Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land, och denna debatt hålls när vårt land är som allra vackrast. Sommaren står för dörren, syrenerna blommar och livet har återvänt till gator och torg. Sommaren är vanligtvis något att längta till. Det finns mer tid för nära och kära och tid att se nya platser, komma ut i naturen eller bara koppla av.

Men denna sommar ser ut att bli den tuffaste på länge för många. Inflationen har plågat vårt land i mer än ett år. Vi har haft den snabbaste ökningen av matpriserna sedan 1950-talet. Boendekostnaderna har slagit i taket när elpriserna skenat och boräntorna flerdubblats på mycket kort tid. Svenska löntagare har förlorat tio års reallöneökningar. Andelen hushåll som lever i ekonomisk utsatthet och inte har råd med det mest basala har ökat för första gången på många år. Ensamstående mammor är särskilt utsatta.

Även om inflationen ser ut att ha toppat både i Sverige och internationellt ser utvecklingen i den reala ekonomin dyster ut. Sveriges bnp sjunker, och vi blir fattigare. Faktum är att Sverige också går mot en fullskalig vårdkris om inget görs då regionerna ska klara av att parera de största underskotten under hela 2000-talet. Meteorologerna varnar för extremväder i sommar med torka och skogsbränder.

Fru talman! Gängkriminaliteten med dess hänsynslösa våld plågar vårt land. Den senaste tiden har vi sett hur gängvåldet har eskalerat, hur skjutningarna blir alltmer hänsynslösa och hur gängen rekryterar allt yngre killar. Samtidigt står våra barn och unga inför ett sommarlov som kommer att präglas av kostnadskrisen, där kommunen kanske har tvingats skära ned på fritidsverksamheter och inte har råd att anställa tillräckligt många fältassistenter och trygga vuxna som finns på gator och torg. Sammantaget riskerar detta att bli en rekryteringsfest för gängen.

Kostnadskrisen slår med full kraft mot sjukvården. Av 21 sjukvårdsregioner budgeterade 17 för underskott i år, och flera till har sagt att det blir underskott i år. Inför 2024 väntas underskotten växa ytterligare, och vi ser redan hur sjukvårdsregioner vidtar åtgärder för att möta krisen. De gör allt de kan för att skydda sjukvården. De skär ned eller ökar taxorna i kollektivtrafiken. I första hand sägs administrativ personal upp, men vi vet vilka som står på tur. Det är undersköterskorna och sedan sjuksköterskor, för när regionerna ska hämta in miljarder i underskott kommer det att märkas i sjukvården. I slutändan blir det patienterna och de anställda som får betala priset genom längre vårdköer och tuffare arbetsmiljö.

Fru talman! Sammantaget befinner sig Sverige i ett historiskt svårt ekonomiskt läge. Vad gör då regeringen för att möta krisen? Nästan ingenting. I tuffa tider krävs ett ledarskap som orkar prioritera och ta tuffa beslut. I stället har vi en regering som har satt sig på läktaren. Vi har krävt att regeringen återkommer med besked innan midsommar om statsbidragen till välfärden för 2024. Nu är det tre dagar kvar, och jag vill ge finansministern en sista chans att ge ett tydligt besked. Hur mycket kommer regeringen att satsa på välfärden i höstens budget? Sverigedemokraterna och regeringen måste orka prioritera välfärdsfrågan. Annars riskerar vi att se hur elevassistenter, undersköterskor och sjuksköterskor sägs upp helt i onödan. Ansvaret för välfärdskrisen är hemkokt och faller tungt på regeringen.

Fru talman! I detta ekonomiska läge har vi socialdemokrater gjort vårt bästa för bidra med konstruktiva förslag som skulle göra verklig skillnad men också visa att det finns ett alternativ till Sverigedemokraternas och regeringens passiva politik. När regeringen i höstbudgeten, vid sidan av alla löftessvek, valde att inflationsskydda höginkomsttagarna och gå fram med en skattesänkning på 13 miljarder kronor visade vi hur vi kunde ha prioriterat i stället. Vi ville satsa dubbelt så mycket på att stötta välfärden, ge ett tillfälligt höjt barnbidrag och satsa på utbildning och arbetsmarknadspolitik.

I vårt förslag till vårändringsbudget gick vi fram med ytterligare stöd till barnfamiljer och ensamstående föräldrar samt en satsning på sommaraktiviteter med lunch för barn och ungdomar särskilt riktad till kommuner med socioekonomiska utmaningar. Vi visade också hur det skulle kunna finansieras.

Skillnaden i politiken handlar i grund och botten om hur vi tycker att samhället ska hantera kriser. I Socialdemokraternas Sverige möter vi svåra tider tillsammans, vi håller ihop och vi ser till att klyftorna inte ökar. Men regeringens politiska agenda och krishantering riskerar tvärtom att öka splittringen. I Sverigedemokraternas och Moderaternas Sverige får miljonärer elstöd samtidigt som ensamstående mammor har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. I Sverigedemokraternas och Moderaternas Sverige lägger man dubbelt så mycket pengar på att inflationsskydda och sänka skatten för höginkomsttagare som man lägger på att stötta välfärden genom kostnadskrisen. Det duger inte.

Fru talman! Också utsikterna för svensk ekonomi är minst sagt dystra. Förra veckan presenterade OECD sin nya prognos, och återigen ligger Sverige i botten när det gäller tillväxtutsikt. Vi är ett av få länder där ekonomin krymper i år. I hela OECD ser bara Estland ut att få en sämre tillväxt än Sverige. Vi är också det land i Västeuropa som har sett de största tappen i reallöner, och inflationen är fortfarande betydligt högre än i våra nordiska grannländer.

Detta är något regeringen borde ta på största allvar, men i stället bedriver man en bakvänd krispolitik med nedskärningar på arbetsmarknadspolitik och utbildningsplatser. Regeringen valde att kapa kön till investeringsstödet för hyresbostäder samtidigt som vi står inför den värsta krisen i byggbranschen på länge. Faktum är att det nog inte har byggts så här få bostäder i Sverige sedan Ulf Kristersson senast satt i regeringen.

Fru talman! I dag debatterar vi riktlinjerna för den ekonomiska politiken, så jag tänker ta tillfället i akt att blicka framåt. Sveriges utvecklingspotential är egentligen enorm, men regeringen verkar sakna en riktning för Sverige. När det gäller tillväxtpolitiken sätter finansministern hela sin tilltro till en vällovlig produktivitetskommission som ska vara klar i oktober 2025 men tar inte ansvar för beslut som behöver fattas här och nu.

I Sverige pågår en grön industriell revolution med nyetablering av industrier i orter som i vissa fall präglats av utflyttning. Att ligga i framkant av den gröna omställningen är helt avgörande för Sveriges konkurrenskraft, men den nya högerregeringen har valt att slita av Sverige ledartröjan, sätta sig i baksätet och låta Sverigedemokraterna ratta klimatpolitiken. Regeringen konstaterar att näringslivet har blivit den nya miljörörelsen och verkar nöjd med det. Jag ser snarare hur näringslivet springer ifrån staten när det gäller både ansvar och ambition.

Regeringsunderlagets största parti vill gå så långt som till att riva vindkraftverk, och Sverige har för första gången på 20 år en regering som aktivt bidrar till att öka utsläppen.

Regeringens passivitet riskerar att få konsekvenser för lång tid framöver. Vi befinner oss just nu vid en avgörande tidpunkt för nyindustrialiseringen där företag står inför investeringsbeslut om etableringar och nya fabriker. Antingen hamnar investeringarna och jobben i Sverige - eller så hamnar de någon annanstans.

Fru talman! Sverige måste rustas för vår tids stora samhällsomvandlingar. Den gröna omställningen, AI och nya behandlingsmetoder och revolutionerande mediciner i vården innebär enorma möjligheter för välstånd i vårt land. Men det ställer också krav på samhällets förmåga att ställa om och se till att människor får möjlighet att vidareutbilda sig och ta jobb i en industri som utvecklas och behöver anställa.

Under förra året slöts ett helt historiskt omställningsavtal på svensk arbetsmarknad. Med det nya omställningsstudiestödet får Sverige kanske världens modernaste omställningsstöd. Fullt utbyggt kommer 40 000 människor om året att få möjlighet att med 80 procent av sin lön vidareutbilda sig mitt i arbetslivet. Men regeringen hedrar inte sin del av uppgörelsen. Man har valt att inte skjuta till de medel som krävs för att CSN ska klara sitt uppdrag, vilket innebär att de ansökningar som kommit in inte behandlas. På samma sätt riskeras parternas etableringsjobb, som skulle kunna bidra till att tusentals nyanlända och långtidsarbetslösa kommer i arbete.

Jag menar att det ytterst är finansministern som bär ansvaret för om avtalen inte fullföljs och för de konsekvenser detta får för kompetensförsörjning och produktivitet. Jag förväntar mig därför att finansministern och Moderaterna kliver fram och tar det fulla ansvaret för att trygga omställningsstudiestödet och etableringsjobben. De är viktiga pusselbitar för att bygga Sverige starkare.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1.

Jag vill också passa på att tacka kansliet och hela Riksdagsförvaltningen, som gör vårt arbete lättare, och givetvis alla ledamöter i finansutskottet för ett bra samarbete under året. Jag önskar er en fin sommar.

(Applåder)

Fru talman! När det gäller tillväxten kan man konstatera att Sverige hade en snabbare återtillväxt efter pandemin än många andra länder. Vi dippade också mindre än många andra länder. Därav kan man räkna ut att vi då något år efteråt inte har lika stor återhämtning som en del länder som hade en mycket sämre ekonomisk utveckling. Man måste alltså se det över tid.

Oavsett det är jag lite förvånad över att Edward Riedl tar replik om elstödet eftersom det väl är regeringens största löftessvek men också sjabbel i regeringsställning. Först lyckas man lura svenska folket att elstödet skulle komma på plats den 1 november; man stod och sa att man var helt överens om det. Man lovade ett väldigt frikostigt system i valrörelsen som man sedan inte genomförde i regeringsställning. Det blev väldigt försenat. Man satte inget tak på utbetalningarna till miljonärerna, vilket gjorde att det bland dem som fick mest utbetalningar fanns någon enskild person som fick 700 000 i elstöd, samtidigt som andra hade väldigt svårt att klara sin ekonomi. Det var först efter att vi och andra partier hade pressat regeringen att innefatta hela Sverige som också norra Sverige fick något elstöd över huvud taget. Kommunerna i norra Sverige har fortfarande inte fått något elstöd, medan södra Sverige har fått det.

Det finns så många misstag och så mycket sjabbel i hanteringen av elstödet som regeringen förtjänar kritik för. Min poäng är att det inte fanns några ambitioner från regeringen att sätta ett tak för elstödsutbetalningarna men att man inte har råd att förbättra för den ensamstående mamman, som vi vet har det absolut tuffast i samhället. Man har råd att avsätta 13 miljarder i skattesänkningar för dem som är riksdagsledamöter med 1 000 kronor i månaden, men man har inte råd att garantera välfärden tillräckliga resurser så att vi inte hade behövt ha den sjukvårdskris som vi har just nu eller besparingarna i skolan. Det är fel prioritering från Moderaterna.

(Applåder)

Fru talman! Som av en händelse hann Moderaterna inte med att tala om dem som har det sämst ställt i Sverige. För man gör ju väldigt lite. Man förlänger ett stöd som vi införde under pandemin och justerar nivån. Man räknar upp garantipensionen som vi tog en strid med Moderaterna och Sverigedemokraterna om att höja före valet. Det var den sista politiska striden före valet, och den handlade om att vi kunde förbättra pensionerna för de pensionärer som har det sämst ställt med 1 000 kronor i månaden, framför allt många kvinnor som har jobbat ett helt yrkesliv till en väldigt låg lön. Tänk om de inte hade fått den garantipensionshöjningen, hur hade de klarat inflationen nu?

Jag svarade tidigare på diskussionen om tillväxt och pandemin. Sverige var ett av de länder som klarade pandemin bäst ekonomiskt. Det fanns problem med pandemihanteringen, men Sverige valde en balanserad linje där vi både tog ansvar för minskad smittspridning och såg till att inte minst välfärden hade de resurser som krävdes för att klara en pandemihantering. Det var otroligt viktigt när vi gick igenom pandemin. Det var också en av anledningarna till att Sverige hade en snabbare återhämtning efter pandemin och därmed sammantaget hade en bättre ekonomisk utveckling än de flesta andra länder, kopplat till just den ekonomiska krisen. Man kan ju lite grann jämföra krishanteringen under pandemin och den krishantering som regeringen försöker bedriva just nu.

Sedan var det som sades om kärnkraften fel, och jag behöver inte gå in på alla delar om detta. Men det är socialdemokratiska regeringar som har byggt svensk kärnkraft. Det är socialdemokratiska regeringar som alltid har tagit ansvar för energiförsörjningen i Sverige. Vi vet att det är grunden för den industri vi har i vårt land.

Förra året hade Sverige, trots de höga elpriserna, Europas lägsta elpriser. Vi hade den största exporten av el i hela EU. Det duger inte; vi måste göra mer. Därför föreslår vi ett nytt energipolitiskt mål om 60 nya terawatttimmar fossilfri el till 2030 - för att industrin ska kunna expandera och göra investeringarna i Sverige och inte någon annanstans. Men med Moderaternas samarbete med Sverigedemokraterna äventyras detta, för man driver inte på elektrifieringen och kommer inte att klara miljöomställningen.

