svagare skyddsombud och i förlängningen sämre arbetsmiljö på våra arbetsplatser.

Fru talman! Det finns över 1 500 regionala skyddsombud i Sverige, motsvarande cirka 280 årsarbetskrafter. Det är personer som bredvid sitt ordinarie arbete stöttar arbetstagare på arbetsplatser som själva inte valt något skyddsombud. De är skyddsombud med erfarenhet av skyddsarbete på liknande arbetsplatser och utses av fackliga organisationer. Staten bidrar med ungefär hälften av vad verksamheten kostar. Resterande bekostas av fackförbunden själva. De regionala skyddsombuden besitter gemensamt en bredd av kompetens och erfarenhet som skulle vara omöjlig att ersätta.

Vi socialdemokrater vill i motsats till högerregeringen och Sverigedemokraterna ge de regionala skyddsombuden tillträdesrätt till fler arbetsplatser än i dag, vilket skulle bidra till en bättre arbetsmiljö på fler arbetsplatser.

Arbetsmiljöverket har en nyckelroll i arbetet med arbetsmiljöstrategin och den utökade nollvisionen och i arbetet med att motverka arbetslivskriminaliteten. Det behövs en myndighet som har tillräckliga muskler att kontrollera och agera mot brister på våra arbetsplatser.

Därför föreslår vi socialdemokrater i vårt budgetförslag att anslaget till Arbetsmiljöverket höjs med 100 miljoner i förhållande till regeringens förslag. Vi vill säkerställa att fler inspektörer kan anställas. Inspektionerna är kärnan i myndighetens verksamhet, och fler inspektioner är avgörande när vi socialdemokrater vill stärka arbetsmiljöarbetet och kampen mot arbetslivskriminaliteten.

Med tanke på hur högerregeringar tidigare har agerat i fråga om arbetslivspolitik fanns det en stor oro bland människor som är engagerade i arbetsmiljöfrågor inför regeringens budgetpresentation.

När högerpartierna senast regerade i Sverige nedmonterades arbetslivspolitiken. Arbetslivsinstitutet och Arbetsmiljöverket fick väldigt mycket mindre resurser. Arbetslivsinstitutet fick läggas ned, och Arbetsmiljöverket fick säga upp en tredjedel av sina inspektörer.

I årets budgetproposition sker inga neddragningar av resurserna till Arbetsmiljöverket, men några höjda ambitioner är det inte tal om från högerregeringens och SD:s sida, detta trots att ministern med ansvar för frågorna menar att arbetet är prioriterat.

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen har under sin tid vid makten tagit fram två arbetsmiljöstrategier med nollvision för dödsolyckor och i den senaste även en nollvision för dödsfall som är orsakade av jobbet. Vi har höjt anslagen till Arbetsmiljöverket, och man har återigen kunnat utbilda och anställa fler inspektörer - ett arbete som behöver fortsätta för att vi ska kunna nå målet om en inspektör per 10 000 arbetstagare i enlighet med ILO:s rekommendation.

Den socialdemokratiska regeringen inrättade en ny myndighet för arbetsmiljökunskap år 2018. Vi har påbörjat återuppbyggnaden av en kraftfull arbetsmiljöpolitik genom en ny myndighet och mer resurser för Arbetsmiljöverkets viktiga insatser. Frågan är om det jobbet kommer att tas vidare av högerregeringen eller om arbetsmiljöfrågorna återigen kommer att nedprioriteras. Det återstår att se, men vi socialdemokrater kommer att fortsätta jobba för en kraftfull arbetsmiljöpolitik som förebygger ohälsa och olycksfall, som kan sätta stopp för arbetslivskriminaliteten och som kan skapa ett hållbart och utvecklande arbetsliv.

Fru talman! Tack, Magnus Persson, för frågan! Vi har i alla fall det gemensamt att arbetsmiljöfrågorna engagerar oss båda.

Jag tänker att det är någonting som Magnus Persson glömmer när han talar om att han vill att fler skyddsombud ska kunna besöka ännu fler arbetsplatser, och det är att han vill skilja dem från fackföreningsrörelsen och ta bort fackföreningsrörelsens möjlighet att utse de regionala skyddsombuden. Det gör ju i sin tur att dessa skyddsombud blir svagare.

Om det nu är så att man ska använda ungefär de anslag som man i dagsläget har för att i stället anställa statliga inspektörer som ska ersätta de regionala skyddsombuden kommer det inte att räcka. Vi kommer absolut inte att kunna få den bredd av kunskap och erfarenhet och branschkunskap som de regionala skyddsombuden i dagsläget besitter.

Om det skulle vara helavlönade inspektörer motsvarar kostnaden ungefär 100-105 inspektörer om de skulle vara anställda helt av staten. Det kan man jämföra med de 1 500 som finns i dag. Den kostnaden motsvarar 280 årsarbetskrafter. Risken med de förslag som Sverigedemokraterna lyfter fram är att vi får sämre kompetens bland skyddsombuden och att de blir färre, helt enkelt.

Det finns inget hinder för Arbetsmiljöverket att göra inspektioner på de arbetsplatser där i dagsläget de regionala skyddsombuden inte har tillträdesrätt. Men när vi har lagt fram detta förslag har man inte ens velat ta steget att låta de regionala skyddsombuden kunna besöka de arbetsplatser som har kollektivavtal, alltså där det faktiskt finns ett avtalsförhållande mellan fackföreningsrörelsen och arbetsgivaren. Man har i stället sagt stopp och velat skilja de regionala skyddsombuden från fackföreningsrörelsen.

Fru talman! Jag skulle inte säga att vare sig jag som socialdemokrat eller de fackföreningar som jag har lite närmare kontakt med politiserar uppdraget. Jag har själv en uppfattning om detta och har frågat hur väl man skiljer mellan det som arbetsgivaren ibland kritiserar - att man värvar medlemmar eller pratar om andra saker när man är ute som regionalt skyddsombud - och själva uppdraget som regionalt skyddsombud. Man särar på den vanliga fackliga verksamheten och de regionala skyddsombudens verksamhet i väldigt hög grad för att man just har det statliga anslaget att förhålla sig till.

Jag skulle säga att detta inte är något som är politiserat. Det är inte knutet till vare sig politiken eller Socialdemokraterna på det viset.

Däremot är det ingen rättighet att vara skyddsombud. Skulle vi sära på fackföreningsrörelsen och skyddsombuden skulle ju skyddsombuden stå utan uppbackning till exempel när arbetsgivaren kanske får för sig att stämma ett skyddsombud för att man har stoppat arbetet, alltså för att skyddsombudet och arbetstagarna på arbetsplatsen har sett att det är så pass stor risk att man har valt att lägga ett skyddsombudsstopp. Om arbetsgivaren då får för sig att stämma skyddsombudet står skyddsombudet sig ganska slätt utan någon bakom sig. Om du inte har en fackförening eller någon annan stark organisation bakom dig, vilken det nu skulle kunna vara när det handlar om parterna på arbetsmarknaden, är du ganska svag som skyddsombud.

Den svenska modellen bygger på jämnstarka parter på arbetsmarknaden. Där är också arbetsmiljön en viktig del av partsmodellen. Många kollektivavtal har också tagit upp frågan om arbetsmiljö. Det finns en hel del avtal kring arbetsmiljö.

Då är frågan hur man tycker att man kan skilja just arbetsmiljöarbetet från partsmodellen. Vad är det som sticker ut så mycket när det kommer till arbetsmiljöarbete som gör att man kan skilja ut just den frågan?

(Applåder)