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna har sedan i höstas uppvisat en rätt imponerande förmåga att systematiskt göra annat än det som de förespeglade väljarna i valet. Då gjorde de ett stort nummer av att de ville stärka pensionerna, men i de budgetar de har förhandlat fram finns ingenting av detta över huvud taget. För de pensionärer som har behov av äldreomsorg bjuder Sverigedemokraterna i stället på nedskärningar när sänkta skatter för inkomsttagare prioriteras framför att trygga kommunernas ekonomi.

Inför valet mellan bostadsägarens ekonomi och bankdirektörernas vinstmarginaler ställer Sverigedemokraterna sig på bankdirektörernas sida. Detta visade man i ställningstagandet gällande de direktiv för SBAB som togs upp häromveckan.

Ledande sverigedemokrater fantiserar om att tågpersonal ska göra honnör för dem som räddare av nationen, men Oscar Sjöstedt har inget problem med att svenska samhällsfastigheter tumlar runt hos spekulanter och kan hamna i kinesisk eller saudisk ägo. Att skolkoncerner kan röna samma öde är inte bara okej för Sverigedemokraterna utan ett viktigt skäl till att Oscar Sjöstedt är där han är.

Sverigedemokraterna har svikit sådant som de gett uttryck för gällande sjukförsäkringen, där man nu ska utreda försämringar för långtidssjuka i stället för förbättringar, och gällande tågunderhållet, där man nu vacklar bort från tidigare löften om starkare statlig samordning.

För oss som följt Sverigedemokraterna ett tag kommer detta egentligen inte som någon överraskning. Men jag tror att detta sätt att bete sig och tala med dubbla tungor kan vara en överraskning för många väljare.

Då vill jag hjälpa Oscar Sjöstedt lite grann att få berätta för fattigpensionärer, småhusägare och bekymrade föräldrar till skolbarn varför han och hans parti är mer intresserade av att stå på bankdirektörernas och skolbolagsprofitörernas sida när det kommer till kritan.

Fru talman! Det stämmer att jag tog upp mycket. Det beror på att det är mycket som Sverigedemokraterna har varit med och gjort och som står i strid mot eller i kontrast mot det som de förespeglade väljarna i valet.

Jag ser ett mönster här som är väldigt tydligt. I valet gav Sverigedemokraterna sken av att stå på vanligt folks sida när det gäller hur vardagsekonomin ska gå ihop och när det gäller vad det är som är problemet i vanligt folks vardag.

När Sverigedemokraterna väl sitter och bestämmer över budgetarna är det helt andra saker som prioriteras, och det är att stå på de mäktigas och besuttnas sida rakt igenom på varenda punkt. I varje fråga som kommer upp där det finns prioriteringar och vägval att göra väljer Sverigedemokraterna otroligt tydligt sida, och det är inte vanligt folks sida.

Nu ska det sippra ned pengar till äldreomsorgen. Oscar Sjöstedt hävdar att det är satsningar som görs. Det är samma nominella summa som tidigare. Det innebär, som jag tror att Oscar Sjöstedt egentligen känner till, att det inte följer med utvecklingen, inte ens när det kommer till att hålla samma personaltäthet som tidigare, utan det är nedskärningar. Dessa nedskärningar är inte teoretiska, utan de pågår hela tiden i alla kommuner och regioner i Sverige. Ansvaret vältras över från staten, som sitter på pengarna, till kommunerna och regionerna som inte har någon möjlighet att lösa dessa problem, oavsett färg på styret. Kommunerna och regionerna kan göra olika prioriteringar, men det går inte att trolla.

Det som ändå blir Oscar Sjöstedts besked är att man ska vänta på att några pengar sipprar ned och i övrigt hitta på någonting annat. Men det finns pengar i Oscar Sjöstedts budget till att sänka skatterna för de rikaste och till att stå fast vid att Sverigedemokraterna står på de besuttnas sida. Det är detta som är poängen här, och jag hör att Oscar Sjöstedt inte vill kommentera den.

Fru talman! Jag hade tänkt ställa min fråga om just välfärden. Jag tycker att Ali Esbatis replikskifte med Oscar Sjöstedt ändå var belysande. Det verkar som att Oscar Sjöstedt fortfarande tror att det är en massa extrapengar som sipprar ned till kommuner och regioner. Då skulle inte i princip varenda sjukvårdsregion gå med underskott. Då skulle vi inte tala om besparingar i äldreomsorgen och i fritidsverksamheten i skolan i kommun efter kommun, om det damp ned en massa resurser från staten som kommunerna kan sitta och fördela och göra satsningar med. Det är inte så verkligheten ser ut.

Det är väl ändå basalt att förstå att vi lever i en inflationsekonomi där kostnadsökningarna slår också mot kommunerna? Genom att göra andra prioriteringar prioriterar regeringen inte välfärden. Regeringen valde i stället en skattesänkning som Oscar Sjöstedt står här och försvarar. Då hamnar sjukvården och skolan i dessa bekymmer. Det är verkligheten.

Här verkar verkligheten inte ha spökat riktigt än för Oscar Sjöstedt. Men det är detta som är verkligheten i kommunerna som måste hantera den budget som Oscar Sjöstedt har varit med om att driva igenom. Det är ett politiskt val som han har gjort genom att på denna punkt svika de anställda i äldreomsorgen och i sjukvården. Ni talade i opposition så mycket om att ni skulle stå på samma sida som de. Arbetsvillkoren för kvinnorna i vården var jätteviktiga. Var är de nu? Nu möts de av besparingar för att regeringen inte klarar av att göra de satsningar som krävs för att upprätthålla välfärdskvaliteten i skolan och i sjukvården.

Min andra replik kommer att handla om ifall Oscar Sjöstedt förstår vilken osäkerhet han skapar i svenskt näringsliv. Han har talat om att montera ned vindkraftsparker i Sverige. Det är väl en sak. Nu står han och är emot det teknikskifte som svensk stålindustri står inför. Detta handlar om ifall stålet ska förädlas i Sverige eller om det ska göras i andra länder. Det är miljardinvesteringar som står på spel, och det är tusentals jobb i Sverige som står på spel. Förstår Oscar Sjöstedt vad han säger?

(Applåder)

Fru talman! SSAB är ett privat företag som jobbar i global konkurrens och som ser att kunderna kommer att vilja ha högkvalitativt stål. Man kommer inte att kunna konkurrera på världsmarknaden med gammal teknik.

Det är inte bara Hybrit som prövar att jobba med denna teknik för att göra ett teknikskifte. I H2 Green Steel är det bara privata aktörer som gör en investering. Varför gör de det? Jo, för att de ser att de inte kommer att kunna konkurrera på världsmarknaden med den gamla tekniken där man använder väldigt mycket kol i processen för att tillverka stål.

Näringslivet har därför gjort bedömningen att skiftet måste ske. Det avgörande nu är att vi gör rätt vägval i Sverige så att vi fortsätter ligga i framkant av den gröna omställningen. Det är det som driver investeringarna och de nya jobben i Sverige.

Nu kom dock beskedet att Sverigedemokraterna inte bara ska försöka bromsa utbyggnaden av vindkraft, som är hela förutsättningen för den gröna omställningen i Sverige, utan att de också ska stoppa teknikskiftet i stålindustrin. Det är ett jätteallvarligt uttalande från det största partiet i regeringskonstellationen.

Detta äventyrar jobb och investeringar i Sverige och skapar en enorm osäkerhet. Risken är stor att en del av de investeringar som har planerats i Sverige i stället hamnar i Finland, USA eller Tyskland, eftersom dessa länder är på tå för att driva den gröna omställningen och positionera sina länder i den.

Ska vi bara ta upp järnmalm ur gruvorna och exportera den till andra länder? Eller ska vi förädla produkterna i Sverige och bygga framtidens industri i vårt land? Det är vad frågan handlar om. Tyvärr har Sverigedemokraterna hamnat på fel sida i frågan, för att de vill göra klimatpolitik till ett nytt kulturkrig i svensk politik. Det har svensk industri inte råd med.

(Applåder)

Fru talman! Detta område har varit uppe förut, men Sverigedemokraterna säger ju sig vara ett parti som prioriterar välfärden. Det kunde man höra i Oscar Sjöstedts anförande. Nu sitter man för första gången och bestämmer tillsammans med regeringen. Då är det upp till bevis. Vad vi sett så här långt imponerar inte.

Man gick fram med en höstbudget som innehöll skattesänkningar för höginkomsttagare samtidigt som välfärden sattes på svältkur. Det är klassisk högerpolitik och alltså också Sverigedemokraternas.

Sveriges Kommuner och Regioner har inför kommande höstbudget bett om klara besked om nästa års statsbidrag, men det får de inte. Regeringen vill nämligen kunna sänka skatten nästa år, uppenbarligen med Sverigedemokraternas goda minne. Man har dessutom remitterat förslag om att specifikt sänka skatten för höginkomsttagare.

Jag skulle vilja fråga Oscar Sjöstedt hur ett parti som säger sig stå upp för välfärden kan gå med på att lägga fram skattesänkningar för rika i stället för att komma med besked om mer pengar till välfärden.

Fru talman! Nej, jag vet naturligtvis inte hur debatten går. Det jag däremot vet är att ni har skrivit ett skatte-pm om sänkningar av skatten för rika, men ni har inte lämnat besked till kommuner och regioner om hur mycket pengar de kan planera för.

Det är det som är grejen. De bad för flera veckor sedan, inför vårbudgetpropositionen, att få besked. De behöver redan nu planera sin verksamhet. Om de inte får något tillskott måste de dra ned. Det kommer att gå ut över vanligt folk i hela Sverige.

Det kan inte vara roligt för dem som har röstat på Sverigedemokraterna i tron om att de skulle stå upp för välfärden att nu se hur Oscar Sjöstedt och Sverigedemokraterna agerar när de för första gången har reellt inflytande över den förda politiken.

Det hjälper inte att säga att kommunerna ska satsa på kärnverksamheten när man sedan inte skjuter till de resurser som behövs. Om det inte ens finns pengar till det som är kärnan - vården, omsorgen om våra äldre och en bra skolgång för våra barn - kan man inte satsa ur tomma intet. Regeringen hade behövt komma med besked, och det för länge sedan.

Jag märker att Oscar Sjöstedt inte svarar på frågan. Det var därför jag ställde den, trots att Ali Esbati och Mikael Damberg redan hade gjort det. Jag ska därför ställa den igen och vara lite tydligare: Vad är viktigast för er i kommande förhandlingar? Är det skattesänkningarna eller välfärden?

Fru talman och Oscar Sjöstedt! Nu hoppas jag att alla de väljare som av misstag råkade rösta på Sverigedemokraterna i Norrbottens län och Västerbottens län - där det valdes in ledamöter som i vissa fall inte ens varit i Västerbotten - lyssnar på det här replikskiftet väldigt noga. Oscar Sjöstedt har i något slags allmän utläggning - populistisk som vanligt, vilket SD är experter på - angripit det största projekt som hela Norrland nu satsar på, säkert även SD:s representanter i kommunerna i norra Sverige. Titta på Edward Riedl från Västerbotten, som sitter här i kammaren och säkert skruvar på sig. Titta på finansministern, som står bakom Oscar Sjöstedt och säkert skruvar på sig. Hon har just varit på en stor klimatkonferens, där man har lovat industrin mer vindkraft och en stor satsning på det som hela världen nu riktar sina blickar mot: det fossilfria stålet i Norrland.

Jag har en liten upplysning till Oscar Sjöstedt, som har sitt lilla Stockholmsperspektiv. Det görs privata investeringar på tiotals miljarder i H2 Green Steel i Boden. Det är hela Sveriges stolthet. Åk gärna upp dit! Jag ska ge en referens, så att du förstår hur stort det är. Det område där man ska bygga är stort som Kungsholmen. Man ska ha 140 meter höga torn för att skapa det fossilfria stålet. Allt det är ni nu beredda att sänka.

Jag vill ställa en till fråga; det var egentligen den ursprungliga frågan. Vet Oscar Sjöstedt vad priset på mjölk är? Då menar jag inte butikspriset, utan det pris som Sveriges bönder får för mjölk just nu.

Fru talman! Jag hoppas att alla som satsar på det här, de samhällen och regioner som lägger all kraft för att bidra, hörde vad Oscar Sjöstedt sa. Nu snackar SD ned Norrland. Nu snackar SD ned svensk grön industrialisering. Det som SD upprepar i sin populistiska okunnighet är inte sant. Tiotals miljarder kronor satsas av internationella investerare på Sverige. Var stolt över Sverige, Oscar Sjöstedt! Var stolt över Norrland, Oscar Sjöstedt! Snacka inte ned det!

Bönderna har ni glömt. I butiken kostar mjölken 13-15 kronor. Det tror jag att även du vet, Oscar Sjöstedt. Men bönderna får i dag med de senaste avräkningspriserna 5,50-5,60. Det är en oerhörd kris just nu på grund av torkan. Sommaren ser ut att bli värre än 2018. Då behöver bönderna besked om vad vi gör för deras långsiktiga konkurrenskraft. Det räcker inte att bara säga att man förlänger den nedsättning för dieseln som vi i Centerpartiet drev igenom. Det gäller att ha ett långsiktigt jordbruksavdrag. Man behöver sätta igång i dag, så att garantierna finns där, så att svenska bönder inte går i konkurs i den här klimatkrisen, så att det finns ett gruppundantag och så att pengarna inte delas ut någon gång nästa år när allt är över.

Varför är SD så intresserade av att stoppa saker i Norrland och så ointresserade av bönderna? Jag hörde ingenting från Oscar Sjöstedt om svensk landsbygd och den djupa krisen för svenska bönder. Nu är tydligen valet helt glömt. Nu är alla löften och alla fina ord om Sveriges bönder borta.

Fru talman! Den 18 oktober förra året hade jag, i likhet med de flesta andra i kammaren i dag, det tvivelaktiga nöjet att sitta i denna sal och höra Ulf Kristerssons regeringsförklaring. Det sades mycket i den, somligt med den numera välbekanta anstrykningen av reaktionär elakhetssignalering, annat av mer platt och tom karaktär, också detta ett allt starkare signum för dagens regering.

En mening, tidigt i regeringsförklaringen, återvänder jag dock ibland till med viss motvillig beundran: "Samarbetet lägger grunden för en långsiktig politik, med målet att på allvar lösa Sveriges stora samhällsproblem." Sålunda talade statsministern och refererade alltså till borgerlighetens underkastelse under Sverigedemokraterna.

Jag tänker på det fina uttrycket "att äga fräckhetens nådegåva". För nog är det en gåva att utan rodnad eller synbara kval bygga ett helt regeringsprojekt på något som så fundamentalt, så demonstrativt, förhåller sig i rak motsättning till det man står och säger i riksdagens talarstol. Och sällan blir väl kontrasten mellan det sagda och det gjorda så uppenbar, så konkret, som i samband med de budgetförslag som regeringen, under överinseende av Sverigedemokraterna, presenterar och, kanske ännu viktigare, inte presenterar.

Är det någonting som verkligen präglar den ekonomiska vårproposition som vi nu debatterar är det att centrala ekonomisk-politiska problem i Sverige är utanför fokus och framför allt att lösningar på dem lyser med sin frånvaro.

Vi har under våren hört finansministern tala mantralikt om inflationen. Men det vi ser är en politisk passivitet som står svenska folket dyrt, nu och i framtiden. Den här vårbudgeten hade varit andefattig i ett läge som inte karakteriserades av flera pågående kriser. Nu är den snarare anmärkningsvärt apatisk.

Fru talman! Inflationskrisen är inte något som den här regeringen har skapat. Men den visar på och griper in i en del strukturella problem i svensk ekonomi. Den som intresserar sig för hur ekonomin faktiskt ser ut skulle till exempel ha sett och brytt sig om oligopolet för matvarujättarna - det som gett högre prisökningar i Sverige än i många andra länder. Det är prisökningar som dröjer sig kvar och som drabbar barnfamiljer och hushåll med små marginaler oproportionerligt hårt.

En ansvarsfull regering skulle ha kunnat samla de här aktörerna och agerat för prispress - som Vänsterpartiet tidigt lyfte och som allt fler i den internationella debatten pekar på för att just trycka tillbaka inflationen. I stället har vi först fått irriterad retorik om att inget får göras, sedan något förläget fototillfälle helt utan ambitioner.

Vi skulle ha kunnat ha en regering som analyserar och agerar när de dåliga konkurrensförhållandena på bolånemarknaden gör att svenska storbanker har glada dagar, samtidigt som många svenskar känner en växande oro varje månad när räntorna på bolånen ska betalas. Verktygen finns. Statens ägande i SBAB skulle enkelt kunna användas till att förbättra konkurrensförhållandena - dem som högerpartierna annars gärna talar sig varma för i teorin.

Vi vet att SBAB hade annorlunda formulerade direktiv och avkastningskrav för drygt tio år sedan, och vi ser i statistiken att det hade en nedhållande effekt på övriga affärsbankers räntemarginaler. Ett sådant förslag lyftes också av Vänsterpartiet med stöd av S och MP i finansutskottet, men Sverigedemokraterna och stödpartierna i regeringen valde att ställa sig på bankdirektörernas sida i stället för att hjälpa svenskar som är tyngda av bolån.

Fru talman! Inte minst ser vi nu som en direkt effekt av regeringens vägran att tillskjuta nödvändiga resurser en pågående och för varje dag fördjupad välfärdskris i Sverige. Ansvaret vältrar SD och regeringen över på kommuner och regioner där det inte finns någon reell möjlighet att kompensera för den långvariga statliga underfinansieringen, för de feta sugrör som slussat och slussar skolpeng och vårdersättningar till kapitalägare, inte sällan med partibakgrund hos eller delad sommarstuga med de styrande, och nu helt akut för tyngden från inflationen.

Det är alltså inte så att pengarna inte finns. Det är helt enkelt de val som SD-M-regeringen har gjort. De 13 miljarder som gick åt till att sänka skatterna för höginkomsttagare är händelsevis i samma storleksordning som det regeringen valde att inte ge till Sveriges kommuner och regioner i höstens budget så att de åtminstone skulle ha kunnat behålla personaltätheten på samma nivå, givet en åldrande befolkning.

Och hur ser det ut framåt? Ja, den dynamiska duo som styr statsbudgeten nu - Oscar Sjöstedt och Elisabeth Svantesson - har inga extra pengar i den här vårbudgeten. De har heller inget besked att komma med till kommuner och regioner som försöker planera. De ska förhandla lite sedan, och så får man se. Det är budskapet. Det enda som vi vet har remitterats, som potentiell storsatsning i nästa års budget, är skattesänkningar med en närmast parodiskt gammelmoderat fördelningsprofil, där miljonärer skulle få tusentals kronor varje månad.

Regeringens idé om hur man bekämpar inflationen är alltså att göra ingenting åt de områden där vi vet att inflationen är särskilt hög och att agera för att hålla direktörer och godsherrar skadeslösa med skattesänkningar och elstödets utformning, för att därefter komma fram till att patienter som får ligga i sjukhuskorridorer, elever som måste trängas i större klasser och äldre som får vänta tre dagar till på en dusch är bra inflationsbekämpning.

Jag önskar att detta var överdrifter och retoriskt vevande. Men det är dessvärre inte det. Det är regeringspolitik i vårt Sverige, och det är politik som vi som samhälle kommer att behöva betala ett högt pris för också långt senare. Det är nämligen inte bara att knäppa med fingrarna och ta tillbaka folk som lämnar skolan, sjukvården eller äldreomsorgen. Och vi ska inte tala om vad försämrad utbildning och slakten av socialtjänsten kostar. Det har, för att citera vice statsministerns ofrivilligt humoristiska valslogan, blivit "dyrt att vara svensk".

Fru talman! Regeringens uppenbara misslyckade med att föra "en långsiktig politik, med målet att på allvar lösa Sveriges stora samhällsproblem" går bortom det som handlar om inflationskrisen, hushållen och välfärden på kortare sikt.

Det handlar om att tågtrafiken ska fungera och om att våra skolor ska vara inriktade på kunskap. Det handlar om klimatförändringarna som varje dag förändrar förutsättningarna för välfärd och välstånd för människor på den här planeten - och även om en del här inte verkar ha fått med sig det pratar jag alltså om samma planet som även Sverige finns på.

Det här är exempel på problem och utmaningar som de flesta utanför den marknadsfundamentalistiska tankebubblan begriper kräver samhällelig handling. Det går inte att hoppas på att någon glad entreprenör får feeling och driven av konsumentmakt drar järnvägsräls för framtiden. Det är uppenbart så att idén om att leka basar med järnvägsunderhållet har fått ödesdigra systemeffekter. Men hos regeringen syns inget av detta - inga analyser, ingen handling.

Skolan är ett område där marknadiseringens problem är ännu mer uppenbara. Barns utbildning lämpar sig synnerligen dåligt att behandla som en skojig konsumtionsvara. Och skadorna är irreparabla. Det går ju inte att lämna in sin utbildning på lagning om man är missnöjd eller tro att det löser sig om man byter märke, som om det vore fråga om snabbmat och underkläder.

Gör regeringen något åt detta? Nej, tvärtom är ju hela denna regeringskoalition skapad för att slå vakt om dessa lukrativa vinstuttag. Utan dem hade det inte funnits samma ekonomiska incitament att bjuda sverigedemokrater på konjak, in i den näringslivsgenererade värmen.

Ovanpå detta, eller under, vid sidan om och runt detta, har vi klimatkrisen. Inga individuella konsumtionsval i världen kommer att ge oss industriell omställning, stora vindkraftsparker till sjöss och till lands, kraftfullt utbyggd överföringskapacitet för el eller en realistisk och systematisk omvandling av fordonsflottan.

Allt detta behövs. Inget av detta är prioriterat för regeringen. Det är skamligt och oansvarigt, och det gör Sverige till ett land som är sämre positionerat att konkurrera på världsmarknaden.

Lite tragikomiskt är det att det sitter folk på och runt Regeringskansliet och liksom fantiserar om hur man kan byta ut delar av befolkningen eller i alla fall kolorera om här och där, medan det närliggande och mödosamma lämnas därhän. Hur ska tågunderhållet börja fungera? Vi håller tummarna. Hur ska nyrekryteringen till den organiserade brottsligheten stoppas? Genom symbolisk repression och unket misstänkliggörande. Hur ska skolsystemet kunna förändras när systemet är riggat för att producera just ökad ojämlikhet och prioritera profit före kunskaper?

Det kommer några till intet förpliktigande förmaningar från skolministern samt ännu någon fräsig idé om tillsyn. Sådant tär på sömmarna i samhällsdebatten.

Vi har den senaste tiden hört en del företrädare för den blåbruna alliansen uttrycka oro för sagostunder med utklädda artister. Vi är rätt många som snarare har god grund att vara oroliga för de handfasta, skadliga effekterna av att basera regeringspolitik på sagor om perfekt fungerande marknader och om välstånd som ska sippra ned när de mest förmögna har fått krafsa ihop än mer av de gemensamt skapade värdena i ekonomin.

Fru talman! Den vårbudgetmotion som Vänsterpartiet har lagt på riksdagens bord - och som jag nu passar på att yrka bifall till, reservation 2 - skulle innebära flera viktiga akuta satsningar för trygghet och ansvar i krisen.

Det handlar om att införa ett krisbarnbidrag, finansierat med att pausa rutbidragen för hushållstjänster. Det handlar om skolfrukost i hela landet. Det är ett bra sätt att lätta på bördorna i ett läge när hushållen är mycket pressade. Det handlar om att ha samma regler för karensersättningen som vi hade under pandemin. Och det handlar inte minst om ett ordentligt räddningspaket till regionerna, och att ge kommunerna möjlighet att använda de riktade statsbidragen till att bärga kärnverksamheter. Det handlar också om att halvera biljettkostnaderna i kollektivtrafiken - viktigt både för hushållen på kort sikt och för klimatomställning på längre sikt. Det handlar om att uppmärksamma och göra någonting åt den märkliga situation som folk födda 1957 har hamnat i med den politik som regeringen har stått bakom när det gäller skatterna.

Men framför allt handlar detta om en annan inriktning på politiken - en politik som ser att det förtroende-, välfärds- och kunskapskapital som mödosamt och över flera decennier har byggts upp i vårt land nu försnillas i rask takt. Växande ojämlikhet, kronisk underfinansiering och vettlös marknadisering av välfärdstjänsterna, kraftig underinvestering i infrastruktur - det är sådant som gör vårt samhälle skörare, kallare och fattigare.

Men det måste inte vara så. Svenska folket förtjänar i stället en verklig politik med målet att på allvar lösa Sveriges stora samhällsproblem. Vi ska ha en politik som tar det här landets medborgare och möjligheter på allvar. Det är vänsterpolitik, om man ska uttrycka det mer kortfattat.

Jag vill också säga några saker om sommaren och tacka folk, men jag gör det i morgon i en debatt som jag också ska vara med i.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle faktiskt i många stycken kunna skriva under på det anförande som Hans just höll. Jag tycker att det var en bra beskrivning av vad Sverige behöver.

Min första enkla fråga är dock: Om man verkligen tror på arbetslinjen, att gå från bidrag till arbete, varför står man då inte upp för det i praktisk politik? Varför har man i stället höjt skatten på arbete, utan att sänka någon annan skatt på arbete för att kompensera det, väldigt kraftigt sedan man tillträdde och höjt a-kassan lika mycket? Det är ju motsatsen till arbetslinjen. Jag kan inte förstå det på annat sätt än att den här regeringen domineras av ett annat parti som driver en helt annan politik.

Min andra fråga gäller Sveriges bönder. KD har historiskt sett prioriterat dem och sa också inför valet att man skulle göra det. Varför kan man då inte i denna oerhört tuffa situation ge något tydligt besked så att de kan veta att de kommer att klara sig igenom den här krisen, som är den värsta sedan torkan 2018?

Sedan har jag en väldigt specifik fråga som också berör landsbygden, där ju ni har det ansvariga departementet: Varför har Gotland till denna dag inte kunnat få något besked om sin trafik, där kostnaderna har ökat med 50 procent? Hela ön är beroende av en enda livlina till fastlandet. Man har bett om 150 miljoner på grund av de rusande bränslepriserna för färjorna, vilka i sin tur leder till rusande biljettpriser. Man har bett regeringen och regionen om hjälp för att klara detta men fått noll och intet svar. Gotland är nu inne i en allvarlig kostnadskris.

Fru talman! Jag har förståelse för att Hans Eklind har mycket att svara på, så jag kommer att upprepa några frågor.

Jag fick verkligen inget svar på varför man lägger de stora pengarna på att höja a-kassan, det man tidigare kallade sossepolitik, medan man höjer skatten för att finansiera det. Sveriges företagare vet att vi på den tiden vi förhandlade med Socialdemokraterna såg till att få rejäla skattesänkningar på arbetsgivaravgifterna och annat så att det faktiskt blev leverans av vad man på den tiden skulle kalla borgerlig eller liberal politik. Men där förstod jag inte alls svaret, även om det är bra att ni har något helt annat.

Vi har dessutom lagt någonting som liknar detta konkret på riksdagens bord: När man går från bidrag och försörjningsstöd och in i arbete ska man få en 50-procentig stimulans så att man får behålla mycket mer av pengarna. Detta har ni sagt nej till. Det är jättebra att KD har ett eget förslag, men det är ju bra att börja med det som liknar detta och redan finns i riksdagen.

Sedan var det de två andra frågorna. Bönderna behöver mycket just nu för att vi ska kunna behålla en svensk livsmedelsförsörjning där vi inte importerar mer än hälften av allt vi äter och har en mycket bättre beredskap. De får inte slås ut igen. I den klimatkris som tyvärr pågår behöver de hjälp med bevattning och bättre konkurrensvillkor där vi omvandlar de avdrag som i dag finns på exempelvis diesel till ett permanent jordbruksavdrag.

Särskilt mjölkbönderna har det väldigt tufft just nu, som jag nämnde tidigare. De behöver nu besked om att det finns samma form av stöd som det fanns under den förra torkan - den här gången kanske den blir ännu värre - och att de dessutom kan få det här gruppundantaget i EU.

Slutligen gällde det Gotland, som är avskuret och har enorma problem just nu. Svara på den frågan!

Fru talman! Jag börjar med att tacka för en fin riksdagsperiod. Nu när vi går mot avslutning och vad som ser ut att bli en mycket varm sommar vill jag tacka utskottet för goda samtal och ordföranden och talmannen för fina debatter.

Jag vill också passa på att yrka bifall till vår reservation. Eftersom Centerpartiet nu står som det sista liberala, gröna och bondförnuftiga alternativet till Tidöregeringen och Socialdemokraterna i svensk politik är det viktigt att stå upp för det här.

Det är en väldigt tuff ekonomisk situation. Man kan citera hur mycket data som helst om hur inflationen har gröpt ur hushållens köpkraft. Många är pressade när de ska handla. Jag noterar när jag pratar med vänner och bekanta hur pass dyrt folk känner att det är att handla bara inför midsommarmåltiden.

Räntekostnaderna har mångdubblats för många hushåll. Sveriges bnp ligger nu i botten, bland de sämsta länderna, av EU:s tillväxtliga. Och vår arbetslöshet ligger i toppen. Det är ett väldigt allvarligt läge.

Mest orolig tycker jag dock att man ska vara över att förtroendet har rasat så mycket. Det är inte bara att det inte finns något förtroende för regeringen, vilket vi läser om. Det handlar också om konsumentens förtroende. Att hushållen har trott på framtiden har varit en tillgång i vårt land. Det finns inte alls längre.

Vi vet att en stor del av det har att göra med det vedervärdiga skjutvåldet, som berör oss allihop. Vi står helt bakom satsningen på polisen. Det har vi gjort länge, och vi kommer att fortsätta göra det. Vi vill dessutom satsa på att fånga upp de ungdomar i klasserna som är rekryteringsbasen. Vi gör i vårt alternativ en stor satsning på socionomer - det låter tråkigt, men det är viktigt - som kan möta alla de ungdomarna. Polisen säger att nio av tio ungdomar som gängen vill rekrytera missas i dag på grund av att den typen av insatser inte finns.

Självklart beror pessimismen också på kriget i Ukraina. Det pågår nu med full kraft. Ukrainas folk kämpar för hela Europas frihet. De offrar oerhört mycket. Naturligtvis ligger det tungt i allas tankar just nu.

Men det är mer än så. Det handlar också om att vi inte kan få något besked av den nya regeringen. De lovade fruktansvärt mycket: guld och gröna skogar, billig bensin och allt på en gång. Det skulle bli ordning på Sverige. Men vi får ju inga besked. Vi får inga besked om hur landets kommuner ska klara att driva skolorna. Vi får inga besked om hur landsbygden ska klara krisen med såväl nedlagda skolor som högre priser och ett jordbruk som drabbas hårt. Vi får inga besked om klimatet, där Sverige sackar efter i EU.

Det finns ingen förmåga i den här regeringen att prioritera efter alla populistiska löften. Som Reinfeldt sa: Antingen är man förberedd, eller så är man det inte. Och då märks det.

Här behövs ett alternativ. Alla tycker att vi ska bekämpa inflationen. Det är självklart. Vi i Centerpartiet är kända för att vara hökar när det gäller att föra strikt politik. Men måttfullhet är en dygd; handlingsförlamning är det inte. Svaret på vad som ska ge ekonomisk ökning är inte att stoppa ned huvudet i sanden och låtsas som att det ska gå över.

Jag må ha tyckt annorlunda än Anders Borg när han var finansminister, trots att våra partier satt i samma regering. Men snälla, kära nån - allt är förlåtet, Anders Borg. Kom tillbaka till Finansdepartementet!

Då gjorde man ju någonting! Det var kris, och man gjorde jobbskatteavdrag och stärkte arbetslinjen. Och ja, man vågade sätta stopp för bidrag. Nu gör man ingenting - eller snarare några saker: Man höjer skatten på arbete, och man höjer a-kassan. Med all respekt, Mikael Damberg - på den tiden ni gjorde det funkade det inte. Det funkade bättre när ni jobbade med oss. Sossepolitik fast i ny form kommer inte att funka nu heller.

Varför tar ni inte chansen att göra som experterna säger och sänka kostnaderna för att anställa? Ska det vara så svårt? Måste ni höja skatten i stället? Dämpa kostnaderna!

Varför kan ni inte, som nämndes tidigare i debatten, nu när det är ett sådant enormt behov av kompetens som i sin tur kan ge fler jobb och mer tillväxt, satsa på yrkeshögskola, vidareutbildning och det fantastiska omställningsstudiestöd som fack och arbetsgivare enades om när LAS gjordes mer flexibelt samtidigt som människor fick världens chans att utbilda sig mitt i livet?

Den gröna industrin och digitaliseringen gör att kommunerna har enormt stora kompetensbehov. Varför gör ni inte detta? Varför denna totala handlingsförlamning? Varför inte bara vanlig, borgerlig politik - liberal politik? Varför är det alltid SD med plastpåseskatten eller a-kassan och så vidare som ska gå före?

Flera har varit inne på läget i kommunerna. Det är på väg att gå från en ekonomisk kris till en välfärdskris. Kommunernas situation är sådan att det är som om deras resultat - minus 28 miljarder - störtar ned i något slags Grand Canyon. De har jättehöga inflationskostnader medan skatteintäkterna minskar, och dessutom höjer ni skatten på att anställa unga med 2 miljarder, så de pengarna blir de också av med.

Vi ser redan nu att antalet behöriga lärare som sägs upp i kommunerna räknas i tusental. Det är alltså lärare på hundratals små skolor på den svenska landsbygden som riskerar att sägas upp. Detta får långvariga effekter - och varför? Det är inte för att man vill vara måttfull i inflationen, som sägs här, utan för att man inte kan ge besked till kommunerna som man brukar göra på våren! De har ingenting att gå på. De tvingas vidta panikåtgärder bara för att SD ska bestämma över regeringen och ni inte kan komma överens.

Man måste ge besked. Vi har sagt det. Ge dem åtminstone de miljarder de behöver för att kunna behålla behöriga lärare och de hundratals miljoner som krävs för att behålla de små skolorna! Se till att de får generella medel. Ta utspelspengarna till riktade medel som ni har haft och klumpa ihop dem så att de kan användas i den här krisen och möta behoven på tiotals miljarder. Det handlar om verkliga behov i vardagen i många små kommuner.

Slutligen måste jag också säga någonting om hur regeringens politik för klimatkrisen närmast börjar likna en kris för klimatpolitiken. Det man hör från talarstolen är helt otroligt. Inte nog med att vindkraften ska stoppas - nu handlar det dessutom om den gröna industrialiseringen. Allt det ni pratade om på den där konferensen ska tydligen SD i praktiken stoppa nu.

Vi ser för första gången att i och med att man har lagt ned så många viktiga klimatinsatser på kort tid säger alla bedömare att utsläppen kommer att öka. Lyssna på det! Hela världen ska snabbt dra ned på grund av klimatkrisen som pågår. Det är underbart när barnen kan bada i 30 grader och det är 21 grader i Siljan, men det är ju ett symtom på någonting som vi alla oroar oss för. Och vad gör man då? Jo, Sverige ska öka utsläppen, trots att vi har alla chanser tack vare den fantastiska industrialiseringen i norr. Det är fantastiska möjligheter.

Om elbilarna, som skulle rädda situationen, kom det i dag besked att andelen som säljs faller för att ni tog bort det enda instrumentet som påverkade det. Det är 16 000 färre elbilar i den nya prognosen från Mobility Sweden.

Allting bara rasar ihop i klimatpolitiken! Centerpartiet säger: Ge folk en chans nu, innan nästa vinter då de nya elräkningarna kommer, att spara el. Jag har träffat många människor som har stora hus på landsbygden, och de har inte haft råd att göra energibesparingar. De får nu de högsta elräkningarna någonsin på grund av den stora energikrisen. Sträck ut en hand till dem! Vi har föreslagit ett grönt avdrag så att de kan köpa värmepump eller till och med bergvärme. Ge dem också en grön kredit som kan användas av den som inte kan gå till banken så att de kan göra dessa lönsamma besparingar för Sverige, klimatet och den egna ekonomin och sedan betala tillbaka under en längre tid.

Vad gäller reduktionsplikten kommer sänkningen att innebära att Sverige i det här läget blir helt beroende - vänner i Sverigedemokraterna - av saudisk och faktiskt, indirekt, rysk olja. Man ökar den andelen och det beroendet. Centerpartiet säger bara: Tanka svenskt! Det vi ville med reduktionsplikten var att satsa fullt ut på svensk produktion av svenska drivmedel.

Okej - vi får göra om det här. Vi kan inte bara skrota det, utan vi måste göra om det så att vi har så låg skatt som möjligt på det svenska biobränslet och att vi upphandlar det så billigt som möjligt och inte så dyrt som vi gör i dag. Det ska finnas krav på att det renaste bränslet ska vara det billigaste. Tanka svenskt!

Energimyndigheten säger att vi kan få svenskt biobränsle av resterna av svensk skog för 15 kronor litern. Våga göra det som är bra för Sverige! Våga fylla tanken med svenskt bränsle som stärker svensk landsbygd och som stärker vårt oberoende!

Jag ska stanna där, för tiden är ute, men det finns så mycket att säga om det gröna, liberala, bondförnuftiga alternativ som vi har ställt upp. Jag kommer eventuellt att komma tillbaka till böndernas kris framöver om det ges tillfälle, men det har jag redan gjort i många replikskiften. Jag vill bara säga till alla dem som har gett upp hoppet lite grann, alla de som förtroendeindikatorerna visar har gett upp hoppet: Ge inte upp hoppet! Sverige kommer att leda den gröna nyindustrialiseringen.

Vi kommer att vända den här krisen. Regeringen gör kanske ingenting, men till slut blir det bättre om vi vågar ta debatten och ställa upp alternativ.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag ber ledamöterna byta talarstol med varandra.)

Fru talman! Jag får verkligen tacka Edward Riedl för att han gav mig tillfälle att prata om saker som ligger oss varmt om hjärtat, men tyvärr var det inte många rätta svar på de tre frågorna.

Först och främst gör vi i vår budget många saker för skolan. Framför allt riktar vi en vädjan till regeringen att rädda de behöriga lärarna och lägger pengar på det. Vi prioriterar det framför a-kassan. Vi prioriterar det framför att fylla stadspendlarnas suvar med ännu billigare bensin och diesel, som ni gör. Det är de på landsbygden som är beroende av bilen som ska ha pengarna. Vi prioriterar det, och det står vi för.

Ni har dessutom höjt skatterna på kommunerna och regionerna med 2 miljarder genom er höjning av avgifterna för de unga som de anställer. Det ska de få tillbaka. Dessutom lägger vi 5 miljarder rakt av, det vill säga 7 miljarder jämfört med er. Det är bara att läsa vår budget. Jag kan återkomma till kalkylen för höstbudgeten, men den verkar inte heller gå ihop när ni läser oppositionsbudgeten. Jag hoppas att det är ordning och reda på Finansdepartementet.

Sedan är det bönderna. Jaha! Det är väl bra att det görs allmänna uttalanden, men alla som var med om torkan förra gången vet - och det vet Edward Riedl också - att de behöver besked nu. Vi måste få igång grupperna nu, annars kommer pengarna för sent. Det här har varit ett stående problem, och man behöver mycket bredare insatser än nu.

Sedan var det frågan om reduktionsplikten. Det är nog bra att inte skriva frågorna innan jag har hållit mitt anförande eller läsa på vår hemsida om vad vi föreslår om man inte har koll på det.

Vi säger inte att reduktionsplikten ska fortsätta som i dag. Vi säger att vi ska ställa om till det som alla egentligen vill ha, det vill säga det billigaste som är möjligt av svenskt biobränsle av svenska restråvaror från skogen, där det finns stor potential, in i tanken för att ersätta oljan från Saudiarabien. Skatten ska sänkas så mycket som möjligt så att bränslet blir billigt. Tanka svenskt är vår politik nu. Det är dags att uppdatera sig.

Fru talman! Det är slående hur många gånger som det refereras till vem som kommer från landsbygden. Allvarligt talat; prata med folk på landsbygden över hur oroliga de är för att servicen läggs ned, äldreomsorgen skärs ned och de små skolorna läggs ned. Prata med dina vänner i de små kommunerna runt om i landet, så får du lite reality check på det.

(EDWARD RIEDL (M): Vi bor ju där!)

Precis! Men då ska du kanske bry dig lite mer om dem. Sedan kan vi också hålla på talarordningen, fru talman.

Jag hade egentligen velat ställa frågor till Edward Riedl. Nu har du privilegierad tillgång i talarstolen till vad Centerpartiet faktiskt tycker. Det står också på vår hemsida, och det är det vi driver i hela landet. Det kommer snart små kepsar där det står: Tanka svenskt!

Vi måste bli mer oberoende av olja från diktaturstater. Vi måste använda vår svenska skog. Ta i stället som intäkt nu att vi hoppades att reduktionsplikten skulle ge produktion i Sverige. Vi var alla bakom det. Sedan blev det inte tillräckligt bra, och framför allt blev det en osäkerhet eftersom ni inte gjorde de stora investeringarna.

Nu går vi rakt på sak: Sänk skatten på det goda bränslet, det svenska bränslet, upphandla det inte så dyrt som möjligt utan så billigt som möjligt. Kräv sedan att höginblandat från den typen av råvaror går in i tanken. Gå rakt på sak. Det är vad vi alla vill. Vad är det som är så dåligt med att tanka svenskt, inte saudiskt eller ryskt? Låt oss bygga upp en billig svensk produktionsbas. Det är inte jag som säger så, utan det finns investerare redan i dag. Men de väntar på grund av er klimatfientliga politik. Ge dem chansen. Investera i storproduktion av svenskt bränsle i stället för hur det är nu. Då klarar vi våra klimatmål, och vi slipper den typen av klimatkris. Sverige kan leda i stället för att ligga efter.

Fru talman! Nu står sommaren för dörren. Medan många familjer längtar efter långa lediga dagar med sol och bad finns det andra som fasar för veckorna som ligger framför oss. För vad händer med barnen utan fast punkt i tillvaron när skolverksamheten lägger ned och de kanske tappar kontakten med de vuxna förebilder som ser till att de håller sig på banan? Jo, de lämnas ensamma, ofta helt utan förutsättningar att få det sommarlov vi önskar att varje barn skulle få.

Det öppna våldet har eskalerat under mycket lång tid, och efter förra helgens vedervärdiga skjutningar är det än mer uppenbart att vi från samhällets sida måste ta krafttag för att vända utvecklingen. Då måste vi arbeta med både polisiära metoder och förebyggande åtgärder.

Nu ligger tyvärr allt fokus och hela debatten på det polisiära och det dömande. Men det är det förebyggande som kommer åt problemet på längre sikt, och det arbetet ligger i väldigt stor utsträckning på kommunerna. Då är det anmärkningsvärt att det är just där regeringen skär ned, för det är precis det som händer när kommuner och regioner larmar om att det behövs mer pengar men regeringen slår dövörat till. Det är inte bara upprörande utan också väldigt sorgligt. Kommunerna måste i det här läget ges förutsättningar att satsa på socialtjänsten och skolorna i de utsatta områdena.

Jag är extremt orolig över vilken effekt nedskärningarna i vår gemensamma välfärd kommer att ha på nyrekryteringen till gängen. Jag hoppas verkligen att regeringen inom en mycket snar framtid ger kommuner och regioner besked om ökade ekonomiska resurser inför nästa år. Annars finns risken att man redan nu börjar skära ned i kommunala verksamheter som är helt avgörande för att samhället ska hålla ihop och unga pojkar hållas ifrån gängens klor.

Höjda straff och hårdare tag kommer aldrig att väga upp för en havererad välfärd. Det är en insikt som vid det här laget borde ha nått även regeringen.

Men det är inte bara skolan och socialtjänsten som kommer att drabbas av regeringens oförmåga att prioritera det som är vårt gemensamma. Den vård och omsorg som alla i den här kammaren säger sig värna står också inför stora nedskärningar om vi inte agerar. Det slår mot alla dem som tar hand om oss när vi behöver det som mest och mot var och en av dem som är i behov av vård och stöd.

Så behöver det inte vara. Redan för i år lade vi i Miljöpartiet förslag på att utöver regeringens budget skjuta till 14 miljarder till Sveriges kommuner och regioner. Det är pengar som hade behövts här och nu. Men regeringen valde att göra det högerpolitiker alltid gör - att ge mer till dem som redan har.

Vi vet att en annan väg är möjlig. Genom att ge Sveriges kommuner och regioner de pengar som krävs för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden i hela landet bygger vi ett bättre Sverige - ett land där vårdpersonalen har fler kollegor och högre löner, där extra stöd till varje barn i behov av det finns i skolan från dag ett och där socialtjänsten har tid, pengar och möjligheter att sätta in rätt insatser, inte bara till barnen utan till hela familjen.

Fru talman! Medan vissa familjer packar resväskorna för familjens årliga resa till Medelhavet fasar andra föräldrar för att inte ha tillräckligt med pengar för att kunna packa ihop mat till en picknickkorg. Höga matpriser och skenande kostnader har gjort familjer som sedan tidigare levt i ekonomisk utsatthet ännu fattigare. Under vårterminen har det inkommit rapporter om att det går åt alltmer mat i skolorna. Nu under sommaren kommer skollunchen inte längre att vara ett alternativ för många barn runt om i Sverige. Det sommarlov som ska vara en tid för avkoppling och roliga aktiviteter ihop kommer för många familjer i stället att handla om att hålla nere kostnaderna.

Men den här kostnadskrisen borde inte behöva betalas av barnfamiljerna. När allt blir dyrare måste också samhällets ersättningar följa med. Vi har förslag som att inflationssäkra barnbidraget så att det inte urholkas när det behövs som mest. Och när matpriserna har skjutit i höjden har vi föreslagit att helt slopa momsen på viktiga basvaror som mjölk, bröd och smör under de kommande sommarmånaderna. Detta skulle göra stor skillnad för dem som har det allra tuffast nu under sommarlovet, när mer mat måste lagas hemma.

Men högern säger nej. Och det är lika lite förvånande som det är otroligt allvarligt för de barn som får ta konsekvenserna här och nu. Det är tyvärr samma barn som alltid får betala priset när samhället inte räcker till och abdikerar.

Fru talman! Värmerekorden och larmrapporterna om olika sorters extremväder har de senaste veckorna duggat tätt. Och så kommer det tyvärr att fortsätta. I Sverige befinner vi oss nu bara i början av sommaren, men när vi ser oss omkring i naturen ser det ut som det brukar göra efter många, långa sommarmånader. Många säger att situationen redan nu är värre än den var under den mycket torra sommaren 2018. Flera experter varnade redan i våras för att det kunde bli en mycket torr och varm sommar.

Vi i Miljöpartiet föreslog därför att man skulle öka stödet för jordbrukets klimatanpassning, med särskilt fokus på åtgärder för att förebygga just torka. Regeringen agerade inte då, och vi ser nu hur skördar riskerar att torka bort och hur köerna till slakterierna växer. Det betyder dåliga tider för Sveriges bönder, men det betyder också dåliga tider för vår självförsörjning - som vi i den här kammaren brukar säga att vi är överens om behöver öka.

Men det är inte bara jordbruket som drabbas av extremväder. Den extremt varma sommaren 2018 ledde också till ungefär 700 fler dödsfall, helt i onödan. Vi ser att vi också måste stärka arbetet med klimatanpassningen, för det är bokstavligt talat en fråga om liv och död. I dag gör vi alldeles för lite.

Miljöpartiet vill se satsningar på värmevård, information om var man kan svalka sig och åtgärder för att minska risken för värmeöar och ytor som kan översvämmas när kraftiga regn kommer. Jag hoppas verkligen att fler partier i den här kammaren kan inse att det nu börjar bli riktigt bråttom att stärka arbetet med klimatanpassning i Sverige när värmerekorden slås på löpande band.

Men vi ska förstås inte bara hantera klimatkrisens effekter. Utsläppen måste minska, och de måste minska snabbt. Alla varningslampor lyser rött. Klimatforskarna har uttömt sitt ordförråd i sina försök att inskärpa situationens allvar. Vi hör att 2023 är på väg att bli det varmaste år som någonsin uppmätts.

Det borde vara helt uppenbart att vi måste öka takten i klimatarbetet - men nej, inte för Tidöpartierna. De väljer i stället att föra en politik som ökar utsläppen. Den här regeringens klimatpolitik är inget annat än ett haveri. Man gör det billigare att släppa ut och går fram med en politik som gör att vi missar klimatmålen för 2030 - som vi var på väg att nå. Man vill öka andelen fossilt i bensin och diesel. När man då frågar hur vi ska minska klimatutsläppen svarar regeringen att vi ska elektrifiera fordonsflottan. Och ja, det låter som en bra plan; det behöver göras. Men med en dags varsel slopar regeringen i stället elbilsbonusen och kraschar elbilsförsäljningen till privatpersoner. Det är raka motsatsen till det man säger sig vilja göra och därför helt absurt. Med Sverigedemokraterna i förarsätet kör den här regeringen oss i full fart mot klimatkatastrofen.

Detta är ovärdigt för det Sverige som faktiskt kan gå längst fram i omställningen, om vi vill. Men den här regeringen har gång på gång och med all önskvärd tydlighet visat att man faktiskt inte vill. Det är pinsamt, och det är farligt.

Vi i Miljöpartiet har en politik för att accelerera omställningen. Vi vill att vi investerar 100 miljarder om året i den gröna omställningen. Vi ser att USA och EU gör det. De ökar takten i klimatinvesteringarna, och Sverige riskerar att falla efter.

Vi har inte råd att ha en eftersatt järnväg som hotar den svenska konkurrenskraften. Vi har inte råd med att vindkraften byggs ut alldeles för långsamt. Och vi har inte heller råd att förlora stora gröna industrisatsningar till andra länder.

Men vi har faktiskt råd att satsa på klimatet. Miljöpartiet har länge lyft att det finanspolitiska ramverket bör klimatsäkras. Nu hör vi också hur alla från LO till Svenskt Näringsliv och Agenda 2030-samordnaren lyfter behovet av att ändra reglerna för finanspolitiken. Sverige kan bättre. Vi har alla förutsättningar att vara ett land där nya gröna tekniker utvecklas och skalas upp. Vi borde vara ett föregångsland för det gröna samhällsbygget, inte ett land som sätter hälarna i marken och stretar emot.

Fru talman! Efter varje sommar kommer en höst. Trots att det nu känns långt till dess är det med avstamp i det som vi behandlat här i dag som vi går in i den. För oss i Miljöpartiet är det självklart: Det är bara med satsningar på klimatet, hushållen och välfärden som vi kan möta hösten med tillförsikt. Jag hoppas att regeringen under sommaren kommer fram till samma sak.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation nummer 4. Även jag vill tacka utskottet och dess ordförande och vice ordförande för mycket gott samarbete under året. Men framför allt vill jag rikta ett väldigt stort tack till kansliet, som alltid står ut, är mycket kunniga och med mycket tålamod hjälper oss rätt i förvaltningens vindlingar.

Fru talman! Det har varit intressant, kanske mest i betydelsen lite märkligt, att höra finansministern tala om inflationen och vikten av att bekämpa den också i dag. För det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta något som finansministern gör för att bekämpa inflationen.

Jag kan inte se att finansministern tagit något intryck av diskussioner som förs internationellt om hur man bäst kan förstå just den här inflationsepisodens karaktär och vad det kan betyda för finanspolitikens utformning. Att inflationen inte är lönedriven utan snarare vinstdriven är uppenbart, men det är inget som verkar spela någon roll för finansministern. Likaså har konkurrenssituationen på olika marknader ingen framträdande plats i det regeringen säger och ingen plats alls i det regeringen gör. Finansministern tar inget intryck av de regleringar som rönt viss framgång i exempelvis Schweiz och Spanien för att just bekämpa inflationen, inte heller av de investeringsplaner som rullas ut i USA med hänvisning till inflationsbekämpning framöver.

Men även om man landat i den snäva idén om att inflationen ska bekämpas endast genom att hålla tillbaka efterfrågan blir det oerhört märkligt att se vad som fredas och hur det presenteras för svenska folket. Det är alltså bra inflationsbekämpning om sjuksköterskor måste sägas upp och om patienter får ligga i korridorerna på akuten. Men det är inte tänkbart att dämpa skattesänkningar för riksdagsledamöter och statsråd. Det hjälper tydligen mot inflationen att pressa in fler elever i ett klassrum. Men man kan inte begränsa bidragen till dem som köper städning eller silverputsning till paradvåningen. Elstödet är toppen, men när det gäller att det är panik i äldreomsorgen menar man: Ja, tyvärr, vi måste bekämpa inflationen.

Vill finansministern kanske förklara lite närmare varför just förlängda operationsköer, uppsagda lärare och förtvivlad personal inom äldreomsorgen är de metoder som regeringen föredrar och har valt att experimentera med som inflationsdämpare?

Fru talman! Det handlar om att göra det som är allra viktigast och att prioritera det som är allra viktigast, sa finansministern. Det är det jag pekar på. Det som uppenbarligen har varit allra viktigast för denna regering har varit att freda dem som tjänar väldigt gott, så att de får sina skattesänkningar, och att freda dem som bor i gods och herrgård, så att de får extra mycket elstöd. Det är den prioritering som man faktiskt har gjort från regeringens sida.

Det som Elisabeth Svantesson nämner om försvaret, till exempel, är vi eniga om. Vi pratar om det som man gör utöver detta och i övrigt. Det blev tydligt. Det är bra.

När det gäller finanspolitiken i allmänhet kan vi väl konstatera att Vänsterpartiet i höstas lade fram en budget som var neutral, som alltså inte gick med något underskott under innevarande år. När det gäller ofinansierade satsningar handlar det inte om det, utan det handlar om att vi vet att det statsfinansiellt gick bra för svensk ekonomi förra året men att det inte gick så bra för alla som finns i den svenska ekonomin. Därför vore det rimligt att vidta åtgärder som i flera fall löser akuta problem och i andra fall bidrar till att pressa tillbaka inflationen. Sänkta taxor inom kollektivtrafiken, till exempel, är något som kan bidra till att pressa tillbaka inflationen här och nu.

Jag har både i mitt anförande och nu varit inne på flera andra saker som man diskuterar mycket mer utanför Sveriges gränser. Det handlar om sätt att pressa tillbaka den inflation som vi har just nu och om att göra något åt den dåliga konkurrenssituationen inom vissa marknader. Det har finansministern och hennes kamrater tvärt avvisat. Det handlar också om att på andra sätt se till att det staten gör trycker tillbaka inflationen snarare än bidrar till den.

Jag har fortfarande inte fått något svar på frågan: Varför skulle inte mer pengar i höginkomsttagarnas fickor leda till inflation? Man ska däremot pressa inflationen genom förlängda operationsköer. Det är intressant.

Fru talman! Jag har ett par frågor till finansministern, men först kommer jag att ställa en fråga som har att göra med det som har försiggått här i kammaren när finansministern varit på plats.

Det handlar om att Sverigedemokraterna, det största partiet i Tidökoalitionen eller bland Tidöpartierna, har meddelat att man är emot det stora gröna fossilfritt stål-projektet i norra Sverige, Hybrit. Man kastar en skugga över detta och vill egentligen stoppa stödet, i den mån det finns, även till övriga gröna industriprojekt, till skillnad från alla andra länder i världen, trots att vi är världsledande.

Jag vill bara ha ett klart och tydligt besked. Är det som SD säger det som gäller, eller är det som regeringen säger det som gäller? Är det som SD säger dumheter som vi ska bortse ifrån, eller är det de som i praktiken kommer att bestämma framöver? Det är jätteviktigt för Norrland, jätteviktigt för det svenska näringslivet och jätteviktigt för industrisatsningarna.

För det andra undrar jag om följande. Det handlar om alla de kommunalråd som tycker att skolan ska prioriteras, att det ska finnas behöriga lärare och att eleverna ska få en chans i livet. De är jätteoroliga för att ni nu inte kan ge besked. De står redo att lägga ned skolor för att ni inte har gett ett besked. Har de fel? Är det på något sätt så att de bara snällt ska vänta? De behöriga lärarna ska försvinna, och sedan kan de återanställas igen när ni har kommit överens om det. Det är min andra fråga.

Det tredje är att det har talats mycket om att man ska hålla nere inflationen. Men varför sänker ni inte kostnaderna för att anställa så att fler som är utsatta och unga kan få jobb? Företagen ber om det, näringslivet ber om det, och de som söker jobb ber om det. Experterna säger att det också sänker inflationen. Jag förstår inte detta från en så kallad borgerlig, liberal regering.

Herr talman! Det är lite vågat att säga att man ska tala om sina egna förslag och sedan inte ge något svar alls om vad man själv vill göra.

Om finansministern lyssnade nogsamt till mitt anförande kunde hon höra att det verkligen handlade om visionerna för vad vi vill göra. Vi kan ta frågorna lite snabbt igen.

Är det SD, som säger att Hybrit och de stora gröna satsningarna i Norrland - som vi, tro mig, engagerat oss i länge - är dumheter, som är de som bestämmer, eller är det ni i regeringen? Vad är det som gäller egentligen? Nu är det verkligen stor osäkerhet här under debatten.

Det andra är återigen: Experterna säger att om man sänker kostnaderna för företagen så att de kan anställa så sänker det också inflationen. Varför detta enorma motstånd mot det?

Om man inte gillar sänkningen för unga utan vill ha det mer för de utsatta, som Centerpartiet framöver vill ha, varför gör man inte det i stället?

Det är jättebra om man sänker skatterna på inkomster. Men nu har ni hittills höjt dem. Varför höja dem för att sedan sänka dem?

Sedan återigen: Jag hörde över huvud taget ingenting för oss som värnar skolan om vad som kan hända under året. Har de kommunalråd och skolchefer fel som säger: Vi tvingas nu säga upp våra behöriga lärare till långvarig skada för våra elever därför att regeringen inte kan ge något ordentligt besked?

Herr talman! Jag börjar med att konstatera att finansministern inte orkade eller ville ta avstånd från Sverigedemokraternas angrepp på den gröna omställningen av svensk stålindustri.

Jag tror att det ändå förtjänar någon form av kommentar från regeringen när det största partiet i regeringskonstellationssamarbetet gör ett så pass stort angrepp på Sveriges tillväxtförutsättningar framöver.

Det är inte bara så att det har hotat utbyggnaden av energisystemet i olika debatter tidigare. Nu går man till frontalangrepp mot det flaggskeppsprojekt som också regeringen har talat om i Europasammanhang och internationellt som någonting som kan minska utsläppen och också bidra till svensk konkurrenskraft efter tid.

Annars har jag lyssnat väldigt noga på finansministern. Hon brukar upprepa att vi lever i ett väldigt svårt ekonomiskt läge och att man måste föra en ansvarsfull finanspolitik. Det instämmer jag i, även om det inte ska bli en ursäkt.

Det vi socialdemokrater kritiserat regeringen och SD för är att de gör fel prioriteringar inom ramen för det budgetutrymme som finns. Man gjorde fel som prioriterade en skattesänkning på 13 miljarder kronor för de högavlönade i stället för att säkra finansieringen av välfärden och även kunna göra insatser för de barnfamiljer som drabbas väldigt hårt av den ekonomiska krisen.

Nu är vi inte ensamma om kritiken. Jag har sett att SKR driver på för det, och det är väl en sak. Men så här skriver Lars Calmfors: "Jag är dock kritisk mot balansen i regeringens samlade finanspolitik. Stöden till hushåll borde inte varit så breda utan riktats mer till låginkomstgrupper. Skattesänkningarna till höginkomsttagare genom indexuppräkningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt kunde ha pausats. Det hade skapat utrymme för högre statsbidrag till kommuner och regioner i syfte att minska risken för nedskärningar i skola, omsorg och vård." Detta skrev alltså Lars Calmfors den 15 maj i år.

Mot bakgrund av verkligheten med skolneddragningar och sjukvårdskris, är finansministern beredd att erkänna att man gjorde en felaktig prioritering i höstens budget som nu skapar stora problem i välfärden?

Herr talman! Nu var min poäng inte att Socialdemokraterna kritiserade regeringen utan att Lars Calmfors kritiserade regeringen för att den valde en skattesänkning för höginkomsttagare i stället för att säkra finansieringen av skolan, sjukvården och äldreomsorgen i ett läge då de kan drabbas av besparingar.

Finansministern får inte ihop logiken. Hon säger att vi är i ett exceptionellt läge och att det är en väldigt svår situation. Och nu säger Sveriges kommuner och regioner att de behöver besked nu för att inte göra till och med onödiga besparingar i sjukvården och i kommunerna.

Om man i ett exceptionellt läge och i en annorlunda situation inte kan agera från regeringens sida och ge besked, när ska man då ge besked? Det är ju nu krisen är. Det är nu som det exceptionella läget är.

Jag kan inte tolka finansministern på något annat sätt under denna debatt än att det inte blir några besked till kommuner och regioner före sommaren om hur det blir med ekonomin. Då måste finansministern förstå att hon också bär ansvar för de besparingar som kanske genomförs i onödan i sjukvården och i skolan.

Jag ska fortsätta att citera Lars Calmfors: "Regeringen borde åtminstone ge en utfästelse om hur stora reala statsbidrag - bidrag i fast penningvärde - som kommunsektorn ska få 2024 för att ge bättre planeringsförutsättningar." Allt detta i syfte att undvika besparingar.

Det är så verkligheten ser ut. Man kan inte fly verkligheten när man är finansminister. Man har ett ansvar att ta in verkligheten, agera, regera och prioritera. Och än så länge har denna regering valt att prioritera fel i detta krisläge.

(Applåder)

Herr talman! Klimatkrisen är här och nu. Torka, översvämningar och extremväder omkullkastar människors vardag och livsförutsättningar såväl i Sverige som i världen. Arter dör ut, ekosystem rubbas och såväl hav som skogar står under en enorm påfrestning.

I grund och botten finns det bara en enskild åtgärd som är överlägsen alla andra, och det är att minska utsläppen. Men det är tyvärr en åtgärd som regeringen verkar vara ointresserad av.

Miljöpartiet har i flera år lyft fram behovet av att klimatsäkra det finanspolitiska ramverket. Detta har nu också lyfts fram av både Klimatpolitiska rådet och Finanspolitiska rådet. Nu senast var det aktörer från Naturskyddsföreningen, Volvo Cars och Swedbank som tillsammans med Agenda 2030-samordnaren lyfte fram behovet av att inleda en översyn av ramverket för att se till att det bättre bidrar till just en hållbar utveckling. Till och med Svenskt Näringsliv har föreslagit att överskottsmålet slopas.

Finanspolitiska rådet pekade i sin rapport på behovet av investeringar i den gröna omställningen och att det var ett viktigt skäl att se över reglerna och skapa utrymme just för sådana investeringar.

Det är tydligt att det finns en bred uppslutning kring att man borde sätta igång en översyn skyndsamt.

Jag skulle vilja fråga finansministern om hon är beredd att göra det.

Herr talman! I partiledardebatten i onsdags sa statsministern: Ingenting är viktigare än att stödja Ukraina.

Rysslands brutala krig har kostat många liv och skapat en enorm katastrof - humanitär, miljömässig och ekonomisk. Priset betalas ytterst av det ukrainska folket, som med sitt blod betalar för sin och för vår frihet. När vi återkommande talar om hur kriget påverkar oss i Sverige får vi aldrig glömma vem det är som gör de verkliga uppoffringarna.

Herr talman! Sverige befinner sig onekligen i en ansträngd situation med ett pågående krig i närområdet, en synnerligen besvärlig situation på energimarknaderna i Europa och den högsta inflationen på 30 år. Dessutom har vi inflation samtidigt som vi har lågkonjunktur.

Sedan den moderatledda regeringen tillträdde i höstas har den främsta prioriteringen varit att hindra inflationen att bita sig fast på en hög nivå genom att bedriva en fortsatt återhållsam finanspolitik. Till skillnad från Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar regeringen denna uppgift på största allvar. Samtidigt ges stöd till framför allt utsatta hushåll genom riktade satsningar i budgeten och genom att de uppräkningar som sker med fastlagd automatik fortgår.

I ett tidigare replikskifte insinuerade Mikael Damberg att Moderaterna inte vill berätta vad regeringen gör för att stötta dem som har det svårast - detta efter att Edward Riedls talartid tog slut innan han hunnit gå in på frågan. Därför gör jag det i stället.

Ett exempel på en åtgärd för att stödja dem som har det svårt är en förlängning och höjning av det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag. Detta görs för att ge dessa familjer bättre förutsättningar att klara sina boendekostnader i dessa tider då levnadsomkostnaderna ökar.

Denna insats är betydligt mer träffsäker än en generell höjning av barnbidraget, vilket föreslås i motioner av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - var för sig, vill jag tillägga. Bostadsbidraget är nämligen inkomstprövat och tillfaller i större utsträckning barnfamiljer som är beroende av socialförsäkringar och andra transfereringar från välfärdssystemen.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser att det förlängda och höjda tilläggsbidraget inte ska avräknas från försörjningsstödet, vilket enligt min mening är helt fel. Låt mig förklara varför. För grupper med svag förankring på arbetsmarknaden minskar höjda bidrag drivkrafterna till egen försörjning. Det måste alltid vara skillnad mellan att ha ett arbete och försörja sig själv och att leva på bidrag.

För att stödja de mest utsatta har regeringen ökat anslagen med 50 miljoner kronor under 2023 till de civilsamhällesorganisationer som arbetar med humanitära insatser för människor som har det svårt.

En annan åtgärd för att bekämpa inflationen är skattenedsättningen på jordbruksdiesel till EU:s miniminivå till slutet av året. Regeringen avser att vidhålla denna skattenedsättning under 2024 och 2025 för att stötta den svenska matproduktionen. Regeringen prioriterar också genomförandet av strukturreformer för ökad tillväxt.

Detta är minst sagt välbehövligt. Under de åtta åren efter 2014, under regeringarna Löfven och Andersson, var Sverige det land i hela Europeiska unionen där arbetslösheten ökade mest. Sverige är också ett av de länder i Europeiska unionen som har haft den lägsta ekonomiska tillväxten under de två föregående S- och MP- respektive S-regeringarna.

Lite ödmjukhet vore därför på sin plats i stället för att, som Socialdemokraterna, skriva i sin motion om segregation och fattigdom utan att över huvud taget nämna sin egen skuld. Att Sveriges problem inte har uppstått under de månader som gått sedan regeringen Kristersson tillträdde kan vem som helst räkna ut. Att som oppositionen ideligen påstå detta är inte seriöst.

Den förödande och systemhotande brottsligheten med kriminella klaner har inte uppstått under regeringen Kristerssons nio månader vid makten. De parallella samhällena med människor som saknar rätt att vistas i Sverige har inte heller uppstått under de senaste nio månaderna. Det har inte heller energikrisen, väntetiderna för att få vård eller de undermåliga skolresultaten.

Vad vi nu har är dock en regering som har vinnlagt sig om att åtgärda dessa systemhotande problem av olika karaktär. När vi för ett år sedan debatterade skattepolitiken tyckte vi moderater att skattepolitiken borde användas för att möta de problem som Sverige har. Sedan dess har Sverige fått en ny regering - en regering som gör just detta.

Skattepolitiken används nu för att pressa ned arbetslösheten, för att ge ökade möjligheter till ekonomisk tillväxt och för att klämma åt dem som fuskar och begår brott och därmed förstör vår trygghet och vardag. Fuskare och kriminella stjäl årligen flera miljarder från välfärden. Vad den grova kriminaliteten kostar samhället går inte ens att överblicka.

Herr talman! Jag är den första att beklaga att det för närvarande inte finns ekonomiska förutsättningar att genomföra några betydande skattesänkningar. Inflationsbekämpningen har som jag redan nämnt allra högsta prioritet. Men förutom inflationsbekämpning prioriterar regeringen ett återupprättande av arbetslinjen. Så fort situationen tillåter det kommer därför ett förstärkt jobbskatteavdrag med fokus på låga och medelhöga inkomster att införas. Det är en viktig åtgärd för att stimulera jobbskapande och tillväxt.

Regeringen arbetar också med att reformera bidragssystemet med bidragstak, successiv kvalificering in i välfärden och krav på heltidsinsats för dem som ändå behöver bidrag. Det måste alltid löna sig att arbeta för att människor som befinner sig i utanförskap ska kunna gå över till att försörja sig själva och dessutom bidra till vår gemensamma välfärd. Det är vägen till en positiv samhällsförändring: arbetande, mer självständiga och friare medborgare.

Slutligen vill jag tacka utskottskansliet, Riksdagsförvaltningen och inte minst alla ledamöter i skatteutskottet, inklusive ordföranden Niklas Karlsson och vice ordföranden Per Söderlund, och önska en fin sommar.

(Applåder)

Herr talman! Jag får börja med att berätta hur vi stöder kommuner och regioner. Redan i höst tilldelas kommuner och regioner 12 miljarder i olika stöd. Kommuner och regioner får också ta del av elstödet på ungefär 5 miljarder. Sedan finns det andra sätt att få lite mer pengar - det extra tilläggsbidraget till bostadsbidraget gör till exempel att kostnaderna för socialbidrag sjunker. Sammanlagt blir det ungefär 20 miljarder till kommunerna.

Om Niklas Karlsson hade lyssnat tidigare under debatten kunde han ha hört att finansministern sa att hon inte utesluter hjälp om sådan behövs. Det är dock inte klart att alla kommuner eller alla regioner har dessa behov. Till exempel klarar sig moderatledda kommuner som Kävlinge och Staffanstorp riktigt bra, eftersom de för en ansvarsfull politik. Dessutom brukar de hamna i topp när det handlar om olika klassificeringar som SKR brukar göra gällande till exempel äldreomsorg. Även i olika rankningar av trygghet hamnar moderatledda kommuner i topp. Detta är någonting för Niklas Karlsson att fundera på.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan inte göra något annat än upprepa det som finansministern sa: Vi kommer inte att lämna dem som behöver hjälp i sticket.

Det är inte kutym att i juni göra utfästelser om vad man kommer att göra i höst i budgeten. Vi vet inte hur ekonomin förändras. Vi vet inte heller hur omvärldsläget förändras. Jag har nämnt att det finns ett krig som pågår i närområdet. Vi hoppas alla att detta krig tar slut. Det finns många variabler som vi inte bestämmer över, och vi måste ha respekt för detta.

När det gäller nedskärningar i kärnverksamheten undrar jag: Vilka kommuner började att skära ned på lärare och socialsekreterare? Vilka kommuner gjorde detta?

Niklas Karlsson apostroferade Sverigedemokraternas Oscar Sjöstedt. Han frågade vilka som har börjat att skära ned på till exempel kommunikatörer. Det finns många uppgifter i en kommun som inte är kärnverksamhet och som förvisso kan vara välbehövliga i goda tider. I dåliga tider måste man dock ha modet att prioritera.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Niklas Karlsson för anförandet.

Jag har en fråga om skattesystemet och vad man tror att det kan leda till. Som ett litet land i utkanten av Europa måste Sverige slå vakt om konkurrenskraften. Skattesystemet får inte hämma ansträngning och ekonomisk tillväxt samtidigt som det ska finansiera vår gemensamma välfärd, som ledamoten har pratat om.

För någon vecka sedan hade vi forskningsdag i skatteutskottet, och vi hade bjudit in Åsa Hansson till ett mycket intressant anförande. Jag antar att ledamoten Niklas Karlsson var inblandad i den inbjudan. Åsa Hansson menar att om skattesystemet gjordes om utifrån dagens förutsättningar skulle Sverige kunna få en högre tillväxt och sysselsättning - alltså mer skattepengar in till välfärden. Förslagen var definitivt inte skattehöjningar på inkomst, utan snarare tvärtom.

Jag undrar hur Niklas Karlsson tänker kring detta och om han kan se att lägre skatt på inkomst faktiskt kan leda till högre sysselsättning, alltså mer skattepengar in till välfärden.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Niklas Karlsson för svaret.

Jag är helt enig med ledamoten om att vi behöver en skattereform och se över skattesystemet. Förra gången vi gjorde det gjorde vi det faktiskt tillsammans. Då var det två principer som vi var överens om: att man skulle ha hälften kvar i plånboken och att 10 procent ska betala statlig skatt. Det är inte alls så det ser ut nu, och Socialdemokraterna var väldigt snabba med att överge dessa principer. Jag vill också tillägga att vi dessutom i nästan ett helt år hade enhetlig moms, vilket var en ganska trevlig sak, tror jag, för många av landets företagare.

Under de senaste 90 åren har Socialdemokraterna styrt i 63 år, och de protesterar varje första maj mot de hemska orättvisorna som finns i Sverige. Jag vill verkligen hålla med ledamoten Niklas Karlsson om att vi har saker som behöver rättas till och att systemet inte är perfekt. Men det är ju precis det som jag tror är den stora skillnaden här: Att ha ett skattesystem som skapar tillväxt är grunden i det hela, tänker jag. Det ger mer pengar till vår gemensamma välfärd.

Jag håller alltså inte med Niklas Karlsson när han säger att skattesystemet inte bara får vara till för att skapa tillväxt - det är ju precis det som det ska vara till för. Om vi skapar tillväxt har vi pengar till vår gemensamma välfärd så att vi kan ha en stark skola och sjukvård och ett starkt skyddsnät som finns där om man faller. Om vi har en stark skola och ett skattesystem som gynnar utbildning, flit och ansträngning har vi möjlighet att få in ytterligare pengar till vår välfärd. Därför hade jag hoppats att Socialdemokraterna kunde gå ifrån principen att högre skatt alltid är bättre. Hur tänker Niklas Karlsson kring det?

Herr talman! Vårt land befinner sig i en väldigt svår ekonomisk situation, och prognosen för framtiden är fortfarande bekymmersam. Många hushåll har känt effekterna av inflationen när priset för livsmedel, resor och boende har ökat i väldigt snabb takt. Regeringspartierna och Sverigedemokraterna avser att reformera flera av de skatter och regleringar som har drivit upp kostnadsnivåerna i vårt land, inte minst vad gäller transportkostnader.

Herr talman! Försäljningen av el- och hybridbilar har ökat, och i dag har många just en sådan bil, av naturliga skäl främst i större städer. Elbilar är inte helt billiga att köpa, och för att de ska löna sig i längden behöver man kunna räkna hem inköpskostnaden mot minskade driftskostnader. Då kan det vara förmånligt att ladda sin elbil på arbetet när man ändå har kört den dit. Från den 1 juli i år införs det därför ett tillfälligt undantag från beskattning av förmån av laddel på arbetsplatsen. Ett sådant undantag förväntas också minska den administrativa bördan för både arbetsgivare och anställda vid redovisning av denna sortens förmån.

Herr talman! Rysslands invasion av Ukraina har, i kombination med den svaga svenska kronan, fått stora effekter på drivmedelspriserna. Nu ska inte hela prisökningen skyllas på Rysslands folkrättsvidriga angrepp på Ukraina, även om det är en starkt bidragande orsak. Ökningen började redan våren 2021, då både bensin- och dieselpriset var under 16 kronor per liter. Före årsskiftet 2021/22 hade priset för bensin gått upp med ungefär 2 kronor per liter och diesel med runt 4 kronor per liter.

För att mildra kostnaderna för nödvändiga resor till och från arbetet höjdes milersättningen kraftigt från 1,85 kronor per kilometer till 2,50 kronor per kilometer den 1 januari i år. Någon sådan höjning har inte gjorts sedan 2008, då bränslepriserna låg på mellan 10 och 14 kronor.

Fru talman! Det är inte bara de som är beroende av bilen som transportmedel som drabbas av de höga drivmedelspriserna. Tvärtom slår dessa brett mot hela vårt samhälle. Varje led i produktionskedjorna, från producent till slutkund, drabbas av de ökade priserna på drivmedel. Det kan vara kostnader för drivmedel för våra lantbrukare när de producerar den mat vi äter. Det kan också vara kostnader för transporter av diverse varor som gör att priserna i handeln ökar.

Nästa steg för oss är en minskning av reduktionsplikten från den 1 januari 2024. Det kommer att ge effekt och ge ytterligare sänkningar av drivmedelspriserna.

Fru talman! Just nu pågår förhandlingar och utredningar på flera områden mellan Tidöpartierna. Ett sådant är ett avskaffande av skatten på plastpåsar. Målet med skatten är att minska användandet av plastpåsar, något som EU kräver att vi ska göra. Dessvärre är skatten utformad på ett sätt som gör att den även träffar nedbrytbara, plastliknande påsar.

Det har varit ett hårt slag mot många av de tillverkare som utvecklat miljövänliga alternativ till plast för att kunna tillverka påsar som har samma egenskaper som plastpåsar men som är bättre för miljön. Dessa företag tappade hela sin marknad när skatten infördes. I dag tillverkas inte de miljövänliga påsarna, och utvecklingen har avstannat. Detta är inget annat än ett praktexempel på hur fel skatter kan slå om de genomförs på fel sätt.

Fru talman! Flygskatten har också kritiserats hårt för att inte nå den avsedda effekten: att minska utsläppen genom att minska resandet. Skatten har tre nivåer och baseras på resmålet, inte flygsträckan. Då blir det lite knepigt.

Att flyga till Spanien innebär en flygskatt på 69 kronor, men att flyga till Marocko, alltså en liten bit till, innebär en skatt på 288 kronor. Om man i stället för att åka till Marocko flyger direkt till Kanarieöarna, som är ändå lite längre, blir skatten 69 kronor eftersom Kanarieöarna tillhör Spanien. Samma skatt som för en flygresa till Marocko drabbas man också av om man flyger till New York, vilket är betydligt längre.

I stället för att beskatta de skadliga utsläppen är det alltså själva resandet som beskattas. På sikt bör därför denna skatt avskaffas.

Fru talman! Det kanske mest oroande på skatteområdet just nu är att EU ser över möjligheten att ändra beslutsförfarandet för skatter. I dag krävs enhällighet för att EU ska kunna besluta om skatter i medlemsländerna. Kommissionen har dock presenterat ett meddelande med en färdplan för övergång till beslut med kvalificerad majoritet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet på skatteområdet.

Övergången ska ske i fyra steg, och i det fjärde steget införs beslutsfattande med kvalificerad majoritet för initiativ på skatteområdet, vilka är nödvändiga för den inre marknaden och för en rättvis och konkurrenskraftig beskattning i Europa, enligt kommissionen. Detta är en mycket oroande utveckling som vi behöver motverka gemensamt.

Fru talman! Låt även mig avsluta med att tacka utskottet för ett gott arbete under det gångna året. Jag vill rikta ett särskilt tack till Niklas Karlsson för ett gott samarbete i presidiet. Bitvis har det varit glada skatt, och bitvis har vi gnuggat våra geniknölar för att försöka lösa situationer som har uppstått i utskottet.

Jag vill passa på att önska alla en trevlig sommar. Jag vill även tacka vårt mycket kunniga utskottskansli för det arbete de gör och det stöd de utgör för oss. De har hjälpt oss igenom en del kniviga situationer under det gångna året. Jag vill också tacka Riksdagsförvaltningen och dem som arbetar här för det stöd som de utgör för oss ledamöter. Såklart vill jag även tacka talmanspresidiet för ett mycket gott arbete under det gångna året. Trevlig sommar!

(ANDRE VICE TALMANNEN: Tack så mycket, jag önskar detsamma!)

(Applåder)

Fru talman! Skatteintäkter är helt grundläggande för vår välfärd. De är en förutsättning för att klara av att möta problemen i sjukvården, den ökande otryggheten och många andra samhällsproblem. Det är våra myndigheter Skatteverket, Tullverket och Kronofogden som ser till att skatten kommer in.

Skatteintäkter uppstår inte ur tomma intet. De uppstår när människor arbetar. För att öka skatteintäkterna är det absolut viktigaste att fler människor arbetar. Det krävs ett skattesystem som uppmuntrar till arbete, och det ska alltid löna sig att gå från bidrag till jobb. Genom att ta sig till jobbet tar man sig också in i samhället och blir en del av samhällsgemenskapen. Det bidrar till integrationen.

Fru talman! Den ekonomiska politiken behöver i dagens situation inriktas på att bekämpa inflationen och stötta utsatta hushåll. Lågkonjunkturen ska mötas av strukturella reformer. Arbetslinjen ska återupprättas så att det alltid ska löna sig att arbeta, och en bidragsreform ska öka incitamenten att komma i arbete. Strukturreformer ska genomföras för att få ett konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv.

Med den nya regeringen prioriterar politiken välfärden med reformer för att bekämpa den organiserade brottsligheten, få bättre kompetens inom äldreomsorgen, öka antalet behöriga lärare och få en krisberedskap som förbättrar energiförsörjningen och minskar utsläppen.

Fru talman! Det bästa sättet att få fler i arbete och öka tillväxten är att göra breda skattesänkningar som kommer alla som arbetar till del. Men det finns också grupper som politiken behöver göra särskilda satsningar på. Särskilt oroande just nu är den stora gruppen långtidsarbetslösa. Den förra socialdemokratiska regeringen lyckades inte komma åt den.

Vi hade hög arbetslöshet redan före pandemin, men i det ekonomiska läge som följde av pandemin ökade arbetslösheten ytterligare. Därför krävs det särskilda åtgärder för att motverka just långtidsarbetslöshet. Det kommer förstås att krävas många olika typer av åtgärder, men en av dessa måste vara att utforma skattesystemet så att det bidrar till att motverka långtidsarbetslösheten.

Vi kristdemokrater menar att skattesystemet behöver utformas så att incitamenten att förlänga arbetslivet stärks. Därför har vi drivit på för att personer över 65 år ska få ytterligare skattesänkningar när de fortsätter arbeta.

Fru talman! Som vi nog alla har lärt oss under den förra mandatperioden är det oerhört svårt att förutse vilka problem som finns runt hörnet. Det enda vi kan vara säkra på är att det med tiden kommer att uppstå nya utmaningar som behöver hanteras. Men vi har nu en regering som bedriver en politik som gör att fler människor kommer i arbete, och därmed har vi ett starkt utgångsläge när nya problem ska hanteras. Kristdemokraterna har därför arbetat och kommer också fortsättningsvis att arbeta för en skattepolitik som leder till att fler människor arbetar mer.

Sverige har nu en regering som prioriterar att få bort de långa köerna till vården och som arbetar för att skapa en jämlik vård över hela landet så att kvaliteten på vården inte avgörs av var du bor.

Sverige har en regering som prioriterar arbetet med att öka tryggheten och att en gång för alla knäcka den grova kriminalitet som plågar hela bostadsområden.

Sverige har redan ett högt skattetryck, och för att behålla tilliten till skattesystemet måste skattenivåerna vara rimliga och försvarbara och stimulera till arbete och entreprenörskap.

Fru talman! Under Socialdemokraternas åtta år vid makten har otryggheten brett ut sig i hela samhället med grov kriminalitet som tagit kontrollen över många av de socialt utsatta områdena.

I dag kan mer än 1 miljon människor inte försörja sig själva samtidigt som arbetsgivarna desperat skriker efter arbetskraft. Den svenska arbetsmarknaden är inte anpassad efter dagens behov. Det finns de som har ett krävande jobb att gå till varje dag och de som inte har ett jobb och som går på bidrag år efter år.

Det är ett totalt misslyckande. Efter åtta år med Socialdemokraterna har de inte lyckats vända utvecklingen utan har däremot låtit långtidsarbetslösheten bita sig fast. Fler och fler har hamnat längre bort från arbetsmarknaden. I stället för att möjliggöra för fler att komma i jobb och egen försörjning har man låtit utanförskapet växa. Avståndet för alla som står långt ifrån arbete har bara blivit större. Kristdemokraterna vill att det ska vara lönsamt att ta ett jobb.

Fru talman! Sverige har 1,1 miljoner företag. Av dessa är 99 procent småföretag. Där skapas fyra av fem jobb. Småföretagarna är viktiga för att fler jobb ska komma till. De är ryggraden för vår gemensamma välfärd.

Vi vill se fler förverkliga sin dröm om att starta företag, särskilt bland kvinnor. Därför har vår näringsminister Ebba Busch särskilt lyft deras behov. Med starkt entreprenörskap och bra företagsklimat minskar vi byråkratin och stoppar höjda kapitalskatter. Då blir vi attraktiva för företagsetableringar och investeringar i Sverige.

Politiken ska fortsätta att inriktas på reformer för att bekämpa den organiserade brottsligheten, öka antalet behöriga lärare, korta vårdköerna, öka antalet vårdplatser, rusta upp försvaret och krisberedskapen samt förbättra energiförsörjningen och minska utsläppen. För det behöver vi en ansvarsfull finanspolitik, och det får vi med denna regering.

Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag. Eftersom detta är min sista debatt detta riksdagsår vill jag uttrycka mitt tack till kanslipersonalen, som alltid är professionell och vägleder oss väl. Tack också till ledamöterna i skatteutskottet för gott samarbete! Jag önskar alla en trevlig sommar.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade inte för avsikt att begära replik på Helena Lindahl. Däremot vill jag förtydliga påståendet om biogasen, eftersom jag tror att folk som lyssnar på debatten riskerar att missuppfatta vad som har hänt.

Först vill jag säga att biogasen är väldigt viktig för Sveriges gröna omställning, och skattebefrielsen har varit ett viktigt verktyg. Vi alla partier står bakom det. Sedan var det väldigt olyckligt att ett tyskt företag överklagade den svenska skattebefrielsen. Det ledde till att EU stoppade den.

Jag vill förtydliga att det utskottsinitiativ som Centerpartiet föreslog i skatteutskottet inte gick att genomföra. Om man gör en ny anmälan enligt den allmänna gruppundantagsförordningen, GBER, i EU behöver Sverige nämligen helt utan förhandsbesked från kommissionen säkerställa att det inte utgör någon överkompensation. Detta är inte enkelt, eftersom varje företag måste prövas ett och ett. Dessutom garanterar en anmälan enligt GBER inte att skattebefrielse inte kommer att underkännas av EU-domstolen.

Fru talman! Liberalernas ingång är att skattesystemet ska vara utformat så att det gynnar flit, ambition och utbildning. När det är mer attraktivt att arbeta, investera och starta företag får vi en större kaka att dela på till den så viktiga gemensamma välfärden.

För att kunna bygga en stark gemensam välfärd behöver vi goda skattemässiga villkor för individer och företagande. Det är så vi kan se till att det finns fler lärare i klassrummen, läkare och sjuksköterskor på vårdcentralerna och poliser på torgen. Ju fler som arbetar och startar företag, desto större blir kakan till vår gemensamma välfärd.

Det är alltså inte som många av de vänsterorienterade partierna påstår: att mer skatt kommer in i systemet om skatterna är så höga som möjligt. Att sänka skatten kan leda till mer tillväxt och på det sättet till högre skatteintäkter. Det är en bra fördelningspolitik som leder till mer resurser till den välfärd som vi alla vill ha. Liberalerna vill bekämpa fattigdom. Socialisterna vill bekämpa rikedom.

Fru talman! Sverige lämnar en historisk tid bakom sig. Räntorna har varit mycket låga, och skuldsättning har premierats. Detta har lett till en hög skuldsättning hos hushåll och företag som har växt i hög hastighet i takt med ränteökningarna. Nu väntar en mer normaliserad tid, men många hushåll och företag kommer in i den med stora privata skulder när Riksbanken höjer räntorna.

I dessa tider är det därför rimligt att lägga en stram budget och en vårändringsbudget som riktar sig till de allra mest utsatta. Det är precis det som denna regering gjorde i sin budget och det vi nu gör i vårändringsbudgeten, och det är denna syn vi har i riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Det allra viktigaste nu är att bekämpa inflationen. En hög inflation gör oss alla fattigare och drabbar de allra mest utsatta hushållen och våra kommuner och regioner. Att då ha en expansiv budget är som att hälla bensin på brasan.

Jag vill också tillägga att Sverige är mycket motståndskraftigt. Vi är nu i ett läge med mer normala räntenivåer, och vi kan se att arbetslösheten inte har stigit. Men notera att läget är mycket allvarligt och att det behöver hanteras klokt för att inte förvärra situationen med den höga inflationen! Om man ska tro de ekonomiska experterna kan vi vänta oss ytterligare räntehöjningar från Riksbanken.

Dessutom har vi en historiskt lågt värderad valuta som gör att vi importerar inflation till Sverige. Det är dags att en gång för alla göra slut med kronan och gå med i eurosamarbetet för att få en mer stabil och förutsägbar ekonomisk utveckling i Sverige. När vi vaknade i morse kunde vi notera att kronan i natt nästan hade slagit bottenrekord. Kronan är på historiskt låga nivåer. Därför vill jag upprepa min partiledare Johan Pehrsons krav: Nu är det dags att utreda ett inträde i eurosamarbetet.

Fru talman! Det måste bli lättare att driva företag, och den som arbetar ska kunna leva på sin lön. Arbetslinjen är mer avgörande än på länge. Ingen tjänar på en politik som driver ut människor i arbetslöshet.

Därför är jag mycket glad över att höstens budget gick igenom och att även detta och nästa betänkande om vårändringsbudgeten ser ut att få en majoritet i kammaren. Oppositionens spretiga budgetförslag med inflationsdrivande och destruktiva förslag är inget som Sverige behöver i tuffa tider som dessa.

Det regeringen gjort och gör är viktiga åtgärder för att underlätta för de allra mest utsatta hushållen genom ett förlängt och höjt bostadsbidrag till barnfamiljer. Vi ger ett inflationsskyddat bidrag till de allra mest utsatta och satsar på utbildningsplatser som näringslivet efterfrågar för att ge dem utan arbete en möjlighet att komma in i arbetslivet och för att ge företagen möjlighet att få den kompetens de behöver för att bland annat klara klimatomställningen.

Att ha ett arbete att gå till är det allra viktigaste i dessa tuffa tider. Tillsammans med en stark skola som fokuserar på kunskapsresultaten och ser varje elevs potential är detta det allra bästa receptet för att motverka utanförskap, kriminalitet och psykisk ohälsa och för att skapa mening för varje individ. Utöver allt detta ger det mer pengar in till vår gemensamma välfärd.

Därför är det så otroligt viktigt och rätt med Liberalernas och regeringens satsningar på och prioriteringar av skolan och det förebyggande arbetet. Vi visade i den budget som lades för 2023 att detta är vårt fokus, och vi kommer att fortsätta att prioritera satsningar på skolan från Liberalernas sida för att varje elev ska få förutsättningar att klara skolan var i landet de än bor.

Fru talman! Det är också viktigt att säga att vi skulle behöva se över flera delar i det svenska skattesystemet för att förbättra det i riktning mot enkelhet och tydlighet och se till att det möjliggör företagande och ökad konkurrenskraft. Som ett litet land i norra Europa behöver vi hela tiden säkra att vi är attraktiva för att man ska vilja starta och driva företag i Sverige som leder till jobb och utveckling.

Sverige har flera fördelar här. Det finns ett stort förtroende för forskning och utveckling som har tagit svenska innovationer ut i världen både för ökad tillväxt, för klimatomställning och för att minska våra utsläpp. Därför är det så välkommet och bra att vi nu kommer att förbättra förutsättningarna för företagande och innovation ännu mer med ett stärkt FoU-avdrag.

Ytterligare en liberal seger jag ser fram emot och som ska bli verklighet denna mandatperiod är att vi ska skattebefria de första 300 000 kronorna i ISK - svenskarnas populäraste sparform. I tider som dessa ser vi att det är otroligt viktigt att ha en buffert. Jag är fullt medveten om att alla inte har den möjligheten i sin vardag. Men nu gör vi skillnad så att varje hundralapp man kan spara undan blir värd mer på ISK-kontot den dag man behöver pengarna för att till exempel kunna köpa sitt boende eller göra en annan viktig investering för framtiden.

Fru talman! Jag anser att detta är det allra viktigaste: Vi ska ha en stark tilltro och höga krav på alla som kan jobba när det gäller att de ska göra just det och bidra till välfärden. Jag är också övertygad om att den stora majoriteten vill detta.

Staten ska i så stor utsträckning som möjligt låta bli att lägga sig i individers val och liv. Vi ska låta individerna ha så mycket pengar kvar som möjligt i plånboken för att de ska kunna göra sina egna livsval, som passar just dem bäst.

Samtidigt har jag som socialliberal själv upplevt och ser hela tiden vikten av att ha en stark välfärd. Välfärden ska vara ett starkt skyddsnät som finns där om man faller. Det ska vara utan hål så att alla individer ska kunna ta del av välfärden, och ingen ska riskera att falla igenom. Skyddsnätet ska bidra till en skola som gör att du kan klara den oberoende av bostadsort eller dina föräldrars bakgrund.

Det ska finnas ett starkt samhälle som bland annat ser barnen som far illa och som agerar. Samhället ska se den förtryckta eller utsatta kvinnan och hjälpa henne, se den sjuka och ge rätt vård och stöd och se till att man får det stöd man behöver när man blir äldre.

Det fina är att dessa två visioner går att kombinera. Det är jag helt övertygad om, och det är det jag kommer att jobba för varje dag så länge jag har denna roll som ledamot av Sveriges riksdag.

Fru talman! Med det vill jag avsluta med att säga att det har varit ett spännande och intressant första år. Jag vill också tacka kansli och riksdagskollegor och önska en glad sommar.

(Applåder)